Pratats för lite om invandringsproblematiken

Att de sju etablerade partierna gör sitt bästa för att utestänga Sverigedemokraterna från politiskt inflytande är uppenbart. Metoderna varierar, men har en sak gemensamt: inget prat om invandringen.

Framgång för SD pga mörkandet om invandring

SD:s framgångar är inte en följd av att det pratats för mycket om invandringsproblematiken utan för lite. Och det var inte rasism – även om sådan säkert också förekommer – som fick 800 000 svenskar att lägga sin röst på SD i höstens val, utan av en oro för att den egna välfärden kan komma att trängas undan av kostnaden för den generösa invandringspolitiken.

Lägg till denna oro en rejäl dos moralism – folk ska göra rätt för sig och inte ligga andra till last. Det som gett näring åt denna uppfattning är den relativt sett låga förvärvsintensitet som observerats hos utrikes födda.

Bristande redovisning om invandringens kostnader

Den bristfälliga redovisningen av invandringens kostnader skapar ytterligare misstänksamhet mot den förda politiken.

För att forma en för alla godtagbar grund för en seriös diskussion om migrationspolitiken behövs därför en gemensam verklighetsbild grundad på en fullständig redovisning av invandringens ekonomiska konsekvenser.

Hur räkna ut kostnader för invandring?

Att räkna fram invandringens kostnader är dock mycket besvärligt. Här räcker det inte att visa på utgifterna för de nyanlända flyktingarna, ty den offentliga sektorns åtaganden omfattar alla utrikesfödda och alla välfärdstjänster som medborgarna är berättigade till.

80 miljarder kr/år för invandring

Den offentliga sektorns nettokostnader för invandringen kan uppskattas till 80 miljarder kr per år

Vad är kostnaderna, hur kan dessa minskas och vem ska betala?

Det är därför som SD:s politik ska bemötas i ekonomiska termer.
• Väljarna vill veta vad politiken kostar, inte bara vad den ger medborgarna.
• Väljarna är förmodligen också intresserade av att få en redogörelse av hur kostnaderna ska minskas ifall de anses som för höga.
• Och sist men inte minst vem som ska betala notan.

Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot (M)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *