Den stora bluffen av samordnaren mot våldsbejakande extremism avslöjas här!

Samordnaren mot våldsbejakande extremism är sedan 2016-12-20 Anna Carlstedt (ordförande i Svenska Röda Korset 2015-2016).

Carlstedt efterträdde Mona Sahlin som presterade en 12 sidor lång (6 sidor om alla upprepningar tagits bort) och oanvändbar rapport till en kostnad av 10 miljoner kr.

Varför S+MP-regeringen (Alice Bah Kuhnke) utsåg Anna Carlstedt är okänt. Hon har inga kunskaper inom området och saknar helt meriter för uppdraget. Om regeringen varit intresserad av att tillsätta en expert som samordnare skulle istället t ex Magnus Ranstorp varit rätt val. Men för S+MP-regeringen verkar det räcka med att man röstar rödgrönt för att tillsättas som expert.

JIHADISTER STRIDER PGA NAZISTER?
När Anna Carlstedt utsågs till ny samordnare i december 2016 sa hon till SR att det är pga vit makt-rörelsen som jihadister åker från Sverige till Syrien och Irak för att strida.

PROPAGANDAMATERIAL
Nu har samordnare Anna Carlstedt tagit fram ännu en rapport, av precis lika litet värde som Mona Sahlins rapport.

Om kostnaden för denna tvåsidiga rapport överstiger de 10 miljoner kronor som Mona Sahlins rapport kostade är oredovisat.

MÅL OCH RESULTAT SAKNAS
Inga mål ställs upp och inga konkreta resultat redovisas i samordnarens rapporter. De frågor som ställts av samordnaren till kommunerna är inte resultatinriktade. Anna Carlstedt har inte ens en enda slutsats i sin lilla tvåsidiga rapport.

Det är nu bara ett par månader kvar tills projektet ska slutredovisas (2018-01-12). Hela projektet med Mona Sahlin (som efter diverse skandaler hoppade av sitt uppdrag 2016-05-04) och Hillevi Engström (M) som nationella samordnare var genomgående resultatlöst, och med Anna Carlstedt som nationell samordnare har inget överhuvudtaget uppnåtts.

However beautiful the strategy, you should occasionally look at the results.
– Sir Winson Churchill

INGA SLUTSATSER
Den nationella samordnaren 2017 har inte ens dragit några slutsatser av den enkät som skickats ut till kommunerna. Att dra slutsatser av svaren på enkäten har istället delegerats till en eller två personer i den privata stiftelsen ”Tryggare Sverige”. Utan att någon kompetens för detta finns i denna stiftelse (se ”Slutsatser”).

INGEN LÄGESBILD FÖR PROBLEMOMRÅDEN
Eftersom den nationella samordnaren inte särskiljer de verkliga problemområdena, dvs främst Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås, från resten av Sverige blir det av samordnaren redovisade resultatet kraftigt missvisande.
Eftersom den nationella samordnaren inte delat upp redovisningen på de få geografiska områden (städer) där kanske 90% eller mer av problemen med våldsbejakande extremism förekommer och övriga geografiska områden (kommuner) blir det alltså omöjligt att få en relevant och rättvisande lägesbild av situationen.

Efter tre år med en nationell samordnare mot våldsbejakande extremism så finns det inte ett spår av redovisning om var i Sverige problem med detta förekommer eller var problemen kan bedömas vara som störst (enl. givna kriterier). Detta har inte redovisats, varken med utgångspunkt från personligt tyckande av kommunrepresentanter eller med utgångspunkt från hur det ser ut i verkligheten.

Endast genom en separat redovisning, var för sig, av ovan nämnda städer och en annan separat redovisning för övriga delar av Sverige, företrädesvis indelat på 3-4 landsdelar, är det möjligt att få en bild av hur läget ser ut i Sverige.

PROBLEM SMETATS UT JÄMNT FÖRDELAT ÖVER 290 KOMMUNER
Inte ens den nationella samordnaren har haft en lägesbild att utgå från där det framgår i vilka kommuner/stadsdelar problemen förekommer. Istället har samordnaren utgått från en generell bild av hela Sverige, som dessutom baserats enbart på personligt tyckande av enskilda personer.

AVSAKNAD AV FAKTA
Samordnarens rapport är kliniskt ren från fakta om problemen. Som vanligt handlar det för vänstern enbart om känslor och personligt tyckande.

MISSVISANDE/FELAKTIGA PROCENTSATSER
I många av de uträkningar/procentsatser som kan kontrolleras så verkar dessa vara fel (förutom att praktiskt taget samtliga procentsatser inte ger en rättvisande bild ens av kontaktpersonernas tyckande). Det ger intryck av att samordnarens matematiska kunskaper ligger i nivå med en tredjeklassare (total okunskap i matematik är signifikativt för
vänsterextremister).

ORIKTIGA UPPGIFTER OCH SLUTSATSER
Mycket är fel i samordnarens rapport (vilket enkelt kan konstateras). Frågorna till kommunerna har samordnare Anna Carlstedt inte bifogat rapporten (vilket markant försvårar att upptäcka felaktigheterna), men finns här.

I rapporten jämförs hela tiden äpplen med päron.

FRÅGOR FÖRHALAS GENOM SAMORDNARE
Samordnare tillsätts i regel av regeringen enbart i syftet att förhala frågor och att få det till att se ut som att något görs åt problemen. Endast i de fall en utredning tillsätts med en grupp av för uppdraget kompetenta personer – med relevant tidsavgränsning för resultat – är det seriöst menat.

LUDDIGA OCH IRRELEVANTA ENKÄTFRÅGOR
Med samordnaren mot våldsbejakande extremism blir det dessutom särskilt tydligt att syftet från start (med framtagande av de luddigt formulerade frågorna för kommunerna) varit att sprida propaganda där högern ska skuldbeläggas och smutskastas, utan att behöva involvera fakta. Och de många och omfattande problemen med vänsterextremisterna ska förminskas.

INGET HAR UPPNÅTTS!!!
Efter att samordnaren verkat i snart tre år (uppdraget ska slutredovisas senast den 12 januari 2018) kan ännu ingen peka på att något uppnåtts överhuvudtaget, dvs att man lyckats stävja någon form av extremism.

MEDIA IFRÅGASÄTTER INGET
Eftersom Sveriges vänstervridna media noga undviker konkreta frågor om detta så fortsätter denna löjeväckande process där frågor bara dras i långbänk och ingen ansvarig (särskilt inte S+MP-regeringen) bryr sig om att inga resultat någonsin uppnås… eller ens kommer att uppnås.

RAPPORT ANVÄNDS FÖR ATT SPRIDA DESINFORMATION
Nu används Anna Carlstedts starkt vänstervridna och genomgående felaktiga rapport flitigt av vänstermedia i Sverige för att sprida desinformation och ta fokus från de verkliga problemen.

FEL INFORMATION GER FELSATSADE RESURSER
De verkliga problemen är de facto vänsterextremism och islamism, men vänstern försöker alltid lägga en slöja över dessa problem i syfte att försöka få alla att tro att det istället är högerextremismen som skapar alla problem i Sverige. Resurserna kommer därmed aldrig att landa rätt.

HANDLINGSPLAN FÖRE LÄGESBILD
Nu sitter kommunerna och tar fram handlingsplaner – på direktiv av samordnaren – utan att ens ha en lägesbild, eller med en felaktig lägesbild som grund. Vad är det kommunerna tar fram handlingsplaner för när kommunerna inte ens vet vad det är som behöver handlingsplaner?

RAPPORT 2016 OCH 2017 – ENKÄT OM PERSONLIGT TYCKANDE
Här nedan redovisas rapporterna från både 2016 (samordnare Mona Sahlin) och 2017 (samordnare Anna Carlstedt) så att det enklare går att se bristerna och försöken att manipulera enkätsvaren på samordnarens infantila enkät till kommunerna, så att det passar vänstern så bra som möjligt:



Enkät till Sveriges kommuner avseende arbetet mot våldsbejakande extremism

I mars 2016 skickades en enkät till de 290 personer som är kommunernas kontaktpersoner mot våldsbejakande extremism [trots att säkert en majoritet av kommunerna inte ens hade en sådan kontaktperson].

Red’s kom:
Det finns stark anledning att tro att en klar majoritet av dessa ”kontaktpersoner” – precis som den nationella samordnaren själv – röstar rödgrönt och därför besvarat frågor i enlighet med sin politiska syn, fristående från fakta!

PROBLEM MED VÄNSTEREXTREMISTER FÖRMINSKAS
Av naturliga skäl har Regeringskansliet (de 10 personer som lyder under den nationella samordnaren) ett särintresse av att reducera problemen med vänsterextremisterna i mesta möjliga mån. Denna grundläggande tanke går som en röd tråd genom den nationella samordnarens rapport.

82 kommuner (28%) besvarade inte enkäten 2016

208 kontaktpersoner svarade på enkäten [2016].

Red’s kom:
Det kan jämföras med 2017 då 233 av 312 ”kommuner och stadsdelar” besvarade enkäten. Dvs 79 ”kommuner och stadsdelar” – 25%avstod helt från att svara.

Frågan är om man kan dra några relevanta slutsatser för hela Sverige, och vidta relevanta åtgärder i respektive kommun/stadsdel, utifrån en enkät där 1/4 (eller mer) inte svarar överhuvudtaget?

Vi får inte ens veta vilka kommuner/stadsdelar som svarat 2016 och 2017.

VARFÖR INGA NATIONELLA ÅTGÄRDER?
Nationella åtgärder hade givetvis varit avsevärt mer effektivt (i såväl kostnader som tid), men i vanlig ordning skjuter regeringen ifrån sig sitt ansvar på enskilda kommuner.

18% av 290 kommuner uppgav 2016 att ”våldsbejakande extremism” förekommer i ”någon form” – 54% vet inte om det förekommer

En fjärdedel av kommunerna anger [2016] att [de tror att] det existerar någon form av våldsbejakande extremism i kommunen.

Red’s kom:
Det var 17,6% (51 st oredovisade) av Sveriges 290 kommuner som 2016 svarade att de trodde att det fanns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i någon form, enligt den nationella samordnaren 2016. Dvs inkl. opolitiska organisationer som t ex fotbollshuliganism, MC-kriminalitet och maffia, t ex från Balkan, samt besökande från andra länder eller kommuner.
Den nationella samordnaren 2016 skriver:51 kommuner angav att det existerar våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen. En kommun avstod att svara.

VILKA 51 KOMMUNER?
Vilka kommuner (utöver de självklara; Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås)?

Varför vill samordnaren inte redovisa de 51 kommunerna, med särredovisning av ovan nämnda städer, trots att dessa uppgifter är helt avgörande för hur resultatet ska tolkas liksom vilka åtgärder som behöver vidtagas?

VARFÖR INGA DEFINITIONER?
Det är uppenbart att definitionerna om vad som är ”våldsbejakande extremism” skiljer sig kraftigt åt från person till person, men ändå definieras inga termer i frågeställningen.

Nacka kommun definierar våldsbejakande extremism så här (tillsammans med nedanstående bild):
Vad är våldsbejakande extremism?
Att använda våld (hot och trakasserier) för att uppnå ett politiskt eller religiöst syfte.Våldsbejakande extremism

Dessutom kan de ”kontaktpersoner” som besvarar samordnarens enkätfrågor utgå enbart från vad de läst/hört – eller tror sig ha läst/hört – i media, eller hört ryktesvägen, utan att det behöver stämma.

75% AV DE SVARANDE KOMMUNERNA 2016 SAKNAR VETSKAP OM NÅGRA VÅLDSBEJAKANDE PERSONER
Knappt 40 procent av kommunerna anger [2016] att det inte finns någon våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
156 (79+77) kontaktpersoner, dvs 54% av landets 290 kommuner – alternativt drygt 75% av 207 svarande kontaktpersoner/kommuner – svarade 2016 att de inte vet eller inte tror att det finns några ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”, enligt frågeställningen.
Den nationella samordnaren 2016 skriver:79 kommuner angav att det inte förekommer några våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.

Drygt en tredjedel av kommunerna [2016] vet inte om det förekommer våldsbejakande extremism i kommunen.

Red’s kom:
Det var 77 av de 207 svarande kontaktpersonerna som 2016 saknade vetskap om några ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”. Dvs 77 av 290 kommuner.
Den nationella samordnaren 2016 skriver:77 kommuner angav att de inte vet om det finns våldsbejakande extremism i kommunen.”.

41 av 51 kontaktpersoner trodde 2016 att ”högerextremism” finns i kommunen

• Av de kommuner [51 kommuners kontaktpersoner] som anger att [de tror att] våldsbejakande extremism finns i deras kommun så är högerextremism den mest förekommande, knappt 50 procent [högerextremistisk aktivitet = 41 kontaktpersoner (14%), vänsterextremistisk aktivitet = 12 kontaktpersoner (4%), islamistisk extremism = 30 kontaktpersoner (10%), enligt vad den nationella samordnaren 2016 skriver].

Red’s kom:
14% av kontaktpersonerna i Sveriges kommuner (dvs 41 oredovisade kommuners kontaktpersoner av totalt 290 kommuner) uppgav 2016 att de tror att det finns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i någon form (enligt personlig och valfri tolkning) på högerkanten i kommunen.

SKA ÅTGÄRDER BASERAS PÅ PERSONLIGT TYCKANDE OCH FÖRVRÄNGD INFORMATION?
Detta är dock personligt tyckande, helt utan stöd i forskningen. Dessutom är det fristående från antal personer såväl som antal incidenter, och nivå av problem samt behov av åtgärder.

Den av nationella samordnaren här ovan uppgivna procentsatsen är starkt avvikande från hur vi andra uppfattar verkligheten baserat på nyhetsrapportering, fakta och sakliga rapporter.

ANTAL & PROBLEMNIVÅ OVIKTIGT?
Med den nationella samordnarens märkliga sätt att ställa frågor, räkna och resonera kan 100 stenkastande vänsterextremister med ”bangers” och gasbomber/molotovcocktails i en kommun motsvara lika mycket problem och kräva lika mycket åtgärder/resurser som en högerextremist i kommunen.

Genom att helt bortse från bl a antal såväl som den grad av problem som respektive form av extremism skapar (eller riskerar att skapa) kommer enkätresultaten oundvikligen att resultera i helt felaktiga satsningar och åtgärder för att säkra medborgarna, landet och demokratin.

Ingenstans i den nationella samordnarens rapport (eller någon annanstans) presenteras DOKUMENTERADE och bekräftade erfarenheter (t ex polisrapporter) av våldsbejakande extremism i någon form.

14 procent av kommunerna [12 kontaktpersoner av Sveriges 290 kommuner, enligt den nationella samordnaren 2016] anger att det finns vänsterextremism i kommunen.

Red’s kom:
Märklig formulering av den nationella samordnaren 2016 (såväl som av stiftelsen ”Tryggare Sverige” och den nationella samordnaren 2017)! 14%? Finns det en enda kommun i Sverige som är befriad från vänsterextremism?

Varför ändrar samordnaren formuleringen för just denna grupp från antal (”mest förekommande” och ”näst mest förekommande”) till ”finns”?

VÄNSTEREXTREMISTER VANLIGAST OCH FLEST, UTOM I ”KONTAKTPERSONERNAS” ÖGON
Det är alltså endast 4% av kontaktpersonerna i Sveriges 290 kommuner som 2016 uppgav att de tror att det finns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” på vänsterkanten i kommunen. Alla förstår säkert att vänsterextremister finns i långt, långt fler kommuner, förutom att de till antalet är avsevärt fler än högerextremisterna.

POLITISK AGENDA STYR ENKÄTFRÅGOR, ENKÄTSVAR & RESULTAT
Med ovanstående information framgår väldigt tydligt vilken politisk åsikt den nationella samordnaren
(som ansvarar för formuleringen av frågorna) såväl som respondenterna har.

Islamistisk extremism är den näst mest förekommande (36 procent). [30 kontaktpersoner]

Red’s kom:
10% av kontaktpersonerna i Sveriges 290 kommuner uppgav alltså 2016 att de tror att det finns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i form av islamister i kommunen. Dvs islamister skulle då finnas i endast 30 kommuner (där den nationella samordnaren inte vill redovisa vilka dessa kommuner är, även om vi vet att deras starkaste fästen är Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås).

HUR MÅNGA ISLAMISTER FINNS I SVERIGE?
Antal islamister är okänt, men Säpo ger en icke exakt uppgift på några tusen kända islamister i Sverige (att jämföra med de ca 50 högerextremisterna i NMR).

72 kontaktpersoner i landets 290 kommuner uppger att någon kommunanställd ”utbildats”

Meningslösa, irrelevanta och oriktiga slutsatser av den nationella samordnaren baserat på felaktigt & ofullständigt material:

En dryg tredjedel av kommunerna [72 av landets 290 kommuner, enligt den nationella samordnaren 2016, dvs 25% av Sveriges kommuner (inte ”en dryg tredjedel” som stiftelsen ”Tryggare Sverige” uppger)] har [enligt ”Tryggare Sverige” och den nationella samordnaren 2016] genomfört [någon form av] utbildningsinsatser [för minst en person vid något tillfälle i historien] som syftar till att höja kunskapen om våldsbejakande extremism hos de kommunalt anställda.

Red’s kom:
Värdelöst vetande. En ”utbildningsinsats” kan vara en tre minuters allmän genomgång för en av de högre cheferna.

Sedan kan man fråga sig vad det är för utbildning som behövs, som alla vi andra – i alla fall de av oss som är uppdaterade och läser alternativa källor – inte redan känner till?

INGEN UTBILDNING I 218 KOMMUNER?
Resterande [218 (dvs 290-72) eller 136 (dvs 208-72)] kommuner har inte genomfört några utbildningsinsatser [2016 eller någon gång tidigare].

Red’s kom:
Om detta saknas kännedom, men 132 kontaktpersoner (63%) av totalt 208 uppgav 2016 att de trodde att deras kommun inte genomfört någon utbildningsinsats överhuvudtaget, enligt den nationella samordnaren 2016 (”132 kommuner angav att de inte har haft några utbildningsinsatser.”).

Ska denna diskrepans tolkas som att 4 kontaktpersoner (136-132) inte svarat på frågan?

12 av 290 kontaktpersoner 2016 uppgav att kommunen har en ”lägesbild”

Meningslösa, irrelevanta och oriktiga slutsatser av den nationella samordnaren baserat på felaktigt & ofullständigt material:

47 procent av kommunerna [97 kontaktpersoner, enligt den nationella samordnaren 2016, dvs 33% av landets 290 kommuner] anger att de inte har en lägesbild över våldsbejakande extremism.

Lika många [97 kontaktpersoner] anger att de har en icke nedskriven lägesbild.

Red’s kom:
De har alltså en ”bild” av läget i någons huvud?
I praktiken innebär detta att 194 kommuner av 208 uppger 2016 att de inte har någon lägesbild.

Det är totalt sett fler kommuner som har någon form av lägesbild än som inte har det [under förutsättning att man räknar in lägesbilder i någons huvud, enligt personligt tyckande].

Red’s kom:
12 (4+8) av Sveriges 290 kommuner (dvs 4%) anser att de har en nedskriven lägesbild, enligt den nationella samordnaren 2016 (två kommuners kontaktpersoner som svarade på enkäten svarade inte på denna fråga om lägesbild). Dvs 206 – 194 kontaktpersoner.

RELEVANT LÄGESBILD?
Men finns det någon kommun som har en relevant och korrekt lägesbild?
Speciellt med tanke på att 109 (97+12) av kontaktpersonerna uppgett att kommunen har någon form av lägesbild utan ens tillgång till det absolut mest grundläggande för en dylik lägesbild; SÄPOS uppgifter.

15 kommuner har handlingsplan 2016

Meningslösa, irrelevanta och oriktiga slutsatser av den nationella samordnaren baserat på felaktigt & ofullständigt material:

• Totalt sett har 61 procent av kommunerna en handlingsplan [15 kommuner hade en färdig handlingsplan 2016, enligt den nationella samordnaren 2016, dvs 5% av landets 290 kommuner] – eller är på väg att skaffa en handlingsplan, alternativt har tagit fram riktlinjer för arbetet och inkluderat dem i andra handlingsplaner [112 (30+13+59+10, enligt närmare beskrivning nedan) av 290 kommuner – dvs 39% – ansåg 2016 att deras kommun skulle komma att skapa en handlingsplan i någon form alternativt inkluderat riktlinjer i någon form för detta i andra handlingsplaner.
Alltså totalt 44% (5%+39%) av 290 kontaktpersoner.]
.

Red’s kom:
Ovanstående formulering av den nationella samordnaren 2017 är ett konkret exempel på hur man manipulerar med statistik för att komma så nära som möjligt till det resultat man vill ska gälla.

Det ska understrykas att media den senaste tiden konstaterat att kommunernas handlingsplaner mot ”våldsbejakande extremism” är kraftigt undermåliga. Inte ens en så här grundläggande sak har den nationella samordnaren lyckats med efter tre år.

15 KOMMUNER HAR FÄRDIG HANDLINGSPLAN
Sju procent av kommunerna [15 kommuner, dvs 5% av landets 290 kommuner, enligt kontaktpersonerna och den nationella samordnaren 2016] har en färdig handlingsplan.

Här följer totalt intetsägande statistik av samordnaren:

14 procent [30 kommuner, dvs 10% av landets 290 kommuner] har kommit ganska långt i arbetet med att ta fram handlingsplan och
sju procent [13 kommuner, dvs 4% av landets 290 kommuner] har kommit halvvägs.
28 procent [59 kommuner, dvs 20% av landets 290 kommuner, enligt samordnaren] har precis påbörjat ett arbete med att ta fram en handlingsplan.
Fem procent [10 kommuner, dvs 3% av landets 290 kommuner] har tagit fram riktlinjer för arbetet och inkluderat dessa i andra handlingsplaner.

* En dryg tredjedel [81 kommuner (70 kommuner som inte påbörjat arbetet med att ta fram en handlingsplan + 10 kommuner som inte kommer att göra en handlingsplan + 1 kommun som inte svarat på frågan), dvs 39% av de ”kontaktpersoner” som besvarat någon del av enkäten] har inte påbörjat ett arbete.

Red’s kom:
DRYGT HÄLFTEN AV LANDETS KOMMUNER KOMMER INTE ATT GÖRA EN HANDLINGSPLAN
Enligt samordnarens redovisning 2016 så är det 127 (15+30+13+59+10) av 290 kommuners kontaktpersoner som uppger att kommunen har eller kommer att göra någon form av handlingsplan (dvs 44% av landets kommuner).



Utformning och struktur
Enkätens frågor är konstruerade utifrån de frågor som Samordnarens kansli ber kommunerna att ge svar på inför kommunbesöken. Dessa frågor innehåller de komponenter som bedömts vara centrala i arbetet mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
• Inte en enda fråga från samordnaren är resultatinriktad!
• Inte ett enda mål har ställts upp i samordnarens rapport!
Därmed är hela undersökningen, bara av dessa anledningar, helt utan värde.

Att sedan fakta inte beaktats gör inte det hela bättre.

Anonyma svar!!!

Av de 208 kontaktpersoner som svarade på enkäten [2016] så angav 180 vilken kommun de representerar [För 2017 har antalet som inte ens velat uppge vilken kommun de representerar inte redovisats].

Red’s kom:
Detta faktum hemlighålls av Sveriges vänstervridna media när de refererar till samordnarens rapport. Varför vågar inte den som svarat uppge sitt namn?
Det innebär att 28 personer (minst) i kommunerna kan ha försökt manipulera resultatet (utöver vad som redan sker med personligt tyckande) vilket kan ge särskilt missvisande resultat med såpass låg svarsfrekvens.
Hur kan anonyma svar från kommunerna accepteras och räknas in i statistiken (i praktiken innebär detta att en person rent teoretiskt kan ha svarat för 29 kommuner)?

Att det inte framgår vem det egentligen är som besvarat frågorna innebär dessutom att respondenten kan vara någon helt annan än kommunens kontaktperson i frågorna samt helt okunnig inom området och att kommunen kanske inte ens känner till att frågorna besvarats.


SAMORDNARENS ENKÄT MED RESULTAT

Fråga 1: Jag är kontaktperson för kommun: __________

Fråga 2: Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?

Resultat 2016:
• 79 kommuner angav att det inte förekommer några våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.
• 77 kommuner angav att de inte vet om det finns våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.
• 51 kommuner angav att det existerar våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.
• En kommun avstod att svara.

Red’s kom: Dvs som allra minst 54% (79 +77 kontaktpersoner) av landets 290 kommuner saknar vetskap om ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”.

17,6% av landets kommuner (dvs 51 kontaktpersoner) uppgav att de trodde att dessa förekom.

För 83 (290-207) kommuner (29% av landets kommuner) vet vi inte vad de trodde 2016.


2017

Max 45% tror att det förekommer ”våldsbejakande extremism”

Förekomsten av våldsbejakande extremism i kommunerna

Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Högerextremistiska individer eller grupper
• Vänsterextremistiska individer eller grupper
• Islamistiska extrema individer eller grupper
Annat (beskriv: ___)
Vet ej
Har inte förekommit

Fråga 18. Hur har den våldsbejakande extremismen tagit sig uttryck under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Propaganda (skrifter, symboler, bilder)
• Slutna möten
• Öppna möten
• Rekrytering
• Manifestationer
• Brott (attacker, våld, hot, trakasserier, skadegörelse)
• Annat

73 % [Den nationella samordnaren har nu noterat att deras tidigare uppgift på 81% var fel. Detta enligt nedan, där det förklaras varför det i verkligheten är max 45% av Sveriges kontaktpersoner] av de svarande uppger att de [tror att de] har lokala våldsbejakande grupperingar eller individer i kommunen.

RÄTTELSE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

Totalt uppger 171 unika [unika?] kommuner att de [dvs dessa 171 kontaktpersoner tror att kommunen/stadsdelen] har våldsbejakande extremism generellt [?] i sin kommun. Detta innefattar grupperingar, individer, återvändare och våldsbejakande extremistiska aktiviteter [vilket inte framgår av enkäten, så frågan är hur den nationella samordnaren kommit fram till detta].
Det ger 73%
[dvs 171 av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] vilket är den korrekta siffran istället för 81%.

• Ytterligare 8 % (11 kommuner) uppger att de [tror att de] har tillresande individer som alltså inte är boende i kommunen.

Red’s kom: Fel!!!
Som framgår nedan av den nationella samordnarens svar har man här ovan helt unikt ändrat vad procenttalet baseras på. Istället för att baseras på 233 kommuner och stadsdelar (utav 312) så baseras de 11 kommunerna på de 130 kontaktpersoner som svarat att de tror att det förekommer ”extremistiska aktiviteter” i kommunen.

De 8 procenten (11 kommuner) är alltså del av de 73 procenten av kontaktpersoner som uppgett att de tror att det förekommer ”extremistiska aktiviteter”.

Det kan i sin tur innebära att det i verkligheten är 65% (73% – 8%) av kontaktpersonerna (totalt 130 av 290 kommuner, dvs 45% av Sveriges 290 kommuner) som tror att det bor folk i kommunen som ägnar sig åt ”extremistiska aktiviteter”.

Eftersom det inte framgår av de två enkätfrågorna;
Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam?
Fråga 18. Hur har den våldsbejakande extremismen tagit sig uttryck under det senaste året i den kommun där du är verksam?
om de ”extremistiska aktiviteterna” avser boende i kommunen kan många ha svarat fel (tolkat frågan olika), varför det i verkligheten kan vara t o m avsevärt färre än 65% (enl. ovan) av kontaktpersonerna som tror att kommunen har invånare som ägnar sig åt ”extremistiska aktiviteter”.

RÄTTELSE (?) AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

130 kommuner har rapporterat att de har våldsbejakande extremistiska aktiviteter i sin kommun. Av dessa 130 kommuner är det 11 som uppger att de har aktivitet i kommunen utan att de har identifierat några våldsbejakande extremistiska grupper. Dessa kommuner har således individer och grupperingar som kommer utifrån till kommunen för att begå de extremistiska aktiviteterna (8%) [11 av 130 ”kommuner och stadsdelar”].

Red’s kom:
MOTSTRIDIGA UPPGIFTER
Det är okänt varför den nationella samordnaren, i sin rättelse, först skriver att det är 171 kontaktpersoner av 233 i 312 ”kommuner och landsting” som uppger att det förekommer våldsbejakande extremism och i nästa mening ändrar detta till 130.

Frågeställningen 2016 var; ”Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?

Frågan har 2017 blivit två där fråga 17 formulerats som:
Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ) (Högerextremistiska individer eller grupper, Vänsterextremistiska individer eller grupper, Islamistiska extrema individer eller grupper, Har inte förekommit, Vet ej, Annat (beskriv: ___))
Stiftelsens vilseledande resultat:
73% av kommunerna [oavsett om de tagit fram en lägesbild eller ej] uppger [dvs kontaktpersonerna tror] att det förekommit riktningar [i oredovisad form] av våldsbejakande extremism i deras kommun under det senaste året [2017 eller 2016-2017?].

Red’s kom:
Den nationella samordnaren har nu, efter påpekande, uppmärksammat att den tidigare uppgivna procentsiffran på 81% var fel. Den nationella samordnaren säger nu att det handlar om 171 (eller 130?) av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”, men den nationella samordnarens nya uppgift på 73% kan också vara fel.

MAX 59% AV SVERIGES 290 KOMMUNER TROR ATT DET FÖREKOMMER ”EXTREMISM”?
Ska resultatet av Fråga 17 tolkas som;
Det är 171 kontaktpersoner av 233 kontaktpersoner i 288 kommuner + 24 stadsdelsnämnder/stadsdelar – dvs MAX 59% (men kan vara så lågt som 51%, dvs 149/290, alternativt 45% – eller t o m ännu lägre – enligt utredning ovan) AV SVERIGES 290 KOMMUNER – där kontaktpersonerna uppgett att de tror (eftersom uppgiften inte baseras på några fakta!) att det finns ”våldsbejakande grupperingar eller individer” i kommunen i någon form?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
2016 uppgav 25 % av de svarande [25% av 208 = 52 kontaktpersoner, men ska vara 51 enligt den nationella samordnaren 2016] att de uppfattat det som att de hade aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen.

Red’s kom:
Den nationella samordnarens kommentar förvirrar när man som här uppger procentsatser baserade på olika förutsättningar (t ex olika grundtal).
Av de 208 svarande var det 24,5%. Men det var 17,6% av Sveriges 290 kommuner – dvs 51 kontaktpersoner – som uppgav 2016 att de ansåg att det fanns ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen”.

HAR VÅLDSBEJAKANDE EXTREMISM ÖKAT FRÅN 25% (17,6%) 2016 TILL 73% (45%) 2017?
Den markanta ökningen beror sannolikt inte enbart på att antalet våldsbejakande grupperingar och/eller individer har ökat utan också på en förhöjd kunskapsnivå och en ökad medvetenhet om frågorna i kommunerna.

Red’s kom:
Eller inte alls på varken ökad kunskap/medvetenhet, utan i stället – förutom en reell, kraftig och för alla märkbar ökning av antalet islamister – pga att frågor formulerats olika (med t ex längre tidsperspektiv 2017) och en förändrad indelning av respondenter från år till år, samt på att fler på vänsterkanten besvarat enkäten 2017 (därav den kraftiga ökningen från 14% till 36% för ”våldsbejakande högerextremism” trots att det inte finns ett tecken någonstans som tyder på den minsta ökning av denna form som snarare knappt ens existerar, förutom de 50 NMR-medlemmarna).

Vem som helst kan spekulera utan någon grund. Men hur relevant är detta personliga tyckande när konkret underlag och fakta saknas som indikerar vad som förändrats och det inte heller finns någon utredning om hur mycket förändringarna spelar in?

2016:


Fråga 2:
Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?

51 kommuners kontaktpersoner angav 2016 att de ansåg att det förekommer ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i kommunen.

Fråga 2b)
Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?

Av de 51 kontaktpersoner som 2016 angav att de ansåg att det finns 1 eller flera aktiva ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” som bor eller inte bor i kommunen;
• 41 kontaktpersoner (14% av 290 kommuner) angav att de ansåg att det finns ”högerextremistisk aktivitet” i någon form i kommunen.
• 12 kontaktpersoner (4% av 290 kommuner) angav att de ansåg att det finns ”vänsterextremistisk aktivitet i kommunen” i någon form.
• 30 kontaktpersoner (10% av 290 kommuner) angav att de de ansåg att det finns ”islamistisk extremism” i kommunen.
• 2 kontaktpersoner (0,6% av 290 kommuner) svarade ”Annan” (En kontaktperson svarade Mc-kriminalitet och en annan huliganism.)


2017:

Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Högerextremistiska individer eller grupper
• Vänsterextremistiska individer eller grupper
• Islamistiska extrema individer eller grupper
• Annat (beskriv: ___)
• Vet ej
• Har inte förekommit

Av de 171 (? En ökning från 51) kontaktpersoner som 2017 angav att de ansåg att det under det senaste året förekommit ”våldsbejakande extremism” i någon form (och ”Annat”?), av 1 eller flera personer som bor eller inte bor i kommunen/stadsdelen;
• 111 kontaktpersoner (36% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 14%) angav att de ansåg att det förekommit ”Högerextremistiska individer eller grupper” i kommunen ”under det senaste året”.
• 24 kontaktpersoner (8% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 4%) angav att de ansåg att det förekommit ”Vänsterextremistiska individer eller grupper” i kommunen ”under det senaste året”.
• 53 kontaktpersoner (17% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 10%) angav att de ansåg att det förekommit ”Islamistiska extrema individer eller grupper” i kommunen ”under det senaste året”.
• 38 kontaktpersoner (12% av 312 kommuner och stadsdelar, en ökning från 0,6%) angav att de ansåg att det förekommit ”Annat” (oredovisat vad detta skulle vara) i kommunen ”under det senaste året”.


Fråga 2b: Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?

Resultat 2016:
Av de [51 kontaktpersoner] som angav att [de tror att] det existerar våldsbejakande extremism [Nej, ska vara ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer”!] i kommunen;
• 41 uppgav att [de tror att] det finns högerextremistisk aktivitet i kommunen.
• 12 angav att de har uppmärksammat [?] vänsterextremistisk aktivitet i kommunen.
• 30 angav att de har uppmärksammat islamistisk extremism i kommunen.
• En kommun svarade också Mc-kriminalitet och en annan huliganism. Dessa har räknats inom ”annan” (2 procent). [Varför uppges procenttal helt plötsligt? 2% innebär 4 kontaktpersoner av 208; vad har övriga två kontaktpersoner uppgivit?]

Red’s kom:
Den ospecifika redovisningen för 2016 öppnar alltså för minst två ospecifika scenarier som kan tolkas olika;
1. ”det finns högerextremistisk aktivitet” (171 respondenter av 312), och
2. ”har uppmärksammat vänsterextremistisk aktivitet/islamistisk extremism” (130 respondenter av 312).

VEM HAR ”UPPMÄRKSAMMAT” VAD?
Dessutom ingick inte i frågan att kontaktpersonen själv skulle ha ”uppmärksammat” något, utan det är en efterkonstruktion av den nationella samordnaren.

STATISTIK BASERAD PÅ VAD KONTAKTPERSONER I 17,6% AV KOMMUNERNA TROR OCH/ELLER VILL PÅSKINA
Vilka kommuner har svarat vad, hur har svaren fördelats på de 51 kontaktpersonerna och varför vill den nationella samordnaren inte redovisa denna synnerligen viktiga information som är i högsta grad relevant för att kunna tolka svaren/resultatet?

Avgörande info för tolkning av resultatet: Enkätfrågor tolkningsfria

Här är det viktigt att poängtera att svaren inte ska tolkas som att det i 30 kommuner finns våldsbejakande islamistiska extremister eller att det i 41 kommuner finns individer från den högerextrema rörelsen. Då det inte fanns några bundna svarsalternativ var kommunerna fria att tolka frågan.

Red’s kom:
Även med ”bundna svarsalternativ” kvarstår problemet med politiskt påverkade svar och tolkningsfrihet (särskilt eftersom termer inte definierats och eftersom svar inte utgår från bekräftade fakta utan enbart från personligt tyckande)!

ÄPPLEN JÄMFÖRS MED PÄRON
Det innebär att svaren indikerar om kommunerna [dvs enskilda kontaktpersoner] har sett [eller hört om eller läst om eller bara inbillat sig] någon typ av våldsbejakande extremism i kommunen – ett klistermärke från Nordfront eller klotter om Daesh [dvs IS] har räknats på samma sätt som om det finns faktiska anhängare till någon av de tre rörelserna i kommunerna.

Red’s kom:
När vänsterextremister i Österrike sprayar hakkors över valaffischer för partier de ogillar så klassificeras detta tilltag som högerextremism. Motsvarande gäller säkert i de svar som givits till samordnaren.

Svaren ska därmed inte uppfattas som en absolut sanning [eller som någon sanning överhuvudtaget], men det ger [absolut inte] en indikation till lägesbild i landet både avseende utbredning av våldsbejakande extremism samt inbördes förhållande mellan de tre typerna.

Red’s kom:
Svaren kanske istället bara ger en lägesbild över de kommunala respondenternas politiska åsikt?

Enligt vad som redogjorts för här finns i alla fall ingen tillförlitlighet i svaren vad gäller;
• utbredning av våldsbejakande extremism
• inbördes förhållande mellan de tre typerna.

Kommunerna var inte heller låsta av en uttalad avgränsning i tid.

Red’s kom:
För t ex en kommunpolitiker i Sundsvall är naturligtvis en medlem i NMR som synligt viftar en flagga på stan mer aktiv än en IS-terrorist som på sitt statsfinansierade boende planerar ett folkmord eller halshugger hundra ”otrogna” i Syrien. Terrorister har en tendens att inte synas eller märkas särskilt mycket innan de sprider döda människor runt sig.

Vem är mest samhällsfarlig; en flaggviftande NMR-medlem, en fotbollshuligan, en vapenförsedd maffiamedlem/maffiaboss, en skjutglad Hells Angels-medlem, en bangers- och stenkastande vänsterextremist eller en IS-terrorist?

Det enda enkätsvaren kan ge en bild av är möjligen vilka politiska åsikter de anonyma personer som svarat har. Eller, i ”bästa” fall, vad enskilda anonyma personer i kommunerna personligen anser baserat på vad de läst – eller tror sig ha läst – i Sveriges starkt vänsterstyrda media.

Absurd statistik (2016)

Små kommuner (0-10 000 invånare):
5 av 50 kommuner [10% av kontaktpersonerna] uppger att [de tror att] det existerar någon form av våldsbejakande extremism i kommunen.
Samtliga fem kommuner anger att de [tror att de] har högerextremism och två utav dem även har sett islamistisk extremism.

Mindre kommuner (10 000-20 000):
10 av 58 kommuner [17% av kontaktpersonerna] uppger att [de tror att] det finns våldsbejakande extremism.
45 procent [dvs 4 kontaktpersoner] utgörs av högerextremism och 55 procent [dvs 6 kontaktpersoner] av islamistisk extremism.

Red’s kom:
Under 2016 uppgav kontaktpersonerna i 15 (5+10) av 108 (50+58) onämnda kommuner, med upp till 20 000 invånare, således följande;
9 (5+4) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
0 (!!!) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
8 (2+6) kontaktpersoner tror att det finns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.

Mellankommuner (20 000-50 000):
15 av 41 kommuner [37% av kontaktpersonerna] uppger att [de tror att] det förekommer våldsbejakande extremism i kommunen.
68 procent utgörs av högerextremism, 11 procent av vänsterextremism och 21 procent av islamistisk extremism.

Red’s kom:
Under 2016 uppgav kontaktpersonerna i 15 av 41 kommuner med 20 000-50 000 invånare således följande;
10 kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
2 kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
3 kontaktpersoner tror att det finns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.

Mellanstora (50 000-100 000):
12 av 19 kommuner [63% av kontaktpersonerna] anger [att de tror att det finns] någon form av våldsbejakande extremism.
50% utgörs av högerextremism, 9 procent [Ska vara 8,3%?] av vänsterextremism och 41 procent [Ska vara 41,7%?] islamistisk extremism.

Red’s kom:
Dvs 6 kontaktpersoner tror det finns ”högerextremism”. Är det sedan 5 kontaktpersoner (41,7%) som tror det finns ”islamistisk extremism” och en person (8,3%) som tror det förekommer ”vänsterextremism?

Stora kommuner (100 000-∞):
12 av 12 kommuner anger någon form av våldsbejakande extremism.
26 procent [Det är en uppenbart matematisk omöjlighet, precis som i många andra fall av samordnaren uppgivna procentsatser] utgörs av högerextremism [3 kontaktpersoner?], 37 procent av vänsterextremism [4 kontaktpersoner?] och lika stor andel 37 procent [4 kontaktpersoner?], av islamistisk extremism.

Red’s kom:
Under 2016 uppgav kontaktpersonerna i 24 (dvs 12+12) av 31 (dvs 19+12) kommuner med över 50 000 invånare således följande;
9? (6+3?) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
5? (1+4?) kontaktpersoner tror att det finns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
9? (5+4?) kontaktpersoner tror att det finns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.

Not.
Det är en diskrepans mellan vad som uppges här, dvs att 54 kontaktpersoner (5+10+15+12+12) uppgav 2016 att det förekommer ”våldsbejakande extremism” i kommunen, jämfört med vad den nationella samordnaren uppgett tidigare i rapporten, dvs att 51 kontaktpersoner uppgivit att det finns ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i kommunen.

Det är lite märkligt hur de ca 50 personerna i NMR (som bara finns i några få kommuner) kan få så stort genomslag på vad kommunernas kontaktpersoner svarar och i det resultat som den nationella samordnaren presenterar.

Felaktiga slutsatser av den nationella samordnaren

Det övergripande mönstret är att graden av våldsbejakande extremism stiger i takt med invånarantal.

Red’s kom:
Detta mönster stämmer enbart med enkätsvaren för vänsterextremism, men om man istället utgått från verkligheten är detta en självklarhet (i alla fall för vänsterextremism och islamism):

Invånare Höger Vänster Islam
0 – 20k: 9 0 8
20k – 50k: 10 2 3
50k – : 9 (?) 5 (?) 9 (?)

VAR SKA RESURSERNA LÄGGAS?
För att se mönster i hur omfattande islamism är i kommunerna är invånarantalet irrelevant. Det är istället antalet muslimer som är en avgörande faktor att utgå från (men det har samordnaren inte varit intresserad av att utreda och därmed blir resultatet ofrånkomligen klart missvisande). Då talar vi primärt om fyra städer/kommuner; Malmö, Göteborg, Stockholm och Borås. Det behövs inga enkäter för att konstatera att det är i dessa fyra områden som 100% av resurserna ska läggas om man vill uppnå någon form av resultat!!!

Övriga felaktiga slutsatser av samordnaren:
• I stort är högerextremism mer förekommande i kommuner med mindre antal invånare, medan det omvända gäller för vänsterextremism och islamistisk extremism.

I stort förefaller det som att högerextremismen (i relation till de andra två typerna) minskar i takt med stigande invånarantal.

Red’s kom:
Vad en enskild kontaktperson i en kommun tror eller vill ge sken av är inte nödvändigtvis samma som vad som gäller i verkligheten. Dessutom är det inte ens vad som påvisats från enkätsvaren.

I stort förefaller det som att vänsterextremismen (i relation till de andra två typerna) ökar i takt med stigande invånarantal.

I stort verkar den våldsbejakande islamismen öka i takt med stigande invånarantal [Nej, däremot i takt med antalet muslimer].

Red’s kom:
1. För det första handlar enkätfrågan inte om högerextremism, vänsterextremism och våldsbejakande islamism utan (enligt frågeställningen) om ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” från höger och vänster samt islamism.

2. För det andra utgör materialet inget underlag för att kunna notera en reell ökning eller minskning av det ena eller andra. Det handlar enbart om vad enskilda kontaktpersoner tror baserat på helt okända faktorer och/eller om vad enskilda kontaktpersoner vill ge eken av baserat på sin politiska åsikt. Därav att det är så extremt få i de vänsterstyrda kommunerna – med de flesta vänsterextremisterna – som vill erkänna vänsterextremismen.

3. För det tredje så finns det inte någon korrelation mellan de svar som givits och av samordnaren angivna slutsatser.

4. Dessutom är underlaget så litet att även om meningsfulla svar givits så hade svaren varit av ringa värde.

5. Avslutningsvis så har samordnaren uppgivit procentsatser (utan decimaler), som nästan genomgående framgår som felaktiga, istället för reellt antal.

UPPREPNING AV INFANTIL SLUTSATS
Som helhet stiger graden av våldsbejakande extremism i takt med invånarantal.

Red’s kom: Och vatten är vått.

2017

Vanligast förekommande miljöer [???]

Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
• Högerextremistiska individer eller grupper
• Vänsterextremistiska individer eller grupper
• Islamistiska extrema individer eller grupper
Annat (beskriv: ___)
Vet ej
Har inte förekommit

Kommunerna [dvs ett okänt och oredovisat antal av 233 ”kontaktpersoner” 2017] uppger att [de tror, tycker eller vill ge sken av att] följande typer av extremism har varit mest framträdande [Vad menar den nationella samordnaren med ”mest framträdande”? Det finns ingen enkätfråga om detta!] under det senaste året [De senaste 12 månaderna eller sedan den 10:e januari?]:
• Högerextremism 48 % [Nordiska Motståndsrörelsen? ”Vit makt”?]
• Islamistisk våldsbejakande extremism: 23 %
• Vänsterextremism: 10 %

FÖRTYDLIGANDE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN 2017

Förekomsten av våldsbejakande extremism:
111 kommuner [dvs 47,6% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] uppger att de har vit makt-miljöer i sin kommun [Var finns enkätfrågan om detta? Inget nämns i enkäten om ”vit maktmiljö”], 24 kommuner [dvs 10,3% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] att de har vänsterextrema miljöer och 53 kommuner [dvs 22,7% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] att de har islamistiska miljöer.
Utöver detta uppger 38 kommuner [dvs 16,3% av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] att de identifierat ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar i kommunen.

Red’s kom:
Sammanfattningsvis: Utav 288 kommuner och 24 stadsdelar; 111 ”vit makt” + 24 ”vänsterextrema” + 53 ”islamistiska” + 38 ”ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar”. Uppgifterna baseras på personligt tyckande av den anonyma ”kontaktpersonen” i gissningsvis totalt 171 (eller 130?) av 312 kommuner och stadsdelar, enligt den nationella samordnarens senaste uppgifter (om än obegripliga).

Det ska noteras att det inte är kommunerna som uppger ovanstående utan okända s k ”kontaktpersoner” (varav vissa anonyma t o m för den nationella samordnaren) i ett okänt antal av gissningsvis 211 (233 – 22 stadsdelsnämnder/stadsdelar) kommuner (av landets 290 kommuner).
Kontaktpersonerna har uppgett sin personliga ståndpunkt i allmänna frågor, där de svarandes politiska åsikter säkert varit avgörande för svaren i väldigt många fall.

Svaren speglar inte hur verkligheten ser ut.

Utan att veta hur många kontaktpersoner i kommunerna respektive de 24 stadsdelarna som svarat på frågan blir det bara av denna anledning svårt att ta det av samordnaren uppgivna resultatet seriöst.

OBS! Den nationella samordnarens uppgifter ovan baseras på Fråga 17 där den nationella samordnaren 2017 nu påstår (efter att samordnaren uppmärksammats av enskild medborgare på att den tidigare uppgivna siffran på 81% var felaktig) att; ”73% av kommunerna [dvs 171 av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”] uppger att det förekommit riktningar av våldsbejakande extremism i deras kommun under det senaste året.”.

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]: 2016 uppgav kommunerna: högerextremism 48 %, islamistisk extremism 36 % och vänsterextremism 14 % [och tydligen 0% ”ospecificerad våldsbejakande extremistiska grupperingar”, vilket 38 kontaktpersoner (av 312) påstås ha uppgett för 2017].

Red’s kom:
Nej! För 2016 (med andra förutsättningar/grundtal, vilket gör en jämförelse mellan 2016 och 2017 meningslös) gäller istället följande;
• 41 kontaktpersoner i 14 % (inte 48 % som samordnaren uppger) av landets 290 kommuner trodde (eller ville ge sken av) 2016 att det fanns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från högern.
Denna uppgift kan av ett flertal skäl ej jämföras med 111 kontaktpersoner för 2017.

• 12 kontaktpersoner i 4 % (inte 14 % som samordnaren uppger) av landets 290 kommuner trodde 2016 att det fanns aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer från vänstern.
Denna uppgift kan av ett flertal skäl ej jämföras med 24 kontaktpersoner för 2017.

• 30 kontaktpersoner i 10 % (inte 36 % som samordnaren uppger) av landets 290 kommuner trodde att det fanns islamistiska aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer.
Denna uppgift kan av ett flertal skäl ej jämföras med 53 kontaktpersoner för 2017.

Ovanstående uppgifter för 2016 baseras på endast 51 kontaktpersoner (17,6% av Sveriges 290 kommuner) som 2016 hävdade att de personligen uppfattat det som att de hade ”aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” i någon form i kommunen.

FAKE NEWS
Verkligheten är en himmelsvid skillnad mot den bild samordnaren försöker måla upp och som Sveriges vänstervridna media snabbt anammar utan att ifrågasätta eller kontrollera något.

Vi kan se hur den nationella samordnarens rapport leder till felaktiga rubriker och felaktiga påståenden i media. Här är ett exempel från Aftonbladet (2017):
Högerextrema grupper största problemet
Totalt står dessa grupper och individer för drygt hälften  av den extremism som kommunerna identifierat [Kommunerna har alltså inte ”identifierat” någonting! Aftonbladet nöjer sig inte med den nationella samordnarens förvridna påståenden utan måste förvrida dem t o m ännu mer. Och inte ens om man räknar så vinklat som Aftonbladet gör blir det ”drygt hälften”, vilket framgår av den nationella samordnarens förtydligande i grön text ovan. Ovanpå detta gör Aftonbladet ingen åtskillnad mellan kommuner och stadsdelar utan sväljer samordnarens felaktiga och missvisande terminologi med hull och hår], medan islamistisk våldsbejakande extremism ligger på 23 procent och vänsterextremism 10 procent.
– En förklaring är att den högerextrema miljön är mycket mer synlig och aktiv. De berättar själva vilka medlemmar och aktiviteter de har på ett helt annat sätt än vad den islamistiska extremismen gör, säger Carlstedt till TT.

OMÖJLIGT ATT JÄMFÖRA 2017 MED 2016

Resultaten är dock inte helt jämförbara.

Red’s kom:
Inga resultat är relevanta (eftersom resultaten baseras på personligt tyckande och politiska åsikter istället för på fakta och forskning) och än mindre är resultaten för 2016 och 2017 jämförbara, inte minst eftersom frågeställningar och sätt att räkna samt presentera resultaten förändrats, liksom hur kontaktpersonerna fördelats, mellan 2016 och 2017.

Dessutom; eftersom det är andra ”kommuner” som svarat 2017 jämfört med 2016 blir en jämförelse omöjlig.

Dessutom;
2016 ställdes frågan om vilken typ av extremism som fanns i kommunen utan att samtidigt fråga hur långt tillbaka i tiden det handlade om.

Red’s kom:
Frågan 2016 var (utan förtydligandet som tillkom 2017 om att flera svarsalternativ kan ges och utan svarsalternativen ”Vet ej” samt ”Har inte förekommit”): Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen? Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?”.

För 2017 har frågan (Fråga 17) formulerats som; ”Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)”.
De sex svarsalternativen 2017 var: ”
Högerextremistiska individer eller grupper, Vänsterextremistiska individer eller grupper, Islamistiska extrema individer eller grupper, Har inte förekommit, Vet ej, Annat (beskriv).
Det senaste året” kan tolkas som 2017 (januari, innan enkäten skulle skickas in) eller som de senaste 12 månaderna (där nog få eller ingen kan hålla koll på vad de tror sig uppmärksammat som ligger inom just detta intervall).

Det innebär att 2016 års siffror kan ha varit tilltagna i överkant eftersom kommuner som någon gång tidigare – men inte just nu – haft en eller flera av de tre typerna av extremism kan ha svarat ja på frågan om förekomst.

Red’s kom:
Eller så var siffrorna tilltagna i UNDERKANT pga att 2016 kunde frågan uppfattas som att gälla för ”just nu”, och inte under den längre tidsperioden av ”det senaste året” (som i sig är tolkningsbart). Eller kanske både i underkant och överkant?

INFANTIL SLUTSATS
I likhet med föregående års lägesbild så är förekomsten av våldsbejakande extremism högre i större städer än i mindre.

Red’s kom:
Är det intressant med slutsatser – självklarheter – som vi alla vet? Dessutom utan att behöva några enkätsvar för att förstå detta.

Dessutom kan det noteras att inget resultat redovisas av samordnaren som styrker denna självklarhet. Samordnaren ger istället en lägesbild med siffror som motsäger vad vi alla vet.

Varför presenterar den nationella samordnaren 2017 inte siffror för 2017 som skulle påvisa att ”förekomsten av våldsbejakande extremism” är ”högre i större städer”? Dvs på motsvarande sätt som den nationella samordnaren 2017 presenterat dylik statistik – som dock inte stödde påståendet – för 2016?

Not.
Den nationella samordnaren 2017 presenterar resultat för 2016 indelat på
5 kommunstorlekar;
Små kommuner (0-10 000 invånare), Mindre kommuner (10 000-20 000), Mellankommuner (20 000-50 000), Mellanstora (50 000-100 000), Stora kommuner (100 000-∞).
2017 har denna indelning reducerats till 3 kommunstorlekar enligt enkätens första fråga:
Fråga 1. Hur många invånare bor i den kommun där du är verksam?
• 0 – 20 000 invånare
• 20 000 – 50 000 invånare
• 50 000 invånare eller fler
Men för 2017 (där samordnaren överlåtit till respektive ”kontaktperson” att fastställa hur många invånare som bor i kommunen istället för att utgå från SCB:s statistik) presenteras alltså inget resultat indelat på ”kommunstorlek”.


Max 12 kommuner har en lägesbild om våldsbejakande extremism

Fråga 4: Finns det i kommunen en lägesbild om våldsbejakande extremism?

Resultat 2016:
• 8 kommuner angav att de har både en nedskriven- och en icke nedskriven lägesbild.
• 4 kommuner angav att de har en nedskriven.
• 97 kommuner angav att kommunen har en icke nedskriven lägesbild.
• 97 kommuner angav att det i kommunen inte finns en lägesbild över våldsbejakande extremism.
• 2 kommuner valde att inte svara på frågan.

Svaren visar alltså att det i en majoritet av kommunerna finns någon form av lägesbild om våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
Ännu en kraftig manipulering av statistik och sanningen. Att max 12 av 290 kommuner år 2016 hade en nedskriven lägesbild (som dessutom i samtliga 12 fall kan vara felaktig) kan knappast betraktas som en majoritet.
En icke nedskriven lägesbild är en icke-lägesbild.


2017

Framtagandet av lägesbilder

Fråga 14. Har det under det senaste året tagits fram en lägesbild om förekomsten och omfattningen av våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

42 % av Sveriges kommuner [dvs 99 kontaktpersoner av 233 i ett oredovisat antal (77-99) kommuner] uppger att de under det senaste året [2017 eller 2016-2017?] tagit fram en lokal lägesbild.

RÄTTELSE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

Lägesbilder, handlingsplaner och stöd till avhoppare och anhöriga:
Av de 233 kommunerna rapporterar 99 kommuner (42%) [dvs 99 av kontaktpersonerna i 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] att de har tagit fram en lokal lägesbild medan 103 (44%) [dvs 103 av 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] uppger att de har en handlingsplan mot den våldsbejakande extremismen.

Av kommunerna rapporterar 90 [dvs 90 av 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] att det finns stödinsatser för individer i riskzonen (39%) medan 59 [dvs 59 av 233 ”kommuner och stadsdelar” av totalt 312] rapporterar att de har stöd till anhöriga (25%).
Här har en förväxling av två siffror skett (de som uppger att de har och de som uppger att de inte har) varför det står 50% i materialet. Korrekt uppgift är 25% [!!!].

Red’s kom:
För endast 32% av de under 2017 tillfrågade 312 kommunerna och stadsdelarna är det – utifrån vad kontaktpersonerna anser – känt att en lägesbild i någon form tagits fram. Där ”lokal lägesbild” kan innebära ungefär vad som helst i praktiken och inte ens behöver vara nedtecknad!

Frågan till kommunerna om lägesbild – där det alltså inte ens klargörs att lägesbilden ska vara skriftlig – har formulerats enligt följande 2017:
Fråga 14. Har det under det senaste året tagits fram en lägesbild om förekomsten och omfattningen av våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)
Att jämföra med frågans formulering 2016:
Fråga 4: Finns det i kommunen en lägesbild om våldsbejakande extremism? [Hur svarsalternativen till fråga 4 formulerats 2016 specificeras inte men var gissningsvis Nej och Ja, en nedskriven och Ja, en icke-nedskriven och Ja, både en nedskriven och icke-nedskriven]

Varför den nationella samordnaren 2017, i enkätfrågan, inte velat särskilja en nedskriven lägesbild från en icke-nedskriven vet vi inte.

HANDLINGSPLAN UTAN LÄGESBILD
99 kontaktpersoner uppger 2017 att de har en lägesbild medan 103 kontaktpersoner uppger att de har en handlingsplan. Dvs som allra minst 4 kommuner/stadsdelar har en handlingsplan utan någon som helst form av lägesbild (varken muntlig eller skriftlig).

Den nationella samordnaren redovisar inte hur många kontaktpersoner som svarat att de har en handlingsplan utan skriftlig lägesbild. Det kan vara en stor andel, kanske t o m de flesta.

LÄGESBILD UTAN ATT KÄNNA TILL LÄGET
Hur kan kommuner/stadsdelar ta fram en lägesbild utan att de ens har grundläggande uppgifter om läget?

Det är en fråga som ter sig särskilt intressant med tanke på att det framgår av övriga svar från kontaktpersonerna att kommunerna/stadsdelarna inte känner till hur lägesbilden ser ut – t ex genom att nästan 100% av kommunernas/stadsdelarnas kontaktpersoner 2017 inte har någon vetskap om ”återvändande”, men även genom att kommunerna/stadsdelarna inte känner till SÄPO:s uppgifter om vilka säkerhetsrisker som finns i vilka kommuner/stadsdelar.

OBS! En s k ”lägesbild” kan bestå av några få meningar med allmänna åsikter eller t o m en enda kort mening, t ex ”Kommunen har inte noterat några våldsbejakande individer eller grupper.” (vilket man också kan se är hur det ser ut i verkligheten om man studerar kommunernas ”lägesbilder”).

Nedanstående luddiga påstående av den nationella samordnaren baseras på följande enkätfråga 2017:
Fråga 15. Vilka aktörer har varit involverade i framtagandet av lägesbilden i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ)
Skolan
Socialtjänsten
Polisen
• Hälso- och sjukvården
• Arbetsförmedlingen
• Kommunala bostadsbolag
• Trossamfund
• Föreningar/organisationer

Framtagandet av lägesbilden har i de flesta fall genomförts tillsammans med polis, skola och socialtjänst.

Red’s kom:
Flesta fall”? Hur många är dessa per alternativ?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]: 2016 avgavs ingen begränsning bakåt i tid när frågan ställdes. Det innebär att siffrorna inte är riktigt jämförbara.

Red’s kom:
Inga resultat är relevanta eftersom resultaten baseras på personligt tyckande av en person istället för på fakta. Än mindre är siffrorna jämförbara, inte minst eftersom frågeställningar och sätt att räkna och presentera resultaten förändrats, liksom hur kontaktpersonerna fördelats, mellan 2016 och 2017.

Dessutom; eftersom det är andra ”kommuner” som svarat 2017 jämfört med 2016 blir en jämförelse än mer omöjlig.

2016 uppgav 2 % av de kommuner som svarade att de tagit fram en skriftlig lägesbild.

Red’s kom:
Nej, av de 206 kommuner som svarade på frågan 2016 var det 12 kontaktpersoner (8+4) som uppgav att kommunen hade tagit fram en skriftlig lägesbild (”8 kommuner angav att de har både en nedskriven- och en icke nedskriven lägesbild. 4 kommuner angav att de har en nedskriven.”). Dvs 6 % av 206 kontaktpersoner (inte 2 %, som samordnaren uppger).
Av Sveriges 290 kommuner var det alltså 4% som tagit fram en skriftlig lägesbild 2016.

47 % uppgav [2016] att de hade en icke-nedskriven lägesbild.

Red’s kom:
Av de 206 kontaktpersoner som svarade på denna fråga 2016 så var det 97 kontaktpersoner (+ 8 särskilt förvirrade kontaktpersoner som ”angav att de har både en nedskriven och en icke-nedskriven lägesbild”, som vi kanske kan bortse från här) som uppgav att kommunen hade en ”icke nedskriven lägesbild”. Dvs 47% av de som svarade, motsvarande 33% av Sveriges 290 kommuner, uppgav att de hade någon form av lägesbild i någons huvud.

Flera kommuner arbetar även idag med muntliga lägesbilder som diskuteras bland annat på veckovisa samverkansmöten. Dessa är vanligen av mer operativ karaktär.

Red’s kom:
Personligt tyckande helt utan värde i en rapport. Var härstammar denna uppgift från? Hur många är ”flera”?



Fråga 5: Hur långt har kommunen kommit med utformande av handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism?

Red’s kom:
Någon fråga om detta har inte ställts 2017, av okänd anledning (se Fråga 20 nedan).

För att värna demokratin”? Men inte för att skydda svenska medborgare mot terrorattentat och våld, samt vänsterns ständiga och allvarliga hot mot särskilt SD-politiker?

Resultat 2016:
127 kommuner (61 procent [61% av antalet kommuner (207 st) som svarat på enkätfrågan, men 127 kommuner är 44% av Sveriges 290 kommuner]) har – eller är på väg – att skaffa en handlingsplan, alternativt har tagit fram riktlinjer för arbetet och inkluderat dem i andra handlingsplaner.

15 kommuner har en färdig handlingsplan.
10 kommuner har tagit fram riktlinjer för arbetet mot våldsbejakande extremism och inkluderat dem i andra handlingsplaner.
13 kommuner har kommit halvvägs.
30 kommuner har kommit ganska långt i arbetet.
59 kommuner har precis påbörjat ett arbete.
_____
127

70 kommuner har inte påbörjat arbetet med att ta fram en handlingsplan.
10 kommuner kommer inte att göra en handlingsplan.
1 kommun avstod att svara på frågan.

Red’s kom:
Enkäter är meningslösa när den som skapar dessa helt saknar förmåga att utforma enkäter.


2017

Framtagandet av handlingsplaner mot våldsbejakande extremism

Formulering av frågan 2017:
Fråga 20. Finns det en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

44 % av kommunerna [uppges av 103 kontaktpersoner i 233 ”kommuner och stadsdelar” utav totalt 312] har en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
Dvs 103 kontaktpersoner av 233 i ett oredovisat antal (81-103) kommuner (dvs 28%-35% av landets 290 kommuner) uppger att det 2017 finns någon form – muntlig eller skriftlig – av handlingsplan, av oredovisad omfattning.

Vilka kommuner har en handlingsplan 2017 och varför vill samordnaren inte berätta vilka dessa kommuner är och än mindre länka till deras handlingsplaner?

Fråga 10. Är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

Fråga 12. Är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med kommunens krisberedskap med bl.a. risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

• I 79 % av kommunerna [dvs enligt 184 av 233 kontaktpersoner i 162-184 kommuner, dvs 56%-63% av landets 290 kommuner] är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med det övriga brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet.
• I 40% av kommunerna [dvs enligt 93 av 233 kontaktpersoner i 71-93 kommuner, dvs 24%-32% av landets 290 kommuner] är arbetet integrerat med kommunens krisberedskap.

Red’s kom:
Dvs 103 ”kommuner” uppges 2017 ha en handlingsplan, men 184 ”kommuner” – dvs 81 ”kommuner” utan handlingsplan – uppger att arbetet är ”integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet”. Hur går detta ihop?

Hur många kommuner och stadsdelar med respektive utan beslutad/antagen handlingsplan uppger att ”arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet”?

Hur många kommuner och stadsdelar med respektive utan beslutad/antagen handlingsplan uppger att ”arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med kommunens krisberedskap”?

FÖRTYDLIGANDE AV DEN NATIONELLA SAMORDNAREN

Det är 184 kommuner som rapporterar att arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med övrigt brottsförebyggande arbete (79%) medan 93 kommuner rapporterar att arbetet mot våldsbejakande extremism är del i det övergripande RSA-arbetet (40%).

Red’s kom:
Integrerat med”? Ett klassiskt sätt att undvika ett klargörande av vad som verkligen gäller. Det fanns två frågor i enkäten som kunnat klargöra vad kontaktpersonerna menar;
Fråga 11. Beskriv kort på vilket sätt arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i den kommun där du är verksam.
Fråga 13. Beskriv kort på vilket sätt arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med kommunens krisberedskap med bl.a. risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) i den kommun där du är verksam.
Men resultatet av fråga 11 och fråga 13 redovisas inte på något sätt av den nationella samordnaren eller av stiftelsen Tryggare Sverige.

De mycket förvirrande siffrorna indikerar såväl enfald/okunskap som genomgående försök till medveten förfalskning av fakta från samordnaren.

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
2016 hade 7 % [5%] av kommunerna en nedskriven handlingsplan.

Red’s kom:
Äpplen jämförs med päron. Samordnaren förvillar läsarna med luddiga och meningslösa frågeställningar i enkäten samt genom att byta ut reella siffror mot procentsatser.

År 2016 hävdade samordnaren att 15 kontaktpersoner, dvs 5 % av Sveriges 290 kommuner, uppgav att de hade en ”färdig handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism”.

Not.
7% av de 207 kommuner som svarade på denna fråga 2016 ger 14 kommuner (men ska vara 15).

För 2017 uppger samordnaren (och stiftelsen ”Tryggare Sverige”) att ”44 % av kommunerna har en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism”, vilket inte är riktigt samma sak som frågan 2016 (2016: ”Hur långt har kommunen kommit med utformande av handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism?”. 2017: ”Finns det en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?”).

Ytterligare 14 % uppgav [2016] att de hade kommit ganska långt i arbetet med att ta fram en.

Red’s kom:
För 2016 uppgav dåvarande samordnare att 30 av 207 kommuner kommit ganska långt i arbetet. Dvs 10 % av landets 290 kommuner.

Ytterligare 5 % hade [2016] tagit fram riktlinjer och integrerat handlingsplanen i andra strukturer.

Red’s kom:
För 2016 uppgav dåvarande samordnare att 10 av 207 kommuner ”tagit fram riktlinjer för arbetet mot våldsbejakande extremism och inkluderat dem i andra handlingsplaner”. Dvs 3,4 % av landets 290 kommuner.


Exempel på handlingsplaner 2017:
Malmö stad (Sveriges mest omfattande, av naturliga skäl)
Göteborgs stad
Örebro kommun
Avesta kommun
Bromma/Stockholms stad
Eda kommun
Fagersta kommun
Falkenbergs kommun
Flen kommun
Grums kommun
Helsingborgs stad
Hässleholms kommun
Järfälla kommun
Karlskrona kommun
Katrineholms kommun
Kristinehamns kommun
Kumla kommun
Kungsbacka kommun
Kungsörs kommun (schema för handlingsplan)
Laholms kommunLaholm
Lekebergs kommun
Linköpings kommun
Ljungby kommun
Ljusnarsberg/Norra Örebro län
Mölndals stadMölndals stad (sammanträdesprotokoll)
Nacka kommun
Nordmalings kommun
Nyköpings kommun
Osby kommun
Ronneby kommun
Sollentuna kommun
Strängnäs kommun
Strömstads kommun
Strömsund kommun
Sunne kommun
Surahammars kommun
Svalövs kommun
Säters kommun
Tidaholms kommun
Tyresö kommun
Upplands Väsby kommun
Uppsala kommun
Vallentuna kommun
Vellinge kommun
Västerviks kommunVästerviks kommun
Älvsjö/Stockholms stad
Östersunds kommun
Österåkers kommun
Överkalix kommun

Brottsförebyggande Centrum i Värmland



Fråga 3: Har kommunen haft utbildningsinsatser syftade till att öka kunskapen om våldsbejakande extremism hos de kommunalt anställda?

Resultat 2016, enligt dåvarande nationella samordnare:
• 132 kommuner angav att de inte har haft några utbildningsinsatser.
• 72 kommuner angav att de har genomfört utbildningsinsatser om våldsbejakande extremism för de kommunalt anställda.
• 4 kommuner avstod att svara.

De som har haft utbildning ombads ange ett procentuellt värde om hur många av de kommunalt anställda som tagit del av informationen. Av de 24 kommuner som svarade på frågan så varierade värdena mellan 0,007- 100 procent och samtliga värden (utom 100 procent) visade 20 procent eller lägre.
Svaren gav två typvärden: 1 och 2 procent samt medianen 2,65 procent.
Bland de kommuner som har haft utbildning är det alltså mest förekommande att ungefär 2 procent av de kommunalt anställda har tagit del av informationen. Här bör det poängteras att kontaktpersonerna inte har ombetts att specificera vilken typ av utbildning som de anställda har tagit del av.

Red’s kom:
Ovanstående enkätfråga 2016 (med oredovisad följdfråga om typ av utbildning) öppnar för så många valfria tolkningar att hela frågeställningen per automatik blir irrelevant.

Men sammanfattningsvis kan sägas att av de 72 kontaktpersoner som 2016 uppgav att utbildning genomförts för de kommunalt anställda så svarade endast 24 kontaktpersoner på frågan om hur många som utbildats (med svar från 7 promille och uppåt). Det finns därmed anledning att misstänka att det i själva verket maximalt var ett 20-tal kommuner som – i bästa fall – genomfört någon form av ”utbildning” värd namnet.


2017

Utbildning

Frågan har 2017 formulerats som:
Fråga 22. Har det under det senaste året genomförts någon form av utbildning om våldsbejakande extremism för berörd personal i den kommun där du är verksam?
• Ja
• Nej
• Vet ej

52 % av de kommuner som svarat på enkäten uppger att de har genomfört utbildningsinsatser under det senaste året [2017 eller 2016-2017?].

Red’s kom:
Förtydligande, efter påpekande, av den nationella samordnaren 2017:

Utbildning
121 kommuner uppger att de har genomfört utbildningsinsatser under det senaste året.

Det är alltså 121 kontaktpersoner i 233 kommuner och stadsdelar i ett oredovisat antal (99-121) kommuner, dvs 34%-42% av Sveriges 290 kommuner, som anser att någon form av utbildningsinsats genomförts ”under det senaste året” (där denna period är tolkningsfri).

Enkätfrågan om typ av utbildning som kontaktpersonerna svarat på 2017 lyder:
”Fråga 23. Beskriv kort vilken form av utbildning som genomförts i den kommun där du är verksam.

Utbildningarna har främst riktats till kommunens chefer och det som ofta kallas för ”första linjens personal”. Innehållet har främst handlat om kunskap om extremistiska miljöer och förebyggande arbete.

Red’s kom:
Hur många kontaktpersoner som svarat på frågan uppges inte (det kan alltså vara en enda person) och därmed är detta personliga tyckande, och uppenbart vilseledande information, helt utan värde!

Vad har utbildningarna resulterat i rent konkret? Något svar på den viktigaste – och enda relevanta – frågan i detta sammanhang får vi inte.

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
Enkäten skickades ut [2017-01-10] innan Samordnaren hade påbörjat kunskapsseminarierna, vilka via länsstyrelserna ger utbildning till landets samtliga kommuner. Kunskapsseminarierna fokuserar på hur frågan om våldsbejakande extremism kan hanteraslokal och regional nivå [Hur kan våldsbejakande extremism ”hanteras” (istället för att motverkas)? Och varför sker inget på nationell nivå? Varför finns inte dessa seminarier på nätet för alla att studera?]. Ytterligare en utbildning som inte hade påbörjats när frågorna ställdes är den uppdragsutbildning som Samordnaren genomför tillsammans med Lunds universitet och som riktar sig till praktiker [?] som arbetar med frågorna på lokal nivå och inom myndigheter [Varför, och till vilken nytta?].

2016 uppgav 35 % av de svarande kommunerna att de hade genomfört utbildningsinsatser [någon gång i historien, för en eller flera personer].

Red’s kom:
25% av landets 290 kommuner (dvs 72 kontaktpersoner) uppgav 2016 att kommunen genomfört någon form av utbildningsinsats (där även en 3 minuters genomgång för en eller ett par personer räknas in).



Slutsatser 2016 av dåvarande nationella samordnare:
Denna rapport syftar till att ge en lägesbild över hur kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism fortlöper.

Red’s kom:
Eftersom inga mål satts upp och inga konkreta resultat redovisas och inga lägesbilder av aktuell situation finns och nästan allt bara handlar om personligt tyckande av enskild person så ger samordnarens rapport ingen som helst bild av situationen.

Rapporten ger inte heller den minsta ledtråd till vad som behöver göras rent konkret, hur eller var.

Det verkar finnas ett samband mellan graden av våldsbejakande extremism i kommunen och hur mycket kommunerna arbetar emot det.

Red’s kom:
Verkligen? Det framgår emellertid inte av de svar på enkäten som redovisats eller samordnarens rapport. Speciellt med tanke på att graden av våldsbejakande extremism i respektive kommun är okänt och det därför är uteslutet att kunna dra den slutsats som den nationella samordnaren gör.

Det existerar till dags dato ingen utredning om graden av våldsbejakande extremism. Regeringen tycker tydligen det är viktigare att tillsätta utredningar och ta fram rapporter som saknar förutsättningar att kunna leda till något konstruktivt.

Kommuner som anger att det finns liten grad av våldsbejakande extremism i kommunen har mindre arbete, och vice versa.

Red’s kom:
Rena spekulationer, men det skulle vara ganska märkligt om kommuner med liten grad av våldsbejakande extremism i kommunen har större arbete, och vice versa?

Enkäten ger dock inte svar på frågan om de kommuner som anger att det inte finns någon våldsbejakande extremism i kommunen gör så på grund av att de inte har något arbete och därmed inte har upptäckt fenomenet, eller tvärtom: att det inte finns någon våldsbejakande extremism och därmed behövs inget arbete.

Red’s kom:
Svammel. Enkäten ger inte svar på en enda relevant fråga.

VAD BEHÖVS?
Mot bakgrund av detta så förefaller kommuner med färre antal invånare behöva stöd för att initiera ett arbete mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom:
Nej! Det finns inte det minsta stöd någonstans för denna personliga åsikt.

Mot bakgrund av hur den verklighet ser ut som vi alla kan se behöver istället regeringen omedelbart vidta kraftfulla nationella åtgärder för att snabbt stoppa vänsterextremismen och den islamistiska extremismen.

Dessa kommuner bör kunna ta hjälp av varandra genom exempelvis samverkan på regional nivå. Vid behov bör den regionala nivån kunna fungera som initiativtagare och ett stöd till mindre kommuner [som saknar behov].

Red’s kom:
Nej, istället måste regeringen börja ta ansvar för landet.

På så sätt skapas förutsättningar för att kommuner, oavsett storlek [alltså oavsett behov], bedriver ett aktivt arbete mot våldsbejakande extremism

Red’s kom:
På så sätt” fortsätter allt som vanligt, och inga konkreta resultat uppnås.

VAD VISAR ENKÄTEN?
Sammanfattningsvis visar enkäten att, jämfört med när Samordnaren [Mona Sahlin] tillträdde, så har Sverige tagit stora kliv framåt i arbetet mot våldsbejakande extremism, men att mycket arbete återstår att göra.

Red’s kom:
Varken enkäten eller dess svar visar på ett enda resultat! Inte ett enda steg framåt. Inte en enda konkret förbättring kan påvisas. Tvärtom, situationen har enbart blivit värre och värre! Inte ett enda mål har uppställts eller uppnåtts.
Det enda som visats är en oduglig samordnare och att inget löses av att dra dessa frågor i långbänk istället för att göra något konstruktivt åt de reella och synnerligen allvarliga problemen med vänsterextremism och islamister.

Över hälften av kommunerna har en lägesbild över våldsbejakande extremism

Red’s kom:
Den nationella samordnaren 2016 uppgav att 109 kommuner hade en nedskriven lägesbild eller en bild i någons huvud av läget, dvs 38% av Sveriges 290 kommuner, men bara 12 av 206 svarande kommuner hade en nedskriven lägesbild.

2017 (då frågan ändrats så att ingen hänsyn togs till om lägesbilden var skriftlig) uppgav 99 kontaktpersoner av 233 – dvs 32% av 312 kommuner och stadsdelar – att de tagit fram en lokal lägesbild, muntlig eller skriftlig.

och 127 kommuner har, eller är på väg att ta fram en handlingsplan.

Red’s kom:
44% av Sveriges kommuner (127 av 290) uppgav 2016 att de har eller är på väg att ta fram en handlingsplan i någon form.

2017 uppgav 33% (103 kontaktpersoner) av 312 kommuner och stadsdelar att de har en handlingsplan i någon form mot den odefinierade våldsbejakande extremismen.

Samtidigt vet inte många kommuner om det finns någon våldsbejakande extremism i sitt område.

Red’s kom:
Samordnarens ordning på vad som behöver göras känns något felvänd:
1. Ta fram en handlingsplan
2. Ta fram en lägesbild
3. Utbildningsinsatser till ”kommunalt anställda
4. Ev. utreda vilka behov som finns

En kunskapshöjning verkar nödvändig då endast en dryg tredjedel av kommunerna har haft utbildningsinsatser till de kommunalt anställda [72 kontaktpersoner påstod 2016 att de genomfört utbildning i någon form, dvs en fjärdedel av Sveriges 290 kommuner. För 2017 uppges att 121 av 312 kommuner och stadsdelar genomfört utbildning ”under det senaste året”, dvs 38%].

Red’s kom:
En kunskapshöjning verkar nödvändig”? Varför? En ”kunskapshöjning” kan endast vara nödvändig baserat på behovet av detta. Inte, som den nationella samordnaren påstår, enbart pga att ett antal kommuner (utan behov) inte genomfört någon utbildning.

Vad löser ”utbildningsinsatser”? Utbildning i vad? Har ett endaste problem med vänsterextremismen eller islamismen lösts så här långt med någon ”utbildningsinsats”? I så fall vilket?

UPPREPNING AV INFANTIL SLUTSATS
Arbetet mot våldsbejakande extremism skiljer sig också mycket åt i landet, där kommuner med färre invånare uppvisar ett mindre arbete än dem med fler antal invånare.

Red’s kom:
Av den självklara anledningen att behov för detta saknas och att det finns viktigare saker att prioritera. Varför tycker den nationella samordnaren att kommuner ska ägna sig åt arbete mot något som inte definierats och som inte ens finns?

HUR HAR ENKÄTEN GETT EN ”LÄGESBILD” OCH PÅ VILKET SÄTT ÄR ENKÄTEN RELEVANT FÖR FRAMTIDA ARBETE?
Enkäten har gett en lägesbild över hur arbetet mot våldsbejakande extremism fortlöper i landet och bör beaktas när det framtida arbetet formuleras.

Red’s kom:
Hur länge ska vi skattebetalare behöva spendera miljontals kr på varje dylik meningslös rapport?Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin och Anna Carlstedt


Samordnarens tvåsidiga rapport 2017


År 2017 har samordnarens rapport decimerats från den redan innan väldigt anspråkslösa rapporten (Mona Sahlins 12 sidor) till ynka två sidor, även denna kliniskt ren från mål och uppnådda konkreta resultat:

Nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism [Anna Carlstedt, 2017] har regeringens uppdrag att ta fram och presentera en bild över kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism.

2017 görs det i form av denna lägesbild.

Red’s kom:
Två ynka sidor av den nationella samordnaren. Full av felaktigheter och obegriplig redovisning, precis som Mona Sahlins rapport.

Lägesbilden har sammanställts genom en enkätundersökning bland Sveriges alla kommuner [där gissningsvis 211 av 290 kommuner/städer besvarade enkäten], 14 stadsdelsnämnder i Stockholm och 10 stadsdelar i Göteborg [där den nationella samordnaren inte vill avslöja hur många av dessa 14+10 stadsdelar som besvarade enkäten].

I sammanställningen omnämns dessa som ”kommuner”.

Red’s kom:
Denna omskrivning av stadsdel till kommun resulterar i en total förvirring (tydligen även för den nationella samordnaren själv) av vad som egentligen gäller.

211 av 290 kommuner svarade 2017

Enkäten skickades den 10 januari med sista svarsdatum den 6 februari 2017 [Enligt vad som står i enkäten var deadline istället 2017-02-01].

74 % av de tillfrågade [totalt 312 kommuner/städer och stadsdelar] svarade, dvs. 233 personer.

Red’s kom:
2016 = Upp till 208 okända/anonyma ”kontaktpersoner”, med oredovisad politisk åsikt i 208 av 290 kommuner, svarade.

2017 = Upp till 233 okända/anonyma ”kontaktpersoner” med oredovisad politisk åsikt i gissningsvis 211 kommuner (233 – 22 stadsdelsnämnder/stadsdelar) av totalt 290 kommuner, svarade.

Hur många svar som var anonyma vill den nationella samordnaren 2017 inte redovisa, och inte heller hur många svar som uteblev för olika frågor.

Nya – irrelevanta – frågor för 2017

Utsatthet
I frågeunderlaget ställdes frågan om personen som svarade på enkäten själv hade blivit utsatt eller kände till någon i organisationen som hade blivit utsatt med anledning av arbetet mot våldsbejakande extremism.

Red’s kom: Frågorna till kommunerna 2017;
Fråga 31. Har den lokale samordnaren/kontaktpersonen utsatts för någon form av våld, hot eller trakasserier under det senaste året med anledning av sitt arbete mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

Fråga 33. Har det förekommit att någon annan personalkategori utsatts för någon form av våld, hot eller trakasserier under det senaste året med anledning av deras arbete mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

1 % [av 233 kontaktpersoner i 312 kommuner och stadsdelar] uppger att den lokala samordnaren/kontaktpersonen har utsatts för någon typ av hot, trakasseri eller våld under det senaste året [2017 eller 2016-2017?].

Red’s kom: Efter förfrågan förtydligar den nationella samordnaren 2017:

Utsatthet
2 kommuner uppger att den lokala samordnaren/kontaktpersonen utsatts för någon typ av hot [eller ”trakasserier”].
10 kommuner uppger att någon annan personalkategori utsatts.

Det måste vara betydligt under snittet, sett över hela befolkningen, som utsatts för någon typ av hot och definitivt långt, långt under antalet politiker som utsätts för hot.

4 % [dvs 10 av 233 kontaktpersoner i 312 kommuner och stadsdelar] uppger att [de tror att] någon annan personalkategori har utsatts [på odefinierat sätt].

Reds kom: 4% av 233 kommuner/stadsdelar blir 9,32 personer, men det verkliga antalet uppges nu vara 10 personer som anser detta.

Vilka andra personalkategorier arbetar mot ”våldsbejakande extremism”?

Tillförlitligheten i vad dessa kommuners kontaktpersoner uppgett är okänt. Uppenbarligen har de 10-12 kontaktpersonernas uppgifter inte kontrollerats på något sätt överhuvudtaget.

Detta är en enkätfråga av den nationella samordnaren som inte kan vara av värde för något, så som den har formulerats och utan vare sig följdfrågor eller kontroll.

• Hur många från vilken personalkategori?
• Hur många inom respektive kategori av ”hot”, ”trakasserier” och ”våld”?
• Är ett upprört mejl att klassificera som t ex trakasserier?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]: Det finns ingen siffra från tidigare år att jämföra med.

Flera [Hur många?] kommuner vittnar [Hur?] dock om mörkertal när det gäller otillåten påverkan, därför finns det anledning att problematisera siffrorna i lägesbilden

Red’s kom:
Mörkertal” finns alltid – precis som för alla andra resultat i samordnarens rapport – och är förvisso en anledning för att ”problematisera siffrorna i lägesbilden”, men hur?

Hur många polisanmälningar har gjorts (och varför ställs ingen fråga om detta)? Det kan vara så att ovan uppgivna 1% och 4% i själva verket är noll.

Återvändare

Frågan till kommunerna 2017 har formulerats enligt följande:
Fråga 19. Har det förekommit fall av återvändare, dvs. individer som befunnit sig i våldsbejakande extremistmiljöer utomlands och återvänt, under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

7,3 % [enl. den nationella samordnaren 2017, medan organisationen ”Tryggare Sverige” uppger att siffran är 8%] av kommunerna [Hur många av hur många ”kommuner”?] uppger att det har förekommit fall av återvändare i deras kommun [Den nationella samordnaren skriver i efterskott att det ska vara 18 kommuner eller stadsdelar (dvs 7,7% av 233 kommuner och stadsdelar och 5,8% av tillfrågade 312 kommuner och stadsdelar) där okända kontaktpersoner 2017 uppger att det är deras uppfattning att deras kommuner haft ”fall av återvändare”… ”under det senaste året”].

Red’s kom:
Vilka är dessa 18 kommuner och stadsdelar (utom de självklara; Malmö, Göteborg och Stockholm) och varför vill samordnaren inte redovisa vilka dessa är?

Säpochefen Anders Thornberg tycker att det fokuseras för mycket på återvändare och säger att det viktigaste är att få stopp på tillväxten. Något sådant initiativ har dock inte tagits av varken den nationella samordnaren eller av regeringen.

43,5 % [I de flesta fall uppges inte decimaler i rapporten] uppger att det inte har förekommit några fall av återvändare [dvs gissningsvis 101 kontaktpersoner (43,3% av 233 kommuner och stadsdelar) har – precis som nedanstående grupp på 48,7% – ingen vetskap om det förekommit fall av återvändare].
48,7 % [gissningsvis 113 kontaktpersoner, dvs 48,5%] uppger att de inte vet.

Red’s kom:
Vad tror resterande 0,5% (100 – (7,3+92,2))?
Eller: Vad tror resterande 2 kontaktpersoner (233 – (17+101+113))?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
Det finns ingen motsvarande siffra att jämföra med från föregående år.
Värt att notera är den höga andel [i realiteten minst 92,2% (dvs 43,5%+48,7%)] kommuner som uppger att de inte vet om det har förekommit några fall av återvändare i deras kommun.

Red’s kom:
Ja, gissningsvis 214 (dvs 101+113) eller 215 (92,2%) kontaktpersoner av 233 kommuner och stadsdelar 2017 har ingen vetskap om ”återvändare”.
Kommunerna gör alltså handlingsplaner, men utan att veta för vad (den nationella samordnaren 2017 skriver: ”44% av kommunerna [dvs 103 kommuner och stadsdelar] har en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism”). Rena cirkusen.

Stöd till individer och familjer i riskzonen

Frågan till kommunerna 2017 om stödinsatser har formulerats enligt följande:
Fråga 25. Finns det stödinsatser för individer som befinner sig i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

39 % av kommunerna uppger att de har utarbetat stödinsatser till individer i riskzonen.

Red’s kom:
91 kontaktpersoner (enl. den nationella samordnaren) tror, tycker eller vill ge sken av att kommunen ”utarbetat stödinsatser till individer i riskzonen”.
• Vilka ”stödinsatser”?

Frågan till kommunerna 2017 om stödinsatser för familjemedlemmar har formulerats enligt följande:
Fråga 27. Finns det stödinsatser för familjemedlemmar till individer som befinner sig i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

25 % av kommunerna [Dvs av 233 av totalt 312 kommuner och stadsdelar. Den nationella samordnaren har efter påpekande upptäckt att tidigare uppgift på 50% var felaktig] uppger att de erbjuder stöd till familjer/anhöriga till individer i riskzonen.

Red’s kom:
Dvs 58 eller 59 (enligt samordnaren) kontaktpersoner (1/4 av 233 kontaktpersoner i 312 ”kommuner och stadsdelar”) anser att deras kommun ”erbjuder stöd till familjer/anhöriga till individer i riskzonen”.
• Vilket stöd erbjuds och sedan när?
• Vilka stöd har antagits av hur många ”familjer/anhöriga”… och varför?

Kommentar [av den nationella samordnaren 2017]:
Det finns inte en motsvarande siffra från föregående år.

Stödinsatserna som kommunerna vittnar om i årets undersökning bottnar främst i redan existerande strukturer.

Red’s kom:
Hur vet samordnaren detta om det inte ens ingått i frågeställningen?
Hur stor del är utöver ”existerande strukturer”?

OBS! I en uppföljning till detta inlägg kommer fortsatt information om samordnarens rapport.


Den nationella samordnarens uppdrag

Den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism skriver:

Vårt uppdrag

I juni 2014 tillsattes en Nationell Samordnare med uppdraget att samordna arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism på nationell och lokal nivå. Till detta uppdrag fick samordnaren sitt ursprungliga direktiv (2014: 103) som sammanfattas i fyra punkter:

  • stärka och stödja samverkan i arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism på nationell och lokal nivå,
  • inrätta en referensgrupp för kunskaps- och informationsutbyte,
  • stödja aktörer som identifierar problem med våldsbejakande extremism lokalt, och
  • genomföra riktade utbildningsinsatser.

2015 beslutade regeringen att Samordnaren skulle få utökat uppdrag. På så sätt fick Samordnaren tilläggsdirektiv  (2015:27). Den 12 mars 2015 beslutade regeringen att samordnaren skulle:

  • förbättra stödet till anhöriga,
  • utreda förutsättningarna för en pilotverksamhet med en nationell stödtelefon,
  • ta fram och initiera genomförandet av en sammanhållen strategi för arbetet med att värna demokratin mot våldsbejakande extremism,
  • uppmuntra till insatser för individer som vill lämna våldsbejakande extremistiska rörelser, och
  • inrätta ett nätverk av experter.

Den 13 augusti 2015 beslutade regeringen (2015:86) att Samordnaren skulle ge en etablerad frivilligorganisation, som anmäler sitt intresse, i uppdrag att genomföra en pilotverksamhet med en nationell stödtelefon dit bl.a. anhöriga, kommuner och organisationer kan vända sig för att få information, råd och stöd. Denna så kallade stödtelefonen lanserades november 2015 [och visade sig snabbt bli en total flopp].

Den 2 juni 2016 fick Samordnaren förlängt uppdrag till januari 2018 med tilläggsdirektiven 2016:43. Enligt dessa ska samordnaren:

  • vidareutveckla och fördjupa det kunskapsbaserade förebyggande arbetet,
  • fortsätta pilotverksamheten med en nationell stödtelefon för information, råd och stöd om våldsbejakande extremism,
  • var sjätte månad ta fram underlag om den lokala utvecklingen av det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism i samverkan med berörda myndigheter i referensgruppen och Sveriges Kommuner och Landsting,
  • bistå myndigheter, kommuner, organisationer och trossamfund med expertkunskap i arbetet mot våldsbejakande extremism,
  • utveckla de expertnätverk som har inrättats och bidra till att stärka och utveckla konkreta insatser och relevant nationell och internationell forskning om våldsbejakande extremism, och
  • analysera och föreslå hur det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism bör samordnas och organiseras nationellt från och med januari 2018.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Enkät 2016
28% besvarade inte enkät 2016
54% käner ej till någon våldsbejakande extremism 2016
– Vilka 51 kommuner?
– Varför inga definitioner?
75% känner ej till några våldsbejakande personer 2016
41 av 51 kontaktpersoner trodde 2016 att ”högerextremism” finns i kommunen
– Ska åtgärder baseras på personligt tyckande och förvrängd information?
– Antal och problem oviktigt?
– Vänsterextremister vanligast/flest, utom i kontaktpersonernas ögon
– Politisk agenda styr enkätfrågor, enkätsvar och resultat
– Hur många islamister finns i Sverige?
72 kontaktpersoner uppger 2016 att någon kommunanställd ”utbildats
– Ingen utbildning i 218 kommuner?
12 kontaktpersoner uppgav att kommunen har en ”lägesbild” 2016
– Relevant lägesbild?
15 kommuner har handlingsplan 2016
– 15 kommuner har en färdig handlingsplan
– Drygt hälften av landets kommuner kommer inte att göra någon handlingsplan mot våldsbejakande extremism
Utformning och struktur av enkätfrågor
Anonyma svar!!!
Den nationella samordnarens enkät 2016 och 2017, med ”resultat”
– Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?
– Resultat 2016
– Resultat 2017 – Max 45% tror att det förekommer ”våldsbejakande extremism” – Förekomsten av våldsbejakande extremism i kommunerna
– Rättelse av den nationella samordnaren 2017 om våldsbejakande extremism
– Rättelse av den nationella samordnaren 2017 om våldsbejakande aktiviteter
– Motstridiga uppgifter
– Max 59% av Sveriges 290 kommuner tror det förekommer ”extremism”?
– Har våldsbejakande extremism ökat från 25% (alt. 17,6%) 2016 till 73% (alt. 45%) 2017?
Finns det aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i kommunen?
– Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer?
Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam?
– Om ja, vilka individer eller grupper/organisationer? (2016)
– Vem har ”uppmärksammat” vad?
– Statistik baserad på vad kontaktpersoner i 17,6% av kommunerna 2016 tror och/eller vill påskina
Avgörande info för tolkning av resultatet: Enkätfrågor tolkningsfria 2016 och 2017
– Äpplen jämförs med päron
Absurd statistik (2016)
– Små kommuner (0-10 000 invånare)
– Mindre kommuner (10 000-20 000)
– Mellankommuner (20 000-50 000)
– Mellanstora (50 000-100 000)
– Stora kommuner (100 000-∞)
Felaktiga slutsatser av den nationella samordnaren
– Var ska resurserna läggas?
– Övriga felaktiga slutsatser av den nationella samordnaren
– Upprepning av infantil slutsats
Vanligast förekommande miljöer 2017
– Förtydligande av den nationella samordnaren 2017
– Fake News
– Omöjligt att jämföra 2017 med 2016
– Infantil slutsats
Max 12 kommuner har en lägesbild om våldsbejakande extremism 2016
Framtagandet av lägesbilder 2017
– Rättelse av den nationella samordnaren 2017 om lägesbilder och stödinsatser
– Handlingsplan utan lägesbild
– Lägesbild utan vetskap om läget
Hur långt har kommunen kommit 2016 med utformande av handlingsplan för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism?
Framtagandet av handlingsplaner mot våldsbejakande extremism 2017
– Förtydligande av den nationella samordnaren 2017
Exempel på handlingsplaner 2017
2016: Har kommunen haft utbildningsinsatser syftade till att öka kunskapen om våldsbejakande extremism hos de kommunalt anställda?
Utbildning 2017
Slutsatser 2016
– Vad behövs?
– Vad visar enkäten?
– Upprepning av infantil slutsats
– Hur har enkäten gett en ”lägesbild” och på vilket sätt är enkäten relevant för framtida arbete?
Den nationella samordnarens tvåsidiga rapport 2017
211 av 290 kommuner svarade 2017
Nya – irrelevanta – frågor för 2017
– Utsatthet
– Återvändare
– Stöd till individer och familjer i riskzonen
Den nationella samordnarens uppdrag


Källor:
Samordnarens rapport 2016
Samordnarens rapport 2017

Se även bl a;
Stiftelsen Tryggare Sverige sprider desinformation om extremism


SVT sprider Fake News om extremister i Sverige – Finns inga vänsterextremister?


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Skandinaviens största moské i Malmö försvårar integrering av muslimer

Med en insats på 30 miljoner kronor har Qatar byggt Skandinaviens största moské – i Malmö.

Precis norr om Östra Kyrkogården och Rosengård, på Danska vägen, ligger Malmös nya moské som invigdes i april.
Namnet som moskén har fått är Umm Al-Mu’minin Khadijah och rymmer 2 000 personer (på 1 791 kvm).Umm Al-Mu’minin Khadijah-moskén i Malmö, Skandinaviens störstaAntalet kvinnor i moskén är lätträknade.

Särskilda rum ska finnas för kvinnor och barn [men har ännu inte byggts].

Nu höjs kritiska röster om att bygget är ett sätt att sprida en salafistisk form av islam.
– När en moské eller en muslimsk församling i Sverige stöds av statliga medel från Qatar kan man vara säker på att donatorerna har ett syfte, säger Mohammad Fazlhashemi, professor i islamsk teologi.

Se: Islam är ett politiskt system, inte en religion

Frida Trollmyr (S) hoppas moskén blir en mötesplats för många i Malmö

På plats vid invigningen av moskén var bl a Malmös socialdemokratiska kommunalråd Frida Trollmyr.
Förhoppningsvis kommer det här kulturcentret att vara till glädje för ett stort antal Malmöbor, sa Frida Trollmyr (S).

SDS skriver:
Fritidskommunalrådet Frida Trollmyr (S) som representerade Malmö stad vid invigningen säger: ”Jag hoppas kulturcentret kan bli en mötesplats för många Malmöbor.”.

Expressen skriver:
”Alla vill sprida sin religion”
Frida Trollmyr, socialdemokratiskt kommunalråd, var på invigningen som kommunens representant.
Jag tänker att alla vill sprida sin religion. Det är samma som när kristna missionerar. Vi har religions- och föreningsfrihet i landet.

Red’s kom:
Samma som när kristna missionerar? Nej, det är en himmelsvid skillnad.

Sverige är ett sekulariserat land, där det fortfarande finns en majoritet av medborgarna i Sverige som önskar att det ska förbli så, även om vi har en regering som inte verkar i denna riktning (med den kvinnofientliga politik som förs av så många partier – främst vänsterblocket –  är det märkligt att kvinnor fortfarande röstar på dessa partier).
Se: Avskaffa lagen om religionsfrihet

Det bakomliggande syftet med moskén

Men det är inte alla som tycker att moskébygget är lika oproblematiskt.
– När en moské eller en muslimsk församling i Sverige stöds av statliga medel från Qatar kan man vara säker på att donatorerna har ett syfte. Man kan lugnt utgå från att de satsar pengar i Malmö för att vinna själar för sin variant av den wahhabitiska salafistiska tolkningstraditionen, säger Mohammad Fazlhashemi, professor i islamsk teologi.

Wakf hävdar att varken Qatar eller Kuwait kommer att styra verksamheten

Wakf (det skandinaviska sunnimuslimska trossamfundet som driver verksamheten) säger att varken Qatar eller kuwaitiska sponsorer kommer ha inflytande över moskén.
– Det är en princip vi har: Bidragsgivarna får inte ställa några krav på vår verksamhet, säger Wakf:s medieansvarige person, som vill vara anonym.

Red’s kom:
Det är lätt att hävda saker som inte kan kontrolleras. Myndigheter, och samhället i övrigt, har liten eller ingen insyn i vad som händer i muslimernas insynsskyddade moskéer.

Hur främjas integration genom att ta avstånd från svensk och västerländsk kultur?

Ammar Daoud [Wakf] ser inga risker med donationerna, och påpekar att målet med Wakf är att främja integrationen av muslimer i Sverige, och inte att motverka den.

Red’s kom:
De säger givetvis vad de tror att vi vill höra.

På vilket sätt bidrar fundamentalistisk islam till integration och ökad förståelse?

SDS skriver:
Ledningen för moskén hävdar att det inte finns några som helst motkrav från Qatar. Bidragsgivarna har ingen makt, får inte ställa krav. Bara ge råd.
Så kan det vara. Så länge Wakf, föreningen bakom moskébygget, i allt väsentligt delar den bokstavstrogna islamtolkning som är rådande i Qatar behöver heller inga problem uppstå.

En mötesplats på vems villkor?
Malmö är mycket, men knappast den ”smältdegel” Trollmyr talade om i sitt tal under invigningen. Tyvärr. Visst möts kulturer i Malmö men staden präglas också av en svårartad och svårbruten segregation.

Qatar bygger moskéer i Europa för att sprida den fundamentalistiska variant av sunnitisk islam som härskar på den Arabiska halvön
Det är svårt att se hur en moské som sprider en fundamentalistisk islamtolkning kan bidra till ökad förståelse och bättre integration.

”Vi är fria och oberoende”, säger eldsjälarna bakom projektet. Men investeringen är ett led i emiratets globala plan för att sprida sin salafistiska och extremt konservativa variant av islam.

Moskéer som gynnar parallellsamhälle med islam som styr värderingar

Risken är att den istället gynnar framväxten av ett parallellsamhälle på religiös grund med synsätt som på väsentliga punkter – som jämställdhet och ungas rätt att välja sitt liv– avviker radikalt från majoritetssamhällets värderingar.

Islam, en ideologi med anspråk på att härska över politiken såväl som över världen

Många – även muslimer – vill se ett islam anpassat till europeiska värderingar. Ett islam som är en religion bland andra, inte en allomfattande ideologi med anspråk på att härska över både den stora och den lilla världen, över politiken såväl som varje del av vardagslivet. Då är influenser från Qatar inget att välkomna.

Red’s kom:
Hur ser Malmö stad på risken att en extrem form av islam kommer spridas från den nybyggda moskén? Hur ser S+MP-regeringen på att dessa bakåtsträvande influenser av islam tar mark i Sverige?

Finansiärer av moské ansvariga för att ”alla områden av det moderna livet” följer islam

På den moskébyggande myndighetens hemsida står det att Khalid Shaheen Al Ghanim (Qatars viceminister för religiösa affärer) och hans medarbetare är ”ansvariga för att försäkra att alla områden av det moderna livet följer islams principer och Profetens lära.

Expressen skriver:
Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi, säger att det ofta blir donatorerna som sätter agendan trots att de inte ska ha något inflytande.

Aje Carlbom, socialantropolog, håller med och säger:
– Det här är Qatars sätt att vidga sitt inflytande i världen. De vill etablera sin version av islam i Malmö.

Alla grenar av islam vill predika islam enligt sina egna tolkningar

Tolkningstraditionerna är många och ofta strävar varje gemenskap efter en egen lokal där islam predikas på deras sätt.

Shiamuslimer och sunnimuslimer tävlar om ”kunderna” – Iran vs Saudiarabien

Mohammad Fazlhashemi, professor i islamsk teologi, påpekar att det pågår en ”dragkamp” om muslimska själar. På ena sidan står det shiamuslimska Iran, och på andra sidan står det sunnimuslimska Saudi­arabien.

Qatar har, liksom Saudi­arabien, den extremt konservativa sunnimuslimska inriktningen wahhabism som stats­religion.

Moské kostar upp till 140 miljoner kr och finansieras från Qatar & Kuwait

Den qatariska myndigheten ”The Ministry of Awqaf and Islamic Affairs” har i Malmö öppnat Skandinaviens största moské, uppger nyhetsbyrån Qatar News Agency.

Moskén, med namnet Umm al-Muminin Khadijah-moskén [uppkallad efter profeten Muhammeds andra eller tredje hustru], är byggd av staten Qatar som gått in med över tre miljoner euro, skriver nyhetsbyrån. Den som ska driva verksamheten är det skandinaviska sunnimuslimska trossamfundet Wakf.

Slutsumman kommer att landa på mellan 120 och 140 miljoner. Hittills ska 76 miljoner ha kommit in – den största delen från Qatar och ”The Ministry of Awqaf and Islamic Affairs” (30 miljoner kr från Qatars ministerium för religiösa affärer), men även stora summor från ”lokala anhängare” och ”privata investerare” i Kuwait (med 8 miljoner kr).

Bygget är inne på sitt sjunde år och än är det inte klart, den tredje våningen, där kvinnoavdelningen ska finnas, är än så länge ett tomt skal. I anslutning till moskén ska det så småningom också byggas restaurang och simhall, skriver SDS.

Källa: Världen idag

Fakta om Qatar

Qatar är ett land i Mellanöstern med drygt 2,5 miljoner invånare. Qatar är en absolut monarki som styrts av Al Thani-dynastin sedan 1825.

Landet, vars lagstiftning delvis baseras på Sharia-lagstiftning, kritiseras ofta för sina bristande mänskliga rättigheter.

I Qatar, där islam är en statsreligion, är det förbjudet att missionera för andra religioner än islam. Den som bryter mot lagen riskerar upp till tio års fängelse. Att konvertera från islam är formellt belagt med dödsstraff.

Qatar satsar enorma summor på att sprida sin extrema, salafistiska islamtolkning över världen.

Qatar är ett land som nu isolerats av sina grannländer (Egypten, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Bahrain har brutit sina diplomatiska förbindelser med Qatar) pga att landet sprider terrorism. Men ändå tillåts moskéer byggas i Sverige som finansieras av detta land och där Qatars idéer och extrema ideologi sprids.

YLE rapporterar:
Länderna meddelade att de stänger sina hamnar och luftrum för Qatars trafik och deras flygbolag får inte längre flyga till Qatars huvudstad Doha. Orsaken sägs vara Qatars ”åtgärder som stärker terrorism” samt landets ”stöd för terrororganisationer i Jemen, inklusive al-Qaida och Daesh [IS]” . Qatar omfamnar flera olika terroristgrupper, inklusive Muslimska brödraskapet, IS och al-Qaida.

Se även bl a:
Hets mot folkgrupp att likna böneutrop vid åsneskri


Miljöpartist kräver att Sverige ska anpassa sig efter islam

Varför ska samhället anpassa sig efter islam och muslimska hederskulturen?


Allah bestämmer inte i Sverige

Ska Sverige vara en sekulär stat som motverkar förtryck via religion?

Islam – bekämpa roten till problemen

DO: Religion har företräde framför svensk lag – Islam vinner mark


Muslimer vill ha eget regelverk – Sharialagar


Är berättigad oro för islamism en fobi?

Muslimhat och islamkritik olika saker


Lättkränkta får inte kritiseras, vänsterextremister fria uttrycka sitt hat

Yttrandefrihet utan men

Yttrandefrihet endast om det inte provocerar

Olika tolkningar av bilder från Charlie Hebdo


Är friheten provocerande?

Vad är demokrati?


Avslöjande – Slöjans rättigheter

Islamiska symboler kan inte vara immuna


Kritisk mot islam, uppmanades lämna partiet (S)

Vägrade skaka hand av religiösa skäl – blev av med jobbet


Islamofili och identitetspolitik

Ju mer religion desto mindre moral, etik och pålitlighet


MSB:s rapport: V och MP stödjer islamister – Muslimer/forskare upprörda över rapport

Alice Bah Kuhnke har särskilda företrädare för muslimer – trots att sådana inte finns!

Jan Guillou konstaterar att vänsterpartister blivit antifeminister och förtryckare

Populismen präglar politikerna


EU-kandidaten Turkiet blockar Facebooksidor som kränker islam


SR-journalist begick terrorattentat i Paris


Svensk invandringspolitik är extrem?

Asylhanteringen måste reformeras mot terrorism


FN varnar för ökad rasism i Sverige


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

SR-journalist begick terrorattentat i Paris

Under den försiktiga rubriken ”Farid Ikken, 40, misstänks för hammar-attacken” och underrubriken ”Bodde flera år i Sverige – jobbade som journalist” skriver Aftonbladet att det var en av Sveriges Radios journalister, Farid Ikken (från Algeriet), som sköts av polis under den svenska nationaldagen i Paris efter ett terrorattentat där han försökte mörda en polis.

Sverige är känt för att ta hand om och härbärgera terrorister, långt ifrån bara Usama Bin Laden, så det är inte konstigt att terroristerna söker en fristad här. Det handlar inte så mycket om att muslimer radikaliseras i Sverige som att Sverige inte lyckas avradikalisera de som kommer hit.

Expressen skriver:
Farid Ikken, som i Sverige också presenterade sig med sitt andra efternamn Massip, har drivit ett företag – en frilansbyrå – i Sverige och bland annat arbetat för Dagens industri, Sveriges Radio och Upsala Nya Tidning [samt den starkt vänstervridna Fria Tidningen].
Han var även utgivare för tidskriften Fokus Afrika.

Beväpnad med hammare, knivar och andra ”osofistikerade vapen”

Farid Ikken, 40, misstänks vara den man som attackerade en polis med en hammare framför Notre Dame i Paris.

Strax efter 16.30 på tisdagen kom rapporter om skottlossning i Paris, i området kring katedralen Notre Dame, som är en populär turistattraktion.
En man beväpnad med en hammare ska ha gått till attack mot en polis som patrullerade området tillsammans med två andra poliser.

Gärningsmannen var även beväpnad med köksknivar och andra ”osofistikerade vapen”, uppger inrikesministern enligt AP.

”Det här är för Syrien” och ”Kalifatets soldat”

Angriparen sköts i bröstet av en kollega till den polisman som angreps. Frankrikes inrikesminister Gerard Collomb säger att angriparen ska ha ropat ”det här är för Syrien”.

Efter att terroristen skjutits uppgav han att han var ”kalifatets soldat” och stöder IS, skriver AFP.

Expressen skriver;
I samband med en husrannsakan hemma hos mannen ska polisen ha hittat en video som visar på sympatier för Islamiska staten, IS. På videon framträder Ikken och säger att han ”tar ansvar för framtida handlingar”.

Jobbat för SR

Han har bott i Sverige, varit gift med en svenska och jobbat för Sveriges Radio.

Red’s kom:
Hur många fler IS-terrorister finns det inom Public Service (och övriga vänstervridna media) i Sverige?
Kommer vi kanske snart att t o m få se politiker (främst inom extremistpartierna, V, MP och Fi) som begår terrordåd?

Terroristen gifte sig med en svensk kvinna och flyttade till Sverige

Enligt franska medier är den misstänkte gärningsmannen Farid Ikken, 40. Farid Ikken är född i Algeriet. 2004 gifte han sig med en svensk kvinna och flyttade till Sverige. Men de skilde sig redan året efter.

Red’s kom:
Skenäktenskap?
Vilken typ av uppehållstillstånd fick Massip Farid Ikken i Sverige?
Fick Massip Farid Ikken svenskt medborgarskap och i så fall när?

Till Expressen säger Farid Ikkens f.d. fru att hon inte har någon kommentar om honom.

Studerat till journalist på universiteten i Uppsala och Stockholm 2006-2010

Farid Ikken flyttade runt flera gånger de närmaste åren. Han bodde främst i olika delar av Stockholm, men även i Uppsala.

Farid Ikken ska ha studerat till journalist i Stockholm mellan 2006 och 2008, skriver franska nyhetskanalen LCI. Han har även studerat journalistik i Uppsala.

– Mannen jobbade som frilansjournalist för olika tidningar och radio i Sverige mellan åren 2009 och 2010, säger Arnaud Mercier, professor i politisk kommunikation vid Universitet ”Paris 2 Assas”.
Han ska ha varit verksam i Stockholm, Göteborg och Uppsala.
– Därefter ska han ha tagit en master vid universitetet i Uppsala, säger Arnaud Mercier.

40-åringen har bland annat drivit en frilansbyrå och arbetat för Sveriges Radio.

Flyttade tillbaka hem efter 9 år i Sverige

I oktober 2013 flyttade han tillbaka till Algeriet, enligt Folkbokföringen.

Hans senast kända adress var som inneboende hos en svensk man i en Stockholmsförort, skriver Expressen.

Fick EU-kommissionens ”nationella journalistpris mot diskriminering” för reportage om papperslösa i Sverige

2009 fick Massip Farid ett journalistpris av EU-kommissionen för en artikel om asylsökande som inte har rätt till sjukvård [reportaget ”Olaga vård” i tidskriften ”Folket i Bild”].

Red’s kom:
Inte ”asylsökande” utan ”papperslösa”, dvs de som olagligen vistas i Sverige.

Sedan kan man undra hur de som olagligen vistas i Sverige ”diskrimineras” genom att de inte har full rätt till hela välfärdssystemet i Sverige under sin olagliga vistelse i landet?

I ett pressmeddelande sa han att han tyckte det var glädjande att så viktiga ämnen som diskriminering och mångfald uppmärksammas, enligt Journalisten.

Red’s kom:
Är inte ”diskriminering” och ”mångfald” det som totalt dominerat i media de senaste åren?

Artikel om gratis vård till personer utan rätt att vistas i Sverige

”Artikeln handlar om asylsökande som inte har rätt till sjukvård och som därför tvingas söka vård i smyg, samt om den vårdpersonal och andra som trots detta ger sjukvård till asylsökande” skriver EU-kommissionen.

Red’s kom:
Kostnader som alltså skattebetalarna får stå för.

Svurit trohet till IS

Den misstänkte gärningsmannen har svurit trohet till IS i ett videoklipp, rapporterar nyhetsbyrån AFP.

Visat intresse för Jihad och skrivit om terrorism

Enligt Daily Mail hade han inget brottsregister men han ska tidigare ha uttryckt intresse för jihad på internet. Under en period när han bodde i Algeriet skrev han bland annat om terrorism för olika nyhetsmedier.

Expressen skriver:
Enligt nyhetsbyrån AFP ska polisen efter dådet ha hittat en video där han uttrycker sina sympatier för terrorsekten IS.

Lämnade Sverige och sina skulder bakom sig

Expressen skriver:
Det finns inga spår efter honom i svenska domstolar men han lämnade efter sig en rad obetalda skulder när han lämnade landet.

Red’s kom:
Dvs på samma sätt som de flesta av de ”ensamkommande” som nu fått amnesti av regeringen och beviljats uppehållstillstånd för att studera i Sverige, kommer att göra.

Alla terrorister är ”vanliga människor”?

Under rubriken ”Inte minsta spår av islamism” fortsätter Aftonbladet:
Efter att ha lämnat Sverige för ett par år sedan, återvände Farid Ikken alltså för ett kort tag till Algeriet. Därefter begav han sig till östfranska staden Metz för att doktorera, där professorn bodde vid den tiden.

Mercier lärde känna mannen 2013 och har träffat honom minst ett dussintal gånger under en timme varje gång.
– Jag kanske är blåögd. Men det fanns inte minsta spår av att han var islamist. Han hade inget skägg och bar inga speciella kläder.

Red’s kom:
Har vi hört det förut? I princip varje gång media intervjuar grannar eller bekantskapskretsen till terrorister, som de känt på ett eller annat sätt, så beskrivs terroristen som en ”helt vanlig” människa, där ingen sett några tecken på islamisering eller tendenser till att vilja begå terrorattentat.

Ensamhet leder till terrorism?

Det skrivs i fransk media att mannen ska ha varit mycket ensam och att det ska ha varit en anledning till att han kan ha hamnat i dåliga kretsar.

Red’s kom:
Det finns många som är ensamma utan att för den sakens skull bli terrorister. Kanske det krävs lite mer än ensamhet för att begå terrorattacker?

En ”mycket rar” terrorist

– Jag tycker det som hänt vid Notre Dame i Paris är mycket tragiskt. För mannen var en mycket rar människa och det skäms jag inte för att ha skrivit på sociala medier i dag, säger Arnaud Mercier.

Expressen skriver:
De grannar till Ikken som AFP talat med säger att han framstod som tyst och diskret och att han inte gjort mycket väsen av sig under det 1,5 till 2 år som han ska ha bott i fastigheten.
– Han var inte en islamist med stort skägg, utan såg mer ut som en lärare på en skola.

– Han drack inte alkohol, ingenting tydde på att detta skulle hända, säger Arnaud Mercier.

– Jag minns honom som mycket ambitiös och han ville verkligen bli journalist.  Han var engagerad i politiska frågor, bland annat Arabiska våren, men stack inte ut, var inte radikal på något sätt, säger en av hans praktikhandledare från journaliststudietiden.

”Rasistattacker” på sociala medier

Efter uttalandet drabbades Mercier av ett 30-tal rasistattacker på sociala medier, vilket gör honom ledsen och upprörd.

Red’s kom:
Rasistattacker” (ord) vs ”Terroristattacker” (mord)? Vilket är värst?

Gör inte terroristernas offer honom ledsen och upprörd?

Förtjänar inte terrorister sitt öde?

Det finns rasister över allt. Men jag hävdar fortfarande att detta var en trevlig man som inte förtjänade ett så här dåligt öde.

Red’s kom:
Förtjänade? Är det inte upp till terrorister själva om de dödas pga de terrorattacker de begår?

Om det finns ”rasister” överallt kanske det kan bero på att det finns muslimska terrorister överallt, där regeringen inte vill vidta några verkningsfulla åtgärder mot detta?

Vilka är värst? De som vänstern hämningslöst anklagar för att vara rasister (dvs alla som inte tycker som vänstern) eller terroristerna?

Okänd terrorist för SÄPO

Svenska Säpo har inte kontaktats om Farid Ikken.
– Den här personen är inte känd av oss sedan tidigare. Vi är inte involverade mer än att vi följer händelseutvecklingen för att se om det finns bäring för våra verksamhetsområden, säger Simon Bynert, pressekreterare på Säpo.

Källa: Aftonbladet

Se även bl a;
Fritt för Sverige att utvisa alla misstänkta terrorister – Varför agerar inte regeringen?

Ska terrorister utvisas från Sverige?


Asylhanteringen måste reformeras mot terrorism

Terrorresor från Sverige

300 svenskar strider för terrorganisationen IS


Vänstern anser att väst skapat terrorister


Fi vill göra Sverige till en ”fristad” för all världens papperslösa

DN sprider lögner om papperslösa


Norge utvisar afghaner, irakier och syrier till Sverige – Vill stänga gräns mot Sverige


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Debatt med Boel Godner (S) – Finns inget tak för antalet flyktingar i Sverige

Nedanstående är citat från debatten som var ett samarbete mellan SVT och DR2, där bl a Boel Godner (S) fick svara på frågor om hur många flyktingar som kan tas emot. Boel Godner är uppenbart irriterad över att sanningen om flyktingar, integration, etc, börjar komma till medborgarnas kännedom och det därför blir tydligare med politikernas okunskap och oförmåga att hantera problemen.

Medverkande:
• Boel Godner, ordförande, kommunstyrelsen, Södertälje, Socialdemokraterna
• Naser Khader, integrations- och utrikesordförande, Konservative
• Poul Madsen, chefredaktör Extra Bladet

Journalist: Sverige redovisar inte statistik för ”ickevästliga” invandrare.

Enligt Eurostat har 58 procent av medborgare från icke EU-länder arbete i Danmark medan motsvarande siffra i Sverige är 50 procent.

Tydliga krav måste ställas på nyanlända

Är vi bättre på integration idag än för 25 år sedan? Har vi i Sverige och Danmark blivit bättre på att integrera?
Naser Khader: På 80- och 90-talet arbetade jag som tolk för nyanlända invandrare. Då krävde man inget av dem och många blev slappa. Det gick i arv till deras barn. Vi har blivit mer realistiska och ställer högre krav. Vi säger från dag ett till de nyanlända att de måste vara laglydiga. De ska anamma de grundläggande demokratiska värderingarna. Vi accepterar religiös och kulturell mångfald. Men de ska också försöka arbeta sig uppåt i samhället.

Red’s kom:
Det är oundvikligt att det skattebetalarna arbetat ihop, som annars skulle gå tillbaka till dem, nu i inte oväsentlig del går till personer från andra länder som inte tillfört något och som aldrig bidragit till det svenska samhället. De är bara en kostnad för samhället, vissa av dem t o m på extremt sätt.

Se även bl a;
Hans Rosling har fel om flyktingkostnader
och;
Minska kostnaden för flyktingmottagandet föreslås av KD

Självklart ska flyktingar hjälpas – det tycker vi alla – men först och främst de med störst behov. Och på ett strukturerat, genomtänkt, rätt och kostnadseffektivt sätt, utan onödig belastning på samhället som idag pga inkompetenta politiker.

Behandling av symptom istället för att arbeta med problemet

Journalist: Men om vi blivit mer realistiska och pragmatiska varför kan vi då inte göra som i Sverige och ta emot flera?
Naser Khader: Vi ska ta emot dem som knackar på dörren och behandla dem schyst. Men när man öppnar dörrarna här ser jag det som symptombehandling i förhållande till det som sker i Syrien. De syriska flyktingarnas historia börjar ju i Syrien och dess grannländer. När vi hjälper 160 000 glömmer vi 13 miljoner i konfliktområdet. Fyra-fem miljoner bor i jordhålor.

Red’s kom:
Det är märkligt att vissa personer ser Sverige & Danmark som lösningar på problemet med att folk drivs från sina hem i Syrien och söker sig till ett bättre liv i länder där andra byggt upp välfärden. Detta samtidigt som man utan minsta åtgärd låter de som lider mest fortsätta lida.

Inget tak i Södertälje för hur många flyktingar staden kan ta emot

Journalist: Du är kommunstyrelseordförande i Södertälje. Ni har tagit emot väldigt många flyktingar. Kan ni ta emot fler?
Boel Godner (S): Om man börjar prata om att det är fullt någonstans i en stad eller land eller världen, då har vi kommit alldeles fel.

Red’s kom:
Har vi? Så det finns inga ekonomiska begränsningar för Socialdemokraterna? Det finns inget tak för hur stora påfrestningar invandringen kan tillåtas ha på samhället?

Om detta skulle vara sant varför inte placera alla flyktingar som kommer till Sverige i Södertälje? Där finns tydligen obegränsat med plats enligt Socialdemokraterna.

Flyktingar väljer sig in i utanförskapsområden

Boel Godner (S): Jag skulle aldrig säga att vi tagit emot nog eller att det är fullt, eller så. Utan poängen är att alla behöver hjälpas åt så att inte så många som idag hamnar i utanförskapsområden, i de fattigaste bostadsområden, där man får sämre chanser redan från första dag.

Red’s kom:
Det finns ingen poäng. Frågan är endast om det finns en gräns för hur många som kan tas emot och var denna gräns i så fall går. Varför vågar inte Socialdemokraterna svara ärligt på denna enkla fråga?

I Sverige är det flyktingar som dikterar villkoren

Journalist: Om den svenska regeringen uppmanar dig att ta emot 1 000 till. Kan du säga ja då?
Boel Godner (S): Det funkar inte så i Sverige, utan i Sverige får man välja, om man kan, när man kommer till vårt land. Det har jag kritiserat för jag ser att det är många som, utan att veta om det själva, väljer sig rakt in i fattigdom.

Red’s kom:
Hur kan det vara att nyanlända har rätten att bestämma var de ska få sina bidrag i Sverige?

Det måste naturligtvis fungera så att kommer man till Sverige så blir man placerad där Sverige bestämmer att man ska vara utifrån vad som är bäst för Sverige. Trivs flyktingarna inte med sin placering är de fria att flytta på egen bekostnad, men då utan att erhålla varken kommunala eller statliga bidrag.

Se; Flyktingar protesterar mot att de inte får egna lägenheter, i stad, direkt vid ankomst till Sverige

Boel Godner (S): Sverige och Danmark har under 2000-talet låtit SD i Sverige och Dansk Folkeparti i Danmark beskriva verkligheten när det gäller migration och flyktingfrågor. Och nu anstänger vi oss för att rätta till det så att det blir korrekt och bra.

Red’s kom:
Hur kan man säga något så felaktigt när alla vet att det är så mycket raka motsatsen som det överhuvudtaget är möjligt? Det är givetvis regering, politiker och media som överöst medborgarna med lögner och vinklade påståenden, där man måste söka på Internet för att få sanningen i varje fråga.

Det är uppenbart att Boel Godner är irriterad över att det inte är lika lätt för henne att föra medborgarna bakom ljuset som det var i början av hennes politiska karriär, för väldigt länge sedan.Boel Godner, Socialdemokraterna, Södertälje

Journalist: Även om du gärna såg att flyktingarna fördelades på ett annat sätt så tycker du att Sverige ska vara ett öppet land?
Boel Godner (S): Ja, så länge det pågår krig i världen så ska Sverige vara flyktingmottagare.

Nyanlända syrier söker sig till de platser där andra syrier finns

Journalist: När du pratar om att man måste ha en begränsad invandring till Danmark är det de här problemen, att man hamnar i fattigdom, är det vad som bekymrar dig?
Naser Khader: Jag har läst att Södertälje kommun har många assyrier, fler än alla andra kommuner i Sverige. När det kommer fler vill de gärna till din kommun. Du har sagt att din kommun inte kan klara så många fler. Jag har läst att ni har 15 procents arbetslöshet bland dem som kommer.Naser Khader, Danmark
Journalist: Är det dessa klasskillnader som bekymrar dig också.

Maffia, narkotikagäng, mord förtigs i debatten

Naser Khader: Södertälje har också den assyriska maffian, narkotikagäng, ihjälskjutningar. Men det förtigs.

Terrorister kommer med flyktingarna

Journalist: Men du brukar prata om att det kan dölja sig terrorister i flyktingströmmarna. IS-människor.
Naser Khader: Många säger det: danska säkerhetspolisen, Libanons inrikesminister…

IS och maffia bekymrar inte Boel Godner (S)

Journalist: Är det vad som oroar dig, att ni kan ha många militanta islamister, ni har för mycket maffia i Södertälje, är det något som bekymrar dig?
Boel Godner (S): Nej, jag har inte sagt att vi inte kan ta emot fler. Hälften av kommunens invånare kommer redan från ett annat land och det går bra för de flesta. Det oroar mig inte ett dugg.

I Danmark tar Köpenhamn och ett antal andra kommuner inte emot en enda flykting

Poul Madsen: Det är påfallande att vi talar om flyktingar som ett problem. Påfallande är även fördelningen.
Problemet är att Naser Khaders vänner i Köpenhamn i likhet med många andra rika kommuner, inte tar emot någon. Det skapar många sociala problem på andra ställen. Det blir extremt skevt.
Naser Khader: Vissa kommuner är ”noll-kommuner”. Köpenhamn är en sån. Vi har fördelat dem till andra platser.
Poul Madsen: Men inte efter vilka som har råd!

Boel Godner (S) hoppas att S aldrig kommer att samarbeta med SD i någon fråga

Journalist: Blir SD ett parti som alla andra partier när det gäller regeringssamarbete eller blir det fortsatt så att ingen vill prata med dem?
Boel Godner (S): Jag hoppas verkligen att vi inte kommer att börja samarbeta med Sverigedemokraterna något. Det är ju det som skiljer Danmark från Sverige och som jag är så otroligt glad över att man valt.

Socialdemokraterna förespråkar diktatur

Boel Godner (S): Efter den här perioden när man låtit dem beskriva verkligheten så har Sveriges etablerade partier valt att distansiera sig från ett parti som har rötter i nazismen.

Red’s kom:
Socialdemokraterna är sura över att det inte längre är lika lätt att lura medborgarna, och alla som nu för fram sanningen definieras som nazister av socialdemokraterna (inkl. Stefan Löfven och Magdalena Andersson) för att försöka minska trovärdigheten i den sanning som nu lyckas se dagens ljus alltmer (istället för att bemöta fakta).

Alltid dessa påhopp om rasism när man saknar argument och inte kan diskutera i sak. Vi kan ta upp Socialdemokraternas smutsiga byk också. Det finns inte vitböcker nog för att be om avbön för allt Socialdemokraterna ställt till med under åren.

Det är Boel Godners mentalitet, vilket är signifikativt för Socialdemokraternas ledning, som gör att SD kommer att fortsätta växa. Att inte stå upp för demokrati uppskattas inte bland väljare oavsett vilken politisk tillhörighet man har (exkl. extremvänstern: MP, V och Fi).

S kommer inte samarbeta med SD när SD är Sveriges största parti

Journalist: Händer det samma sak i Sverige de närmaste åren som på annat håll? Vi har Front National i Frankrike, Ukip i England och Fremskrittspartiet i Norge. Om SD får 25, 30 procent av rösterna samarbetar ni ändå inte med dem?

Red’s kom:
Svaret har redan givits. Socialdemokraterna kommer inte att samarbeta med SD oavsett om SD är Sveriges största parti.

Boel Godner (S): Det är liksom ingen naturlag att Sverigedemokraterna kommer att bli större, och att det kommer att hända bara för att det hände i Danmark, Norge eller i Frankrike, vilket har hänt.

Journalist: Eller i England.

Boel Godner (S): Andra partier har närmat sig de extrema partierna, det har inte hänt i Sverige och den dagen då vi gör det tror jag vi är riktigt illa ute.

Red’s kom:
Med ”vi” menar alltså Boel Socialdemokraterna, men Socialdemokraterna lär nog vara ännu mer illa ute om de fortsätter att förespråka diktatur.

Boel Godner (S): För det handlar om att beskriva migrationspolitiken precis vad den är. Det här är solidariska handlingar. Sverige och Danmark ska inte glömma att vi är en del av en värld och denna värld finns redan i våra länder.

Red’s kom:
Ja, det var ju konkret och tydligt uttryckt. Vi är alla del av en värld, det var det ju ingen som visste.

Hela debatten (2015-09-17) kan du se här

Se även bl a;
Henrik Arnstad i debatt om flyktingar – alla tokigheter listas här

Per Svensson, SDS, försvarar Sveriges åsiktskorridor om flyktingar


Sveriges smala åsiktskorridor – Rädsla för sanningssägare

Aftonbladets debattmarodörer – Obekväma åsikter avfärdas som rasism

Klyfta mellan folk och folkvalda – Problem viftas bort av politiker


Flyktingar/migranter till EU, hur många, varifrån och till vilket land – Sveriges flyktingpolitik

Migrationsverkets prognoser lika meningsfulla som väderprognos för nästa årLista över vilka länder asylsökande kommer från till Sverige!

14 av 28 EU-länder tar emot kvotflyktingar – Sverige flest!

Sverige har tagit emot 6 gånger fler flyktingar än Tyskland


Tyskland lämnar Schengen med omedelbar verkan – När gör Sverige likadant?

Grekland blir krigszon när syriska och afghanska migranter (”flyktingar”) drabbar samman


Invandringspolitik, 65 % missnöjda med regeringen – SVT manipulerar resultat

Svenskar mest invandringspositiva i EU… eller?

58% av svenskarna vill ha minskad invandring – MP-väljare avviker

Novus juni 2015: 76% i Sverige tycker som SD i invandringspolitiken


Regeringens hemliga asylgrupp

Regler för asyl och migration måste anpassas


Minska kostnaden för flyktingmottagandet föreslås av KD

MP säger nej till överenskommelse där KD-förslagen ingår


Hans Rosling har fel om migrationen – migranter är inte flyktingar


För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Intervju med Jimmie Åkesson, höjdpunkter, Almedalen 2015

Här följer utdrag från intervju med Jimmie Åkesson under Almedalsveckan 2015.

Man kan ju planera också?

Belinda Olsson: Du har en son själv. Har du varit pappaledig?
Jimmie Åkesson: Nej, jag har varit sjukskriven ett halvår. Så jag har varit hemma mycket.
Belinda Olsson: Men inte tagit ut pappaledighet?
Jimmie Åkesson: Nej, jag berörde det lite i talet här. Det var ju valkampanj. Det är lite svårt för en partiledare att ta pappaledigt då.
Belinda Olsson: Går det inte om man vill?
Jimmie Åkesson: Jo, men kanske inte mitt under brinnande valrörelse. Speciellt inte under supervalåret 2014. Ja, det är klart att det går, men då hade jag fått lämna min roll som partiledare i så fall.
Belinda Olsson: Ja, men man kan ju planera också i och för sig, men ja…
Publiken: Buuu
Jimmie Åkesson: Vad menar du?

Nu är det jag som sköter intervjun

Belinda Olsson: När det gäller IS så ska man inte kunna komma in igen i landet?
Jimmie Åkesson: Nej, inte om man har ett dubbelt medborgarskap åtminstone.
Belinda Olsson: Så, det är dem det gäller, de som har dubbla medborgarskap?
Jimmie Åkesson: Ja, man får ju utreda vad som är möjligt. Men för mig har de förverkat all rätt att vistas i Sverige igen. Om man åker ut i världen och våldtar, mördar och halshugger folk i islamismens namn, då ska man inte vara i Sverige.
Publiken: Applåder
Belinda Olsson: Men var ska de ta vägen då?
Publiken: Buu
Jimmie Åkesson: Ja, de kan väl bo i en stat där man ägnar sig åt detta, där de tycker att det är bra. De åker till ett land där detta är legitimt.
Belinda Olsson: Nej, vänta, jag hänger inte med. Om de har dubbla medborgarskap, det är väl inte säkert att det landet heller vill att de ska komma dit. Om de är svenska…
Publiken: Buu
Belinda Olsson: Ni får vänta lite, fansen här. Ni kan ta det sedan, nu är det jag som sköter intervjun.

Flyktingpolitik, vad är det?

Belinda Olsson: …
Jimmie Åkesson: Oavsett hur många vi vill ta emot så kommer de allra flesta inte att komma hit i alla fall. För de kan inte det, eller så vill de inte det.
Därför ska vi anslå resurser så att de får möjlighet att gå i skola inom ramen för ett flyktingsamhälle eller inom ramen för det reguljära samhäller de bor i. Det är ju det som är så fel med svensk flyktingpolitik. Vi lägger tiotals miljarder kr på att ge bidrag och bostäder till dem som tar sig hit, medan av de här 60 miljonerna så är det väl 55 miljoner som finns kvar i närområdet. Och de får inte i närheten av de resurser som de behöver. Det är ju det som är så fel med den här synen på flyktingpolitik. Att flyktingpolitik alltid betyder att människor ska bo i Sverige. Det är ju inte det som är flyktingpolitik, utan den effektiva humana flyktingpolitiken det är att vi riktar våra resurser dit där de allra flesta flyktingar finns. Så att barnen kan gå i skola.
Belinda Olsson: När det är så extremt som det ser ut i världen nu, om det är svårt att hjälpa de här barnen på plats är det inte bättre att de får komma hit?
Jimmie Åkesson: Det förstår ju alla att det inte är rimligt att 60 miljoner människor ska flytta till Sverige. Det kommer inte att ske och de kommer inte att flytta någon annanstans heller.
Publiken: Applåder
Belinda Olsson: Det sa jag inte
Jimmie Åkesson: Jo, det är precis vad du säger. Antingen fokuserar vi på hjälp här, och då kan vi hjälpa betydligt färre för det är mycket dyrare att hjälpa människor i Sverige än vad det är i t ex flyktinglägret utanför Amman som jag besökte förra året. Är utgångspunkten att hjälpa så många som möjligt med det mest basala t ex skola till barnen eller mediciner, tak över huvudet, värme, filtar. Eller är utgångspunkten något annat? För mig är det självklart att vi ska hjälpa så många flyktingar som möjligt, och det gör vi inte genom invandring till Sverige. Det gör vi genom att rikta resurser till de organisationer som finns som är världsmästare på flyktinghjälp.
Belinda Olsson: Så då är det bättre att de bor i flyktingläger?
Jimmie Åkesson: De kommer att göra det oavsett vad vi vill. Oavsett om du vill det eller om jag vill det.
Belinda Olsson: De kommer inte att göra det, men det finns ju fler länder som tar emot i Europa. Sedan finns det länder som borde ta emot som inte gör det.
Jimmie Åkesson: Ja, du tycker det, men de länderna kanske inte tycker att de borde ta emot. De kanske prioriterar flyktingpolitik på annat sätt.
Publiken: Applåder
Belinda Olsson: Men det pågår diskussioner inom EU.

Höger och vänsterskala

Höger vänster partier enligt Ebba Busch Thor
Så här lämnade Ebba Busch Thor partiledarna på höger-/vänsterskalan till Jimmie Åkesson. Red’s kom: Hur kan någon placera Annie Lööf på annan plats än för sig själv allra, allra längst ut till höger? Och Gustav Fridolin måste ju rimligtvis stå kloss intill Jonas Sjöstedt.
Höger-vänsterskalan på partiledarna enligt Jimmie Åkesson
Så här flyttade Jimmie Åkesson om partiledarna på höger-/vänsterskalan.

Löfven genuint okunnig

Belinda Olsson: Varför tror du Löfven satte dig längst till höger?
Jimmie Åkesson: För att han är djupt okunnig om ideologi. T ex har han kallat mig för en massa fula saker, och sedan när man frågar vad han menar med det så kan han inte förklara det.
Publiken: Applåder
Belinda Olsson: Men det är en del av politiken. Du kallar ju honom för hycklare. Så du är ju likadan.
Jimmie Åkesson: Jag kallar inte Stefan Löfven för fascist t ex.
Belinda Olsson: Men du kallar honom för hycklare.
Jimmie Åkesson: Ja, men det är han ju också. Det är ju skillnad.
Belinda Olsson: Man blåser upp politikerföraktet
Jimmie Åkesson: Alltså, politikerföraktet underblåses av hur man agerar. Den här klumpen kring Stefan Löfven (pekar på sin placering av partiledare på bordet), den föder politikerförakt.

Klicka här för att gå till intervjun, 2015-07-01
Se även bl a;
Aktivist försökte störa Jimmie Åkessons tal – Aktivister, ett hot mot demokratin

Anders Lindberg (Aftonbladet) gillar inte Jimmie Åkesson

Viktiga punkter i Jimmie Åkessons Almedalstal


Invandringspolitik, 65 % missnöjda med regeringen – SVT manipulerar resultat


EU migranter – Bilder du inte får se i media

För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Viktiga punkter i Jimmie Åkessons Almedalstal

För att få lite perspektiv på Anders Lindbergs hat mot Jimmie Åkesson,
Anders Lindberg (Aftonbladet) gillar inte Jimmie Åkesson
listas här några punkter som Jimmie Åkesson tog upp i Almedalen 2015:

1. Löfven
Jimmie Åkesson kritiserade Stefan Löfven i sitt tal. Han kritiserade statsministerns ambitioner och löften om jobb, skolan, äldrevården och bostäder. Men så länge han inte håller sina löften förtjänar han inte makten, sa Åkesson i sitt tal.

2. IS
Islamism ska inte skyddas av religionsfrihet, och ska behandlas som vilken ideologi som helst. Det går inte att blunda för Islamiska statens mördande i Syrien, sa Åkesson. Han berömde också Kristdemokraternas Ebba Busch Thors förslag om att kunna döma IS-krigare för landsförräderi.

3. Decemberöverenskommelsen
Ska vi ingå i en regeringskonstellation kräver det en kursändring för Sverige, menar Åkesson, som också sa att det är ett löfte. Överenskommelsen är en ohelig kartell, som gör att regeringen får fritt spelrum, sa Åkesson.

4. Invandringen
Sverigedemokraterna går framåt i opinionen, och Jimmie Åkesson är väldigt nöjd med detta. Annie Lööf har inte förstått vilken galenskap hon företräder, och hur katastrofalt det borgerliga styret var för Sverige, sa Åkesson.

5. Tiggeriet
Åkesson tycker att tiggeriet är allvarligt, men han är samtidigt glad över hur andra partier har svängt i frågan. Det är pinsamt hyckleri, sa Åkesson. Det hade varit bra att partierna glider i vår riktning, om de menar allvar, sa Åkesson i sitt tal.

6. Kvinnornas röster
Partiet har pratat för mycket om vad som är fel och manliga frågor, men SD vill också driva sociala frågor och vara självkritiska, sa Åkesson.

7. Barnen
Ofta pratar man om barnen ur vuxnas perspektiv. Men vi måste prata om barnens problem, och om barnens vardag på riktigt, sa Åkesson. Därför satsar SD en miljard på barnen. Åkesson tog upp sina egna erfarenheter som pappa, och hur viktigt det är hur seder och traditioner förs vidare genom barnen. Det är viktigare än ideologi, sa Jimmie Åkesson i sitt tal.

8. Föräldraförsäkringen
Debatten om pappamånader handlar inte om barnens bästa. Kvotering är skadligt och drabbar barnen hårdast, menade Åkesson. Löfven ska inte tvinga folk att dela lika, det är inte familjevänligt, sa Åkesson.

9. SD:s framgångar
Åkesson gladde sig över hur mycket Sverigedemokraterna växer. SD kommer fortsätta utmana, och kommer inte lyssna på dem som säger att de inte kan växa mer, sa Jimmie Åkesson.Klicka här för att gå till artikeln i Nyheter24 2015-07-01
Se även bl a;
EU migranter – Bilder du inte får se i media

För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Antalet flyktingar måste få diskuteras

Det uppskattas att Sverige under de närmaste fem åren kommer att ta emot 500.000 asylsökande, fler än vad som bor i Sveriges andra största stad, Göteborg.

Red’s anm:
Artikelförfattarna uppger att regeringen beräknar att de asylsökande under denna period kommer att uppgå till 400.000 (fler än vad som bor i Malmö), men det är inte enligt Migrationsverkets prognos.

Öppna hjärtan räcker inte

Vi står inför, eller snarare mitt i, gigantiska utmaningar på integrationsområdet som Sverige är illa rustat för. Att öppna våra hjärtan räcker inte. De politiska partierna har reagerat pinsamt yrvaket. Integrationsutspelen har på sista tiden duggat tätt. Vi välkomnar att beröringsskräcken släpper.

Asylinvandringens storlek är tabu

Frågan om storlek på asylinvandring är dynamit för politiska karriärer. Allan Widman, Folkpartiets försvarspolitiske talesperson, vågade trots frågans sprängkraft nyligen hävda: ”Jag tycker det är oundvikligt att adressera frågan om volymer. Sverige tar nu emot fler asylsökande per capita än något annat EU-land” (Sydsvenskan den 31 januari).

Mer än 70% av asylsökande har max gymnasial utbildning

I debatten får man intryck av att valideringar av akademisk examen utgör ett av de största integrationsproblemen. I själva verket har över 70 procent av dagens asylsökande inte längre utbildning än maximalt gymnasiet, åtskilliga endast förgymnasial utbildning. Det kan innebära allt från ett till nio år i grundskola eller att de är analfabeter.

Samtidigt har Sverige EU:s lägsta andel enkla jobb som inte kräver utbildning.

Mer än 60% av utrikes födda långvarigt beroende av försörjningsstöd

Konsekvenserna syns när det gäller bidragsberoende, bostadssegregation och barnfattigdom. Redan i dag utgör de 16% utrikes födda över 40 procent av alla långtidsarbetslösa i Sverige och över 60 procent av de som är långvarigt beroende av försörjningsstöd.

Enligt Rädda Barnen lever nästan vart tredje barn i Sverige med minst en utlandsfödd förälder i ekonomisk fattigdom, jämfört med vart tjugonde barn med föräldrar som är födda i landet.

Tillägg:
BARNFATTIGDOM I SVERIGE
2018 lever 186 000 barn i fattigdom i Sverige.

En fråga som måste uppmärksammas mer är att många flyktingbarn har alarmerande svaga skolresultat.

Fler IS-krigare i Göteborg än i USA

Vi konstaterar att massiva åtgärder måste till för att utanförskap, på flera nivåer, inte permanentas.

Ett exempel på havererad integration är att Göteborg i dag till antal har fler IS-krigare än USA, cirka 150 stycken. Forskare vid Försvarshögskolan anser att segregationen i stadens utanförskapsområden är en viktig faktor bakom fenomenet.

Om vi vill att fler EU-länder ska välkomna flyktingar får inte Sverige bli ett avskräckande exempel.

Omfattande invandring av lågutbildade

Nestorn i svensk nationalekonomi Assar Lindbeck har i flera sammanhang varnat för att den svenska samhällsmodellen inte är anpassad för omfattande flyktinginvandring av lågutbildade: ”Välfärdsstaten klarar inte vilken belastning som helst.”.

Asylrätten kan inte följas

Liberala ungdomsförbundets ordförande, Linda Nordlund, bekräftar analysen: ”Det är sant att välfärdsstaten så som den i dag är utformad inte är anpassad för fri invandring, eller ens att fullt ut kunna följa asylrätten” (Brännpunkt den 22 januari 2015).

LUF:s recept är urholkad välfärd, låglönejobb och eventuellt högre skatter. En cocktail som troligen skulle placera Folkpartiet utanför riksdagen.

Sverige, en humanitär stormakt

Ledande politiker är upptagna med mantrat ”Sverige är en humanitär stormakt” och hör inte kommunernas nödrop. Redan idag rapporteras det om hungerstrejker och protester på landets flyktingförläggningar mot mottagande som snarare är förvaring.

Frida Johansson Metso, psykolog för torterade och krigstraumatiserade flyktingar och ledamot av Folkpartiets partistyrelse, har klokt betonat behovet av rehabilitering. Vi delar uppfattningen, om posttraumatisk stress och andra trauman inte bearbetas kan integrationsinsatser försvåras.

Hårdare krav på socialt arbete

Ökat flyktingmottagande ställer hårdare krav på socialt arbete. Fallet Yara är ännu ett brutalt symtom på att Sverige har en socialtjänst i fritt fall.

I Stockholms län vill 70 procent av socialsekreterarna hitta ett nytt arbete utanför socialtjänsten enligt Akademikerförbundet SSR.

I dag följs inte Socialtjänstlagen på grund av hård arbetsbelastning och hög personalomsättning. Om vi ska kalla Sverige ett rättssamhälle måste lagstiftning efterlevas.

Ökat tryck på välfärden

När befolkningen plötsligt växer ökar trycket på välfärden. Prognosen pekar på att den stora majoriteten av flyktingar inte är högutbildade samtidigt som Sverige har få okvalificerade arbeten att erbjuda. Det innebär att utgifterna för försörjningsstöd ökar i kommunala budgetar.

Lösningar tar lång tid, positiv särbehandling av nyanlända leder till problem

Redan idag har Sverige brist på lärare, vård- och förskolepersonal och bostadsbristen är skriande. Det tar år att lösa, även om staten skjuter till pengar. Det är djupt oroande om konkurrens upplevs mellan majoritetsbefolkningen och nyanlända.

Finansiering av flyktingmottagande måste utredas

Hur långvarigt flyktingmottagandet på dagens nivåer ska finansieras är en oundviklig fråga. Är det med mindre välfärd eller högre skatter?
Urholkad välfärd, som LUF föreslår, är fel väg.
Hårdare skattetryck är destruktivt för Sveriges tillväxt.

Reformerad lönebildning och arbetsrätt utmålas av vissa som tillgängliga trollspön. Sanningen är att under alliansregeringen hände nästan inget och än mindre kommer ske med fackpampen Löfven som är beroende av LO.

Expertkommission för utredning av kapacitet och begränsningar

Inget tyder på att flyktingströmmen avtar. Konflikten i Syrien är ett blödande sår, Irak befinner sig i fritt fall, Afghanistan är en krutdurk, ingen ljusning syns i diktaturens Eritrea och Somalia är instabilt. Utvecklingen i Libyen, Libanon och Ukraina är djupt oroande.

Vi uppmanar därför parterna i decemberöverenskommelsen att snarast tillsätta en expertkommission som utan skygglappar får bedöma den svenska samhällsmodellens kapacitet och begränsningar för att ta emot och integrera människor som flyr till vårt land.

JENNY SONESSON (FP)
socionom och tidigare politiskt sakkunnig i regeringskansliet

ULRICA WESTERLUND (FP)
socionom och ledamot av Umeå kommunfullmäktigeKlicka här för att gå till artikeln i SvD, 2015-02-04

Liberala ungdomsförbundet (LUF) – som förespråkar ökade inkomstskillnader som en lösning – föreslår;

• Lönebildningen måste bättre spegla arbetskraftens kompetens. Det innebär att för enkla arbeten utan krav på gymnasiekompetens behöver ingångslönerna justeras nedåt. Här har arbetsmarknadens parter i den svenska modellen en central roll att spela. Om de inte vill möta de nya krav på lönepolitiken som dagens invandring kräver bör statliga initiativ övervägas för att öppna upp för den potentiella sysselsättningstillväxt som ligger under dagens kollektivavtalade lägstalöner.

Lagen om anställningsskydd behöver förändras och kollektivavtalade trygghetslösningars effekter på rörligheten på svensk arbetsmarknad behöver utvärderas. Ett nytt huvudavtal mellan arbetsmarknadens parter har stor möjlighet att göra viktig skillnad.

• Kvalifikationskraven in i socialförsäkringarna behöver kvarstå. Det bör övervägas om studiemedelssystemet i högre grad än försörjningsstödet kan göras tillgängligt för personer som studerar, eller bör studera, på SFI.

• Tiden från ankomst till första jobbet behöver förkortas. Vi föreslår bland annat att nyanlända ska få läsa svenska redan på Migrationsverkets anläggningsboenden, en tidsgräns för både startpunkt och slutpunkt för elever på SFI samt en sammanhållen utbildning i det svenska språket. Både den statliga och kommunala vuxenutbildningen behöver sannolikt tillföras ytterligare resurser.

• Integrationspolitiken behöver ett skarpare jämställdhetsperspektiv. En stor utmaning är att nå också de grupper – ofta kvinnor – som i dag står allra längst ifrån arbetsmarknaden. Vårdnadsbidraget ska avskaffas och föräldraförsäkringen individualiseras.

• Bostadsmarknaden måste få bli en marknad. Låga, reglerade hyror i kombination på höga standardkrav på kvalitet har minskat byggandet och flyttkedjorna. Ska Sverige klara av större svängningar i befolkningen storlek och sammansättning ökar kraven på att utbudet av bostäder bättre ska kunna spegla efterfrågan.

LINDA NORDLUND
ordförande Liberala ungdomsförbundet

ERIK SCHELLER
förste vice ordförande Liberala ungdomsförbundet

JOSEFINE TEMRELL
andre vice ordförande Liberala ungdomsförbundetKlicka här för att gå till artikeln i SvD, 2015-02-07Red’s anm:
Ovanstående 6 punkter med förslag på åtgärder från LUF är intetsägande och meningslösa – med retorik som t ex ”måste bättre”, ”bör”, ”behöver utvärderas”, ”öppna upp”, ”behöver förändras”, ”bör övervägas”, ”behöver sannolikt”, ”behöver”, ”en stor utmaning”, ”individualiseras”, ”skarpare jämställdhetsperspektiv”, ”ökar kraven”, ”spegla efterfrågan” – precis som alla tidigare förslag som hittills framkommit från en minoritet av de politiska partierna. Så länge det ser så här riktigt illa ut i de politiskt korrekta förslagen kommer inga förbättringar att ske.

Med enkelt bevisbara lögner som ”Invandringen är en vinst för Sverige” försöker man bara marginalisera problemen medan dessa problem  ökas till nivåer där det blir allt svårare att hitta fungerande lösningar.

Fängelse och utvisning för terrorsvenskar

Folkpartiet vill ha långa fängelsestraff och utvisning för att avskräcka svenskar från att åka på terrorresor till Irak och Syrien, uppger partiledare Jan Björklund.

Kriminalisering av terrorresor utreds

Frågan om svenskar som återvänder hem efter att ha deltagit i strider med extremistgrupper om Islamiska staten (al-Dawlah al-Islāmīyah) och al–Qaida är rykande aktuell. Regeringen har beslutat att tillsätta en snabbutredning om möjligheterna att kriminalisera resor med syfte att delta i träning eller verksamhet med terrororganisationer.

Skärpt lag krävs för terrorster

Folkpartiet vill gå ett steg längre och skärpa lagen ytterligare mot terrorsvenskarna. Björklund anser att det borde jämställas med terrorbrott att ha stridit för en terroriststämplad organisation. Han vill se straff på mellan fyra år och livstid. Utländska medborgare med uppehållstillstånd i Sverige bör, enligt Björklund, utvisas om de stridit för t ex IS och dömts för det. De bör också få återreseförbud till Sverige.

Praktikplats till terrorister

I Örebro kommun har man valt en mjukare linje och erbjudit IS-terrorister praktikplats och psykologhjälp på skattebetalarnas bekostnad. Jan Björklund menar att det skickar fel signaler eftersom det kan uppfattas som det terroristerna gör är okej.
– Det Örebro gör är provocerande och tyder på en oacceptabel flathet, säger han.

Brott lönar sig?

Det sänder ut fel signaler när Örebro Kommun och Kommunalrådet Rasmus Persson (C) belönar Jihadister. Som regel bestraffas brottsliga handlingar, men i Sverige tycks det tillåtet att begå terrorhandlingar så länge det inte görs i det egna landet.

Terrorister även kvinnor

Enligt Säpo befinner sig 110 svenskar i Syrien och Irak just nu för att delta i strider för islamiska grupper, men det kan vara runt 300. En ny trend är att även allt fler kvinnor har börjat ansluta sig. Uppemot 80 personer kan ha kommit tillbaka till Sverige efter att ha stridit i Syrien och Irak.

Sverige största exportland av jihadister

Enligt en uppskattning som redovisas hos Radio free Europe är Sverige det västland som exporterat flest jihadkrigare till Irak och Syrien i förhållande till folkmängd.

De moderna jihadisterna har som uttalat mål att dess strid ska fortsätta att föras med terrordåd på utländsk mark. Storbritannien, Kanada och Australien arbetar med repressiva metoder som att dra in medborgarskap och införa nya brottsrubriceringar.Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2015-01-21

Populismen präglar politikerna

På juldagen började moskén Eskilstuna islamiska Dawa center att brinna. I lokalen fanns enligt vittnen runt 70 personer som precis höll på att avsluta sin bön. Polisen gick tidigt ut med sina misstankar om att branden varit anlagd – det kan enligt kriminologen professor Jerzy Sarnecki ha orsakat två efterföljande attentat. I dagsläget har polisen ingenting som styrker att branden var anlagd.

Populism

Polisutredningen, och den tekniska undersökningen, måste i alla lägen ha sin gång innan vi kan göra något om det inte kan ställas utom rimligt tvivel. Allt annat är populism. Och populism var vad vi såg.

Förhastade slutsatser

Flertalet ministrar reagerade på moskébranden i Eskilstuna. Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) såg den som ett allvarligt angrepp. Justitieminister Morgan Johansson (S) kallar branden ”ett avskyvärt illdåd”. Även Inrikesminister Anders Ygeman (S) kommenterade det som hänt:

– Det är vidrigt, det är oacceptabel och det är ett område där samhället måste skärpa sina åtgärder. Vi gör inte tillräckligt för att klara av att skydda oavsett om det är en moské eller ett annat trossamfund.

Politiskt korrekt

Även framträdande Stockholmspolitiker var tidigt ute i sociala medier, Johan Sjölander, idag kommunsekreterare i Stockholms Stads partidistrikt för socialdemokraterna och därmed Veronica Palms högsta tjänsteman, bidrog aktivt till stämningsläget:

Julefriden bryts av nyheter om brandattacken mot moskén i Eskilstuna. Så vedervärdigt. Känner oro för de drabbade, och tänker att hatet och rasismen som splittrar vårt land måste få ett slut. Det har redan gått alldeles för långt.

Red’s kom:
Det kan nämnas att Eskilstuna är en stad där salafister agerar moralpoliser.

Politiker & media göder rasism med sin populism

Allt baserat på medias uppgifter och som Sarnecki pekar på, förmodligen bidrog till ett klimat där det inte kan uteslutas att uppmärksamheten provocerade eller inspirerade fram andra dåd. Uppsala, Eslöv samt – jag kan inte utesluta det – skadegörelsen mot den assyriska, kristna, föreningslokalen i Jönköping.

Moskéerna ”kärleksbombades” och fick bli föremål för manifestationer på plats med fint besök från regeringen i form av ministrar.

Den assyriska lokalens förstörelse fick nöja sig med en notis i tidningen.

Identitetspolitik när den är som absolut mest skadlig. Och det värsta av allt är att vår regering är en aktiv del av denna.

Snabba slutsatser om hatbrott

Att det är ett högt stämningsläge, med stark polarisering, är klarlagt. Att det finns en aversion mot muslimer är även det ställt utom rimligt tvivel men jag utesluter inte att vissa använder detta i andra syften samt jag finner det rätt märkligt att fyra så höga företrädare som Alice Bah Kuhnke, Morgan Johansson, Anders Ygeman och Johan Sjölander så tidigt går ut med slutsatsen att det är hatbrott och rasism som ligger bakom.

Det finns andra krafter som, för de som nu kan något av grundläggande islamologi och situationen i mellanöstern, som är aktuellare:

Vid stora högtider brukar vi ha vakter ute men tack och lov har vi inte haft några direkta hot.
Eventuella hot har i så fall kommit från andra muslimska grupper och inte från högerextrema.

säger Ali Hussein vid Shiitiska moskén i Malmö.

Populism präglar det politiska ledarskapet

Jag är tämligen förvånad, och faktiskt oerhört besviken, över den okunskap och form av populism som präglar vårt politiska ledarskap idag.

Konflikter mellan utlandsfödda

Det är ingen hemlighet att spänningarna inom gruppen utlandsfödda är stora. Konflikter från ursprungsländerna, som föranlett flykten, har i många fall inte stannat i den ursprungliga konflikthärden.

Den har följt med de personer som flytt och det är ingen hemlighet för någon att spänningarna mellan shia- och sunnimuslimer är så starka att de föranlett regelrätta krig genom historien. Krig och konflikt som inte på något sätt blivit avgjorda.

Det är inte heller någon nyhet att kristna araber är en mycket utsatt grupp i mellanöstern. IS extrema härjningar och tortyr är bara ett exempel.

Det finns även fler exempel på hur arabiska muslimer vägrar befatta sig med Nordafrikanska muslimer vilket föranlett en del oroligheter på Migrationsverkets boenden.

Okunskap bland politiker spär på konflikter

Ja. Det finns en islamofobi i delar av den svenska samhällskroppen. Det finns det. Men det finns även, vilket den politiska ledarkvartetten ger ett lysande exempel på, extremt och skadligt stora okunskaper om vad som kan vara högst troliga alternativa förklaringar. Där deras okunskap tvärtom spär på konflikten då de förstärker identitetspolitiken Förklaringar som bottnar i starka spänningar inom islam och den arabiska diasporan.

När en shiamuslim är mer orolig för politiskt motiverade dåd från andra muslimer än högerextremism säger det något.

I sådana fall så gör dessa fyra ledare åtskillnad på muslimer och muslimer samt på araber och araber eftersom assyrierna fick klara sig utan något som helst stöd.

Då ter sig vår kära politiska ledarkvartett – med tre ministrar varav två ansvariga för rättsväsendet direkt okunniga och extremt populistiska. Inte de eftertänksamma, analytiska och dämpande men samtidigt ledande kraft vårt samhälle behöver.

Istället sällade de sig direkt till Arnstadismens gap och skrik, utan eftertanke.

Internrasism ökas

Jag ställer högre krav på vad våra företrädare lyckas leva upp till. Ska vi vara krassa så bidrar de faktiskt till det uppskruvade tonläget rätt rejält och detta har en tendens att öka ”internrasismen” inom den diaspora som kommer från Mellanöstern. De ställer sig, har vi kunnat notera, oftare på den sunnidominerade partens sida emedan shia och arabisktalande kristna i regel får klara sig utan manifestationer och knutna nävar.

För detta förtjänar de ett allvarligt påpekande för sitt agerande och deras prioritering av offer som är direkt skadlig för fortsatt sansad debatt.Klicka här för att gå till Ledarsidorna, 2015-01-06

Terrorresor från Sverige

Mona Sahlin, av Alliansen utsedd till samordnare mot våldsbejakande politiska rörelsers reaktion med anledning av terrordådet i Paris är inte ointressant. Enligt Sahlin vilar nu ett tungt ansvar på regeringen även här hemma.

– I Sverige blir det nu en fortsatt viktig uppgift för både regering och civilsamhället att nu agera både för yttrandefriheten och religionsfriheten. Att samarbetet mot extremismen får större uppslutning och att rädslan och oron tas på allvar.

– Säkerhetsarbetet mot terror måste prioriteras samtidigt som det offentliga arbetet mot extremerna inom alla delar av samhället måste ges en tyngd och ett allvar som situationen kräver.

– Nu sätts återigen det demokratiska och toleranta samhället på prov.

Mona Sahlins heta linje

Toleranta samhället. Mona Sahlin genomför i skrivande stund en ”turne” genom landet där hon bland annat propagerar för en ”het linje” för anhöriga att ringa in sin oro för att deras barn kan lockas av Jihadisternas förtrollande musik.

Jihadistresor/krigsresor från Sverige

Vi kan konstatera att idag så har minst ett 40-tal svenska jihadister återvänt till Sverige efter att erhållit såväl träning som stridserfarenhet genom IS försorg ibland annat Syrien och Irak. Detta enligt Säkerhetspolisen i juni 2014. Antalet idag, får vi anta, är något högre även fast några inte fick nog av spänningen och livet under IS svarta fanor utan ville ha mer.

De som kommer hem har, ska vi ha klart för oss, exakt den stridserfarenhet som krävs för att genomföra ett dåd som det i Paris. Utan misskund och helt utan rädsla för död eller represalier.

Vi kan även konstatera att Mona Sahlins bästa vapen mot detta, som samordnare, är en het telefonlinje.

Lagförslag om att beslagta pass

Innan Alliansen lämnade Rosenbad förbereddes ett lagförslag om att kunna beslagta pass för de som SÄPO, bland flera, misstänker resa till just de träningsläger och krigshärdar som kan producera sådana satans mördare som vi sett idag i olika medier.

Detta ärende togs över av Anders Ygemans departement och var i praktiken färdigt att kunna gå till riksdagen för beslut. Där har det inte landat ännu och ingen på vare sig Regeringskansliet, Statsrådsberedningen eller Justitiedepartementet kan idag svara på var det ärendet ligger eller vad som hände.

Vad hände?

Jag utesluter inte att det bromsats av några. Att Bommersviksskolade politiskt sakkunniga som fått grepp om detta gjort den i övrigt korrekta analysen att även SSU:are och unga Miljöpartister, som vill åka till Västbanken eller Gaza alternativt Västsahara som aktivister, kan komma att omfattas av denna lagstiftning och stoppat den av det skälet. Om det är så, så finns det all anledning att snabbt omvärdera detta aktivistiska egenintresse av äventyr.

Faktiskt, när jag tänker efter, exakt samma adrenalinmekanism som finns hos jihadisterna. En blandning av adrenalin och politisk övertygelse.

Stoppa extremism?

Vi får väl se om Mona Sahlin och den svenska regeringen är beredda och har viljan att stoppa extremism eller ej. Eller om det är skillnad på extremism och extremism.Klicka här för att gå till Ledarsidorna, 2015-01-07Not.
Säpo säger den 12/1 2015 att det kan vara så många som 300 svenska medborgare som åkt till Syrien & Irak för att kriga för IS (och ett 30-tal av dessa har så här långt dött i striderna).

Islam – bekämpa roten till problemen

Ett meddelande till President Obama från en förra detta muslim (text översatt till svenska nedan).

IS – Islamiska Staten – talar för islam.
IS är en muslimsk organisation.
IS ledare Abu Baker Al-Baghdadi, – predikant och religiös ledare i en moské i Bagdad – har en doktorsexamen i islamologi.
Alla IS 10 000 medlemmar är muslimer. Ingen är av annan religion. De kommer från olika länder och har en gemensam nämnare. Islam.
De följer Islams profet Muhammed i varje detalj. Sahih Muslim, Book 2 Hadith 69 – http://sunnah.com/muslim/2/69

De implementerar Sharia i varje landområde de erövrar, de ber fem gånger om dagen.
De har utropat ett kalifat, vilket är en central doktrin i sunni-islam och de är villiga att dö för sin religion.
De följer Islams profet Muhammeds steg.

Halshuggning enligt Koranen

IS talar inte för islam eftersom de halshögg en amerikan och dödade dem som de betraktar som otrogna?
På samma sätt halshögg Islams profet Muhammed under en dag mellan 600 och 900 vuxna män av judisk härkomst.
Faktum är att halshuggning är en befallning i Koranen, i Sura 47, vers 4. Denna sura – kallad Muhammeds sura – säger; ”Då ni möter otroende i strid, slå på deras nackar”.

Fångar ska avrättas

Att döda fångar är också en befallning från Allah till Muhammed och vidare till alla muslimer.
Koranen säger (8:67); En profet ska inte hålla krigsfångar förrän han har gjort en massaker på Allahs fiender i landet”.

Muhammeds fruar hade kidnappats

Tre av Muhammeds fruar var judiska flickor som han kidnappade under sina anfall på religiösa minoriteter, precis som IS gör idag.

Hat mot ”Allahs fiender”

I Marocko lärde jag mig vid en tidig ålder att hata Allahs fiender, speciellt judar och kristna.
Jag bad fem gånger om dagen och repeterade Al-Fatiha, Koranens första kapitel, och bad Allah att inte leda mig på de vilseleddas väg och dem som har Allahs vrede över sig. Vi vet alla att det syftas på de judar och kristna som vi hjärntvättats att hata. Detta genom våra heliga texter, våra böner, våra fredagsprediktningar och vårt utbildningssystem.

Mål att Islam ska bli världens religion

Vi var villiga att ansluta oss till varje grupp som en dag skulle kriga mot er, besegra er och göra Islam till hela världens religion, som Koranen 9:39 säger.
Detta är vad jag, och miljoner som jag, lärts.

Avrätta den som avsäger sig Islam

Islams profet Muhammed sa – Sahih al-Bukhari, bok 88, Hadith 5 (http://sunnah.com/bukhari/88);
Om någon ändrar sin religion, döda honom”.

Alla fyra skolor inom Islam är överens om att om en muslim slutar be ska man be honom att omvända sig, och om så inte sker ska han dödas.

Muhammed försökte bränna sina egna kompanjoner när de slutade komma till böner.
Allt som klasificerar en muslim som att vara otrogen kan vara en anledning att döda honom, även att slarva med bönen.

Är Islam problemet?

Om Islam inte är problemet, varför finns det då miljontals kristna i Mellanöstern där ingen någonsin sprängt sig själv för att bli martyr? Trots att det lever under samma ekonomiska och politiska omständigheter och till och med värre.

Varför har många muslimer i väst anslutit sig till IS om Islam inte är orsaken?
Varför har t o m nya konvertiter till Islam blivit terrorister?

Hur många islamiska källor indoktrinerar människor och lär dem våld från Koranen och Hadith?
Hur många fredagspredikningar görs det emot västs frihet och demokrati?
Hur många islamiska skolor skapar generationer av lärare och elever som tror på jihad och martyrskap samt bekämpar de otrogna?
Hur många Saudi sheiker predikar hat?
Hur många webbplatser finansieras av regeringar, era allierade, som har sheiker som ger ut fatwas som är emot grundläggande mänskliga rättigheter?

Politiskt korrekt

Sluta vara politiskt korrekt, kalla saker vid deras namn.
IS, Al-Quaida, Boko Haram, Al-Shabab i Somalia, Talibanerna och deras systerorganisationer kom till genom Islam.

Religionen måste separeras från staten

Om inte den muslimska världen behandlar Islam och separerar religionen från staten så kommer denna cykel aldrig att upphöra.

Roten till problemen måste hanteras

Om du inte handskas med roten av problemet kommer vi bara att behandla symptomen.
IS är bara ett symptom. Om IS försvinner kommer andra IS att födas under andra namn.
Om terrorism ska bekämpas, bekämpa då roten.Klicka här för att gå till Youtube, 2014-11-19

En svensk tiger

Efter terrorattacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo har den fria världen rest sig som en man i protest mot det fundamentalistiska våldet och till försvar för yttrandefriheten.

Karikatyrer i Jyllands-Posten

Den ursprungliga karikatyrkrisen bröt ut efter att Jyllands-Posten i september 2005 publicerade en samling satirteckningar. Publiceringen möttes av våldsamma protester. Västerländska ambassader angreps, hundratals (!) människor dog och karikatyrernas upphovsmän fick gå under jorden. Det var Danmarks värsta internationella kris sedan andra världskriget.

Kritiken mot J-P var utbredd i Sverige. Så här kunde det låta: ”Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja”. Mehmet Kaplan är i dag minister i den rödgröna regeringen.

Efter påtryckningar av Laila Freivalds & Säpo stängs Sverigedemokraternas sajt

I Sverige oroade man sig för en liknande utveckling. När Sverigedemokraterna – då ett treprocentsparti – utlyste en karikatyrtävling, och deras webbtidning publicerade det första bidraget (profeten sedd bakifrån speglar sig med en svart tejpremsa över spegelbilden) blev pressen för stor. Dåvarande utrikesminister Laila Freivalds (S) och Säkerhetspolisen utövade påtryckningar på webbleverantören som släckte sajten. Yttrandefriheten fick stryka på foten.

Lars Vilks

Sverige fick sin egen Muhammedkris 2007 när konstnären Lars Vilks bidrog med tre teckningar föreställande profeten som rondellhund till en annars obetydlig utställning i lilla Tällerud. Verken stoppades, men en bild publicerades bland annat i Nerikes Allehanda, vilket ledde till omfattande protester.

Sverige valde en något annorlunda väg än den danska, där dåvarande statsminister Anders Fogh Rasmussen hårdnackat vägrade att be om ursäkt för publiceringarna.
Statsminister Fredrik Reinfeldt tog i stället emot ambassadörer från en rad diktaturer. Efter mötet sade Irans ambassadör i Sverige att ”Det här är en bra policy. Vi ska använda yttrandefriheten för integration och inte för splittring eller islamofobi” (”ogrundad, sjuklig rädsla för allt runt islam”).

I riksdagshuset fick man för sig att fira ”Arabförbundets dag”, där samma representanter fritt fick spy galla över den svenska grundlagen och kräva inskränkningar i yttrandefriheten.

När Islamiska staten i Irak senare utfäste en belöning på Lars Vilks huvud avböjde både Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt att kommentera.

Undviker att publicera något som kan reta upp islamiska fundamentalister

Antalet tidningar som har publicerat ens någon av J-P:s, Vilks, eller de franska satirikernas bilder – som ställningstagande – går att räkna på fingrarna. SvD är inget undantag. En kombination av säkerhetstänkande, redaktionell nyhetsvärdering och påstådd religiös hänsyn trumfar yttrandefriheten.

Jag själv, som skriver om islamisk terrorism ofta, undviker nogsamt att publicera något som fundamentalisterna håller för heligt. Fegt, ja, men så är det.

Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2015-01-08

Muhammedkarikatyrer är inte en fråga om yttrandefrihet

Mehmet Kaplan (MP), numera bostadsminister i den socialdemokratiska regeringen, har uttalat sig om yttrandefriheten och Jyllands-Postens karikatyrer. Kaplans åsikt var då att karikatyrer på Muhammed inte bör omfattas av samma yttrandefrihet.

– Man har länge velat belysa den svåra situationen i Danmark. Nu lyssnar omvärlden, säger Mehmet Kaplan på Sveriges Muslimska Råd.

Jylland-Postens publicering av karikatyrbilder på Muhammed har tagit upp frågan om var gränsen för yttrandefrihet går. Mehmet Kaplan från Sveriges Muslimska Råd menar att man i Danmark har gått över gränsen:
Det här handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja.

Han målar upp en dyster bild av Danmark som sedan terrorattackerna 11 september 2001 blivit alltmer intolerant. Jylland-Postens bilder på Muhammed är bara en i mängden av främlingsfientliga uttryck.

Så kan man inte argumentera, säger Per Svensson, ledarskribent på Expressen.
Man kan inte byta tryckfrihetslag beroende på hur den rådande situationen ser ut vid ett visst tillfälle.

Klicka här för att gå till artikeln i Dagen, 2006-02-02

Asylhanteringen måste reformeras mot terrorism

De flesta har åkt till Syrien och Irak för jihad. De har anslutit sig till IS.

Ordet IS sände kalla kårar längs ryggraden. Jag kunde inte koncentrera mig, eller fokusera på fredagsbönen. Tanken på att jag stått där, i moskén, fredag efter fredag, sida vid sida med män som nu kanske spelade fotboll med människors huvuden, gjorde mig illamående. Efter den här dagen deltar jag inte längre i fredagsbönen, jag ber hemma i stället.

Det är snart fyra år sedan jag kom till Sverige för att söka asyl och därmed skydd. Det jag nu fick veta i moskén gjorde mig allvarligt oroad över min egen och svenskarnas säkerhet. Jag lyckades fly från knarkbaroner och brutalt mördande talibaner, men efter vad jag hörde den här fredagen i den endast halvfulla moskén, vet jag inte längre hur säker jag kan känna mig i det här landet.

Jihad (”heligt krig”) i Sverige

Vad händer när dessa krigare kommer tillbaka hit? Män som deltagit i de mest grymma och brutala övergrepp på andra människor, på civila, i Irak och Syrien. Ska de utföra heligt krig, jihad, också i Sverige? Jag ser det som en absolut tänkbar realitet. Hur förbereder sig Sverige inför det?

Jag blev ännu oroligare när jag några dagar senare talade med en man som jag mötte på gymet i Norrköping. Han berättade att jihadister, medlemmar i IS, nu kommer till Sverige som asylsökande. Jag undrade vad de skulle kunna ha att vinna på det. Han svarade: ”När tiden är inne kommer de att resa sig och kalla till jihad också här. Zulmay, du måste förstå att IS inte är ett skämt, de är på riktigt. De sänder så kallade ’sleeping cells’ in i landet och bygger på det sättet upp sin beredskap.

Otillräckliga utredningar leder till att terrorister tar sig in i Sverige

Jag blev tyvärr inte särskilt förvånad av det jag hörde, även om det samtidigt var chockerande. På grund av den undermåliga hanteringen på asylområdet, där man inte gör tillräckligt noggranna utredningar och kontroller av de individer som kommer hit och ansöker om asyl, kan extremister ta sig in i landet.

Zulmay Afzali är före detta regeringstjänsteman i Afghanistan, flykting i Sverige sedan tre år, lärare och författare.

Här stoppas inga terrorister

Mona Sahlin: Unga kan ha tvingats utomlands

Skärpt lagstiftning räcker inte

Skärpt lagstiftning är inte nog för att stoppa unga svenskar från att resa till Syrien och Irak för att ansluta sig till Islamiska staten, IS. Det säger den nationella samordnaren Mona Sahlin, som kommer att föreslå regeringen att satsa på ökat familjestöd och att starta avhopparverksamhet. Hon har själv mött flera hemvändare.

Enligt Säpo har antalet svenskar som rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till al Qaida-inspirerade grupper ökat. Säkerhetspolisen (Säpo) har bekräftade uppgifter på att 100 svenska medborgare rest till Syrien och Irak för att strida för Islamiska staten.

I dag finns inga möjligheter att hindra en person som står i begrepp att ansluta till terrororganisationer utomlands. I praktiken är samhällets verktygslåda i det närmaste tom när det gäller att stoppa resorna.

Genom samtalen har Mona Sahlin kommit till insikt om att endast skärpt lagstiftning, som förbud att ansluta till terrorstämplade organisationer, är otillräckligt för att förhindra människor att åka.

– Ett förbud hade inte spelat någon som helst roll för dem. De var så uppfyllda av den stora uppgiften. Senare visade det sig att de inte klarade av att utföra det våld som förväntades av dem.


Många migranter stider för IS

Hittills har minst 110 svenskar rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till al-Qaida-inspirerade grupper som IS enligt Säkerhetspolisen.

Sverige har en relativt hög andel terrorresande i förhållande till jämförbara länder. Säpo beräknar att det i verkligheten handlar om 150 till 200 fall inräknat misstänkta resor som inte kunnat bekräftas.

– Det visar att vi måste vidta fler åtgärder för att människor inte rekryteras till de här handlingarna. Det innebär att vi måste se till att ha åtgärder för att följa de som trots allt lämnar landet. Och vi måste ha riktigt bra koll på dem när de återvänder till landet så att vi kan lagföra dem för eventuell brottslighet de gjort sig skyldiga till, och se till att de inte gör sig skyldiga till någon brottslighet i Sverige, säger inrikesminister Anders Ygeman (S).

En ny lag mot så kallade terrorresor snabbutreds just nu och väntas träda i kraft redan 2015. Men attacken i Paris gör att regeringen nu förstärker hela arbetet med terrorbekämpning.

– Vi kommer definitivt att vidta flera åtgärder under de närmaste dagarna och veckorna för att bekämpa terrorism och bekämpa möjligheterna att åka utomlands och strida. För att ta reda på vilka det är som gör det och kunna eventuellt lagföra dem när de kommer tillbaka, säger Anders Ygeman.

Efter attacken mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris stärker regeringen nu terrorberedskapen bland annat genom att ligga på för ett närmare polisiärt samarbete inom EU.

– Ett område är det som man i EU kallar PNR, som håller koll på resandeströmmar för att kunna kartlägga mönster, och på det sättet kunna lagföra de som gör sig skyldiga till terrorhandlingar eller terror-resor när de kommer hem, säger inrikesminister Anders Ygeman.

Klicka här för att gå till artikeln i SR, 2015-01-08

300 svenskar strider för terrorganisationen IS

Kanske det är dags att Sverige sätter upp några ramar för hur terrorrisken ska hanteras? Varför är politikerna så rädda för att ta tag i detta problem liksom orsaken till uppkomsten av problemet?

– Det finns individer i Sverige som har både avsikt och förmåga att kunna begå terrorattentat i Sverige, säger Säpochefen Anders Thornberg.
– Det är en explosionsartad utveckling, säger han till SVT:s Agenda.
Sedan oktober 2010 råder ett förhöjt terrorhot i Sverige.

Sverige har varit relativt förskonad från terrorattentat, men här måste man nog stämma i bäcken. De handlingsförlamade politikerna borde rimligen ställas till svars för sitt bristande agerande. Att införa en ”nödtelefon” är löjligt i det stora sammanhanget, det krävs naturligtvis så mycket mer.