Idag är de alla Charlie Hebdo, men…

Je suis Charlie?

I dag är de alla Charlie. Säger sig stå upp för yttrandefrihet, fri kultur och pressfrihet.
I går duckade de av rädsla för att kränka religiösa extremister. I morgon kommer de att göra likadant. Gnälla över att behöva betala Lars Vilks polisskydd. Be om ursäkt för religionskritik. Plocka ned tavlor. Lägga sig platt. Fega ur. Vända bort ansiktet och blunda för att åsiktskorridorens väggar sluter sig allt närmare.

Svensk feghet att våga uttrycka sig

Inom såväl media och kultur som inom det politiska etablissemanget i Sverige finns en feghet som tar sig uttryck i självcensur och humorlöshet.
Det är därför den typ av politisk och religiös satir som finns i många andra delar av världen aldrig skulle fungera i Sverige. Tänk om någon känner sig kränkt? Och vad läskigt om det som framförs eller publiceras blir ifrågasatt, kritiserat eller till och med genererar hot!

Yttrandefrihet bara om man följer strömmen?

På något sätt har allt för många också fått för sig att yttrandefrihet i huvudsak handlar om att följa strömmen och skydda åsikter som återfinns i den politiska mittfåran och stämmer överens med de egna värderingarna.

Det är fel. Yttrandefriheten är till för alla, även för den vars åsikter (och konstinstallationer) av en majoritet bedöms vara otäcka och osmakliga. Eller faktiskt särskilt för dem.

Själva kärnan i yttrandefriheten är rätten att bryta av, provocera och vara tvärtemot utan att för den sakens skull tystas, frysas ut eller skjutas ned.

Måste allt vara Politiskt Korrekt?

En hel del förstår inte heller hur värdefull denna rättighet är utan tar den för given och är beredda att offra vår rätt att uttrycka oss fritt bit för bit på den politiska korrekthetens altare.

Hycklare är de allihop (nästan)

Charlie HebdoCharlie HebdoCharlie Hebdo
Se även bl a;
Lättkränkthetsrapport


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *