Svenskar mest invandringspositiva i EU… eller?

Vem ska jag tro på? (Thomas Di Leva)

Svenskarna är det folk inom Europeiska unionen som är mest positivt inställda till invandring, både från andra medlemsländer och från icke EU-länder, skriver nyhetssajten Europaportalen.

72% av tillfrågade i Sverige ser positivt på invandring från länder utanför EU

I opinionsundersökningen Eurobarometern (Europabarometern) svarar 72 procent av de tillfrågade svenskarna att de ser ganska eller mycket positivt på utomeuropeisk invandring. Det är betydligt mer än de näst mest positiva länderna Kroatien och Spanien där knappt hälften, 48 procent, ser positivt på utomeuropeisk invandring.

En majoritet, 57 procent, av de 27.900 tillfrågade EU-medborgarna har en ganska eller mycket negativ syn på invandring utifrån unionen. Motsvarande siffra för invandring inom unionen är 41 procent.

Mest negativa till utomeuropeisk invandring är letter, tjecker och italienare.Svenskar påstås vara mest positiva till invandring... men vad är sant?Ovanstående står på SVT:s sajt, 2015-01-17, och togs upp som nyhet i TV samma dag.

Vad är sanningen?

1.
Det första man ska fråga sig är hur det kan vara sant att 72% av svenskarna är positiva till utomeuropeisk invandring med tanke på att detta tydligt motsägs av samtlig övrig statistik, oavsett åsikt och partitillhörighet hos dem som tagit fram och presenterat undersökningarna.

Svar: Logiskt omöjligt resultat !

b. Sedan ska man fråga sig vem som står bakom undersökningen, om denna är partisk och i vilken riktning. I detta fall är det  Eurobarometern, EU-kommissionens opinionsundersökning av medborgarnas åsikter i EU-relaterade frågor.

Svar: Partisk beställare av undersökning !

c. Sedan ska man fråga sig om undersökningen är statistiskt säkerställd. Man brukar säga att med minst 1.000 olika personer som svarar blir undersökningen statistiskt säkerställd. Det är dock bara i teorin. Sanningen är att det krävs en hel del fler för att inte riskera att få alltför stora felmarginaler.

Svar: Det kan konstateras att undersökningen inte är statistiskt säkerställd eftersom det fattas 100 personer för att uppnå ens 1.000 personer/land (vilket alltså redan i sig är otillräckligt).
Därutöver uppges inte hur många per land som svarat. Det kan vara 700 personer i Sverige och 1.300 i Polen.

2.
• Extremt vinklad/felställd fråga
Man kan snabbt och enkelt konstatera att frågan är kraftigt vinklad. För att få ett resultat med någon form av värde måste frågan delas upp på fler, t ex;
a) Är du positiv till invandring av dem med muslimsk tro utanför EU?
b) Är du positiv till invandring av icke-muslimer från länder utanför EU?

• Ingen hänsyn till ursprungsland eller typ av invandring
Ännu bättre om land där invandring sker från specifikt uppges i frågan.

Formen av invandring ska uppges (t ex kompetent och akademiskt utbildad arbetskraft som behov finns för, flykting med bekräftat skyddsbehov enl. FN, etc). Bara för att man är positiv till invandring innebär det inte att man är positiv till all form av invandring.
Om man, som i aktuellt fall, slår ihop diametralt olika saker i samma fråga kan resultatet inte bli annat än fel.

Vad menas med flykting?
Vad som avses med flyktingar är mycket oklart för gemene man.
Det finns t ex flyktingar som uppfyller FN:s kriterier enl. flyktingkonventionen (ca 10 %). Sedan finns Sveriges egna regler om ”humanitära skäl” (ca 40 %). Därutöver finns det anhöriginvandring (ca 50 %, där endast ca 20 % avser personer som fått uppehållstillstånd av ”flyktingskäl”, resten är giftermål, etc).

3.
Sedan ska man fråga sig hur undersökningen gått tillväga.
Svaret är; ”Intervjuerna genomförs hemma hos personerna på deras eget språk. Frågorna som ställdes var:
Var snäll och säg huruvida de följande påståendena väcker en positiv eller negativ känsla hos dig:
   – Invandring av människor från andra EU-länder
   – Invandring av människor utifrån EU”.

• Ej anonyma intervjuer
Här har vi ett av svaren på varför resultatet blev som det blev; Intervjuerna utfördes inte anonymt utan öga mot öga, i intervjuobjektens hem!
De som står bakom undersökningen har bl a inte förstått eller tagit hänsyn till de kulturella skillnaderna mellan länderna – och Sveriges extrema politiska korrekthet – som gör en dylik undersökning helt ointressant bara av denna anledning.

• Luddig känslofråga
Sedan är en fråga om ett påstående ”väcker en positiv eller negativ känsla” inte samma som om denna person önskar/välkomnar invandring. Hur kan man vara positiv eller negativ till ”invandring”? Frågan tycks medvetet luddigt ställd.

• Ingen hänsyn till storlek på eller typ av invandring
Dessutom ger den känslomässiga frågeställningen i enkäten inget svar på intervjuobjektets syn på hur STOR invandringen ska vara, eller vilken typ av invandring. Om någon är positiv till invandring av icke-europeer i storleksordningen 1 000/år så behöver denna person inte vara positiv till 100 000/år.

• Invandring och invandringspolitik är olika saker
Det är viktigt att förstå att det är skillnad på invandring och invandringspolitik. Jag skulle vilja se en undersökning som tar upp frågan om svenskarnas inställning till partiernas invandringspolitik och integrationspolitik (ingen som velat/vågat göra).

OBS!!!
I en undersökning om invandring måste man i frågeställningen mycket tydligt definiera vad som menas med, och vad skillnaderna är mellan;
– invandring,
– flyktinginvandring vs anhöriginvandring
– invandringspolitik,
– flyktingpolitik,
– integrationspolitik.
Det går inte att genomföra en undersökning om något diffust där alla har olika åsikter om innebörden i frågan.

Mångkultur, vad är det?
Att bara ställa en fråga om invandring är som att ställa en fråga om man är positiv till mångkultur. Det är säkert de flesta, men det är kanske inte lika många som är positiva till en mångkultur som till största delen eller i stora delar innebär en islamisering av samhället där samhället ska gå tillbaka i utvecklingen och rätta in sig efter religionen i stället för att de religiösa ska anpassa sig till det moderna och utvecklade, demokratiska, sekulära, västerländska samhället.

• Ej hänsyn till medias inflytande / medborgarnas kunskap
En annan viktig parameter i jämförelsen mellan länder kan vara hur media fungerar i respektive land. Upplysta människor tänker ofta annorlunda än oupplysta människor.

• Ingen hänsyn till extrema regionala skillnader
Siffrorna på totalnivå över landet är delvis ointressanta eftersom fördelningen av invandringen på regioner och delar av stadsområden är extremt ojämn. För att få med dessa skillnader behöver undersökningen stratifieras så att man har fler respondenter i regioner med hög invandring än i övriga delar. Kräver större urvalsstorlek och annan mätteknik.

4.
• Ingen hänsyn till religion
Dessutom kan resultatet påverkas kraftigt beroende hur stor andel som hör till en viss tro. Därav måste en parameter som redovisas vara hur svaren fördelats beroende på vilken religion man tillhör.

• Ingen hänsyn till inkomstnivå
Lika viktigt kan vara vilka inkomstgrupper som svarat. I huvudsak höginkomsttagare? Det är troligt att låglönegrupperna, som drabbas hårdast av invandringen, är mer negativa till invandring.

5.
Härkomst bland dem som svarat på undersökningen är också en parameter som kan få resultatet att gå åt olika håll.
Land                     Andel utlandsfödda år 2013
Luxemburg         42,35% (???)
Cypern                 23,36%
Österrike             16,12%
Irland                   16,04%
Belgien                 15,66%
Sverige                15,41%
Estland                 15,04%
Lettland               13,80%
Kroatien               13,50%
Spanien                13,21%
Tyskland              12,54%
Storbritannien    12,26%
Frankrike             11,49%
Nederländerna   11,49%
Slovenien             11,30%
Grekland              11,17%
Danmark                9,79%
Italien                     9,54%
Malta                      8,95%
Portugal                 8,40%

EU-länder            6,68%

Finland                5,16%
Litauen                4,72%
Ungern                 4,27%
Tjeckien               3,68%
Slovakien             2,92%
Polen                    1,76%
Bulgarien             1,32%
Rumänien            0,91%

• Ingen hänsyn till härkomst
Hur många utlandsfödda som finns i varje land är i sig inte relevant här, utan det är hur stor andel utlandsfödda (eller med utländska föräldrar) – och var de kommer från – som svarat på undersökningen som avgör resultatet!

I SCB:s tabell nedan för antal utrikes födda i Sverige år 2000-2012 kan man se att antalet utrikes födda idag (år 2015) i Sverige troligen är ett antal procent över 15 %.
Utrikes födda i Sverige

Andelen av befolkningen som är född utom­lands har ökat under lång tid. Vid början av 2000‑talet var den elva procent av Sveriges folk­bok­förda befolkning. Under 2012 ökade siffran till 15 procent. Under perioden motsvarar det en ökning på närmare 500 000 personer.

Drygt hälften av de utrikes födda härstammar från ett europeiskt land och cirka 30 procent kommer från ett asiatiskt land. Det vanligaste födelse­landet är Finland. Därifrån kommer 11 procent av de utrikes födda, och därefter är Irak och Polen de vanligaste födelse­länderna.

Totalt sett är den utrikes födda befolkningen jämnt fördelad mellan män och kvinnor. Det finns dock skill­nader i köns­fördel­ningen för enskilda födelse­länder. Bland de 15 vanligaste födelse­länderna 2012 var det en betydande högre andel kvinnor än män från Thailand, med 78 procent kvinnor. Även för Finland och Kina är andelen kvinnor hög, båda med 60 procent kvinnor.
I den utrikes födda befolkningen ingår även personer som har adopterats. I Sverige fanns 2012 närmare 56 000 utrikes­födda adopterade, vilket motsvarar 4 procent av dem som är födda utomlands.

6.
• Fel åldersgrupp – ålder ej beaktats
Därutöver kan man konstatera att det är personer i åldern 15 år och uppåt som svarat.
Det innebär att många (alla?) som svarat kan vara under den ålder som krävs för att rösta i landet, och dessa personers åsikter är då inte riktigt relevanta i sammanhanget.

7.
Det är också intressant att notera att Finland och Danmark skulle ligga på 8:e respektive 10:e plats, med tanke på dessa länders relativt låga intag av invandrare.
Till Finland kom det 149 syriska asylsökande under hela 2013 att jämföra med de 16 000 som kom till Sverige (mer än 30% av alla syrier som kom till EU). Under perioden januari-april 2014 kom 18 000 asylsökande till Sverige, visar Migrationsverkets statistik. Det är en ökning med med 39 procent från 2013 då drygt 54 000 personer sökte asyl i Sverige (anhöriginvandring och andra former av invandring exkluderad).

Jämförelse mellan länder omöjlig!

För att EU-medborgarnas åsikter om invandring ska kunna jämföras mellan länderna måste samtliga förutsättningar som tagits upp ovan vara i princip samma från land till land i undersökningen. Men inte ens en enda parameter ovan har tagits den minsta hänsyn till i denna undersökning. Då är det givet att man får dessa stora skillnader mot verkligheten.

Sammanfattningsvis för Eurobarometerns undersökning:

• Logiskt omöjligt resultat !
• Extremt vinklad/felställd fråga
• Luddig känslofråga
• Invandring och invandringspolitik är olika saker
• Ej anonyma intervjuer
• Ej hänsyn till;
– medias inflytande
– medborgarnas kunskap
– extrema regionala skillnader
– typ av invandring
– antal
– religion
– inkomstnivåer
– ursprungsland / härkomst
• Fel åldersgrupp – ålder har inte beaktats

SD:s invandringspolitik får högst betyg bland alla väljare

Det hade varit mycket intressant att se resultatet på en korrekt ställd fråga till väljarna om;
– Vilket parti har den bästa flyktingpolitiken?
– Vilket parti har den bästa invandringspolitiken?
– Vilket parti har den bästa integrationspolitiken?

SIFO:s analyschef, Toivo Sjörén, säger i maj 2014 att 47 procent av svenskarna inte vet vilket parti som har bäst invandringspolitik, och han menar att det kan bero på att partierna inte är så tydliga i den frågan. Det parti som fick flest röster var SD. Nästbäst, men kraftigt under SD, kom socialdemokraterna. Centerpartiets invandringspolitik bedömdes sämst av väljarna.

Vilket parti är bäst på flykting- och invandrarfrågor?

I den mätning Ipsos gjort i januari 2015 kommer man fram till ett annat resultat. Anledningen till detta är främst att undersökningen inte tar hänsyn till de väljare som inte vet vilket parti som har bäst invandringspolitik. Ipsos undersökning blir därmed rejält missvisande, och man svarar ofta det parti som man normalt röstar på även om partiet inte ens har någon invandringspolitik.

Fråga: Vilket parti är bäst på flykting- och invandrarfrågor?
S    23%  (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
SD 15%
M  12 %  (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
KD  7%
V    5%    (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
MP 5%    (har ännu inte presenterat någon invandringspolitik)
FP  4%    (innan FP presenterat sina 5 korta punkter)
C    2%    (Centerns enda invandringspolitik är fri invandring)

Sveriges flyktingpolitik stöds av en minoritet

Den aktuella undersökningen av Eurobarometern skiljer sig avsevärt från bl a SOM-institutets undersökningar om invandring i form av ”flyktingar”.Hur många vill ta emot fler/färre flyktingar i Sverige?http://opinion.se/valhistorik/svenskarnas-uppfattning-om-invandring-1957-2013 Enligt SOM-institutet stöds nuvarande flyktingpolitik av en minoritet av medborgarna. Endast 31% var emot en minskning av antalet flyktingar år 2013 (säkert en betydligt lägre andel idag).

SOM-institutet har något färre brister i undersökningarna jämfört med Eurobarometern, även om det är en allvarlig brist att i frågeställningen t ex inte ens separera flyktinginvandring från anhöriginvandring och arbetskraftinvandring.

Stor skillnad mellan Sifos och SOM-institutets mätningar

Jag har frågat Sifo varför de tror att Sifos undersökningar skiljer så mycket från SOM-institutets, men det var tydligen en känslig fråga, för Sifo vill inte svara på detta.

Kan man lita på SOM-institutet?

SOM-institutets frågeställning kan kritiseras. Flyktinginvandringen är bara är en liten del av den totala invandringen och  t ex mycket mindre än anhöriginvandringen. Dessutom är ”flykting” ett värdeladdat ord. Trots detta tas ofta resultaten från SOM-undersökningen som bevis för inställningen till invandringen i allmänhet.

I SOM-undersökningen år 2011 ansåg 37% att ”Invandringen utgör ett hot mot svensk kultur och svenska värden”. Därefter redovisades inga resultat på denna fråga.

SOM-institutet har också slutat redovisa svar på frågor som ”Det finns för många utlänningar i Sverige” och ”Jag skulle inte tycka om att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen”.

Det ska noteras att SOM-institutet saknar svarsalternativet ”Varken instämmer eller tar avstånd/Vet ej”, intervjuobjekts ålder har ej beaktats och deras tabell speglar inte svaren på rätt sätt, etc.

Många anser att SOM-institutet bara mäter;

  • svenskarnas okunnighet om hur extrem och förödande svensk invandrings-/integreringspolitik är för alla parter
  • hur effektivt politiker och journalister (makteliten) döljer obekväma sanningar för svenska folket
  • den politiska korrektheten

Mätning förutsätter kunskap

Hur ska någon kunna argumentera emot ovanstående om SOM-institutets mätningar av medborgarnas tyckande?

Det är givet att man inte kan mäta något som intervjuobjekten inte känner till utan som bäst endast har en allmän uppfattning om, baserat på fritt tyckande utan koppling till fakta eller verkligheten.

Eftersom hälften av medborgarna, enligt Sifos undersökning, uppger att de inte har någon kunskap om partiernas invandringspolitik kan man misstänka att det är ytterligare runt 30 % som antingen tror att de har någon form av kunskap om detta eller som helt enkelt inte bryr sig och bara kastar ut ett svar som är det parti man röstar på av tradition.

Det är de facto endast ett parti som redovisat någon form av invandringspolitik (förutom C och MP som bara sagt att de vill ha fri invandring, och senast Göran Hägglund som bara i all hast uppgivit tre till synes ogenomtänkta punkter, alla utan förslag på finansiering), och det är Sverigedemokraterna.

Så länge politikerna, med stöd av media, kan hålla medborgarna i ett mörker om invandringens kostnader och konsekvenser på kort och lång sikt samt om vilka krav som finns för uppehållstillstånd, så länge kan man upprätthålla en positiv inställning till invandringen hos en relativt stor del av befolkningen.

Professor i statsvetenskap låter sig luras

Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet (statsvetare på SOM-institutet) och tidigare aktiv vänsterpartist samt med åsikten att Sveriges Nationaldag ska avskaffas, sväljer undersökningen med hull och hår, och drar direkt ett stort antal felaktiga slutsatser från resultatet (DN 2015-01-17). T ex;
– Flykting- och migrationspolitik har inte varit en stor stridsfråga i svensk politik, vilket återigen kan förklara svenskarnas positiva inställning. [Red’s anm: Ingen stor stridsfråga? Har Marie Demker missat att det var på håret att denna fråga ledde till nyval?]
– Vi har ingen nationalistisk tradition som gör det svårt att ta emot människor från omvärlden. [Red’s anm: Ändå är det bevisligen så]
– Attityderna ligger förankrade i djupare strukturer snarare än att dessa påverkas av snabba förändringar i omvärlden som Syrien-kriget. [Red’s anm: Attityderna förändras med ökad kunskap och insikt]
– Vi är vana vid en stor invandring och ser positiva effekter av det. [Red’s anm: 1. Vi kan omöjligen vara ”vana” vid den allt större invandringen. 2. Vem har sett dessa positiva effekter och vilka skulle dessa vara? Däremot kan vi enkelt se de negativa effekterna, som bara kommer att öka genom dagens bevisligen misslyckade integrationspolitik]

– Samtidigt som Sverigedemokraterna blir allt större så har svenskar blivit mer positiva till att ta emot fler flyktingar (SR 2014-09-24).
– När det gäller Sverigedemokraternas centrala fråga – invandringen – så finns det inga som helst tecken på att den svenska befolkningen har blivit mera restriktiv under den här perioden.
– Enligt SOM-institutet, som årligen mäter svenskars attityder i olika frågor, så har andelen som tycker att det vore bra om Sverige tog emot färre flyktingar snarare minskat från 52 procent till 44 procent på tio år.
– Även om andelen ökat som ser integration och invandring som ett problem så betonar Marie Demker att frågan fortfarande är lågprioriterad hos de allra flesta.

Inte ett rätt där!
Finns det överhuvudtaget någon genom historien som gjort så många konstaterat felaktiga antaganden och prognoser som statsvetare Marie Demker? I tidningen Dagen 2014-01-08 säger Marie Demker ”Man kan inte häva ur sig saker som inte är genomtänkta”. Men svaren ger ofta just en känsla av att vara extremt ogenomtänkta. Det finns många kunniga och mer faktabaserade statsvetare och det är märkligt att dessa så sällan anlitas av media till förmån för Marie Demker och hennes man, Ulf Bjereld. Medborgarna får därmed lätt en snedvriden bild av verkligheten.

Marie Demker

2010-05-24 uttalade Marie Demker sig i Aftonbladet:
– Att högerpopulistiska krafter hörs allt mer på till exempel internet menar Marie Demker inte betyder att de växer sig starkare.
– Den generella acceptansen ökar men den grupp som inte accepterar invandrare och flyktingar är högljudd och använder sig av alla medel för att föra ut sina åsikter. [Red’s kommentar: Det verkar som Marie Demker blandar ihop SD med sitt eget parti, Vänsterpartiet, t ex Karin Rågsjö, men även Miljöpartiet; t ex Rosanna DinaMarca, Jan Lindblom, Pernilla Stålhammar] De sakerna kan ske samtidigt och det är förrädiskt att tolka opinionen med de opinionsyttringar som hörs utåt, det såg vi redan under 90-talet.
Efter detta dubblerades snabbt SD:s väljare.

Vinklad nyhet från ett okritiskt SVT

Denna kraftigt vinklade ”nyhet”, som enbart döljer sanningen, presenterar alltså SVT (där 83% röstar på vänsterblocket) utan att ifrågasätta något!
Är SVT inget annat än en propagandamaskin, kan man fråga sig?

En stor andel av media, utöver SVT, pyttsade ut nyheten från TT Malmö utan den minsta form av kritisk granskning, t ex; Sveriges Radio/SR, Dagens Nyheter/DN, Svenska Dagbladet/SvD, Dagens Industri/DI, Sydsvenskan/SDS, Aftonbladet, Göteborgsposten/GP, Metro, Helsingborgs Dagblad/HD, Smålandsposten/SMP, Ystads Allehanda/YA, Trelleborgs Allehanda/TA, Sydöstran, Södermanlands Nyheter/SN, Blekinge Läns Tidning/BLT, Närkes Allehanda/NA, Kristianstadsbladet, Borås Tidning/BT, Hallands Nyheter/HN, Dagen.

Det var endast vinklade åsikter, i svepande och oprecisa ordalag, från en märkbart partisk Marie Demker som media tillät.

Samtliga media hade ingen kommentarsfunktion för läsarna där de kunde ge sina synpunkter. Tack och lov för Internet, där i alla fall den lilla grupp som söker sanningen kan få denna.

Om undersökning gjorts på korrekt sätt…

Trots alla konstaterade fel i undersökningen så uppges endast drygt 20% av svenskarna mycket positiva till invandring utanför EU.

Ingen undersökning fångar upp skillnader i tolkningar
T ex är definitionen av flykting inte samma som för invandrare.

Om undersökningen utförts på ett mer korrekt sätt är det troligt att resultatet skulle bli max 10 % i Sverige (inkl. svenska muslimer) som är positiva till invandring från muslimska länder. Återstår att se om en sådan undersökning någonsin kommer att göras… och publiceras.

Allt fler svenskar negativa till invandring

Som exempel kan nämnas att när SVT låtit Sifo göra en liknande undersökning (med något mer relevant frågeställning, men fortfarande med många frågetecken) så har resultatet blivit enligt följande;

Tycker du att Sverige tagit emot invandrare i alltför stor omfattning eller har det skett i ungefär lagom omfattning eller borde vi ha tagit emot fler?

Alltför stor omfattning: 44 procent – ökning med 7% !
Lagom omfattning:         36 procent – minskning med 12% !
Borde tagit emot fler:     10 procent
Vet ej:                                 10 procent – ökning med 4% !

Notera här den extremt stora skillnaden mellan Eurobarometerns vinklade påstående att 72% av svenskarna skulle vara positiva till invandring och Sifos undersökning för ett år sedan med 46% (om frågan formulerats mer konkret hade säkert resultatet sjunkit ytterligare). Det finns all anledning att tro – trots medias censur & påverkan – att denna andel är långt lägre idag, samt att åsikten att Sverige inte mäktar med den omfattande invandringen är högre än år 2004 (55%).

  • År 2013:

Alltför stor omfattning: 37 procent
Lagom omfattning:         48 procent
Borde tagit emot fler:       9 procent
Vet ej:                                   6 procent

OBS!!!
I den undersökning som Sifo gjort sedan 1957 om vad svenskarna tycker om omfattningen av invandring kan man konstatera en stor diskrepans med av ovan presenterade resultat från SVT.
Sifo frågar år 2013;
Har du en uppfattning om Sverige tagit emot invandrare i
alltför stor omfattning 49 %
lagom omfattning         40 %
Det är alltså år 2013 12 % fler som tycker att för många invandrare tagits emot jämfört med av SVT presenterade resultat!

Enligt SOM-institutet vill 44 % ta emot färre flyktingar.
Enligt Sifo tycker 49 % att Sverige tagit emot flyktingar i alltför hög omfattning.
Enligt SVT tycker 37 % att Sverige tagit emot flyktingar i alltför hög omfattning (undersökning också av Sifo).

Enligt Eurobarometern är 72% positiva till invandring utifrån EU.

Notera bl a att i ingen av ovanstående gjorda undersökningar har det definierats som intervjuobjekten skulle ta ställning till, dvs vad ”flykting” innebär. Var och en har fått göra sin fria tolkning.

Är det någon som litar på statistiken – och SVT – efter detta?

  • År 2004:

Alltför stor omfattning: 55 procent
Lagom omfattning:         34 procent
Borde tagit emot fler:       6 procent
Vet ej:                                   5 procent

  • År 2002:

Alltför stor omfattning: 50 procent
Lagom omfattning:         38 procent
Borde tagit emot fler:     10 procent
Vet ej:                                   2 procent

Vad gäller idag – år 2015?

Även om det (enl. ovanstående undersökning) år 2014 är så många som 36% som tycker att Sverige tagit emot lagom många invandrare så skulle resultatet förmodligen blivit en hel del lägre om frågan framförts på rätt sätt (förutom att det då inte fanns den kunskap som idag sakta men säkert börjar spridas trots den mörkläggning om invandringen som varit allmänt gällande).

Enda garanterade slutsatsen

En sak kan man i alla fall säga med säkerhet utfrån den i övrigt osäkra statistiken. Den sedan 1991 gällande flykting- och invandringspolitiken saknar stöd hos majoriteten av medborgarna i Sverige!

Är det rimligt?

Sprid gärna sanningen genom att länka till denna sida.

Se även bl a;
Flyktingar/migranter till EU, hur många, varifrån och till vilket land – Sveriges flyktingpolitik

Migrationsverkets prognoser lika meningsfulla som väderprognos för nästa årLista över vilka länder asylsökande kommer från till Sverige!

14 av 28 EU-länder tar emot kvotflyktingar – Sverige flest!


Grekland blir krigszon när syriska och afghanska migranter (”flyktingar”) drabbar samman

Tyskland lämnar Schengen med omedelbar verkan – När gör Sverige likadant?

Hans Rosling har fel om migrationen – migranter är inte flyktingar


58% av svenskarna vill ha minskad invandring – MP-väljare avviker

Novus juni 2015: 76% i Sverige tycker som SD i invandringspolitiken


För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Regler för asyl och migration måste anpassas

En artikel i NY Times av den respekterade Hugh Eakin (19/9) beskriver dagsläget som det framstår från ”over there”;
Sverige med 2 procent av EU:s befolkning tar nu emot flest flyktingar från Syrien av Europas länder, Turkiet undantaget. Denna generösa politik fortsätter, trots hög ungdomsarbetslöshet, trots upplopp i förorter, trots brist på bostäder för nyanlända, trots växande kostnader för Migrationsverket och trots att ”anti-immigrantpartiet” mer än fördubblades i valet.

I Sverige, enligt Hugh Eakin, har en extraordinär liberal migrationsvänlig konsensus etablerats med ett virtuellt tabu kring frågor om de sociala och ekonomiska kostnaderna.

Mottagningskostnad för en flykting skulle hjälpa 26 flyktingar i Jordanien

I Norge har utrikesdepartementet beräknat att mottagningskostnaderna för en flykting på cirka 750 000 kronor motsvarar kostnaden för att hjälpa 26 flyktingar i läger i Jordanien.

Vad behöver göras i asyl- och migrationspolitiken?

Regeringen behöver ta följande fakta på allvar;
Över 20 procent av de som ges asyl i något EU-land erhåller det i Sverige.
Runt 35 procent av alla till EU ensamkommande flyktingar under 18 år söker sig till Sverige.
• Allt fler av de utsatta miljonerna på flykt från Syrien och Irak riktar sitt hopp till Sverige.

Asylsökande per dag till Sverige slår nu rekord och Sverige beräknas nu ta emot 92 000 asylsökande 2014.

Flyktingar från Syrien, Eritrea och Somalia söker sig i första eller andra hand till Sverige.

Tar Sverige emot alltför få, bör vi sträva efter att ta emot betydligt fler genom än mer öppna regler, eller har vi svårt att uthålligt upprätthålla dagens situation? Detta anses inte politiskt korrekt att diskutera i Sverige i dag.

Naturligtvis ska Sverige ge asyl till alla de som är flyktingar och kommer till Sverige, och göra allt för att de ska integreras och få jobb så snabbt som möjligt. Tyvärr, trots allt fagert tal och stora ambitioner, är dock Sverige alltjämt i EU:s bottenklass vad gäller detta och någon ljusning är knappast i sikte.

Sveriges regering och riksdag bör därför ta ansvar för avvägningen mellan en ideal migrationspolitik och den faktiska verkligheten i dagens värld med sina enorma klyftor som gör att regelverk för migrationen och den fria rörligheten tyvärr behövs. Och där en faktor att beakta oundvikligen är vilka regler som övriga EU-länder tillämpar och hur långt från dem som Sverige kan avvika i mer generös riktning.

• Migrationsverket har fastställt unikt generösa regelverk för att bevilja uppehållstillstånd och för anhöriginvandring, som ej kopplas till försörjningskrav – i motsats till övriga EU-länder. Kan Sverige ha kvar dessa regelverk oförändrade, ska de bli än mer generösa, eller behöver vi något närma oss praxis i övriga EU-länder?

• Sverige skiljer ut sig genom att i mycket liten utsträckning göra seriösa ålderstest. Det kan förklara att en så stor andel uppger sig vara under 18 år.

• En stor del av de som inte beviljas uppehållstillstånd, eftersom de inte har asylskäl, stannar illegalt kvar i Sverige som papperslösa. Polisen måste bättre än i dag kunna avvisa dessa, annars urholkas respekten för Sveriges regelverk och uppmuntrar allt fler att inte respektera ett negativt beslut.

• Sverige har kanske industrivärldens mest öppna regelverk för arbetskraftsinvandring. Däremot är det tveksamt om en arbetsgivare, i en bransch med enkla jobb som många redan köar till i Sverige, efter eget gottfinnande ska kunna anställa även icke EU-medborgare.

Staffan Danielsson, Riksdagsledamot Centerpartiet

Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2014-10-01

Valresultat 2014

Valresultat 2014
Valresultat Riksdag 2014-09-14

 

Antal mandat för respektive politiskt parti i Riksdagen efter valet 2014

Valresultat mandat 2014
• S+MP+V    = 159 mandat (dvs 16 mandat från hälften).
• Alliansen = 141 mandat.

Valprognos efter decemberöverenskommelsen 2014

En sådan valprognos saknas men den 11 december 2014 publicerade Aftonbladet en undersökning med följande resultat; Valundersökning 2014-12-11Undersökningen omfattar intervjuer med 1574 personer under perioden 4 december-10 december och är genomförd som en webbundersökning på uppdrag av Sverige Tycker. Målgruppen är allmänheten 18 år och äldre.
Undersökningsfrågan som ställdes i den senaste valundersökningen var:
Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval i dag?

De borgerliga partierna får 43,4 procent mot 41,1 procent för de tre rödgröna partierna. Det innebär, med detta resultat, att Alliansen skulle ha vunnit ett extraval i mars 2015.

Mätning Januari 2015 TV4/Novus

M 24,1 (+0,4)
FP 4,1 (-0,2)
C 6,0 (-0,6)
KD 4,5 (+0,6)
S 30,0 (-2,0)
V 5,3 (0)
MP 6,4 (+0,4)
SD 16,5 (+0,5)
FI 2,2 (+1,1)

Regeringspartierna har tillsammans med Vänsterpartiet stöd av 41,7 procent av väljarna medan Allianspartierna har 38,7 procent.

Förändringarna är inte statistiskt säkerställda. Novus intervjuade 2007 personer per telefon under perioden 22 december 2014 till 18 januari 2015.

Ipsos 2015-01-12 — 2015-01-26:Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2015-01-31

V   5,8 (+0,4)
S  34,3 (+2,3)
MP  6,3 (-0,4)
SD 13,1 (+0,6)
C   5,0 (-0,1)
FP  6,2 (+0,6)
KD  3,8 (-0,1)
M  23,2 (-3,1)

Ipsos/DN mätning med felfaktor från valet 2014:Klicka här för en större bild

Se även bl a;

Personröstning regler – Vikten av att personrösta i valet 2018


Förutsägelse om riksdagsvalet 2018

Slutresultat i riksdagsvalet 2018


Media försöker desperat förklara bort att SD är Sveriges största parti

SD Sveriges största parti enligt Yougov, 2 veckor innan valet 2018


98 % av Sverige ogillar S+MP, enligt undersökning av IPSOS


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

25 dagar som förändrade svensk politik

Hämnden är ljuv

Om man frågar de borgerliga om varför de såg så glada ut när de gick till Rosenbad kommer lite olika svar.
– Vi är väl glada som personer, säger centerledaren Annie Lööf.
– Vår budget går igenom, säger Jan Björklund.
Det finns ett svar till: Hämnden är ljuv.

Budgetbråket 2013

Faktum är att grunden för regeringskrisen lades långt innan Stefan Löfven var påtänkt som socialdemokratisk partiledare.
Redan i december 2010 röstade de rödgröna och Sverigedemokraterna gemensamt för krav på att regeringskansliet skulle bantas med 300 miljoner.

Men det var hösten 2013 som det stora budgetbråket kom.
De rödgröna och Sverigedemokraterna stoppade en av Alliansens sista skattesänkningar. Förslaget om höjd brytpunkt för statlig skatt skrotades.

De borgerliga partierna hävdar, och hävdade, att det beslutet stod i strid med den ordning och praxis som Sverige haft för budgetbesluten ända sedan krisen på 1990-talet.

Alliansen lovade rösta för sin budget 2014

Allianspartierna hade gjort en stor sak av löftet till väljarna om att rösta för sin gemensamma budget. På mötet räknade de upp statsministerns tre möjligheter i regeringskriserna:
• Regera på alliansens budget,
• avgå eller
• utlysa extraval.

Det ställdes också en fråga av både Magdalena Andersson och Gustav Fridolin: Finns det något i sak eller form som kan göras för att undvika den uppkomna situationen? Svaret på den frågan var nej.

Rödgröna ville diskutera den akuta situationen

Klart är att spelreglerna diskuterades på mötet den 2 december. Klart är också att ingen på den rödgröna sidan uppfattade att det förslaget var en öppning till förhandlingar om budgetomröstningen. De ville diskutera den akuta situationen. Alliansen ville prata om vad som kunde göras längre fram.

Stefan Löfvens misstag

Stefan Löfvens strategiska misstag under hela 2014 var att han trodde att han kunde splittra fyrklövern, och locka Folkpartiet och Centerpartiet med ministerposter i en rödgrön regering.

Kanske skulle han i stället ha lyssnat på de nuvarande partiledningarna. Jan Björklund har i flera år sagt samma sak: Nej. Om blockpolitiken luckras upp gynnas Socialdemokraterna.
– Det är klart att Socialdemokraterna skulle älska att sitta på regeringsmakten i evinnerlig tid. Men det tänker vi inte medverka till, säger Jan Björklund till Dagens Nyheter.

Sakpolitiskt samarbete?

Kanske finns det öppningar för sakpolitiskt samarbete över blockgränsen, men då måste både Socialdemokraterna och Alliansen överge drömmen om att söndra och härska.

Regering utan Miljöpartiet

– Stefan Löfven hade kunnat gå till talmannen. Då hade det inletts en ny process. Ska jag bedöma i dag så hade den slutat med att Löfven om han hade velat hade fått bilda en ny regering utan Miljöpartiet. Det hade vi släppt fram, säger Björklund.
Frågan är på vilket sätt en sådan regering hade fått stöd för sin politik.

Miljöpartiet mer vänster

Decemberdramat befäste Miljöpartiets förändrade position i svensk politik: Från mitten till kanten.

MP säger nej till överenskommelse där KD-förslagen ingår

Det migrationspolitiska samarbetet över blockgränsen knakar i fogarna. Kristdemokraternas förslag om ändrade regler för flyktingmottagande väcker ont blod hos Miljöpartiet. MP säger blankt nej till en överenskommelse där KD-förslagen ingår.

Vilken väg vill Maria Ferm gå?

De vill införa en mer restriktiv politik. Det är något som drabbar de som är på flykt från krig och förföljelse och försvårar själva etableringen i samhället. Det är helt fel väg att gå, säger Maria Ferm (MP), migrationspolitisk talesperson.

MP vill inte bara hålla S gisslan i galna beslut, även alliansen ska dansa efter MP:s pipa (trots att MP är ett av de minsta partierna).

Tillfälliga uppehållstillstånd
Miljöpartiet, som skapade den migrationspolitiska överenskommelsen tillsammans med de borgerliga under förra mandatperioden, säger blankt nej till förslaget att permanenta uppehållstillstånd ersätts av tillfälliga.

Säkra länder
Dessutom är Miljöpartiet kritiskt till KD:s krav att asylsökande från ”säkra” länder på till exempel östra Balkan ska snabbehandlas.
Det finns inga ”säkra” länder, anser Maria Ferm.

Inte ens Sverige är ett säkert land?

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet varnar för att KD:s förslag leder till en anpassning till SD:s dagordning.

Migrationsministern (S)

Migrationsminister Morgan Johansson (S) underkänner KD:s resonemang om att sänkta ersättningsnivåer skulle leda till att fler söker arbete.
Han är också oroad över att krav på arbete för permanent uppehållstillstånd innebär en tvångssituation gentemot arbets­givaren.
De här två förslagen de kommer med är inte särskilt genomtänkta och därmed svåra att förhandla om, säger Morgan Johansson.

Samarbete över blockgräns
Men Morgan Johansson avvisar ändå inte ett samarbete om migrationsfrågorna över blockgränsen.
Det finns en överenskommelse och den tycker jag att vi ska hålla oss till. Om något parti inom den överenskommelsen vill ändra politik måste vi diskutera det. Jag är angelägen att hitta blocköverskridande lösningar, säger migrationsministern.

FP, C och M vill inte säga vad de tycker

Såväl folkpartiledaren Jan Björklund som C-ledaren Annie Lööf och den blivande moderat­ledaren Anna Kinberg Batra undviker att uttrycka vad de tycker om KD:s förslag.

Göran Hägglund

KD-ledaren Göran Hägglund anser att det måste stå varje parti fritt att föra fram egna förslag utanför uppgörelsen. Men han blev upprörd när DN på gårdagens presskonferens i riksdagen ställde frågan om förslagen inte var en anpassning till Sverigedemokraternas politik.
Jag är trött på att alla diskussioner börjar och slutar med Sverige­demokraterna, deklarerade han.

KD:s utspel sätter uppgörelse med rödgröna på prov

Minska kostnaden för flyktingmottagandet föreslås av KD

Lägre bidrag, tillfälliga uppehållstillstånd i stället för permanenta och snabbare handläggning av flyktingar som sannolikt kan ges ett avslag. Det är Kristdemokraternas (Göran Hägglund, partiordförande) förslag för att minska Sveriges kostnader när det gäller flyktingmottagandet och minska antalet personer som ges permanenta uppehållstillstånd utan att ha skaffat sig en egen försörjning.

Vi måste lyssna till människors oro och ta oss an de utmaningar som en kraftigt ökad invandring för med sig. Med
• lägre bidrag,
• tillfälliga uppehållstillstånd och
• snabbare avslagsprocess för säkra länder
kan vi minska kostnaderna utan att inskränka asylrätten, skriver Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund.

Jag har varit arg och sorgsen denna höst. Över att vi blivit ett land där ingen diskuterar hur vi ska lösa samhällsproblem för att alla är upptagna med att klistra etiketter på varandra. Över att vi inte ser vilka som får betala priset för vår underlåtenhet att göra politiken bättre.

För de som betalar priset är dagens nyanlända som fastnar i långvarigt socialt och ekonomiskt utanförskap.

En integrationspolitik som inte fungerar undergräver migrationspolitikens legitimitet.

Är Sverige vaccinerat mot en sådan utveckling? Kan inte det som händer i våra grannländer också hända här? Är det självklart att vi aldrig kommer att se riksdagsbeslut om inskränkningar i asylrätten?

Är de onda, de som röstar och mejlar och pratar? Nej, jag tror att många är högst vanliga och anständiga medborgare. De är oroliga. De tycker inte att politiken ger svar på de samhällsproblem som de möter i sin vardag.

Det finns inget vaccin. Men det finns ett val att göra. Vi kan fortsätta med handfallenhet och etiketter. Eller så kan vi lyssna till människors oro och ta oss an de utmaningar som en kraftigt ökad invandring för med sig.

De bättre svaren behöver handla om kostnaderna för mottagandet. Det är ett självändamål att ha en human migrationspolitik. Men det är inte ett självändamål att politiken ska kosta så mycket som möjligt. De bättre svaren behöver också handla om hur fler nyanlända snabbare ska få arbete.

Följande förslag bedöms både sänka kostnaderna och öka chanserna till jobb:

1. Lägre bidrag (etableringsersättning) och ett nytt etableringsavdrag.
Etableringsersättning
Om bidragen är för höga och möjliga arbetsinkomster för låga kommer det att bli mindre arbete utfört. Möjligheten att sänka nyanländas etableringsersättning något bör därför prövas.

Not.
Det rör sig om en ungefärlig sänkning från 300 kronor per dag till 275 kr/dag.
Att stärka människors drivkrafter är bra. Men att höfta fram hur det ska gå till är inte lika bra. Hur har Hägglund kommit fram till att 25 kronor är en lämplig sänkning?

Etableringsavdrag
Vi föreslår också ett nytt etableringsavdrag som innebär att en nyanländ under sina första fem år i Sverige sammanlagt kan tjäna upp till en halv miljon kronor, motsvarande 100.000 kronor per år, utan att betala inkomstskatt.
Även jobb till lägsta avtalade lönenivå blir mer lönsamma eftersom den nyanlända kompenseras med lägre skatt.

Not.
Det är underligt att förslagen påstås syfta till att sänka kostnaderna för mottagandet, eftersom sänkt etableringsersättning kommer att röra sig om småpengar, till skillnad från fem års skattesubventioner.
Det är ingen kortsiktig kostnadsbesparing.

Utöver en positiv särbehandling av nyanlända är frågan om;
• Etableringsavdrag kan ges i kombination med andra bidrag och i så fall vilka, under vilka förutsättningar?
• Etableringsavdrag kan ges för vad som helst, t ex för att starta upp mini-matbutiker och kiosker som finns i ett enormt överflöd och som oftast går i konkurs ett-två år efter att bidragen upphör.

DISKRIMINERING AV SVENSKAR I SVERIGE !!!

Etableringsavdraget är en klar diskriminering av svenskar och minskar svenskars möjlighet att få ett arbete på en redan svår arbetsmarknad.
Varför, i rättvisans namn, ska de som belastar samhället med högst kostnader få förmåner som inte svenskar har och som ger invandrare företräde till arbete?

Det är INTE bara incitament för att arbeta som behövs. Det är inte vatten värt om det ändå inte finns några arbeten!!!

Politikerna måste svara på frågan hur flyktingar och anhöriginvandrarare ska kunna få arbeten utan att svenskar trängs undan och diskrimineras.

2. Tillfälliga uppehållstillstånd de tre första åren.
Den som beviljas asyl i Sverige bör som huvudregel ges ett uppehållstillstånd som gäller i tre år i stället för att, som i dag, få ett permanent uppehållstillstånd. Om skyddsbehovet kvarstår efter tre år permanentas uppehållstillståndet. Den som under de första tre åren har etablerat sig på arbetsmarknaden ges ett permanent uppehållstillstånd även om skyddsbehovet inte skulle kvarstå. Förslaget stärker incitamenten till etablering eftersom eget arbete säkrar rätten att stanna i Sverige

Not.
Det innebär att invandrare kan köpa sig ett anställningskontrakt för att få permanent uppehållstillstånd.

Förslaget kan också påverka hur många som söker asyl just i vårt land. Att Sverige i dag, till skillnad från andra EU-länder, som huvudregel ger permanenta uppehållstillstånd kan göra att fler söker asyl här i stället för i andra EU-länder. En jämnare fördelning kan minska Sveriges kostnader och underlätta etableringen för de som kommer hit. Sannolikt kommer förslaget att ha begränsad effekt på antalet asylansökningar, men om det kan bidra till en något jämnare ansvarsfördelning inom EU så är det välkommet.

ANHÖRIGINVANDRING

Eftersom en minskad användning av permanenta uppehållstillstånd skulle försvaga rätten till familjeåterförening bör den som beviljats uppehållstillstånd för tre år ges rätt att återförenas i Sverige med sin make/maka och barn under 18 år.

3. Säkra länder.
Ett allvarligt hinder för snabb integration är de långa väntetiderna hos Migrationsverket. Varje asylansökan ska granskas individuellt med bevarad rättssäkerhet, men Migrationsverket bör snabbare behandla ansökningarna från länder som kan betecknas som säkra, från vilka nästan alla ansökningar avslås.

Nästa år beräknas 8.000 ansökningar, framför allt ifrån västra Balkan vara uppenbart ogrundade, vilket gör att bara ett par procent beviljas.

Not.
Göran Hägglund hävdar att handläggningstiderna för asylsökande från länder som anses säkra kan halveras. Vad grundar han det på?

Göran Hägglunds förslag kommer knappast ha någon märkbar påverkan på flyktingströmmen. Ändå gick Rädda Barnen snabbt ut och protesterade med anledning av att Hägglunds förslag skulle försvåra för fattiga barn.
Det visar hur politikerna låtit invandringsfrågan infekteras till den grad att det idag är nästintill omöjligt att kunna föra en saklig diskussion om invandringen.

Om Sveriges intresse ska tas tillvara på det minsta sätt är det nog nödvändigt att köra över den markant lilla minoritet som inte ens vill diskutera hur Sverige skulle på minsta sätt närma sig hur det fungerar i alla andra Europeiska länder, inte minst våra nordiska grannländer.

I UNT 2015-03-17 ger två kommunpolitiker från KD (Sigtuna) sin syn på saken.
De instämmer i att asylsökande ska ges tillfälliga uppehållstillstånd i tre år innan det sker en ny prövning, och att asylansökningar från länder som kan betraktas som säkra ska behandlas snabbare. De tror att detta ger snabbare vägar till jobb, vilket är avgörande för integrationen.

De tillägger att Migrationsverket och andra aktörer ska kunna bygga modulbostäder i stället för att som i dag betala överpriser till oseriösa uthyrare. De tror att om fler väljer att bo i Migrationsverkets boende så minskas trångboddheten, och att det snabbt skulle leda till en bättre fördelning av flyktingmottagandet mellan kommunerna.

Red’s kom:
Modulbostäder har föreslagits av andra partier, och det är tråkigt om Sverige ska vara delaktig i att bygga upp kåkstäder, utöver de romska kåkstäder som sprider sig över landet.

Det framgår inte vad de menar med att asylsökande ska ”välja” Migrationsverkets boende, liksom varför det skulle minska trångboddheten samt varför det skulle leda till en bättre fördelning av flyktingar mellan kommunerna.

De förslår dessutom att nyanlända ska betala lägre skatt under ”en övergångsperiod” samtidigt som etableringsersättningen sänks.

Red’s kom:
Det ena ska ta ut det andra, och vad det skulle tillföra kan man fråga sig.

Som vanligt saknas förslag på konkreta lösningar. Så länge det inte finns jobb så kan man hålla på och strukturera om hur mycket man vill, men det kommer ändå inte att leda till några förbättringar på något sätt. Enbart försämringar i takt med en ökande flyktingström, och integrationen kommer bara bli allt sämre.

För till syvende och sist så är det endast riktiga jobb och riktiga bostäder (inte kåkstäder) som kan lösa problemen, där inte svenska medborgare diskrimineras samt slås ut och där välfärden inte försämras ytterligare.

Not. År 2014 sökte över 80 000 människor asyl i Sverige.

REAKTIONER FRÅN ÖVRIGA PARTIER

Som alltid när det presenteras förslag som hanterar invandringen och integrationen, följdes publiceringen av beskyllningar och etiketter. En SD-flört” var mångas (läs: vänsterblockets) lika förutsägbara som tröttsamma dom.

Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna välkomnar Kristdemokraternas förslag att skärpa reglerna för att minska kostnaderna för asyl- och flyktinginvandring.
Men i realiteten tror partiet inte det kommer leda till några kostnadsbesparingar eller minskad flyktingtillströmning.
SD tycker att förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd i tre år är en för kort tid och ogillar förslaget att införa olika skatt för svenskar och invandrare.
Om man skattebefriar nyanlända kan det göra Sverige än mer attraktivt och nettoeffekten kan bli väldigt liten eller till och med noll.

Miljöpartiet

Vice statsminister Åsa Romson (MP) riktar däremot hård kritik mot Kristdemokraterna.
Miljöpartiet slöt under förra mandatperioden den migrationspolitiska överenskommelsen med de fyra borgerliga partierna, bland andra KD.
Det är fel signal att skicka att invandrare och flyktingar som kommer till Sverige huvudsakligen är en kostnad.
Hon anser att det kan finnas problem med att förena KD-förslagen om tillfälliga uppehållstillstånd med den migrationspolitiska överenskommelsen som även Socialdemokraterna anslutit sig till.

Jag tycker det är en mycket problematisk ton i utspelet. Det utmålar flyktingar som kostnader (…) Det drabbar de människor som flyr”, sade Maria Ferm (MP).

Not.
Den som inte ser att en oförändrad integrationspolitik påverkar precis samma grupp människor på ett förödande sätt ser bara halva bilden. Att inte se kostnader som en del av flyktingsproblematiken är att stoppa huvudet i sanden!
Problemet med svensk integrationspolitik är inte främst vad som sägs eller hur, vad Hägglunds kritiker än må hävda. Det är snarare vad som inte sagts och gjorts, integrationsdebatten har länge lidit brist på såväl energi som debattörer. Och det är där – bland konkret politik, inte i etiketträsket – som fokus bör ligga framöver.

Folkpartiet

FP-ledaren Jan Björklund välkomnar att Kristdemokraterna startar en diskussion om flykting- och integrationspolitiken.
Vi har en egen pågående diskussion om de här frågorna. Däremot vill jag inte ta ställning till de konkreta förslagen från KD. Men jag vill heller inte utesluta något av förslagen, säger Jan Björklund.
Vi ser samma utmaningar. Under kommande åren går prognoserna för antalet flyktingar som kan komma till Sverige upp väldigt kraftigt.

Centerpartiet

Även Centerpartiet (som själva inte har ett enda konkret förslag) är positivt till KD:s integrationspolitiska förslag.
Vi välkomnar att Kristdemokraterna ser behovet av att fler ska komma in på arbetsmarknaden. Däremot är det för tidigt att ta ställning till de konkreta förslagen, säger Johanna Jönsson, Centerpartiets integrationspolitiska talesperson.
Det akuta problemet just nu är att finna praktiska lösningar på mottagandet av nyanlända i kommunerna. Bristen på bostäder är ett sådant problem. Vi studerar de här frågorna nu och avser återkomma med förslag på området inom en snar framtid.

Språktest?

KD gör nu upp med regeringen Reinfeldts integrationspolitik. Det är ett paradigmskifte, där skillnaderna mellan partierna åter ökar om invandringspolitiken. Räkna med att fler borgerliga partier följer efter.

Nu vill KD också med hjälp av morot (sänkt skatt och möjlighet till permanent uppehållstillstånd) och piska (lägre bidrag) förmå de nyanlända att anstränga sig hårdare för att få jobb.
Synsättet påminner om Alliansens arbetslinje och jobbskatteavdraget, men är kontroversiellt eftersom det skapar en skatteklyfta mellan de som just kommit och de som bott längre i Sverige.

Den erfarne Hägglund minns säkert valrörelsen 2002, när Folkpartiet gick upp 4,1 procentenheter genom ett förslag om språktest.

Jag tar också avstånd från Miljöpartiets i stora delar mycket naiva migrationspolitik som jag tyvärr tycker har påverkat Alliansens politik alltför mycket de senaste åren”, skrev riksdagsledamot Jan Ericson (M) på sin blogg.

Räkna med att fler borgerliga partier följer efter

Se även bl a:
Regeringens plan för reformering av nyanländas etablering
Regeringens utspel om invandring kritiseras hårt
Socialdemokraternas plan för flyktingar
Regeringens hemliga asylgrupp

Åtgärder som krävs för Sveriges invandringspolitik

Centerpartiets integrationspolitik
Centerns liberala invandringspolitik förpliktigar
Centerpartiet vill omvandla alla asylsökande till arbetskraft

Folkpartiets nya villkor för invandrare
Folkpartiet: Kommuner vill sätta tak för invandring

Alliansen: Ingen ändring i invandringspolitiken

Moderaterna ändrar sig om migration

Integrationsförslag som inte löser problemen

Av Riksdagspartierna så har Moderaterna och Vänsterpartiet ännu inte med ett ord presenterat sin syn på hur flyktingpolitik, invandringspolitik, och integrationspolitik ska utformas.

Flum flum som alltid från Jag-vill-Annie Lööf

Aldrig löften från Lööf, partiledare för Centerpartiet

Centerpartiet vill driva på för en fördjupad jobblinje. Med sänkta trösklar på arbetsmarknaden, fortsatt utveckling av den privat drivna välfärden och bättre integration av de som söker skydd från förföljelse kan vi möta de stora samhällsutmaningarna, skriver Centerpartiets ledare Annie Lööf.

1 052 ord, 5 339 tecken. Utan en enda konkret åtgärd, inte ett endaste förslag på vad som ska göras i sak. Bara en beskrivning av hur en tänkt utopi skulle kunna se ut rent allmänt. Allt som Annie Lööf säger sägs på ett sådant sätt att det fullständigt saknar värde för allt.

Annie Lööfs utsvävningar leder aldrig till några konkreta svar. Hon tycks leva helt och hållet i retorikens verklighetsfrånvända värld, och reella förslag lyser med sin frånvaro. Det finns helt enkelt inget i det som Annie Lööf säger som kan mätas och jämföras med något.

Här är ett lysande exempel på Annie Lööfs totalt intetsägande retorik

Därför formulerade Alliansen ett jobbmål: över fem miljoner människor ska ha ett jobb att gå till 2020. Det är 350.000 fler än i dag. Det är en stor utmaning, men med kloka reformer är det möjligt att skapa förutsättningar för den nya jobbtillväxten”.

Varje normalbegåvad människa vet att det finns bara ett sätt att redovisa siffrorna. Dvs i procentsats av befolkningen (den i arbetsför ålder) och inte i antal människor, eftersom kontentan av Annie Lööfs resonemang kan innebära att arbetslösheten inte minskas med en promille på 6 år.

Att det skulle finnas 350.000 fler jobb något år efter aktuell mandatperiods slut är irrelevant om befolkningen under samma period ökat med t ex 350.000 personer.

Sedan kanske alla nya jobb inte bara kan vara arbetsuppgifter på Migrationsverket.

Tillägg:
År 2017 ligger Annie Lööfs prioritet på hur jobben ska fördelas, inte hur det ska bli fler jobb.

Är en röst på Centerpartiet också en bortkastad röst?

Vad som istället rent konkret behövs är;

  • Underlättande av integrationen med som första steg att varje asylsökande från i princip dag 1 får lära sig svenska.
  • Konkreta och tydliga krav (även om ingen verkar våga ställa krav på flyktingar) på kunskaper i svenska språket.
  • Konkreta och tydliga krav på kunskaper i hur Sverige fungerar samt demokrati, rättvisa och jämlikhet.
  • Verkningsfulla kontroller som gör det omöjligt att köpa sig anställningskontrakt.
  • Skärpt lagstiftning på brott som begås och en avsevärt utökad kompetens i domstolar, liksom resursförstärkning och kraftigt förtydligade regelverk.

Tänk om Centerpartiet, eller något annat parti utöver SD, skulle uttrycka sig på ett konkret sätt enligt ovan.

Se även bl a;
Annie Lööfs vänstervridning av Centern – Fri invandring

Centern vill ge alla från Afghanistan asyl i Sverige oavsett asylskäl


Sanningen om konsekvenserna av invandringen som Löfven, Lööf & Lövin förespråkar


Centerpartiets integrationspolitik

Centerpartiet vill omvandla alla asylsökande till arbetskraft


Annie Lööf kan inte ge några vallöften


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Annie Lööf kan inte ge några vallöften

Misär, sade Lööf – och lovade tjata på Moderaterna.
Det är sant att vi behöver en stärkt integration, att vi behöver fler jobb, att vi behöver fler bostäder, att regelkrångel hämmar företagande.
Problemet är att Lööf inte kan lova annat än att hon tycker så här – och att hon ska tjata på Alliansen om det.

De politiska förslagen måste vara konkreta och förankrade i de migrationsprognoser vi ser.
C talar om ändrade regler för underlättat bostadsbyggande. Okej!
• Vad kan vi förvänta oss i reda bostäder och inom vilken tid?
• Vad är, mellan tummen och pekfingret, en tänkt effekt av de förslag Lööf kallar ”fördjupad arbetslinje”?
Eller vill C inte tala om nivåer här heller?

Det är bra att Centerpartiet inte blundar för misären som brer ut sig. Men om problemet man beskriver är att människor i detta nu lever trångt bland löss, ovärdigt och eländigt – hur kan man då nöja sig med att erbjuda så luftiga svar?

Hon kämpar vidare för månggifte

C vill ha helt fri invandring

Vems uppgift att lotsa igenom budgeten?

2013-12-08
S: Inte vår uppgift att lotsa igenom budgeten
Magdalena Andersson menar att det finns en tidigare enighet om att det ska gå att göra så – om resultatet blir att statsfinanserna stärks. Hon säger att det inte är konstigt att oppositionen reagerar när regeringen inte har riksdagsmajoritet för sin budget.
När vi har haft socialdemokratiska minoritetsregeringar så har vi sett till att vi har majoritet för våra förslag i riksdagen. Vi har förankrat dem via samarbeten med centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet. Det har den här regeringen totalt brutit den praxisen och lägger förslag som det inte finns majoritet för. Det är tyvärr inte oppositionens uppgift att lotsa igenom budgetar, säger Magdalena Andersson (S).
Stort skattebråk mellan S och M

2014-11-06
Alliansen: Det är inte vår uppgift att lotsa igenom budgeten
Vilket ansvar har då ett oppositionsparti? Ja, i första hand förstås att företräda de personer som röstat på partiet och dess program.
Av det följer självklart en möjlighet att ingå överenskommelser och kompromisser om det bedöms innebära att man kommer närmare de ideal som partiets och dess väljare eftersträvar. Men att uppge sin egen politik, lämna sina väljare ryggen och bli ett transportkompani för partier med helt andra program är förstås inte aktuellt.

Göran Perssons dom över Stefan Löfven

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Magdalena Andersson vill samverka med C och FP

– Vi har haft ett väldigt konstruktivt samarbete med Miljöpartiet. Men jag skulle gärna se att vi på ett eller annat sätt kunde samverka med fler partier, säger finansminister Magdalena Andersson (S).

Men snälla! När ska Löfven & Andersson förstå att den dörren är inte bara stängd utan igenspikad med tretumsspik. Det är uppenbart att S vill samarbeta med C och FP för att försöka hanka sig kvar på något sätt.
Men det är precis lika uppenbart att C och FP inte kommer att samarbeta med S, oavsett hur mycket S önskar detta. Dessutom är Miljöpartiets största motståndare, i kampen om väljarna, Centerpartiet. Alltså får S fortsätta samarbeta med MP och V, eller regera utan stödpartier.

Vid lunchtid inledde Socialdemokraternas partistyrelse ett möte i riksdagshuset. Flera av ledamöterna markerade före mötet att S ska gå till val som eget parti, men betonade samtidigt att Socialdemokraterna vill ha ett regeringssamarbete med Miljöpartiet även efter extravalet.
Statsminister Stefan Löfven väntas svara på frågor cirka klockan 13.20.

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Aftonbladets hat mot alla som inte tycker som dem

Aftonbladet har – om än temporärt – hittat någon annan än SD att kasta glåpord över, nämligen Annie Lööf (C);
Hon verkar drivas av ett närmast messianskt sossehat, där Löfven ska störtas till varje pris. Mot folkviljan och med röststöd från Sverigedemokraterna om så krävs.
Lööf är David som möter Goliat. Hennes historiska uppgift att sätta stopp för extrema vänsterförslag som gratis mediciner till barn och mer pengar till järnvägsunderhåll.
Sossarna ska knäckas en gång för alla och om detta må ni berätta runt läger­eldarna i hundratals år framöver.
”.

Men naturligvis måste SD få sig en släng av sleven, samtidigt som Lööf kritiseras;
I rapporteringen är allt ljus på spel, rasistisk propaganda och regeringsfrågan. Det är inte så konstigt när vi har ett nyfascistiskt parti som tagit svensk politik som gisslan.”.

För Aftonbladet spelar det tydligen ingen roll vad experter och forskare säger, SD är ett fascistiskt parti, och därmed basta. Oavsett vad experterna kommit fram till.

Hur kan någon ta denna extrema tidning och dess galenskaper på något allvar överhuvudtaget?

Ska politiker följa folkets vilja?

Endast 31 % av Sveriges befolkning tyckte år 2013 att det var ett dåligt förslag att minska flyktinginvandringen.

När frågan i stället är om det är ett bra förslag att öka flyktinginvandringen så är det endast 18 procent som tycker det är ett ”bra förslag”. Troligen nästan enbart från småpartierna, i huvudsak V- och MP-väljare, samt C-väljarna – där endast 16% av C-väljarna vill ta emot fler flyktingar, trots att partiledningen vill ha fri invandring.

Ingen öppenhet om kostnader & problem
Om politikerna vågat vara öppna med de kostnader och problem som inte bara flyktinginvandringen utan även den ännu mer omfattande anhöriginvandringen samt lågkvalificerad arbetskraftsinvandring innebär är det inte orimligt att tro att folket blivit ännu mer negativa till den gällande invandringspolitiken.