Stiftelsen Tryggare Sverige sprider desinformation om extremism

Det framkommer nu att det är stiftelsen Tryggare Sverige som utfört själva arbetet med enkäten om ”våldsbejakande extremism” åt den nationella samordnaren.

Utifrån de svar den nationella samordnaren ger verkar det inte som om ens den ”Nationella samordnaren för att värna demokratin mot våldsbejakande extremism” – Anna Carlstedt – har haft någon insyn i stiftelsens arbete, kunnat påverka utformningen av arbetet eller givits tillgång till något underlag.

Hur mycket stiftelsen fått i arvode av staten för detta arbete framgår inte. Det skulle dessutom vara intressant att veta vilken budget den nationella samordnaren har, men den typen av ”känsliga” frågor vill tydligen Sveriges vänstervridna media inte ställa.
Se: Så här kan organisationers bidragsmissbruk stoppas

Här följer stiftelsen Tryggare Sverige:s Powerpoint-presentation av deras arbete (stiftelsens stavfel har rättats upp av oss), som de kallar ”Lägesbild våren 2017” och som är daterad 2017-07-13. 100% av resultaten/slutsatserna är felaktiga eller missvisande på ett eller annat sätt, vilket måste vara någon form av rekord:

Kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism – en kartläggning av problembild erfarenheter och arbetssätt

Magnus Lindgren forskare & f.d. polis [”Generalsekreterare” (!) i stiftelsen Tryggare Sverige. ”Forskare”?]
Patricia Wallinder Kriminolog & socionom [27 år, uppgavs under Almedalsveckan (6/7 2017) arbeta för stiftelsen Tryggare Sverige. I övrigt okänd. ”Kriminolog”?]Patricia Wallinder

Innehållsförteckning
Uppdrag [1]
Bakgrund [2]
Tidigare forskning [Ingen ”forskning”!] [3]
Tillvägagångssätt [4]
• [Avgränsningar, 5]
Definitioner [6]
• [Förekomst av aktuell lägesbild/våldsbejakande extremism, 7]
• [Förekomst av lokal handlingsplan, 8]
• [Struktur för det lokala arbetet mot våldsbejakande extremism, 9]
• [Informationsdelning, 10]
• [Återvändare 11]
• [Utbildning av relevant personal om våldsbejakande extremism, 12]
• [Stöd riktat till personer/familjemedlemmar till personer i riskzonen, 13]

Slutsatser [14]
• [Utsatthet, 15]
Resultat [= NOLL! Uppgifter som ej är med i samordnarens rapport listas under denna rubrik] [16]

1. Uppdrag

• Kartlägga hur samtliga 290 kommuner arbetar med frågor som handlar om våldsbejakande extremism

Red’s kom: Istället för en dylik kartläggning blev det en propagandaskrift för vänstern. Med en ”kartläggning” av anonyma kommunanställdas politiska åsikter. 211 av 290 kommuner besvarade enkäten.

Märkligt nog framgår det inte någonstans vem som gett stiftelsen Tryggare Sverige uppdraget att kartlägga, men det har visat sig vara den nationella samordnaren Anna Carlstedt och hennes stab av folk (alla med fina titlar) på regeringskansliet som outsourcar sitt arbete (bevisligen utan någon som helst kontrollfunktion) för skattebetalarnas pengar;
Johan Dixelius, Huvudsekreterare
Yassin Ekdahl, Kommittésekreterare
Anna Ekström, Kommittésekreterare
Amir Rostami, Kommittésekreterare
Per-Erik Åström, Kommittésekreterare
Lars Korsell, Kommittésekreterare
Adel Elsayed Sparr, kommittésekreterare
Bahar Satar Pour Kolahi, Biträdande kommittésekreterare
Lina Nymoen, Biträdande kommittésekreterare
Lovisa Lagerström Lantz, Kommunikationsansvarig
Hur kan så många (där gruppen på 11 personer består av 9 sekreterare och noll experter) åstadkomma så lite (och veta så lite)? Där de dessutom lägger ut arbete på en organisation som visat sig vara så okunnig och olämplig för uppdraget.

Fokus på:
– Problembild [där en ”problembild” togs fram av stiftelsen Tryggare Sverige som är vitt skild från hur verkligheten ser ut – baserad på i princip uteslutande personligt tyckande – och där denna desinformation oundvikligen får konsekvensen att resurser i framtiden kommer att fortsätta läggas på något annat än där de verkliga behoven finns och på något annat än det som gör nytta]
– Arbetssätt [vilket inte ens framgår av resultat & rapport]
– Erfarenheter [vilket inte ens framgår av resultat & rapport]

• Kartlägga förekomsten av våld, hot och trakasserier riktade mot personer som är eller har varit involverade i kommunens arbete mot våldsbejakande extremism

Red’s kom: Vilket istället utmynnade i vad 10-12 anonyma kontaktpersoners (i okända kommuner/stadsdelar) personliga åsikt var om detta och utan att denna ”kartläggning” kommenterades eller ens nämndes under rubriken ”Slutsatser” (”Resultat”).

• Lägesbilden [dvs stiftelsens förvridna bild av verkligheten] tillhandahölls genom:
Kvantitativ enkät riktat till kommunens lokala samordnare och/eller kontaktperson mot våldsbejakande extremism

Red’s kom: Dvs en enkät till 312 (288+24) anonyma personer, varav 233 personer svarade, som till klart övervägande del (om inte nästan alla) tycks rösta rödgrönt.

Kvalitativa intervjuer med lokala samordnare och/eller kontaktpersoner mot våldsbejakande extremism

Red’s kom: Dvs totalt endast 13 (av 312 kommuner och stadsdelsförvaltningar/stadsdelsnämnder, dvs 4% av dessa) helt och hållet oredovisade ”kvalitativa” intervjuer (precis som 2016) med anonyma kontaktpersoner i oredovisade kommuner. Kvalitet?


2. Bakgrund

• Den våldsbejakande extremismen i Sverige består i huvudsak av tre riktningar; högerextremism, vänsterextremism och islamistisk extremism

Red’s kom: I huvudsak”? Enligt vilka experter? Enligt vilka definitioner? Är inte fotbollshuliganer en betydligt större grupp än s k ”högerextremister”, eller kanske t o m samma personer (inte ens detta har undersökts)? Är inte MC-gängen betydligt större än gruppen högerextremister? Och hur är det med t ex den jugoslaviska maffian i Sverige, finns det inget behov att göra något åt denna grupp?

Varför finns det inget intresse från regeringen och riksdagen att komma åt problemen med alla våldsbejakande grupper i Sverige?

Högerextremism är den vanligast förekommande riktningen, därefter islamistisk extremism och slutligen vänsterextremism

Red’s kom: Fel!!! Enligt vilka experter? Enligt vilka definitioner? Säpo är t ex av helt annan åsikt än organisationen Tryggare Sverige och den nationella samordnaren om antalet högerextremister.

Förutom att påståendet om att ”högerextremism är den vanligast förekommande riktningen” baseras på ett synnerligen litet urval (51 personer av 312) så utgår man från att 41 av dessa personer uttrycker hur verkligheten ser ut och att deras svar inte är färgat av deras politiska åsikt.
Dessutom beaktas inte antal överhuvudtaget.
Dessutom utgår man helt sonika från att det som syns mest är samma som att det är vanligast.

• Enligt Säpo utgör den våldsbejakande islamistiska extremismen i dagsläget det största hotet mot svensk säkerhet

Red’s kom:
Varför exkluderas ovanstående information från den nationella samordnarens rapport?

Enligt Säpo har vänsterextremisterna utgjort det största hotet mot demokratin, dvs innan islamisternas kraftiga expansion i Sverige sedan 2015, varefter hotbilden från vänsterextremisterna halkat ner till andra plats.

Varför vill stiftelsen Tryggare Sverige (liksom den nationella samordnaren) inte nämna detta problem med hotbilden från vänsterextremisterna överhuvudtaget (inte ens under rubriken ”Slutsatser”) trots att det är en helt avgörande information för varje åtgärd som kan anses behövas med utgångspunkt från den enkätundersökning som den nationella samordnaren låtit göra genom att anlita stiftelsen (och med en oredovisad summa arvodera dem för detta)?

Varför vill den nationella samordnaren i sin egen rapport (som baseras på den undersökning som överlåtits till Tryggare Sverige att göra, utan kontroll av vad denna organisation uppger) inte nämna varken vilken grupp som utgör det största hotet eller vilken grupp som utgör det näststörsta hotet.

– Varför vill den nationella samordnaren inte klarlägga skillnaderna mellan de olika hotbilderna från de olika grupperna, trots att det är en helt avgörande information för varje åtgärd som baseras på den undersökning som den nationella samordnaren låtit göra?

• Extremismen förekommer och frodas ofta i grupper, men utanför de våldsbejakande miljöerna finns ensamagerande individer som med hjälp av ideologierna inom miljöerna kan inspireras och uppmuntras till att begå våldsamma handlingar och terroristattentat

Red’s kom:
Vem är det som begår dessa terroristattentat? Varför vill varken den nationella samordnaren eller stiftelsen Tryggare Sverige ens försöka att klarlägga detta?

När ovanstående uppges om extremismen, varför tycker man att det inte är relevant att klarlägga varken vilken ideologi inom respektive grupp som utgör störst hot eller vilket hot från dessa ”ensamagerande individer” som är störst/näststörst, och var det därav är viktigast att lägga resurserna (samt vilka resurser)?
En redovisning utan ett dylikt klarläggande tenderar att bli en helt meningslös redovisning som helt saknar förutsättning att kunna resultera i något konstruktivt.


3. Tidigare forskning – Nationella samordnaren

Red’s kom:
Forskning”? Dvs den första enkätförfrågan med 6-7 allmänna frågor om personligt tyckande till enskilda okända kommunanställda 2016 (med Mona Sahlin som nationell samordnare).

Det är en ren lögn av stiftelsen Tryggare Sverige (och Magnus Lindgren, som själv utger sig för att vara forskare) att Mona Sahlins rapport var forskning!!! Enkäten och dess efterföljande intetsägande rapport baserades inte ens på någon forskning.

• En fjärdedel av kommunerna [72,5 av 290 kommuner?] uppger att det existerar någon form av våldsbejakande extremism i kommunen.

Red’s kom: Fel! Förklaras här.
2016 uppgav 51 kontaktpersoner (alltså inte 72,5 kommuner, som stiftelsen vill ge sken av, och inte 52 (25% av 208 kommuner) som den nationella samordnaren indikerar – av 290 kommuner) att de personligen uppfattat det som att de hade aktiva våldsbejakande individer eller grupper/organisationer i någon form i kommunen. Dvs inte bara ”högerextremism”, vänsterextremism” och ”islamistisk extremism”.
51 kontaktpersoner ger således 17,6% av Sveriges 290 kommuner.

Vilka kommuner det handlar om och varför kontaktpersonerna tror detta vill varken stiftelsen eller den nationella samordnaren specificera eller utreda, trots att denna uppgift är av helt avgörande betydelse för vilka resurser som behövs var.

OKÄND ÖKNING/MINSKNING AV VÅLDSBEJAKANDE EXTREMISM
2017 hade denna siffra, av okänd anledning, ökat från 51 till 171 kontaktpersoner (eller 130 om man utgår från enkätfråga 18 som avser antalet enkätpersoner som uppger att de sett extremistiska aktiviteter i sin kommun; manifestationer, öppna möten mm).

Detta behöver självfallet inte på något sätt innebära att varken extremism eller antalet våldsbejakande individer eller antalet våldsbejakande grupper/organisationer ökat i verkligheten.

Det enda som bekräftats (av Säpo) är att antalet islamister ökat – och därmed hotet från dessa – pga den okontrollerade invandringen.

INGEN UTREDNING AV DET SOM ÄR RELEVANT
Om extremism eller antalet våldsbejakande individer eller antalet våldsbejakande grupper/organisationer ökat eller minskat – och i så fall var och med hur mycket – har inte ens undersökts av den nationella samordnaren (varken 2016 eller 2017), trots att det i sig är avgörande för vilka framtida åtgärder som behöver vidtas.

Knappt 40 procent av kommunerna anger att det inte finns någon våldsbejakande extremism, medan drygt en tredjedel av kommunerna inte vet om det förekommer våldsbejakande extremism i kommunen

Red’s kom: Fel! Förklaras här.

• Av de kommuner som anger att våldsbejakande extremism finns i deras kommun så är högerextremism den mest förekommande, knappt 50 procent.

Red’s kom: Fel!!! 14% av kontaktpersonerna (41 st) i landets 290 kommuner trodde eller ville ge sken av 2016 att det fanns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationerpå högerkanten – vilket inte är samma som ”högerextremistisk aktivitet”! – i någon form i kommunen.

Detta personliga tyckande kan dessutom baseras på att kontaktpersonen tror att det finns en endahögerextremist” i kommunen (eftersom ingen fråga ställts på omfattningen).
Förklaras här.

Islamistisk extremism är den näst mest förekommande (36 procent) och 14 procent av kommunerna anger att det finns vänsterextremism i kommunen

Red’s kom: Fel!!! Förklaras här.
30 av 51 kontaktpersoner trodde 2016 att det fanns ”islamistisk extremism” (dvs 10% av kontaktpersonerna i Sveriges 290 kommuner). Detta helt utan vetskap om polisens/Säpos insyn.

12 av 51 kontaktpersoner trodde (eller ville uppge) att det fanns ”våldsbejakande individer eller grupper/organisationer” på vänsterkanten (dvs 4% av kontaktpersonerna i Sveriges 290 kommuner).

Den nationella samordnaren väger inte in antal i respektive grupp. Dvs 1 ”högerextremist” ses och presenteras t ex som ett lika stort problem som 1 000 ”vänsterextremister”.
Den nationella samordnaren väger inte in aktiviteter. Dvs 1 ”högerextremist” som viftar en svensk flagga är ett lika stort problem som 100 ”vänsterextremister” som bränner bilar, slår in skyltfönster, attackerar oskyldiga (inkl. polisen) och kastar s k bangers.

• En dryg tredjedel av kommunerna har genomfört utbildningsinsatser som syftar till att höja kunskapen om våldsbejakande extremism hos de kommunalt anställda.

Red’s kom: Fel! Förklaras här.

Resterande kommuner har inte genomfört några utbildningsinsatser

Red’s kom: Missvisande! Förklaras här.

• 47 procent av kommunerna anger att de inte har en lägesbild över våldsbejakande extremism. Lika många anger att de har en icke nedskriven lägesbild. Det är totalt sett fler kommuner som har någon form av lägesbild än som inte har det

Red’s kom: Fel! Förklaras här.

Totalt sett uppger 7 procent av kommunerna att de har en handlingsplan för arbetet mot våldsbejakande extremism

Red’s kom: Fel! Förklaras här.


4. Tillvägagångssätt

Red’s kom: Nedanstående beskrivning av tillvägagångssätt gäller för 2017, inte 2016!
Stiftelsen Tryggare Sverige mörkar att ”tillvägagångssätt” ändrats från 2016 till 2017. T ex; enkätfrågorna har förändrats/utökats och indelningen av dem som svarar har förändrats och siffror har ersatts med mer eller mindre obegripliga såväl som felaktiga procentsatser, vilket bl a leder till att resultaten från år till år inte kan jämföras.

• Urvalet utgörs av lokala samordnare och/eller kontaktpersoner i [en oredovisad del av] samtliga:
– 290 kommuner i Sverige
– 14 stadsdelsförvaltningar [”stadsdelsnämnder”] i Stockholm
– 10 stadsdelsnämnder [”stadsdelar”] i Göteborg

• Sammanlagt svarade 233 personer på enkäten [utav 288 kommuner + 24 stadsdelsförvaltningar/stadsdelsnämnder = totalt 312 personer där vi inte får reda på hur många av kommunerna respektive stadsdelarna som svarat]
– Svarsfrekvens 74 procent

Red’s kom:
Dvs 233 personer av 312 svarade. Svarsfrekvensen för antalet kommuner (290 st) uppges inte. För mer info, se här.

• Sammanlagt 13 intervjuer i kommuner och stadsdelar med:
– Lokala samordnare
– Lokala kontaktpersoner

Red’s kom:
Ovanstående info exkluderas av okänd anledning från den nationella samordnarens rapport 2017.

Alltså har någon på något sätt genomfört 13 intervjuer med 13 personer i 13 av 312 kommuner och stadsdelsförvaltningar/stadsdelsnämnder (utan att vi får veta hur dessa intervjuer fördelats på kommuner och stadsdelar).

Ska dessa 4% (13 personer) representera Sverige?

VARFÖR REDOVISAS EJ RESULTAT AV INTERVJUER?
Intervjuer om vad? Vilka frågor? Vilka svar? Vad blev resultatet och varför nämns inget om detta någonstans?


5. Avgränsningar

I denna kartläggning motsvarar respektive stadsdelsförvaltning/stadsdelsnämnd i Stockholm och Göteborg stad en kommun då de storleksmässigt går att liknas med varandra

Red’s kom:
Det blir därigenom betydligt lättare att manipulera resultaten, på de sätt stiftelsen gjort. Speciellt eftersom det inte framgår hur resultatet blivit för Sveriges tre största städer jämfört med ”landsbygden”.

Dessutom kan därmed alla göra som Public Service och underlåta att nämna detta för att därigenom t o m förstärka den starkt felaktiga bild som kommunernas kontaktpersoner, såväl som stiftelsen Tryggare Sverige och den nationella samordnaren, ger.


6. Definitioner

Våldsbejakande extremism
Våldsbejakande extremism är ideologier som bejakar och legitimerar våld som medel för att förverkliga extrema ideologiska åsikter och idéer där terrorism är en metod som används av våldsbejakande extremistiska grupperingar och individer

Red’s kom: Definition enligt vem? Källa?
Varje ”kontaktperson” som svarade på enkäten fick göra sin egen personliga tolkning. Varför ingick inte definitionen här i själva enkäten?

Varför jämställs islamistisk terrorism med ”högerextremism”?
Varför inte öppet säga vad vi alla ändå vet, dvs vilken grupp det är som står för terrorismen?

Radikalisering
Radikalisering är en process i vilken en individ eller grupp i ökande omfattning kan utveckla extrema attityder och i en förlängning förespråka illegala metoder och våldsanvändning för att främja sina idéer

Red’s kom: Definition enligt vem? Källa?
Varför ingick inte definitionen här i själva enkäten?

Radikalisering av muslimer innebär exakt; Muslimer som följer Koran #2, dvs Medina koranen och Jihad Hadith. En radikal muslim följer hela den islamiska doktrinen (med Sharialagar).

Våld
Slag, sparkar eller annan typ av fysiskt våld mot person eller egendom

Red’s kom: Definition enligt vem? Källa?
Varför ingick inte definitionen här i själva enkäten?

Hot
Konkret uttalat hot, till exempel SMS-meddelande om att person eller egendom ska skadas

Red’s kom: Definition enligt vem? Källa?
Varför ingick inte denna definition (som är otillräcklig) i själva enkäten?

Trakasserier
Avser obehagliga telefonsamtal, tecken på kartläggning eller att oönskade varor beställs i den drabbades namn

Red’s kom: Definition enligt vem? Källa?
Varför ingick inte definitionen här i själva enkäten?

”HÄNDELSER”?
I den fortsatta framställningen används begreppet händelser för att beskriva de fall av våld, hot och trakasserier som rapporteras [av 10-12 personer, enligt personligt tyckande]

Red’s kom:
Därmed blir det enklare att manipulera resultaten, när de olika typerna av hot inte särskiljs.


7. Förekomst av aktuell lägesbild

Fråga 14.  Har det under det senaste året tagits fram en lägesbild om förekomsten och omfattningen av våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

42% av kommunerna uppger att det under det senaste året tagits fram en lägesbild om förekomsten och omfattningen av våldsbejakande extremism i deras kommun

Red’s kom: Fel! Utvecklas här.
98 eller 99 kontaktpersoner av 312 kommuner och stadsdelar – dvs 32% – uppgav 2017 att de hade någon form av  lägesbild (skriftligt eller i någons huvud).

Ett klassiskt sätt att ljuga med statistik är att göra som här och för tre svarsalternativ bara uppge en procentsats för ett av alternativen och dessutom utelämna antalet icke-svar.

Förekomst av våldsbejakande extremism

Fråga 17. Vilka riktningar av våldsbejakande extremism har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ) (Högerextremistiska individer eller grupper, Vänsterextremistiska individer eller grupper, Islamistiska extrema individer eller grupper, Har inte förekommit, Vet ej, Annat (beskriv: ___))

73% [Tidigare uppgiven siffra var 81%] av kommunerna uppger att det förekommit riktningar av våldsbejakande extremism i deras kommun under det senaste året

Red’s kom: Fel! Utvecklas här.
171 kontaktpersoner (eller 130, den nationella samordnarens uppgifter går isär) av 312 kommuner och stadsdelar – dvs 55% (eller 42% om 130 kontaktpersoner) – uppgav att det förekom ”våldsbejakande extremism”.

Ett klassiskt sätt att ljuga med statistik är att göra som här och för flera svarsalternativ uppge procentsats för bara vissa av alternativen och dessutom utelämna antalet icke-svar.

Det mest förekommande är, i tur och ordning, högerextremism (48%), islamistisk extremism (23%) och vänsterextremism (10%)

Red’s kom: Fel!!! Förklaras här.
111 av 312 kommuner och stadsdelar – dvs 36% av kontaktpersonerna – uppgav att det förekom ”högerextremism”.
53 av 312 kommuner och stadsdelar – dvs 17% av kontaktpersonerna – uppgav att det förekom ”Islamistisk våldsbejakande extremism”.
24 av 312 kommuner och stadsdelar – dvs 8% av kontaktpersonerna – uppgav att det förekom ”vänsterextremism”.

REDOVISAS EJ I SAMORDNARENS RAPPORT 2016/2017
Fråga 18. Hur har den våldsbejakande extremismen tagit sig uttryck under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ) (Propaganda (skrifter, symboler, bilder), Slutna möten, Öppna möten, Rekrytering, Manifestationer, Brott (attacker, våld, hot, trakasserier, skadegörelse), Annat (beskriv: ___))

Den våldsbejakande extremismen har under det senaste året [2017 eller 2016-2017?] tagit sig uttryck i kommunerna främst genom:
• Propaganda (46%) i form av skrifter, symboler och bilder

Red’s kom: Propaganda”? Av vilken grupp? Enligt vem/hur många? 46 procent av vad?

• Brott (22%) i form av våld, hot, trakasserier och skadegörelse

Red’s kom: Av vilken grupp? Brott mot vem? Enligt vem/hur många? 22 procent av vad?

Hur många av dessa uttryck av ”våldsbejakande extremister” har polisanmälts och hur många resulterade i domar (eller polisanmälningar) där det bekräftats att det handlade om brott?


8. Förekomst av lokal handlingsplan

Fråga 20. Finns det en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

44% av kommunerna uppger att det finns en beslutad/antagen handlingsplan mot våldsbejakande extremism i deras kommun

Red’s kom: Fel! Förklaras här.
103 av 312 kommuner och stadsdelar – dvs 33% av kontaktpersonerna – uppger att de har en ”beslutad antagen handlingsplan”, muntlig eller skriftlig.

Ett klassiskt sätt att ljuga med statistik är att göra som här och för tre svarsalternativ bara uppge en procentsats för ett av alternativen och dessutom utelämna antalet icke-svar.


9. Struktur för det lokala arbetet mot våldsbejakande extremism

Fråga 10. Är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

79% av kommunerna uppger att arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i deras kommun

Red’s kom: Fel! Utvecklas här.
184 av 312 kommuner och stadsdelar – dvs 59% av kontaktpersonerna – uppger att arbetet är ”integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet”.

Ett klassiskt sätt att ljuga med statistik är att göra som här och för tre svarsalternativ bara uppge en procentsats för ett av alternativen och dessutom utelämna antalet icke-svar.

Fråga 12. Är arbetet mot våldsbejakande extremism integrerat med kommunens krisberedskap med bl.a. risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

40% av kommunerna uppger att arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med kommunens krisberedskap med bl.a. risk- och sårbarhetsanalyser (RSA)

Red’s kom: Fel! Utvecklas här.
93 av 312 kommuner och stadsdelar – dvs 30% av kontaktpersonerna – uppger att arbetet är ”integrerat med kommunens krisberedskap”.

Ett klassiskt sätt att jag med statistik är att göra som här och för tre svarsalternativ bara uppge en procentsats för ett av alternativen och utelämna antalet icke-svar.


10. Informationsdelning

EJ MED I SAMORDNARENS RAPPORT
Fråga 24. Finns det upparbetade kontaktvägar för informationsdelning mellan kommunen och polisen kopplat till våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

77% av kommunerna uppger att det finns upparbetade kontaktvägar för informationsdelning om våldsbejakande extremism mellan kommunen och polisen

Red’s kom:
Det är inte 77% av Sveriges 290 kommuner!
Finns ingen möjlighet att kontrollera påståendet, men kan med stor säkerhet förutsättas vara fel av olika anledningar, inte minst pga frågans vaga formulering.

Vad är det verkliga antalet kontaktpersoner (och kommuner) som uppgett detta? 179 av 312 kontaktpersoner?


11. Återvändare

Fråga 19. Har det förekommit fall av återvändare, dvs. individer som befunnit sig i våldsbejakande extremistmiljöer utomlands och återvänt, under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

8% av kommunerna uppger att det förekommit fall av återvändare, dvs. individer som befunnit sig i våldsbejakande extremistmiljöer utomlands och återvänt, under det senaste året i deras kommun

Red’s kom: Den nationella samordnaren ger fel uppgift (7,3%). Förklaras här.

Den nationella samordnaren uppger i efterskott att det ska vara 18 av 312 kommuner och stadsdelar – dvs 5,8% av kontaktpersonerna – som uppger att de tror att det ”förekommit fall av återvändare”.

Ingen skillnad görs i varken enkäten eller redovisningen på om det är en eller hundra återvändare (trots att antalet torde vara avgörande för vilka insatser som behöver göras).

Hur fördelas dessa på storstäder respektive ”landsbygden”? Genom att utelämna information om i vilka kommuner och stadsdelar det förekommer återvändare blir det omöjligt att fastställa vilka resurser som behöver sättas in var.

Varför ställs inte respondenternas svar i relation till vad polisen/Säpo känner till?

Ett klassiskt sätt att ljuga med statistik är att göra som här och för tre svarsalternativ bara uppge en procentsats för ett av alternativen och dessutom utelämna antalet icke-svar.


12. Utbildning av relevant personal om våldsbejakande extremism

Fråga 22. Har det under det senaste året genomförts någon form av utbildning om våldsbejakande extremism för berörd personal i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

52% av kommunerna uppger att det under det senaste året genomförts någon form av utbildning om våldsbejakande extremism för berörd personal i deras kommun

Red’s kom: Fel! Utvecklas här.
121 av 312 kommuner och stadsdelar – dvs 39% av kontaktpersonerna – uppger att det ”genomförts någon form av utbildning” i ospecificerad form.

Ett klassiskt sätt att ljuga med statistik är att göra som här och för tre svarsalternativ bara uppge en procentsats för ett av alternativen och dessutom utelämna antalet icke-svar.

Utbildningarna beskrivs i första hand haft fokus på fenomenet våldsbejakande extremism i sig, kännetecken på våldsbejakande extremism och radikalisering samt förebyggande insatser

Red’s kom: Beskrivs” av vem och hur många av hur många?I första hand”?
Irrelevant information eftersom ingen bakgrund till påståendet uppges. Uppgiften kan ej kontrolleras.

Överensstämmer dessutom inte helt med samordnarens rapport där det står; ”Innehållet har främst handlat om kunskap om extremistiska miljöer och förebyggande arbete”. Se här.

Utbildningarna beskrivs främst har riktats till kommunens chefer och första linjens personal

Red’s kom: ”Beskrivs” av vem och hur många av hur många?
Irrelevant information eftersom ingen bakgrund till påståendet uppges och uppgiften kan ej kontrolleras.

Det finns bara en allmän enkätfråga om detta för den som vill svara; ”23. Beskriv kort vilken form av utbildning som genomförts i den kommun där du är verksam.”.


13. Stöd riktat till personer i riskzonen

Fråga 25.  Finns det stödinsatser för individer som befinner sig i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

39% av kommunerna uppger att de har utarbetat stödinsatser riktade till personer i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism

Red’s kom: Fel! Utvecklas här.
91 av 312 kommuner och stadsdelar – dvs 29% av kontaktpersonerna – uppger att de tror att det finns ”stödinsatser för individer som befinner sig i riskzonen”.

Ett klassiskt sätt att ljuga med statistik är att göra som här och för tre svarsalternativ bara uppge en procentsats för ett av alternativen och dessutom utelämna antalet icke-svar.

Stöd riktat till familjemedlemmar till personer i riskzonen

Fråga 27. Finns det stödinsatser för familjemedlemmar till individer som befinner sig i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

25% av kommunerna uppger att de har utarbetat stödinsatser riktade till familjemedlemmar till personer i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism

Red’s kom: Fel! Utvecklas här.
Den nationella samordnaren har nu (efter påpekande om detta) noterat att de tidigare uppgivit fel procentsats (50%).

58 (eller 59) av 312 kommuner och stadsdelar – dvs 19% av kontaktpersonerna – uppger att det finns ”stödinsatser för familjemedlemmar till individer som befinner sig i riskzonen”.

Ett klassiskt sätt att ljuga med statistik är att göra som här och för tre svarsalternativ bara uppge en procentsats för ett av alternativen och dessutom utelämna antalet icke-svar.


14. Slutsatser

Här följer en lång rad av personligt tyckande och felaktigheter, utan fäste i fakta och forskning, från stiftelsen Tryggare Sverige:

Kommunernas arbete mot våldsbejakande extremism förefaller gå i rätt riktning, både ifråga om genomförandet av lägesbilder, framtagandet av handlingsplaner och genomförandet av utbildningsinsatser för berörd personal

Red’s kom: Fel! Som framgår av stiftelsen Tryggare Sverige, såväl som av den nationella samordnaren, kan ingen påvisa ett endaste litet konkret resultat vad gäller reducering av den ”våldsbejakande extremismen”. Allt annat är självfallet ointressant. Det finns inget självändamål med ”genomförandet av lägesbilder, framtagandet av handlingsplaner och genomförandet av utbildningsinsatser för berörd personal”!

• Majoriteten av kommunerna [?] saknar dock fortfarande nedskrivna aktuella lägesbilder, beslutade/antagna handlingsplaner och tillsatta samordnare

Red’s kom: Irrelevant! Om så är fallet kanske det beror på den enkla anledningen att inget som helst behov föreligger för vare sig handlingsplaner eller för att tillsätta samordnare.

Är det så att man önskar ta fram en handlingsplan kan vem som helst göra det på några minuter. Detta genom att kopiera någon annan kommuns handlingsplan. I grunden finns det ju ingen anledning att variera handlingsplanen. Ingen vet ju ändå vilka åtgärder som är meningsfulla, och har möjlighet att leda till positivt resultat, i en handlingsplan. Något sådant har inte ens utretts.

VARFÖR SAKNAS NATIONELL HANDLINGSPLAN?
Med tanke på att en handlingsplan inte är unik för en kommun är en viktig fråga varför det inte finns en nationell handlingsplan???

Varför finns det inte ens några tankar någonstans om en nationell handlingsplan?

Den nationella samordnaren, såväl som stiftelsen Tryggare Sverige, anser alltså att kommunerna ska lägga resurser på något vare sig det finns problem eller ej, istället för att lägga resurser på definierade och allvarliga problem.

Således förefaller arbetet mot våldsbejakande extremism vara en oprioriterad fråga vilken hänger samman med lokala samordnare och kontaktpersoners beskrivningar om att det finns ett bedömt ickebehov i deras kommun

Red’s kom: Fel! En uppenbart felaktig slutsats som bl a förutsätter att det förekommer ”våldsbejakande extremism” i samtliga kommuner och stadsdelar.

Finns ett bedömt ickebehov”? Om det inte finns ett behov så finns det inte ett behov!

Inget blir bättre av att utgå från vad personer säger i egenintresse, t ex för att säkra sina jobb som ”kontaktpersoner” och lokala ”samordnare”.

• Våldsbejakande extremistiska individer eller grupper förekommer i större delen av landets kommuner

Red’s kom: Fel!!! 171 (eller kanske 130, uppgifterna går isär) enskilda personer (enligt den nationella samordnaren) av 312  tror att det kan förekomma ”våldsbejakande grupperingar eller individeri någon form i kommunen – utan koppling till någon forskning eller fakta. Se här.

• Informationsdelning mellan kommun och polis förefaller och beskrivs av lokala samordnare och kontaktpersoner vara bra, tillika beskrivs samverkan mellan kommun och polis vara en framgångsfaktor i arbetet mot våldsbejakande extremism

Red’s kom: Fel! Personligt tyckande utan relevans.
Hur många av hur många har ”beskrivit” ovanstående på vilket sätt?

Intressant att stiftelsen ”Tryggare Sverige” drar ovanstående slutsatser utan att det ens frågats om detta i enkäten.

Påståendet ”tillika beskrivs samverkan mellan kommun och polis vara en framgångsfaktor i arbetet mot våldsbejakande extremism” saknar helt stöd i forskning. Vilken ”samverkan”?
Vad baserar stiftelsen denna slutsats på? Hur många av hur många hävdar detta och på vilket sätt?

På vilket sätt förefaller informationsdelningen vara bra, enligt vem?
Enligt stiftelsen ”Tryggare Sverige” (se p. 10 ovan, fråga 24) har 77% av gissningsvis 233 kontaktpersoner i ett oredovisat antal kommuner uppgett att ”det finns upparbetade kontaktvägar för informationsdelning om våldsbejakande extremism mellan kommunen och polisen”. Det är inte samma som att dessa kontaktpersoner uppgett att ”informationsdelningen” är bra.
Ingen fråga om detta har ingått i enkäten.

• Utvecklingen går i rätt riktning ifråga om utbildning, dock behöver fler kommuner utbilda relevant personal om våldsbejakande extremism och flera samordnare samt kontaktpersoner efterfrågar ett bredare kunskapsmaterial

Red’s kom: Fel! Det är en uppenbart felaktig slutsats av stiftelsen Tryggare Sverige som inte ens kan baseras på svaren på enkäten. Inte ens om enkätsvaren hade stämt med verkligheten kan slutsatsen dras att fler kommuner behöver ”utbilda relevant personal”!

Flera” samordnare/kontaktpersoner efterfrågar ”bredare kunskapsmaterial”? Hur många är ”flera” och vilka kommuner representerar de? Vad innebär ”bredare kunskapsmaterial”? Om vad? Och varför?

• Riktade stödinsatser för individer i riskzonen och framför allt anhöriga är begränsade och skulle behöva utvecklas

Red’s kom: Fel! Det är enkom personligt tyckande av stiftelsen Tryggare Sverige, baserat på ingenting mer än deras personliga övertygelse. Stöd i forskning för detta påstående saknas helt!

Inte ens den starkt subjektiva enkäten och stiftelsens tolkningar av svaren påvisar att ”riktade stödinsatser” behöver ”utvecklas”! Men om så varit fallet; Hur? På vilket sätt? Varför?

Vilka är dessa ”individer i riskzonen” som stiftelsen tycker ska få ”riktade stödinsatser”, vad innebär det och varför?

Vad är det för stödinsatser till anhöriga till ”individer i riskzonen” som stiftelsen tycker ska få ”riktade stödinsatser”, och varför?

• Få kommunanställda som arbetar med våldsbejakande extremism har erfarenheter av våld, hot och trakasserier, dock beskriver flera lokala samordnare och kontaktpersoner att definitionen av brott påverkar om man anmäler vissa händelser [dvs våld, hot och trakasserier] eller ej

Red’s kom: Fel! Det finns ingen enkät som gått ut till och besvarats av alla kommunanställda som arbetar med ”våldsbejakande extremism”.

Och vad innebär ”erfarenheter av”?

Därmed – om inte för allt annat av relevans – blir det omöjligt att dra en slutsats om att ”” har erfarenheter av ”våld, hot och trakasserier” (mot kommunanställda?).
Men om så skulle vara fallet så är det väl bra, dvs om det innebär att ”våld, hot och trakasserier” inte förekommer?

Formuleringen ”dock beskriver flera lokala samordnare och kontaktpersoner att definitionen av brott påverkar om man anmäler vissa händelser eller ej” saknar helt relevans, kan tolkas hur man vill och baseras enbart på personligt tyckande (som allt annat i enkäten och stiftelsens resultat).


15. Utsatthet

Resultat [2017]

Utsatthet för våld, hot och trakasserier
Fråga 31. Har den lokale samordnaren/kontaktpersonen utsatts för någon form av våld, hot eller trakasserier under det senaste året med anledning av sitt arbete mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)
Fråga 32. Beskriv kort händelsen. ___

2% av kommunerna [1% enligt den nationella samordnaren] uppger att den lokala samordnaren/kontaktpersonen utsatts för någon form av våld, [eller] hot och [eller] trakasserier under det senaste året i deras kommun

Red’s kom: Den nationella samordnaren säger nu (efter påpekande) att det är totalt 2 kontaktpersoner eller lokala samordnare i två av sammanlagt 288 kommuner + 24 stadsdelsförvaltningar/stadsdelsnämnder som uppger att de ”under det senaste året” (2017 eller 2016-2017?) upplevt att de utsatts för hot eller trakasserier i någon form, t ex ett upprört mejl.
Har stiftelsen lagt till ordet ”våld” bara för att kunna vinkla resultatet så mycket som möjligt?

Varför uppges inte vilka dessa två kommuner är? Av PK-skäl?

Fråga 33. Har det förekommit att någon annan personalkategori utsatts för någon form av våld, hot eller trakasserier under det senaste året med anledning av deras arbete mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)
Fråga 34. Beskriv kort händelsen ___

4% av kommunerna uppger att någon annan personalkategori utsatts för någon form av våld, hot eller trakasserier under det senaste året i deras kommun

Red’s kom: Den nationella samordnaren uppger nu (efter påpekande) att det handlar om 10 utav 312 kommuner och stadsdelar där kontaktpersonen tror att ”någon annan personalkategori” (inom kommunen?) under ”det senaste året” (2017 eller 2016-2017?) som upplevt att de utsatts för ”någon form av våld, hot eller trakasserier”, t ex ett upprört mejl.
Har stiftelsen med ordet ”våld” bara för att försöka vinkla resultatet så mycket de kan?
Varför uppges inte vilka dessa kommuner är? Av PK-skäl?

Händelser i form av våld, hot och trakasserier mot lokala samordnare och andra personalkategorier beskrivs främst innehålla hot och skadegörelse

Red’s kom: Ett oredovisat urval av 10 kontaktpersoner i 1-10 kommuner har uppgett detta. Vilken relevans har ett så litet urval?
Hot och skadegörelse” på vilket sätt?
Främst”? Har våld förekommit ens en enda gång? Hur ”beskrivs” detta av hur många?

Not.
Den nationella samordnaren skriver;I frågeunderlaget ställdes frågan om personen som svarade på enkäten själv hade blivit utsatt eller kände till någon i organisationen som hade blivit utsatt med anledning av arbetet mot våldsbejakande extremism.”. Hur de fyra frågorna formulerats får vi emellertid bara veta om vi fått tillgång till enkäten (se fråga 31-34 ovan).


16. UPPGIFTER SOM EJ ÄR MED I SAMORDNARENS RAPPORT

Förekomst av lokal samordnare och kontaktperson
Fråga 3. Finns det en kontaktperson eller lokal samordnare för arbetet mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Ja, kontaktperson, Ja, lokal samordnare (och kontaktperson), Nej, Vet ej)

47% av kommunerna uppger att de har en lokal samordnare (och kontaktperson) för arbetet mot våldsbejakande extremism

Red’s kom:
47% av vad (det är inte av Sveriges 290 kommuner!)?
47% av 233 kommuner och stadsdelar ger 110 kommuner och stadsdelar som har en ”kontaktperson eller lokal samordnare”, dvs 35% av totalt 312 kommuner och stadsdelar. Hur dessa fördelats på kommuner och stadsdelar får vi som vanligt inte veta.

Hur många kommuner som har en person som både samordnare och kontaktperson och hur många kommuner som har en separat kontaktperson och en separat samordnare får vi inte veta.

Ett klassiskt sätt att ljuga med statistik är att göra som här och för fyra svarsalternativ bara uppge procentsatsen för två av alternativen och dessutom utelämna antalet icke-svar.

47% av kommunerna uppger att de har en kontaktperson för arbetet mot våldsbejakande extremism

Red’s kom: Alltså uppger gissningsvis 110 kontaktpersoner (47% av 233 kontaktpersoner, inte av kommuner) i ett urval av 288 kommuner + 24 stadsdelsförvaltningar/stadsdelsnämnder, att de har en kontaktperson (men inte en lokal samordnare?).

Vilka som besvarat enkäten i de kommuner som saknar kontaktperson och lokal samordnare framgår inte.

PROCENTSATSER I SYFTE ATT MÖRKA
Fullständigt vansinnig statistik! Är det samma 47 % i bägge fallen? När man presenterar statistik på detta extremt kryptiska sätt – där dessutom reella tal ersatts med procentsatser utan att ens ange av vad – tydliggörs att syftet varit att manipulera och bedra läsarna och svenska folket.

Förekomst av lokal samordnare och kontaktperson
Fråga 9. Hur många procent skulle du uppskatta att tjänsten som lokal samordnare mot våldsbejakande extremism omfattar i den kommun där du är verksam? (0-25 procent, 26-50 procent, 51-75 procent, 76-100 procent)

• 40% av kommunerna uppskattar att tjänsten som lokal samordnare (och kontaktperson) mot våldsbejakande extremism omfattar 0-25 procent

Red’s kom: Ska vi tolka det som att detta uppges av 40% av de 47% (=110 kontaktpersoner) som uppger att de har en lokal samordnare? Dvs 44 kontaktpersoner i 22-44 kommuner. Vilka kommuner?

0-25 procent av vad?  Och motsvarande fråga för nedanstående 3 uppgifter.

Värdelöst vetande när uppgiften presenteras så här ospecifikt. Hur många uppskattar t ex att rollen som samordnare omfattar noll eller 1 procent?

• 3% av kommunerna uppskattar att tjänsten som lokal samordnare (och kontaktperson) mot våldsbejakande extremism omfattar 75-100 procent

Red’s kom: Ska vi tolka det som att detta uppges av 3% av de 47% (=110 kontaktpersoner) som uppger att de har en lokal samordnare? Dvs 3 kontaktpersoner i 0-3 kommuner.
Varför uppges inte vilka dessa kommuner är? Av PK-skäl?

Vad uppger resterande 63 (110-44-3) kontaktpersoner?

Fråga 4. Hur många procent skulle du uppskatta att rollen som kontaktperson för arbetet mot våldsbejakande extremism omfattar i den kommun där du är verksam? (0-25 procent, 26-50 procent, 51-75 procent, 76-100 procent)

• 46% av kommunerna uppskattar att rollen som kontaktperson för arbetet mot våldsbejakande extremism omfattar 0-25 procent

Red’s kom: Ska vi tolka det som att detta uppges av 46% av de 47% (=110 kontaktpersoner) som uppger att de har en kontaktperson men ingen lokal samordnare?  Dvs 51 kontaktpersoner i 29-51 kommuner. Vilka kommuner?

Värdelöst vetande när uppgiften presenteras så här ospecifikt. Hur många uppskattar t ex att rollen som kontaktperson omfattar noll procent?

• 2% av kommunerna uppskattar att rollen som kontaktperson för arbetet mot våldsbejakande extremism omfattar 75-100 procent

Red’s kom: Ska vi tolka det som att detta uppges av 2% av de 47% (=110 kontaktpersoner) som uppger att de har en kontaktperson men ingen lokal samordnare.  Dvs 2 kontaktpersoner i 0-2 kommuner (utav 288 kommuner + 24 stadsdelsförvaltningar/stadsdelsnämnder).
Varför uppges inte vilka dessa kommuner är? Av PK-skäl?

Vad uppger resterande 57 (110-51-2) kontaktpersoner?

Är det ingen av kommunerna (dvs kontaktpersonerna) som uppskattar att rollen som lokal samordnare eller som kontaktperson upptar 26-74% av x timmars arbetstid?

RESULTATET AV 14 ENKÄTFRÅGOR REDOVISAS INTE

Ej redovisade svar av varken Tryggare Sverige eller den nationella samordnaren:

Fråga 5. Hur länge har det funnits en lokal samordnare mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (1-3 månader, 4-6 månader, 7-9 månader, 10-12 månader, 13 månader eller längre)

Fråga 6. Vilken yrkesbakgrund har den lokala samordnaren mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Socionom, Jurist, Kriminolog, Lärare, Nationalekonom, Polis, Annat (beskriv): ___)

Fråga 7. Vilken förvaltning (motsvarande) tillhör den lokala samordnaren mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam?(Kommunledningskontoret, Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, Barn- och ungdomsförvaltningen, Kultur- och fritidsförvaltningen, Vård- och omsorgsförvaltningen, Miljöförvaltningen, stadsbyggnadsförvaltningen, Trygghet/Säkerhet, Teknik- och fastighetsförvaltningen, Annat (beskriv): ___)

Fråga 8. Beskriv kort vilka arbetsuppgifter den lokala samordnaren mot våldsbejakande extremism har i den kommun där du är verksam. ___

Fråga 11. Beskriv kort på vilket sätt arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med det övriga lokala brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet i den kommun där du är verksam. ___

Fråga 13. Beskriv kort på vilket sätt arbetet mot våldsbejakande extremism är integrerat med kommunens krisberedskap med bl.a. risk- och sårbarhetsanalyser (RSA) i den kommun där du är verksam. ___

Fråga 15. Vilka aktörer har varit involverade i framtagandet av lägesbilden i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ) (Skolan, Socialtjänsten, Polisen, Hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen, Kommunala bostadsbolag, Trossamfund, Föreningar/organisationer, Civila råd, Externa konsulter, Den Nationella samordnaren, Andra kommuner, Annat (beskriv): ___)

Fråga 16. Beskriv kort vilken data och vilka informationskällor som har använts i framtagandet av lägesbilden i den kommun där du är verksam. ___

Fråga 21. Vilka aktörer har varit involverade i framtagandet av handlingsplanen mot våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ) (Skolan, Socialtjänsten, Polisen, Hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen, Kommunala bostadsbolag, Trossamfund, Föreningar/organisationer, Civila råd, Externa konsulter, Den Nationella samordnaren, Andra kommuner, Annat (beskriv): ___)

Fråga 23. Beskriv kort vilken form av utbildning som genomförts i den kommun där du är verksam. ___

Fråga 26. Vilka former av stödinsatser finns för individer som befinner sig i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ) (stödcentrum, Sociala insatsgrupper (SIG), stödtelefon, stödgrupp/Samtalsgrupp, Mentorstöd, Rådgivande samtal, Föreningsaktiviteter, studiemotiverande aktiviteter, Arbetsmotiverande aktiviteter, Utbildning, Annat (beskriv): ___)

Fråga 28. Vilka former av stödinsatser finns för familjemedlemmar till individer som befinner sig i riskzonen att rekryteras till våldsbejakande extremism i den kommun där du är verksam? (Observera att du kan markera flera svarsalternativ) (stödcentrum, stödtelefon, stödgrupp/Samtalsgrupp, Rådgivande samtal, Utbildning, Annat (beskriv): ___)

29. Har det förekommit individärenden där en person velat lämna (hoppa av) en våldsbejakande extremistisk miljö under det senaste året i den kommun där du är verksam? (Ja, Nej, Vet ej)

30. Hur många individärenden där en person velat lämna (hoppa av) en våldsbejakande extremistisk miljö har förekommit under det senaste året i den kommun där du är verksam? (1-3 ärenden o 4-6 ärenden, 7-9 ärenden, 10-12 ärenden, 13 ärenden eller fler, Vet ej)

SAMMANFATTNING:
1. Först överlåter den nationella samordnaren till en privat organisation (två personer med subjektiva åsikter som bevisligen saknar kompetens för uppgiften) att inte bara göra en enkätförfrågan utan även att ge sina personliga åsikter och sammanfatta allt i en starkt vinklad rapport.

2. Därefter skapar den nationella samordnaren en egen rapport (baserad på den privata organisationens vinklade rapport) där den privata organisationens rapport vinklas ytterligare.

3. Därefter vinklar Sveriges vänstervridna media (en tredje gång) den nationella samordnarens rapport.

Källa: Stiftelsen Tryggare Sverige och den nationella samordnaren – PPT-presentation i PDF-format

Stiftelsen Tryggare Sverige

Magnus LindgrenSå här sa herr generalsekreteraren (Magnus Lindgren) på Tryggare Sverige år 2014:

– Problemet idag är att det är mycket troende och inte alltid så mycket vetande i praktiken när vi tittar på frågor om brott och otrygghet
Det finns ett antal föreställningar, det finns ett antal myter som hela tiden återkommer och som faktiskt förhindrar och försvårar att minska brottsligheten.

– En uppfattning är att den bästa brottsförebyggande insatsen är att de som begår brott ska sitta inne, alltså en sådan här nästan polisretorik. Det får inget stöd i den empiriska forskningen att det skulle vara på det sättet att inkapacitera gärningspersoner skulle leda till minskad brottslighet [Det är ingen myt! Det säger sig själv att Magnus Lindgren har fel och dessutom handlar fängelsestraff inte enbart om att minska brottsligheten, men det verkar Magnus Lindgren inte förstå].

– En annan vanlig myt och föreställning som finns är att om man gör en brottsförebyggande insats i ett bostadsområde eller på en plats så blir effekten bara att brottsligheten flyttar. Den föreställningen, myten, blir då nästan ett argument för att inte göra någon brottsförebyggande åtgärd. För det är liksom ingen idé, för brottsligheten flyttar bara.
[Nej, det är ingen myt. Brottslighet flyttar naturligtvis till där brottslingarna kan bedriva sin verksamhet bäst,  enklast och med minsta möjliga störningar, om möjlighet till detta finns, men detta faktum är inte och har aldrig varit ett skäl för att inte göra brottsförebyggande åtgärder.]

– Den tredje myten, föreställningen, som finns och som många har, nämligen att brottsligheten är konstant och svår att göra något åt.
[Det är ingen myt. Det är bara politikerretorik för att slippa ta ansvar.]

– Jag/vi menar att brottsligheten går snabbt att göra något åt, det är enkelt att göra något åt och det är också ganska billigt att minska brottsligheten och öka tryggheten.
[Magnus Lindgrens påstående är i högsta grad oriktigt!]

– Men för att göra det måste vi tänka nytt och göra nytt. Och det är väl där utmaningen är.

Vad får myterna för konsekvenser för den enskilda individen?

– Myterna [som särskilt Magnus Lindgren sprider] bidrar till att det som kan göras inte görs, för att minska brottsligheten och öka tryggheten. Vi ser också det hos våra politiker att det är en ideologisk influerad kriminalpolitik som förs. Där högern under de senaste 8 åren, lätt böjer sig ner och tar verktyget i den ideologiska verktygslådan som ligger högst upp. Och då handlar det om hårdare tag och längre straff.
[Dvs den enda lösningen som fungerar, i rak motsats till vänsterns ideologiska verktygslåda som provats under decennier och bevisats inte fungera.]

– Inom vänstern finns tendenser att man börjar prata om sociala insatser för att minska brottsligheten. Och det finns stora poäng med sociala insatser, men det är inte den främsta insatsen för att minska brottsligheten här och nu.

Hur menar ni att vi ska komma ifrån att bygga kriminalpolitiken på myter om otrygghet?

– Det handlar om att öka kunskapen om vad som faktiskt kan göras. Vad som är evidensbaserat, vad som faktiskt forskningen och beprövad erfarenhet visat. Vad fungerar, vad fungerar inte. Så att den kriminalpolitik som bedrivs faktiskt bygger på kunskap och så är inte fallet idag.

Red’s kom:
Det är en lång harang av politikersvammel, självklarheter och luddigheter från herr generalsekreteraren. Jag avhåller mig för att ytterligare kommentera hans osakliga utlägg (var och en får själv fundera på vilket parti han röstar på), men vill peka på vad generalsekreteraren säger om kunskap, forskning, evidensbaserat, etc i relation – och i motsats till – till den enkät han tagit fram för Sveriges kommuner och de svar som han redovisat, som ovan påvisas vara genomgående felaktig!

Not!
Denna prekära historia med den nationella samordnaren och stiftelsen Tryggare Sverige, med allt mygel och mörkande, är t o m värre än vad som framgår här. Fortsättning följer senare.


Stiftelsen Tryggare Sverige
Crafoords väg 14
Box 45407
104 31 Stockholm
Telefon: 08-29 20 00
www.tryggaresverige.org
Twitter: @TryggareSverige

Styrelse
Stiftelsens angelägenheter förvaltas av en styrelse som består av juristen och f.d. polischefen Karl-Åke Pettersson (ordförande), f.d ordförande i fackförbundet ST Annette Carnhede (ledamot), forskaren och f.d. polisen Magnus Lindgren (stiftare och ledamot) samt f.d. landshövdingen m.m. Anders Björck (suppleant).

Kontaktperson 1:
Magnus Lindgren, Generalsekreterare, Tryggare Sverige, 0705-1029 84, magnus.lindgren@tryggaresverige.org

Kontaktperson 2:
Jonas Lindberg, Säkerhetssamordnare, Tryggare Sverige, 0707-734840, info@tryggaresverige.org

Se även bl a;
SVT sprider Fake News om extremister i Sverige – Finns inga vänsterextremister?

Den stora bluffen av samordnaren mot våldsbejakande extremism avslöjas här!

Frågor från den nationella samordnaren 2017, som besvarats av 233 ”kommuner och stadsdelar”


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *