Ilska över åsikt att inte ge EU-migranter pengar

Malin Lernfelt, som kallar sig för ”liberal debattör” men som resonerar helt enligt definitionen för vänsterextremist, angriper Ann Heberlein för att hon kritiserar de självgodas givande av pengar till EU-migranter:

Vi människor mår bra av att göra gott. Inte minst nu i juletid. Det gör oss lyckliga att se barnens ögon lysa när de öppnar julklappen som innehåller något de önskat sig länge. Vi känner mening av att hjälpa äldre släktingar med trytande ork att storhandla och putsa fönster. Och det ger en bra känsla i magen att swisha en hundralapp till en välgörenhetsorganisation eller lämna några tior i en utsträckt hand.

Forskning visar att när vi är snälla triggas hjärnans belöningssystem och kroppen frigör substanser som gör oss glada. Godhet gör med andra ord oss alla till vinnare.

Red’s kom:
Det stämmer säkert, men det innebär dock inte att alla ”goda gärningar” per automatik blir goda enbart för att man tror och tycker detta själv.

Detta kan exemplifieras med:
Om någon finansierar terrorattacker av IS för att denne lever i tron att detta är en god gärning, blir denna finansiering av terrorattacker då en god gärning?

Eller: Är den som är djupt religiös per automatik god?

Det är svårt att förstå att någon kan provoceras av detta. Men tro det eller ej, det finns människor som föraktfullt fnyser och menar att den som ger åt den som inget har gottar sig i sin egen rättfärdighet och köper självgodhet.

Red’s kom:
Ingen har ”föraktfullt fnyst” åt att julklappar ges till barn eller att någon bistått äldre med hjälp. Det är ofta ganska goda gärningar som kan ge positiva resultat, om dessa gärningar görs rätt.

PENGAR I TIGGARKOPPEN ÄR INHUMANT
Att däremot ”lämna några tior” till en EU-migrant är en ”god” gärning enbart för givaren. För mottagaren förbättras inte situationen.

Som Ann Heberlein i en krönika i magasinet Fokus (9/12). Eller för den delen de allt fler samhällsdebattörer och professionella tyckare som raljerar över godhet som vore det något förkastligt och efterfrågar hårdare tag mot människor längst ned på samhällets botten.

Red’s kom:
De allt fler ”samhällsdebattörer och professionella tyckare” som inte längre låter sig skrämmas till tystnad av vänsterns personangrepp och brinnande hat över alla som inte tycker som dem raljerar inte bara för att de beskriver verkligheten som den är.

Vad gäller ”hårdare tag mot människor längst ned på samhällets botten” så är det en fråga utanför ämnet, men ”hårdare tag” behöver inte vara negativt för dem som befinner sig på ett annat samhälles botten.

Är det en ”hård och kall människosyn” att förstå vad som är bäst för alla parter?

Det är en hård och kall människosyn som blottas när godhetsföraktarna tar steget fram i offentligheten.

Red’s kom:
Ann Heberlein och andra är inte ”godhetsföraktare” bara för att de kritiserar personer som ger pengar till EU-migranter för sin egen skull istället för att använda sina resurser på ett konstruktivt sätt.

Djup okunskap?

Vad som röjs är också en djup okunskap om vad människors generositet – även den som är sprungen i ett behov av att må lite bättre för egen del – resulterar i.

Red’s kom:
Malin Lernfelt hör till dem som i sann vänsterextremistisk anda alltid går till personangrepp när argumenten tryter, men det är inte någon ”djup okunskap om vad människors generositet … resulterar i” som gör att vi inser de negativa effekterna av pengar i EU-migranternas tiggarkoppar.

Räddar godheten liv?

Sanningen är att godheten räddar liv.

Red’s kom:
Det kan säkert stämma att godhet kan rädda liv. Förhoppningsvis är det så ibland. Men pengar i tiggarkoppen gör det inte!

Den ger människor som lever i hemlöshet tak över huvudet, fattiga mat på bordet och ensamma möjlighet att finna gemenskap.

Godheten ser till att barn som annars inte haft en chans får vaccin och vatten, att de får gå i skolan och att de är mätta och trygga.

Red’s kom:
Godhet kan ge ovanstående resultat för dem som inte kan eller vill uppnå detta på egen hand. Pengar i tiggarkoppen till icke hemlösa EU-migranter ger emellertid inte detta resultat.

Godheten bidrar varje år med hundratals miljoner till cancer- och hjärnforskningen.

Red’s kom:
Vilket inte har något med pengar till EU-migranter att göra. Avledningsargument som detta är en typisk strategi från vänsterextremister där man blandar äpplen med päron för att med meningslös retorik försöka bekräfta sina felaktiga åsikter (kan definieras som cirkelargumentation).

Osjälviskt agerande?

Hur är den ens möjligt att osjälviskt agerande som leder till så mycket bra och viktigt ifrågasätts och förkastas?

Red’s kom:
Vilket ”mycket bra och viktigt” leder pengar i tiggarkoppen till?

Det är möjligt att kritisera pengar i tiggarkoppen på de uppenbara grunder att dessa pengar inte gagnar någon. Tvärtom bibehålls EU-migranterna i utsatthet och bidragsberoende på detta sätt. Det finns ingen som helst godhet i detta.

Att ge är inte osjälviskt om givandet bara ges för att man vill få en känsla av att vara god.

Lika löjliga som grundlösa anklagelser!

Godhetsföraktarna tycker alltså att det är bättre att människor frotterar sig i egoism, vänder behövande ryggen, roffar åt sig och endast ler åt sin egen spegelbild. Insikten svindlar.

Red’s kom:
Ann Heberlein är inte ”godhetsföraktare” bara för att hon konstaterar att pengar i tiggarkoppen inte leder till något positivt.

Någon insikt verkar sanningsföraktaren Malin Lernfelt inte ha.

Att inte ge pengar i EU-migranters tiggarkopp innebär inte på något sätt att man är egoistisk, vänder behövande ryggen, roffar åt sig eller ler åt sin egen spegelbild. Det är ett helt logikbefriat resonemang som kännetecknar vänsterextremister.

Vem har hävdat att goda gärningar är godare om de inte syns?

Det är en märklig idé att goda gärningar skulle vara mer värda om de inte syns eller inte skapar mervärde för givaren.

Red’s kom:
Ja, det kan kanske tyckas vara en märklig idé att goda gärningar är mer värda om de inte syns. Däremot kan man konstatera att det säkert för många inte ger samma godhetskänsla att ge pengar anonymt som om man gör det öppet inför andra.

Om en gärning bara skapar mervärde för givaren, medan den skapar – som bäst – ingenting hos mottagaren och en rad olika negativa effekter för Sverige och dess medborgare, är då givandet att kategorisera som en god gärning?

Extrema överdrifter av Malin Lernfelt

Att endast altruism i sin renaste form är något att ha och allt annat handlar om exploatering av utsatta människor.

Red’s kom:
Det är absolut ingen som hävdat detta. Medmänsklighet behövs naturligtvis i alla former… utom i den form där den får negativa effekter.

Malin Lernfelt vill flytta fokus från sakfrågan

Om så vore fallet skulle till exempel kampanjer som Rosa bandet vara förkastliga eftersom den lilla broschen på kavaj- eller kappslaget visar att bäraren bidragit i kampen mot bröstcancer. Julgåvor i form av gåvobevis till Röda korset, Stadsmissionen eller Unicef vara värdelösa. Men så är det inte. Tvärtom.

Red’s kom:
Tja, det kan diskuteras, speciellt när det inte finns något som visar vilket resultat givandet lett till, alldeles särskilt för Stadsmissionen som ställt till med mycket skada (men även vänsterorganisationerna Unicef och Röda korset). Men det är en helt annan fråga som bara är till för att ta fokus från den specifika frågan om att ge pengar i EU-migranternas tiggarkoppar.

Är givande ett gott exempel oavsett negativa konsekvenser av givandet?

När människor ger så att andra ser är de goda exempel för alla i sin närhet. Deras gärningar inspirerar och skapar ringar på vattnet.

Red’s kom:
När människor ger pengar i EU-migranternas tiggarkoppar – för att hålla oss till sakfrågan – är de istället dåliga exempel för alla i närheten eftersom givandet sker på ett sätt som skapar negativa effekter istället för ett givande där det i alla fall finns förutsättningar för att givandet kan ge positiva resultat.

Finns det inget motsatsförhållande mellan kortsiktigt och långsiktigt givande?

Det finns inte heller något motsatsförhållande mellan att ge akut eller långsiktigt.

Red’s kom:
Det är inte ”givandet” som är ”akut eller långsiktigt”. Det är effekterna av givandet som kan resultera i kort- eller långsiktig hjälp… eller ingetdera.

Självfallet kan det finnas ett motsatsförhållande. T ex om ett givande i syfte att hjälpa kortsiktigt har en negativ effekt långsiktigt. Givandet i EU-migrantens tiggarkopp ger sällan eller aldrig något positivt resultat varken;
kortsiktigt (där pengarna går till tiggarbossar, bensin för den olagliga målvaktsbilen, transporter till Sverige, cigaretter, mobiltelefoner, abonnemang och samtalskostnader, alkohol och droger, försörjning i ett land avsevärt dyrare än hemlandet, etc) eller
långsiktigt (där t ex de många barnen inte tas om hand av föräldrar och där EU-migranterna missar möjligheten att förbättra sin situation och integreras i samhället på den enda plats där detta låter sig göras, dvs i hemlandet).

Några kronor i en mugg så att en människa kan äta sig mätt betyder inte att viktiga insatser också görs långsiktigt.

Red’s kom:
Däremot kan några kronor i en mugg betyda att andra åtgärder som syftar till att ge en positiv effekt långsiktigt saboteras.

Att ge pengar bara för att EU-migranterna ska kunna klara ökade levnadskostnader pga den olagliga vistelsen i Sverige och äta sig mätta är resultatlöst på alla sätt tänkbara.

Behövs mer ”godhet” eller behövs det mer konstruktiv hjälp?

I det hårdnande samhällsklimat vi nu upplever behövs inte mindre godhet utan mer. Större engagemang, mer empati och ödmjukhet.

Red’s kom:
Nej, det behövs (alltid) mer godhet som ger goda resultat och färre okunniga vänstervridna journalister.

Behöver vi mer förståelse för ”livets olika villkor och oförutsägbarhet”?

En ökad förståelse för livets olika villkor och oförutsägbarhet.

Red’s kom:
Jag tror de flesta redan förstår vad som behöver förstås när det gäller detta. Kanske t o m Malin Lernfelt?

Vad innebär att ”finnas där för andra”?

När allt fler känner sig nedstämda och maniskt jagar efter lycka är det dessutom svårt att se att det skulle finnas ett bättre sätt att uppnå detta än att finnas där för andra.

Red’s kom:
Det är sant, men att ge pengar i tiggarkoppen innebär inte att man finns där för EU-migranterna.

Vem bör föraktas/ifrågasättas?

Är det några som bör, om inte föraktas så väl ifrågasättas, är det de som provoceras av andras vilja att göra gott.

Red’s kom:
Är det några som bör, om inte föraktas så väl ifrågasättas, är det de som provoceras av dem som inser att pengar i tiggarkoppen är kontraproduktivt.

Vem ropar efter hårdare tag om vad?

De ropar efter hårdare tag och som till ingen glädje eller nytta för någon gottar sig i sin egen rättfärdighet.

Red’s kom:
De som är motståndare till ordning och reda i landet samt till konstruktiva åtgärder till glädje och nytta för alla är en samhällsbelastning.Klicka här för att gå till artikeln i Expressen, 2016-12-11
Ann Heberlein, lektor i etik vid Lunds universitet, svarar Malin Lernfelt under rubriken ”Du är självgod när du ger pengar till tiggare”:

Min teori är, i korthet, att tiggaren har identifierat ett behov av en tjänst som tiggaren kan utföra – nämligen behovet av känslan att känna sig god. Den som lägger en slant i tiggarens pappmugg belönas av en härlig känsla av godhet.

Tiggaren – eller kanske ”entreprenören” – slår alltså mynt av en hel del människors dåliga samvete och diffusa skuldkänslor.

Denna analys har väckt ilska och anstöt hos människor som har för vana att köpa sig en smula självgodhet hos sin lokala tiggare. De vill inte gå med på min beskrivning, nej, de är goda människor som gör gott för en utsatt människa. Det handlar om godhet, hävdar de ömtåade, inte om en smutsig transaktion av känslor.

Är godhet vad givaren tycker eller vad gärningen rent faktiskt resulterar i?

Vad är då godhet? Det är en inte helt okomplicerad fråga. Hur ska man egentligen bedöma det moraliska värdet av en handling?

Är det den handlandes avsikt som räknas – eller är det handlingens konsekvenser som avgör om handlingen ska bedömas som god eller ond, rätt eller fel? Och vilka konsekvenser är det som ska bedömas, de direkta eller de indirekta, de omedelbara eller de på lång sikt? Konsekvenser för vem? För mig? Den som handlingen riktas mot? För andra än de direkt inblandade?

Tiggeriförbud den enda lösningen på problemen med tiggare

Hur ska vi bemöta EU-migranterna som tigger på våra gator? Eftersom jag, precis som majoriteten av alla andra som bor i Sverige, möter eller passerar flera tiggande EU-migranter varje dag har jag ägnat en hel del tankemöda åt att finna ett rimligt förhållningssätt till dem och deras pappmuggar. Jag ger aldrig någonsin pengar till en tiggare. Faktum är att jag har kommit till slutsatsen att ett tiggeriförbud är den bästa lösningen på problemet med tiggare.

Red’s kom:
Dvs tiggeriförbud är den enda fungerande lösningen på bl a de olika problem med EU-migranter som nämns här;
Varför provocerar EU-migranter?

Ett tiggeriförbud måste dessutom kombineras med ett förbud för organisationer att bistå EU-migranter med  hjälp, liknande det i Danmark.

EU-migranterna har sina problem, Sverige har sina problem

”Problemet med tiggare”? Man kan ju invända att det är tiggarna som har problem, och inte vi andra, vi som är privilegierade i jämförelse med de fattiga människor, ofta av romskt ursprung, som fryser på våra gator. Tiggandet är naturligtvis värst för de som tigger.

Red’s kom:
Att skapa problem för Sverige och dess medborgare kommer aldrig i sig att lösa något problem för EU-migranterna. Tvärtom skapas nya och onödiga problem för EU-migranterna genom att ge pengar i tiggarkoppen.

Genom att fortsätta ge pengar till tiggare cementerar vi en ovärdig situation.

Ska EU-migranter alltid behandlas som små barn eller kan man begära att de även har ett eget ansvar för sina liv?

De EU-migranter som tagit sig hit förefaller vara företagsamma individer – något SVT:s serie ”Vi kallas tiggare” också betonade.

Se: Propagandaprogrammet ”Vi kallas tiggare… som tycker om att ligga”

Därför behandlar jag tiggande EU-migranter som jag behandlar alla andra vuxna, friska och arbetsföra individer – som människor med ansvar för sitt eget liv och sin försörjning, inte som objekt för min iver att göra gott.

Varför bryr de givare som räknar sig som ”goda” inte sig om varken EU-migranternas barn eller EU-migranternas framtid?

Konsekvenserna för tiggarnas barn som lämnats där hemma blir stora – något som regeringens rapport om utsatta EU-medborgare, signerad Martin Valfridsson, visade. Barnen lämnas ofta till äldre släktingar, och deras skolgång blir lidande.

De som ger pengar till EU-migranter bidrar till att EU-migranternas utanförskap ärvs

Det innebär att utanförskapet ärvs i generation efter generation. Vägen ut ur fattigdom är utbildning.

EU-migranterna som sover på svenska skolgårdar och i parker borde vara hemma och se till att deras barn går i skolan. Det beklagliga faktum att de sover på skolgårdar, på lekplatser och på ockuperad mark är ett problem i sig eftersom det skapar stora olägenheter för mängder av människor. De skräpar ner, förstör och lämnar avföring efter sig. Så kan vi inte ha det.

Pengar till EU-migranter skadar EU-migranterna

Sammantaget leder alltså handlingen att lägga en slant i tiggarens pappmugg till fler negativa än positiva konsekvenser – för tiggaren, tiggarens barn och för vårt samhälle.

Självgoda givare

Därför är jag tveksam till att benämna detta en god handling. Självgod, möjligtvis, eftersom den enda som får ut något av att den skänkta slanten är hon som ger.Klicka här för att gå till artikeln i Expressen, 2016-12-13
Se även bl a;
Att ge pengar till EU-migranter är att exploatera utsatta människor


EU-migranter – Ge pengar till tiggare eller inte?

Ge inte tiggarna pengar – vädjar en rom som är ansvarig för romska frågor

Ge inte pengar till tiggare, säger hjälporganisationen Liv och ljus!

Vad blir konsekvensen av att ge pengar till tiggande EU-migranter?

Samordnare och Åsa Regnér: Kommun ska ej upplåta mark till EU-migranter, ge inte pengar

Pengar till EU-migranter cementerar fattigdom och utanförskap


Är Sverige lösningen för alla romer? – Vad är antiziganism?


Justitieministern chockad över hur mycket bistånd Rumänien får


Max 31% av Stockholmarna vill tillåta tiggeri. Max 23% i Sverige


För övriga sidor om EU-migranter se innehållsregistret (tidigare register) eller använd sökfunktionen här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *