En svensk tiger

Efter terrorattacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo har den fria världen rest sig som en man i protest mot det fundamentalistiska våldet och till försvar för yttrandefriheten.

Karikatyrer i Jyllands-Posten

Den ursprungliga karikatyrkrisen bröt ut efter att Jyllands-Posten i september 2005 publicerade en samling satirteckningar. Publiceringen möttes av våldsamma protester. Västerländska ambassader angreps, hundratals (!) människor dog och karikatyrernas upphovsmän fick gå under jorden. Det var Danmarks värsta internationella kris sedan andra världskriget.

Kritiken mot J-P var utbredd i Sverige. Så här kunde det låta: ”Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja”. Mehmet Kaplan är i dag minister i den rödgröna regeringen.

Efter påtryckningar av Laila Freivalds & Säpo stängs Sverigedemokraternas sajt

I Sverige oroade man sig för en liknande utveckling. När Sverigedemokraterna – då ett treprocentsparti – utlyste en karikatyrtävling, och deras webbtidning publicerade det första bidraget (profeten sedd bakifrån speglar sig med en svart tejpremsa över spegelbilden) blev pressen för stor. Dåvarande utrikesminister Laila Freivalds (S) och Säkerhetspolisen utövade påtryckningar på webbleverantören som släckte sajten. Yttrandefriheten fick stryka på foten.

Lars Vilks

Sverige fick sin egen Muhammedkris 2007 när konstnären Lars Vilks bidrog med tre teckningar föreställande profeten som rondellhund till en annars obetydlig utställning i lilla Tällerud. Verken stoppades, men en bild publicerades bland annat i Nerikes Allehanda, vilket ledde till omfattande protester.

Sverige valde en något annorlunda väg än den danska, där dåvarande statsminister Anders Fogh Rasmussen hårdnackat vägrade att be om ursäkt för publiceringarna.
Statsminister Fredrik Reinfeldt tog i stället emot ambassadörer från en rad diktaturer. Efter mötet sade Irans ambassadör i Sverige att ”Det här är en bra policy. Vi ska använda yttrandefriheten för integration och inte för splittring eller islamofobi” (”ogrundad, sjuklig rädsla för allt runt islam”).

I riksdagshuset fick man för sig att fira ”Arabförbundets dag”, där samma representanter fritt fick spy galla över den svenska grundlagen och kräva inskränkningar i yttrandefriheten.

När Islamiska staten i Irak senare utfäste en belöning på Lars Vilks huvud avböjde både Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt att kommentera.

Undviker att publicera något som kan reta upp islamiska fundamentalister

Antalet tidningar som har publicerat ens någon av J-P:s, Vilks, eller de franska satirikernas bilder – som ställningstagande – går att räkna på fingrarna. SvD är inget undantag. En kombination av säkerhetstänkande, redaktionell nyhetsvärdering och påstådd religiös hänsyn trumfar yttrandefriheten.

Jag själv, som skriver om islamisk terrorism ofta, undviker nogsamt att publicera något som fundamentalisterna håller för heligt. Fegt, ja, men så är det.

Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2015-01-08

Muhammedkarikatyrer är inte en fråga om yttrandefrihet

Mehmet Kaplan (MP), numera bostadsminister i den socialdemokratiska regeringen, har uttalat sig om yttrandefriheten och Jyllands-Postens karikatyrer. Kaplans åsikt var då att karikatyrer på Muhammed inte bör omfattas av samma yttrandefrihet.

– Man har länge velat belysa den svåra situationen i Danmark. Nu lyssnar omvärlden, säger Mehmet Kaplan på Sveriges Muslimska Råd.

Jylland-Postens publicering av karikatyrbilder på Muhammed har tagit upp frågan om var gränsen för yttrandefrihet går. Mehmet Kaplan från Sveriges Muslimska Råd menar att man i Danmark har gått över gränsen:
Det här handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja.

Han målar upp en dyster bild av Danmark som sedan terrorattackerna 11 september 2001 blivit alltmer intolerant. Jylland-Postens bilder på Muhammed är bara en i mängden av främlingsfientliga uttryck.

Så kan man inte argumentera, säger Per Svensson, ledarskribent på Expressen.
Man kan inte byta tryckfrihetslag beroende på hur den rådande situationen ser ut vid ett visst tillfälle.

Klicka här för att gå till artikeln i Dagen, 2006-02-02

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *