Länsstyrelsen upphäver Miljöförvaltningens beslut mot EU-migranter i Malmös kåkstad

Länsstyrelsen Skåne upphävde Miljöförvaltningens beslut om förbud för kåkstaden i Malmö. Här nedan följer Länsstyrelsens fullständigt obegripliga skäl för detta, där det tycks som att de desperat letat efter argument mot Miljöförvaltningens beslut och när de inte lyckats finna stöd i juridiken så har de baserat beslutet på personligt tyckande istället!

Överklagande av miljönämnds beslut om förbud mot boende och övernattning m.m. på fastigheten Brännaren 19, Malmö kommun

Beslut
Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet.

Länsstyrelsen gör följande bedömning.

Klagorätt

Den som beslutet berör har rätt att överklaga

Enligt 16 kap. 12 § MB får överklagbara beslut överklagas bl.a. av den som domen eller beslutet angår, om avgörandet har gått honom eller henne emot. Av bestämmelsens lydelse följer att den som på ett mer konkret sätt är berörd av ett beslut också har rätt att överklaga. Rätten tillkommer i första hand den som intagit partsställning hos den beslutande myndigheten, t.ex. den som har fått ett förbud riktat mot sig (jfr. Setterlid, Offentlig tillsyn enligt miljöbalken, 1 uppl. 2000, s. 78).

Red’s kom:
Endast självklarheter!

Miljöförvaltningens beslut ej riktat mot bestämd adressat

Miljöförvaltningen har i förevarande ärende inte riktat förbudet mot en eller flera bestämda adressater. I stället har föreläggandet riktats mot, som Miljöförvaltningen uttrycker det, en bestämd krets.

Red’s kom:
Endast självklarheter!

Kretsen utgörs således av de personer som vid beslutets meddelande bodde eller åtminstone befann sig på fastigheten Brännaren 19.

Red’s kom:
Beslutet rör samtliga personer som befinner sig på den ockuperade marken och bryter mot regelverken. Dvs vid beslutets meddelande och därefter. Förbudet är i praktiken riktat till alla som bryter mot regelverket, dvs den ”krets” av personer som inte följer Miljöbalken på Brännaren 19.

Ockupanter har inte identifierats

Dessa har dock inte identifierats eller namngivits.

Red’s kom:
Endast självklarheter (och Miljöförvaltningen har tydligt motiverat utifrån regelverken varför inget behov av detta finns, även om Länsstyrelsen inte beaktat dessa grunder i sitt beslut)!

Räcker att någon anser sig tillhöra en viss grupp för att ha rätt att överklaga

Länsstyrelsen anser att ett beslut som är riktat mot en vagt definierad grupp människor bör kunna överklagas av en person som anser sig tillhöra den aktuella gruppen.

Red’s kom:
Personligt tyckande! Det finns inget juridiskt stöd för att det skulle vara tillräckligt att en person anser sig tillhöra en grupp för att denna rent juridiskt därmed skulle anses höra till denna grupp.

Länsstyrelsens resonemang innebär att om jag skulle räkna mig som same (vilket jag inte är på något sätt) så skulle jag kunna överklaga beslut som rör en renskötare i Lappland.

Räcker att någon anser sig bo på aktuell plats för att ha rätt att överklaga?

Klaganden har uppgett att han bor på den aktuella fastigheten.

Bevis för anknytning till plats behövs inte

Något krav på att vederbördande ska bevisa sin anknytning till platsen behöver rimligen inte ställas eftersom det, som Miljöförvaltningen har anfört, inte finns någon registrering, något hyresavtal eller annan handling att stödja sig på.

Red’s kom:
Det här låter som ren science fiction och inte ett resonemang som sunt tänkande människor kan föra i verkligheten. Vad Länsstyrelsen Skåne säger är alltså att vem som helst kan hitta på en person och överklaga. Det är personligt tyckande av Länsstyrelsen, som inte kan hänvisa till något regelverk för detta galna resonemang!

Vidare saknar överklagandet verifierbara identifieringsuppgifter. Förvaltningslagen ställer inget uttryckligt krav på att det i ett överklagande ska framgå annat än vilket beslut som överklagas och vilken ändring som yrkas.
Viss vägledning kan hämtas från förvaltningsprocesslagen som såvitt avser identiteten på klaganden ställer krav på att överklagandet ska vara undertecknat och innehålla uppgifter om klagandens namn, personnummer, postadress och telefonnummer.
Det är lämpligt att motsvarande identifieringsuppgifter anges även i ett överklagande till annan instans än domstol (jfr. Hellners & Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer (31 maj 2010, Zeteo), kommentaren till 23 § under rubriken ”Vad klagandens skrivelse ska innehålla”).

Red’s kom:
Här säger Länsstyrelsen att den som överklagar (”Căldăraru Gheorghe”) måste uppge namn, personnummer, postadress och telefonnummer. Däremot uppges inte personnummer, inte postadress (i Rumänien) och inte telefonnummer (varken i Sverige eller i Rumänien).

En bedömning får dock göras av vilka krav som är rimliga att ställa i det enskilda fallet.

Red’s kom:
Varför? Det måste vara ett absolut grundläggande krav att den som överklagar ska kunna identifieras. Som det är nu har alla parter fråntagits denna möjlighet. Kan något överhuvudtaget bli rimligare än detta?

Svårigheten att identifiera personerna som bor på fastigheten Brännaren 19 är en omständighet av central betydelse.

Red’s kom:
Detta är då fristående från ovanstående resonemang.
På vilket sätt anser Länsstyrelsen att svårigheten att identifiera de ständigt växlande ockupanterna är av central betydelse för vad?

Centrum för Sociala Rättigheter har gett in en fullmakt från Căldăraru Gheorghe, med uppgiven adress Industrigatan 7 (dvs. aktuell fastighet), ett angivet födelsedatum och en namnteckning.
Även om dessa uppgifter inte har bekräftats på annat sätt saknas det enligt länsstyrelsens bedömning skäl att ifrågasätta att en person vid namn Căldăraru Gheorghe bor på fastigheten Brännaren 19, anser sig träffad av beslutet och vill få det prövat i högre instans.

Red’s kom:
På vilken juridisk grund saknas det skäl att ifrågasätta att det finns en ”Căldăraru Gheorghe”?
Det är föga osannolikt att denna person är påhittad av aktivister, inte minst i egenintresse, och då måste det finnas mycket starka skäl för att ifrågasätta om denna person verkligen existerar.

Det har inte framkommit att det här förhållandet skulle ha ändrats sedan ärendet inleddes hos länsstyrelsen.

Red’s kom:
Vilket förhållande skulle kunna ändras? Att en person som inte kan identifieras existerar?

Căldăraru Gheorghe ska därför anses ha rätt att föra talan mot beslutet.

Red’s kom:
Den enda juridiska grund Länsstyrelsen vilar sig på i denna åsikt fastställer att den som överklagar beslutet måste kunna identifieras. Sedan drar Länsstyrelsen motsatt slutsats och vilar istället sin åsikt på personligt tyckande.

Kontentan av Länsstyrelsens resonemang är att den som överklagar beslutet kan vara en påhittad person utan att det har någon relevans, men den som begår brottet och som beslutet berör måste identifieras.

Övriga formella förutsättningar

Miljöförvaltningens beslut innebär ett förbud mot att på fastigheten Brännaren 19 vidta vissa specificerade åtgärder.

Förbud mot fastighetsägare har vunnit laga kraft

Ett förbud med motsvarande innehåll har tidigare riktats mot fastighetsägaren, dvs. denne får inte upplåta, låna ut eller använda fastigheten i strid med förbudet mot att ordna boplatser, skräpa ner, elda etc. Det beslutet har enligt Miljöförvaltningen inte överklagats och har därmed vunnit laga kraft.

Det framgår inte av det här aktuella beslutet vem eller vilka specifika personer förbudet är riktat mot.
Enligt Miljöförvaltningen meddelades beslutet på plats på fastigheten genom att det lästes upp, delades ut och anslogs på skyltar.

Red’s kom:
Länsstyrelsens text här ovan är obegriplig.
Om Länsstyrelsen syftar på förbudet mot fastighetsägaren så riktades det naturligtvis mot fastighetsägaren.
Om Länsstyrelsen syftar på förbudet mot ockupanterna så riktades det naturligtvis mot ockupanterna.

En grundläggande förutsättning vid utfärdanden av förbud enligt 26 kap. 9 § miljöbalken är att förbudet har en eller flera individuellt bestämda adressater (jfr. Setterlid, Offentlig tillsyn enligt miljöbalken, 1 uppl. 2000, s. 78 samt KN-beslut B 055/93).

Red’s kom:
Nej, det är inte vad som står i 26 kap. 9 § miljöbalken;
Förelägganden och förbud
9 § En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att denna balk samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas.
Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas.
Förelägganden och förbud får inte begränsa ett beslut eller en dom om tillstånd i ansökningsmål som har rättskraft enligt 24 kap. 1 §.
Ett tillståndsbeslut eller en tillståndsdom hindrar dock inte en tillsynsmyndighet från att meddela sådana förelägganden eller förbud som
1. är brådskande och nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer

Föreläggandet ska därmed ha bestämda adressater vid utfärdandet.

Red’s kom:
Varför? Personligt tyckande. Det är inte vad som krävs enligt Miljöbalken!

Det är inte tillräckligt att ange en viss krets med en gemensam nämnare som adressat, utan var och en av personerna i kretsen måste kunna identifieras.

Red’s kom:
Mer personligt tyckande utan referens till regelverk.

Eftersom det är okänt vilka personer som vid tillfället för förbudets utfärdande befann sig på fastigheten och ett förbud av aktuellt slag inte kan göras gällande mot annan än den eller de som har förelagts, saknas det förutsättningar att verkställa förbudet. Beslutet är därmed behäftat med så stora formella brister att det ska upphävas.

Red’s kom:
Mer personligt tyckande utan referens till något regelverk.

Det mest otroliga i denna historia är att Länsstyrelsen inte beaktade att Miljöförvaltningens beslut vunnit laga kraft för alla utom för den påstådda personen ”Căldăraru Gheorghe”!!!
Alltså, alla kan nu – oavsett Länsstyrelsens beslut och oavsett om Miljöfövaltningens förbud är korrekt eller ej – avhysas från kåkstaden i Malmö, utom den som kan bevisa sig vara ”Căldăraru Gheorghe” (om denna person existerar).

Det är också obegripligt att Länsstyrelsen inte på något sätt bemötte ett enda av Miljöförvaltningens sakliga argument (i motsats till Länsstyrelsens personliga tyckande) till varför förbudet inte behövde riktas mot identifierade personer, dvs;

Adressat behöver ej vara namngiven i beslut

• Beslutet är riktat till en bestämd krets och vilka som är adressater är därmed tillräckligt tydligt förvaltningsrättsligt.

Varken miljöbalken eller förvaltningslagen anger att adressaten måste vara namngiven i ett beslut.

Detta krävs i lag endast om förbudet/föreläggandet förenas med vite (2 § lag om viten), vilket inte är fallet här.

Däremot måste beslutet, för att inte anses utgöra en generell föreskrift, riktas till en bestämd krets.

Eftersom beslutet meddelades på platsen direkt till dem som befann sig där, är det klart och tydligt vilka det riktats mot.

Ockupanter lider ingen rättsförlust att inte anges med namn

• Eftersom vite inte ska (eller kan) krävas in, och de boende ändå inte har rätt att bo på fastigheten utan fastighetsägarens tillåtelse, lider de boende ingen rättsförlust av att inte anges med namn i beslutet.

Jämförelse med hyreslagen

• Jämförelsevis gäller enligt hyreslagen (12 kap 10 § andra stycket och 16 § första stycket 4 jordabalken) att ett hyresavtal för en bostad automatiskt upphör att gälla om en myndighet meddelar förbud mot att använda den för det avsedda ändamålet.

Att hyresgästerna anges med namn på ett sådant förbud krävs inte för att hyresavtalen ska upphöra.

Någon uppsägning krävs då inte ens.

Förbudet gällande boende mot fastighetsägaren rörande Brännaren 19 har redan vunnit laga kraft.

Hade det funnits ett hyresavtal skulle detta enligt hyreslagen ha upphört att gälla automatiskt.

Ockupanter – som de boende på Brännaren 19 får anses vara – bör inte ha större rätt att få bo kvar än en hyresgäst med kontrakt enligt 12 kap jordabalken.
Förbudet kan inte heller anses som en föreskrift eftersom den inte gäller mot någon annan än de som bor på fastigheten.

Beslut gäller samtliga boende/EU-migranter

• Căldăraru Gheorghe har genom att överklaga beslutet visat att han ansett sig träffad av beslutet och får därför anses vara adressat.

Sammantaget kan det därför inte vara nödvändigt att ange namn på adressaterna för att beslutet ska gälla mot samtliga boende.

Red’s kom:
Det ska noteras att Länsstyrelsen inte hade någon invändning mot konstaterandet att ockupanterna de facto bryter mot miljöbalken eller att de skulle avhysas pga detta. Det handlade istället enbart om att Länsstyrelsen – på felaktiga grunder – ansåg att identifiering först skulle ha skett.

Detta beslut kan överklagas till Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt.

Red’s kom:
Se: Mark- och miljödomstolen godkänner inte avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad

Beslut i ärendet har fattats av länsassessor Maria Philipsdotter Svensson efter föredragning av länsassessor Erik Molander. I den slutliga handläggningen har även rättschef Leif Nyberin deltagit.Klicka här för en större bild

Se även bl a;
Miljöförvaltningen i Malmös yttrande för överklagande av avhysning av EU-migranter!


Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 1

Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 2

Överklagan avhysning av EU-migranter från Malmös kåkstad, del 3


EU migranter – Bilder du inte får se i media

För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *