SD stöds av dem som angriper SD

Tove Lifvendahl skriver i SvD (6/12) bl a:
En viktig sanning är att om man accepterar motståndarens världsbild, kan man bara förlora. Men att se samma problem är inte att acceptera en annans världsbild.
• Både Vänsterpartiet och Moderaterna tillstår exempelvis att den svenska skolan har problem och att resultaten går ner – men analysen om varför och vad som måste ske, skiljer sig åt.
• Både Miljöpartiet och Centerpartiet är tongivande i frågor om klimat och miljö, men har tämligen olika uppfattning om vad som utgör bästa styrmedel.

Om SD:s enda motstånd framöver blir att andra berättar att de är fascister, nazister och rasister, kommer de andra partierna att förlora.

SD:s bästa stöd fås just nu från dem som inte orkar/förmår fundera på själva sakfrågorna, utan nöjer sig med att anklaga alla som lyfter frågor om tillkortakommanden kring migration och integration för att fiska i SD:s grumliga vatten. Så upprätthålls ett förödande tankeförbud som verkar direkt kontraproduktivt; i stället för att politiker känner sig tvungna att fundera på vad de kan göra för att ändra på det som är problematiskt – och därmed reellt kunna utmana SD – blir resultatet att frågorna undviks helt.

De som efter valet har sagt ”vi tog visst debatten med SD i valrörelsen”, uppvisar en oförmåga eller ovilja att återge vad som egentligen hände. Visst uppstod replikskiften. Men när Jimmie Åkesson talade om både reella och sina subjektivt upplevda problem, mötte de politiska motståndarna honom genom att kokettera med att de inte var så hemska som han. Så tekniskt sett kanske man kan hävda att det debatterades – men det var uppenbart för många att det var skilda planhalvor matchen spelades på – och den utföll tyvärr till SD:s fördel.

Andra reella problem har vi återkommande lyft; somliga ligger på bordet i många kommuner och handlar konkret om mängden bostäder, skol- och vårdplatser som behövs för att klara den stora inströmningen av flyktingar som behöver skydd. Varje dag som går utan att detta inte tas om hand på ett fungerande sätt, kommer att vara en där SD utifrån sin nollsummespelsretorik och möjlighet att peka på en illa fungerande praktik, kan värva fler anhängare. SD har just nu närapå tillskansat sig ett monopol på att tala om migration och integration, eftersom andra tiger.

Monopol är mer ofta än sällan skadliga. I det här fallet leder det till att politikutvecklingen på ett område som verkligen är i behov av det, är obefintligt. En enad front mot SD är en dålig idé. Även här, liksom i så många andra frågor, är mångfald och konkurrens att föredra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *