JO-kritik mot bibliotek som vägrar låna ut böcker som inte överensstämmer med vänsterns värderingar

SR skriver under den märkliga rubriken ”Fel av Falköping att inte låna ut omstridd bok” om bibliotek där bibliotekarier och politiker tar lagen i egna händer och beslutar vilken information medborgarna ska få ta del av.

Vad menar SR med ”omstridd”? Omstridd av vem… utöver av de vänsterextremister som kritiserar allt som visar att deras idéer inte håller? Dessutom var det mer än ”fel” att vägra låna ut böcker som är kritiska till Sveriges invandringspolitik. Det är – som JO konstaterar – ett direkt lagbrott!

BÖCKER SOM KRITISERAR MIGRATIONSPOLITIKEN BOJKOTTAS
Olika bibliotek har vägrat låna ut de ”känsliga” böckerna;

– Världsmästarna: när Sverige blev mångkulturellt
– Invandring och mörkläggning
– Muhammeds flickor: våld, mord och våldtäkter i Islams hus
– Massutmaning – ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende

Kultur och fritidsnämnden i Falköping får kritik av Justitieombudsmannen, JO. Det efter att en låntagare vid Falköpings bibliotek fick nej när han ville låna en omstridd bok.

Red’s kom:
Falköpings bibliotek nekade både inköp och fjärrlån av boken.

Politiker kränker medborgarnas mänskliga rättigheter

I Falköpings medieplan står det: ”värderingar är den viktigaste faktorn vid kvalitetsbedömningen av en bok” (och med ”värderingar” avses tydligen att endast vänstervärderingar accepteras).
Kultur och fritidsnämnden anförde i yttrandet till JO att värderingar tillmäts sådan vikt pga att nämnden;

… vill vara säker på att en låntagare kan känna sig trygg med att när hen lånar litteratur inte får sina mänskliga rättigheter kränkta genom att läsa den”

Så genom att kränka medborgarnas rättigheter att få ta del av annan information än den som predikas av vänstern i alla medier vill ”de goda” politikerna säkra sig att medborgarnas mänskliga rättigheter inte kränks?

Vi som kränks av extremvänsterns angrepp på demokratin och yttrande- samt åsiktsfrihet, varför tycker biblioteken att det är ok?

Falköpings kultur och fritidsnämnd överens med biblioteket

Både biblioteket och kultur och fritidsnämnden sa nej till att köpa in eller fjärrlåna boken Världsmästarna: när Sverige blev mångkulturellt [av Julia Caesar, vilket Linnéa Frimodig/SR tydligen inte vill nämna här].

Red’s kom:
Falköpings kultur- och fritidsnämnd består av följande 10 ledamöter (varav 5 röda + KD och C):
Allan Bjärkhed (KD), Ordförande , allan.bjarkhed@falkoping.se
• Johanna Svensson (S), 1:e vice ordförande, johanna.svensson@falkoping.se
• Kent Mossby (M), 2:e vice ordförande, kent.mossby@falkoping.se
• Scott Fahlström Schylander (V) scott.fahlstromschylander@falkoping.se
• Henric Hagberg (S) henric.hagberg@falkoping.se
• Marie Post (S) mari.beroun@falkoping.se
• Ann-Kristin Bergström Svahn (S) ann-kristin.svahn@falkoping.se
• Kjell-Åke Johansson (C) kjell-ake.johansson@falkoping.se
• Mantas Mazeitavicius (SD) mantas.mazeitavicius@falkoping.se
• Charlotte Nyberg (-) charlotte.nyberg@falkoping.se
• Roger Sjödahl (M) roger.sjodahl@falkoping.se

— Nämnden har ingen annan åsikt än tidigare. Vi tycker att vi följer det ramverk vi har satt upp, sa kultur- och fritidsnämndens ordförande Allan Bjärkhed (KD) som kommentar till JO-anmälan och till försvar för att boken inte skulle kunna lånas på folkbiblioteket.

Red’s kom:
Bakom pseudonymen Julia Caesar står en väletablerad journalist (tidigare Dagens Nyheter) som förutom böcker bl a skriver krönikor i en dansk blogg som av svensk vänstermedia definierats som ”högerextrem”.

”Världsmästarna” främlingsfientlig och lever inte upp till vänsterns krav på kvalitet och källhänvisningar

Falköpings tidning skrev i november 2016:
— Det vi tillhandahåller ska leva upp till krav på kvalitet och det gör den inte, säger Allan Bjärkhed (KD).
Dels bedöms boken vara främlingsfientlig och dels uppfyller den inte kravet på vederhäftighet då den saknar källhänvisningar till påståenden som inte presenteras som författarens antaganden utan som vedertagna sanningar.

Red’s kom:
Det är lustigt att när det gäller vänsterpropaganda så är källhänvisningar och kvalitet aldrig av det minsta intresse för dessa vänsterextrema.

Det har blivit en klassisk bortförklaring. Tinos Sanandajis bok ”Massutmaning” kritiserade på samma sätt av extremvänstern (som själva kännetecknas av en i det närmaste total avsaknad till källhänvisningar). Men Tino kunde sakligt belägga att så ej var fallet.

Se: Tino avslöjar det politiker och media försöker dölja om invandringen. Massutmaning – ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende

— Att välja böcker är en del av bibliotekariens profession. Det går inte att komma i från att det görs lite olika bedömningar, men det är väldigt få bibliotek som har tagit hem boken, säger Allan Bjärkhed (KD).

Red’s kom:
Så för att vänsterbiblioteken censurerar information så blir denna censur rätt, oavsett vad lagen säger? Etik verkar inte vara vänsterns starka sida.

Vägrar böcker med ”rasistiskt budskap”

Falköping hänvisade till sina regler om att inte ta in litteratur med rasistiskt budskap och att man via sina riktlinjer vill säkerställa att en låntagare inte får sina mänskliga rättigheter kränkta genom att läsa lånad litteratur.

Red’s kom:
Och ”budskapet” var rasistiskt för att? Och enligt vems bedömning, förutom Allan Bjärkhed (KD) och Christina Seveborg, bibliotekschef i Falköping?

Kan tyckas lite märkligt att det går att låna Hitlers Mein Kampf eller Koranen (hur stämmer dessa överens med bibliotekens s k ”värdegrund”?) men inte böcker som kritiserar det svenska samhället. Känns lite som censur.

Första motiveringen: ”Bristande kvalitet”

Först var motiveringen till att biblioteket vägrade ta in boken i sitt sortiment; ”bristande kvalitet”;
—  Om vi har sagt nej till en bok av kvalitetsskäl så ska vi heller inte fjärrlåna den. Det hade känts fel. Man kan säga nej av andra skäl, ekonomiska t ex, men i det här fallet är det inte så, sa Seveborg.

JO: Inget utrymme för bibliotek att vägra utlåning av böcker pga författarnas värderingar/åsikter

JO konstaterar nu att så länge ett yttrande inte är brottsligt finns det inte något utrymme för ett folkbibliotek att ta hänsyn till de värderingar och åsikter som förs fram.

Red’s kom:
JO skriver i sin kritik mot Kultur och fritidsnämnden att:
”… yttrandefriheten innebär att det får föras fram åsikter och påståenden som inte är i enlighet med principen om alla människors lika värde [en ”princip” som ingen kan definiera och som inte ens existerar, vilket man kan tycka att JO borde känna till] eller andra grundläggande principer för en demokrati, så länge uttalandena inte är brottsliga.
Att ett bibliotek tillhandahåller en bok med sådant innehåll kan inte i rättslig mening anses kränka låntagarnas eller andras mänskliga rättigheter. Grundtanken i en demokrati är att uttalandena kan bemötas av dem som har en annan uppfattning”.

Se: Begreppet ”alla människors lika värde” utreds

Se även bl a;
Yttrandefrihet endast om det inte provocerar
Yttrandefrihet utan men
Peter Wolodarski, DN, kritiserar Aktuellt för yttrandefrihet
Häpnadsväckande debatt om yttrandefrihet – Janne Josefsson tappar tålamodet

JO: Kultur och fritidsnämnden bryter mot bibliotekslagen och objektivitetsprincipen

Ett urval som sker på den grunden står i direkt strid mot bibliotekslagens krav på allsidighet och fri åsiktsbildning och är heller inte förenligt med objektivitetsprincipen.

Oklart om Falköpings bibliotek kommer att följa lagen

Trots JO-kritiken är det fortfarande oklart om Falköpings bibliotek framöver kommer att låna ut en bok som anklagats för att vara främlingsfientlig.

Christina Seveborg tolkar JO:s utslag om brott mot bibliotekslagen och objektivitetsprincipen som fan tolkar bibeln

Bibliotekschef Christina Seveborg kommenterar JO-beslutet så här:
– Jag tolkar beslutet som att JO inte har någon synpunkt på vårt beslut om avslag, men kritik riktas mot en formulering i medieplanen, säger hon.

Red’s kom:
Beslutet strider enligt JO direkt mot ”bibliotekslagens krav på allsidighet och fri åsiktsbildning och är inte heller förenligt med objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § regeringsformen”. Att inte köpa in boken bryter således mot bibliotekslagen såväl som Sveriges grundlag.

En läsare ställer sig frågan;
Finns det något större hot mot fri åsiktsbildning än när offentliga institutioner bryter mot grundlagen som finns till för att skydda demokratin? Är Sverige överhuvudtaget en demokrati om en kommun och dess bibliotek tycker att man kan strunta i grundlagen?

Bibliotekschefen tror att man kan ha riktlinjer som strider mot lag

De säger ju ändå att det var fel av er att inte ta hem och låna ut den här boken!
– Precis, och det är just de riktlinjerna som vi nu får se över, säger Seveborg.

Red’s kom:
Vilka ”vi”? Det är ju bara att följa JO:s beslut och börja följa lagen. Interna riktlinjer väger aldrig tyngre än Svea rikes grundlag!

Kommer ni att ta hem boken om någon vill låna den framöver?
– Det får vi ta ställning till när nya riktlinjer är klara.

Källa: SR


Boken ”Invandring och mörkläggning”

I ett annat fall ville en person låna boken ”Invandring och mörkläggning” (av Karl-Olov Arnstberg) vid Tumba bibliotek. Biblioteket beslutade att varken köpa in eller fjärrlåna boken med hänvisning till ”kvalitetsbrister” och att boken på ett flertal punkter strider mot ”den interkulturella handlingsplanen”;

Biblioteket beslutade att varken köpa in eller fjärrlåna boken med hänvisning till kvalitetsbrister, framför allt när det gäller saklighet och källhantering, men också till att boken på ett flertal punkter strider mot den interkulturella handlingsplanen

Se:
Fakta är inte onda eller goda
Tre gånger fler asylsökande i Sverige som i övriga Norden tillsammans

Boken ”Muhammeds flickor”

Även boken ”Muhammeds flickor: våld, mord och våldtäkter i Islams hus” av Lars Hedegaard stoppades av Tumba biblioteks censur, med hänvisning till värdegrunden”.

JO dömer ut argumenten från Kultur- och fritidsnämnden i Botkyrka

Kultur- och fritidsnämnden i Botkyrka kommun kritiseras av JO på ett liknande sätt som politikerna i Falköping, där JO konstaterar att biblioteket inte levt upp till regeringsformens krav på objektivitet;

… de skäl som biblioteket angett beträffande Muhammeds flickor visar att man i sin bedömning har beaktat de åsikter som förs fram i boken och att de skäl som biblioteket angett beträffande Invandring och mörkläggning ger intryck av att man beaktat åsikterna i boken. Biblioteket har därmed inte levt upp till bibliotekslagens och regeringsformens krav på objektivitet vid sin handläggning av låneframställningarna

Se: Kritik mot Kultur- och fritidsnämnden i Botkyrka kommun för att Tumba bibliotek handlagt framställningar om att få låna två böcker på ett sätt som står i strid med bibliotekslagen och 1 kap. 9 § regeringsformen


Boken ”Massutmaning”, om invandring och ekonomi

Massutmaning – ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteendeDN skrev 2017-03-10 under rubriken ”Tino Sanandajis bok blev en utmaning för biblioteken” (om det blev en utmaning så blev det i så fall det för vänsterextremisterna, inte för biblioteken) att de bibliotek som inte köpt in Tino Sanandajis bok mött hård kritik – till och med hot.

Telefonen på Ekerö bibliotek ringde från morgon till kväll. Nummerpresentatören visade riktnummer från vitt skilda delar av landet. Det var en vecka i februari och många var förbannade på det lilla biblioteket med nio anställda.

Ett par dagar tidigare hade en kund lämnat ett inköpsförslag. Personen ville att biblioteket skulle ta hem boken ”Massutmaning”, skriven av nationalekonomen och debattören Tino Sanandaji.

En arbetsgrupp som diskuterar inköp på biblioteket beslutade att boken inte skulle köpas in.
– Enligt våra rutiner tittade de efter recensioner och lektörsutlåtanden. De hittade ingenting i det läget och beslutade att kvaliteten på boken inte kunde säkras, säger Sophie Wallebo.

Sanandaji skrev att kommunala bibliotek inte är ”en lekstuga för kulturvänsterns censur”.

Sanandaji påpekar att hans kritik mot biblioteket är av principiell natur och primärt handlar om vilken roll som biblioteken ska spela i samhället. Han förkastar argumenten om att bokens kvalitet kan ifrågasättas och att det är av betydelse att boken ges ut på ett nystartat förlag.
– Man får inte göra bedömningar på basis av politik eller en bibliotekaries personliga åsikter. Ett urval av böcker måste göras utifrån objektiva kriterier, säger Tino Sanandaji.

Han har fått stöd av en rad ledarskribenter, som i allmänhet argumenterat för att biblioteken ska eftersträva politisk bredd i sitt utbud och att de måste följa lagen om att ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.

– När man använder dåliga argument, faktafel och fientliga ideologiska argument, då går man både emot reglerna och principerna för biblioteken att vara ett organ för upplysning och fri åsiktsbildning, säger Tino Sanandaji.

Bibliotekarien Nina Sundberg skriver;Ekerö biblioteks verksamhet utgår från Ekerö kommuns biblioteksplan, bibliotekslagen samt FN:s konventioner om mänskliga rättigheter [Ska bibliotek utgå från FN:s konventioner? Borde inte bibliotek ställa sig bakom yttrandefrihet och åsiktsfrihet?]. Vårt yttersta syfte är att verka för det demokratiska samhällets utveckling [Utvecklas samhället demokratiskt genom censur av källor som är kritiska mot statens migrations- och integrationspolitik?]. Bibliotekets samlingar ska utmärkas av mångsidighet och mångfald [så länge Sveriges exceptionellt generösa invandringspolitik inte kritiseras]. Målsättningen är att inte köpa in böcker som stöder rasism, uttrycker könsfördomar, manar till förföljelse eller på annat sätt strider mot de mänskliga rättigheterna”.

Red’s kom:
På vilket sätt gör Tinos bok detta; Stödjer rasism, manar till förföljelse, strider mot mänskliga rättigheter och uttrycker könsfördomar?

Bokens faktaunderlag kommer från Statistiska centralbyrån, Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen och en rad andra myndigheter.

Bibliotekarien tillägger; Vad gäller Tino Sanandajis Massutmaning är den utgiven på eget förlag och är den enda boken i Kuhzad förlags katalog. Att boken helt och fullt ligger under författarens kontroll är i detta fall något komprometterande. Det finns inga synliga faktagranskare inblandade, vilket är fallet vid alla seriösa förlag. Eftersom vi själva inte är kapabla att avgöra verkets relevans avstår vi hellre från att köpa in

Ledningen på Ekerö bibliotek håller inte med om att man brutit mot grundprinciperna.
– Vi behöver ha ett bestånd som håller hög kvalitet. Det är viktigare än någonsin. Om det inte finns lektörsutlåtanden och recensioner, då kan vi inte vara säkra det, säger Sophie Wallebo.

Kulturchefen på Ekerö kommun tog till slut saken i egna händer och beslutade att boken ändå skulle köpas in, något som bibliotekschefen stöttar.
– Det första beslutet var korrekt, men så var även det andra. Det skrivs så väldigt mycket om boken nu och då ska vi också ha den, säger Sophie Wallebo.

Botkyrka bibliotek – som även de valt att inte köpa in Sanandajis bok – har samtidigt valt att stå fast vid sitt beslut, som tagits på grund av ”kvalitetsskäl”, skriver biblioteket på sin hemsida (boken har dock erbjudits som fjärrlån).
De framför samtidigt att de ”i urvalsarbetet uppfattat titeln som en debattbok baserad på selektivt vald statistik. Boken är vidare utgiven på eget förlag och har därmed inte genomgått redaktionell granskning”.

– Beslutet i Botkyrka är värre. De kränker mig. Först tog de in boken, men det beslutet kördes över av bibliotekschefen som aktivt gick in och stoppade den, säger Tino Sanandaji.

Red’s kom:
Vänsterextremisterna har satt i system att inom alla områden (inkl. rättsväsende) kväva debatter och stoppa spridandet av fakta och åsikter som går emot deras snedvridna världsbild.

Se bl a;
Över 50% misstror media. Kommer vänstervridningen att upphöra?
Traditionell media ilskna över att SVT inte censurerar kritik mot dem
Vänsteraktivister kräver att media censurerar information om EU-migranter

Alla dessa extremister bland politikerna, som Allan Bjärkhed (KD), kan vi bara hoppas att väljarna avsätter nästa år, men hur kan Christina Seveborg (bibliotekschef i Falköping), Sophie Wallebo (bibliotekschef i Ekerö) och Nina Sundberg (bibliotekarie i Ekerö) ha fått behålla sina jobb trots dessa extremt antidemokratiska åsikter och åtgärder?

Se även bl a;
Bojkotta författare som utpressar Bokmässan


Kraftig ökning av presstöd för att sprida ”röd” propaganda


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Hovrätten: Gruppvåldtäkt ej straffbart. Tre gärningsmän från Eritrea frias & får skadestånd

Det är något ruttet i kungariket Sverige, ett land med minimal rättssäkerhet där offer oftast är rättslösa och de som begår brott ska daltas med.

I Ludvika utsattes en ung kvinna för en våldtäkt av tre personer från Eritrea, i oktober förra året. Minst två av männen våldtog henne på ett särskilt hänsynslöst sätt med hot och våld. Vilka två har inte kunnat avgöras i rätten, och nu frias alla tre för gruppvåldtäkten.

Hovrätten menar också att det inte går att bevisa vem som gjort vad och ingen kan därför dömas”, skriver Expressen.

En av eritreanerna har erkänt att han var med vid gruppvåldtäkten – och att han kysste kvinnan som utsattes för brottet. Han följde våldtäktsoffret till brottsplatsen. Han kysste henne där. 25-åringen fanns på plats när offret våldtogs grovt på bakgården vid Fredsgatan. Ändå får den 25-årige mannen, som nu friats helt, 140 000 kronor av staten för att han ”suttit felaktigt häktad”:

Övriga våldtäktsmän kan också få skadestånd av JK

Innan historien är färdigskriven kan 25-åringens båda kamrater också få liknande ersättningar beviljade av Justitiekanslern (JK).

Detta trots att alla tre bevisligen befann sig på brottsplatsen med offret medan minst två av dem förgrep sig grovt på henne.

Våldtagna kvinnan förlorar skadestånd

I och med hovrättsdomen förlorade offret dessutom ett utdömt skadestånd om 166 860 kronor.

Inte ens vittnen räcker vid våldtäkt

Fredsgatanfallet har flera inslag som gör det kriminalhistoriskt.
För det första avbröts en mycket brutal våldtäkt av att förbipasserande hörde vad som hände och ingrep. Tre okända män flydde från platsen.

Inte ens DNA-bevis räcker vid våldtäkt

Under sensommar och höst hade ett gäng på 10-12 yngre män [gammelmedia vill inte att vi ska veta deras nationalitet] utestängts från flera krogar på grund av sexuella trakasserier mot kvinnliga gäster. Därför fattade spaningsledaren Leif Nykvist det kontroversiella beslutet att tvinga ett tiotal av dem att lämna DNA-prov, så kallad topsning.

När provsvaren kom hittades DNA från två [24 och 29 år] av de topsade på fimpar från brottsplatsen. De greps och häktades.

Förhör riktade misstankar mot en tredje person som också han bands till platsen med DNA.

De tre eritreanerna dömdes först för grov våldtäkt till 4 års fängelse

De tre männen häktades och dömdes i tingsrätten till vardera fyra års fängelse för grov våldtäkt.

Red’s kom:
Eritreanerna skulle dessutom (förutom skadestånd till kvinnan på 166 000 kronor) utvisas efter avtjänat straff fram till år 2026.

Alla betraktades först som gärningsmän, även om det inte kunde bevisas vem som gjort exakt vad

Det kunde inte bevisas vem som gjort vad men domstolen konstaterade att de agerat i samråd och därför var att betrakta som gärningsmän alla tre.

En av eritreanerna skyllde på de andra två

Mannen som nu får ersättning av staten medgav dessutom att han varit på platsen, att han kysst offret men hävdade också att det vara hans kamrater som våldtog henne.

Trots vittnen och DNA-bevis nekade två av eritreanerna att ens ha varit på platsen

Kamraterna har hela tiden nekat till att ens ha varit där.

Svea hovrätt instämde i att det bevisats att eritreaner ljög om att de inte ens varit på platsen

Målet gick till Svea hovrätt som ansluter sig till det mesta i tingsrättens resonemang. Det är bevisat att alla tre var vid offret när hon så grovt våldtogs.

En av våldtäktsmannen var ”mer passiv” vid våldtäkten och frias därför helt

En enda avgörande detalj i hovrättens bedömning vände upp och ner på målet – och ger nu 25-åringen 140 000 från staten. Offret har beskrivit en av männen som mer passiv under våldtäkten.

Hovrätten hävdar att inget bevisar att han på något sätt varit delaktig.

Red’s kom:
Endast en av nämndemännen i hovrätten ville fastställa tingsrättens dom.

Den kritiska frågan här är: Hur kan en domstol (Tingsrätten) vara av så diametralt olik uppfattning jämfört med en annan domstol (Hovrätten)? Speciellt med tanke på att det handlar om den frekvent diskuterade situationen där frågan är om alla involverade ska dömas eller frias om det inte är till 100% säkert vem som gjorde vad. Är inte det vad jurister lär sig under första veckan av sin juristutbildning?

Kan det bli tydligare än så här att rättssystemet inte fungerar i Sverige och det måste till massiva åtgärder på studs för att komma till rätta med problemen inom rättsväsendet?

Klassiska Sverige-problemet: Om brott begås i grupp frias alla om bevis ej finns för vem som gjort exakt vad

Inte heller anses det bevisat vem som gjorde vad även om också hovrätten spekulerar kring det. Slutsatsen blir att ingen kan dömas – Fredsgatanmålet blir ett Lindome-fall.

Red’s kom:
Här kan man stilla undra varför t o m de två eritreaner – som det finns ostridiga bevis på att de begått våldtäkt – ska frias, bara för att det inte kan bevisas exakt hur den tredje våldtäktsmannen varit delaktig i gruppvåldtäkten?

Om man passivt deltar i ett brott måste det rimligtvis också vara straffbart (så som rättssystemet fungerar i många andra länder).

Vad säger lagen?
Du har rätt att ingripa mot pågående brott men det är ingen skyldighet. I rättegångsbalken (RB) kap 24 paragraf 7 står det: Påträffas den som begår brott, varpå fängelse kan följa, på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne ska skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.

Observera att det i lagrummet står att envar ”får” ingripa. Med rättegångsbalkens formulering måste man dessutom vara lagkunnig och veta vilka brott som kan leda till fängelse.

I USA har man något som kallas RICO-lagen. Det innebär att om en i ett gäng begår ett brott så kan alla i samma gäng dömas för brottet, även om det är bevisat att de inte var på platsen eller ens kände till brottet.

”Lindome-fall”

Uttrycket ”Lindome-fall” härrör från ett fall 1990 när en 89-årig man misshandlades till döds i sitt hem i Lindome utanför Göteborg. Gärningsman var en av två tjuvar som råkat välja fel hus och hamna hos 89-åringen. En av dem dömdes i första instans för mord, den andre för grov stöld och skyddande av brottsling. Hovrätten för västra Sverige kom fram till att de kunde agerat i samråd vilket inte åtalet gällde. Mordåtalet ogillades och båda dömdes för grov stöld till sex månaders fängelse.

Red’s kom:
Vi kan bara konstatera att detta skrämmande rättsfall inte väckt särskilt mycket uppståndelse i Sveriges vänsterstyrda media, och de få som kommenterat rättsfallet vill i sin politiska korrekthet inte nämna ursprunget på förövarna.

Med Sveriges flyktingpolitik följer en kraftig ökning av grova brott i Sverige (vilket t o m framgår av den offentliga brottsstatistiken), men regeringen gör inget för att anpassa rättssystemet för de problem som regeringen genom sin politik skapar för Sveriges medborgare. Är det konstigt att ilskan växer i landet?

Var är de partier som vill utge sig för att vara ”feministiska”? Frågan tycks enkel för alla partier, inkl. dessa: Om valet står mellan att värna om utländska våldtäktsmän eller svenska kvinnor så är det våldtäktsmännen som ska skyddas. Vi ser att för KD är den viktigaste frågan att ”stoppa näthatet”. Ord är alltså viktigare för KD än handgripligt våld.

Vilka signaler skickar händelser som denna till de stora mängder ekonomiska flyktingar och migranter som kommer till Sverige?: ”Kom till Sverige och begå vilka brott du vill. Om du mot all förmodan skulle ertappas så kommer du att belönas av staten.”.

Vänsterextremister/feminister demonstrerar och protesterar flitigt för att migranter och EU-migranter – oavsett om de har flyktingstatus eller ej – kravlöst ska försörjas av svenska skattebetalare, men när någonsin värnar de om landets egna medborgare?Klicka här för att gå till artikeln i Dalademokraten, 2016-10-19
Se även bl a:
Flest våldtäkter i Sverige, varför?

Minst 15,5% av flyktingar begår brott…


Har folket inte rätt att veta om brott begås av personer med utländsk härkomst?

Hög brottslighet bland utlandsfödda döljs av media


Norge utvisar afghaner, irakier och syrier till Sverige – Vill stänga gräns mot Sverige


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Tre gånger fler asylsökande i Sverige som i övriga Norden tillsammans

Sveriges politik när det gäller flyktingmottagning skiljer sig från övriga EU-länder, men det är även en radikal skillnad mellan Sverige och övriga nordiska länder. I resten av Norden verkar det som att det inte bara handlar om att trycka in så många resurskrävande flyktingar som möjligt, utan man inser landets olika begränsningar för hur många som kan tas emot.

Asylsökande Norden 2014

Våra nordiska grannländer lyder under samma konventioner och har utlänningslagar som liknar de svenska. Men medan 81.300 sökte asyl i Sverige under 2014 sökte 3.600 asyl i Finland. Danmark respektive Norge mellan 10-15.000 var.

Asylsökande Norden 2015

Under årets första fyra månader var proportionerna likartade. Mellan januari och april sökte drygt 17.000 asyl i Sverige medan det rör sig om 1.300 i Finland, 1.500 i Danmark och 2.200 i Norge. Tre gånger så många söker asyl i Sverige som i övriga nordiska länder TILLSAMMANS!

Red’s kom:
Sverige och Tyskland står för mottagningen av hälften av de asylsökande till EU. Detta utan att Sverige har ett fungerande system för att integrera flyktingarna i samhället. Politikerna tänker inte längre än i ett steg, och tycks tro att om Sverige årligen tar emot 100.000 extremt samhällskrävande flyktingar från fem länder så fixar sig allting av sig själv. Men gör det verkligen det?

Det är naturligtvis praktiskt för övriga EU-länder att det finns två länder i EU som tar emot så många flyktingar. Det gör att resterande 26 EU-länder inte behöver ta sitt ansvar. De har ingen press på sig att öka sina kvoter när de vet att det bara är att styra om flyktingströmmarna till Sverige och Tyskland.

Med anhöriginvandring, dubbelt så många

Siffrorna fördubblas sedan ungefärligen med den påföljande anhöriginvandringen.

Ständig ökning av asylsökande till Sverige

Sverige sänder till skillnad från andra länder ut signalen: ”Kom hit!”. Och ju fler som kommer, desto fler vill komma efter.

Politiker vill inte diskutera asylpolitiken

Hur vore det om media och politiker diskuterade vår extrema och självdestruktiva asylpolitik istället för att mörka den, demonisera dess kritiker och försöka uppfostra resten av EU?

Red’s kom:
Problemet är att Sverige inte har en integrering värd namnet. Sverige saknar resurser för att ta emot så många på så kort tid, vilket oundvikligen skapar problem för många decennier framöver.Klicka här för att gå till Invandring och mörkläggning, 2015-05-15
Se även bl a;
EU vill tvinga alla EU-länder att ta emot flyktingar

14 av 28 EU-länder tar emot kvotflyktingar – Sverige flest!


EU migranter – Bilder du inte får se i media

För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Svenskar mest invandringspositiva i EU… eller?

Vem ska jag tro på? (Thomas Di Leva)

Svenskarna är det folk inom Europeiska unionen som är mest positivt inställda till invandring, både från andra medlemsländer och från icke EU-länder, skriver nyhetssajten Europaportalen.

72% av tillfrågade i Sverige ser positivt på invandring från länder utanför EU

I opinionsundersökningen Eurobarometern (Europabarometern) svarar 72 procent av de tillfrågade svenskarna att de ser ganska eller mycket positivt på utomeuropeisk invandring. Det är betydligt mer än de näst mest positiva länderna Kroatien och Spanien där knappt hälften, 48 procent, ser positivt på utomeuropeisk invandring.

En majoritet, 57 procent, av de 27.900 tillfrågade EU-medborgarna har en ganska eller mycket negativ syn på invandring utifrån unionen. Motsvarande siffra för invandring inom unionen är 41 procent.

Mest negativa till utomeuropeisk invandring är letter, tjecker och italienare.Svenskar påstås vara mest positiva till invandring... men vad är sant?Ovanstående står på SVT:s sajt, 2015-01-17, och togs upp som nyhet i TV samma dag.

Vad är sanningen?

1.
Det första man ska fråga sig är hur det kan vara sant att 72% av svenskarna är positiva till utomeuropeisk invandring med tanke på att detta tydligt motsägs av samtlig övrig statistik, oavsett åsikt och partitillhörighet hos dem som tagit fram och presenterat undersökningarna.

Svar: Logiskt omöjligt resultat !

b. Sedan ska man fråga sig vem som står bakom undersökningen, om denna är partisk och i vilken riktning. I detta fall är det  Eurobarometern, EU-kommissionens opinionsundersökning av medborgarnas åsikter i EU-relaterade frågor.

Svar: Partisk beställare av undersökning !

c. Sedan ska man fråga sig om undersökningen är statistiskt säkerställd. Man brukar säga att med minst 1.000 olika personer som svarar blir undersökningen statistiskt säkerställd. Det är dock bara i teorin. Sanningen är att det krävs en hel del fler för att inte riskera att få alltför stora felmarginaler.

Svar: Det kan konstateras att undersökningen inte är statistiskt säkerställd eftersom det fattas 100 personer för att uppnå ens 1.000 personer/land (vilket alltså redan i sig är otillräckligt).
Därutöver uppges inte hur många per land som svarat. Det kan vara 700 personer i Sverige och 1.300 i Polen.

2.
• Extremt vinklad/felställd fråga
Man kan snabbt och enkelt konstatera att frågan är kraftigt vinklad. För att få ett resultat med någon form av värde måste frågan delas upp på fler, t ex;
a) Är du positiv till invandring av dem med muslimsk tro utanför EU?
b) Är du positiv till invandring av icke-muslimer från länder utanför EU?

• Ingen hänsyn till ursprungsland eller typ av invandring
Ännu bättre om land där invandring sker från specifikt uppges i frågan.

Formen av invandring ska uppges (t ex kompetent och akademiskt utbildad arbetskraft som behov finns för, flykting med bekräftat skyddsbehov enl. FN, etc). Bara för att man är positiv till invandring innebär det inte att man är positiv till all form av invandring.
Om man, som i aktuellt fall, slår ihop diametralt olika saker i samma fråga kan resultatet inte bli annat än fel.

Vad menas med flykting?
Vad som avses med flyktingar är mycket oklart för gemene man.
Det finns t ex flyktingar som uppfyller FN:s kriterier enl. flyktingkonventionen (ca 10 %). Sedan finns Sveriges egna regler om ”humanitära skäl” (ca 40 %). Därutöver finns det anhöriginvandring (ca 50 %, där endast ca 20 % avser personer som fått uppehållstillstånd av ”flyktingskäl”, resten är giftermål, etc).

3.
Sedan ska man fråga sig hur undersökningen gått tillväga.
Svaret är; ”Intervjuerna genomförs hemma hos personerna på deras eget språk. Frågorna som ställdes var:
Var snäll och säg huruvida de följande påståendena väcker en positiv eller negativ känsla hos dig:
   – Invandring av människor från andra EU-länder
   – Invandring av människor utifrån EU”.

• Ej anonyma intervjuer
Här har vi ett av svaren på varför resultatet blev som det blev; Intervjuerna utfördes inte anonymt utan öga mot öga, i intervjuobjektens hem!
De som står bakom undersökningen har bl a inte förstått eller tagit hänsyn till de kulturella skillnaderna mellan länderna – och Sveriges extrema politiska korrekthet – som gör en dylik undersökning helt ointressant bara av denna anledning.

• Luddig känslofråga
Sedan är en fråga om ett påstående ”väcker en positiv eller negativ känsla” inte samma som om denna person önskar/välkomnar invandring. Hur kan man vara positiv eller negativ till ”invandring”? Frågan tycks medvetet luddigt ställd.

• Ingen hänsyn till storlek på eller typ av invandring
Dessutom ger den känslomässiga frågeställningen i enkäten inget svar på intervjuobjektets syn på hur STOR invandringen ska vara, eller vilken typ av invandring. Om någon är positiv till invandring av icke-europeer i storleksordningen 1 000/år så behöver denna person inte vara positiv till 100 000/år.

• Invandring och invandringspolitik är olika saker
Det är viktigt att förstå att det är skillnad på invandring och invandringspolitik. Jag skulle vilja se en undersökning som tar upp frågan om svenskarnas inställning till partiernas invandringspolitik och integrationspolitik (ingen som velat/vågat göra).

OBS!!!
I en undersökning om invandring måste man i frågeställningen mycket tydligt definiera vad som menas med, och vad skillnaderna är mellan;
– invandring,
– flyktinginvandring vs anhöriginvandring
– invandringspolitik,
– flyktingpolitik,
– integrationspolitik.
Det går inte att genomföra en undersökning om något diffust där alla har olika åsikter om innebörden i frågan.

Mångkultur, vad är det?
Att bara ställa en fråga om invandring är som att ställa en fråga om man är positiv till mångkultur. Det är säkert de flesta, men det är kanske inte lika många som är positiva till en mångkultur som till största delen eller i stora delar innebär en islamisering av samhället där samhället ska gå tillbaka i utvecklingen och rätta in sig efter religionen i stället för att de religiösa ska anpassa sig till det moderna och utvecklade, demokratiska, sekulära, västerländska samhället.

• Ej hänsyn till medias inflytande / medborgarnas kunskap
En annan viktig parameter i jämförelsen mellan länder kan vara hur media fungerar i respektive land. Upplysta människor tänker ofta annorlunda än oupplysta människor.

• Ingen hänsyn till extrema regionala skillnader
Siffrorna på totalnivå över landet är delvis ointressanta eftersom fördelningen av invandringen på regioner och delar av stadsområden är extremt ojämn. För att få med dessa skillnader behöver undersökningen stratifieras så att man har fler respondenter i regioner med hög invandring än i övriga delar. Kräver större urvalsstorlek och annan mätteknik.

4.
• Ingen hänsyn till religion
Dessutom kan resultatet påverkas kraftigt beroende hur stor andel som hör till en viss tro. Därav måste en parameter som redovisas vara hur svaren fördelats beroende på vilken religion man tillhör.

• Ingen hänsyn till inkomstnivå
Lika viktigt kan vara vilka inkomstgrupper som svarat. I huvudsak höginkomsttagare? Det är troligt att låglönegrupperna, som drabbas hårdast av invandringen, är mer negativa till invandring.

5.
Härkomst bland dem som svarat på undersökningen är också en parameter som kan få resultatet att gå åt olika håll.
Land                     Andel utlandsfödda år 2013
Luxemburg         42,35% (???)
Cypern                 23,36%
Österrike             16,12%
Irland                   16,04%
Belgien                 15,66%
Sverige                15,41%
Estland                 15,04%
Lettland               13,80%
Kroatien               13,50%
Spanien                13,21%
Tyskland              12,54%
Storbritannien    12,26%
Frankrike             11,49%
Nederländerna   11,49%
Slovenien             11,30%
Grekland              11,17%
Danmark                9,79%
Italien                     9,54%
Malta                      8,95%
Portugal                 8,40%

EU-länder            6,68%

Finland                5,16%
Litauen                4,72%
Ungern                 4,27%
Tjeckien               3,68%
Slovakien             2,92%
Polen                    1,76%
Bulgarien             1,32%
Rumänien            0,91%

• Ingen hänsyn till härkomst
Hur många utlandsfödda som finns i varje land är i sig inte relevant här, utan det är hur stor andel utlandsfödda (eller med utländska föräldrar) – och var de kommer från – som svarat på undersökningen som avgör resultatet!

I SCB:s tabell nedan för antal utrikes födda i Sverige år 2000-2012 kan man se att antalet utrikes födda idag (år 2015) i Sverige troligen är ett antal procent över 15 %.
Utrikes födda i Sverige

Andelen av befolkningen som är född utom­lands har ökat under lång tid. Vid början av 2000‑talet var den elva procent av Sveriges folk­bok­förda befolkning. Under 2012 ökade siffran till 15 procent. Under perioden motsvarar det en ökning på närmare 500 000 personer.

Drygt hälften av de utrikes födda härstammar från ett europeiskt land och cirka 30 procent kommer från ett asiatiskt land. Det vanligaste födelse­landet är Finland. Därifrån kommer 11 procent av de utrikes födda, och därefter är Irak och Polen de vanligaste födelse­länderna.

Totalt sett är den utrikes födda befolkningen jämnt fördelad mellan män och kvinnor. Det finns dock skill­nader i köns­fördel­ningen för enskilda födelse­länder. Bland de 15 vanligaste födelse­länderna 2012 var det en betydande högre andel kvinnor än män från Thailand, med 78 procent kvinnor. Även för Finland och Kina är andelen kvinnor hög, båda med 60 procent kvinnor.
I den utrikes födda befolkningen ingår även personer som har adopterats. I Sverige fanns 2012 närmare 56 000 utrikes­födda adopterade, vilket motsvarar 4 procent av dem som är födda utomlands.

6.
• Fel åldersgrupp – ålder ej beaktats
Därutöver kan man konstatera att det är personer i åldern 15 år och uppåt som svarat.
Det innebär att många (alla?) som svarat kan vara under den ålder som krävs för att rösta i landet, och dessa personers åsikter är då inte riktigt relevanta i sammanhanget.

7.
Det är också intressant att notera att Finland och Danmark skulle ligga på 8:e respektive 10:e plats, med tanke på dessa länders relativt låga intag av invandrare.
Till Finland kom det 149 syriska asylsökande under hela 2013 att jämföra med de 16 000 som kom till Sverige (mer än 30% av alla syrier som kom till EU). Under perioden januari-april 2014 kom 18 000 asylsökande till Sverige, visar Migrationsverkets statistik. Det är en ökning med med 39 procent från 2013 då drygt 54 000 personer sökte asyl i Sverige (anhöriginvandring och andra former av invandring exkluderad).

Jämförelse mellan länder omöjlig!

För att EU-medborgarnas åsikter om invandring ska kunna jämföras mellan länderna måste samtliga förutsättningar som tagits upp ovan vara i princip samma från land till land i undersökningen. Men inte ens en enda parameter ovan har tagits den minsta hänsyn till i denna undersökning. Då är det givet att man får dessa stora skillnader mot verkligheten.

Sammanfattningsvis för Eurobarometerns undersökning:

• Logiskt omöjligt resultat !
• Extremt vinklad/felställd fråga
• Luddig känslofråga
• Invandring och invandringspolitik är olika saker
• Ej anonyma intervjuer
• Ej hänsyn till;
– medias inflytande
– medborgarnas kunskap
– extrema regionala skillnader
– typ av invandring
– antal
– religion
– inkomstnivåer
– ursprungsland / härkomst
• Fel åldersgrupp – ålder har inte beaktats

SD:s invandringspolitik får högst betyg bland alla väljare

Det hade varit mycket intressant att se resultatet på en korrekt ställd fråga till väljarna om;
– Vilket parti har den bästa flyktingpolitiken?
– Vilket parti har den bästa invandringspolitiken?
– Vilket parti har den bästa integrationspolitiken?

SIFO:s analyschef, Toivo Sjörén, säger i maj 2014 att 47 procent av svenskarna inte vet vilket parti som har bäst invandringspolitik, och han menar att det kan bero på att partierna inte är så tydliga i den frågan. Det parti som fick flest röster var SD. Nästbäst, men kraftigt under SD, kom socialdemokraterna. Centerpartiets invandringspolitik bedömdes sämst av väljarna.

Vilket parti är bäst på flykting- och invandrarfrågor?

I den mätning Ipsos gjort i januari 2015 kommer man fram till ett annat resultat. Anledningen till detta är främst att undersökningen inte tar hänsyn till de väljare som inte vet vilket parti som har bäst invandringspolitik. Ipsos undersökning blir därmed rejält missvisande, och man svarar ofta det parti som man normalt röstar på även om partiet inte ens har någon invandringspolitik.

Fråga: Vilket parti är bäst på flykting- och invandrarfrågor?
S    23%  (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
SD 15%
M  12 %  (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
KD  7%
V    5%    (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
MP 5%    (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
FP  4%    (innan FP presenterat sina 5 korta punkter)
C    2%    (Centerns enda invandringspolitik är fri invandring)

Sveriges flyktingpolitik stöds av en minoritet

Den aktuella undersökningen av Eurobarometern skiljer sig avsevärt från bl a SOM-institutets undersökningar om invandring i form av ”flyktingar”.Hur många vill ta emot fler/färre flyktingar i Sverige?http://opinion.se/valhistorik/svenskarnas-uppfattning-om-invandring-1957-2013 Enligt SOM-institutet stöds nuvarande flyktingpolitik av en minoritet av medborgarna. Endast 31% var emot en minskning av antalet flyktingar år 2013 (säkert en betydligt lägre andel idag).

SOM-institutet har något färre brister i undersökningarna jämfört med Eurobarometern, även om det är en allvarlig brist att i frågeställningen t ex inte ens separera flyktinginvandring från anhöriginvandring och arbetskraftinvandring.

Stor skillnad mellan Sifos och SOM-institutets mätningar

Jag har frågat Sifo varför de tror att Sifos undersökningar skiljer så mycket från SOM-institutets, men det var tydligen en känslig fråga, för Sifo vill inte svara på detta.

Kan man lita på SOM-institutet?

SOM-institutets frågeställning kan kritiseras. Flyktinginvandringen är bara är en liten del av den totala invandringen och  t ex mycket mindre än anhöriginvandringen. Dessutom är ”flykting” ett värdeladdat ord. Trots detta tas ofta resultaten från SOM-undersökningen som bevis för inställningen till invandringen i allmänhet.

I SOM-undersökningen år 2011 ansåg 37% att ”Invandringen utgör ett hot mot svensk kultur och svenska värden”. Därefter redovisades inga resultat på denna fråga.

SOM-institutet har också slutat redovisa svar på frågor som ”Det finns för många utlänningar i Sverige” och ”Jag skulle inte tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen”.

Det ska noteras att SOM-institutet saknar svarsalternativet ”Varken instämmer eller tar avstånd/Vet ej”, intervjuobjekts ålder har ej beaktats och deras tabell speglar inte svaren på rätt sätt, etc.

Många anser att SOM-institutet bara mäter;

  • svenskarnas okunnighet om hur extrem och förödande svensk invandrings-/integreringspolitik är för alla parter
  • hur effektivt politiker och journalister (makteliten) döljer obekväma sanningar för svenska folket
  • den politiska korrektheten

Mätning förutsätter kunskap

Hur ska någon kunna argumentera emot ovanstående om SOM-institutets mätningar av medborgarnas tyckande?

Det är givet att man inte kan mäta något som intervjuobjekten inte känner till utan som bäst endast har en allmän uppfattning om, baserat på fritt tyckande utan koppling till fakta eller verkligheten.

Eftersom hälften av medborgarna, enligt Sifos undersökning, uppger att de inte har någon kunskap om partiernas invandringspolitik kan man misstänka att det är ytterligare runt 30 % som antingen tror att de har någon form av kunskap om detta eller som helt enkelt inte bryr sig och bara kastar ut ett svar som är det parti man röstar på av tradition.

Det är de facto endast ett parti som redovisat någon form av invandringspolitik (förutom C och MP som bara sagt att de vill ha fri invandring, och senast Göran Hägglund som bara i all hast uppgivit tre till synes ogenomtänkta punkter, alla utan förslag på finansiering), och det är Sverigedemokraterna.

Så länge politikerna, med stöd av media, kan hålla medborgarna i ett mörker om invandringens kostnader och konsekvenser på kort och lång sikt samt om vilka krav som finns för uppehållstillstånd, så länge kan man upprätthålla en positiv inställning till invandringen hos en relativt stor del av befolkningen.

Professor i statsvetenskap låter sig luras

Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet (statsvetare på SOM-institutet) och tidigare aktiv vänsterpartist samt med åsikten att Sveriges Nationaldag ska avskaffas, sväljer undersökningen med hull och hår, och drar direkt ett stort antal felaktiga slutsatser från resultatet (DN 2015-01-17). T ex;
– Flykting- och migrationspolitik har inte varit en stor stridsfråga i svensk politik, vilket återigen kan förklara svenskarnas positiva inställning. [Red’s anm: Ingen stor stridsfråga? Har Marie Demker missat att det var på håret att denna fråga ledde till nyval?]
– Vi har ingen nationalistisk tradition som gör det svårt att ta emot människor från omvärlden. [Red’s anm: Ändå är det bevisligen så]
– Attityderna ligger förankrade i djupare strukturer snarare än att dessa påverkas av snabba förändringar i omvärlden som Syrien-kriget. [Red’s anm: Attityderna förändras med ökad kunskap och insikt]
– Vi är vana vid en stor invandring och ser positiva effekter av det. [Red’s anm: 1. Vi kan omöjligen vara ”vana” vid den allt större invandringen. 2. Vem har sett dessa positiva effekter och vilka skulle dessa vara? Däremot kan vi enkelt se de negativa effekterna, som bara kommer att öka genom dagens bevisligen misslyckade integrationspolitik]

– Samtidigt som Sverigedemokraterna blir allt större så har svenskar blivit mer positiva till att ta emot fler flyktingar (SR 2014-09-24).
– När det gäller Sverigedemokraternas centrala fråga – invandringen – så finns det inga som helst tecken på att den svenska befolkningen har blivit mera restriktiv under den här perioden.
– Enligt SOM-institutet, som årligen mäter svenskars attityder i olika frågor, så har andelen som tycker att det vore bra om Sverige tog emot färre flyktingar snarare minskat från 52 procent till 44 procent på tio år.
– Även om andelen ökat som ser integration och invandring som ett problem så betonar Marie Demker att frågan fortfarande är lågprioriterad hos de allra flesta.

Inte ett rätt där!
Finns det överhuvudtaget någon genom historien som gjort så många konstaterat felaktiga antaganden och prognoser som statsvetare Marie Demker? I tidningen Dagen 2014-01-08 säger Marie Demker ”Man kan inte häva ur sig saker som inte är genomtänkta”. Men svaren ger ofta just en känsla av att vara extremt ogenomtänkta. Det finns många kunniga och mer faktabaserade statsvetare och det är märkligt att dessa så sällan anlitas av media till förmån för Marie Demker och hennes man, Ulf Bjereld. Medborgarna får därmed lätt en snedvriden bild av verkligheten.

Marie Demker

2010-05-24 uttalade Marie Demker sig i Aftonbladet:
– Att högerpopulistiska krafter hörs allt mer på till exempel internet menar Marie Demker inte betyder att de växer sig starkare.
– Den generella acceptansen ökar men den grupp som inte accepterar invandrare och flyktingar är högljudd och använder sig av alla medel för att föra ut sina åsikter. [Red’s kommentar: Det verkar som Marie Demker blandar ihop SD med sitt eget parti, Vänsterpartiet, t ex Karin Rågsjö, men även Miljöpartiet; t ex Rosanna DinaMarca, Jan Lindblom, Pernilla Stålhammar] De sakerna kan ske samtidigt och det är förrädiskt att tolka opinionen med de opinionsyttringar som hörs utåt, det såg vi redan under 90-talet.
Efter detta dubblerades snabbt SD:s väljare.

Vinklad nyhet från ett okritiskt SVT

Denna kraftigt vinklade ”nyhet”, som enbart döljer sanningen, presenterar alltså SVT (där 83% röstar på vänsterblocket) utan att ifrågasätta något!
Är SVT inget annat än en propagandamaskin, kan man fråga sig?

En stor andel av media, utöver SVT, pyttsade ut nyheten från TT Malmö utan den minsta form av kritisk granskning, t ex; Sveriges Radio/SR, Dagens Nyheter/DN, Svenska Dagbladet/SvD, Dagens Industri/DI, Sydsvenskan/SDS, Aftonbladet, Göteborgsposten/GP, Metro, Helsingborgs Dagblad/HD, Smålandsposten/SMP, Ystads Allehanda/YA, Trelleborgs Allehanda/TA, Sydöstran, Södermanlands Nyheter/SN, Blekinge Läns Tidning/BLT, Närkes Allehanda/NA, Kristianstadsbladet, Borås Tidning/BT, Hallands Nyheter/HN, Dagen.

Det var endast vinklade åsikter, i svepande och oprecisa ordalag, från en märkbart partisk Marie Demker som media tillät.

Samtliga media hade ingen kommentarsfunktion för läsarna där de kunde ge sina synpunkter. Tack och lov för Internet, där i alla fall den lilla grupp som söker sanningen kan få denna.

Om undersökning gjorts på korrekt sätt…

Trots alla konstaterade fel i undersökningen så uppges endast drygt 20% av svenskarna mycket positiva till invandring utanför EU.

Ingen undersökning fångar upp skillnader i tolkningar
T ex är definitionen av flykting inte samma som för invandrare.

Om undersökningen utförts på ett mer korrekt sätt är det troligt att resultatet skulle bli max 10 % i Sverige (inkl. svenska muslimer) som är positiva till invandring från muslimska länder. Återstår att se om en sådan undersökning någonsin kommer att göras… och publiceras.

Allt fler svenskar negativa till invandring

Som exempel kan nämnas att när SVT låtit Sifo göra en liknande undersökning (med något mer relevant frågeställning, men fortfarande med många frågetecken) så har resultatet blivit enligt följande;

Tycker du att Sverige tagit emot invandrare i alltför stor omfattning eller har det skett i ungefär lagom omfattning eller borde vi ha tagit emot fler?

Alltför stor omfattning: 44 procent – ökning med 7% !
Lagom omfattning:         36 procent – minskning med 12% !
Borde tagit emot fler:     10 procent
Vet ej:                                 10 procent – ökning med 4% !

Notera här den extremt stora skillnaden mellan Eurobarometerns vinklade påstående att 72% av svenskarna skulle vara positiva till invandring och Sifos undersökning för ett år sedan med 46% (om frågan formulerats mer konkret hade säkert resultatet sjunkit ytterligare). Det finns all anledning att tro – trots medias censur & påverkan – att denna andel är långt lägre idag, samt att åsikten att Sverige inte mäktar med den omfattande invandringen är högre än år 2004 (55%).

  • År 2013:

Alltför stor omfattning: 37 procent
Lagom omfattning:         48 procent
Borde tagit emot fler:       9 procent
Vet ej:                                   6 procent

OBS!!!
I den undersökning som Sifo gjort sedan 1957 om vad svenskarna tycker om omfattningen av invandring kan man konstatera en stor diskrepans med av ovan presenterade resultat från SVT.
Sifo frågar år 2013;
Har du en uppfattning om Sverige tagit emot invandrare i
alltför stor omfattning 49 %
lagom omfattning         40 %
Det är alltså år 2013 12 % fler som tycker att för många invandrare tagits emot jämfört med av SVT presenterade resultat!

Enligt SOM-institutet vill 44 % ta emot färre flyktingar.
Enligt Sifo tycker 49 % att Sverige tagit emot flyktingar i alltför hög omfattning.
Enligt SVT tycker 37 % att Sverige tagit emot flyktingar i alltför hög omfattning (undersökning också av Sifo).

Enligt Eurobarometern är 72% positiva till invandring utifrån EU.

Notera bl a att i ingen av ovanstående gjorda undersökningar har det definierats som intervjuobjekten skulle ta ställning till, dvs vad ”flykting” innebär. Var och en har fått göra sin fria tolkning.

Är det någon som litar på statistiken – och SVT – efter detta?

  • År 2004:

Alltför stor omfattning: 55 procent
Lagom omfattning:         34 procent
Borde tagit emot fler:       6 procent
Vet ej:                                   5 procent

  • År 2002:

Alltför stor omfattning: 50 procent
Lagom omfattning:         38 procent
Borde tagit emot fler:     10 procent
Vet ej:                                   2 procent

Vad gäller idag – år 2015?

Även om det (enl. ovanstående undersökning) år 2014 är så många som 36% som tycker att Sverige tagit emot lagom många invandrare så skulle resultatet förmodligen blivit en hel del lägre om frågan framförts på rätt sätt (förutom att det då inte fanns den kunskap som idag sakta men säkert börjar spridas trots den mörkläggning om invandringen som varit allmänt gällande).

Enda garanterade slutsatsen

En sak kan man i alla fall säga med säkerhet utfrån den i övrigt osäkra statistiken. Den sedan 1991 gällande flykting- och invandringspolitiken saknar stöd hos majoriteten av medborgarna i Sverige!

Är det rimligt?

Sprid gärna sanningen genom att länka till denna sida.

Se även bl a;
Flyktingar/migranter till EU, hur många, varifrån och till vilket land – Sveriges flyktingpolitik

Migrationsverkets prognoser lika meningsfulla som väderprognos för nästa årLista över vilka länder asylsökande kommer från till Sverige!

14 av 28 EU-länder tar emot kvotflyktingar – Sverige flest!


Grekland blir krigszon när syriska och afghanska migranter (”flyktingar”) drabbar samman

Tyskland lämnar Schengen med omedelbar verkan – När gör Sverige likadant?

Hans Rosling har fel om migrationen – migranter är inte flyktingar


58% av svenskarna vill ha minskad invandring – MP-väljare avviker

Novus juni 2015: 76% i Sverige tycker som SD i invandringspolitiken


För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Journalister mörklägger sanningen om invandrarna

Krav på genomlysning av svensk invandringspolitik: Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor.

Endast 1/10 som beviljats uppehållstillstånd har skyddsbehov

Drygt en miljon utländska medborgare har under ett kvarts sekel beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är hela nio av tio varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande.
Det är alltså en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest utsatta flyktingarna. Men detta förtigs av såväl politiker som massmedier.

Nationell mörkläggning

Inte minst journalisterna har svikit sitt ansvar. I stället har vi fått en nationell mörkläggning av ideologiska skäl i allt som rör invandrar-, asyl- och flyktingfrågor.

Utredning av kostnader & skatteintäkter

Nu borde regeringen genast utreda hur mycket de människor som kommit hit kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. Att ett samhälle faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen.

Semesterresor & socialbidrag

Jag var med om att bevilja asylsökande med uppehållstillstånd semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från. Jag betalade ut socialbidrag till utländska medborgare som jag nästan säkert visste hade svarta jobb vid sidan om – allt för att undvika obehagliga konfrontationer.

Vinklad information

På Sveriges Television fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska ”vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven”. För att en nyhetssändning skulle bli en ”bra show” var det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna.

Dålig verklighetsförankring bland journalister

Sedan dess har jag funderat över orsakerna till att de ledande opinionsbildarna har så dålig verklighetsförankring i frågan.
Hur många inflytelserika journalister har haft ett längre sammanhängande arbete i den verklighet som de varje dag vinklar sina rapporter utifrån?

Våra opinionsbildare lever sällan där problemen finns. Eliten av skribenter och tyckare tillhör en övre medelklass som inom sina reservat ostört kan värna om sina ideologiska konstruktioner och rynka på näsan åt enklare varelsers intolerans.

Ingen diskussion om Sveriges mest genomgripande förändring

På Migrationsverkets hemsida finns en tabell som heter ”Beviljade uppehållstillstånd 1980-2006”. Den specificerar på vilka grunder en utlänning fått uppehållstillstånd här under 26 år. Informationen har varit tillgänglig under många år, med årliga uppdateringar. Ändå tycks Sveriges journalistkår sorgfälligt ha undvikit att ta del av den. Resultatet har blivit att den mest genomgripande förändring som det svenska samhället genomgått i vår tid inte diskuterats offentligt på ett allsidigt sätt.

Migrationsverkets siffror sätter ljuset på denna ohederlighet, såväl vad gäller medierapporteringen som ansvariga politikers rädsla för klarspråk till allmänheten.

1 miljon uppehållstillstånd –
1/2 miljon i anhöriginvandring

Från 1980 till 2006 har drygt en miljon uppehållstillstånd beviljats i Sverige, varav nästan alla permanenta, vilket skiljer Sverige från de flesta länder.

Ett tillskott på en miljon utländska medborgare under så pass kort historisk tid är en stor del av en liten befolkning som Sveriges och när det gäller att ta emot asylsökande så toppar Sverige statistiken per capita i Europa.

2/3 av uppehållstillstånd för anhöriginvandring

Därutöver utgör anhöriginvandringen nästan hälften, en halv miljon, av alla som får stanna. Tillsammans med den näst största posten humanitära skäl (som nu kallas för ”särskilt ömmande”) uppgår denna invandring till två tredjedelar av alla beviljade uppehållstillstånd. Men dessa är inte kopplade till skyddsskäl och faller utanför ramen för asyl.

5 % är flyktingar enligt FN:s konvention

Endast 22.000 eller 5 procent av de asylsökande har fått stanna på grund av de är flyktingar enligt FN:s konvention, som omfattar personer som löper risk att förföljas i hemlandet på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön eller sexuell läggning.

Kvot- och konventionsflyktingar

Ytterligare 35.000 har kommit hit som utvalda kvotflyktingar, utsedda av Migrationsverket och FN:s flyktingorgan UNHCR när alla andra möjligheter ansetts uttömda. Kvot- och konventionsflyktingar är de enda grupper som är kopplade till FN-beslut när det gäller skydd och asyl.

8 av 10 får uppehållstillstånd av ”humanitära skäl”

Men drygt åtta av tio asylsökande får sina permanenta uppehållstillstånd utan att de klassificeras som flyktingar. Istället får de stanna av humanitära skäl eller får asyl på nationella särtillägg som ständigt byter namn: ”flyktingliknade skäl”, ”de facto flykting”, ”skyddsbehövande”.

Mörkläggning av Invandring, asyl och flyktingmottagning

Helhetsbilden kan vara krånglig att reda ut, men det är en publicistisk skyldighet gentemot allmänheten, som knappast orkar hänga med i alla turer kring invandring, asyl och flyktingmottagning. Journalister har ett ansvar, och ibland ett direkt uppdrag, att belysa samhällsfrågor ur ett allsidigt perspektiv. Detta ansvar har min yrkeskår grundligt svikit. I flyktingfrågan har en nästan total enögdhet rått under alla år. Vi har inte redovisat obehagliga fakta och debatterat vart Sveriges upp- och nedvända asylpolitik kan leda.
Istället har vi fått en nationell mörkläggning som upprätthålls av ideologiska skäl, där verkligheten få maka på sig för den idealiserade självbilden och den fejkade toleransen.

Politiskt korrekt

Det är sällan karriärfrämjande att uttala sig för en restriktivare asylpolitik eller ifrågasätta det mångkulturella samhället. Den fruktade stämpeln ”främlingsfientlig/rasist” fungerar fortfarande som ett strypkoppel och avskräcker många från att gå i polemik mot godhetens företrädare, vilka på ren reflex använder förringande generaliseringar för att ta udden av all kritik. Sällan diskuteras själva sakfrågan, vilket knappast stärker de mest utsatta flyktingarnas möjligheter att få stanna.

Invandring kostar mellan 40 och 300 miljarder kr per år – Utredning och redovisning saknas

Den mycket omfattande invandringen till Sverige, världens ledande bidragsnation, kostar enorma summor – det vet vi. Spekulationer på dagspressens debattsidor samt utredningar och beräkningar som gjorts sedan mitten av nittiotalet varierar dramatiskt och pekar på årliga kostnader mellan 40 till närmare 300 miljarder per år.

För inte så länge sedan skrev de två ordförandena i Sveriges Kommuner och landsting på DN Debatt att ”endast hälften av de män som kom som flyktingar under slutet av 1990-talet hade arbete fem år senare. För kvinnorna var motsvarande siffra ännu lägre, mellan 30 och 40 procent”. Men vi får aldrig klart besked från de politiker som har öppnat våra gränser om kostnaderna.

I alla andra sammanhang övervägs utgifter i detalj, men här råder amnesti från sådant grundläggande förnuft. I stället tvingas vi gissa oss till utgifternas omfattning.

Offentlig diskussion i övriga Europa

I Europa börjar det bli alltmer legitimt att våga kräva en offentlig diskussion om samhällets kostnader för invandring/asylmottagning. I exempelvis våra nordiska grannländer är klimatet öppnare.

Storbritanniens överrabbin Jonathan Sacks framförde nyligen öppna farhågor om det mångkulturella samhällets sönderfall i boken The Home We Build Together. Den väckte en livlig debatt i brittiska medier, men i Sverige hördes inte ett ord.

Under den spanska valkampanjen nyligen seglade invandringen för första gången upp som en stor fråga.

Hos oss har moderaterna ändå varslat om att asylpolitik och integration för första gången kommer att bli en valfråga.

Beröringsångest

Migrationsministern har kallat svenska politikers rädsla för att tala om problemen med invandring för ”beröringsångest” och att de i stället ska våga tala om ”socio-ekonomiska problem som är kopplade till en viss kategori”.

Diskussion utan att behöva anklagas för att vara rasist

Självklart ska vi ta emot människor som kan belägga att de flyr för sina liv. Lika självklart är det att man inte kan tala om invandrare som en enhetlig grupp. Men man måste ändå kunna få diskutera frågan generellt och öppet utan anklagelser om rasism och främlingsfientlighet.

Förändringen av Sverige från ett homogent till ett mångkulturellt samhälle är den största förändringen under vår livstid. Att skattemiljarder slentrianmässigt betalas ut till stora grupper som inte har klassificerats som varken flyktingar eller skyddsbehövande är provocerande för samhällsmoralen och gynnar på längre sikt endast verklig främlingsfientlighet.

Sverige kan inte härbergera alla som far illa

I grunden är det humanistisk hybris att tro att Sverige ska kunna härbärgera någon större del av alla som far illa på vår jord. Detta etablerade tankemönster var från början till största del ett uttryck för en solidaritet, men har under människosmugglarnas guldålder förvandlats till ren ansvarslöshet.

Det är dags för vår yrkesgrupp att våga lyfta på locket och föra en offentlig diskussion som är förankrad utanför elitens elfenbenstorn.

Statlig utredning

Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. På så sätt skulle vi äntligen kunna få en öppen diskussion om det mångkulturella samhällets för- och nackdelar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett samhälle som faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen. Vi måste begränsa oss till att hjälpa de svårast utsatta om vi i framtiden ska kunna ha några resurser kvar till ett värdigt flyktingmottagande.

Gunnar Sandelin, journalist, socionom och tidigare pressombudsman på Bris.Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2008-04-07

Islamofili och identitetspolitik

Som västerlänning finns det alla skäl i världen att vara reserverad mot islam. Visst kan man kalla det islamofobi (”ogrundad, sjuklig rädsla för allt runt islam”), men ordet fobi beskriver en rädsla utan saklig grund. När det gäller islam så finns all tänkbar saklig grund för att vara avståndstagande.

Muslimsk invandring

Det finns inget land i hela världen som uppskattar muslimsk invandring. Inget. Inte ens muslimska länder uppskattar muslimsk invandring då man vet att det tenderar att bli lite bråkigt när muslimer kommer samman. Och det är likadant över hela världen.

Islam, en invasiv religion

Islam är en invasiv religion som aldrig låter sin omgivning vara ifred. Det är alltid någon viktighet som omvärlden ska förhålla sig till, antingen genom att låta bli att göra något särskilt för att inte irritera muslimerna eller istället acceptera något speciellt muslimskt agerande för att på så sätt blidka muslimerna.

Den svenska polisslöjan är ett bra exempel. Idag tillåts muslimska kvinnor manifestera sin religiösa tro genom att det till svensk polisuniform tillåts bärandet av slöja, ett klädesplagg som är en typisk muslimsk markör.

Islamofili och identitetspolitik

Fakta är inte onda eller goda

Professor Karl-Olof Arnstberg & docent Gunnar Sandelin tar i sin bok ”Invandring och Mörkläggning” (år 2013) upp 8 punkter:
Vad vet Du om invandringen och invandringspolitiken?

  1. Sverige har från millenieskiftet fram till oktober 2013 beviljat drygt 1,1 miljoner invandrare uppehållstillstånd.
  2. Under syriska inbördeskriget har Sverige beviljat 16.400 syrier asyl.
    Danmark, Norge och Finland har beviljat asyl till drygt 2.000 respektive 802 och 310 syrier.
  3. Anhöriginvandringen handlar till största delen om att ta hit en partner från det forna hemlandet.
    En tredjedel av dessa anhöriga blir helt beroende av försörjningsstöd.
  4. Utrikes födda utgör 15 procent av Sveriges befolkning. De uppbär 60 procent av landets försörjningsstöd.
  5. 1990 hade Sverige tre utanförskapsområden (mer än hälften av de vuxna saknade arbete). 2006 var de 156 till antalet. Därefter har inga mätningar gjorts.
  6. Av dem som nu beviljats asyl beräknas 70% vara arbetslösa ännu efter två år.
  7. År 2012 beviljade Sverige 111.000 uppehållstillstånd.
  8. 64 procent av Sveriges befolkning anser att media inte berättar sanningen om samhällsproblem som är förknippade med invandringen.

Diskussion om samhällsproblem behövs

Istället för att försöka flytta bort fokus från frågor som ovanstående fakta – där förhoppningsvis de flesta i alla fall kan vara överens om att det finns utmaningar med invandringen som måste lösas – kanske det vore idé att föra en diskussion om samhällsproblemen, på samma sätt som man annars gör i andra frågor? Om man stoppar huvudet i sanden och låtsas som att problem inte finns, hur ska man då kunna komma tillrätta med problemen?