Sverigedemokraterna är Alliansens enda hopp

I en ledare skriver Alice Teodorescu under rubriken ”Tänk bort SD för en stund” att om det innan Sverigedemokraternas tillkomst varit en bra idé, rent sakpolitiskt, att S+M eller S+MP+C+L skulle styra landet så skulle det hänt för länge sedan.

Vilka problem av de många och stora samhällsproblem den s k sjuklövern skapat löses av att exkludera SD? Dvs det enda parti som inte varit delaktig i att skapa alla dagens problem!

I det fall någon dylik sammanslagning görs mellan vänsterpartier och högerpartier så är det inte av sakpolitiska skäl utan av strategiska och spelteoretiska skäl;

SD:s blotta existens skapar katastrofala koalitioner

Lek med tanken att SD inte hade funnits i Sveriges riksdag. Inte hade väl någon kommit på tanken att ”blockpolitiken är så fördummande”, för att citera den avsatte Stefan Löfven (S), att kommande regering bör bestå av S och M eller av en koalition mellan S+MP+C+L med passivt stöd av V?

Red’s kom:
Den mycket tydliga högerdominansen i opinion och riksdag (205 mandat jämfört med vänsterns 144 mandat) måste ge utslag i politiken!

SNABB OMRÖSTNING OM REGERING FRAMTVINGAR SAMTAL
Stefan Löfven har faktiskt röstats bort med röstsiffrorna 204 mot 142. Det är dags för talmannen att speeda upp sina fikarundor och verka för att folkets vilja återspeglas i det politiska inflytandet, där den rödgröna sörjan fråntas sin makt över högern.

Om talmannen Andreas Norlén vill verka i landets intresse ser han nu till att tre omröstningar om statsminister och regering sker snabbt och i snabb följd. De kan ske på en och samma dag. Det är det enda sättet att få till samtal och nödvändiga kompromisser. Inför den fjärde och sista omröstningen kan partiledarna i den s k sjuklövern (särskilt Annie Lööf och Jan Björklund) få upp till en vecka på sig att fundera över om de ska fortsätta leka i sandlådan eller om de ska börja ta ansvar för landet.

Mest tolererade regeringsalternativet vinner
Den legitima regeringsbildaren blir den konstellation som som har minst röster emot sig enligt dagens demokratiska regeringsform. Svårare än så är det inte. Varje partis politiska inflytande ska i demokratisk ordning utgå från hur många röster respektive parti uppnått i valet.

All makt utgår från folket
Precis som i föregående val, 2014, finns det en mycket tydlig icke-socialistisk majoritet i riksdagen vilket visar att – om hänsyn ska tas till väljarna – inget av de tre partierna till vänster är behöriga till en regeringsposition.

Hur skulle Löfven kunna få igenom sin budget i en riksdag vars majoritet så tydligt är emot honom? Är det Alliansens uppgift att lotsa igenom vänsterns budget?

Hur och varför jämka ej jämkningsbara åsikter?

Tanken är orimlig då de ideologiska skiljelinjerna mellan partierna till vänster, som sätter systemet framför individen, och partierna till höger, som sätter individen framför systemet, är milsvida.

Skillnaderna återkommer ifråga om synen på individen i sig – är hon aktör eller offer i behov av social ingenjörskonst eller ej?

Ska rättvisa definieras som lika rättigheter eller lika utfall?

Dessa ställningstaganden slår sedan igenom i sakpolitiken; i synen på arbetsrätt, utbildning, bidragssystem, kriminalpolitik, företagande bara för att nämna några områden.

Red’s kom:
Problemet här är att varken Alliansen eller icke-blocket S+V+MP har någon politisk agenda att utgå från. Vilka konkreta frågor och samhällsproblem kommer respektive parti arbeta för i vilken prioriteringsordning? Vilka konkreta åtgärder, t ex lagändringar och resurstilldelningar, kommer att vidtas enligt vilken prioritering?

Samtliga sakfrågor har fallit i skymundan till fördel för det politiska spelet. Flosklerna haglar alltjämt i luften ovanför den s k sjuklöverns sandlåda, SD förödmjukas från alla håll, hatet spirar och inget nämns om vad respektive sida skulle kunna jämka sig med i utbyte mot vad från vilket parti.

Gagnas Sverige av att alla politiker tycker lika i sakfrågor?

Men det är just för att det inte råder samsyn som alla partiers perspektiv är relevanta för helheten.

Utan oliktänkande i riksdagen blir Sverige en diktatur

En av skillnaderna mellan en demokrati och en diktatur är just förekomsten av politisk mångfald i parlamentet, liksom av en handlingskraftig och målmedveten opposition.

I praktiken innebär det partier som konkurrerar, inte lierar sig, i jakten efter svaren på väljarnas frågor.

Red’s kom:
ALLA MOT EN-POLITIKEN SKAPAR POLITIKERFÖRAKT
I Sverige har vi nu en riksdag med åtta partier där sju av dessa försöker stänga ute det tredje största partiet med drygt 1,1 miljoner väljare bakom sig. Dessutom det enda parti som inte kan skuldbeläggas för alla dagens omfattande problem inom hela välfärden; Vård/omsorg, skola, rättsväsende/brottslighet, bostäder, etc.

Vänstern försöker manipulera högern till att bistå med hjälp för att skapa en vänsterdiktatur, och möter förvånansvärt lite motstånd. Är det konstigt att frustrationen ökar bland folket?

Varför ska M alliera sig med S? Varför ska C/L alliera sig med S/MP?

Om det hade varit en utomordentlig idé, av sakpolitiska skäl (exempelvis för att säkra reformers långsiktighet), att S+M eller S+MP+C+L skulle styra landet, och SD alltså inte funnits med i bilden som utlösande faktor, hade det hänt för länge sedan.

Anna Dahlberg skriver i Expressen en ledare under rubriken ”Det är allvar nu – släpp inte fram Lööf & Löfven”:

Det går inte att bygga en regering enbart på att vara emot SD
Många pekar på en ”mittenregering” som den mest ansvarsfulla lösningen på dödläget efter valet. Med detta avses en regering bestående av S+MP+C+L, eventuellt med Annie Lööf som statsminister.

Red’s kom:
Det är bara några få personer som hävdat att en S+MP+C+L skulle vara den ”mest ansvarsfulla lösningen”. Nästan alla skribenter har bara nämnt denna konstellation som en konstellation som inte helt kan uteslutas i nuläget.

Något stöd för en S+MP+C+L-regering lär inte finnas överhuvudtaget bland svenska folket, vilket visas inte minst av det faktum att max två procent vill se MP i regeringen.

Att Stefan Löfven skulle släppa fram sin huvudmotståndare Annie Lööf, med sitt 8-procentsparti, som statsminister måste väl ändå alla begripa är uteslutet?
Centerpartiet är inget statsbärande parti som kan göra anspråk på posten som regeringschef.
Dessutom har Annie Lööf dyrt och heligt garanterat sina väljare att aldrig ens sätta sig i en ”Löfven-ledd” regering.

Anna Dahlberg har själv tidigare skrivit;
En svensk statsminister leder regeringens arbete och utser och avsätter ministrar. Varför skulle S förminska sig själva till den grad att de låter C ha sista ordet i allt av vikt?”,
samt att Annie Lööf är olämplig pga hennes starkaste karaktärsdrag;ideologisk renlärighet, kompromisslöshet och yviga utspel som ofta saknar verklighetsförankring”.

Sedan är beteckningen ”mittenregering” så långt ifrån sanningen som man kan komma. Det skulle bara bli en rödgrönblågrå sörja t o m värre än dagens rödgröna sörja.

Baka bröd av ideologiska floskler
Det talas om ett nytt läge i svensk politik där skiljelinjen går mellan ett socialliberalt block och ett socialkonservativt dito. Men lika lite som det går att baka bröd av ideologiska floskler går det att bygga en regering enbart på att vara emot SD.

En S+MP+C+L-regering är en garanti för politiska låsningar i en outsinlig ström
Löfvens drömregering är i själva verket ett säkert recept på fyra år av politiska låsningar.

Valresultatet visar majoritetens missnöje med småpartiernas orimliga inflytande
Det vore också ett synnerligen tondövt sätt att tolka valresultatet.

SD:s stora framgångar beror sannolikt på att migrationspolitiken i hög grad har dikterats av småpartier som MP och C på båda sidor blockgränsen.

Om den sittande regeringen var ett olyckligt äktenskap kan man bara föreställa sig hur dysfunktionellt detta månggifte skulle bli. S och C är varandras motpoler i den ekonomiska politiken.

Demokratiskt underskott i politiken
Det har, som statsvetarprofessor Bo Rothstein konstaterade i en debattartikel nyligen, skapat ett demokratiskt underskott i en central fråga för väljarkåren.

Att då svara med att bilda en regering som ger dessa partier en ännu starkare ställning vore att be om ökat missnöje.

En renodlad S-regering kommer aldrig överleva ens sin första budget
I så fall vore en renodlad S-regering – Löfven II – att föredra. En sådan regering skulle åtminstone kunna göra upp om migrationen och lag och ordning med M.

Red’s kom:
En renodlad S-regering – dvs i direkt strid med samtliga allianspartiers mest primära vallöfte – kommer däremot att falla mycket snabbt på ett stort antal andra viktiga frågor.

Anna Dahlberg (som röstar på S, precis som resten av Expressens ledarredaktion, och är kraftigt anti-SD samt anti-C) har tidigare, med mindre logiska resonemang, lobbat för en S&M-regering. Problemet är att hon då bortsett från samtliga faktorer som var och en i sig helt omöjliggör en dylik konstellation. Långt ifrån bara frågan om ifall Löfven eller Kristersson skulle få rollen som statsminister, där redan denna initiala fråga helt utesluter en dylik regering av en rad olika anledningar. Att bilda en maktkartell med en S&M-regering i syfte att försöka krossa hela den övriga oppositionen vore på intet sätt ansvarsfullt, varken mot Sverige eller väljarna. Tvärtom så skulle det vara synnerligen respektlöst.

Endast 18 procent av väljarna kan tänka sig ett regeringssamarbete mellan Alliansen och de rödgröna! Dessa 18% verkar inte riktigt ha förstått konsekvenserna.

En Lööf-Löven-regering är utesluten
”Det är allvar nu”, löd det ödesmättade budskapet på Centerpartiets valaffischer. Det ligger mycket i det. Just därför borde en regering med Lööf & Löfven vara utesluten.

Källa: Expressen

Spelteoretisk koalition istället för sakpolitisk

Problemet är att den nuvarande anledningen inte är sakpolitisk utan strategisk och spelteoretisk.

Red’s kom:
KRÄNKNINGSKLIMAT – SJUKLÖVERN SPLITTRAR FOLKET
Tidigare var det främst Vänsterpartiet, tätt följd av Miljöpartiet och sedan Socialdemokraterna som i sin sandlåda skapade ett otrevligt klimat i Sverige. Men nu har även partiledarna för Alliansens partier hoppat ner i vänsterns sandlåda.

SJUKLÖVERNS MOBBNINGSRETORIK FÅR KONSEKVENSER
Konsekvensen av partiledarnas infantila beteende med ständigt hatiska kommentarer är att kränkningar och hat blivit en allt större del av vardagen i Sverige.

Partiledare som beter sig så ofattbart illa – med beröringsskräck och utfrysning – borde avsättas på grått papper av ett samlat folk. Inte en enda av den s k sjuklöverns partiledare har ett berättigande idag, och det borde alla kunna enas om, oavsett vilket parti man röstat på.

Samarbete/samtal mellan tre block i stället för att två block utestänger det tredje blocket

Dessvärre går det inte att tänka eller leka bort SD som fick över en miljon röster i riksdagsvalet.

Sverigedemokraterna väljare, dvs de etablerade partiernas forna väljare, tycks vara svåra att locka tillbaka. Därmed är risken stor att den nya politiska kartan med två jämnstora partier och ett litet större parti, alla hemmahörande i tre olika block, är det nya utgångsläget. Den låsning som uppstått mellan dessa parter behöver brytas om politiken inte ska lamslås för oöverskådlig tid framöver.

Alliansen alienerar sig med S, och vill sedan alliera sig med S

Låsningen beror på att Alliansen försöker äta kakan och ha den kvar.

Alliansen har fällt Löfven med SD:s stöd, liksom de fått igenom sin talmanskandidat med SD:s stöd.

Men makten kan man inte tänka sig att ta med SD:s stöd, den söker man Löfvens stöd för. Varför i hela fridens namn skulle Stefan Löfven, som alltså för några dagar sedan röstades bort av just Alliansen och SD, stödja en Alliansregering?

Red’s kom:
Särskilt med tanke på att alla allianspartiers – allra mest Centerpartiet och Moderaterna – huvudbudskap under hela valrörelsen har varit att byta ut S och MP i regeringen. Inget svek i Sveriges politiska historia skulle kunna vara större mot väljarna om något av allianspartierna möjliggör för S eller MP att sitta kvar i regeringsställning.

Löfven kommer inte verka för att Alliansen ska kunna överta makten

Löfven har varit glasklar med att han inte kommer agera stödhjul åt högern.

Red’s kom:
När Alliansen bad Stefan Löfven om stöd för Alliansen att bilda regering gavs inte särskilt mycket tolkningsutrymme i Löfvens svar; ”Glöm det!”.

Löfvens härskartekniker
Stefan Löfven och den tidigare kickade Anders Ygeman (S) saknar sakliga argument för att få ytterligare fyra år i regeringsställning. Samtliga sakliga argument som utgår från verkligheten talar istället emot att så skulle ske.

Därav att Löfven och Ygeman sätter allt sitt hopp till metoden Divide et impera, dvs söndra och härska. Med smutskastning och hat som huvudingrediens. Där det enda viktiga är att öka stigmat för samtal med SD. Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) är ganska lätta att manipulera, men om dessa partiledare besitter bara den allra minsta form av självbevarelsedrift hoppar de inte på Löfven-tåget.

Vänsterns skäl för att vilja bryta blockpolitiken är enbart i egenintresse

Löfven vill bryta blockpolitiken av den enkla anledningen att den hotar hans maktinnehav.

Om Löfvens oro för att Alliansen kan ge SD inflytande varit genuin hade han i stället svalt stoltheten och tagit Alliansens utsträckta hand.

Det kommer således inte att ske, i stället hoppas socialdemokratin på att Alliansen ska spricka.

Är C och L beredda att hjälpa Löfven att splittra Alliansen och återinsätta Stefan Löfven som statsminister?

Skulle Löfven få möjlighet att bilda en blocköverskridande regering har han lyckats med konststycket att både behålla statsministerposten och splittra den motståndare som en gång formerade sig just i syfte att bryta den socialdemokratiska makthegemonin.

Red’s kom:
I det fall S, MP eller V ingår i nästa regering innebär det inte bara den sista spiken kistan för Alliansen utan även att en stor ström av röster skulle vandra från särskilt Alliansen till SD.

Socialdemokraterna har förlorat mandat i landets alla landsting och i 260 av landets 290 kommuner.

Ett samröre med Socialdemokraterna, ett parti på så tydlig nedgång – istället för med SD som är på tydlig uppgång – kommer inte att led till något positivt utfall för dessa partier. 

Varför tävlar C och L med Vänsterpartiet om V:s röster?
De partier till höger som inte tydligt markerar sitt avståndstagande till Socialdemokraterna kommer ofrånkomligen att tappa väljare till SD.

Är Centerpartiet och Liberalerna beredda att tappa sitt väljarstöd?

Förhoppningsvis kommer detta ej att ske. Alliansens partier är mer eniga än oeniga i sakfrågorna, de har rent ideologiskt mer gemensamt med varandra än med något av partierna i vänsterblocket.

Ett samarbete med S skulle äta upp C och L, precis som MP blivit uppätet under den föregående mandatperioden, samtidigt som borgerligheten skulle ha svårt att komma tillbaka som ett enat alternativ.

Alliansens enda möjlighet är att presentera en politik som SD kan tänka sig att stödja

Därför måste Ulf Kristersson nu lägga krutet på att ena Alliansens partier kring en politik som också SD kan tänkas stödja.

Alliansen kan nämligen bara ta, och än viktigare behålla, makten om SD inte motsätter sig det.

Red’s kom:
Om Alliansen är intresserade av att få igenom sin politik kan det knappast finnas några tveksamheter om att Alliansen får igenom avsevärt mer av sin politik genom att samarbeta med Sverigedemokraterna, jämfört med ett samarbete mellan Alliansen och Socialdemokraterna.

Allianspartierna har mycket mer gemensamt med SD än med S, V eller MP

Det torde inte vara alltför svårt att hitta en sådan hållning. Allianspartierna och SD har ”likartade uppfattningar i den ekonomiska politiken, i kriminalpolitiken, i arbetsmarknadsfrågor och i försvarsfrågan”.

Det enda som krävs är att icke-vänstern driver den politik de lovat
En sådan politik förutsätter inget samarbete med SD, enbart att den ickesocialistiska majoritet som finns i riksdagen driver den politik som den har gått till val på.

Vid sidan av detta måste ett blocköverskridande samarbete i de stora ödesfrågorna ske med S. Till dessa hör sådant som skatte-, bostads-, migrations- och integrationspolitiken.

Hur kan Löfven-supporters förutsätta att kaos uppstår med SD som vågmästare?

Denna lösning, med hoppande majoriteter och en intakt allians mellan de borgerliga partierna som varken går S eller SD till mötes i deras splittringsförsök, beskrivs av de som vill behålla Löfven som statsminister som naiv.

Naiviteten förklaras med att man minsann vet att samtal med SD kommer att resultera i kaos. Men hur kan man veta det innan man haft ett enda samtal? Och hur kan man vara så säker på utgången av ett sådant samtal, som man alltså inte har haft, och samtidigt hävda att SD är oberäkneliga?

Red’s kom:
Hoppande majoritet
Hoppande majoritet kallas det förhållande att en regering, som i sig själv inte har majoritet i parlamentet (riksdagen) utan är en minoritetsregering, i olika frågor kan stödja sig på samverkan med olika oppositionspartier, för att därigenom i varje fråga erhålla stöd för sin politik. Denna typ av majoritet använde regeringarna sig av i ”vågmästarparlamentarismen” under 1920-talets svenska parlamentarism.

Vågmästarpolitik
Vågmästare, eller tungan på vågen, är ett parti i en politisk församling som sitter mellan två starka block som inte har egen majoritet och därför blir utslagsgivande vid en omröstning. Begreppet vågmästare har skiftat betydelse och avsåg ursprungligen ett parti som anpassar politiken åt än det ena eller andra hållet för att få igenom partiets förslag med tillfälliga majoriteter. Begreppet i dess ursprungliga betydelse inbegrep ett stort mått av politisk förhandlingsförmåga.
Miljöpartiet var mellan valen 1998 och 2006 tungan på vågen. Tidigare har även Centerpartiet och Folkpartiet i någon mån varit vågmästare, liksom Ny demokrati under sin tid i Riksdagen 1991–1994. Sverigedemokraterna kom 19 september 2010 in i riksdagen med 5,7 procent av rösterna och antog därmed en vågmästarroll.

Utan att samtala med SD kan ingen veta om SD ställer orimliga krav

Att samtala med SD kan innebära att SD ställer orimliga krav, men nog måste väl de partier som får de orimliga kraven i knät då vara kapabla att säga ”tack, men nej tack?” och gå vidare antingen till S eller genom att lämna in sin avskedsansökan?

Samtal med ett parti innebär inte att man anammar partiets historiska bakgrund

Alliansens politiker kommer nämligen inte att smittas av SD:s ”nazistiska rötter” lika lite som Socialdemokraternas politiker smittats av Vänsterpartiets kommunistiska dito när de i decennier förlitat sig på de senares stöd i riksdagen.

Red’s kom:
Det måste kraftigt understrykas att det bara finns två politiska partier som har verkliga och dokumenterade rötter i nazismen; Socialdemokraterna och Centerpartiet.

Widar andersson säger:
– Om man tittar på Valu-undersökningarna från 2006 och framåt kan man se att SD till i alla fall 85 procent består av moderater och socialdemokrater.

Journalisten Jörgen Huitfeldt skrev om den s k sjuklöverns beteende;
”Finns någon annan förklaring bakom detta än rent självskadebeteende från alliansen och de Rödgröna? Att de innerst inne vill tappa väljare som ogillar SD men som har ännu svårare för mobbningstendenser och orent spel?”, och fortsatte om SD-isoleringen:

När man ser vilken effekt det hittills har haft så framstår det som kontraproduktivt och masochistiskt.

Om Alliansen väljer att återigen avstå från makten ger det tydliga signaler

Om Alliansen av någon anledning väljer att avstå från makten ännu en gång skickar man signalen till väljarna att det inte spelar någon roll hur de lägger sin röst – en socialdemokratisk statsminister får man ändå på köpet.

Det är en signal som kommer ljuda långt in i nästa valrörelse och enbart gynna – just precis, SD.

Red’s kom:
I fredags rapporterade Sifo/SvD att elva procent av Alliansväljarna och fyra procent av de rödgröna redan ångrar sig.
Sifos opinionschef Toivo Sjörén konstaterade att om det blir ett nyval (extraval) kommer det att bli till fördel för Sverigedemokraterna.
Som grädde på moset lär MP, och kanske även L, då åka ur riksdagen.

Källa: GP


PM Nilsson skriver i en ledare i Dagens Industri:

Ett antal företagare gav i onsdagens Dagens Nyheter råd om hur partierna ska navigera i de talmansrundor. Gruppen hyllar ett knippe omistliga värden som är viktiga för ett svenskt blomstrande näringsliv: alla människors lika värde, mångfald, religionsfrihet, yttrandefrihet, fri opinionsbildning, ett självständigt rättssystem och internationell handel.

I detta har de helt rätt. Ekonomin är i slutändan beroende av ett fritt samhällsskick. Utan fria individer inget fritt företagande.

Därefter varnar de för att dessa värden hotas av nationalistiska regeringar i Polen och Ungern. Också det är sant, även om man också ska ha respekt för dessa två länders svåra nära historia under sovjetisk semiockupation. Att de ibland ser Bryssel som ett nytt Moskva bör man i alla fall vara lyhörd för.

Står Sverige inför ett val mellan liberala värden och ”polsk-ungersk riktning”?

Nåväl, tankefigurens final är att Sverige står inför ett ödesval: antingen att gå i polsk-ungersk riktning, eller att värna de liberala värden som är grundläggande för vårt samhälle och näringsliv.

Det valet är förhoppningsvis självklart för alla. Problemet är att det är falskt.

Alliansens politik sammanfaller med SD:s politik i viktiga sakpolitiska frågor

Det handlar för allianspartierna om att våga pröva stödet för sin egen politik i riksdagen. Eftersom den i viktiga avseenden sammanfaller med SD:s finns det en sakpolitisk majoritet i för landet viktiga frågor.

Ekonomisk politik, kriminalpolitik, arbetsmarknadsfrågor och försvarsfrågan

Allianspartierna och Sverigedemokraterna har likartade uppfattningar i den ekonomiska politiken, i kriminalpolitiken, i arbetsmarknadsfrågor och i försvarsfrågan.

Särskilt Centerpartiet och SD har paradoxalt nog många beröringspunkter.

SD:s fokusfrågor inför mandatperioden, migration, sjukvård och kriminalpolitik är frågor som varje regeringskonstellation kommer att arbeta med;
• Sverigedemokraternas politik är utpräglat näringslivsvänlig.
• Partiet är för arbetskraftsinvandring.
• Den ekonomiskpolitiska talespersonen Oscar Sjöstedt vill inte aktualisera en kampanj om EU-omröstning.
• Den yngre generationen förstärker den högerliberala riktningen.

C:s och L:s önskan om en ny variant på DÖ skulle vara förödande för Sverige

Decemberöverenskommelsens olycka var att allianspartierna i förväg lade ner sig till förmån för S av rädsla för att SD skulle rösta på deras politik.

Det drabbade och avlövade framför allt Moderaterna som tappade i trovärdighet. Att göra om samma misstag är dårskap.

En ny Decemberöverenskommelse leder bara till ökat väljarstöd för SD

Frågan om att ge SD inflytande eller inte är en illusion. De har inflytande i kraft av att 17,5 procent av väljarkåren röstade på dem. Frågan är var detta inflytande ska kanaliseras. En regeringsbildning vars centrala uppgift är att isolera SD gör Jimmie Åkesson till oppositionsledare. Det är att ge hans parti stor makt.

En regeringsbildning som i riksdagen integrerar frågor där SD:s och allianspartiernas uppfattningar sammanfaller ger också makt, men en mycket mer ofarlig och demokratiskt oklanderlig.

Därtill kan man av rent taktiska skäl argumentera för att isoleringslinjen har prövats och misslyckats. SD har växt explosionsartat. Det är dags att prova något annat för att stoppa blodflödet från S och M.

Det är traditionellt från vänstern hotet kommer

De värden som företagargruppen i DN:s artikel säger sig vilja värna har historiskt hotats från vänster.
• S och LO vill inte ha arbetskraftsinvandring.
• De har alltid motsatt sig en författningsdomstol och har återkommande visat förakt för domstolsväsendets självständighet.
• De respekterar inte äganderätten och fick släpas in i EU.
• Under många decennier hotade S med en lex Bonnier för att stoppa en i deras ögon borgerlig mediemakt.

Socialdemokraterna lutar åt Vänsterpartiet

S har nu återigen gått vänsterut och hotar tillsammans med Vänsterpartiet med full kraft näringsfrihet och äganderätt.

Den nuvarande justitieministern drar sig inte för att personligen attackera för honom misshagliga pressröster.

Att i detta läge adla S till ett värn för liberala värden kräver en distans som närmar sig verklighetsflykt.

Det främsta vallöftet från C, L, KD och M var att verka för en M-ledd regering. Svik inte nu.

Källa: DI
Partiledarnas sandlåda
Se även bl a;
Stefan Löfven avsatt, men hoppas på comeback

Jonas Sjöstedt & Isabella Lövin vill styra efter att Löfven petats

Varning för Miljöpartiet

Lööf och Björklund kräver att Löfven samarbetar med dem


Partiledarnas sandlåda


Hur ska Alliansen avsätta Stefan Löfven utan stöd av SD?

Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern


Val av talman klart, Alliansen gav Vänsterpartiet sitt stöd

Vänsterpartiet tror de kan få post som talman, via förtal


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


Så här röstade väljarna i Malmö kommun och resten av Skåne 2018


Låg- och outbildade röstar rött

Så här röstade väljarna i Sveriges särskilt utsatta områden 2018

Varför ökade väljarsympatierna för Vänsterpartiet 2018?

Centern, S, MP och V söker väljarstöd bland de som ej vill integreras


Minoriteten styr i Sverige

Ett system ur balans


Sveriges medier polariserar Sverige


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Avhysningen av EU-migranter i Malmö ett vänsterjippo – Aktivister skadar romer

Kåkstaden i Malmö skulle ha varit utrymd i söndags, men trots att miljönämnden dömer ut bosättningen har många EU-migranter och aktivister vägrat att lämna platsen.

Media riskerar att sätta mer känslor i svall

I stället för att ske med värdighet har den nödvändiga vräkningen blivit ett vänsterjippo. Aktivister och motdemonstranter lockar i sin tur till sig medierna, vars rapportering balanserar mellan att skildra händelseutvecklingen och sätta ännu mer känslor i svall.

Inget relevant argument

Var ska migranterna nu bli av? är inget relevant argument.

Red’s kom:
I var och varannan rapportering av media återkommer dock den meningslösa frågan om var EU-migranterna ska ta vägen, från såväl media som från EU-migranterna själva.

Varför skulle andra länders medborgare kunna åka till Sverige, bryta mot svensk lag och sedan ställa krav på att bli försörjd bara för att lagen upprätthålls?

Varför ska Malmö ha mer ansvar för EU-migranter än för sina egna medborgare?

Privata markägare är inte skyldiga att erbjuda tak över huvudet till hemlösa. Det är lätt att hålla med regeringens utredare Martin Valfridsson, som vill se nolltolerans mot att utan tillstånd bosätta sig på all mark i Sverige. (Ekot 31/10).

Red’s kom:
Under 2015 har 675 barn varit hemlösa i Malmö. Varför skulle Malmö ha mer ansvar för Rumäniens icke hemlösa välfärdsturister som respektlöst struntar i svensk lag jämfört med utsatta och hemlösa barn i Sverige?

EU-migranter är inte hemlösa, till skillnad mot de hemlösa i Sverige som ingen bryr sig om. Säskilt inte vänsterextremisterna som bara fokuserar på det som ger dem själva mest publicitet.

Avhysningen har inget att göra med diskriminering

Den beslutade avhysningen i Malmö handlar inte om diskriminering, utan om förtroende. Samhällen med en hög grad av tillit har större möjligheter att klara av ökad mångfald.

Red’s kom:
Vänsterextremisterna saknar argument för sina åsikter och agerande. De tycks helt sakna empati för EU-migranterna och vill bara använda utsatta människor i eget personligt intresse.

Inget blir heller bättre av att media som SDS stöttar vänsterextremisterna.

Om lagen gäller olika för olika grupper ökar intoleransen

Om de flesta människor är att lita på så kommer många för båda parter gagneliga ekonomiska transaktioner, sociala förbindelser och emotionella relationer till stånd, vilket inte sker i ett samhälle där man uppfattar att de flesta människor bara ser till sitt egenintresse och mest är ute för att sko sig på andra människor, menar statsvetaren Bo Rothstein. (DN 1/11)

Annorlunda uttryckt: Samhällen som orkar stå upp för rätt och fel, där lagen gäller både när den socialt utsatta är offer och förövare, är mer toleranta.

Om rättssystemet havererar…

Vad händer då med tilliten i en stad där polisen inte skyddar gränsen mellan privat egendom och det offentliga rummet? Resultatet blir fler stängsel och övervakningskameror; mer polarisering och segregation.

Vänsterextremisterna skadar de utsatta

Minskad tillit drabbar alltså den fattiga mycket värre än den rika. Det orsakssambandet vägrar solidaritetskämparna i Malmö att ta in.Klicka här för att gå till Helahalsingland, 2015-11-02
Se även bl a:
EU-migranter kräver stöd från Malmö stad

EU-migranter i Malmö ställer krav via aktivister på boende/försörjning

EU-migranter/Allt åt alla i Malmö hotar att bryta mot lag om de inte får bo gratis

Gratis bostäder och EU-migranter blir sakägare – Krav från V och Allt åt alla

EU-migranters krav på försörjning och bostad i Sverige rimligt, menar Allt åt alla

EU-migranter hotar ockupera gator om de avhyses från Malmös kåkstad

Vänsteraktivister börjar nu bygga ut kåkstaden med EU-migranter i Malmö

Polisen planerar för avhysning av EU-migranter – som ska identifieras – i Malmös kåkstad

DI kritiserar polisens lögner om EU-migranter – Identifiering ej lagkrav för avhysning!

800 poliser/kravallpolis, hundar, helikopter för EU-migranter i Malmös kåkstad & vänsterextremister

EU-migranter som avhyses i Malmö erbjuds boende max 5 nätter och gratis hemresa

EU-migranters olagliga bosättning i Malmö: Varför har polis inte agerat tidigare? – Karin Åberg

Svenska kyrkan vill sälla sig till aktivister när EU-migranter avhyses från Malmös kåkstad

Vänsterextremisterna förbereder sig inför avhysning av EU-migranter i Malmö den 2/11

Omgående (2/11) tömning av Malmös kåkstad med EU-migranter pga lucka i lagen

Rivning av EU-migranternas kåkstad i Malmö kostar 2-2,5 miljoner kr

Samtliga av EU-migranternas bilar i Malmös kåkstad har körförbud

EU-migranter protesterar mot avhysning utanför stadshuset i Malmö

Malmös EU-migranter: sittstrejk i protest mot avhysning… ingen skillnad mot tidigare

Malmös kåkstad med EU-migranter jämnas med marken – Beslut taget

Vänsterpartiet protesterar mot att EU-migranter i Malmös kåkstad avhyses

Läkarstudenter/aktivister tycker EU-migranternas hälsofarliga boende i Malmö är bra

MP Malmö vill att att problemet med EU-migranter ska lösas, men vilket problem?

Idag söndag stängs kåkstadens grind, imorgon arbetsfri dag för kringliggande företag

Sverige värsta rasistlandet, tycker EU-migranter i Malmös kåkstad

Sveriges största mediauppbåd för icke-avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad

Civil Rights Defenders kritiserar att Malmö upprätthåller lagen gentemot EU-migranter

FN-rapportör & organisationer kritiserar att EU-migranter i Malmö inte får bo gratis var de vill

Vänsterextremister försöker skada Malmös EU-migranter in i det sista

Nu är det klart! EU-migranter kan avhysas från kåkstaden i Malmö

Tolken Catalin Mihai tror att polisen vill trötta ut vänsterextremisterna i Malmös kåkstad

EU-migranter i Malmös kåkstad fortsätter ställa krav på försörjning


Varför provocerar EU-migranter?

EU-migranter skiter i kyrkogården, bokstavligen

EU-migranter säljer sex i Malmö, 75% från Rumänien


Bilder på EU-migranter: Tiggare eller tiggarboss?


Rado Poeo i Malmös kåkstad heter nu Radu Ciprian: Ingen kommer att lämna lägret

EU-migranter kastar ut Janne Josefsson från kåkstaden och kastar sten på filmteamet

Uppdrag Granskning, EU-migranter och Malmö kåkstad

Uppdrag granskning granskar Malmös kåkstad


Polisanmälan olaga intrång / egenmäktigt förfarande av EU-migranter i Malmö, kåkstaden

Malmöpolisen vägrar utföra sitt uppdrag och identifiera EU-migranter

Polisen: Nu har människorna varit där så länge att de har någon form av besittningsrätt. Det är komplicerat men så har vi tolkat det.


Malmös EU-migranter kostat skattebetalarna minst 1,3 miljoner kr hittills 2015

Dagverksamhet för EU-migranter i Malmö kostar 3,5 miljoner kr/år


Är Sverige lösningen för alla romer? – Vad är antiziganism?

Justitieministern chockad över hur mycket bistånd Rumänien får

Regeringen lägger 52 miljoner kr på ”romers inkludering”. Vad betyder detta, Alice Bah Kuhnke?


EU-migranter klarade sig från utvisning pga att Migrationsverket omorganiserade – Uppdrag Granskning

Utvisning av EU-migranter utan vistelserätt sker inte i Sverige

Vad gäller juridiskt för EU-migranters vistelse i Sverige? Regler för avvisning/utvisning av EU-migranter/tiggare


Överklagande inlämnat av Miljöförvaltningens avhysningsbeslut av EU-migranter i Malmö – Karin Åberg

Aktivister befäster EU-migranters utsatthet – inhumant och osolidariskt – Karin Åberg


EU migranter – Bilder du inte får se i media

För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Stefan Löfvén tiger om tiggeriet i Sverige

Statsvetarprofessor Bo Rothstein vill se en kriminalisering av givandet i linje med sexköpslagen. Att tigga är förnedrande och den som ger är därför klandervärd, resonerar Rothstein. I motsatt ringhörna står en annan professor, juristen Mårten Schultz, som nyligen sablade ner förslaget att förbjuda organiserande av tiggeri. Det vore som att kriminalisera organisering av arbetare, slog han fast (SvD 30/4).

Är tiggeri prostitution eller arbete / svartjobb?

I ena fallet är tiggeri alltså att jämställa med prostitution, i det andra med arbete.

Red’s kom:
Om man vill jämställa tiggeri med arbete är en grundförutsättning att inkomsten är belagd med skatt. Men inkomst från tiggeri är skattebefriad (och det blir i övrigt omöjligt att belägga tiggeri med skatt eftersom inkomsten inte är kontrollerbar). Det går inte ens att jämställa tiggeri med svart arbetskraft eftersom tiggeri inte tillför något för samhället eller medborgarna på något sätt.

Konsekvenser av tiggeri

Är tiggeriet något ont bör i konsekvensens namn någon straffas för det – tiggaren, givaren eller den som eventuellt profiterar på verksamheten.

Red’s kom:
Konsekvenserna av tiggeriet är tvivelsutan inte på något sätt fördelaktigt för de skattebetalare som tvingas att finansiera EU-migranternas framfart i Sverige (stora extrakostnader på en mängd olika sätt för samhället). Det är heller inget positivt för dem som får en sämre vård (eller skola) pga prioriteringar på andra länders medborgare.

Som det fungerar idag ställs olika grupper mot varandra, och svenska medborgare tycks alltid vara förlorarna.

I de fall någon utnyttjar och profiterar på tiggare – och alla med sunt förnuft förstår att detta förekommer även om omfattningen av det kriminellt organiserade tiggeriet aldrig utretts pga att vilja att göra detta saknas – så är det också något ”ont” som profitören rimligtvis ska straffas för.

Tiggeri saknar positiva effekter

Men om tiggeriet tvärtom är något gott framstår kravet på att någon part i normalfallet ska kriminaliseras som bisarrt.

Red’s kom:
Tiggeri är sällan eller aldrig något gott, i alla fall inte i den form det förekommer i samband med EU-migranter.
Dvs inte ens om tiggeriet inte är kriminellt organiserat, där tiggare från främst Rumänien och Bulgarien tar lån för att betala 2.800 kr per resa till Sverige för att tigga.
Tiggeri är negativt inte minst eftersom;

  1. Tiggeriet skapar en belastning på det svenska samhället som på olika sätt drabbar svenska medborgare.
  2. Tiggeriet tillför absolut ingenting för Sverige.
  3. Tiggeriet leder ofrånkomligen till nedprioriteringar av landets egna utsatta medborgare.
  4. Tiggeriet försvårar möjligheterna för dem som försöker hjälpa de fattiga ur sin fattigdom i EU-migranternas hemländer.

Tiggeri kan endast i bästa fall vara en delvis kortvarig lösning för enskilda EU-medborgare på ett långvarigt problem.

Är det en god gärning att ge tiggare pengar?

Den som ger gör ju en god gärning liksom den som på olika sätt försöker främja det frivilliga tiggandet.

Red’s kom:
Den som ger pengar till tiggare gör inte en god gärning. Varken för tiggaren eller för Sverige och dess medborgare. Sedan är det en annan sak att givaren säkert i sin okunskap (inte minst pga vinklad och felaktig information i media och från svenska politiker) själv tror att denne gör en god gärning. De vänsterextremistgrupper som på olika sätt försöker försvåra att styra upp problemen gör bara tiggarna en björntjänst.

Måste tänka längre än i ett steg

Att inte ens denna fråga har kunnat besvaras entydigt i debatten säger något om tiggandets svårgreppbara natur.

Red’s kom:
Det finns inget som är entydigt, men om man beaktar alla parametrar, och har förmåga att tänka längre än i ett steg, kan man bara komma fram till en enda slutsats och det är att EU-migranternas tiggeri inte är till gagn för medborgarna i EU-länderna. Varken för länderna i sig eller för enskilda grupper av tiggare. Säkert finns det enstaka tiggare som kan få kortvariga fördelar men för samhällena i stort är det enbart negativt. Alldeles särskilt på lite längre sikt.

Tiggare åtnjuter fördelar som inte gäller för svenska medborgare

Men tiggeriet ställer oss även inför andra svåra vägval såsom välfärdsstatens gränser och likabehandlingsprincipen;
– Ska EU-migranter erbjudas gratis vård, även om de saknar ett europeiskt sjukförsäkringskort?
– Ska deras barn få gå i svensk skola?
– Vilka former av tillfälliga boenden är förenliga med kommunallagen?

Red’s kom:
Det är nedbrytande för moralen bland svenska medborgare att andra länders medborgare kan komma till Sverige och få förmåner utan kostnad för sådant som svenska medborgare tvingats arbeta hårt för att få ta del av, och dessutom måste betala för, i motsats till EU-migranterna.

Var går gränsen för solidaritet mot andra länders medborgare?

Sådana frågor brottas lokalpolitiker med över hela landet numera. Det handlar inte bara om att tolka oklara rättslägen, utan om ett djupare ideologiskt ställningstagande: var ska vi dra gränsen för solidariteten med andra länders medborgare?

Red’s kom:
De politiker som inte primärt är solidariska mot det egna landets medborgare måste vi se till att de inte väljs om.

Särbehandling och likabehandlingsprincipen

Nära besläktad är frågan om likabehandling kontra särbehandling. Många av argumenten i debatten bygger på tanken att denna grupp är så utsatt att vi måste göra olika former av undantag.
– Det kan gälla att stoppa avhysningar från kommunal eller privat mark och därigenom öppna för framväxten av olagliga bosättningar.
– Andra förslag går ut på att reservera campingplatser eller markområden för just tiggare.

Red’s kom:
Det är några bra exempel på hur debatten förs istället för att det handlar om vad som kan göras för att värna om landets egna medborgare såväl som fattiga i andra länder.

Sverige är extremt på det sättet att det för politikerna tycks viktigare att ge sig i den hopplöst omöjliga uppgiften att lösa världsproblemen istället för att lösa problemen på hemmaplan.

Vilket ansvar har Sverige för barnen i andra EU-länder?

Den kanske mest brännande frågan rör barnen. I Stockholm tillåter man exempelvis inte att barn bor i bilar eller i skogen, eftersom socialtjänstlagen inte gör skillnad på barn och barn. Ytterst hotar socialförvaltningen alltså med ett omhändertagande. Följden har blivit att de som tigger i Stockholm lämnar kvar sina barn i Rumänien medan barnen ofta följer med till andra svenska städer, såsom Göteborg och Uppsala.
Här står alltså principen att lagen måste gälla lika för alla mot ett slags medveten principlöshet i humanismens namn.

Red’s kom:
Här glöms alltid bort att den fria rörligheten är förenad med villkor. Om EU-migranter inte kan försörja sig själva och sina barn har de förverkat sin rätt att utnyttja EU’s fria rörlighet. Problemet är att Sverige inte upprätthåller lagen och genomför avvisningar/utvisningar.

Politiker i Sverige har abdikerat

Precis så här svår och mångskiktad är tiggeriproblematiken. Därför behöver vi ”provprata” och tänka högt. Och därför behövs ett nationellt ledarskap i frågan i stället för dagens politiska abdikation.

Red’s kom:
Problemet är att diskussionerna bara leder till en aldrig sinande ström av påhopp – med epitet som bl a rasist, fascist och antiziganist – mot den som vågar ha en annan åsikt än att Sverige ska prioritera hjälp till all världens fattiga framför landets egna medborgare. Vi har också sett en rad ”experter” uttala galenskaper som får stå oemotsagda bara för rädslan att utsättas för påhopp istället för att diskussionen förs sakligt.

Problemen i andra länder är skilt från problemen i Sverige

Det duger inte att hänvisa till att grundproblemet är fattigdomen och diskrimineringen i Rumänien. Självfallet är det så, men det ger inga svar på hur tiggeriet ska bemötas här och nu ute i svenska kommuner.

Red’s kom:
Inte minst politiker glider alltid undan problemen i Sverige genom att flytta fokus från problemen i Sverige till problemen i andra länder. Stefan Löfvén är duktig på att flytta bort fokus från vad det handlar om. Visst, om fattigdom inte fanns i andra länder skulle EU-migranter inte komma till Sverige för att tigga. Men fattigdomen i andra länder kommer att ta åtskilliga decennier att lösa. Problemen vi har i Sverige måste lösas idag!

Välgörenhet för andra länders medborgare ska aldrig idkas på lokal nivå!

Regeringen måste tydligt klargöra att tiggeri är destruktivt

Politiker kan inte vara filosofer, utan måste faktiskt sätta ner foten. Det är hög tid att regeringen drar upp en nationell strategi i frågan. Den bör börja med konstaterandet att tiggandet är i grunden destruktivt.

Det räcker med att lyssna till hjälporganisationerna på plats för att drabbas av den insikten: ”Vår mycket starka rekommendation är att inte ge pengar till tiggare. Det förvandlar tiggeriet till ett yrke, barnen hemma i Rumänien överges och missar ofta skolan när föräldrarna är borta”, säger exempelvis Florin Ivanovici, direktör för Liv och Ljus (SVT 29/4).

Red’s kom:
EU-migranter är och kommer att förbli ett samhällsproblem i Sverige så länge politikerna inte vågar styra upp problemen. Vi måste inse den bistra verkligheten att de tiggande EU-migranterna inte har någon framtid i Sverige, däremot finns goda möjligheter att EU-migranterna på sikt – med rätt stöd och påtryckningar från EU – kan bli produktiva i sina hemländer.

Vi ska inte frånta EU-migranterna denna möjlighet att få rättsida på sina liv genom att understödja deras tiggeri i Sverige.

Regeringen måste uppmana svenska medborgare att inte ge pengar till tiggare

Stefan Löfven bör därför rikta en uppmaning till svenska folket om att hellre skänka till hjälporganisationer på plats än att ge pengar i pappmuggen. Det är det bästa sättet att hjälpa eftersom Sverige varken har några boendealternativ att erbjuda eller kan laga en trasig skolgång.

Red’s kom:
Stefan Löfvén – som aldrig uttrycker sig i klartext – skulle aldrig våga göra detta.

Regeringen måste underlätta avhysningar av illegala boplatser

Därtill bör regeringen göra det lättare att avhysa från olagliga bosättningar. Kronofogden och kommunerna måste ha möjligheter att upprätthålla lagen.

Regeringen måste förbjuda organiserat tiggeri

Slutligen bör regeringen titta närmare på Moderaternas förslag om att förbjuda organiserande av tiggeri. Det skulle i så fall kunna definieras som att någon ekonomiskt utnyttjar tiggares utsatta situation. Även om brottet blir svårt att bevisa skulle en sådan lag kunna ha ett viktigt signalvärde.

Red’s kom:
Precis som detta signalvärde ges i alla andra EU-länder med olika former av tiggeriförbud, med positiv effekt, så är Sverige givetvis inget undantag.
Men – hur obekväm denna fråga än är för politikerna – så måste man överväga ett förbud mot tiggeri liknande de som finns i andra EU-länder.

Nationell samordnare endast för att regeringen inte ska behöva engagera sig i problemen

Som alla svåra frågor har även denna hamnat i knäet på en nationell samordnare. I den bästa av världar borgar det för att regeringen till sist presenterar en gedigen plan som blandar skarpa förslag med ett fortsatt starkt engagemang för romernas situation. I den sämsta av världar är samordnaren bara ett sätt att hålla frågan borta från Rosenbad för överskådlig tid.

Vad som först och främst måste göras

Oavsett vad som görs i övrigt åt de problem EU-migranterna orsakar Sverige är följande vad som omedelbart måste göras;

  • Ett kontrollsystem byggs upp för att hålla reda på hur länge de tiggande EU-migranterna befunnit sig i Sverige.
  • Ett regelverk tas fram som klargör att det inte räcker med att sätta sina fötter i t ex Danmark och sedan påbörjas en ny tremånadersperiod.
  • Ett regelverk tas fram som gör att inga/minimala kostnader faller på det svenska samhället för EU-migranterna, vilket bl a innebär att om EU-migranterna inte kan försörja sig själva med ett acceptabelt boende, etc så ska de utvisas.
  • Migrationsverkets roll i utvisning av EU_migranter tas bort.
  • De EU-migranter som saknar vistelserätt i Sverige utvisas snabbt.

Klicka här för att gå till artikeln i Expressen, 2015-05-16
Se även bl a;
Stefan Löfven försöker flytta fokus från problemen med EU-migranterna

Löfven vill INTE göra något åt problemen med EU-migranterna!

Löfven: Tiggeri är inte enligt den svenska modellen – MP bromsar tiggeriförbud

Löfven-regering rädd för att ta ställning mot de problem EU-migranter skapar


Tiggeriförbud för att inte permanenta fattigdom och utanförskap

Hans Swärd och Per Eriksson i Lund har fel om EU-migranter och tiggeriförbud


Nationell samordnare för utsatta EU-medborgare som tillfälligt vistas i Sverige


Bara forskningen kan bota Moderaterna, Bo Rothstein


EU migranter – Bilder du inte får se i media


För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Ju mer religion desto mindre moral, etik och pålitlighet

Stämmer det att vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar och praktiserar religion, så som de stora religiösa samfunden påstår? Tack vare nya omfattande data kan vi i dag besvara frågan – och svaret är nej. Människor i religiösa länder litar mindre på varandra, och korruptionen är högre, skriver Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet.

En av de mest överraskande förändringarna både i Sverige och globalt är religionens stärkta ställning i politiken. Jämför vi läget nu med vad som gällde runt 1990 så är förändringarna stora.

Även om Sverige i stort sett är förskonat från de mera extrema rörelserna ser vi också här ett ökat religiöst inflytande över politiken. 1991 kom Kristdemokraterna in i riksdagen. Några år senare fick man igenom att en ändring i läroplanen för grundskolan som innebar att skolans verksamhet bland många andra värden också skulle vila på ”kristen tradition” vilket gäller än i dag. Detta innebär att just en specifik religions etik ska premieras och har tillerkänts en särställning i den obligatoriska svenska skolan.

Till detta har kommit att vi numera har ett utbildningssystem där även tämligen fundamentalistiskt religiösa friskolor erhåller fullt statsbidrag.

Svenska kyrkan agerar numera som en delvis politisk organisation i många frågor liksom naturligtvis många andra religiösa samfund.

De stora världsreligionerna hävdar ofta att de bidrar till skapa en god, ansvarsfull och medmänsklig etik i samhället.

I den gällande svenska läroplanen står det t ex att den kristna traditionen bidrar till att fostra eleverna till ”rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande”.

Sveriges muslimska förbund har i sin vision att man ”arbetar mot främlingsfientlighet och rasdiskriminering och har i dess ställe sått kärlek, respekt och närmande mellan folken”.

Red’s kom:
Det ingår alltså även i det som redan står i den svenska läroplanen.

Katolska kyrkan i Sverige säger att man arbetar för att alla människor ska ha ”rätt till ett värdigt liv; en bra utbildning, en rättvis inkomst som man kan leva på och värdiga arbetsförhållanden”.

Red’s kom:
Svårt att veta vad detta har med skolan att göra, men i den mån det går att göra koppling till skolan så ingår även detta i vad som står i den svenska läroplanen.

Judiska församlingen i Stockholm framhåller på sin hemsida vikten av att alla församlingsmedlemmar efter förmåga deltar i arbetet för ”att skapa en bättre värld för allas bästa”.

Red’s kom:
Ett bra politiskt budskap, men ingår alltså redan i den svenska läroplanen.

Bättre samhälle med mer religion?

Hur väl lyckas religionerna med sina goda föresatser? Stämmer det att vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar och praktiserar religion?

I den senaste undersökningen från det världsledande forskningsprojektet ”World Value Study” har man ställt frågor till representativa urval av befolkningen i ett hundratal länder om om människors förhållande till religion. Frågorna handlar om i vilken utsträckning personen ifråga uppfattar sig som en religiös person, hur ofta man deltar i gudstjänster, hur betydelsefull man anser att religionens gud(ar) är i ens liv, om man tror på gudomlig kraft, om vederbörande tror på ett liv efter döden och om personen ifråga får tröst och kraft av någon religiös tro.
På detta sätt kan man  mäta den genomsnittliga graden av religiositet i respektive land.

Mycket religiösa länder är t ex utvecklingsländer som Rwanda, Mali och Ghana, men även mer utvecklade länder som USA, Polen, Mexiko och Jordanien. Lågt religiösa länder är Kina och Japan samt Sverige, Norge, Frankrike och Danmark.

Ju mer sekulärt samhället är desto mindre korruption och mer pålitliga människor

Det finns också mått på den etiska och moraliska halten i olika länder, t ex hur omfattande korruptionen är och i vilken utsträckning befolkningen anser att man i allmänhet kan ”lita på” andra människor. Båda dessa kan ses som mått på den moraliska standarden i respektive land.

Ett tydligt resultat är att ju mer religiös befolkningen är i ett land desto högre är i allmänhet korruptionen och desto mindre anses det att ”folk i allmänhet” är att lita på.

Religion leder inte till högre etik eller bättre moral

Från detta kan vi alltså slå fast att de ovan nämnda världsreligionerna inte förmått leverera vad de utlovar – samhället får inte en högre etik eller bättre moral ju mer befolkningen utövar religion.

Likadan är bilden om vi tittar på mera objektiva mått på mänsklig välfärd såsom spädbarnsdödlighet eller förväntad livslängd. Ju mer religion som utövas desto sämre är som regel värdena på dessa och andra standardmått på mänsklig välfärd.

En given invändning mot detta resonemang har länge varit att människor som lever under svåra förhållanden i sin desperation har större anledning att vända sig till religionen. Denna invändning har emellertid nyligen slagits i spillror av undersökningar från det ekonomiskt välmående USA. När man där jämfört barn som växer upp i religiösa och sekulära familjer visar sig de senare vara mer toleranta, mindre rasistiska, mindre nationalistiska och de löpte mindre risk att hamna i fängelse. Således, även i ett ekonomiskt synnerligen rikt land som USA ser vi denna icke-effekt av religion på etiskt handlande och moral.

Religion och politik ska hållas isär

Som mycket annat av livets goda gör sig religionsutövning bäst när den förbehålls privatlivet. Argumentet att samhället blir mera etiskt och moraliskt högstående eller att vi får mera mänsklig välfärd om vi utövar mer religion eller för in mer religion i politiken visar sig helt sakna bäring.Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2015-03-01

Bara forskningen kan bota Moderaterna

Ingen förbättring av integrationen

Man brukar ge rådet till de i personlig kris att först våga erkänna sin situation för sig själv. Moderaterna har efter sin valförlust ännu inte tagit detta första steg mot tillnyktring. Partiet vägrar envist att medge att integrationen av invandrare i Sverige inte har förbättrats sedan Alliansens valseger 2006.

Inflödet av nya arbetslösa

Invandrares utanförskap var den största enskilda faktorn bakom Moderaternas valförlust också indirekt. Inflödet av nya arbetslösa dolde arbetslinjens framgångar i övrigt. Bland invandrarna själva ser vi inte helt oväntat att människor som pressas samman i segregerad fattigdom inte är nöjda med sin status som andra klassens medborgare. Utsatta och frustrerade invandrare känner igen sig mer i vänsterns klasskritik än det liberala budskapet om frihet och låga skatter.

I förorter som Tensta och Rosengård fick Moderaterna färre än en tiondel av rösterna.

21,4 % arbetslösa av utomeuropeiskt födda

Arbetsförmedlingens senaste prognos noterar: ”Av de inrikes födda i åldrarna 16-64 år var 5,5 procent av arbetskraften arbetslösa under tredje kvartalet 2014. Av utrikes födda var motsvarande andel 15,4 procent och bland utomeuropeiskt födda 21,4 procent”.

57 % förvärvsarbetande bland utrikes födda

År 2011 förvärvsarbetade 82 procent av de inrikes födda och 57 procent av de utrikes födda i åldrarna 20-64 år [58 procent 2013].

Migrationsuppgörelsen

Moderaternas nyvalda partiledare Anna Kinberg Batra håller fast vid migrationsuppgörelsen med Miljöpartiet.

Frisering av utanförskapet med retoriska tricks

Ett värre problem är att Moderaterna under Fredrik Reinfeldt och Kent Persson satt i system att ljuga och vilseleda i dessa frågor med stöd av en sympatisk media. Mer kreativ energi gick till att frisera utanförskapet med retoriska tricks och rena fabrikationer än till att utveckla effektiva åtgärder.

Fiffel med statistik provocerar

Moderaternas väljare är smartare än journalister och provocerades av att se sin egen regering ta fifflet med utanförskapsstatistiken till nya höjder.

Arbetsmarknadsstatistik mixtras med

Det viktigaste tricket i regeringen arsenal var att ge sken av att den snabba befolkningsökning som invandringen förde med sig var synonym med reducerat arbetslöshet. Genom att ständigt prata om ”antalet nya jobb” eller om antalet ”invandrare som går till jobbet varje dag” sopades den dystra arbetsmarknadsstatistiken under mattan.

Arbetslöshet mäts dock alltid och överallt i procent. Siffror på hur många som går till jobbet är värdelösa utan siffror på hur många som inte går till jobbet.

Att inte justera för befolkningstillväxt när man diskuterar sysselsättning eller välstånd är helt enkelt fusk.

60 % har endast förgymnasial utbildning

Arbetsförmedlingen skriver: ”Nästan 60 procent av de nyanlända inom etableringsuppdraget har endast förgymnasial utbildning, varav de flesta har kortare grundutbildning än nio år.
Under kommande år väntas antalet inskrivna arbetslösa som har en kort utbildning fortsätta att öka.

Efterfrågan på lågutbildade minskar

Den svenska ekonomin är allt mer kunskapsintensiv. Bara en tiondel av de med jobb har förgymnasial utbildning, och kraven ökar år efter år. Arbetsgivares bristande efterfrågan på lågutbildade från tredje världen kommer inte att lösas med ett avskaffande av LAS eller fler jobbcoacher. Det löses heller inte av konservativa åtgärder som att ”ställa krav” och be de arbetslösa kavla upp ärmarna. Allt tyder på att arbetslösa invandrare intensivt söker efter arbete. De som inte lyckas kan knappast skuldbeläggas för svenska arbetsgivares höga krav i en högteknologisk arbetsmarknad där många tävlar om allt färre enkla jobb.

Nytänkande behövs

Det är svåra frågor som kräver nytänkande. Väljare förväntar sig djupare analys av ett statsbärande parti än att ordet ”öppenhet” upprepas med ännu större intensitet.
Ett förslag till Anna Kinberg Batra som kan bidra till att reparera förtroendeskadan utan att ändra flyktingpolitiken i sig; Tillsätt en kommission om dessa frågor ledd av riktiga forskare. T ex Assar Lindbeck, Jan Ekberg, Bertil Holmlund, Bo Rothstein, Per Skedinger, Yves Zenou, Olof Åslund och Joakim Ruist.

Undviker att anlita expertis

Alliansens trovärdighet har tagit skada av att man i stället för riktiga forskare alltmer lutar sig mot ideologiska tankesmedjor som Timbro/Migro eller Fores.

Erik Ullenhag tog uttryckligen avstånd från Jan Ekberg, landets mest seniora forskare på området migrationens ekonomiska effekter.

I stället förlitar man sig på expertis från evangeliska ideologer som Fredrik Segerfeldt, Johan Norberg och Andreas Bergström, som sinsemellan inte ens har en ekonomexamen från Fairfax University att dela på.

Retorik provocerar

En hel del av missnöjet med Nya Moderaterna handlar om den provocerande obegåvade retoriken, inte flyktingmottagandet i sig. Floskler, lögner och självcensur har inget i borgerligheten att göra och har i varje fall hitintills inte hjälpt invandrare komma i arbete. De allra flesta Moderatväljare har stora hjärtan och vill gärna hjälpa de som flyr krig. Men Moderater har också oftast en hjärna att tänka med, och betraktar hederlighet som en värderingsfråga.

Bara forskningen kan bota Moderaterna