Regler för asyl och migration måste anpassas

En artikel i NY Times av den respekterade Hugh Eakin (19/9) beskriver dagsläget som det framstår från ”over there”;
Sverige med 2 procent av EU:s befolkning tar nu emot flest flyktingar från Syrien av Europas länder, Turkiet undantaget. Denna generösa politik fortsätter, trots hög ungdomsarbetslöshet, trots upplopp i förorter, trots brist på bostäder för nyanlända, trots växande kostnader för Migrationsverket och trots att ”anti-immigrantpartiet” mer än fördubblades i valet.

I Sverige, enligt Hugh Eakin, har en extraordinär liberal migrationsvänlig konsensus etablerats med ett virtuellt tabu kring frågor om de sociala och ekonomiska kostnaderna.

Mottagningskostnad för en flykting skulle hjälpa 26 flyktingar i Jordanien

I Norge har utrikesdepartementet beräknat att mottagningskostnaderna för en flykting på cirka 750 000 kronor motsvarar kostnaden för att hjälpa 26 flyktingar i läger i Jordanien.

Vad behöver göras i asyl- och migrationspolitiken?

Regeringen behöver ta följande fakta på allvar;
Över 20 procent av de som ges asyl i något EU-land erhåller det i Sverige.
Runt 35 procent av alla till EU ensamkommande flyktingar under 18 år söker sig till Sverige.
• Allt fler av de utsatta miljonerna på flykt från Syrien och Irak riktar sitt hopp till Sverige.

Asylsökande per dag till Sverige slår nu rekord och Sverige beräknas nu ta emot 92 000 asylsökande 2014.

Flyktingar från Syrien, Eritrea och Somalia söker sig i första eller andra hand till Sverige.

Tar Sverige emot alltför få, bör vi sträva efter att ta emot betydligt fler genom än mer öppna regler, eller har vi svårt att uthålligt upprätthålla dagens situation? Detta anses inte politiskt korrekt att diskutera i Sverige i dag.

Naturligtvis ska Sverige ge asyl till alla de som är flyktingar och kommer till Sverige, och göra allt för att de ska integreras och få jobb så snabbt som möjligt. Tyvärr, trots allt fagert tal och stora ambitioner, är dock Sverige alltjämt i EU:s bottenklass vad gäller detta och någon ljusning är knappast i sikte.

Sveriges regering och riksdag bör därför ta ansvar för avvägningen mellan en ideal migrationspolitik och den faktiska verkligheten i dagens värld med sina enorma klyftor som gör att regelverk för migrationen och den fria rörligheten tyvärr behövs. Och där en faktor att beakta oundvikligen är vilka regler som övriga EU-länder tillämpar och hur långt från dem som Sverige kan avvika i mer generös riktning.

• Migrationsverket har fastställt unikt generösa regelverk för att bevilja uppehållstillstånd och för anhöriginvandring, som ej kopplas till försörjningskrav – i motsats till övriga EU-länder. Kan Sverige ha kvar dessa regelverk oförändrade, ska de bli än mer generösa, eller behöver vi något närma oss praxis i övriga EU-länder?

• Sverige skiljer ut sig genom att i mycket liten utsträckning göra seriösa ålderstest. Det kan förklara att en så stor andel uppger sig vara under 18 år.

• En stor del av de som inte beviljas uppehållstillstånd, eftersom de inte har asylskäl, stannar illegalt kvar i Sverige som papperslösa. Polisen måste bättre än i dag kunna avvisa dessa, annars urholkas respekten för Sveriges regelverk och uppmuntrar allt fler att inte respektera ett negativt beslut.

• Sverige har kanske industrivärldens mest öppna regelverk för arbetskraftsinvandring. Däremot är det tveksamt om en arbetsgivare, i en bransch med enkla jobb som många redan köar till i Sverige, efter eget gottfinnande ska kunna anställa även icke EU-medborgare.

Staffan Danielsson, Riksdagsledamot Centerpartiet

Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2014-10-01

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *