Dags att prata om volymer för invandring

Allan Widman, tung Folkpartist från Malmö, tycker det är hög tid att tala klarspråk om att Sverige måste skicka signaler till omvärlden så att färre människor söker asyl.
– Det är oundvikligt att adressera frågan om volymer, säger han.

– Vi har en prognos nu på att det kommer över hundratusen asylsökande till Sverige 2015. Det innebär stora påfrestningar för det svenska samhället, säger Widman.

– Den ojämna fördelningen över landet gör att anspänningen ökar ytterligare. Därför måste vi överväga en lag där alla kommuner tvingas ta sitt ansvar.

Socialdemokraterna i Malmö har länge drivit kravet att bidraget för eget boende (ebo) avskaffas, eftersom det gör att många asylsökande bosätter sig i kommuner där det redan finns många invandrare – Malmö, Landskrona och Södertälje.
Bidraget bör slopas för dem som söker sig till kommuner där det redan finns många nyanlända flyktingar.

Allan Widman gör ingen hemlighet av att han ser både Jan Björklunds förslag och sina egna som ett slags signalpolitik till omvärlden för att minska trycket av asylsökande mot Sverige – exakt det som svenska politiker så ofta kritiserat Danmark för att göra.

– Jag tycker det är oundvikligt att adressera frågan om volymer. Sverige tar nu emot fler asylsökande per capita än något annat EU-land.Klicka här för att gå till artikeln i SDS, 2015-01-31Så här skriver Ledarsidorna:
Det är dags att börja prata volymer nu. De politiska partierna har rört sig likt katten runt den heta gröten länge nog och oavsett vad regeringen landar i så kommer det bli en fråga om prioriteringar i statsbudgeten. Där poster – och därmed liv – ställs mot varandra. Där anhöriginvandrarens vilja att erhålla både försörjningsstöd och hyresgaranti kommer ställas mot den hemlöses motsvarande behov. Eller ungdomen som vill ta kliven ut i vuxenlivet. Eller barnen som väntar på vaccin i Afrika.

Nu, om inte förr, upp med volymfrågan på bordet. Innan det är för sent. Prioritering tillhör ledarskapets mindre roliga ansvar och vi ska ha klart för oss att prioritera innebär att vi ställer olika gruppers behov mot varandra och att vi väljer bort. Med de omdisponeringar som skett i biståndsbudgeten så har den humanitära stormakten Sverige valt ut vilka som ska leva och vilka som ska dö. De som varit rika och starka nog, de får våra välfärdsresursers ovillkorade stöd. De som är för fattiga och svaga – de får stanna i sina krigs- och oroshärdar och dö.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *