Tagg: jeanette silow

Nedanstående är bilaga #1-3 för inlägget;
Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 3

Det är skrivelser mellan Miljöförvaltningen i Malmö samt Länsstyrelsen och fastighetsägaren med anledning av nedskräpning på området där Malmös kåkstad är belägen.
– Bilaga 1: Från Fastighetsägaren till Miljöförvaltningen Malmö
– Bilaga 2: Från Miljöförvaltningen till Länsstyrelsen
– Bilaga 3: Från Fastighetsägaren till Länsstyrelsen

BILAGA 1

Skickas per post och per e-post (miljo@malmo.se) Göteborg den 20 mars 2015

ÖVERKLAGANDE

Överklagat beslut
Malmö stads miljöförvaltnings beslut den 27 februari 2015 i ärende 548:01614-2014

Klagande
Industrigatan i Malmö AB, 556346-4113
Box 55938
102 16 Stockholm

Ombud:
Jur. kand. Jonas Öjelid
Law & Solution Sweden AB
Box 111 04
404 23 Göteborg

Motpart
Malmö stad genom miljöförvaltningen
205 80 Malmö

Saken
Föreläggande vid vite angående nedskräpning; fastigheten Malmö Brännaren 19

I egenskap av ombud för Industrigatan i Malmö AB nedan ”Fastighetsägaren”, får jag överklaga miljöförvaltningens beslut i enlighet med följande.

1. Yrkanden
1.1 Fastighetsägaren yrkar att länsstyrelsen upphäver miljöförvaltnings beslut.

2. Rättsliga grunder för överklagandet
2.1 Fastighetsägaren är inte verksamhetsutövare och är inte ansvarig för nedskräpningen på Fastigheten. Föreläggandet om att Fastighetsägaren vid vite ska städa upp på Fastigheten saknar därför grund och ska därmed upphävas.

3. Omständigheter i sak
3.1 Nyttjandet av den aktuella fastigheten
3.1.1 Fastigheten Malmö Brännaren 19 (”Fastigheten”) är en industrifastighet som förvärvades av Fastighetsägaren den 31 december 2010. Vid detta tillfälle fanns inget problem med nedskräpning eller liknande på Fastigheten.
3.1.2 Planer finns på att det ska byggas bostäder på Fastigheten. Fastighetsägaren bedriver ingen egen verksamhet på Fastigheten.

3.2 Nedskräpningen på Fastigheten
3.2.1 Hösten 2014 bosatte sig ett antal personer på Fastigheten. Fastighetsägaren har inte lämnat något medgivande till bosättningen och de olovligt boende tog överhuvudtaget ingen kontakt med Fastighetsägaren innan bosättningen skedde. Fastighetsägaren hade alltså ingen möjlighet att vidta några förebyggande åtgärder.
3.2.2 Den nedskräpning som har skett på Fastigheten började strax efter det att den olovliga bosättningen hade skett. Skräpet består i princip uteslutande av hushållsavfall från de olovligt boende eller egendom som förvaras där av de boende.

3.3 Närmare om den olovliga bosättningen
3.3.1 Den olovliga bosättningen som har skett på Fastigheten är problematisk ur flera aspekter. För Fastighetsägaren innebär det att Fastigheten inte kan disponeras som dess ägare själv önskar, och detta på grund av att personer själva har tagit sig rätten att bosätta sig där.
3.3.2 Samtidigt är den uppkomna situationen problematisk även för de boende eftersom bosättningen på Fastigheten inte kan tillgodose en normal
levnadsstandard för de boende. Det saknas exempelvis vatten och toaletter och risken för sjukdomar och sanitära problem är uppenbar. Detta problem kommer vara än mer påtagligt under vår- och sommartid när temperaturen ökar.
3.3.3 Fastighetsägaren har självklart förståelse för att de personer som bor på Fastigheten inte gör det i något ont syfte, utan för att personerna inte har någon fast bostad. Oaktat detta är det förstås inte hållbart att Fastighetsägaren ska behöva tåla den här typen av inskränkningar på sin egen fastighet. Fastighetsägaren måste själv ha rätten att avgöra om andra personer ska få disponera en ägd fastighet eller inte.

3.4 Fastighetsägarens vidtagna åtgärder
3.4.1 För att kunna komma till rätta med nedskräpningen måste Fastighetsägaren först och främst kunna disponera den aktuella ytan där skräpet finns. Det är inte möjligt eftersom personer bor där.
3.4.2 Redan från början när den olovliga bosättningen skedde har Fastighetsägaren agerat för att få bosättningen att upphöra. Fastighetsägaren har tagit kontakt med polisen för att höra hur man lämpligen går tillväga. Polisen har förklarat att man inte har möjlighet att agera på något sätt, och har hänvisat till kronofogden.
3.4.3 Inte heller kronofogden har haft någon möjlighet att agera i den aktuella situationen. Detta beror på att de olovligt boende personerna inte går att identifiera. Därmed kan kronofogden inte handlägga varken en ansökan om vanlig handräckning eller en ansökan särskild handräckning, eftersom sådana ansökningar kräver att motparten/motparterna kan identifieras med namn och personnummer.
3.4.4 Vid kontakter med övriga fastighetsägare har det kunnat konstateras att den situation som är aktuell här, är ett ”moment 22” för fastighetsägare. Det finns helt enkelt ingen möjlighet för en fastighetsägare att få till stånd en avhysning som är lagligt grundat, så länge de boende inte kan identifieras.
3.4.5 Problemet kommer högst sannolikt att öka med tiden och måste i slutändan lösas lagstiftningsvägen. Som rättsläget är nu är dock varje seriös fastighetsägare förhindrad att kunna vidta några åtgärder utan kan endast hoppas på att sådan olovlig bosättning ska upphöra på frivillig väg. Fastighetsägaren står helt enkelt maktlös inför det uppkomna problemet.

3.5 Gällande rätt
3.5.1 Det är i första hand verksamhetsutövaren som är ansvarig för nedskräpning.
Verksamhetsutövare i detta fall är de personer som olovligen har bosatt sig på Fastigheten. Miljöförvaltningen synes inte ha förelagt dessa personer att vidta åtgärder på grund av nedskräpningen.
3.5.2 Under vissa förutsättningar kan en fastighetsägare hållas ansvarig för nedskräpning även om det inte är fastighetsägaren som har orsakat nedskräpningen. Det krävs dock i så fall att det finns någon tillkommande omständighet som gör att fastighetsägaren är ansvarig — endast själva förekomsten av nedskräpningen kan inte medföra att fastighetsägaren blir ansvarig (MÖD 2006:63).
3.5.3 Exempel på en sådan tillkommande omständighet som gör att en fastighetsägare kan hållas ansvarig för någon annans nedskräpning på en fastighet är att fastighetsägaren — uttryckligen eller konkludent — har lämnat sitt medgivande. Ett annat exempel är att fastighetsägaren redan vid sitt förvärv av fastigheten har upptäckt, eller åtminstone borde ha upptäckt, nedskräpningen (RÅ 1997 ref 12).
3.5.4 En fråga som ännu inte har klarlagts i rättspraxis är om underlåtna åtgärder för att motverka miljöriskerna med förvaringen av avfallet skulle kunna vara en sådan tillkommande omständighet som gör fastighetsägaren ansvarig för nedskräpningen (se domstolens resonemang i MÖD 2006:63). Hänsyn måste här tas till omständigheterna i det enskilda fallet för att avgöra om det är rimligt att ansvar ska kunna åläggas fastighetsägaren (se även MÖD:s dom den 27 januari 2015 i mål nr M 4696-14).
3.5.5 Sammanfattningsvis kan konstateras att det enligt gällande rätt krävs ytterligare omständigheter än själva nedskräpningen för att fastighetsägaren ska kunna hållas ansvarig.
Fastighetsägarens ansvar för nedskräpningen är långt ifrån ett strikt ansvar, utan ytterligare kompletterande omständigheter krävs för att ansvaret ska bli aktuellt.
3.5.6 Att fastighetsägaren har agerat mot problemet är enligt gällande rätt också något som starkt talar mot ett ansvar för fastighetsägaren. Detta överensstämmer också med allmänna rättsliga principer om att en sanktion (exempelvis i form av vite) bara ska kunna vara aktuellt ifall där agerandet i någon form har varit klandervärt.
3.5.7 Som framgår av redogörelsen ovan är detta en mycket speciell situation, där fastighetsägaren inte ens har rättslig möjlighet att komma till rätta med problemet. Ett föreläggande förenat med vite är under sådana omständigheter orimligt.

3.6 Sammanfattning av Fastighetsägarens inställning
3.6.1 Fastighetsägaren är inte verksamhetsutövare och kan som huvudregel inte hållas ansvarig för nedskräpningen.
3.6.2 Det finns ingen tillkommande omständighet som gör att Fastighetsägaren kan hållas ansvarig för nedskräpningen. Vid tidpunkten för Fastighetsägarens förvärv av Fastigheten fanns det ingen pågående, eller nära förestående, nedskräpning.
3.6.3 Fastighetsägaren har aktivt försökt vidta åtgärder för att försöka komma till rätta med den olovliga bosättningen och nedskräpningen. Det saknas dock rättsliga möjligheter för Fastighetsägaren att agera ytterligare i den aktuella situationen. Ett föreläggande förenat med vite är under dessa omständigheter inte rimligt och miljöförvaltningens beslut ska därmed upphävas.

Som ovan
Jonas Öjelid Jur.kand.

BILAGA 2

Malmö stad
Miljöförvaltningen

Datum
2015-04-01

Handläggare
Stadsjurist Andrea Hjärne Dalhammar

Delegationsyttrande
skane@lansstyrelsen.se

Ärende: 548:01614-2014 / 54

Yttrande över tidigare överlämnat överklagande av föreläggande om städning, Brännaren 19 i Malmö

Överklagandet med rättidsprövning har skickats till länsstyrelsen via ordinarie post för några dagar sedan.

Miljönämnden, genom miljöförvaltningen, lämnar följande yttrande över fastighetsägaren Industrigatan i Malmö AB:s överklagande.

Miljöförvaltningen vill inledningsvis nämna att även om föreläggandet inte förordnades att gälla omedelbart, så är situationen på fastigheten akut, med uppenbara och stora hälso- och brandrisker för de som övernattar på fastigheten. Dessutom är omgivningen utsatt för stora olägenheter från råttor och soplukt. Miljöförvaltningen önskar därför att länsstyrelsen prioriterar detta ärende.

Fastighetsägarens ansvar

Det är riktigt att det i första hand är den som skräpar ner som är ansvarig för uppstädningen. Emellertid går det inte att förelägga samtliga personer som uppehåller sig på fastigheten att städa denna, bl.a. med anledning av att det är mycket svårt att klarlägga vilka som uppehåller sig på fastigheten och bidrar till nedskräpningen. Dessutom kräver ett föreläggande uppgifter om adressaten, och även om sådana kan tas fram skulle en uppföljning med ansökan om utdömande av vite mot personen i fråga inte ha någon effekt med anledning av formerna för prövning och indrivning av vitet. Miljöförvaltningen har anmält nedskräpningen till åklagarmyndigheten, men har alltså inte möjlighet att genom föreläggande förmå personerna att städa fastigheten eller att hantera avfall på ett miljöriktigt sätt.

Förutom nedskräparen själv kan andra göras ansvarig för nedskräpning. I det fall nedskräpning orsakas exempelvis av kunderna till en snabbmatsrestaurang, är restaurangen att bedöma som en miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap 1 § miljöbalken (MB) — avfallet utgör utsläpp från verksamheten och är en direkt följd av att verksamheten bedrivs. Vad gäller fastighetsägare som inte bedriver någon verksamhet på platsen i fråga, gäller de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap MB och kravet i 26 kap 19 § MB om egenkontroll. Hit hör att vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga att verksamheten (fastighetsägandet, fastighetsförvaltningen) medför skada för miljön. Verksamheten ska fortlöpande kontrolleras och den ansvarige ska hålla sig underrättad om dess påverkan på miljön. Till en normalt ansvarsfull fastighetsskötsel hör att bevaka sin egendom och att agera när denna utsätts, eller riskerar att utsättas för skada. När fastigheten är oanvänd och ligger i ett industriområde finns uppenbar risk för intrång och dumpning av avfall, vilket hos en ansvarsfull fastighetsägare bör innebära att denna kontrolleras med viss regelbundenhet för att sådant ska undvikas och åtgärdas. Att lagstiftaren anser att fastighetsägare har ett ansvar för avfall på fastigheten — även om det är någon annan som är nedskäpare — styrks bl.a. av ett tydligt och straffbelagt ansvar i fråga om vissa fastigheter och på gångbana utanför den egna fastigheten enligt lag (1998:814) om gaturenhållning och skyltning.

Som beskrivs i överklagandet, med hänvisning till rättsfallet MÖD 2006:63, krävs någon tillkommande omständighet som gör att en fastighetsägare som inte själv bedriver nedskräpande verksamhet ska anses ansvarig för att vidta åtgärd mot nedskräpningen. Observera dock att rättsfallet i fråga avser en stor skogsfastighet, som är mycket svår att ha kontroll över på det sätt som bör kunna krävas vad gäller en mindre fastighet i centrala staden. Även fastigheten i avgörandet i MÖD, mål 4696-14, avsåg en större fastighet i glesbygd (dessutom rörde det fallet en äldre deponi, och inte ny nedskräpning som i detta fall).

I detta fall avser föreläggandet en lätt överblickbar fastighet mitt i staden. Det bör anses ligga inom ett normalt fastighetsägaransvar att ha regelbunden kontroll över en sådan fastighet och regelbundet städa upp det avfall som hamnar på fastigheten. Ett sådant ansvar föreligger för övrigt redan enligt lokala renhållningsföreskrifter vad avser gångbanorna bredvid fastigheten. Vad gäller denna fastighet har det dessutom under flera år förekommit nedskräpning och tillsynsåtgärder har behövt vidtas tidigare (se bilaga 1). Även om fastigheten då ägdes av annat bolag, visar det att det fanns grund för att kräva att fastighetsägaren borde ha regelbunden kontroll och städning av fastigheten, och fastighetsägaren borde redan tidigare ha vidtagit åtgärder för att förhindra tillträde. Det är alltså känt att fastigheten behövt extra åtgärder för att förhindra störningar, t.ex. att stängsla in den. Genom att inte vidta sådana förebyggande åtgärder, har fastighetsägaren inte agerat på det sätt som kan krävas enligt miljöbalken, vilket ska anses som konkludent medgivande eller åtminstone en passivitet som medför visst ansvar. Fastighetsägaren har först nyligen satt upp stängsel, vilket måste anses ha varit alldeles för sent för att fastighetsägaren ska anses ha gjort det som krävs av denne.

Faktiskt och rättslig möjlighet

Föreläggandet är lagligt.

En fastighetsägare måste normalt anses ha faktisk och rättslig möjlighet att städa sin ödetomt oavsett om det befinner personer på den olovligen. Detta även om det är besvärligt genom t.ex. att det olovligen befinner sig personer på fastigheten. Däremot kan det bli faktiskt omöjligt om tillträde vägras till den egna fastigheten och om fastighetsägaren inte får behöriga myndigheters biträde att avlägsna skräp som kan antas vara annans egendom. Fastighetsägaren har inte befogenheter att flytta på eller slänga annans egendom. Emellertid ska det inte räcka för fastighetsägaren att påstå att denne har försökt få tillträde och rättsliga/faktiska möjligheten, genom att påstå att biträde har begärts av relevanta myndigheter och att dessa har nekat att bistå. Detta kan vara för handen i det fall kronofogden inte bistår med särskild handräckning och avvisande av personerna i fråga p.g.a. avsaknad av identifikation av svarandena. Så är även fallet om polisanmälan av olaga intrång och egenmäktigt förfarande har skett men polisen inte vill medverka med avvisande/avlägsnande av de personer som uppehåller sig på fastigheten olovandes. Att detta har skett måste fastighetsägaren bevisa, eftersom det åligger fastighetsägaren att bevisa att denne vidtagit alla åtgärder som denne kan för att miljöbalken ska följas.

Miljöförvaltningen anser att fastighetsägaren inte visat att denne inte har faktisk eller rättslig möjlighet att efterkomma föreläggandet. Miljöförvaltningen har inte fått in något lagakraftvunnet beslut från kronofogdemyndigheten att avvisa eller avslå en ansökan om särskild handräckning. Inte heller har fastighetsägaren kommit in med något bevis på att polisanmälan är gjord och att polisen lagt ner förundersökningen, eller bevis om att polisen tagit ställning till att inte avlägsna personerna från fastigheten och att inte bistå kronofogden med identifiering av personerna. Så länge sådan bevisning inte kommit in, anser miljöförvaltningen att föreläggandet måste anses lagligt.

Miljöförvaltningen anser att de invändningar bolaget har mot föreläggandet i själva verket bör ligga till grund för ett eventuellt framtida mål om utdömande av vite. Frågan om faktisk och rättslig möjlighet i det här fallet, kan nämligen medföra att vite inte kan dömas ut vid miljöförvaltningens ansökan om detsamma. Om städning inte skett inom den förelagda tiden, och adressaten kan visa att denne inte fått den hjälp som erfordras av myndigheterna, så kommer talan om utdömande av vitet inte att vinna bifall hos domstolen. Detta eftersom miljöförvaltningen inte kommer att kunna bevisa att bolaget fått den faktiska och rättsliga möjligheten att efterkomma föreläggandet. Bevisbördan ligger där på miljöförvaltningen.

Sammantaget ska det inte kunna anses vara tillräckligt att från den förelagdes sida påstå att erforderliga myndighetsbeslut för rättslig/faktisk befogenhet att efterkomma föreläggandet inte har medgivits. Den förelagde måste kunna bevisa detta vid invändningar mot föreläggandet. I detta fall har fastighetsägaren inte visat upp sådana bevis. Även om sådana bevis kommer in, är det först vid ansökan om utdömande av vite som dessa har någon betydelse. Den rättsliga och faktiska möjligheten kan nämligen ändras med tiden så att det som inte medges idag, faktiskt medges i morgon av kronofogde/polis.

På Miljönämndens vägnar,

Jeanette Silow
Tf avdelningschef
Miljö- och hälsoskyddsavdelningen
(Dg 1.5)

Andrea Hjärne Dalhammar Stadsjurist

Bilaga l: Utdrag ur tidigare nedskräpningsärende om fastigheten
Bilaga 2: PM

BILAGA 3

LAW SOLUTION

Malmö stad
Miljöförvaltningen
Ink. 2015-04-17
D:nr 548:01614-14/68

Sid 1 (3)

Till:
Länsstyrelsen Skåne per e-post

Göteborg den 17 april 2015

YTTRANDE dnr 505-8243-2015
Angående överklagande av kommuns beslut enligt miljöbalken; fastigheten Malmö Brännaren 19

I egenskap av ombud för Industrigatan i Malmö AB (”Fastighetsägaren”) får jag lämna följande yttrande samt bevisuppgift i ärendet.

1. Yttrande i sak
1.1 Fastighetsägaren vidhåller det som har anförts i överklagandet och tillägger följande.

1.2 Nedskräpningen på Fastigheten har inte varit av sådan omfattning att det har varit motiverat för Fastighetsägaren att sätta upp stängsel runt hela Fastigheten. En sådan åtgärd hade dessutom omöjliggjort användning av Fastigheten som parkeringsplats, vilket har varit det huvudsakliga användningsområdet i vart fall fram till dess att den olovliga bosättningen började och det då inte längre gick att använda Fastigheten på det sättet.

1.3 Efter att den olovliga bosättningen — och den nedskräpning som är en följd av denna — har börjat har det möjligen varit motiverat att vidta sådana åtgärder, men då har det inte varit möjligt eftersom det skulle vara en brottslig handling från Fastighetsägarens sida.

1.4 Det är alltid en viss andel av de olovligt boende personerna som uppehåller sig på Fastigheten och Fastigheten är således aldrig helt tom. Fastighetsägaren kan därför inte sätta upp något stängsel utan att göra sig skyldig till ett olaga
frihetsberövande.

1.5 För att stängslet ska kunna sättas upp måste samtliga olovligt boende personer först avhysas, vilket alltså inte har varit möjligt trots vidtagna åtgärder från Fastighetsägarens sida.

1.6 Fastighetsägaren kan, som bekant, inte vidta några rättsliga åtgärder (stämningsansökan till tingsrätt och/eller ansökan om vanlig eller särskild handräckning) utan att ha namn och personnummer på den person som ansökan riktar sig mot.

1.7 För den absoluta majoriteten av de olovligt boende på Fastigheten har Fastighetsägaren, trots upprepade försök, inte fått tillgång till varken namn eller personnummer.

1.8 Därmed har givetvis inte heller några rättsliga åtgärder vidtagits mot dessa personer eftersom Fastighetsägaren redan på förhand vet att de inte kan leda till någon åtgärd.

2. Bevisuppgift
2.1 Fastighetsägaren åberopar följande skriftliga bevisning.

2.2 Kopia av handlingar från kronofogden, bilaga 1, till styrkande av att Fastighetsägaren inte förhållit sig passiv utan har agerat och försökt få olovligt boende personer avhysta från fastigheten genom kronofogdens försorg, samt till styrkande av att verkställighetsåtgärder inte har varit möjliga på grund av bristande möjligheter till identifikation.

Red’s kom:
Fastighetsägaren har inte gjort ett seriöst försök att avhysa ockupanterna!
Detta kan omöjligen anses vara tillräckligt. Som framgår av bilagan har fastighetsägaren endast ansökt om att avhysa 3 EU-migranter. Avhysningsförsök har gjorts endast vid ett tillfälle. Polisen har inte anlitats för att identifiera varken dessa 3 EU-migranter eller resterande ca 150 EU-migranter. Istället har fastighetsägaren hämtat de tre felstavade namnen från tidningen City.

Här kan man fråga sig varför fastighetsägaren inte gett polisen i uppdrag att identifiera samtliga i lägret. Det är ju polisens skyldighet att göra, men de måste uppmanas av fastighetsägaren att göra detta.

2.3 Kopia av polisanmälan samt begäran om ingripande enligt polislagen daterad den 2 april 2015, bilaga 2, till styrkande av att Fastighetsägaren har polisanmält den olovliga bosättningen samt till styrkande av att Fastighetsägaren har begärt att polisen agerar mot den olovliga bosättningen med stöd av polislagen.

Som ovan
Jonas Öjelid
Jur. kand.
Se även bl a;
Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 1

Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 2

Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 3

Misslyckad avhysning av EU-migranter i Malmö
Bilagorna som visar avhysningsförsöket av tre utav runt 150 EU-migranter i EU-migranternas läger vid Industrigatan.

Markägare för EU-migranters läger på Industrigatan hotas med vite

För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Facebook

Twitter

email