Värdegrund, godhet och den moraliska högplatån

Karl-Olof Arnstberg (författare till böcker som ”PK-samhället” och ”Romer i Sverige”) skriver om hur de svenska traditionerna blivit något fult, något som Sverige inte varken får tala om eller utöva. I denna text, med rubriken ”Godheten är en religion” – tar han på ett ypperligt sätt upp begreppet värdegrund och den svenska (själv)godheten, och där han pekar på problemen med att regeringen vägrar göra konsekvensanalyser av sina beslut i migrationsfrågor:

I det mångkulturella Sverige bygger en majoritet upp en ny identitet, inte med hjälp av yttre och för alla gemensamma ritualer och ting, utan som en form av åsiktssamhörighet.

Här har begreppet värdegrund, som skapades i skolvärlden under 90-talet, visat sig oerhört potent.

Det som ger vår postmoderna tids svenskar en fungerande identitet är inte kulturarvet utan en gemensam värdegrund.

”The moral highground”

Värdegrund är ett mycket förrädiskt begrepp, med i grunden totalitär karaktär. De som inte delar majoritetens värdegrund får inte vistas på den moraliska högplatån.

Red’s kom:
I själva verket är det inte majoritetens värdegrund utan en klar minoritets. Där alla har sin egen tolkning – eller ingen alls – av vad begreppet innebär. Vilket i sig gör det omöjligt att bemöta floskler baserad på en värdegrund som man kan lägga vilken betydelse man vill i.

Se: Värdegrund, vad betyder det? – Flytta fokus från sakfrågorGrand Hotel

Den moraliska högplatån endast för en exklusiv skara

För ett par månader sedan sa min hustru till mig att vi inte delade samma värdegrund. Jag gick i taket, men lyckades antagligen inte förklara begreppets totalitära och samhällsdestruktiva karaktär för henne. I sak hade hon rätt, hon befinner sig på ”den moraliska högplatån” och där är inte jag. Jag varken vill eller kan vara där, därför att där härskar den samhällslögn som leder Sverige i fördärvet.

Men, och det är det viktiga, jag får heller inte befinna mig där, eftersom jag skrivit kätterska böcker och växelvis med journalisten Gunnar Sandelin gör provocerande samhällsreflektioner på vår blogg.

En liten minoritet anser sig ha ett moraliskt tolkningsföreträde

De som har rätt värdegrund och befinner sig på den moraliska högplatån är mer högtstående än de som befinner sig nedanför, antingen de nu inte släpps upp dit, har blivit nersparkade eller absolut inte vill befinna sig där.

De som finns däruppe har det moraliska tolkningsföreträdet framför oss andra.

Det innebär exempelvis att de kan skända alla som inte befinner sig, ja till och med applådera varandra för särskilt effektiv mobbning. De har rätt att klistra fula etiketter på oss andra, som ”högerextremist” och ”främlingsfientlig”.

Se: Rasist/främlingsfientlig – Definition & hur anklagelser kan bemötas!

Fakta och logik är irrelevant

Våra invändningar spelar ingen roll. Hur logiska, faktaunderbyggda och välargumenterade vi än är, så har vi fel. Vi inte bara har fel utan vi är fel. Vi är kättare.

En godhet utan verklighetsförankring och förnuft

Det postmoderna och mångkulturella samhället är i färd med att skapa sig en ny religion. Den behöver inga kyrkobyggnader och heller inga kulturarvsdesignade skolavslutningar. Det behövs inga heliga föremål och heller inga traditioner. Det som behövs är en språklig överenskommelse och en inre mental gestalt.

Det krävs också handlingar, som gör denna inre gestalt offentligt synlig. Det är här som godheten kommer in. Goda handlingar ger mening åt existensen och tillvaron!

För att få vistas på den moraliska högplatån måste man visa att man är införstådd med denna godhets nödvändighet.

Men det är inte en godhet, som är verklighets- och förnuftsrefererande utan en rituell godhet, en manifestation.

Godhet som syns är viktigare än godhet som ger positivt resultat

För den politiska eliten är det viktigt att flyktingarna får hjälp här i Sverige, så att det verkligen syns att det är godhet som utövas.

Att istället ge ekonomisk hjälp till flyktingläger ger inte alls samma effekt. Även om det ger mångdubbelt mer flyktinghjälp för pengarna, syns godheten inte lika tydligt.

Sverige är ett land där det i dag frossas i godhet. Bl a har de tiggande EU-medborgare som översvämmat landet upptäckt det.

Man är exempelvis god om man skickar pengar till människor i nöd runt om i världen.

Svenska kyrkan verkar nästan ha övergivit gud, till förmån för att lindra existensen för världens alla nödlidande.

Se bl a;
Kyrkornas oansvariga upprop att ta emot fler migranter gagnar ingen
Gå ur Svenska kyrkan! – Så här gör du

Man kan klistra sin godhet på asylmigranter, EU-migranter, sommarkatter, gatuhundar eller skänka pengar till cancerforskning, Bris, Ship to Gaza, Rädda Barnen, Röda Korset eller Läkare utan gränser. You name it! Och man behöver inte få något kvitto på sin godhet utan det kan räcka med att en programledare i teve förkunnar att ”nu har svenska folket skänkt så och så mycket!.

Vilja att känna sig god i stället för att göra gott

Emellanåt får vi små signaler om att svenska godhetsfunktionärer lever lyxliv på skänkta pengar [se t ex Organisationen Love and Hope (f.d. ”Love Nepal”) ljuger om att barn är prostituerade]. Det är ju tråkigt, men sluta skänka pengar kan man väl inte göra bara för det!? Denna rätt-ut-i-det-blå-vilja att göra gott handlar inte om att göra gott, utan om att känna sig god.

Asylsökande kallas för ”flyktingar” i syfte att understryka ”goda gärningar”

Vi hittar den också på den politiska scenen där riksdag och regering optimerar sin godhet genom att hjälpa flyktingar till ett bättre liv. Det är därför alla möjliga människor som vill bo i Sverige kallas för flyktingar. Att kalla dem för exempelvis asylsökande, vilket är mer korrekt, vore att skymma sikten för deras lidande. Det är detta lidande som utlöser de goda handlingarna, från dem som har rätt värdegrund.

Se: EU-migranter jämställs med flyktingar

Regeringen gör inga konsekvensanalyser!

Vad som är gott och vad som är ont kan bara bedömas med referens till konsekvenserna.

Riksrevisionen gav nyligen ett talande exempel, när de kritiserade de propositioner för migrationen, som de båda regeringarna lagt under åren 2005 till 2014. De saknade konsekvensbeskrivningar.

Bl a har samtliga statliga långtidsprognoser kraftigt underskattat de verkliga kostnaderna på migrationsområdet. Underskattningen har ökat med tiden och uppgår de senaste åren till flera miljarder kronor om året (Konsekvensanalyser inför migrationspolitiska beslut).

Regeringen har under perioden lagt närmare ett trettiotal propositioner med förslag som påverkar förutsättningarna att söka, eller få, uppehållstillstånd i Sverige av asylrelaterade skäl. En översiktlig genomgång visar att nästan alla förslagen bedömdes sakna väsentliga konsekvenser för statlig och kommunal verksamhet eller ekonomi.
I den mån förslagen bedömdes ha ekonomiska konsekvenser, beskrevs de som små.
Bedömningarna motiverades i allmänhet kortfattat och det saknades ofta redovisning av bakomliggande analyser.

Red’s kom:
Nästa gång du hör ett förslag från regering och partiledare (som t ex dagens förslag från Alliansen om utökat RUT-bidrag), ställ dig själv frågan vilka fakta och utredningar som ligger till grund för förslaget (vilket till minst 99% är inga). Och notera att ingen journalist ställer frågan om vilka expertutlåtanden och underlag som ligger till grund för förslaget.

Skälet till att politikerna inte vill göra några konsekvensanalyser – med analys av kostnader och effekt – är att det då skulle visat sig vara mer lönsamt för Sverige om varje svenskt par som skaffar barn skulle få 10 miljoner kr extra bidrag i handen. Detta utan märkbar försämring av välfärden (i direkt motsats till hur det ser ut idag).

Sveriges vänsterstyrda media vill inte ta upp problemet med avsaknaden av konsekvensanalyser

Det verkar inte som Sveriges journalister riktigt förstår hur allvarlig denna kritik är, eftersom de håller tyst.

Se bl a:
Politiker gör inga konsekvensanalyser innan beslut att försörja EU-migranter

Varför ställs inte regeringen inför riksrätt?

Den forskare och samhällsdebattör som uppmärksammade mig på riksrevisionens granskning har vanligtvis ett mycket lågmält språkbruk. Den här gången reser hon frågan om inte de båda regeringar som kritiken gäller, borde ställas inför riksrätt.

Regeringen lämnar ett konkursbo till nästa generation

Att lämna ett konkursbo i arv till nästa generation, det är inte godhet utan ondska.

Det har jag sagt till flera av mina godhetsfrälsta och för det pågående samhällshaveriet blinda vänner. Jag tror faktiskt inte att de förstår vad jag säger. Om de insåg vidden skulle de nämligen bli tvungna att lämna den moraliska högplatån. Då blir livet inte lika kul längre. Det är liktydigt med att bli fredlös och var mans villebråd.

Vad är en solidarisk och humanitär politik?

En nära vän höll en lång utläggning om hur mycket han hatar Sverigedemokraterna (det måste man göra för att få vistas på den moraliska högplatån).

Solidarisk och humanitär politik, det är godhetsreligionens nyspråk för att;
• släppa in människor från andra delar av världen och försörja dem med skattemedel,
• prioritera nykomlingar framför det växande antalet svenska fattigpensionärer,
• ge unga ”nysvenskar” närmare tiotusen kronor [exkl alla andra bidrag och privilegier, t ex gratis boende] i villkorslöst månadsbidrag, om de påstår sig bedriva studier. Svenska studenter kan inte få detta, de får tretusen [men då som lån].

Se bl a;
Kravlösa bidrag till nyanlända för att studera, istället för lån, dömt att misslyckas
63 000 nyanlända utan grundskolekompetens ska tvångsutbildas

Godhetsknarkarna tar ingen hänsyn till verkligheten

Ingen av de sju vänner jag sagt upp bekantskapen med, samtliga högskoleutbildade och två av dem professorer, klarar att dra några vettiga slutsatser av Sverigedemokraternas snabba tillväxt, utan tycker det är mer angeläget att instämma i det absoluta fördömande som ständigt pågår i alla media.

Eftersom jag inte får vistas på den moraliska högplatån så spelar mina angrepp på den religiösa godheten ingen roll. Det jag och andra dissidenter säger, behöver makteliten varken relatera till eller bry sig om.

När vi, väl underbyggt och med sakliga argument, ställer frågor om det pågående haveriet så får vi inget svar. Sådana frågor behöver de goda inte besvara. Det är därför den postmoderna godheten är en religion. Den är lika verklighetsförnekande som kristendomen, eller vilken annan religion som helst.

Sverige kan inte bortse från alla yttre faktorer

Om det bara fanns Sverige här i världen, så kunde godhetsideologin kanske fungera. Kanske. Men eftersom den är ekonomiskt förödande, verklighetsförnekande och ideologiskt svag, så öppnar den Sverige för exploatering.

Det är inte eliten som får uppehållstillstånd i Sverige

Invandringen fortsätter och det är nästan bara muslimer från dysfunktionella länder som beviljas asyl.

Integrering av personer med extremt avvikande värdegrund omöjligt

Islam är världens snabbast växande religion och vi har redan en halv miljon muslimer i Sverige.

Se bl a: Islam är ett politiskt system, inte en religion

Mot deras ideologi är godhetsideologin chanslös. För varje nytt terrordåd så piper de goda att vi måste älska varandra. Det är vämjeligt!

Se bl a: Varför ska samhället anpassa sig efter islam och muslimska hederskulturen?

Den som tror att muslimerna kommer att integreras i Sverige, byta ut fredagsbönen och ramadan mot lördagsfylla och hoppa grodorna, är mer än lovligt naiv och verklighetsförnekande.Mångkultur i Sverige

Vad blir konsekvensen av en värld utan gränser… kontrollerade dylika?

Medan de värsta godhetsnarkomanerna hyllar en värld utan gränser, invaderas Sverige. Detta i kombination med att svenska kvinnor inte föder tillräckligt många barn kan bara få ett slut, nämligen att den svenska livsformen utrotas. Upphör att existera, finito Manolito!

Källa: Godheten är en religion, Karl-Olof Arnstberg

Se även bl a;
Fakta är inte onda eller goda

Islamofili och identitetspolitik

Nekades jobb pga åsikter om asylhantering

Kommunalråd Susanne Meijer (S) sparkar VD i Hörby för uttalande mot ”värdegrund”


SDS driver drevet vidare mot Ann Heberlein – ”Godhetsapostlar”


Begreppet ”alla människors lika värde” utreds

Populism (sanningen) vs Politiskt korrekthet (etablissemangets lögner)


Sanningen om konsekvenserna av invandringen som Löfven, Lööf & Lövin förespråkar

S+MP-regeringen ett ledarskapsmässigt haveri – Migrationspolitik saknas


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Tino avslöjar det politiker och media försöker dölja om invandringen

Nationalekonomen Tino Sanandaji presenterade sin bok Massutmaningen – ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende för ett fullsatt auditorium på Berns igår eftermiddag. Det stora intresset är ett tydligt tecken på att många har väntat på just den här boken, en gedigen genomgång av relationen mellan invandring, utanförskap och diverse samhällsproblem.

Välkända ledarskribenter minglade med ekonomer och statsvetare i väntan på Sanandajis presentation, och många nickade instämmande när grafer och tabeller avlöste varandra på storbildskärmen. Rappt och pedagogiskt redogjordes för Sveriges utveckling från ett etniskt och kulturellt homogent land till ett land där 17 procent av befolkningen består av invandrare, för anställningsgap och lönegap mellan inrikes och utrikes födda, för ökningen av antisocialt beteende i form av bilbränder, för relationen mellan invandring och kriminalitet med mera.

Red’s kom:
Det är värt att notera att de enda riksdagspartier som inte fanns representerade vid Tinos föredragning om boken var Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är signifikativt för dessa partier att inte vilja lära sig eller utgå från fakta samt att försöka undvika diskutera hur olika samhällsproblem relaterade till invandring ska lösas.

Genom att alltid i alla diskussioner eliminera de två faktorerna fakta och ekonomi, så som Vänsterpartiet och Miljöpartiet – och på senare tid även Centerpartiet – gör, kan man komma till vilka slutsatser man vill. Det blir liksom lättare om man bortser från verkligheten.

Fi, V, MP och C har mycket gemensamt, inte bara ovanstående och sitt djupa hat mot alla som röstar på SD.

Tabubelagda ämnen bland politiker och medier

Således avhandlades en hel del, i offentligheten, tabubelagda ämnen.

Panelen, bestående av fyra nationalekonomer, var rörande överens om att den statistik och de samband som Sanandaji sammanställt är både välkänd och okontroversiell i deras sammanhang.

Det förvånade delar av publiken som, i likhet med mig själv, upplever att allt som har med migration och integration att göra är minerad mark – i all synnerhet om man för resonemang som ifrågasätter några av de vanligaste förekommande lögnerna angående invandringen, exempelvis påståendet
att invandring är nödvändig för landets välfärd,
• att invandring är en förutsättning för att våra pensionspengar ska räcka,
• att majoriteten av våra nyanlända är högutbildade.
Samtliga påståenden är felaktiga, för att inte säga direkt lögnaktiga
.

Red’s kom:
Gunnar Sandelin (socionom och journalist, författare till bl a ”Invandring och mörkläggning: en saklig rapport från en förryckt tid”) skriver under rubriken ”Flyktingmottagandet slår rekord” på Realtid.se att det av Migrationsverkets statistik framgår att;
• 2016 fick 150 000 personer uppehållstillstånd i Sverige
• 2013 fick 117 000 personer uppehållstillstånd i Sverige
• 1,5 miljoner uppehållstillstånd har beviljats sedan millennieskiftet
• 123 000 människor är idag inskrivna i Migrationsverkets mottagningssystem
• 70 000 personer väntar närmast på asylbeslut.

ANTAL SOM BEVILJATS ASYL I NORDISKA LÄNDER
Gunnar Sandelin skriver att år 2016 beviljades nästan 3 gånger så många asyl i Sverige som i övriga nordiska länder tillsammans. Trots att vi följer samma internationella konventioner och i stort sett har samma asyllagstiftning.

Se: Tre gånger fler asylsökande i Sverige som i övriga Norden tillsammans

Det land som 2016 kom närmast Sverige var Norge – med en avsevärt bättre ekonomi än Sverige – med knappt 12 800 positiva asylbeslut.

I Finland och Danmark beviljades 7 000 – 8 000 personer asyl 2016.

GENERÖSARE BEDÖMNINGAR AV MIGRATIONSVERKET
I januari 2016 beviljades 38% av de asylsökande asyl i Sverige. Under årets tre sista månader steg detta oförklarligt till 70-75%.

Finland beviljar 25 procent av asylansökningarna.

ASYLAKTIVISM I MIGRATIONSVERKET
Migrationsverkets svar är att när det t ex kommer många syrier samtidigt så blir bifallsandelen högre. Men är det verkligen hela sanningen? Tidigare har Svenska Dagbladet på ledarplats (9/12 2016) rapporterat om ren asylaktivism bland Migrationsverkets anställda.;
Handläggare pumpade ut hundratals PUT innan den nya lagen skulle träda i kraft

OMVANDLA SAMTLIGA PUT TILL TUT
Dvs Migrationsverket har helt sonika struntat i alla kontroller av de asylsökande och beviljat asylsökande permanent uppehållstillstånd på rutin. Är detta acceptabelt? En lösning på detta problem är att regeringen går in och omvandlar alla permanenta uppehållstillstånd till temporära.

374 000 ANHÖRIGA BERÄKNAS SÖKA ASYL I SVERIGE
Den tillfälliga treåriga lagen går ut i juli 2019 och 374 000 anhöriga väntas söka uppehållstillstånd de fem närmaste åren, enligt Migrationsverkets prognos.
Se: Anhöriginvandring de närmaste åren motsvarar Sveriges 3:e största stad

Myter punkteras

Utan stora åthävor, men med mängder av empiri och hänvisningar till tidigare forskning, punkterar Sanandaji diverse myter om invandring och invandringens effekter på Sverige.

I kapitel betitlade sådant som ”Betongen brinner”, ”Segregation”, ”No go-zoner”, ”Lag och ordning” och ”Brottslighetens samhällsekonomiska kostnader” diskuteras brännande aktuella problem som stenkastning mot blåljuspersonal, barnfattigdom, gängkriminalitet och dödligt våld.

4 av 5 i kriminella gäng har invandrarbakgrund

Sverige är ett delat land – där barnfattigdom och arbetslöshet är utbredd i familjer med icke-svensk bakgrund, där 76 procent av medlemmarna i kriminella gäng har invandrarbakgrund och där det dödliga våldet ökat chockerande mycket i de utanförskapsområden som i hög grad bebos av människor som flyttat hit från andra länder.

Red’s kom:
Alla åtgärder för att komma tillrätta med detta problem blir mer eller mindre verkningslösa såtillvida det inte sker parallellt med;
1. Restriktivare invandring med bättre kontroll.
2. Hårdare straff.
3. Avsevärt mer frekvent användande av utvisning.
4. Minimerande av möjlighet att gå under jorden.

Se bl a: Minst 15,5% av flyktingar begår brott…

Sveriges politiker misslyckats fatalt med integreringen

Sverige är ett samhälle med stora klyftor mellan olika befolkningsgrupper, framförallt mellan etniska svenskar och invandrare med utomeuropeisk bakgrund. Trots goda ambitioner och en stor välvilja, från både politiker och folket, har vi misslyckats med integrationen.

Red’s kom:
Det främsta skälet till att politikerna så totalt misslyckats med integreringen av särskilt den utomeuropeiska gruppen är politikernas feghet och politiska korrekthet samt ovilja att följa folkets vilja.

En absolut förutsättning för att integrering ska lyckas är att Sverige visar var skåpet ska stå. Det är inte Sverige som ska anpassa sig efter andra länders medborgare, det måste ovillkorligen vara de som kommer hit som måste rätta in sig i ledet. Det får inte råda något tvivel om detta, om Sverige någonsin ska kunna vända skutan rätt.

Sveriges S+MP-regering har ökat klyftorna i samhället

Det är väl belagt inom samhällsvetenskaplig forskning (till exempel Wilkinson & Pikett, Jämlikhetsanden) att otrygghet, kriminalitet, narkotikamissbruk och psykisk ohälsa växer i ett samhälle i takt med att klyftorna i detta samhälle vidgas.

Ett jämlikt samhälle är således ett gott samhälle för alla, ett samhälle som inkluderar alla är ett tryggare och mer välfungerande samhälle, ett samhälle där så många som möjligt bidrar genom sitt arbete ett mer ekonomiskt hållbart samhälle.

17% av befolkningen får 60% av socialbidragen

Utrikes födda utgör i dag 17 procent av befolkningen, men mottar 60 procent av de utbetalda socialbidragen, noterar Tino Sanandaji.

17% av befolkningen utgör 54% av de arbetslösa och 53% har långa fängelsestraff

Ursprunget till skillnader i inkomst och bidragsberoende stavas arbete. Utrikes födda utgör 54 procent av samtliga arbetslösa – trots att de blott utgör 17 procent av befolkningen totalt.

Red’s kom:
Det finns många olika sätt att dölja den verkliga arbetslösheten. Regeringen kan t ex subventionera arbeten och införa specifika arbetsmarknadsåtgärder som tillfälligt, i regel inför ett val, förbättrar statistiken. På motsvarande sätt är det enkelt att dölja den verkliga arbetslösheten för utomeuropeiska invandrargrupper. Vilket är exakt vad som hänt, särskilt av S+MP-regeringen och alldeles särskilt av Stefan Löfven.

Det är också enkelt för politiker att manipulera kriminalstatistiken. T ex för att dölja att brottsligheten ökade med 160% i vissa utanförskapsområden mellan 2006-2014.

Svenska folket ska invaggas i en falsk säkerhet, tills alla fördämningar brister och det blir omöjligt – eller i alla fall avsevärt svårare och dyrare – att komma tillrätta med problemen.

Politiker, särskilt på vänsterkanten, vill föra svenska folket bakom ljuset med hjälp av statistik. Politiska partier kan vinna röster genom att ljuga med statistik, men för landet får denna verklighetsförfalskning svåra konsekvenser när detta inte genomskådas och när Sveriges vänsterstyrda medier backar upp politikernas lögner.

Den extremt låga utbildningsnivån bland invandrare gör dem svårplacerade i samhället

Varför står utrikes födda utanför arbetsmarknaden i så hög grad?
Det enkla och självklara svaret handlar om utbildning. Utbildningsnivån i gruppen utomeuropeiska invandrare är påtagligt lägre än i grupperna inomeuropeiska invandrare och etniska svenskar.

Red’s kom:
Tino fastställer att andelen universitetsutbildade från Syrien, Afghanistan och Somalia ligger på 10 %.

Se bl a: Varför ljuger Löfven om de nyanländas utbildning och yrkeskunskaper?

Ett kravlöst Sverige ställer inte krav på kunskaper i svenska språket

En nyckel till utbildning och därmed arbete är naturligtvis språket. Första steget mot integration och in i det svenska samhället är att lära sig tala, skriva och förstå svenska.

Tino Sanandaji ägnar de sista kapitlen i Massutmaning åt konstruktiva förslag på en ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende.

Red’s kom:
Bland de 25 förslagen finns bl a;
Avbryt lågkvalificerad arbetskraftsinvandring
• Ökat hemresestöd vid avslag eller återtagen asylansökan

Obligatorisk SFI och vuxenutbildning

• Skapa ett svenskt elituniversitet på världsnivå
• Ökad studietakt i grundskolan

Ersätt subsidierade åtgärder med jobb i välfärden
• Fler medelenkla jobb
• Fokus på högre tillväxttakt framför särlösningar

• Sänkt skatt för låginkomsttagare
• Bättre entreprenörsklimat

• Återupprätta lag och ordning

Rusta upp miljonprogrammen
• Rekrytera fler invandrarungdomar till blåljusyrken

Här är det extremt viktigt att understryka att det i demokratins namn inte går att göra som Centerpartiets Annie Lööf förespråkar. Dvs att utrikes födda ges särskilda fördelar och gräddfiler till arbeten, där svenska medborgare missgynnas på arbetsmarknaden relativt utrikes födda. Annie Lööf driver Centerpartiet till vänster om Vänsterpartiet.

Se bl a: Anställningsstöd sekretessbelagt, ingen kontroll hur skattepengar används

Sanandaji tar, som synes, ett helhetsgrepp om samhället och dess ”utmaningar” och föreslår lösningar och åtgärder inom i princip alla samhällets områden.

Det är intressanta förslag, en del synes ganska enkla att förverkliga, medan andra (som ”återupprätta lag och ordning” och ”nolltolerans för patriarkala strukturer”) ter sig betydligt svårare att genomföra.

Krav måste börja ställas på invandrare

I bokens avslutande kapitel, ”E pluribus unum” (ur mångfald, enhet), resonerar Sanandaji kring begreppet
integration,
värderingar och normer,
svenskhet och mångkultur.

Hans slutsats är att vi, utöver politiska och ekonomiska reformer, behöver ett nytt socialt kontrakt, där invandrare bjuds in i samhällsgemenskapen och där samma krav ställs på nya svenskar som på gamla.

Red’s kom:
Är det tabu att säga att det ska ställas t o m högre och fler krav på dem som söker sig till Sverige för att skaffa sig en bättre ekonomisk situation än på dem som är födda i landet?

Jag delar Tino Sanandajis slutsats, och hoppas att hans bok blir början på en fruktbar diskussion om hur ett sådant socialt kontrakt ska utformas, och hur vi, både inrikes och utrikes födda, kan bidra till att skapa ett samhälle som är så gott som möjligt för så många som möjligt.

Red’s kom:
Bland gammelmedia är det i princip bara Per Gudmundsson på SvD som recenserat Tinos bok. I public service är det naturligtvis knäpptyst.

Tinos forskning i frågor som är helt avgörande för landets framtid lär inte få i närheten av samma uppmärksamhet i Sveriges kraftigt vänstervridna medier som den faktabefriade boken om tiggaren Gina Ionescu.

Källa: Ledarsidorna, Ann Heberlein


Per Gudmundsson, SvD, skriver:

Genom invandringen har Sveriges befolkning ökat med 1 miljon på 13 år

Häromveckan kunde SCB berätta att Sverige nu har 10 miljoner invånare. Det gick fort. Så sent som 2004 blev vi 9 miljoner. Den senaste miljonökningen gick alltså på 13 år, medan den förra tog 35 år. Den snabba befolkningsökningen beror på invandring.

Enligt SCB:s prognos passerar Sverige 11-miljonerstrecket år 2024. Det är om sju år.

Red’s kom:
Det finns ingen möjlighet för ett land att klara en så kraftig befolkningsökning på så kort tid utan att det leder till mycket stora försämringar i välfärden.

Asylinvandringen ger en rad negativa effekter

Den specifika typ av migration som Sverige har haft de senaste decennierna (efter att arbetskrafts- har ersatts av asylinvandring) har dock gett en rad oönskade sviter.

Red’s kom:
De många negativa effekterna av den i det närmaste okontrollerade invandringen till Sverige kan knappast ha undgått någon. Men det finns många som vill förneka verkligheten.

Fakta istället för polemik

Boken, som har drag av forskningsöversikt snarare än polemik, försöker beskriva utvecklingen.

Red’s kom:
Dvs fakta, det som vänsterextremisterna fruktar över allt annat. Det är tydligt att det är många av dagens okunniga politiker som inte vill att beslut ska grundas på fakta.

Nettokostnad för varje flykting: 70 000 kr/år

På grund av stor skillnad i sysselsättningsnivå mellan svenskarna och dem som invandrat utgör de senare en belastning på den offentliga ekonomin. En genomsnittlig flykting beräknas ge en årlig nettokostnad om 70 000 kronor.

Red’s kom:
Kostnad #1: 12 miljarder kr/år enbart för asylsökande 2015
Nästan 163 000 människor sökte asyl i Sverige 2015. Bara för de som sökte asyl under 2015 blir alltså kostnaden nästan 12 miljarder kr/år.

Kostnad #2: Samhällsproblem
Till detta kommer den kraftiga ökningen av svårlösta samhällsproblem, inte minst brott i olika former. Rättsväsende, vård och skola kommer att vara under mycket hård press de närmaste decennierna, och bli en enorm kostnad, som ofrånkomligen leder till en kraftigt försämrad välfärd.

Kostnad #3: Anhöriginvandring
Man kan inte låtsas som att anhöriginvandringen (374 000 bara under de närmaste åren) inte finns.

Kostnad #4: Flyktingbarn: 70 miljarder kr/år
Enligt officiella uträkningar kostar varje ensamkommande flyktingbarn ca 1 miljon per år fram till ca 20 år, men om man räknat in alla kostnader skulle kostnaden säkert bli en hel del högre.
Under 2016 kom 70 000 ”flyktingbarn” till Sverige. Bara dessa kommer alltså att kosta samhället som allra minst 70 miljarder kr/år.

Se bl a: ”Ensamkommande flyktingbarn” – Statistik, 70% Afghanistan

Tar 15 år för att 60% ska komma i arbete – finansierar inte pensionerna

Etablering på arbetsmarknaden tar tid – efter 15 år i landet förvärvsarbetar 60 procent av flyktingarna och deras anhöriga – och väl inne hinner man inte arbeta ihop tillräckligt för att finansiera pensionerna.

Se: Pensionerna räcker inte till alla

Ca 50% av de nyanlända har som bäst gått i grundskola

Problemet är inte lätt att åtgärda. Hälften av de nyanlända i dag har högst förgymnasial utbildning.

Få av de nyanlända med högre utbildning har kompetens som Sverige behöver

Många av dem med högre utbildning saknar likväl rätt kompetens för svensk arbetsmarknad.

Red’s kom:
Rent krasst är det ungefär noll av de nyanlända som kan komma in på arbetsmarknaden under de närmaste åren efter att de kommit hit.

Antalet okvalificerade jobb otillräckligt ens för medborgare födda i Sverige

Även så kallade enkla jobb kräver numera oftast gymnasieexamen, och Sverige har dessutom rationaliserat bort de flesta enkla jobben.

Red’s kom:
En grundläggande förutsättning för att Sverige ska vara konkurrenskraftig gentemot andra länder är att begränsa antalet okvalificerade arbeten, inte att öka dessa.

Se bl a: 53% av alla jobb i Sverige borta om 9 år

Kommuner som under lång tid tagit emot många flyktingar går back

Effekterna på samhället är påtagliga. I ett av bokens mest intressanta avsnitt granskar Sanandaji kommuner som under lång tid har tagit emot många flyktingar. Malmö, Södertälje och Botkyrka har på två decennier fått se skattekraften urholkas, och överlever i dag endast tack vare de totalt 7,5 miljarder kronor som årligen kommer via det kommunala utjämningssystemet.

Red’s kom:
Tino skriver:
Andelen med utländsk bakgrund är 57 procent i Södertälje, 51 procent i Botkyrka och 43 procent i Malmö.
Andelen första generationens invandrare är 40 procent i Södertälje, 37 procent i Botkyrka och 32 procent i Malmö.
I termer av utomvästliga invandrare följs dessa tre kommuner av Sundbyberg, Sigtuna,
Burlöv, Huddinge, Järfälla, Landskrona och Solna på topp tio.”.

Se även: Sandviken och politikernas lögner med stöd av PWC – Tino Sanandaji

Utanförskapsområden ökat från 3 till 186 på kort tid

Påföljande segregering leder till hög koncentration av sociala problem. Antalet utanförskapsområden växte från tre år 1990 till 186 på drygt två decennier. Där frodas antisocialt beteende och kriminalitet.

Mängden anlagda bilbränder per 100 000 invånare – för att ta ett exempel ur boken – har nästan fyrdubblats på knappt 20 år, och högt över grannländerna.

Traineejobb, plusjobb, instegsjobb och jobbcoacher löser inget

Boken avslutas med 25 åtgärdsförslag. Bättre tillväxtpolitik, större satsningar på forskning och utbildning, samt ordning och reda i skolan är bekanta krav från höger. Sanandaji lyfter också fram upprustning av miljonprogrammet, återinförd fastighetsskatt för att finansiera integrationsmisslyckandet och arbete mot diskriminering på krogen.

BIDRAG FÖR ATT ÅKA TILLBAKA TILL SITT HEMLAND
Han föreslår också ökade repatrieringsbidrag – även en tiodubbling av nuvarande 30 000 kronor i återvändandepeng skulle ur ett skattebetalarperspektiv vara lönsamt .

Red’s kom:
Repatriering innebär en flyktings återvändande till sitt hemland. För det mesta genomförs återvändandet frivilligt men kan även ske med tvångsliknande åtgärder.

Frivillighet förutsätter att de ekonomiska fördelarna med att stanna i Sverige och försörjas här inte överväger.

Ingenstans bland åtgärdsförslagen finns dock traineejobb, plusjobb, instegsjobb eller jobbcoacher. Om sådana insatser hade fungerat hade Sverige varit bäst på att integrera invandrare på arbetsmarknaden, och inte sämst i OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development / Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling).

En ovillkorlig förutsättning för förbättringar är att minska asylinvandringen

Inget kommer dock att fungera, menar Sanandaji, om vi fortsätter att fylla på utanförskapet med fortsatt stor asylinvandring.

Beställ Tinos bok här

Källa: SvD

Se även bl a;
Flyktingar/migranter till EU, hur många, varifrån och till vilket land – Sveriges flyktingpolitik

Migrationsverkets prognoser lika meningsfulla som väderprognos för nästa årLista över vilka länder asylsökande kommer från till Sverige!

Migrationsverkets statistik 2014-2016


14 av 28 EU-länder tar emot kvotflyktingar – Sverige flest!

Björk (V) vill att alla kvotflyktingar fördelas mellan Sverige & Tyskland


EU vill tvinga alla EU-länder att ta emot flyktingar
Not: 5 585 ”kvotflyktingar” av 160 000 till Sverige.
Av 162 000 migranter som EU i maj 2015 beslutade att de skulle omplaceras hade i september 2016 bara 5 651 migranter flyttats från Grekland och Italien. Om dessa 5 651 migranter fördelats på även andra länder än Sverige och Tyskland framgår inte av media.

Varje år är ett nytt rekordår för svenskt flyktingmottagande

Svensk invandringspolitik är extrem

Sverige har tagit emot 6 gånger fler flyktingar än Tyskland


Moderaterna föreslår att Dublinförordningen ska följas med stopp för asylsökande

Expert klargör att Sverige kan skicka tillbaka alla migranter till Danmark/Tyskland


Hans Rosling har fel om migrationen – migranter är inte flyktingar

Hans Rosling har fel om flyktingkostnader – Tino Sanandaji


Antalet flyktingar måste få diskuteras

Pratats för lite om invandringsproblematiken

Inför en förundrad omvärld

Sveriges smala åsiktskorridor – Rädsla för sanningssägare – Tino Sanandaji

Journalister mörklägger sanningen om invandrarna

Aftonbladets debattmarodörer – Obekväma åsikter avfärdas som rasism – Tino Sanandaji


Svenskar mest invandringspositiva i EU… eller?

58% av svenskarna vill ha minskad invandring – MP-väljare avviker – Tino Sanandaji

Novus juni 2015: 76% i Sverige tycker som SD i invandringspolitiken


Danmarks 34 åtstramningar i asylpolitiken listas här!


Är arbetsförmedlingens uppdrag att fiffla med statistik om nyanlända? – Tino Sanandaji

Dessa åtgärder krävs för Sveriges invandringspolitik

Integrationsförslag som inte löser problemen

Dags att prata om volymer för invandring

Fult att hjälpa flyktingar?


Teodorescu: Dags att sluta bortse från migrationens problem


Ska politiker följa folkets vilja?

Klyfta mellan folk och folkvalda – Problem viftas bort av politiker


54% av flyktingarna har en inkomst under 13.000 kr efter 10 år


Syrier inte högutbildade även om de är mer utbildade än Stefan Löfvén

Högutbildade kebabtekniker höjer utbildningsnivån i Sverige


Flyktingar protesterar mot att de inte får egna lägenheter i stad direkt vid ankomst till Sverige

Kostnader för bostadslösa ökat med 45% på 2 år


Sverige behöver integrationsminister och migrationsminister


Debatt om flyktingpolitiken: Kristina Persson (S), Fredrik Malm (FP), Paula Bieler (SD)


Skrämmande okunskap om invandring och integration, Aftonbladet

Nekades jobb pga åsikter om asylhantering

Regler för asyl och migration måste anpassas

Invandring förr och nu är inte jämförbara

Vilka är Sveriges skyldigheter?


Sveriges bistånd drygt 40 miljarder kr år 2015, 3-4:e mest i världen


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Journalister mörklägger sanningen om invandrarna

Krav på genomlysning av svensk invandringspolitik: Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor.

Endast 1/10 som beviljats uppehållstillstånd har skyddsbehov

Drygt en miljon utländska medborgare har under ett kvarts sekel beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Av dessa är hela nio av tio varken klassade som flyktingar eller som skyddsbehövande.
Det är alltså en lögn att Sveriges mottagande av utlänningar främst värnar om de mest utsatta flyktingarna. Men detta förtigs av såväl politiker som massmedier.

Nationell mörkläggning

Inte minst journalisterna har svikit sitt ansvar. I stället har vi fått en nationell mörkläggning av ideologiska skäl i allt som rör invandrar-, asyl- och flyktingfrågor.

Utredning av kostnader & skatteintäkter

Nu borde regeringen genast utreda hur mycket de människor som kommit hit kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. Att ett samhälle faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen.

Semesterresor & socialbidrag

Jag var med om att bevilja asylsökande med uppehållstillstånd semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från. Jag betalade ut socialbidrag till utländska medborgare som jag nästan säkert visste hade svarta jobb vid sidan om – allt för att undvika obehagliga konfrontationer.

Vinklad information

På Sveriges Television fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska ”vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven”. För att en nyhetssändning skulle bli en ”bra show” var det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna.

Dålig verklighetsförankring bland journalister

Sedan dess har jag funderat över orsakerna till att de ledande opinionsbildarna har så dålig verklighetsförankring i frågan.
Hur många inflytelserika journalister har haft ett längre sammanhängande arbete i den verklighet som de varje dag vinklar sina rapporter utifrån?

Våra opinionsbildare lever sällan där problemen finns. Eliten av skribenter och tyckare tillhör en övre medelklass som inom sina reservat ostört kan värna om sina ideologiska konstruktioner och rynka på näsan åt enklare varelsers intolerans.

Ingen diskussion om Sveriges mest genomgripande förändring

På Migrationsverkets hemsida finns en tabell som heter ”Beviljade uppehållstillstånd 1980-2006”. Den specificerar på vilka grunder en utlänning fått uppehållstillstånd här under 26 år. Informationen har varit tillgänglig under många år, med årliga uppdateringar. Ändå tycks Sveriges journalistkår sorgfälligt ha undvikit att ta del av den. Resultatet har blivit att den mest genomgripande förändring som det svenska samhället genomgått i vår tid inte diskuterats offentligt på ett allsidigt sätt.

Migrationsverkets siffror sätter ljuset på denna ohederlighet, såväl vad gäller medierapporteringen som ansvariga politikers rädsla för klarspråk till allmänheten.

1 miljon uppehållstillstånd –
1/2 miljon i anhöriginvandring

Från 1980 till 2006 har drygt en miljon uppehållstillstånd beviljats i Sverige, varav nästan alla permanenta, vilket skiljer Sverige från de flesta länder.

Ett tillskott på en miljon utländska medborgare under så pass kort historisk tid är en stor del av en liten befolkning som Sveriges och när det gäller att ta emot asylsökande så toppar Sverige statistiken per capita i Europa.

2/3 av uppehållstillstånd för anhöriginvandring

Därutöver utgör anhöriginvandringen nästan hälften, en halv miljon, av alla som får stanna. Tillsammans med den näst största posten humanitära skäl (som nu kallas för ”särskilt ömmande”) uppgår denna invandring till två tredjedelar av alla beviljade uppehållstillstånd. Men dessa är inte kopplade till skyddsskäl och faller utanför ramen för asyl.

5 % är flyktingar enligt FN:s konvention

Endast 22.000 eller 5 procent av de asylsökande har fått stanna på grund av de är flyktingar enligt FN:s konvention, som omfattar personer som löper risk att förföljas i hemlandet på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön eller sexuell läggning.

Kvot- och konventionsflyktingar

Ytterligare 35.000 har kommit hit som utvalda kvotflyktingar, utsedda av Migrationsverket och FN:s flyktingorgan UNHCR när alla andra möjligheter ansetts uttömda. Kvot- och konventionsflyktingar är de enda grupper som är kopplade till FN-beslut när det gäller skydd och asyl.

8 av 10 får uppehållstillstånd av ”humanitära skäl”

Men drygt åtta av tio asylsökande får sina permanenta uppehållstillstånd utan att de klassificeras som flyktingar. Istället får de stanna av humanitära skäl eller får asyl på nationella särtillägg som ständigt byter namn: ”flyktingliknade skäl”, ”de facto flykting”, ”skyddsbehövande”.

Mörkläggning av Invandring, asyl och flyktingmottagning

Helhetsbilden kan vara krånglig att reda ut, men det är en publicistisk skyldighet gentemot allmänheten, som knappast orkar hänga med i alla turer kring invandring, asyl och flyktingmottagning. Journalister har ett ansvar, och ibland ett direkt uppdrag, att belysa samhällsfrågor ur ett allsidigt perspektiv. Detta ansvar har min yrkeskår grundligt svikit. I flyktingfrågan har en nästan total enögdhet rått under alla år. Vi har inte redovisat obehagliga fakta och debatterat vart Sveriges upp- och nedvända asylpolitik kan leda.
Istället har vi fått en nationell mörkläggning som upprätthålls av ideologiska skäl, där verkligheten få maka på sig för den idealiserade självbilden och den fejkade toleransen.

Politiskt korrekt

Det är sällan karriärfrämjande att uttala sig för en restriktivare asylpolitik eller ifrågasätta det mångkulturella samhället. Den fruktade stämpeln ”främlingsfientlig/rasist” fungerar fortfarande som ett strypkoppel och avskräcker många från att gå i polemik mot godhetens företrädare, vilka på ren reflex använder förringande generaliseringar för att ta udden av all kritik. Sällan diskuteras själva sakfrågan, vilket knappast stärker de mest utsatta flyktingarnas möjligheter att få stanna.

Invandring kostar mellan 40 och 300 miljarder kr per år – Utredning och redovisning saknas

Den mycket omfattande invandringen till Sverige, världens ledande bidragsnation, kostar enorma summor – det vet vi. Spekulationer på dagspressens debattsidor samt utredningar och beräkningar som gjorts sedan mitten av nittiotalet varierar dramatiskt och pekar på årliga kostnader mellan 40 till närmare 300 miljarder per år.

För inte så länge sedan skrev de två ordförandena i Sveriges Kommuner och landsting på DN Debatt att ”endast hälften av de män som kom som flyktingar under slutet av 1990-talet hade arbete fem år senare. För kvinnorna var motsvarande siffra ännu lägre, mellan 30 och 40 procent”. Men vi får aldrig klart besked från de politiker som har öppnat våra gränser om kostnaderna.

I alla andra sammanhang övervägs utgifter i detalj, men här råder amnesti från sådant grundläggande förnuft. I stället tvingas vi gissa oss till utgifternas omfattning.

Offentlig diskussion i övriga Europa

I Europa börjar det bli alltmer legitimt att våga kräva en offentlig diskussion om samhällets kostnader för invandring/asylmottagning. I exempelvis våra nordiska grannländer är klimatet öppnare.

Storbritanniens överrabbin Jonathan Sacks framförde nyligen öppna farhågor om det mångkulturella samhällets sönderfall i boken The Home We Build Together. Den väckte en livlig debatt i brittiska medier, men i Sverige hördes inte ett ord.

Under den spanska valkampanjen nyligen seglade invandringen för första gången upp som en stor fråga.

Hos oss har moderaterna ändå varslat om att asylpolitik och integration för första gången kommer att bli en valfråga.

Beröringsångest

Migrationsministern har kallat svenska politikers rädsla för att tala om problemen med invandring för ”beröringsångest” och att de i stället ska våga tala om ”socio-ekonomiska problem som är kopplade till en viss kategori”.

Diskussion utan att behöva anklagas för att vara rasist

Självklart ska vi ta emot människor som kan belägga att de flyr för sina liv. Lika självklart är det att man inte kan tala om invandrare som en enhetlig grupp. Men man måste ändå kunna få diskutera frågan generellt och öppet utan anklagelser om rasism och främlingsfientlighet.

Förändringen av Sverige från ett homogent till ett mångkulturellt samhälle är den största förändringen under vår livstid. Att skattemiljarder slentrianmässigt betalas ut till stora grupper som inte har klassificerats som varken flyktingar eller skyddsbehövande är provocerande för samhällsmoralen och gynnar på längre sikt endast verklig främlingsfientlighet.

Sverige kan inte härbärgera alla som far illa

I grunden är det humanistisk hybris att tro att Sverige ska kunna härbärgera någon större del av alla som far illa på vår jord. Detta etablerade tankemönster var från början till största del ett uttryck för en solidaritet, men har under människosmugglarnas guldålder förvandlats till ren ansvarslöshet.

Det är dags för vår yrkesgrupp att våga lyfta på locket och föra en offentlig diskussion som är förankrad utanför elitens elfenbenstorn.

Statlig utredning

Ett rimligt krav är att regeringen tillsätter en statlig utredning om hur mycket de människor som har kommit hit de senaste tio till femton åren kostar i offentliga utgifter och tillför i skatteintäkter. På så sätt skulle vi äntligen kunna få en öppen diskussion om det mångkulturella samhällets för- och nackdelar ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett samhälle som faller sönder på grund av en alltför stor invandring gagnar ingen. Vi måste begränsa oss till att hjälpa de svårast utsatta om vi i framtiden ska kunna ha några resurser kvar till ett värdigt flyktingmottagande.

Gunnar Sandelin, journalist, socionom och tidigare pressombudsman på Bris.Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2008-04-07

Nekades jobb pga åsikter om asylhantering

Generaldirektör Stefan Lundgren, Statistiska Centralbyrån (SCB) informerade att han, efter att ha läst Gunnar Sandelins debattartiklar i media, ”inte hade något förtroende för mitt sätt att skriva” och därför inte skulle komma att anställas av SCB.

De fyra debattartiklar som Gunnar Sandelin skrivit behandlar de känsliga ämnena asyl och migration och har publicerats på några av Sveriges största och mest respekterade debattsidor (DN Debatt, GP Debatt och SVD:s Brännpunkt) samt på debattsajten Newsmill.

Källorna har varit Migrationsverkets rapportering, offentliga statliga utredningar och rapporter samt i något fall SCB. Samtliga fyra artiklar har resulterat i anmärkningsvärt stora och positiva läsarreaktioner.

Fokus på att media mörkar fakta

Gunnar Sandelins fokus var att journalistkåren, i sin iver att motverka främlingsfientlighet, inte rapporterar allsidigt utan döljer grundläggande fakta.

Några exempel som sällan nämns är att:
• bara några få procent av de asylsökande som fått stanna de senaste 30 åren är flyktingar enligt internationell konvention och svensk lag,
• i stort sett ingen som söker asyl har giltiga id-handlingar,
• Sverige ligger etta i världen när det gäller att ta emot asylsökande per capita (bortsett från lilleputtarna Cypern och Malta),
• utbildning och nivå vad gäller efterfrågad yrkeserfarenhet är mycket låg hos de asylsökande som beviljas permanent uppehållstillstånd
• vi har en anhöriginvandring till dessa som torde vara ännu större än asylinvandringen.

Sammantaget har Gunnar Sandelin uttryckt sin oro över konsekvenserna av vad han ser som en ansvarslös asylhantering.

Åsikter skäl för att nekas anställning?

Om detta är ett legitimt skäl för att neka någon anställning i stat, kommun eller landsting har i praktiken Sveriges grundlagsstadgade åsikts- och yttrandefrihet upphävts. Då har vi – paradoxalt nog – accepterat ett förbud för en person att arbeta inom offentlig förvaltning på grund av att denne använt sig av sina medborgerliga rättigheter.

Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi, skriver att värdegrund är ”ett begrepp som smugit sig in bakvägen i det politiska landskapet” och fungerar som ett sorteringsverktyg: ”Visst, tänk fritt du, men har du inte rätt värdegrund så kommer vi inte att anställa dig och heller inte ta dina tjänster i anspråk”.

Vilka åsikter får man ha för ett statligt jobb?

Gunnar Sandelin har gjort en anmälan till Justitiekanslern (JK), som granskar ärenden som berör myndighetsutövning och yttrandefrihet. Förhoppningsvis kan JK komma med ett klargörande om vad som är tillåtna åsikter för den som söker ett statligt jobb.Klicka här för att gå till artikeln i Expressen, 2011-01-20

Fakta är inte onda eller goda

Professor Karl-Olof Arnstberg & docent Gunnar Sandelin tar i sin bok ”Invandring och Mörkläggning” (år 2013) upp 8 punkter:
Vad vet Du om invandringen och invandringspolitiken?

  1. Sverige har från millenieskiftet fram till oktober 2013 beviljat drygt 1,1 miljoner invandrare uppehållstillstånd.
  2. Under syriska inbördeskriget har Sverige beviljat 16.400 syrier asyl.
    Danmark, Norge och Finland har beviljat asyl till drygt 2.000 respektive 802 och 310 syrier.
  3. Anhöriginvandringen handlar till största delen om att ta hit en partner från det forna hemlandet.
    En tredjedel av dessa anhöriga blir helt beroende av försörjningsstöd.
  4. Utrikes födda utgör 15 procent av Sveriges befolkning. De uppbär 60 procent av landets försörjningsstöd.
  5. 1990 hade Sverige tre utanförskapsområden (mer än hälften av de vuxna saknade arbete). 2006 var de 156 till antalet. Därefter har inga mätningar gjorts.
  6. Av dem som nu beviljats asyl beräknas 70% vara arbetslösa ännu efter två år.
  7. År 2012 beviljade Sverige 111.000 uppehållstillstånd.
  8. 64 procent av Sveriges befolkning anser att media inte berättar sanningen om samhällsproblem som är förknippade med invandringen.

Diskussion om samhällsproblem behövs

Istället för att försöka flytta bort fokus från frågor som ovanstående fakta – där förhoppningsvis de flesta i alla fall kan vara överens om att det finns utmaningar med invandringen som måste lösas – kanske det vore idé att föra en diskussion om samhällsproblemen, på samma sätt som man annars gör i andra frågor? Om man stoppar huvudet i sanden och låtsas som att problem inte finns, hur ska man då kunna komma tillrätta med problemen?