Skrämma till tystnad

Det är svårt att föreställa sig ett mer barbariskt attentat mot oskyldiga människor och det fria orden än vad vi fick bevittna mot tidningen Charlie Hebdo i Paris igår. Att summariskt mörda människor som säger, skriver eller som i detta fall med humorns hjälp kritiserar politiska, religiösa eller andra etablerade uppfattningar är den mest extrema form att tysta obekväma röster.

Terroristernas avsikt med sitt mördande av hjälplösa människor var inte bara att göra sig av med oliktänkande, kritiska röster utan också skrämma andra till tystnad.

Politisk korrekthet och likriktning

Självcensur är ett kraftfullt medel som bidrar till likriktning och politisk korrekthet inta bara inom totalitära system utan även i fria samhällen där man inte fullt ut inser betydelsen av det fria ordet och nödvändigheten av den obekväma rösten.

Även om Sverige stod utanför andra världskriget så hölls det fria ordet i strama tyglar inte minst när det gällde kritik av Nazityskland under de första krigsåren. Alla tänkbara påtryckningsmedel användes för att tysta obekväma röster som Segerstedt i Göteborgs Handels och Sjöfartstidning.  Karl Gerhards kuplett om den ökända hästen från Troja som förbjöds av myndigheterna blev en symbol för det fria ordet mot det nazistiska barbariet.

Förtryck mot det öppna samhället

Varje tid har sin form av påverkan för att stärka självcensur hos medborgarna då detta är det mest kostnadseffektiva formen av förtryck och hot mot det öppna samhället.

Inte ens det moderna Sverige är fritt från denna ytterst kraftfulla form av social disciplin.  I vår tid och vårt land reglerar självcensuren effektivt avvikande och därmed obekväma uppfattningar när det gäller så vitt skilda uppfattningar som energi- och klimatpolitik, utbildningsfrågor eller omfattningen av landets asylinvandring.

Här är det lågt i tak med en förhärskande självcensur som garanterar en gemensam värdegrund och politisk korrekthet. Risken att utsättas för våld är obefintlig men om värdegrunden uppfattas som otillräcklig och sviktande så kan den obekväma tystas eller lysas i bann och den trotsiga även bli av med sitt arbete eller förlora sin ställning. Detta kräver inga yttre insatser utan genomförs automatiskt inom ramen för en etablerad självcensur eller kollektivets gradvist genomförda utfrysning.

Klicka här för att gå till artikeln på antropocene, 2015-01-08

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *