Stefan Löfven: Det finns en gräns för hur många flyktingar vi kan ta emot…

Kommer ni ihåg när Stefan Löfven sa: ”Det finns en gräns för hur stor flyktinginvandring vi kan ha. Statens första plikt är mot svenska medborgare.”?

Nej, det kommer ni inte ihåg, för det har Stefan Löfven aldrig sagt. Och det är förståeligt. Ingen svensk vill riskera att kallas ”SD-älskare” eller ”fascist” i varenda socialt medium och på en driva av ledar- och kultursidor.

Flytande gräns

Men inom akademin är det inte märkligt att hävda att det finns en konflikt mellan det nationella egenintresset och stor flyktinginvandring. Den ställs inte på sin spets i första taget, eftersom Sverige är ett rikt land. Men den finns. Och nu när vittnesmålen duggar om att skolor och socialtjänst går på knäna runtom i landet börjar den bli reell.

Red’s kom:
Problemet är att det inte finns någon skarp gräns.
• Var gränsen går är subjektivt beroende på ens egen personliga situation.
• Det finns en rad olika gränser beroende på vilket område man diskuterar; T ex skola, vård och omsorg.

Allt kraschar inte på en och samma gång, utan det sker successivt inom välfärdens olika delar.
Eftersom det inte finns några parametrar för att mäta när taket har nåtts för hur många Sverige kan ta emot så kan detta tak ha nåtts flera gånger om innan politikerna får tummarna loss och börjar vidta åtgärder. Men då är det givetvis för sent.

Sverige är långt ifrån det enda rika landet i EU, men tar ändå emot flest flyktingar. Dessutom från länder med en kultur så olik vår egen att det inte krävs särskilt många som Sverige tar emot för att skapa ganska stora assimilerings- och integrationsproblem.

Eftersom Sveriges integrationspolitik är under all kritik hopar sig problemen på hög, och för varje dag som passerar med en okunnig och inte handlingskraftig regering blir det allt svårare att komma tillrätta med problemen.

Känsligt att prioritera

Så hur ska vi prioritera?
Frågan väcker starka känslor: oro, vrede – samvetsstress. Det är helt rimligt; ett pris vi får betala för att vi har det så osannolikt mycket bättre än så många andra.

Känslor kan inte vara allenarådande

Men känslor kan inte regera allena. Det kan vara en bra idé att hålla huvudet lite svalt och tänka efter.

Red’s kom:
Det innebär att agendan inte kan fortsätta styras av vänsterextremister… där det bara är känslor, och varken eller fakta eller verklighet, som man utgår från. När beslut tas måste man istället tänka långsiktigt och väga in alla risker och konsekvenser av besluten.

Nationalstaten vs ”mänskliga rättigheter”

Till sin hjälp kan man då ta historieprofessor Lars Trägårdh. Han benade upp begreppen i radions Studio Ett förra veckan:
Det finns två starka, konkurrerande ideal i Sverige.
• Det ena är medborgaridealet eller folkhemsidealet: i nationalstaten Sverige jobbar landets medborgare, betalar skatt och förtjänar rättigheter. Nationalstaten ses som exkluderande, smått omoralisk.
• Det andra idealet är, ”organiserat kring en retorik om mänskliga rättigheter”. Här prioriteras relativt öppna gränser och migration.

Red’s kom:
Mänskliga rättigheter” är något flummigt. Vad ingår här? Sedan är det ju inte bara de från andra länder som har mänskliga rättigheter utan dessa måste även gälla för svenska medborgare (om än av lite olika art). Samtidigt kan inte ett enskilt land – som Sverige – åläggas ansvaret för andra medborgares ”mänskliga rättigheter” i andra länder.

Statens första skyldighet är mot de egna medborgarna

Men, slår professorn fast, bortom denna retorik är all politik fortfarande lokal och nationell. Vi ska självklart öppna våra hjärtan efter förmåga, men ”statens första skyldighet är mot medborgarna. Allt annat är frivillighet och välgörenhet.

Red’s kom:
PÅTVINGAD VÄLGÖRENHET
Dock är det inte så mycket ”frivillighet” i kommuner där oförskämt högavlönade politiker gör det enkelt för sig och stoppar huvudet i sanden, t ex genom att försörja EU-migranter på skattebetalarnas bekostnad.

När dessutom denna på medborgarna påtvingade välgörenhet för ”utomstående” som inte det minsta bidragit till välfärden, med pengar som är avsedda att gå tillbaka till medborgarna, är av en typ som inte har en positiv effekt för varken en själv eller landet så är det lätt att bli lite irriterad över hur systemet fungerar.

Se: Vilka är Sveriges skyldigheter?

Det är en minst sagt kontroversiell hållning i dagens Sverige.

Definition av mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter tolkas av många som att alla människor som kommer till Sverige – inte bara asylsökande, nödvändigtvis, utan även EU-migranter och papperslösa – egentligen har samma rätt till svensk välfärd som en medborgare/skattebetalare.

Hur hållbart är det att alla som kommer till Sverige får samma – och fler/större – rättigheter som svenska medborgare utan att ha bidragit till välfärden?

Men hur hållbar är en sådan modell i längden?

Red’s kom:
Det är en extrem ofrivillig välgörenhet som regeringen påtvingar medborgarna.

Svenska medborgare har arbetat ihop ”mänskliga rättigheter” för sig själva och de närmaste

Den välfärd vi har i Sverige beror inte på riklig nederbörd av manna från himlen. Den är en följd av att vi har ett suveränt fungerande samhällskontrakt: en överenskommelse om att alla som bor här arbetar, betalar ordentligt med skatt och får ordentlig hjälp när behov uppstår. Den minoritet som inte kan försörja sig, sörjs beredvilligt för av kollektivet.

Resurser är begränsade

Viljan att ta emot flyktingar är stor. Men resurserna är begränsade. I synnerhet om inget mirakulöst görs åt det stora sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda.

Red’s kom:
Det är inte ”gapet” som i sig är problemet. Inget blir ju bättre av att gapet minskas genom att fler inrikes födda blir arbetslösa. Det är istället att en avsevärt högre andel av utrikes födda måste komma i sysselsättning utan att det sker på bekostnad av inrikes födda.

Det stora problemet här är att alla de förslag som regeringen tar fram handlar just om att minska ”gapet” genom att ge utrikesfödda särskilda privilegier och förtur till de arbeten som finns, istället för att verka för att fler jobb skapas.

Den enda lösningen är fler jobb, men detta är helt uppenbart inte något som regeringen förmår lösa.

Systemet kan falla ihop som ett korthus

Om resurserna tänjs för mycket och för länge – om skolan, vården, socialtjänsten inte levererar, om många svenskar börjar känna sig undanknuffade eller uteslutna från samhällskontraktet – då riskerar bygget att krokna.Klicka här för att gå till artikeln i Expressen, 2015-10-19
Se även bl a;
Statlig välgörenhet och ingen omfördelning av jobb


Hans Rosling vilseleder svenska folket om migranter/flyktingar


Antalet flyktingar måste få diskuteras

Debatt med Boel Godner (S) – Finns inget tak för antalet flyktingar i Sverige


Stefan Löfvén tiger om tiggeriet i Sverige


Journalister mörklägger sanningen om invandrarna

Aftonbladets debattmarodörer – Obekväma åsikter avfärdas som rasism

Sveriges smala åsiktskorridor – Rädsla för sanningssägare

Per Svensson, SDS, försvarar Sveriges åsiktskorridor om flyktingar


En författares attack på den svenska åsiktslikriktningen och trångsyntheten


För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *