Presskonferens i Marrakech om Global Compact for Migration

UN:s Intergovernmental Conference to Adopt the Gobal Compact for Safe, Orderly and Regular Migration in Marrakesh

PROPAGANDA
Ingen på FN:s möte i Marrakech kommeratt gå in på något av de oerhört många och stora problemen med FN:s migrationsavtal. The Director General of the Ministry of Africa Integration berättar att inte ens Afrika har öppna gränser. Han behöver själv visum för att ta sig till Kenya. Varför ska EU ha öppna gränser?:

Louise Arbour (”Special Representative for International Migration”), hjärnan bakom FN:s Global Compact for Migration och Global Compact of Refugees, inleder med att försöka sälja in avtalet.

Därefter svarar en märkbart ilsken Louise Arbour på ett litet urval av pressens frågor.

Flera gånger upprepar Louise Arbour att det förekommit så mycket felaktig information ”so much misinformation”. Vad hon syftar på framgår inte riktigt mer än att hon understryker att FN-avtalet är icke-juridiskt bindande (vilket vi alla redan vet att FN tycker).

På frågan om en lista över vilka länder som ej närvarar på konferensen svarar Louise Arbour att 159 av 193 länder har registrerat sig på konferensen och räknar sedan mycket snabbt upp några länder som hon på olika sätt fått besked om att de säger nej till Global Compact for Migration; Österrike, Australien, Tjeckien, Dominikanska republiken, Ungern, Lettland, Polen, Slovakien, USA, Belgien, Bulgarien, Estland, Italien, Israel, Slovenien och Schweiz. Dvs hon nämner inte alla länder.

Hon hävdar också att bara för att ett land inte deltar på konferensen innebär det inte att de säger nej.

Louise Arbour nämner att 100 av de 159 registrerade länderna är representerade på hög nivå på konferensen.

Louise Arbour säger att konferensen inte kommer att vara för att ifrågasätta FN-avtalet. Det ska bara antas, men utan att någon skriver under.

Utav de påstådda 700 journalisterna (alla FN-okritiska) var det bara en handfull journalister som tilläts ställa frågor och alla av dessa (utom kanske en) kom från Afrika:

Kvinna frågar på franska:
– Jag är från Guinea. Du har sagt att avtalet inte är begränsande eller bindande. För att avtalet ska få någon effekt måste stater agera. Vilken garanti finns det för att de stater som skriver under avtalet kommer att respektera de olika paragraferna? Hur många stater kommer inte att skriva under detta avtal?

Svar av Louise Arbour:
– Frågan var: ”Well, if there’s no implementation, so what?” Medlemsstater har förhandlat under sex månader [18 månader, enligt tidigare uppgifter] ett dokument som, enligt min åsikt, visar två fundamentala aspekter. Å ena sidan är det inte en enda av dem som i juli påbörjade en process om att överge sin stats suveränitet. Uppriktigt talat så är det är väldigt arrogant av vissa att påstå att de insett detta och att alla övriga 185 medlemsstater [det är alltså inte 193 stater som deltagit från början utan 185] oavsiktligt har övergett sin suveränitet, säger Louise Arbour, medan hon nästan tuggar fradga av ilska.

– Det är ett icke-juridiskt bindande avtal. Det är inte ett fördrag, det är inte en konvention.

– Så frågan är; ”Well, what about implementation then?”. Jag tror att vad medlemsstater förstår är att å ena sidan är ett regelverk för migration en fråga för staters suveränitet, men detta är ett avtal för att hjälpa till med begränsningar i landsspecifika lagar och naturligtvis internationella lagar.

– Det är principer av humanitära lagar, principer för lagar om mänskliga rättigheter som gäller i alla lägen.

– Detta skapar inga nya juridiska skyldigheter på något sätt. Men samtidigt, särskilt efter den fruktansvärda krisen med stora rörelser av migranter, särskilt väldigt tydliga vid gränserna i Europa 2015, mindre synliga med ändå pågående i många andra delar av världen.  Jag tror att medlemsstater började förstå att även om detta inte är en fråga om nationell suveränitet så är det ofrånkomligen en fråga om staters beroende av varandra, att den bästa vägen för nationella regelverk att implementeras är genom samarbete med dina grannar. Och mer globalt av andra stater.

– Det är helt omöjligt för något nationellt inhemskt regelverk om migration att fullt ut kunna implementeras om det möter motstånd från andra stater [som de facto är fallet efter att GCM antagits].

Red’s kom:
Det är inte svårare än att varje stat kontrollerar sin gräns och att änderna inte skickar signaler till välfärdsmigranter att det inte lönar sig att olagligen invadera länder.

– Det är många delar av avtalet som är, jag skulle nästan kalla det ”business as usual”. De reflekterar pågående ansträngningar, nuvarande tillvägagångssätt. Inte för alla, men för många.

– Detta är en ansträngning för att göra bättre tillsammans. Detta är ett avtal för att titta på decennier framför oss och för att försöka ta tag i vad som blir ökande utmaningar som ett resultat av förändringar i demografin [om FN:s avtal följs], populationens minskning i vissa delar av världen [där FN:s enda lösning på detta är att förflytta muslimer till västländer], ökning i ålder för de som arbetar [där FN:s lösning på detta är att importera okvalificerad arbetskraft för högteknologiska yrken], klimatförändringar [som inte bara sker i MENA-länderna], ändringar i typ av arbeten [dvs i en mer datoriserad värld ska outbildade människor utan arbetslivserfarenhet transporteras från hyddor i MENA-länderna till västländerna].

Red’s kom:
FN erkänner alltså öppet att det grundläggande syftet med avtalet är att förflytta människor åt ett håll, primärt från MENA-länderna till västländer. En lösning som alltså skapar oöverstigliga problem. Allt utan hänsyn till alla omfattande problem detta skulle leda till.

– En överväldigande majoritet av FN:s 193 medlemsländer… och den 13 juli 2018, var och en av dem, utom USA som aldrig deltog i processen, investerade, enligt min åsikt, i ett samarbetande projekt, i vilket de inte förbinder sig till något specifikt initiativ.

– Så implementeringen, tror jag, kommer att drivas av det vanliga egenintresset för stater och genom att de ser det utökade värdet av att arbeta bättre tillsammans.

– Oavsett om det är migranter i transit, oavsett om det är att minska kostnaderna för rekrytering av migranter, förbättra migranternas levnadsförhållanden, om det är bättre samarbete mellan stater för återvändande av migranter som kan finna sig i en situation av ”irregularity[kom ihåg att FN uttryckligen bannlyst ordet illegalt], t ex för att deras visum gått ut och de måste returneras [orden ”avvisas” och ”utvisas” har tydligen också bannlysts av FN], eller om deras begäran om asyl inte går igenom. Alla dessa initiativ kommer att implementeras enligt vad medlemsstater ser lämpligt för deras eget bästa.

Journalist med ohörbart namn frågar på franska:
– Du säger att avtalet färdigställdes i juli efter sex månaders arbete [vilket inte stämmer med startpunkten 2016-09-19 och tidigare påstående om att det legat 18 månaders arbete bakom avtalet sedan drygt två år tillbaka]. Det är väldigt nyligen som vi haft en diskussion, inte bara i Europa utan även i andra länder. Har det funnits problem med kommunikationen relaterat till detta avtal?
Du säger att avtalet inte är begränsande eller bindande. De som säger nej till avtalet visar sina skäl för detta. Hur klargör du detta? Initiering av detta avtal som inte skiljer på illegala och legala immigranter för välfärdssystemet?

Svar av Louise Arbour, på franska (därmed förloras en del i översättningen pga FN:s ej kompetenta översättare och därför blir det tidvis fullständigt helt obegripligt):
Det är inte en fråga om tolkning. Det är inte en fråga om det finns de som tror att avtalet är bindande eller ej. Det är en fråga om tro. Dokumentet är explicit i att det inte är bindande, juridiskt.  Det är en fråga om förtroende. Det är ett system där vi behöver mycket förtroende mellan stater. Jag tycker det är väldigt viktigt att inte ha några tvetydigheter på denna nivå. T ex skyldigheter för migranter. Dokumentet lägger inte till något till internationell lag i termer om fördrag och konventioner om mänskliga rättigheter. Alla människor, alla individer har fundamentala rättigheter som inte har någon relation överhuvudtaget till deras migrationsstatus och migrationsavtalet ändrar inget på denna nivå.

Red’s kom:
I sådant fall har Louise Arbour inte läst sitt migrationsavtal. Om migrationsavtalet följs så läggs enorma mängder av rättigheter (som inte har det minsta med mänskliga rättigheter att göra) till för migranter i samma takt som rättigheter fråntas värdlandets medborgare.

– För att svara på frågan från vår kvinnliga vän från Afrika; Vi har mer än 48 procent av ”migrant workers” är kvinnor. Migrationsavtalet [… obegriplig och inkompetent översättning …] t ex hushållsarbete. Avtalet inviterar stater att att se över sina regelverk för att se om de tar hänsyn till faktumet att kvinnor har lägre lön och att de överför mer pengar i relation till deras månadslön [bidrag] jämfört med män i deras ursprungsland. Vi inviterar faktiskt stater att samarbeta på denna nivå. Jag tror att den bästa jämförelsen här är att tänka på de hållbara målen. Naturligtvis har vi ett ramverk och inte ett fördrag.

– Hellre än att ha alla möjliga utvecklingsinitiativ och spendera massor med pengar, ibland duplicerat, ibland i fel riktning att för alla ska komma tillsammans under ett ramverk [utom alla som nu tackat nej och alla som kommer att strunta i det synnerligen inkompetent formulerade ramverket] under en period av 10, 15, 20, 30 års tid att kanalisera och mobilisera internationellt samarbete under utveckling är en god idé.

– Om vissa stater inte vill delta [majoriteten av medborgarna i alla de stater som ännu inte sagt nej vill inte vara med, men dessa människor kan FN inte bry sig mindre om], om de vill marschera till sin egen trumslagare med sina utvecklingsinitiativ så är det inget som tvingar dem till något annat. DET tycker jag är den korrekta analogin med detta dokument.

Red’s kom:
Det framgår tydligt att Louise Arbour är bitter över att hon misslyckats med att lyckats lura in alla stater i hennes bedrägliga plan.


En engelskspråkig journalist frågar:
Har du en slutgiltig lista över länder som inte skickar några representanter överhuvudtaget och de som opponerar sig mot denna pakt?

En journalist från Marocko frågar på franska:
Jag har en fråga om medlemsstater i morgon, har du någon idé om nivån på representanterna, vad gäller om det t ex är statschefer, etc?

Louise Arbour svarar:
– Det har varit en stor inlärningsprocess under New York-förhandlingarna. Jag önskar det hade varit mer synlighet i offentlighetens konversationer om det.

Red’s kom:
Det blir svårt att debattera något som mörkas. Transparens är en förutsättning för debatt. En debatt som vi vet att FN inte ville ha.

– En av de väldigt många informativa saker vi lärt i sammanhang med förhandlingarna är att den mesta mobiliteten [migrantströmmen] är syd-syd [till Sydpolen?]. Det tror jag kommer som en väldigt stor överraskning för dem i Europa t ex att inse att 80% av afrikanerna som korsar en gräns för att migrera, för att söka arbete [FN förutsätter genomgående att migrera är samma som att söka arbete] stannar på kontinenten [vilket saknar relevans för de frågor som berör Europa]. I det sammanhanget tror jag att afrikanskt ledarskap har varit mycket uppmärksam till de demografiska förutsägelserna, till sina egna utvecklingsinitiativ, rör sig väldigt mycket mot att underlätta mänsklig mobilitet [dvs migrantströmmar] på den afrikanska kontinenten. FN [något obegripligt sägs här] till att skapa FN migrationsnätverk, alla FN-avdelningar som sysslar med migration går tillsammans för att stå upp för att stödja nationell, regional, underregionala [”sub-regional”] initiativ som kommer att vara del av ansträngningarna att implementera vissa delar av migrationsavtalet. Så jag tror att det kommer att vara mycket intresse bland företag i denna typ av initiativ.

Red’s kom:
Det är praktiskt taget inte en enda mening som Louise Arbour säger som är begriplig. Inte konstigt att migrationsavtalet är så obegripligt.

Jag tror att 159 länder som registrerat sig. Nu, på varje mellanstatlig [”intergovernmental”; Louise pratar byråkratiska] konferens som sker utanför FN:s högkvarter så är det sällan 193 medlemsstater som deltar [och inte heller inom FN:s högkvarter]. Så närvaron på internationella konferenser kan sträcka sig från, jag har sett siffror, 160… hundra… det är ett område, denna är ganska mycket i det området [Siffran ”160” är inte ett ”område”]. Så vissa länder kommer nödvändigtvis inte vara här, men inte på något sätt för att protestera eller på ett sätt för att dra sig ur [utan kanske för att de inte bryr sig, det ska noteras att Louise Arbour inte har något som styrker sitt påstående till varför 34 länder struntar i konferensen, varav (får man förmoda) 16 länder tackat nej].

– Jag kan ge er listan över länder som har sagt att de inom citat [”inom citat”???] drar sig ur processen. Jag måste säga igen, det verkar finnas mycket förvirring om FN:s procedurer, vilket är förvånande för medlemsstater i FN, men det finns inget att signera. Jag har beskrivit processen för er [Nej], detta är en process där den överenskomna texten ska antas [för andra gången, varför?].

– Så de länder som sagt att de drar sig ur processen, och dessa är Österrike, Australien, Tjeckien, Dominikanska republiken, Ungern, Lettland, Polen, Slovakien och USA. Det finns länder som sagt, antingen officiellt eller, ja huvudsakligen i offentliga diskussioner, att de för närvarande är upptagna med vidare interna överläggningar i deras parlament; Belgien, Bulgarien, Estland, Italien, Israel [där ingen diskussion förekommer whatsoever, Israel är helt ute ur avtalet sedan länge], Slovenien och Schweiz, är vad jag har här. Men som jag sa, det är 150 länder som kommer att vara här [för en minut sedan var det 159 länder] och det är kanske några som inte kommer att vara här men på intet sätt tar avstånd från processen [bör man inte som ansvarig chef veta vilka dessa länder i så fall skulle vara?].

– Vad gäller nivån på deltagandet så har jag inte den fullständiga nedbrytningen, men jag kan säga att av de 159 [eller 150?] så är det ungefär 100 länder som representeras av statschef, regeringschef eller på ministernivå.

Red’s kom:
Den ställda frågan kunde ha besvarats med några korta ord i en mening.


En journalist från Marocko frågar på franska [med en översättare som tidvis försöker sätta världsrekord i snabbhet i sin översättning):
Du nämnde något om icke-juridiskt bindande avtal, FN har andra juridiskt bindande dokument nämligen rättigheten för migranter som arbetar [the convention of the rights of migrant workers], men den har inte antagits av länderna på den norra hemisfären. Är det inte risk för att migrationsavtalet bortser från denna bindande konvention [som alltså inte är bindande] genom att i sig själv vara ett icke-juridiskt bindande dokument [tja, ingen begriper frågan].

Louise Arbour svarar:
Angående frågan om konventionen om rättigheter för migranter som arbetar och medlemmar av deras familj. Det är verkligen ett juridiskt bindande dokument, precis som du påpekade. Det är en av de väldigt dåligt ratificerade mänskliga rättigheter-baserade dokumenten i FN-systemet. Det har aldrig ratificerats av något västland. Faktum är att under förhandlingarna så fanns det några medlemsstater som önskade att migrationsavtalet skulle uppmuntra till fler ratificeringar av relevanta dokument, inklusive detta. Jag tror inte det genererade särskilt mycket intresse. Konventionen finns där, den är bindande [för den som gör misstaget att ratificera den, men inget kan göras om konventionen inte följs]. Man skulle kunna hoppas att som instrument för mänskliga rättigheter så skulle den generera mer intresse och stöd. Det är vad det är idag. Men migrationsavtalet varken underminerar konventionen eller lägger till några skyldigheter, det lånar inte från konventionen för att lägga in några skyldigheter för dem som inte ratificerat det.


En kvinnlig journalist från Mali frågar på franska (med samma värdelösa översättare, vilket gör det mycket svårt att förstå vad som sägs):
Vi är för en rättvis migration.
Har det begärts några tillägg till migrationsavtalet?
Är det möjligt att få med de motsträviga länderna på migrationsavtalet?
Med hänsyn till den kvinnliga mobiliteten [kvinnliga migranter] så är det ett speciellt fokus på behandling av kvinnor och barn.

Louise Arbour svarar på franska (översättarens bristande kunskaper i engelska gör det i praktiken blir omöjligt att översätta Louise Arbours byråkratiska, men lite av det ointressanta svaret ges här):
Den 13 juli var vi alla överens, jag har sagt det tidigare, det finns ingen signatur, ingen tilläggsprocess. Medlemsstaterna har bestämt denna process och det är en process om en överenskommelse som ska antas imorgon. Kvinnor utgör 46 procent av migranterna [vilket är extremt vilseledande statistik, finns det ingen journalist som reagerar?] och vi understryker att mottagarländer har regelverk som är specifika när det gäller kvinnor och särskilt när det gäller barn som reser ensamma och barn utan någon som följer med dem [vilket är samma sak, de flesta av barnen är inte barn, men detta problem vill Louise Arbour naturligtvis inte adressera]. Vi inviterar staterna att förpliktiga sig till de förpliktelser de åtagit sig i relation till konventionen om barnens rättigheter.

Red’s kom:
Ovanstående visar hur värdelösa presskonferenser är med FN. Det är närmast omöjligt att få begripliga svar på något begripligt språk.


Mer kommer att fyllas på här efterhand här från den sorgliga presskonferensen med den bittra globalisten och envåldshärskaren Louise Arbour.

Se även bl a;
Sveriges 237 förpliktelser genom FN:s Global Compact for Migration

USA listar invändningar mot FN:s migrationsavtal – 2018-12-07

Sanningen om FN-avtalet om öppna gränser och censur av kritik mot migration

Klimatflyktingar – FN:s nya grupp som ska få flyktingstatus

Vad saknas i FN:s migrationspakt Global Compact for Migration?

Frågor om FN:s migrationsavtal till Sveriges politiker – Lista över de absolut viktigaste frågorna att utkräva svar på från politikerna om FN:s migrationsavtal

FN:s migrationsavtal grundas på en lögn!

S+MP-regeringen ljög om FN:s migrationsavtal – Med lista över länder som inte kommer att skriva under FN:s migrationspakt

S+MP-regeringen besviken över att alternativa medier avslöjade FN:s migrationsavtal – Lars Westbratt

Efter två år nämner SVT FN:s migrationspakt – SVT ljuger!!!

Cecilia Wikström (L) sprider desinformation om Global Compact for Migration

FN:s Global Compact for Migration är politiskt/juridiskt bindande

Global Compact for Migration: Länder förpliktigar sig till att följa andra avtal

FN:s plan för att flytta 3:e världen till väst – Global Compact for Migration

Global Compact for Migration om att forma/manipulera folket, mål 17

FN:s censur enligt Global Compact for Migration har nu påbörjats

Familjeåterförening för migranter krävs – FN:s Global Compact for Migration

FN:s Global Compact for Migration omöjliggör utvisning av migranter

Moraliskt stötande att diskutera effekter av FN:s migrationsavtal enligt Youtube

NGO på FN:s propagandakonferens håller ilsket tal – Migration ett brott?

Här avslöjas vem Sveriges övergångsregering skickat att godkänna FN:s migrationsavtal

Lövens statssekreterare lovordar FN:s migrationsavtal – Migranter tog pizza till Sverige – Hävdar felaktigt att Sverige redan infört migrationsavtalets punkter

EU sprider desinformation om FN:s Global Compact for Migration

Rasmus Ling (MP): Migrationsavtalet är bara bra, även FN:s censur

Moderaterna samarbetar med V om fri invandring – Anna Maria Corazza Bildt

Massprotester i Bryssel mot Global Compact of Migration – Public Service tysta

159 länder antog 19/12 Global Compact for Migration under total medietystnad


GLOBAL COMPACT FOR SAFE, ORDERLY AND REGULAR MIGRATIONIntergovernmentally negotiated and agreed outcome 13 juli 2018


UNHCR förklarar vad deras flyktingavtal är – Missvisande/barnslig propaganda

Varning för konsekvenserna av FN:s Global Compact on Refugees!

Global Compact on Refugees: Ryska dockor

181 länder antog 17/12 Global Compact on Refugees under total medietystnad

Global Compact on Refugees, UNHCR:s flyktingavtal, avancerad version – Fastställt av oredovisade länder 2018-07-20


Max 10% av befolkningen i EU önskar fler migranter


Migranter stormade Ceuta, men får inte söka asyl i EU. Rätt?


Centralamerika kopierar migrationsvågen i Europa – People without borders
Mycket få människor utanför FN känner till kopplingarna mellan migrant-karavanerna från Honduras till Tijuana och FN:s Global Compact-avtal, och det har aldrig nämnts ett ord om detta i media, men dessa två händelser är mycket intimt sammanvävda på olika sätt. Mer om det vid annat tillfälle.


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *