Klyfta mellan folk och folkvalda – Problem viftas bort av politiker

Nyligen skrev jag en text om den ”åsiktskorridor” som länge har styrt vad som är möjligt att säga om migrationspolitiken utan att brännmärkas som rasist eller allmänt vedervärdig. En korridor som jag hjälpte till att bygga

Ingen har händerna på ratten, färdplan saknas

Läsarna tycker sig se ett förarlöst Sverige där ingen har händerna på ratten och ögonen på vägen. Färdplan saknas. Politiker och journalister svävar i det blå, talar gärna om värdegrund och mänskliga rättigheter, men ignorerar det praktiska: hur ekonomi och välfärd ska gå ihop, hur bostäder och jobb ska trollas fram på rekordtid.

Många skriver att de bor i mindre städer med stor flyktingmottagning som frestar på systemen och vardagen. Journalister, föreställer de sig (med viss rätt), bor i gated communities i Stockholms innerstad – lyxiga fästen, från vilka vi slungar våra rasistdomar över landet.

Rädsla för delat Sverige med sociala och etniska konflikter

Den gamla slagdängan ”De kommer hit och stjäl våra jobb!” ser man inte skymten av i dessa mejl. Snarare fruktar människor ett tudelat Sverige med en permanent invandrad underklass, arbetslös och isolerad, och en medelklass som diskret stänger om sig, med sociala och etniska konflikter som följd.

Dagens situation och prognoser om minskad välfärd oroar

I den stora merparten av brev finns ingen rasism, ingen islamofobi. Dessa människor framstår som självklart vana vid det mångkulturella, helt på det klara med att Sverige är och förblir ett land med mångfald och invandring. Det är läget just nu, och prognoserna framöver, som oroar.

Oron för välfärden framstår som akut. Försörjningsstödet växer på hemorten när flyktingar inte får jobb – och så börjar det skäras i förskola och skola, omsorg och bibliotek. Många låter ungefär som kommunalrådet i Norberg, i Studio Etts reportage, som brast i gråt när hon beskrev läget i sin kommun.

Problem viftas bort av politiker

Samtidigt, på tv, ser brevskrivarna hur stjärnögda politiker viftar bort problemen och skryter över ”den humanitära stormakten Sverige”.

En läsare skriver: ”I vårt land mår många dåligt och känner sorg, ilska, förtvivlan. Ibland ifrågasätter man sitt eget förstånd. Att min verklighet aldrig ska få yppas eller bekräftas.”.

Endast Fredrik Reinfeldt har vågat antyda vad som kommer

Rikspolitikerna har bäddat för att skulden för försämrad välfärd automatiskt faller på flyktingmottagandet. Fredrik Reinfeldt sa rent ut att mottagandet kommer att gå ut över andra satsningar. De övriga sex blockpartierna gör klart att det inte finns någon gräns för Sveriges åtagande. Många tolkar det som att välfärden får maka på sig, nu och för överskådlig tid.

Sverige har gått sönder

Då tänker jag inte på klyftan mellan fattiga och rika eller mellan svenskar och invandrare, utan om ett slukhål som hotar att breda ut sig mellan en massa vanliga medborgare å enda sidan och politiker och medier å den andra.Klicka här för att gå till artikeln i Expressen, 2015-02-24

Fakta klassificeras som ondsint retorik

Härom dagen debatterade en folkpartist och en miljöpartist på Twitter. Liberalen undrade hur kommunerna ska klara ytterligare 400 000 asylsökande på några år. MP-politikern svarade: Sån retorik göder de mörka krafterna.

Enkla fakta klassas alltså som ondsint ”retorik”. Verkligheten är – fascistisk?

Så blir det när diskussion om migration (politik) helt likställs med rasism (moral).

Fördummade medborgare genom medias rädsla för klarspråk

Priset för Sveriges åsiktskorridor blev högt: självcensur på bred front, rädsla för att undersöka verkligheten förbehållslöst, minskad tilltro till argumentens makt. Och som resultat en fördummad offentlighet, moralfebriga politiker och samhällsproblem som borde ha uppmärksammats och åtgärdats för länge sedan.

Se även bl a;
Journalisters uppgift att förtiga och försköna fakta?

Sveriges smala åsiktskorridor – Rädsla för sanningssägare

Per Svensson, SDS, försvarar Sveriges åsiktskorridor om flyktingar


Hög brottslighet bland utlandsfödda döljs av media

Teodorescu: Dags att sluta bortse från migrationens problem


Hur röstar lärare?: MP=53% V=34,5% – Barn skolas till vänsteråsikter


Peter Wolodarski, DN, kritiserar Aktuellt för yttrandefrihet

Traditionell media ilskna över att SVT inte censurerar kritik mot dem

Häpnadsväckande debatt om yttrandefrihet – Janne Josefsson tappar tålamodet


Public Service samarbetar med Expo för att smutskasta sina meningsmotståndare

GP: Stoppa vänstervridning i public service!

SR ljuger öppet om att forskning visar att public service inte är partisk

Public Service beskriver partiskt att media är opartisk

Kraftig ökning av presstöd för att sprida ”röd” propaganda

Avslöjande om SVT:s undersökning av anställdas partisympatier

SR:s kampanj för att lura folket att media är opartiskt

Över 50% misstror media. Kommer vänstervridningen att upphöra?


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Svenskar mest invandringspositiva i EU… eller?

Vem ska jag tro på? (Thomas Di Leva)

Svenskarna är det folk inom Europeiska unionen som är mest positivt inställda till invandring, både från andra medlemsländer och från icke EU-länder, skriver nyhetssajten Europaportalen.

72% av tillfrågade i Sverige ser positivt på invandring från länder utanför EU

I opinionsundersökningen Eurobarometern (Europabarometern) svarar 72 procent av de tillfrågade svenskarna att de ser ganska eller mycket positivt på utomeuropeisk invandring. Det är betydligt mer än de näst mest positiva länderna Kroatien och Spanien där knappt hälften, 48 procent, ser positivt på utomeuropeisk invandring.

En majoritet, 57 procent, av de 27.900 tillfrågade EU-medborgarna har en ganska eller mycket negativ syn på invandring utifrån unionen. Motsvarande siffra för invandring inom unionen är 41 procent.

Mest negativa till utomeuropeisk invandring är letter, tjecker och italienare.Svenskar påstås vara mest positiva till invandring... men vad är sant?Ovanstående står på SVT:s sajt, 2015-01-17, och togs upp som nyhet i TV samma dag.

Vad är sanningen?

1.
Det första man ska fråga sig är hur det kan vara sant att 72% av svenskarna är positiva till utomeuropeisk invandring med tanke på att detta tydligt motsägs av samtlig övrig statistik, oavsett åsikt och partitillhörighet hos dem som tagit fram och presenterat undersökningarna.

Svar: Logiskt omöjligt resultat !

b. Sedan ska man fråga sig vem som står bakom undersökningen, om denna är partisk och i vilken riktning. I detta fall är det  Eurobarometern, EU-kommissionens opinionsundersökning av medborgarnas åsikter i EU-relaterade frågor.

Svar: Partisk beställare av undersökning !

c. Sedan ska man fråga sig om undersökningen är statistiskt säkerställd. Man brukar säga att med minst 1.000 olika personer som svarar blir undersökningen statistiskt säkerställd. Det är dock bara i teorin. Sanningen är att det krävs en hel del fler för att inte riskera att få alltför stora felmarginaler.

Svar: Det kan konstateras att undersökningen inte är statistiskt säkerställd eftersom det fattas 100 personer för att uppnå ens 1.000 personer/land (vilket alltså redan i sig är otillräckligt).
Därutöver uppges inte hur många per land som svarat. Det kan vara 700 personer i Sverige och 1.300 i Polen.

2.
• Extremt vinklad/felställd fråga
Man kan snabbt och enkelt konstatera att frågan är kraftigt vinklad. För att få ett resultat med någon form av värde måste frågan delas upp på fler, t ex;
a) Är du positiv till invandring av dem med muslimsk tro utanför EU?
b) Är du positiv till invandring av icke-muslimer från länder utanför EU?

• Ingen hänsyn till ursprungsland eller typ av invandring
Ännu bättre om land där invandring sker från specifikt uppges i frågan.

Formen av invandring ska uppges (t ex kompetent och akademiskt utbildad arbetskraft som behov finns för, flykting med bekräftat skyddsbehov enl. FN, etc). Bara för att man är positiv till invandring innebär det inte att man är positiv till all form av invandring.
Om man, som i aktuellt fall, slår ihop diametralt olika saker i samma fråga kan resultatet inte bli annat än fel.

Vad menas med flykting?
Vad som avses med flyktingar är mycket oklart för gemene man.
Det finns t ex flyktingar som uppfyller FN:s kriterier enl. flyktingkonventionen (ca 10 %). Sedan finns Sveriges egna regler om ”humanitära skäl” (ca 40 %). Därutöver finns det anhöriginvandring (ca 50 %, där endast ca 20 % avser personer som fått uppehållstillstånd av ”flyktingskäl”, resten är giftermål, etc).

3.
Sedan ska man fråga sig hur undersökningen gått tillväga.
Svaret är; ”Intervjuerna genomförs hemma hos personerna på deras eget språk. Frågorna som ställdes var:
Var snäll och säg huruvida de följande påståendena väcker en positiv eller negativ känsla hos dig:
   – Invandring av människor från andra EU-länder
   – Invandring av människor utifrån EU”.

• Ej anonyma intervjuer
Här har vi ett av svaren på varför resultatet blev som det blev; Intervjuerna utfördes inte anonymt utan öga mot öga, i intervjuobjektens hem!
De som står bakom undersökningen har bl a inte förstått eller tagit hänsyn till de kulturella skillnaderna mellan länderna – och Sveriges extrema politiska korrekthet – som gör en dylik undersökning helt ointressant bara av denna anledning.

• Luddig känslofråga
Sedan är en fråga om ett påstående ”väcker en positiv eller negativ känsla” inte samma som om denna person önskar/välkomnar invandring. Hur kan man vara positiv eller negativ till ”invandring”? Frågan tycks medvetet luddigt ställd.

• Ingen hänsyn till storlek på eller typ av invandring
Dessutom ger den känslomässiga frågeställningen i enkäten inget svar på intervjuobjektets syn på hur STOR invandringen ska vara, eller vilken typ av invandring. Om någon är positiv till invandring av icke-europeer i storleksordningen 1 000/år så behöver denna person inte vara positiv till 100 000/år.

• Invandring och invandringspolitik är olika saker
Det är viktigt att förstå att det är skillnad på invandring och invandringspolitik. Jag skulle vilja se en undersökning som tar upp frågan om svenskarnas inställning till partiernas invandringspolitik och integrationspolitik (ingen som velat/vågat göra).

OBS!!!
I en undersökning om invandring måste man i frågeställningen mycket tydligt definiera vad som menas med, och vad skillnaderna är mellan;
– invandring,
– flyktinginvandring vs anhöriginvandring
– invandringspolitik,
– flyktingpolitik,
– integrationspolitik.
Det går inte att genomföra en undersökning om något diffust där alla har olika åsikter om innebörden i frågan.

Mångkultur, vad är det?
Att bara ställa en fråga om invandring är som att ställa en fråga om man är positiv till mångkultur. Det är säkert de flesta, men det är kanske inte lika många som är positiva till en mångkultur som till största delen eller i stora delar innebär en islamisering av samhället där samhället ska gå tillbaka i utvecklingen och rätta in sig efter religionen i stället för att de religiösa ska anpassa sig till det moderna och utvecklade, demokratiska, sekulära, västerländska samhället.

• Ej hänsyn till medias inflytande / medborgarnas kunskap
En annan viktig parameter i jämförelsen mellan länder kan vara hur media fungerar i respektive land. Upplysta människor tänker ofta annorlunda än oupplysta människor.

• Ingen hänsyn till extrema regionala skillnader
Siffrorna på totalnivå över landet är delvis ointressanta eftersom fördelningen av invandringen på regioner och delar av stadsområden är extremt ojämn. För att få med dessa skillnader behöver undersökningen stratifieras så att man har fler respondenter i regioner med hög invandring än i övriga delar. Kräver större urvalsstorlek och annan mätteknik.

4.
• Ingen hänsyn till religion
Dessutom kan resultatet påverkas kraftigt beroende hur stor andel som hör till en viss tro. Därav måste en parameter som redovisas vara hur svaren fördelats beroende på vilken religion man tillhör.

• Ingen hänsyn till inkomstnivå
Lika viktigt kan vara vilka inkomstgrupper som svarat. I huvudsak höginkomsttagare? Det är troligt att låglönegrupperna, som drabbas hårdast av invandringen, är mer negativa till invandring.

5.
Härkomst bland dem som svarat på undersökningen är också en parameter som kan få resultatet att gå åt olika håll.
Land                     Andel utlandsfödda år 2013
Luxemburg         42,35% (???)
Cypern                 23,36%
Österrike             16,12%
Irland                   16,04%
Belgien                 15,66%
Sverige                15,41%
Estland                 15,04%
Lettland               13,80%
Kroatien               13,50%
Spanien                13,21%
Tyskland              12,54%
Storbritannien    12,26%
Frankrike             11,49%
Nederländerna   11,49%
Slovenien             11,30%
Grekland              11,17%
Danmark                9,79%
Italien                     9,54%
Malta                      8,95%
Portugal                 8,40%

EU-länder            6,68%

Finland                5,16%
Litauen                4,72%
Ungern                 4,27%
Tjeckien               3,68%
Slovakien             2,92%
Polen                    1,76%
Bulgarien             1,32%
Rumänien            0,91%

• Ingen hänsyn till härkomst
Hur många utlandsfödda som finns i varje land är i sig inte relevant här, utan det är hur stor andel utlandsfödda (eller med utländska föräldrar) – och var de kommer från – som svarat på undersökningen som avgör resultatet!

I SCB:s tabell nedan för antal utrikes födda i Sverige år 2000-2012 kan man se att antalet utrikes födda idag (år 2015) i Sverige troligen är ett antal procent över 15 %.
Utrikes födda i Sverige

Andelen av befolkningen som är född utom­lands har ökat under lång tid. Vid början av 2000‑talet var den elva procent av Sveriges folk­bok­förda befolkning. Under 2012 ökade siffran till 15 procent. Under perioden motsvarar det en ökning på närmare 500 000 personer.

Drygt hälften av de utrikes födda härstammar från ett europeiskt land och cirka 30 procent kommer från ett asiatiskt land. Det vanligaste födelse­landet är Finland. Därifrån kommer 11 procent av de utrikes födda, och därefter är Irak och Polen de vanligaste födelse­länderna.

Totalt sett är den utrikes födda befolkningen jämnt fördelad mellan män och kvinnor. Det finns dock skill­nader i köns­fördel­ningen för enskilda födelse­länder. Bland de 15 vanligaste födelse­länderna 2012 var det en betydande högre andel kvinnor än män från Thailand, med 78 procent kvinnor. Även för Finland och Kina är andelen kvinnor hög, båda med 60 procent kvinnor.
I den utrikes födda befolkningen ingår även personer som har adopterats. I Sverige fanns 2012 närmare 56 000 utrikes­födda adopterade, vilket motsvarar 4 procent av dem som är födda utomlands.

6.
• Fel åldersgrupp – ålder ej beaktats
Därutöver kan man konstatera att det är personer i åldern 15 år och uppåt som svarat.
Det innebär att många (alla?) som svarat kan vara under den ålder som krävs för att rösta i landet, och dessa personers åsikter är då inte riktigt relevanta i sammanhanget.

7.
Det är också intressant att notera att Finland och Danmark skulle ligga på 8:e respektive 10:e plats, med tanke på dessa länders relativt låga intag av invandrare.
Till Finland kom det 149 syriska asylsökande under hela 2013 att jämföra med de 16 000 som kom till Sverige (mer än 30% av alla syrier som kom till EU). Under perioden januari-april 2014 kom 18 000 asylsökande till Sverige, visar Migrationsverkets statistik. Det är en ökning med med 39 procent från 2013 då drygt 54 000 personer sökte asyl i Sverige (anhöriginvandring och andra former av invandring exkluderad).

Jämförelse mellan länder omöjlig!

För att EU-medborgarnas åsikter om invandring ska kunna jämföras mellan länderna måste samtliga förutsättningar som tagits upp ovan vara i princip samma från land till land i undersökningen. Men inte ens en enda parameter ovan har tagits den minsta hänsyn till i denna undersökning. Då är det givet att man får dessa stora skillnader mot verkligheten.

Sammanfattningsvis för Eurobarometerns undersökning:

• Logiskt omöjligt resultat !
• Extremt vinklad/felställd fråga
• Luddig känslofråga
• Invandring och invandringspolitik är olika saker
• Ej anonyma intervjuer
• Ej hänsyn till;
– medias inflytande
– medborgarnas kunskap
– extrema regionala skillnader
– typ av invandring
– antal
– religion
– inkomstnivåer
– ursprungsland / härkomst
• Fel åldersgrupp – ålder har inte beaktats

SD:s invandringspolitik får högst betyg bland alla väljare

Det hade varit mycket intressant att se resultatet på en korrekt ställd fråga till väljarna om;
– Vilket parti har den bästa flyktingpolitiken?
– Vilket parti har den bästa invandringspolitiken?
– Vilket parti har den bästa integrationspolitiken?

SIFO:s analyschef, Toivo Sjörén, säger i maj 2014 att 47 procent av svenskarna inte vet vilket parti som har bäst invandringspolitik, och han menar att det kan bero på att partierna inte är så tydliga i den frågan. Det parti som fick flest röster var SD. Nästbäst, men kraftigt under SD, kom socialdemokraterna. Centerpartiets invandringspolitik bedömdes sämst av väljarna.

Vilket parti är bäst på flykting- och invandrarfrågor?

I den mätning Ipsos gjort i januari 2015 kommer man fram till ett annat resultat. Anledningen till detta är främst att undersökningen inte tar hänsyn till de väljare som inte vet vilket parti som har bäst invandringspolitik. Ipsos undersökning blir därmed rejält missvisande, och man svarar ofta det parti som man normalt röstar på även om partiet inte ens har någon invandringspolitik.

Fråga: Vilket parti är bäst på flykting- och invandrarfrågor?
S    23%  (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
SD 15%
M  12 %  (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
KD  7%
V    5%    (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
MP 5%    (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
FP  4%    (innan FP presenterat sina 5 korta punkter)
C    2%    (Centerns enda invandringspolitik är fri invandring)

Sveriges flyktingpolitik stöds av en minoritet

Den aktuella undersökningen av Eurobarometern skiljer sig avsevärt från bl a SOM-institutets undersökningar om invandring i form av ”flyktingar”.Hur många vill ta emot fler/färre flyktingar i Sverige?http://opinion.se/valhistorik/svenskarnas-uppfattning-om-invandring-1957-2013 Enligt SOM-institutet stöds nuvarande flyktingpolitik av en minoritet av medborgarna. Endast 31% var emot en minskning av antalet flyktingar år 2013 (säkert en betydligt lägre andel idag).

SOM-institutet har något färre brister i undersökningarna jämfört med Eurobarometern, även om det är en allvarlig brist att i frågeställningen t ex inte ens separera flyktinginvandring från anhöriginvandring och arbetskraftinvandring.

Stor skillnad mellan Sifos och SOM-institutets mätningar

Jag har frågat Sifo varför de tror att Sifos undersökningar skiljer så mycket från SOM-institutets, men det var tydligen en känslig fråga, för Sifo vill inte svara på detta.

Kan man lita på SOM-institutet?

SOM-institutets frågeställning kan kritiseras. Flyktinginvandringen är bara är en liten del av den totala invandringen och  t ex mycket mindre än anhöriginvandringen. Dessutom är ”flykting” ett värdeladdat ord. Trots detta tas ofta resultaten från SOM-undersökningen som bevis för inställningen till invandringen i allmänhet.

I SOM-undersökningen år 2011 ansåg 37% att ”Invandringen utgör ett hot mot svensk kultur och svenska värden”. Därefter redovisades inga resultat på denna fråga.

SOM-institutet har också slutat redovisa svar på frågor som ”Det finns för många utlänningar i Sverige” och ”Jag skulle inte tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen”.

Det ska noteras att SOM-institutet saknar svarsalternativet ”Varken instämmer eller tar avstånd/Vet ej”, intervjuobjekts ålder har ej beaktats och deras tabell speglar inte svaren på rätt sätt, etc.

Många anser att SOM-institutet bara mäter;

  • svenskarnas okunnighet om hur extrem och förödande svensk invandrings-/integreringspolitik är för alla parter
  • hur effektivt politiker och journalister (makteliten) döljer obekväma sanningar för svenska folket
  • den politiska korrektheten

Mätning förutsätter kunskap

Hur ska någon kunna argumentera emot ovanstående om SOM-institutets mätningar av medborgarnas tyckande?

Det är givet att man inte kan mäta något som intervjuobjekten inte känner till utan som bäst endast har en allmän uppfattning om, baserat på fritt tyckande utan koppling till fakta eller verkligheten.

Eftersom hälften av medborgarna, enligt Sifos undersökning, uppger att de inte har någon kunskap om partiernas invandringspolitik kan man misstänka att det är ytterligare runt 30 % som antingen tror att de har någon form av kunskap om detta eller som helt enkelt inte bryr sig och bara kastar ut ett svar som är det parti man röstar på av tradition.

Det är de facto endast ett parti som redovisat någon form av invandringspolitik (förutom C och MP som bara sagt att de vill ha fri invandring, och senast Göran Hägglund som bara i all hast uppgivit tre till synes ogenomtänkta punkter, alla utan förslag på finansiering), och det är Sverigedemokraterna.

Så länge politikerna, med stöd av media, kan hålla medborgarna i ett mörker om invandringens kostnader och konsekvenser på kort och lång sikt samt om vilka krav som finns för uppehållstillstånd, så länge kan man upprätthålla en positiv inställning till invandringen hos en relativt stor del av befolkningen.

Professor i statsvetenskap låter sig luras

Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet (statsvetare på SOM-institutet) och tidigare aktiv vänsterpartist samt med åsikten att Sveriges Nationaldag ska avskaffas, sväljer undersökningen med hull och hår, och drar direkt ett stort antal felaktiga slutsatser från resultatet (DN 2015-01-17). T ex;
– Flykting- och migrationspolitik har inte varit en stor stridsfråga i svensk politik, vilket återigen kan förklara svenskarnas positiva inställning. [Red’s anm: Ingen stor stridsfråga? Har Marie Demker missat att det var på håret att denna fråga ledde till nyval?]
– Vi har ingen nationalistisk tradition som gör det svårt att ta emot människor från omvärlden. [Red’s anm: Ändå är det bevisligen så]
– Attityderna ligger förankrade i djupare strukturer snarare än att dessa påverkas av snabba förändringar i omvärlden som Syrien-kriget. [Red’s anm: Attityderna förändras med ökad kunskap och insikt]
– Vi är vana vid en stor invandring och ser positiva effekter av det. [Red’s anm: 1. Vi kan omöjligen vara ”vana” vid den allt större invandringen. 2. Vem har sett dessa positiva effekter och vilka skulle dessa vara? Däremot kan vi enkelt se de negativa effekterna, som bara kommer att öka genom dagens bevisligen misslyckade integrationspolitik]

– Samtidigt som Sverigedemokraterna blir allt större så har svenskar blivit mer positiva till att ta emot fler flyktingar (SR 2014-09-24).
– När det gäller Sverigedemokraternas centrala fråga – invandringen – så finns det inga som helst tecken på att den svenska befolkningen har blivit mera restriktiv under den här perioden.
– Enligt SOM-institutet, som årligen mäter svenskars attityder i olika frågor, så har andelen som tycker att det vore bra om Sverige tog emot färre flyktingar snarare minskat från 52 procent till 44 procent på tio år.
– Även om andelen ökat som ser integration och invandring som ett problem så betonar Marie Demker att frågan fortfarande är lågprioriterad hos de allra flesta.

Inte ett rätt där!
Finns det överhuvudtaget någon genom historien som gjort så många konstaterat felaktiga antaganden och prognoser som statsvetare Marie Demker? I tidningen Dagen 2014-01-08 säger Marie Demker ”Man kan inte häva ur sig saker som inte är genomtänkta”. Men svaren ger ofta just en känsla av att vara extremt ogenomtänkta. Det finns många kunniga och mer faktabaserade statsvetare och det är märkligt att dessa så sällan anlitas av media till förmån för Marie Demker och hennes man, Ulf Bjereld. Medborgarna får därmed lätt en snedvriden bild av verkligheten.

Marie Demker

2010-05-24 uttalade Marie Demker sig i Aftonbladet:
– Att högerpopulistiska krafter hörs allt mer på till exempel internet menar Marie Demker inte betyder att de växer sig starkare.
– Den generella acceptansen ökar men den grupp som inte accepterar invandrare och flyktingar är högljudd och använder sig av alla medel för att föra ut sina åsikter. [Red’s kommentar: Det verkar som Marie Demker blandar ihop SD med sitt eget parti, Vänsterpartiet, t ex Karin Rågsjö, men även Miljöpartiet; t ex Rosanna DinaMarca, Jan Lindblom, Pernilla Stålhammar] De sakerna kan ske samtidigt och det är förrädiskt att tolka opinionen med de opinionsyttringar som hörs utåt, det såg vi redan under 90-talet.
Efter detta dubblerades snabbt SD:s väljare.

Vinklad nyhet från ett okritiskt SVT

Denna kraftigt vinklade ”nyhet”, som enbart döljer sanningen, presenterar alltså SVT (där 83% röstar på vänsterblocket) utan att ifrågasätta något!
Är SVT inget annat än en propagandamaskin, kan man fråga sig?

En stor andel av media, utöver SVT, pyttsade ut nyheten från TT Malmö utan den minsta form av kritisk granskning, t ex; Sveriges Radio/SR, Dagens Nyheter/DN, Svenska Dagbladet/SvD, Dagens Industri/DI, Sydsvenskan/SDS, Aftonbladet, Göteborgsposten/GP, Metro, Helsingborgs Dagblad/HD, Smålandsposten/SMP, Ystads Allehanda/YA, Trelleborgs Allehanda/TA, Sydöstran, Södermanlands Nyheter/SN, Blekinge Läns Tidning/BLT, Närkes Allehanda/NA, Kristianstadsbladet, Borås Tidning/BT, Hallands Nyheter/HN, Dagen.

Det var endast vinklade åsikter, i svepande och oprecisa ordalag, från en märkbart partisk Marie Demker som media tillät.

Samtliga media hade ingen kommentarsfunktion för läsarna där de kunde ge sina synpunkter. Tack och lov för Internet, där i alla fall den lilla grupp som söker sanningen kan få denna.

Om undersökning gjorts på korrekt sätt…

Trots alla konstaterade fel i undersökningen så uppges endast drygt 20% av svenskarna mycket positiva till invandring utanför EU.

Ingen undersökning fångar upp skillnader i tolkningar
T ex är definitionen av flykting inte samma som för invandrare.

Om undersökningen utförts på ett mer korrekt sätt är det troligt att resultatet skulle bli max 10 % i Sverige (inkl. svenska muslimer) som är positiva till invandring från muslimska länder. Återstår att se om en sådan undersökning någonsin kommer att göras… och publiceras.

Allt fler svenskar negativa till invandring

Som exempel kan nämnas att när SVT låtit Sifo göra en liknande undersökning (med något mer relevant frågeställning, men fortfarande med många frågetecken) så har resultatet blivit enligt följande;

Tycker du att Sverige tagit emot invandrare i alltför stor omfattning eller har det skett i ungefär lagom omfattning eller borde vi ha tagit emot fler?

Alltför stor omfattning: 44 procent – ökning med 7% !
Lagom omfattning:         36 procent – minskning med 12% !
Borde tagit emot fler:     10 procent
Vet ej:                                 10 procent – ökning med 4% !

Notera här den extremt stora skillnaden mellan Eurobarometerns vinklade påstående att 72% av svenskarna skulle vara positiva till invandring och Sifos undersökning för ett år sedan med 46% (om frågan formulerats mer konkret hade säkert resultatet sjunkit ytterligare). Det finns all anledning att tro – trots medias censur & påverkan – att denna andel är långt lägre idag, samt att åsikten att Sverige inte mäktar med den omfattande invandringen är högre än år 2004 (55%).

  • År 2013:

Alltför stor omfattning: 37 procent
Lagom omfattning:         48 procent
Borde tagit emot fler:       9 procent
Vet ej:                                   6 procent

OBS!!!
I den undersökning som Sifo gjort sedan 1957 om vad svenskarna tycker om omfattningen av invandring kan man konstatera en stor diskrepans med av ovan presenterade resultat från SVT.
Sifo frågar år 2013;
Har du en uppfattning om Sverige tagit emot invandrare i
alltför stor omfattning 49 %
lagom omfattning         40 %
Det är alltså år 2013 12 % fler som tycker att för många invandrare tagits emot jämfört med av SVT presenterade resultat!

Enligt SOM-institutet vill 44 % ta emot färre flyktingar.
Enligt Sifo tycker 49 % att Sverige tagit emot flyktingar i alltför hög omfattning.
Enligt SVT tycker 37 % att Sverige tagit emot flyktingar i alltför hög omfattning (undersökning också av Sifo).

Enligt Eurobarometern är 72% positiva till invandring utifrån EU.

Notera bl a att i ingen av ovanstående gjorda undersökningar har det definierats som intervjuobjekten skulle ta ställning till, dvs vad ”flykting” innebär. Var och en har fått göra sin fria tolkning.

Är det någon som litar på statistiken – och SVT – efter detta?

  • År 2004:

Alltför stor omfattning: 55 procent
Lagom omfattning:         34 procent
Borde tagit emot fler:       6 procent
Vet ej:                                   5 procent

  • År 2002:

Alltför stor omfattning: 50 procent
Lagom omfattning:         38 procent
Borde tagit emot fler:     10 procent
Vet ej:                                   2 procent

Vad gäller idag – år 2015?

Även om det (enl. ovanstående undersökning) år 2014 är så många som 36% som tycker att Sverige tagit emot lagom många invandrare så skulle resultatet förmodligen blivit en hel del lägre om frågan framförts på rätt sätt (förutom att det då inte fanns den kunskap som idag sakta men säkert börjar spridas trots den mörkläggning om invandringen som varit allmänt gällande).

Enda garanterade slutsatsen

En sak kan man i alla fall säga med säkerhet utfrån den i övrigt osäkra statistiken. Den sedan 1991 gällande flykting- och invandringspolitiken saknar stöd hos majoriteten av medborgarna i Sverige!

Är det rimligt?

Sprid gärna sanningen genom att länka till denna sida.

Se även bl a;
Flyktingar/migranter till EU, hur många, varifrån och till vilket land – Sveriges flyktingpolitik

Migrationsverkets prognoser lika meningsfulla som väderprognos för nästa årLista över vilka länder asylsökande kommer från till Sverige!

14 av 28 EU-länder tar emot kvotflyktingar – Sverige flest!


Grekland blir krigszon när syriska och afghanska migranter (”flyktingar”) drabbar samman

Tyskland lämnar Schengen med omedelbar verkan – När gör Sverige likadant?

Hans Rosling har fel om migrationen – migranter är inte flyktingar


58% av svenskarna vill ha minskad invandring – MP-väljare avviker

Novus juni 2015: 76% i Sverige tycker som SD i invandringspolitiken


För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Är friheten provocerande?

Den franska satirtidskriften Charlie Hebdo, och dess profilmedarbetare, har formats av det anarkistiska, antiauktoritära 60-talet. Vi talar här om en vänstertradition vars främsta måltavla är hyckleriet, den samhälleliga dubbelmoralen. Utgångspunkten är övertygelsen att politiker, präster, generaler, direktörer, borgare och moralpredikanter säger en sak, men menar och gör en annan. Satirtecknarens uppgift blir då att dra ner lögnarnas brallor och tvinga dem att, gärna bokstavligt, stå där med rumpan bar.

År 2006 återpublicerade tidskriften de tolv Muhammed-teckningar som tryckts av danska Jyllands-Posten och lett till världsomfattande protester. Tidskriften stämdes av flera muslimska samfund, men friades med hänvisning till att teckningarna var riktade mot islamsk terrorism – inte mot islam i allmänhet.

År 2011 förstördes Charlie Hebdos redaktion av en bomb inför utgivningen av ett nummer med fler Muhammed-teckningar.

Satir över Islam såväl som kristendomen

Också profeten Muhammed, eller i alla fall figurer som skulle kunna uppfattas som profeter, har klätts av i Charlie Hebdo. De har sedan gärna tvingats posera med stjärten i vädret.

Profeten, om dessa skäggiga gubbar nu verkligen kan sägas vara profeten, är inte den enda helighet som placerats i den positionen. Som en kommentar till vissa kristna kyrkors syn på samkönade äktenskap publicerade tidningen en bild av treenigheten – fadern, sonen och den helige ande – i form av ett analt gruppsamlag i markis de Sades anda.Klicka här för en större bild
Allt detta är satirisk standardrepertoar, ett uttryck för en karnevalisk tradition med djupa och urgamla historiska rötter. Länge kunde man tro att det enda egentliga hotet mot den var det sekulariserade samhällets gäspande likgiltighet.

Det var en fundamentalt felaktig förmodan.

När Charlie Hebdo tryckte sina Muhammed-karikatyrer i september 2012 sa tidningens redaktör, tecknaren Stéphane ”Charb” Charbonnier, att teckningarna skulle chockera dem som vill chockeras när de läser en tidning som de aldrig läser.

Det var återigen hyckleriet han och tidningen ville åt. Budskapet var: dessa kränkta fundamentalister önskar egentligen inget högre än att just få känna sig kränkta.

Nu är Stéphane Charbonnier mördad, ett av minst tolv dödsoffer för gårdagens terrorattack mot Charlie Hebdos redaktion i Paris.

Islamiserat Frankrike

Möjligen hade valet av tidpunkt också att göra med att den franska litteraturens enfant terrible, Michel Houellebecq, i dagarna ger ut en roman som skildrar ett islamiserat Frankrike. Titeln är ”Soumission” (Underkastelse). En karikatyr föreställande Houellebecq dominerar Charlie Hebdos nya nummer.

Fundamentalister & fanatiker hycklar inte

Vi lever i en tid då fundamentalisterna och fanatikerna tycks bli allt fler. Och det som gör dem så farliga är att de faktiskt lever som de lär. De hycklar inte. De tycks verkligen tro att den gud eller ideologi de tjänar ger dem både rätt och skyldighet att mörda. De tycks verkligen tro att romaner, teckningar och filmer är bevismaterial i metafysiska rättsprocesser där det bara kan finnas ett enda straff för de skyldiga: döden.

Att det förhåller sig så har vi egentligen känt till länge, egentligen ända sedan Khomeini utfärdade sin fatwa mot Salman Rushdie. Men i ett samhälle där yttrandefriheten varit självklar är det lätt att glömma bort hur sårbar den är, hur lätt det är att skrämma människor och samhällen till tystnad

Vad är provocerande?

Som Stéphane Charbonnier retoriskt frågade i samband med Muhammed-publiceringarna 2012: ”Är pressfriheten en provokation?

Svaret är kanske: Ja. Och i så fall: Utan provokationer inget civiliserat samhälle.Klicka här för att gå till artikeln i SDS, 2015-01-07

Klicka här för att gå till artikeln i Expressen, 2015-01-07

Klicka här för att gå till artikeln på SVT, 2015-01-07

Har de muslimska extremisterna lyckats?
Så här skriver SvD;
Vi har den här veckan avstått från att återpublicera rena Muhammed-karikatyrer eftersom sådana kan vara djupt stötande för många muslimer. Vi är också försiktiga med att publicera bilder som är nedsättande eller kränkande mot olika etniska grupper.

Den naturliga rädslan för sin egen säkerhet leder till självcensur. Mexico (där den typen av terrorattacker mot journalister som inträffade i Paris är vanligt) har tidigare varit ett typexempel för utsatta journalister som aldrig vågar  skriva överhuvudtaget om t ex Mexicos drogproblem , men nu är risken stor att denna rädsla att kunna skriva om vad som helst sprids och ökas även i Sverige.

Se även bl a;
Lättkränkthetsrapport


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Journalister mörklägger sanningen om invandrarna

Krav på genomlysning av svensk invandringspolitik: Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor.

Endast 1/10 som beviljats uppehållstillstånd har skyddsbehov

Drygt en miljon utländska medborgare har under ett kvarts sekel beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är hela nio av tio varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande.
Det är alltså en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest utsatta flyktingarna. Men detta förtigs av såväl politiker som massmedier.

Nationell mörkläggning

Inte minst journalisterna har svikit sitt ansvar. I stället har vi fått en nationell mörkläggning av ideologiska skäl i allt som rör invandrar-, asyl- och flyktingfrågor.

Utredning av kostnader & skatteintäkter

Nu borde regeringen genast utreda hur mycket de människor som kommit hit kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. Att ett samhälle faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen.

Semesterresor & socialbidrag

Jag var med om att bevilja asylsökande med uppehållstillstånd semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från. Jag betalade ut socialbidrag till utländska medborgare som jag nästan säkert visste hade svarta jobb vid sidan om – allt för att undvika obehagliga konfrontationer.

Vinklad information

På Sveriges Television fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska ”vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven”. För att en nyhetssändning skulle bli en ”bra show” var det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna.

Dålig verklighetsförankring bland journalister

Sedan dess har jag funderat över orsakerna till att de ledande opinionsbildarna har så dålig verklighetsförankring i frågan.
Hur många inflytelserika journalister har haft ett längre sammanhängande arbete i den verklighet som de varje dag vinklar sina rapporter utifrån?

Våra opinionsbildare lever sällan där problemen finns. Eliten av skribenter och tyckare tillhör en övre medelklass som inom sina reservat ostört kan värna om sina ideologiska konstruktioner och rynka på näsan åt enklare varelsers intolerans.

Ingen diskussion om Sveriges mest genomgripande förändring

På Migrationsverkets hemsida finns en tabell som heter ”Beviljade uppehållstillstånd 1980-2006”. Den specificerar på vilka grunder en utlänning fått uppehållstillstånd här under 26 år. Informationen har varit tillgänglig under många år, med årliga uppdateringar. Ändå tycks Sveriges journalistkår sorgfälligt ha undvikit att ta del av den. Resultatet har blivit att den mest genomgripande förändring som det svenska samhället genomgått i vår tid inte diskuterats offentligt på ett allsidigt sätt.

Migrationsverkets siffror sätter ljuset på denna ohederlighet, såväl vad gäller medierapporteringen som ansvariga politikers rädsla för klarspråk till allmänheten.

1 miljon uppehållstillstånd –
1/2 miljon i anhöriginvandring

Från 1980 till 2006 har drygt en miljon uppehållstillstånd beviljats i Sverige, varav nästan alla permanenta, vilket skiljer Sverige från de flesta länder.

Ett tillskott på en miljon utländska medborgare under så pass kort historisk tid är en stor del av en liten befolkning som Sveriges och när det gäller att ta emot asylsökande så toppar Sverige statistiken per capita i Europa.

2/3 av uppehållstillstånd för anhöriginvandring

Därutöver utgör anhöriginvandringen nästan hälften, en halv miljon, av alla som får stanna. Tillsammans med den näst största posten humanitära skäl (som nu kallas för ”särskilt ömmande”) uppgår denna invandring till två tredjedelar av alla beviljade uppehållstillstånd. Men dessa är inte kopplade till skyddsskäl och faller utanför ramen för asyl.

5 % är flyktingar enligt FN:s konvention

Endast 22.000 eller 5 procent av de asylsökande har fått stanna på grund av de är flyktingar enligt FN:s konvention, som omfattar personer som löper risk att förföljas i hemlandet på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön eller sexuell läggning.

Kvot- och konventionsflyktingar

Ytterligare 35.000 har kommit hit som utvalda kvotflyktingar, utsedda av Migrationsverket och FN:s flyktingorgan UNHCR när alla andra möjligheter ansetts uttömda. Kvot- och konventionsflyktingar är de enda grupper som är kopplade till FN-beslut när det gäller skydd och asyl.

8 av 10 får uppehållstillstånd av ”humanitära skäl”

Men drygt åtta av tio asylsökande får sina permanenta uppehållstillstånd utan att de klassificeras som flyktingar. Istället får de stanna av humanitära skäl eller får asyl på nationella särtillägg som ständigt byter namn: ”flyktingliknade skäl”, ”de facto flykting”, ”skyddsbehövande”.

Mörkläggning av Invandring, asyl och flyktingmottagning

Helhetsbilden kan vara krånglig att reda ut, men det är en publicistisk skyldighet gentemot allmänheten, som knappast orkar hänga med i alla turer kring invandring, asyl och flyktingmottagning. Journalister har ett ansvar, och ibland ett direkt uppdrag, att belysa samhällsfrågor ur ett allsidigt perspektiv. Detta ansvar har min yrkeskår grundligt svikit. I flyktingfrågan har en nästan total enögdhet rått under alla år. Vi har inte redovisat obehagliga fakta och debatterat vart Sveriges upp- och nedvända asylpolitik kan leda.
Istället har vi fått en nationell mörkläggning som upprätthålls av ideologiska skäl, där verkligheten få maka på sig för den idealiserade självbilden och den fejkade toleransen.

Politiskt korrekt

Det är sällan karriärfrämjande att uttala sig för en restriktivare asylpolitik eller ifrågasätta det mångkulturella samhället. Den fruktade stämpeln ”främlingsfientlig/rasist” fungerar fortfarande som ett strypkoppel och avskräcker många från att gå i polemik mot godhetens företrädare, vilka på ren reflex använder förringande generaliseringar för att ta udden av all kritik. Sällan diskuteras själva sakfrågan, vilket knappast stärker de mest utsatta flyktingarnas möjligheter att få stanna.

Invandring kostar mellan 40 och 300 miljarder kr per år – Utredning och redovisning saknas

Den mycket omfattande invandringen till Sverige, världens ledande bidragsnation, kostar enorma summor – det vet vi. Spekulationer på dagspressens debattsidor samt utredningar och beräkningar som gjorts sedan mitten av nittiotalet varierar dramatiskt och pekar på årliga kostnader mellan 40 till närmare 300 miljarder per år.

För inte så länge sedan skrev de två ordförandena i Sveriges Kommuner och landsting på DN Debatt att ”endast hälften av de män som kom som flyktingar under slutet av 1990-talet hade arbete fem år senare. För kvinnorna var motsvarande siffra ännu lägre, mellan 30 och 40 procent”. Men vi får aldrig klart besked från de politiker som har öppnat våra gränser om kostnaderna.

I alla andra sammanhang övervägs utgifter i detalj, men här råder amnesti från sådant grundläggande förnuft. I stället tvingas vi gissa oss till utgifternas omfattning.

Offentlig diskussion i övriga Europa

I Europa börjar det bli alltmer legitimt att våga kräva en offentlig diskussion om samhällets kostnader för invandring/asylmottagning. I exempelvis våra nordiska grannländer är klimatet öppnare.

Storbritanniens överrabbin Jonathan Sacks framförde nyligen öppna farhågor om det mångkulturella samhällets sönderfall i boken The Home We Build Together. Den väckte en livlig debatt i brittiska medier, men i Sverige hördes inte ett ord.

Under den spanska valkampanjen nyligen seglade invandringen för första gången upp som en stor fråga.

Hos oss har moderaterna ändå varslat om att asylpolitik och integration för första gången kommer att bli en valfråga.

Beröringsångest

Migrationsministern har kallat svenska politikers rädsla för att tala om problemen med invandring för ”beröringsångest” och att de i stället ska våga tala om ”socio-ekonomiska problem som är kopplade till en viss kategori”.

Diskussion utan att behöva anklagas för att vara rasist

Självklart ska vi ta emot människor som kan belägga att de flyr för sina liv. Lika självklart är det att man inte kan tala om invandrare som en enhetlig grupp. Men man måste ändå kunna få diskutera frågan generellt och öppet utan anklagelser om rasism och främlingsfientlighet.

Förändringen av Sverige från ett homogent till ett mångkulturellt samhälle är den största förändringen under vår livstid. Att skattemiljarder slentrianmässigt betalas ut till stora grupper som inte har klassificerats som varken flyktingar eller skyddsbehövande är provocerande för samhällsmoralen och gynnar på längre sikt endast verklig främlingsfientlighet.

Sverige kan inte härbergera alla som far illa

I grunden är det humanistisk hybris att tro att Sverige ska kunna härbärgera någon större del av alla som far illa på vår jord. Detta etablerade tankemönster var från början till största del ett uttryck för en solidaritet, men har under människosmugglarnas guldålder förvandlats till ren ansvarslöshet.

Det är dags för vår yrkesgrupp att våga lyfta på locket och föra en offentlig diskussion som är förankrad utanför elitens elfenbenstorn.

Statlig utredning

Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. På så sätt skulle vi äntligen kunna få en öppen diskussion om det mångkulturella samhällets för- och nackdelar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett samhälle som faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen. Vi måste begränsa oss till att hjälpa de svårast utsatta om vi i framtiden ska kunna ha några resurser kvar till ett värdigt flyktingmottagande.

Gunnar Sandelin, journalist, socionom och tidigare pressombudsman på Bris.Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2008-04-07

Fult att hjälpa flyktingar?

De politiska partierna har, med stöd av särskilt Aftonbladet och vissa okunniga journalister, försökt göra det till något fult att hjälpa flyktingar.
SD vill använda pengarna för flyktingstöd på ett bättre och effektivare sätt än idag där flyktingar lever under högst inhumana omständigheter i Sverige.

Varför skulle politikernas inhumana hantering av flyktingar så här långt per automatik vara bättre än något annat alternativ?

Varför vill politikerna inte diskutera denna fråga?

Försörjningsstöd i Sverige motsvarar försörjning av 280 personer i flyktingläger

Bara som ett litet exempel; En asylsökande som lämnat asylboendet och bor i egen lägenhet på försörjningsstöd får lika mycket pengar som en månadsförsörjning av 280 personer i ett flyktingläger.

Flytta fokus från egna misslyckanden

Kan det vara så att partiernas hätska utfall mot SD kanske mer beror på en avundsjuka mot och ilska över att allt fler röster går till SD, och att partierna vill försöka flytta fokus från sina egna misslyckanden genom att på varje sätt möjligt smutskasta sin konkurrent i syfte att vinna personliga fördelar istället för att göra vad som är bäst för såväl Sverige som de nödställda?

Människors lika värde… i Sverige?

De 7 etablerade partierna kan inte tro på alla människors lika värde när flyktingar behandlas så illa som de gör i Sverige, och borde därmed – med Nobelstiftelsens resonemang – inte bjudas in till den årliga nobelfesten.

Svensk invandringspolitik är extrem?

Invandringspolitiken påverkar Sverige på ett antal olika sätt. Det handlar om invandringens omfattning, kostnader, sociala, kulturella och politiska effekter på samhället osv. medias roll. Den svenska massinvandringens förespråkare har inte verkligheten och fakta på sin sida. Deras argumentation består mest av fraser om att Sverige ”tjänar på” och ”berikas av” invandring, om att ”gilla olika”, ”alla människors lika värde”, att vara en ”humanitär stormakt”, ”öppenhet”, ”mångfald” osv. Syftet är att framställa dig som är kritisk till massinvandringspolitiken som en sämre, mindre empatisk, rädd och fientlig människa. Sakargument vinner dock i längden. Därför är det bra att vara påläst.

1. Svensk invandringspolitik är extrem.
Sveriges befolkning var länge ovanligt homogen. 1970 var bara 0,4 % – 32.353 personer födda utanför Europa. Men de senaste 2-3 decennierna har invandringen från länder långtifrån Sverige varit mycket stor.

De senaste åren utfärdas mer än 100.000 uppehållstillstånd/år, 2013 var siffran 116.587 st! Bara 4 städer i Sverige har större befolkning!

Denna extreminvandring har gjort att 2012 var
735.069 personer födda utanför Europa
andelen utlandsfödda eller svenskfödda med båda föräldrarna födda utomlands var 20,1%.
Denna befolkningsmässiga förändring är en av de största samhällsförändringarna någonsin i Sveriges historia.

Sverige är det befolkningsmässigt 14:e största landet inom EU men trots det är Sverige år efter år bland de länder som tar emot allra flest asylsökanden.

2. Invandringen gör Sverige fattigare.
Invandrarnas sysselsättningsgrad 20-64 år ligger sedan mitten av 90-talet ca 25 %-enheter lägre än inföddas.

Över 60% tävlar om 2,5% av jobben
Sept 2012 skrev regeringen att över 60 % av de nyanlända flyktingarna och deras anhöriga högst har förgymnasial utbildning. I Sverige är bara 2,5 % av alla jobb åtkomliga för dem med lägre kvalifikationer, jämfört med EU-snittets 17 %.

Nettoförlust på 125 miljarder kr/år
Samtliga beräkningar över NETTO- effekten av invandringens ekonomiska påverkan sedan mitten av 1990-talet har kommit fram till att den inneburit en kostnad. Jan Tullberg, docent på Handelshögskolan, beräknade våren 2014 nettoförlusten för offentlig sektor till 125 miljarder kr/år.

3. Invandringen ökar utanförskapet och har skapat en ny underklass.
1990 fanns det 3 utanförskapsområden i Sverige. 2006 hade de ökat till 156 st. 2012 hade antalet utanförskapsområden växt till 186 st.

4. Invandringen gör Sverige till ett farligare land.
I en rapport från rikskriminalpolisen 2012 står:
De etniska nätverken inom den organiserade brottsligheten samt territoriella nätverk bedöms utgöra ett allvarligt samhällshot.”,
I Sverige finns det idag otaliga kriminella nätverk vars huvudsakliga sammanhållande faktor är den gemensamma etniciteten eller släktskapet”, ”Segregering och känslor av utanförskap är viktiga förutsättningar för att de territoriella nätverken ska kunna växa sig starka, rekrytera och bibehålla sitt direkta inflytande över människorna i ett område. De kriminella individerna i de territoriella nätverken blir normsättande för de boende i området och då särskilt för barn och ungdomar.

Jämfört med svenskfödda med två svenskfödda föräldrar är utrikes födda enligt BRÅ 150 % överrepresenterade i brottsstatistiken och svenskfödda med två utrikesfödda föräldrar överrepresenterade 100 %.
De utrikes födda har särskilt hög överrepresentation när det gäller allvarliga brott såsom dödligt våld, våldtäkt, misshandel och rån.

5. Invandringen gör Sverige mer muslimskt.
Uppemot en halv miljon människor i Sverige har sina rötter i muslimska länder och miljöer, varav knappt en tredjedel beräknas vara i någon mån utövande muslimer.

I takt med den muslimska invandringen ökar ständigt Islams makt och påverkan på svenska samhället. (Dagen, SvD 140101, Utrikespolitiska institutet, koranens budskap Per Gudmundson, AB140903)

6. I journalistkåren finns extremt stöd för partier som stödjer en extrem invandringspolitik.
MP är tillsammans med V och C de som förordar allra extremast invandringspolitik.
41 % av journalisterna stödjer MP och 15 % stödjer V!
Av de som bevakar politik/samhälle stödjer 46 % MP och 19 % V!
På SR och SvT sympatiserar en majoritet med MP!

7. Sverige är inte demokratiskt.
Det var knäpptyst i media om den stora SCB-rapporten från december 2013 ”Integration – en beskrivning av läget i Sverige”, när den borde varit huvudrubrik. Anledningen var uppenbar: Rapporten visade tydligt invandringens negativa påverkan på samhället i en mängd avseenden och att påståendet att invandringen ”berikar” Sverige är en grov lögn.

Sept 2012 sade expressens politiske redaktör i SvT att ”Man är naturligtvis oerhört rädd för att någonting man skriver skall på något sätt kunna gynna Sverigedemokraterna”. Med den inställningen blir det svårt att publicera fakta om invandringens påverkan på samhället.
Allra tydligast blev detta då SD i Sept 2014 av en stor mängd tidningar förvägrades införa annonser innehållandes officiell asylstatistik. Denna statistik har tidningarna själva ett ansvar att publicera. Det har de inte gjort. Men inte nog med det. När ett parti vill betala för att denna statistik ska publiceras så förvägras alltså detta!!

I avsikt att tysta fullt legitima åsikter skam- och skuldbelägger många av dem dessutom all form av kritik mot den extrema invandringspolitiken vilken avfärdas som rasism eller främlingsfientlighet. Därmed har media hindrat fri åsiktsbildning, motarbetat yttrandefriheten och satt demokratin ur spel.

Begreppet ”demokratur” har använts av bla Vilhelm Moberg: ”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, men den fria debatten stryps.” (W Moberg i DN 1965, BRÅ)

8. Den viktigaste frågan för 7 av 8 riksdagspartier är trots allt detta att fortsätta med den extrema invandringspolitiken.
I alla frågor utom bevarandet av Europas mest extrema invandringspolitik är det öppet för kompromisser och samarbete.

Vid val brukar frågor om jobb vara dominerande. Att det ”skapats fler jobb” under alliansen beror enbart på att befolkningen ökat. Men det är andelen som jobbar och deras inkomst som välstånd bygger på, inte antalet som arbetar, och sysselsättningsgraden är oförändrad.

9. Invandringsförespråkarna är hycklare.
Om alla de som säger sig förespråka mångkultur levde som de lär skulle det inte finnas någon etnisk segregation.

Men det går inga flyttlass med invandringsförespråkare till de invandrartäta områdena. Den politiska och kulturella eliten gör istället allt de kan för att i sina egna liv slippa konsekvenserna av det samhälle som extreminvandringen skapar och som de utåt vill försvara.

 

Insändare publicerad 2014-08-30 i Avpixlat

Varför ska SD följa medias vilja istället för folkets?

Varför skulle SD lägga ner sina röster om budget?

Att förvänta sig att SD skulle lägga ned sina röster – för att eventuellt vinna någon poäng hos de etablerade medier som ändå har gjort till sin livsuppgift att alltid framställa partiet i sämsta möjliga dager – är rent obegåvat. Ändå uttryckte mängder av journalister och statsvetare just att de var ”förvånade” över SD:s val.

Alla bryter mot praxis

Samma sak med ältandet om praxis. ”SD bröt mot praxis”, snyftar debattörer och politiker från de andra partierna, som om man kan kräva eller förvänta något annat av SD som gång på gång har drabbats när de andra partierna valt att frångå praxis (kvittningssystemet, talmansvalet, utskottsordförandeposter, för att nämna några exempel) – utan att någon journalist i anklagande ton har frågat de andra varför de inte följer praxis.

Klyfta pga media

Det är så uppenbart att det blir banalt att påpeka att det går en avgrundsklyfta mellan SD och de andra partierna. Men jag tror inte att klyftan egentligen handlar om ”synen på alla människors lika värde”, eller ens invandringspolitiken. Den främsta orsaken till klyftan är att alla de andra partierna accepterat och anpassat sig efter mediekratin och medielogiken, medan SD inte har gjort det.

Detta gör att SD har en potential som inget annat parti i Sverige i dag att faktiskt stå för demokrati, i bemärkelsen att lyssna på väljare och partimedlemmar och anpassa sig efter dessas, snarare än journalistkårens, åsikter.

Politik i samverkan med medborgarna

Politik ska utformas i dialog med väljare i stället för att politiken utformas i en avskärmad elitbubbla där de enda känslorna för folket är förakt. Det är denna goda populism SD har potential att förverkliga, just för att de är pariastämplade av etablerade medier och därför inte har någon anledning att anpassa sig till medielogiken.

Mobbning av dem som inte tycker som media

Man kan jämföra Sverigedemokraternas utveckling med den tidiga socialdemokratin i Sverige, med samma potential att växa och bli en betydande och inflytelserik folkrörelse, och med samma desperata reaktionsmönster från etablerad makt och överhet, samma försök att skrämma till tystnad, frysa ut, håna och mobba och till och med lagstifta emot.

Svenskar och invandrare flyr mångkultur

White flight kallas fenomenet när etniska svenskar, men även framgångsrika invandrare, flyr de bostadsområden, skolor och andra institutioner som blir alltmer präglade av mångkultur.
Hur ska integrationen av invandrare lyckas om svenskar flyr från alla ställen dit invandrarna tar sig?

Är alla rasister?

Traditionellt har man med ”rasist” avsett en person som hävdar att det finns ”raser” och att vissa ”raser” är överlägsna andra på grund av medfödda, genetiska skillnader.

Vad är en rasist?

Med den definitionen finns det väldigt få rasister i Sverige. Men i den svenska politiska och mediala debatten har en rasist kommit att bli något mycket vidare och bredare:
• En rasist kan vara föräldern som blir orolig att det sjuåriga barnet inte ska få tillräcklig lärartid i skolan när den lilla kommunen plötsligt tar emot så många asylsökande att hälften av förstaklassarna kommer från denna grupp.
• En rasist kan vara en tonåring som inte visar tillräcklig inlevelse när hon på en skolteater uppmanas att ta ställning mot polisen och för stenkastande och bilbrännande ungdomsbrottslingar.
• En rasist kan vara eldsjälen i hembygdsföreningen som skriver något om kulturarvet som råkar låta ungefär som en formulering i SD:s partiprogram.
• Rasister är alla som uttrycker oro för att Europas högsta invandringsnivåer kan hota tilliten, kulturen eller välfärden i Sverige.
• Rasister är alla som är bekymrade över hur gängbrottslighet, våldtäkter och annan våldsbrottslighet tycks öka.
• Rasister är dessutom ytterligare ett antal människor, som inte har gjort sig skyldiga till något av ovanstående men som rasiststämplas ändå, eftersom det är bättre att ta en för mycket än en för litet när det handlar om något så fruktansvärt som rasism.

Svensken som var glad och nöjd när det gick två invandrare i det egna barnets klass, men som byter skola när det plötsligt är 20 invandrare i klassen, har han plötsligt blivit rasist eller drar han slutsatsen att utbildningen blir sämre när 20 individer inte behärskar språket och måste få extra stöd från läraren?

Med en mer stringent definition av rasism är det däremot självklart att politiken bör söka balansera invandringsnivåerna så att de inte blir så stora att det hotar tillit, kultur eller välfärd, och det ligger ingen rasism i det.

Är medborgarna i Danmark, Norge och Finland rasister?

Fast grannländerna är ju förstås rasister, eftersom de har ungefär sådana invandringsvolymer som SD vill att Sverige ska ha.

Vad blir konsekvensen av en dramatisk demografisk förändring?

En så dramatisk demografisk förändring som dagens invandring till Sverige innebär är allt annat än långsam och försiktig, och det vi råkar slå sönder på vägen kan visa sig omöjligt att reparera i efterhand.

Integration hör ihop med volym

Marika Formgren skriver vidare;
I sammanhanget vill jag också säga att jag inte tror på de debattörer, till höger och vänster, som försvarar dagens invandringsvolymer och menar att det bara är ’bristande integrationspolitik’ som är problemet. I min värld är integration direkt kopplad till volym.
Den hypotetiska skolklassen med två invandrarelever ger oerhört mycket bättre integrationsmöjligheter än den hypotetiska skolklassen med 20 invandrarelever (särskilt efter att ”white flight” har fått alla elever med svenska som modersmål att byta skola)”.

Ogenomförbar integrationspolitik

Dessutom är de integrationspolitiska förslag som brukar framföras politiskt ogenomförbara. Vänsterns och socialliberalernas integrationspolitik brukar innebära positiv särbehandling av invandrargrupper; kvotering, subventionerade anställningar, särskilda bidrag till kultur med ”mångfaldsperspektiv” och liknande. Det strider mot principen om likhet inför lagen, och framförallt strider det mot svenskens sinne för rättvisa. Här ska ingen glida fram på en räkmacka med en silversked i röven, oavsett om orsaken är att man är adlig eller att man har flytt från Syrien.

Politiker som försöker genomföra detta kommer inte att lyckas, trots att journalisterna lär göra allt de kan för att hjälpa till med propaganda.

Marika Formgren (2014-12-08)

Bara forskningen kan bota Moderaterna

Ingen förbättring av integrationen

Man brukar ge rådet till de i personlig kris att först våga erkänna sin situation för sig själv. Moderaterna har efter sin valförlust ännu inte tagit detta första steg mot tillnyktring. Partiet vägrar envist att medge att integrationen av invandrare i Sverige inte har förbättrats sedan Alliansens valseger 2006.

Inflödet av nya arbetslösa

Invandrares utanförskap var den största enskilda faktorn bakom Moderaternas valförlust också indirekt. Inflödet av nya arbetslösa dolde arbetslinjens framgångar i övrigt. Bland invandrarna själva ser vi inte helt oväntat att människor som pressas samman i segregerad fattigdom inte är nöjda med sin status som andra klassens medborgare. Utsatta och frustrerade invandrare känner igen sig mer i vänsterns klasskritik än det liberala budskapet om frihet och låga skatter.

I förorter som Tensta och Rosengård fick Moderaterna färre än en tiondel av rösterna.

21,4 % arbetslösa av utomeuropeiskt födda

Arbetsförmedlingens senaste prognos noterar: ”Av de inrikes födda i åldrarna 16-64 år var 5,5 procent av arbetskraften arbetslösa under tredje kvartalet 2014. Av utrikes födda var motsvarande andel 15,4 procent och bland utomeuropeiskt födda 21,4 procent”.

57 % förvärvsarbetande bland utrikes födda

År 2011 förvärvsarbetade 82 procent av de inrikes födda och 57 procent av de utrikes födda i åldrarna 20-64 år [58 procent 2013].

Migrationsuppgörelsen

Moderaternas nyvalda partiledare Anna Kinberg Batra håller fast vid migrationsuppgörelsen med Miljöpartiet.

Frisering av utanförskapet med retoriska tricks

Ett värre problem är att Moderaterna under Fredrik Reinfeldt och Kent Persson satt i system att ljuga och vilseleda i dessa frågor med stöd av en sympatisk media. Mer kreativ energi gick till att frisera utanförskapet med retoriska tricks och rena fabrikationer än till att utveckla effektiva åtgärder.

Fiffel med statistik provocerar

Moderaternas väljare är smartare än journalister och provocerades av att se sin egen regering ta fifflet med utanförskapsstatistiken till nya höjder.

Arbetsmarknadsstatistik mixtras med

Det viktigaste tricket i regeringen arsenal var att ge sken av att den snabba befolkningsökning som invandringen förde med sig var synonym med reducerat arbetslöshet. Genom att ständigt prata om ”antalet nya jobb” eller om antalet ”invandrare som går till jobbet varje dag” sopades den dystra arbetsmarknadsstatistiken under mattan.

Arbetslöshet mäts dock alltid och överallt i procent. Siffror på hur många som går till jobbet är värdelösa utan siffror på hur många som inte går till jobbet.

Att inte justera för befolkningstillväxt när man diskuterar sysselsättning eller välstånd är helt enkelt fusk.

60 % har endast förgymnasial utbildning

Arbetsförmedlingen skriver: ”Nästan 60 procent av de nyanlända inom etableringsuppdraget har endast förgymnasial utbildning, varav de flesta har kortare grundutbildning än nio år.
Under kommande år väntas antalet inskrivna arbetslösa som har en kort utbildning fortsätta att öka.

Efterfrågan på lågutbildade minskar

Den svenska ekonomin är allt mer kunskapsintensiv. Bara en tiondel av de med jobb har förgymnasial utbildning, och kraven ökar år efter år. Arbetsgivares bristande efterfrågan på lågutbildade från tredje världen kommer inte att lösas med ett avskaffande av LAS eller fler jobbcoacher. Det löses heller inte av konservativa åtgärder som att ”ställa krav” och be de arbetslösa kavla upp ärmarna. Allt tyder på att arbetslösa invandrare intensivt söker efter arbete. De som inte lyckas kan knappast skuldbeläggas för svenska arbetsgivares höga krav i en högteknologisk arbetsmarknad där många tävlar om allt färre enkla jobb.

Nytänkande behövs

Det är svåra frågor som kräver nytänkande. Väljare förväntar sig djupare analys av ett statsbärande parti än att ordet ”öppenhet” upprepas med ännu större intensitet.
Ett förslag till Anna Kinberg Batra som kan bidra till att reparera förtroendeskadan utan att ändra flyktingpolitiken i sig; Tillsätt en kommission om dessa frågor ledd av riktiga forskare. T ex Assar Lindbeck, Jan Ekberg, Bertil Holmlund, Bo Rothstein, Per Skedinger, Yves Zenou, Olof Åslund och Joakim Ruist.

Undviker att anlita expertis

Alliansens trovärdighet har tagit skada av att man i stället för riktiga forskare alltmer lutar sig mot ideologiska tankesmedjor som Timbro/Migro eller Fores.

Erik Ullenhag tog uttryckligen avstånd från Jan Ekberg, landets mest seniora forskare på området migrationens ekonomiska effekter.

I stället förlitar man sig på expertis från evangeliska ideologer som Fredrik Segerfeldt, Johan Norberg och Andreas Bergström, som sinsemellan inte ens har en ekonomexamen från Fairfax University att dela på.

Retorik provocerar

En hel del av missnöjet med Nya Moderaterna handlar om den provocerande obegåvade retoriken, inte flyktingmottagandet i sig. Floskler, lögner och självcensur har inget i borgerligheten att göra och har i varje fall hitintills inte hjälpt invandrare komma i arbete. De allra flesta Moderatväljare har stora hjärtan och vill gärna hjälpa de som flyr krig. Men Moderater har också oftast en hjärna att tänka med, och betraktar hederlighet som en värderingsfråga.

Bara forskningen kan bota Moderaterna

Ingen ändring i invandringspolitiken

Invandringspolitik, var?

Det blir ingen ändring i invandringspolitiken säger alliansen samstämmigt. Men vilken invandringspolitik? Varför frågar journalisterna inte om detta? I svaren från allianspartierna handlar invandringspolitiken bara om att Sverige ska ta emot mesta möjliga flyktingar. Det låter förvisso humant och bra, men hur ska det finansieras, på vilket sätt med vad, på bekostnad av vad?

Ingen diskussion eller information om finansiering & integrering

Varför är partierna så rädda för att gå in på finansieringen och integreringen? Anser de inte att väljarna har rätt att veta detta, oavsett vilken partipolitisk ståndpunkt man har?

Så länge alla partier vägrar att svara på frågor av denna typ och inte vill visa vilka kostnader det innebär, vem vinner på detta om inte SD?

Se även:
Åtgärder som krävs för Sveriges invandringspolitik

Regeringens plan för reformering av nyanländas etablering

Centerpartiets integrationspolitik

Folkpartiets nya villkor för invandrare

KD:s förslag att minska kostnaden för flyktingmottagandet

Av Riksdagspartierna så har Moderaterna och Vänsterpartiet ännu inte med ett ord presenterat sin syn på hur flyktingpolitik, invandringspolitik, och integrationspolitik ska utformas.

Lyssna på väljarna framför medierna

I Moderaternas färska eftervalsanalys finns två meningar som avslöjar något viktigt om inte bara M, utan svensk politik överlag: Partiet har vid flera tillfällen under regeringstiden försökt lyfta integrationspolitiska förslag, men debattläget, särskilt i media, har gjort det mycket svårt. Diskussionen kom i stället att handla om hur dessa förslag förhöll sig till Sverigedemokraternas politik”.

Journalisters åsikter skiljer sig mot folkets

Hur ska politikerna veta vad väljarna egentligen tycker, när kommunikationen filtreras av en journalistkår vars värderingar i vissa avseenden skarpt skiljer sig från folkflertalets?

Moderaterna anpassar sig efter media

Ett exempel var när tidigare migrationsminister Tobias Billström (M) i början av 2013 ville sänka volymerna för såväl asyl- som anhöriginvandring. Billström möttes av hård medial kritik och anklagades för att anpassa politiken till SD. Till en början stod Billström på sig och förklarade att partimedlemmar och väljare varit ”väldigt tydliga” med att de ville se denna förändring av migrationspolitiken.
Efter några dagars mediestorm sade Fredrik Reinfeldt att M aldrig skulle överväga att minska invandringsvolymerna.

Drevet var över, ordningen återställd. I valet ett och ett halvt år senare förlorade M 340 000 röster medan SD fick 460 000 nya väljare.

Åsa Romson & vita heterosexuella män

Miljöpartiet kan också ha tappat väljare på att anpassa sig till medielogiken. De gröna har förvisso alltid varit feminister, men inte av den aggressiva, manshatande sorten. När Åsa Romson i somras plötsligt talade om ”vita, heterosexuella män” som icke-människor försvann nog ett antal MP-röster.Åsa Romson och Medleålders vita heterosexuella män

Att ”lyssna in” väljarna mer, och medierna mindre, vore en demokratisk välgärning och vitaliserande för politiken.

Är SVT:s journalister miljöpartister?

Åsiktsklyftan ökar mellan journalister och allmänhet

SVT och SR, dags att erkänna era partisympatier

Medias påverkan – Ett demokratiskt problem

Journalisters partisympatier:
V, S och Mp: 70%
Alliansen: 29%

Journalister inom SVT:s partisympatier:
V, S och Mp: 83%
Alliansen:    17%

Allmänhetens partisympatier:
V, S och Mp: 45%
Alliansen:    49%

Sifo gjorde en undersökning om mediernas rapportering om aktörerna i riksdagsvalet 2014.

Miljöpartiet gynnas starkt av den rödgröna journalistkåren.
Även Feministiskt Initiativ gynnas oproportionellt mycket med tanke på att de inte ens satt i Riksdagen år 2013 – eller i någon kommun – innan valet.

Tror du att du kan lita på media?


SVT, 83 procent vänsterpartister, socialdemokrater och miljöpartister


2012 skrev Affärsvärlden under rubriken ”Så röstar journalisterna”:

Totalt hamnar stödet för MP på 41 procent bland landets journalister.

Sedan JMG:s senaste undersökning 2005 har stödet för Miljöpartiet ökat med hela 19 procent bland de svenska journalisterna, rapporterar SVT.

Journalister: 14% röstar på Allianspartierna

När det gäller Allianspartierna ger 14 procent av journalisterna sitt stöd till Moderaterna medan Centerpariet fick 4 procent, Folkpartiet 7 procent och Kristdemokraterna 2 procent.

Red’s kom:
Märkligt att Alliansen inte verkar för åtgärder mot vänstervridningen i media med tanke på att inget drar ner antalet röster på dem så mycket som detta.

SR: 54% miljöpartister

På Sveriges Radio uppger 54 procent av journalisterna att de sympatiserar med Miljöpartiet.

SVT: 52% miljöpartister

På Sveriges Television är den siffran 52 procent.

Dagspressen: 40% miljöpartister

I dagspressen är stödet för Miljöpartiet 40 procent.

Enligt Kent Asp, professor på JMG, gör de ökade sympatierna för MP att partiet får en gräddfil i medierna.
– Miljöpartiet granskas inte lika tufft som andra partier. De befinner sig på sätt och vis i en fredad zon när det gäller bevakningen av politik, säger han till SVT.

Journalisternas och allmänhetens partisympatier (%)

Journalister

Allmänhet

Skillnad

Vänsterpartiet

15

5

+10

Socialdemokraterna

14

28

-14

Miljöpartiet

41

12

+29

Centerpartiet

4

5

-1

Folkpartiet

7

7

±0

Moderaterna

14

34

-20

Kristdemokraterna

2

3

-1

Sverigedemokraterna

1

3

-2

Feministiskt initiativ

1

+1

Annat

2

1

+1

Antal personer

1338

4326

Se även bl a;
Åsiktsklyftan ökar mellan journalister och allmänhet

Lyssna på väljarna framför medierna


Högutbildade kebabtekniker höjer utbildningsnivån i Sverige


För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.