Muslimhat och islamkritik olika saker

I många delar av världen är det islamister som hotar det fria ordet.

Den saudiska bloggaren Raif Badawis kritik av islam bestraffas med 10 års fängelse och 1000 piskrapp, den iranska bloggaren Soheil Arabi får dödsstraff på grund av blasfemi, den egyptiska bloggerskan Fatima Naoot åtalas på grund av kritik mot den islamiska offerceremonin.

Islamiska rörelser som Boko Haram, al-Shabaab och IS försöker genom extrem brutalitet, systematiska avrättningar och folkmord etablera ett kalifat baserat på sharialagar.

En rättighet att koppla religiösa krafter till islam

Vi som anser att dessa religiösa krafters handlingar har med islam att göra måste ha rätt att hävda detta. Detta är en rättighet som även de två ”toleranta”, ”liberala” och ”kritiktåliga” muslimer som replikerade på min artikel borde ställa sig bakom, men de gör inte det (Brännpunkt 29/1 och 27/1).

Det som målas upp i imamen Kashif Virks och debattören Alen Musaefendics repliker är en entydigt positiv bild av islam.
Imamen anser att han äger den ”rätta bilden” av islam som en klanderfri religion och demokratins källa.
Musaefendic förvandlar de problematiska Koranverser som jag nämner i artikeln, till Khomeinis ord för att sedan torgföra dem som geopolitik. Han antyder att annan islam än den Khomeini stod för är ”godartad”. Vidare sätter han likhetstecken mellan islam och muslimer för att slå fast att all kritik av ”godartad” islam är islamofobi.

Dessa repliker ingår i en tradition där försvarare av islam anser sig vara de enda som äger den rätta tolkningen av tron.

Eller så individualiseras islam så till den grad att det ska bli svårt att kritisera den som en rättslig och politisk tradition samt en mängd idéer, myter, vidskepelser och riter.

Islamkritik inte liktydigt med islamofobi

Islam måste kunna kritiseras utan att kritiken ska förvanskas som islamofobi. Begreppets syfte, som ett retoriskt knep och ett politiskt instrument, är att framställa de intoleranta islamister, vilka hotar eller mördar islamkritiker, som offer för islamkritikers skymf av tron.

Begreppet islamofobi är ett hinder då det inskränker islamkritik och kräver immunitet för islamiska symboler.

Feminister & antirasister missbrukar ordet islamofobi

Det är underligt att delar av den antirasistiska och feministiska rörelsen har gjort ordet islamofobi till sin fana utan att reflektera över att mullorna i Iran var bland de första som använde begreppet mot slöjvägrare i Iran och sedan mot den amerikanska feministen Kate Millett som försvarade iranskornas slöjvägran. Begreppet användes senare mot islamkritiker som Salman Rushdie och Taslima Nasrin, båda med muslimsk bakgrund. Idag används islamofobi för att tysta ned alla islamkritiker oavsett bakgrund.

Våld och förtryck har inget med islam att göra?

Virk och Musaefendic upprepar mantrat att våld och förtryck inte har med islam att göra och ser inte att världen börjat inse att islam och islamister har mycket att göra med människors väl och ve.

Sedan attentatet mot Charlie Hebdo har islamister den allmänna opinionen emot sig i väst trots att en del stater försöker tämja islamisterna med morot och mjukpiska. Den sekulära kraften inom det civila samhället har nu vaknat för att försvara sig mot islamisk terror och islamiskt förtryck.

Islamiska traditioner måste bekämpas

Förtryckande islamiska traditioner kan således inte ”tolkas bort” utan måste bekämpas och hanteras med politiska och rättsliga medel.

DEVIN REXVID
doktorand i socialt arbete vid Umeå universitetKlicka här för att gå till artikeln i SvD, 2015-02-01

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *