Annie Lööf fick uppdrag att sondera Decemberöverenskommelsen 2.0

Annie Lööf har mer eller mindre utpressat sig till uppdraget att sondera, och talmannen Andreas Norlén har nu gett Annie Lööf det diffusa uppdraget att ”sondera förutsättningarna för en regering”, med utgångspunkt enbart från C+L-blocket.

Lööfs absolut enda strategi är att sex partier ska helt utestänga två partier från varje form av inflytande. Allt handlar om detta för Lööf & Björklund och politiska sakfrågor är uppenbart irrelevanta för dem.

Redan av följande skäl borde alla varningsklockor ringa!:
Lööf vill inte diskutera sakpolitik med andra partier när det gäller invandring och integration (se längre ner).

Lööfs låsning

– Jag försöker nu testa ett nytt grepp genom det här sonderingsuppdraget genom att inte utgå från per automatik vem som ska leda en regering för det har uppstått låsningar. Låt oss nu testa om vi kan börja med den sakpolitiska1 ingången och sedan kan vi där hitta möjliga vägar framåt, säger Annie Lööf.

Red’s kom:
Kan det verkligen vara så illa att Löfven och Kristersson kastat bort fyra veckor på att diskutera vem som ska styra utan att beröra sakpolitik? Eller är det månne Annie Lööf som inte är riktigt ärlig?

De låsningar som ”uppstått” står Annie Lööf för i hennes ständiga strävan att få till en blockad av SD. Om Centerpartiet inte funnits skulle Sverige haft en regering för två månader sedan. Det är också vad väljarna tycker enligt opinionsmätningarna.

M+KD+SD = STÖRST
Det ska noteras att redan idag skulle M+SD+KD bli den största regeringskonstellationen med 154 mandat. Med ytterligare 21 mandat blir dessa tre partier t o m i majoritet. Det kan bli resultatet av Lööfs agerande.

7 ytterligare dagar utan chans till resultat

Lööf har en vecka på sig från idag, 2018-11-15, att hitta ett regeringsalternativ. Lööfs vecka kan förlängas och därmed dra ut på processen ännu mer till ingen nytta.

VEM KOMMER LÖÖF SKULDBELÄGGA?
Alla vet att Lööfs sondering inte kommer att ge något resultat, och frågan är mest bara vem hon kommer att skylla på för sitt misslyckande. Det kan i alla fall inte bli SD, som hon inte ens vill prata med

LÖÖF HAR INGET ATT ERBJUDA
Det finns inget som tyder på att Annie Lööf behärskar förhandlingsteknik, och dessutom har Lööf inget att förhandla med… mer än sig själv. Hennes pytteparti – inte ens i kombination med pyttepartiet Liberalerna (som nu har 3,7% enl. opinionsmätningarna) – gör emellertid någon skillnad för någon tänkbar partikonstellation.

LÖÖFS IMPOPULARITET UNDERLÄTTAR INTE
Att Lööf är tämligen impopulär utanför sitt eget parti gör inte det hela lättare.

Löfven hoppas locka över Lööf

Stefan Löfven har hela tiden propagerat för att Lööf skulle få sonderingsuppdraget (precis som MP önskar). Som alla förstår enbart i syfte att locka över Lööf till vänstern, och därmed kanske även få Björklund på köpet (om han inte hinner avsättas först).

LÖÖF HATTAR HIT OCH DIT
Lööf har förvisso ofta sagt, senast idag, att hon aldrig kommer att byta sida, men med tanke på det lilla hörn hon målat in sig i så är det Löfven eller Jimmie Åkesson hon har att välja på.

Lööf vacklar fram och tillbaka hela tiden. I Aktuellt för två dagar sedan sa Lööf att hon inte utesluter att släppa fram Stefan Löfven:
– Vi ska inte stänga fler dörrar.

I Aktuellt sa hon vid samma tillfälle också:
– Jag kommer inte att sitta i en S-ledd regering.

Och idag sa Lööf:
– Vi har inga planer på att släppa fram en S-regering.

Ödmjuka Annie?

Lööf säger att hon tagit sig an uppdraget med ”väldigt stor ödmjukhet”. Vad det innebär är det ingen som frågat om, men de flesta upplever nog att ödmjukhet inte precis är Lööfs, med alla hennes ultimativa uttalanden, starka sida.

Hur ska Lööf fokusera på sakpolitik?

Annie Lööf sa följande under sin presskonferens, där Lööf tycktes trivas bra med att hon med sitt pytteparti (8%) lyckats få denna möjlighet att synas:

– Min förhoppning är att om man börjar på ett annat sätt med fokus på det sakpolitiska2 innehållet så kan man ändra förutsättningarna och dyrka upp en del av de låsningar som funnits.

Red’s kom:
Sakpolitik känns inte heller riktigt som Annie Lööfs grej. Inte minst med tanke på att hon kan, precis som under denna presskonferens, tala väldigt mycket och länge om ingenting.

Lööf har inte så mycket att säga utan mest bara upprepar samma sak hela tiden. Men en sak som hon ofta säger utan variation är; ”Det vore ett underbetyg om vi inte kunde komma överens”. Underbetyg för vem? Kanske för den som orsakat regeringskrisen, dvs Annie Lööf?

För Annie Lööf har det politiska innehållet bevisligen ingen betydelse. Var och varannan mening från Lööf sedan valet 2018 handlar bara om att stoppa SD från varje form av inflytande.

STATSMINISTERFRÅGAN KAN INTE UNDVIKAS
Man kan börja i vilken ände man vill, men det går inte att förbigå statsministerfrågan. Förr eller senare kommer man till statsministerfrågan, och då är läget – tack vare Lööf – exakt lika låst som tidigare.

Sex partier mot två

– Min ingång i det här sonderingsuppdraget som kommer att vara under en vecka, med möjlighet till förlängning, det är en annan än under de tidigare sonderingsuppdragen. Jag kommer att försöka lägga statsministerfrågan åt sidan för att fokusera på att hitta breda uppgörelser och breda uppslutningar för de reformer som Sverige behöver.

Red’s kom:
Breda uppgörelser och breda uppslutningarlöser inte Lööfs låsning.

Vilka är dessa reformer rent konkret, tycker Annie Lööf? Varför konkretiserar Lööf inte dessa om hon nu plötsligt vill börja ägna sig åt sakpolitik?

Varför frågar ingen journalist om detta?

Lööf kan lägga statsministerfrågan åt sidan hur mycket hon vill, men det är ingen hemlighet att Löfven-Socialdemokraterna inte kommer att ingå i eller stödja en regering där Löfven inte är statsminister. Ingen sakpolitik kommer att förändra detta.
Och M+KD kommer inte att stödja någon regering där Löfven är statsminister, oavsett sakpolitik.

I Lööfs sakpolitik ingår inte invandring eller integration

På Instagram skriver Annie Lööf:
Näringslivet, skolan, rättsstaten, miljön och vården behöver en stabil regering, som har ett så brett parlamentariskt stöd som möjligt och som driver en kraftfull reformpolitik”.

Jaha, men vilken reformpolitik?
• Vilken ”miljö”? Lööf tog med detta i förhoppning om att det skulle blidka MP, men problemet är att MP inte bryr sig om miljön. MP:s politik handlar sedan en tid tillbaka enbart om ”klimatet”.
• Behövs inte en stabil regering för den övergripande fråga som är orsaken till alla problem inom av Lööf nämnda områden (och ytterligare ett antal, t ex bostäder), dvs invandring och integration?
• Media och politiker lyckades inför valet 2018 försnilla bort en av de frågor som engagerat störst andel av svenska folket; tiggeriproblemen. I Lööfs påstått sakpolitiska diskussioner med sex partiers partiledare lär denna sakfråga inte heller komma upp.

Klyftorna har ökat, det är kris inom sjukvården, kris inom äldreomsorgen, en bostadskris, en polisorganisation i kaos och en integrationspolitik som inte fungerar. Men inget av de verkliga samhällsproblemen vill Annie Lööf diskutera i sak. Allt handlar bara om hur man ska kunna stänga ute två partier och deras väljare (1/4 av Sverige) från varje form av inflytande.

– Mitt sonderingsuppdrag kommer därför att ägnas åt att försöka finna sakpolitiska3 vägar framåt för de större reformer som Sverige behöver och se till att Sverige kan få en regering som faktiskt också kan genomföra sin politik här i riksdagen.

Red’s kom:
Lööf verkar inte riktigt ha förstått hur politik fungerar i en demokrati med flerpartisystem, där det innebär att man lägger såpass vettiga förslag att de kan genomföras efter godkännande av en majoritet.

LÖÖF VILL EXKLUDERA KRITIKER TILL INVANDRINGSPOLITIKEN
Vad Annie Lööf verkar vara ute efter är att genomföra en politik som inte tolereras av en majoritet av det svenska folket.

De som är kritiska till den misslyckade invandrings- och integrationspolitik som under lång tid bedrivits av sju partier ska inte få något gehör, om Lööf får som hon vill.

MEDIA AVHÅLLER SIG FRÅN ATT STÄLLA KÄNSLIGA FRÅGOR
Inte en enda journalist har frågat Annie Lööf varför hon inte vill diskutera sakpolitik när det gäller specifikt den fråga som svenska folket tycker är viktigast (eftersom den utgör grunden för de flesta och största samhällsproblemen idag).

Decemberöverenskommelsen 2.0

– Jag kommer under den här sonderingsveckan att framförallt diskutera utifrån de reformer som finns i Alliansens gemensamma reformagenda och se till att Sverige får en regering som kan genomföra just reformer med en så bred parlamentarisk samsyn som möjligt.

Red’s kom:
Lööf tycks ha missat att Alliansen inte finns längre, och oavsett vad
• Lööf & Löfven
• Lööf & Lövin
kommer överens om sakpolitiskt så kommer S och MP inte stödja en regering där de inte ingår. Dvs den låsning som efter Lööfs sonderingsuppdrag kommer att vara exakt densamma som tidigare.

Ytterlighetspartier?

Annie Lööfs ytterkantspartier
– Jag kommer ha förtroendefulla samtal mellan de sex partier som finns mellan ytterligheterna Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Med målet då att ta det utifrån ett sakpolitiskt4 perspektiv kunna hitta gemensamma vägar framåt.

Red’s kom:
Dessa två partier som Lööf omväxlande kallar ytterkantspartier och ytterlighetspartier är ett litet vänsterextremistiskt parti och Sveriges tredje största parti (det näst största om det vore val idag), som drygt 1,1 miljoner medborgare gav sitt stöd i valet 2018.

Det finns nog en och annan som idag ser fyra ytterlighetspartier; C, L, MP, V.

Har Annie Lööf någon plan?

Varken talmannen eller Annie Lööf vill berätta vad det egentligen är som ska sonderas rent konkret. Ingen journalist verkar heller intresserad av att fråga om detta. Kanske för att de vet att det inte spelar någon roll.

Liberalerna avslöjar Lööfs hemliga plan

Liberalernas partiledning säger genom pressekreteraren Adam Alfredsson:

En enig partistyrelse och riksdagsgrupp står bakom att Annie Lööf ska sondera Alliansen och Miljöpartiet vilket nu sker.

Vad Annie Lööf gör är det ingen mer än hon själv som vet, men det är absurt att Lööf, mot väljarnas vilja och Alliansens löften, försöker para ihop extremistpartiet MP med Alliansen när;
1. MP upprepade gånger proklamerat att det är uteslutet för MP att stödja en regering där en moderat partiledare är statsminister.
2. M och KD helt uteslutit tanken att fraternisera med fienden, dvs MP.
3. En MP-Alliansen-konstellation skulle aldrig röstas igenom i riksdagen.
4. En MP-Alliansen-regering skulle vara i exakt lika mycket minoritet som en regering uppbyggd av M+KD tillsammans med C+L-blocket.

Dessutom finns inte Alliansen längre.

Vilket regeringsalternativ blir det med Lööf som sonderare?

KG Bergström spekulerar i att Lööfs sondering handlar om de gamla vanliga regeringsalternativen som alla vet att det saknas förutsättningar för;
1. Samlingsregering mellan S och Alliansen. Löfven & Kristersson utesluter detta mycket bestämt av flera skäl. Dessutom skulle det innebära – även om ingen vill säga det högt – att en av dessa då skulle avsäga sig sin statsministerkandidatur till sin huvudmotståndare. Fat chance!
2. MP + Alliansen. Annie Lööfs favoritalternativ. Utesluts av samtliga övriga parter än Lööf. På mycket goda grunder. En regering beroende av vänsterextremister är dessutom inte vad svenska folket vill ha eller har röstat för.
3. C+L+MP, med Lööf som statsminister. When pigs can fly!
Tre alternativ där det ena är otroligare än det andra.

S+MP+C+L… +V = ?
Statsvetaren Jonas Hinfors tror på en annan galen kombination: S, MP, C och L, med stöd av Vänsterpartiet.

Det absolut enda kort Lööf har att spela ut är att Lööf och Björklund bildar regering med S och MP. Men det ger bara 167 av 349 mandat. 175 mandat behövs för att S+MP+C+L inte ska röstas ner.

Utan V blir denna konstellation med S+MP+C+L  alltså helt omöjlig. C+L-blocket saknar emellertid möjlighet att göra sig beroende av V, inte minst eftersom de vet att C och L skulle försvinna från den politiska kartan genom detta. Det är illa nog att C och L släppte fram S+MP-regeringen 2014, med Vänsterpartiet som stödparti.

VARFÖR RÖSTA PÅ C ELLER L?
Hur många gånger kan C och L välja att avstå från att föra den politik de gått till val på innan deras väljare begriper att en röst på dessa två partier är meningslöst?

Ödmjukhet, seriositet och resultat från Annie Lööf?

På Instagram skriver Annie Lööf:
Ödmjukhet, seriositet och resultat kommer att vara mina ledord under detta sonderingsuppdrag.

KD HAR TRÖTTNAT PÅ DEN OBSTINATA LÖÖF
Ebba Busch Thor gav idag en känga till Centerpartiet och Liberalerna:

– Jag beklagar att det fortsatt är så mycket fokus på just detta politiskt spel, positionerande men också kortsiktigt imagebyggande.

BRISTANDE LOGIK
Centerpartiet sprider nu alltmer desinformation i förhoppning att få bort fokus från de problem C skapar. Annie Lööf försöker hela tiden skjuta över skulden för regeringskrisen på andra, främst på M och KD.

2018-11-13 sa Annie Lööf – som varit extremt tydlig med att Centerpartiet kommer att rösta nej till en alliansregering med M, KD, C och L – följande för alla helt obegripliga mening till Expressen:
– Jag tycker att det är synd att Ulf Kristersson stänger dörren för en möjlig alliansregering där alla fyra sitter i den.

Logik är ännu en sak som inte är Lööfs starka sida. Det får bl a som konsekvens att hon ofta säger emot sig själv.

LÖÖFS LÖFTEN
Lööf säger också ofta: ”Det Centerpartiet lovade väljarna innan valet, gör vi efter valet”. Lööfs löften är emellertid inte kompatibla med varandra.

Som Carl Bildt twittrade: Centern säger nej till att ge sig själv avgörande inflytande genom att ingå i den alliansregering de lovade väljarna”.

Förutom löftet att inte ta i SD med tång gav Lööf & Björklund sina väljare tre otvetydiga vallöften;
• Göra allt för att avsätta Stefan Löfven och de rödgröna.
• Genomdriva sin politik.
• Göra Ulf Kristersson till statsminister.

Vilket svek mot sina väljare kan vara större än att inte prioritera sin egen politik?

Centerpartiet lider av beslutsångest

Annie Lööf säger att C kommer att lämna besked ”inom kort” om C ska lägga en budgetmotion. Ja, med bara några dagar kvar att lämna in en sådan så lär vi ”inom kort” få veta vad C landar i.

Hur många har vid det här laget upptäckt att i väldigt många frågor är Centerpartiet sist av partierna att ge sin åsikt? C behöver ofta betänketid t o m långt efter att andra partier gett sin åsikt i respektive fråga.

Not.
Om SD röstar med M och KD får M-budgeten 154 röster, att jämföra med 144 röster för S+MP+V:s övergångsbudget, om C och L väljer att lägga ned sina röster. Det ska jämföras med 143 röster om hela Alliansen, utan stöd av SD, röstat för en alliansbudget, dvs alliansens budget skulle inte gå igenom utan SD:s stöd. 

C och L – som vägrat vara delaktiga i en alliansbudget – vill inte berätta om de kommer att rösta enligt S+MP+V (som C och L gjorde när de röstade ner Ulf Kristersson och när C röstade för att ca 11 000 afghaner utan asylskäl skulle få stanna i Sverige) eller på Moderaternas alliansbudget.

Källa: Expressen

Se även bl a;
Varför ljuger media om Lööfs & Björklunds motiv? – Om indoktrinering, medias oförmåga att granska makten och ställa de frågor som folket vill ha svar på, de verkliga skälen till Annie Lööfs och Jan Björklunds aversion mot SD, politikernas ovilja att koncentrera sig på sakpolitik, värdegrundsbluffen och polariseringen.


Centern och Liberalerna måste sluta hålla Riksdagen gisslan

Allianspartierna saknar sakliga skäl för att vägra samtala med SD


Ulf Kristersson uppger ”Värderingar” för att inte samarbeta med SD

Ann Heberlein (M) kräver svar från Ulf Kristersson (M) om Moderaternas värderingar


Förlorarna slåss om makten i Sverige medan landet vittrar sönder


Partiledarnas sandlåda

Sveriges partiledare på en öde ö, vem överlever? 🙂


Varning för Miljöpartiet

Miljöpartiet kommer fälla alla regeringar om MP inte får sin vilja igenom

Jonas Sjöstedt & Isabella Lövin vill styra efter att Löfven petats


Ebba Busch Thor kan tänka sig att prata om vädret med Jimmie Åkesson


Stefan Löfven avsatt, men hoppas på comeback


Lööf och Björklund kräver att Löfven samarbetar med dem

Jan Björklund ljög om vilken info han fått, Ebba Busch Thor avslöjar

Björklund utsätts för samma hetskampanj han utsatt SD för

Annie Lööf klargör att en regering endast kan bildas på hennes villkor

Annie Lööf putt för att hon inte fick sonderingsuppdraget


Hur ska Alliansen avsätta Stefan Löfven utan stöd av SD?

Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern

Sverigedemokraterna är Alliansens enda hopp

Beröringsskräcken mot SD underminerar demokratin


Val av talman klart, Alliansen gav Vänsterpartiet sitt stöd

Vänsterpartiet tror de kan få post som talman, via förtal


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


Så här röstade väljarna i Malmö kommun och resten av Skåne 2018


Låg- och outbildade röstar rött

Så här röstade väljarna i Sveriges särskilt utsatta områden 2018

Varför ökade väljarsympatierna för Vänsterpartiet 2018?

Centern, S, MP och V söker väljarstöd bland de som ej vill integreras


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen

Socialdemokraterna har insett att loppet är kört och försöker nu desperat få till någon ny form av Decemberöverenskommelse redan i samband med val av talman för att kunna exkludera Sverigedemokraterna från all form av inflytande.

Under presskonferensen gör Ygeman & Löfven två historiska räknemissar (se nedan)!!! Hela Sveriges samlade journalistkår har missat detta!

Gårdagens presskonferens med Socialdemokraterna löd som följer:

Val av talman

Stefan Löfven, snart avsatt statsminister:
– Nu har vi ett ett väldigt känsligt läge, Vi är det största partiet i den största konstellationen.

Red’s kom:
Det märkliga är att ingen vill säga vilken denna största konstellation skulle vara. Såvitt är känt för svenska folket finns det två konstellationer (förutom SD, med 17,6%);
1. Socialdemokraterna (28,6%)
2. Alliansen (40,2 %)
Det råder inget tvivel om att Alliansens konstellation är avsevärt större än konstellationen bestående enbart av Socialdemokraterna.

Det ska noteras, när det gäller ordet ”regeringsunderlag” att det aldrig ens yppats något om att varken V eller MP skulle stödja Socialdemokraterna, som stödpartier eller på något annat sätt (vilket Marcus Oscarsson på TV4 inte förstått). Man kan inte bara förutsätta detta, utan det måste givetvis i sådant fall fastställas av dessa tre partier inför hela svenska folket.

Jonas Sjöstedt, som aspirerar på vice statsminister-posten, har med all önskvärd tydlighet förklarat att något samarbete inte finns mellan S och V samt att en förutsättning för att samarbete med S ska kunna ske är att S förhandlar med V. Vilket alltså inte skett.

Vad är det för ”känsligt läge” som Löfven upplever?

– Men vi menar att, precis som 2014, försök att hitta samförstånd över blockgränsen.

Red’s kom:
Det finns ingen vilja till att söka samförstånd över blockgränsen till SD. Antidemokratiskt beteende som inte hör hemma i politiken.
Var finns ”samförståndet” med Löfvens stödpartier, MP och V? Och varför finns det inte en enda journalist i Sverige som frågat om detta?

– I den första frågan som ska upp för prövning då, skarpt, det är talmansfrågan. Då tycker vi att det är en bra princip att pröva den redan där då.

Red’s kom:
Pröva ”den”?

– Kan det underlätta det fortsatta arbetet? Vi har ju en ganska lång tid framför oss här.

Red’s kom:
För Socialdemokraterna har tiden runnit ut. De har noll chans att fortsätta som regering.

– Så vi vill pröva redan i det här valet av talman, se kan vi hitta ett sätt att samtala som gör det mindre dramatiskt så tycker vi att det är bra.

Red’s kom:
På viket sätt är det dramatiskt att S, V och MP röstar på ett sätt och Alliansen samt SD på ett annat sätt, där majoriteten vinner?

Är ni rädda för att om ni föreslår en kandidat så skulle ni förlora i omröstningen?

– Nej, men däremot så om alla säger att vi vill ha samtal i frågan och alla sedan offentliggör, det här är vår kandidat, det här är vår kandidat, ju större är sannolikheten för att det blir en spänning i sig i frågan

Red’s kom:
Det är en självklarhet att Löfven & co fattat att det är kört från början att ett förslag till talman från vänstern skulle gå igenom och nu vill de bl a rädda ansiktet lite genom denna taktik.

Alliansen har å sin sida inget att vinna, tvärtom, på att samtala med Löfven för att Alliansen ska få igenom sitt förslag eftersom det redan är givet att det blir så.

– Men det är klart att det Socialdemokratiska partiet kommer att ha en kandidat, men samtidigt så vi sträcker ut en hand och säger kan vi hitta ett sätt att vi löser det här utan att vi liksom kastar in alla namn och sedan ska det bli ett krig kring det. Kan vi hitta ett sätt att samtala som gör att vi kan båda blocken här nu, om de ska överleva, finnas kvar, kan känna trygghet i den processen, det här är en person, hen litar alla på.

Red’s kom:
Ihåligt resonemang, där Löfvens hat mot SD, för att de norpat väljare från S, lyser igenom. Om Löfvens mål är att alla ska lita på den person som väljs, varför tycker Löfven & co att det saknar betydelse om SD litar på denna person?

Det är inget ”krig” att en majoritet i sedvanlig ordning röstar fram en talman.

Notera också att Löfven säger att ”det Socialdemokratiska partiet” kommer att föreslå en kandidat. Alltså finns det inte något samarbete med MP eller V ens om kandidat till talman. Så var det med den ”konstellationen”.

”En annan aspekt…

Anders Ygeman (S), Gruppledare:
– Det finns ju en annan aspekt också, att om vi inte kommer överens över blockgränserna då blir det i praktiken Sverigedemokraterna som avgör vem som ska bli talman.

Red’s kom:
Nej, i praktiken blir det då majoriteten, i detta fall Alliansen och SD, som avgör vem som ska bli talman.

Socialdemokraterna är allergiska mot ett traditionellt system där majoriteten ska få bestämma, men som systemet är uppbyggt kommer det alltid att bli vågmästaren som fäller det slutliga avgörandet så länge den grundläggande principen är att respektive block alltid ska rösta emot det andra blocket, oavsett förslag.

18 eller 19 procent eller vad det blev i valet, skulle då få avgörande inflytande över vem som skulle få leda hela riksdagens arbete.

Red’s kom:
Nej, majoriteten skulle få avgörande inflytande över val av talman, och stackars Socialdemokraterna skulle bli överkörda.

Talmannen är en ceremoniell post utan politiskt inflytande, där den viktigaste uppgiften är att föreslå vem som ska bli statsminister.

S vill minska inflytandet till max 70 procent i stället för 100 %

– Men om vi kommer överens över blockgränserna då blir det 80% av riksdagen som får inflytande över vem ska leda riksdagens arbete.

Red’s kom:
Alltså inget annat än en ny Decemberöverenskommelse!

En stor del av Sveriges befolkning ska i tvättäkta kommunistisk anda exkluderas från varje form av möjlighet att påverka, om Socialdemokraterna får som de vill.

Kommer Alliansen att gå  i S-fällan?
Om Alliansen skulle acceptera Socialdemokraternas invit så har Socialdemokraterna lyckats locka Alliansen in i en farlig fälla, där Alliansen gör exakt tvärtemot till vad de så tydligt och så många gånger lovat sina väljare, dvs att de inte skulle ingå någon ny antidemokratisk överenskommelse med sina motståndare som enbart syftar till att utestänga 17,5 % av väljarna från varje form av inflytande, och där vad som är bäst för landet är ovidkommande.

Socialdemokraterna, decemberöverenskommelse
Vilka menar Ygeman dessa 80 procent skulle vara?
Förstår inte den sparkade inrikesministern Anders Ygeman att utan samtal mellan Socialdemokraterna och Alliansen är det 100% av riksdagen som har inflytande i valet av talman?
Socialdemokraterna vill sänka denna andel. Inte bara till 80 % utan till 70% (100-17,5-8-4,4)! Eller räknar kompisarna Löfven & Ygeman in Miljöpartiet och Vänsterpartiet i sitt parti?

Källa: SVT

Efter ovanstående rävspel fortsätter Anders Ygeman (som helt tycks sakna moralisk kompass och som har en mycket mörk historia bakom sig, vilket avslöjats av bl a Expressen) genom att läsa innantill (sluddrigt som vanligt):

– Det har alltså funnits två olika praxis eller principer under valet av talman. Största parti eller största regeringsunderlag. Kan väl notera att i år så sammanfaller de två principerna och ger samma resultat.

Red’s kom:
Vi kan notera att Anders Ygeman (S) inte har några skrupler i att flagrant ljuga för hela svenska folket om sitt regeringsunderlag. 28,6 procent är inte mer än 40 procent!

– Men för att underlätta dagens situation är vi beredda att föreslå en tredje blocköverskridande väg.

Red’s kom:
Underlätta dagens situation” för vem? Jo, enbart för S.

Vad är det för fel på den traditionella metoden där majoriteten bestämmer?

Riksdagen har haft en socialdemokratisk talman (Urban Ahlin) under föregående mandatperiod. Nu är det i rättvisans och demokratins namn någon annans tur.

– Det skulle innebära att vi istället samarbetar och hittar en gemensam kandidat som har ett så brett stöd och så stor respekt som möjligt.

Red’s kom:
Alliansens förslag av talman kräver inte på något sätt ett samarbete. Det blir den talman som majoriteten röstar på, utan samarbete.

Inte en enda journalist i Sverige har ställt frågan varför den talman som väljs ska ha ”ett så brett stöd och så stor respekt som möjligt”. Exakt varför skulle detta behövas för en talman som enbart har att följa regelverket… om det inte ligger en liten hund begraven här (t ex att man anser att talmannen besitter möjligheten att påverka val av statsminister)?

– Vi kommer därför inte idag att föra fram en socialdemokratisk kandidat.

Red’s kom:
Det hade S inte gjort oavsett vilket.

När kommer S att föra fram sin kandidat (om de har någon som vill ställa upp trots att det är givet att denna person inte kommer att väljas som talman)?

– Vi vill få till stånd samtal över blockgränserna även om talmansfrågan.

Red’s kom:
Nej, Socialdemokraternas önskan är inte av en plötsligt infallen godhet. Syftet är istället att få Alliansen att bryta sina löften till väljarna och därigenom skapa sig själva en bättre utgångspunkt,  samtidigt som de ges en möjlighet att så split mellan allianspartierna och bygga upp en mur mot SD.

Söndra och härska
Vad S inte berättade under sin presskonferens är att de inte vill prata med Alliansen utan enbart med parti för parti i Alliansen. Till Aftonbladet sa Löfven efter presskonferensen; ”Jag tycker att det är rimligt att prata parti till parti eftersom blockpolitiken enligt min mening är förlamande, man låser fast sig i blocktänkande och är inte lika öppen som man kan vara.”.

S vill inte bara splittra allianspartierna genom att få över C och L på sin sida, eller i alla fall få C och L att bryta med Alliansen. S vill också i egensyfte försöka bygga upp en så hög mur som möjligt mellan Alliansen och SD.

Ett annat sätt för Löfven att splittra Alliansen kan vara att föreslå t ex Eskil Erlandsson (C) som talman. Socialdemokraterna kan göra detta eftersom de vet att den socialdemokrat de egentligen skulle vilja ha ändå inte kommer att få majoritet i röstningen.

Det viktigaste för oss är att nå enighet i dessa samtal att skapa en ny stabil blocköverskridande praxis för talmansposten.

Red’s kom:
Nej, det viktigaste för Socialdemokraterna är att exkludera SD eftersom de ser SD som det största hotet mot Socialdemokraternas makt.

I övrigt handlar det inte om att ”nå enighet” i talmansfrågan, eftersom ett ”samtal” inte inneburit att Socialdemokraterna skulle få något inflytande i Alliansens val av talman.

Det är uppenbart att Socialdemokraternas inbjudan till samtal om val av talman inte handlar om någon form av välvilja överhuvudtaget, men understryks av att S bjuder in Alliansens partier (en och en) till detta samtal via presskonferens.
Socialdemokraterna går ut med mejl och SMS till sina partimedarbetare där de varnar för att nämna något om vem Socialdemokraterna kommer att föreslå som talman.

– Det skulle också bidra till att stärka talmannens roll och den som väljs kommer att få en bättre förmåga att leda riksdagen i en svår tid.

Red’s kom:
Men nu är talmannens roll enbart att fördela ordet när riksdagens ledamöter håller sina anföranden. Det är inte en roll som varken behöver eller kan stärkas.

Att S får förtur till att veta vem Alliansen kommer att föreslå som talman, dvs i praktiken en simpel mötesordförande, gör inte att talmannen får ”en bättre förmåga att leda riksdagen”, dvs i praktiken en bättre förmåga att fördela ordet.

Talmannen ska arbeta ”befriad från politiska bindningar” och därför är det särskilt illa att Socialdemokraterna försöker politisera talmansämbetet. Detta beteende från Stefan Löfven och Anders Ygeman ägnar sig åt skadar allvarligt förtroendet för talmannen (som ska vara opartisk). I grundlagberedningen från tidigt 1970-tal framgår det att talmannen ska arbeta utan ”partipolitiska bindningar”.

– Jag tror att det är en princip som i förlängningen skulle gynna alla partier, och… och… och också gynna det land vi är satta att representera.

Red’s kom:
Gynna alla partier? Hur? Nej, Ygeman tror att det är en princip som skulle kunna minska ”icke-vänsterns” makt. Hur skulle Sverige gynnas av att Socialdemokraterna får acceptera Alliansens val av talman i förväg?

Om Alliansen skulle nappa på Socialdemokraternas utsträckta näve innebär det dessutom att Alliansen skulle ge sitt indirekta stöd till extremistpartierna på vänsterkanten, V och MP.

Uppdatering:
Alliansens val av talman kommer att bli en moderat (Andreas Norlén från Moderaterna, t ex). Det vore galet av Alliansen att redan från start provocera SD, med sin starka vågmästarroll, genom att välja en talman med koppling till Centerpartiet eller Liberalerna. Det skulle då starkt riskera processen med att avsätta Löfven och val av ny statsminister.

Se även bl a;
Hur ska Alliansen avsätta Stefan Löfven utan stöd av SD?

Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern

Stefan Löfven avsatt, men hoppas på comeback

Jonas Sjöstedt & Isabella Lövin vill styra efter att Löfven petats


Vänsterpartiet tror de kan få post som talman, via förtal

Val av talman klart, Alliansen gav Vänsterpartiet sitt stöd


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


Så här röstade väljarna i Malmö kommun och resten av Skåne 2018


Låg- och outbildade röstar rött

Så här röstade väljarna i Sveriges särskilt utsatta områden 2018

Varför ökade väljarsympatierna för Vänsterpartiet 2018?

Centern, S, MP och V söker väljarstöd bland de som ej vill integreras


Minoriteten styr i Sverige

Ett system ur balans


Sveriges medier polariserar Sverige


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Stefan Löfvén surar över tillkännagivanden

Löfven är besviken på oppositionen. Men det S-ledaren kallar ”gnäll” är en riksdagsmajoritet som inte stöder hans politik. Det är dags att han börjar förhålla sig till den.

Löfven inte lärt sig att en politisk förhandling inte är som en facklig

När Stefan Löfven tillträdde som partiledare var det mycket tal om hans goda förhandlaregenskaper och erfarenheter från tiden som ledare för IF Metall. Men en politisk förhandling är inte som en facklig: i politiken har inte alla inblandade viljan att nå en uppgörelse. Detta borde statsministern ha lärt sig vid det här laget.

Det är bara käbbel

Det är bara käbbel.” Löfvens kommentar i den tv-sända valdebatten har kommit att prägla hans tid i regeringskansliet. I torsdagens DN upprepar han budskapet, men den här gången med andra ord: ”Oppositionen kan välja: endera sätter man sig i ett hörn och bara gnäller eller så är man med och formar besluten.

Red’s kom:
Stefan Löfven säger, ”Vill man ha ett inflytande så är man hjärtligt välkommen.” och menar med det att hela oppositionen ska rätta in sig i ledet och följa Socialdemokraternas vilja. Är det ”inflytande”? Eller är det inflytande som nu att kunna bestämma inriktningen på politiken genom tillkännagivanden?

Är det gnäll att inte tycka som Löfven?

Det statsministern kallar att sitta i ett hörn och ”gnälla” handlar om att en riksdagsmajoritet inte stöder regeringens beslut.

Utsträckt hand – hytter med näven åt tillkännagivanden

Anledningen till att han åter hytter med den näve han själv kallar en utsträckt hand, är att det just nu regnar tillkännagivanden. Oppositionen har redan slagit rekord i grenen där uppmaningar skickas från riksdagen till regeringen om hur man ska agera i specifika frågor.

Red’s kom:
Oppositionen – de borgerliga tillsammans med Sverigedemokraterna – har så här långt ställt 42 krav på regeringen som riksdagen klubbat igenom.

På så sätt har också regeringens förslag om alltifrån slopat överskottsmål till obligatorisk gymnasieskola bromsats.

S+MP-regering på 38% kan inte ha total makt

Löfven tycks ha glömt bort – kanske efter att med Decemberöverenskommelsen ha fått möjlighet att lotsa sina budgetar genom riksdagen – att han leder en regering som inte samlar mer än 38 procent.

Löfvens ansvar att få stöd för förslag

Det är ändå i alla andra frågor upp till honom, ingen annan, att försäkra sig om att det finns stöd bakom förslagen.

Oppositionen kommer inte stödja S+MP-regeringen att driva vänsterpolitik

Så länge Löfvens bild av samarbete är att andra partier ska hjälpa honom att driva S-politik kommer ”Samarbetsregeringen” att fortsätta ha svårigheter att leva upp till vad den kallar sig.

Löfven kommer inte att bry sig om tillkännagivanden

Tillkännagivandena är visserligen inte rättsligt bindande och Löfven hymlar inte med att han inte avser att bry sig särskilt mycket om dem. Men hans attityd är inte riskfri: Om en riksdagsmajoritet inte är nöjd med regeringens hantering kan misstroendeförklaring riktas mot enskilda statsråd eller hela regeringen.

Red’s kom:
En misstroendeförklaring kan i sin tur leda till att ansvarig minister får lämna sin post.

I det fall oppositionen inte riktar misstroendeförklaring mot ansvarig minister så kommer förtroendet att minska för oppositionen. Detta eftersom tillkännagivandena då bara kommer att uppfattas som spel för galleriet. Samma om misstroendeförklaringarna inte leder till att ministrar får avgå.

Skola, sjukförsäkring, vård samt brott och straff

Störst problem att få igenom sin politik har regeringen kring skolan, sjukförsäkringen, vården och i frågor som rör brott och straff.

Riksdagen har gett justitieministern bakläxa på 12 punkter

Justitieminister Morgan Johansson har fått inte mindre än tolv punkter där riksdagen har gett honom bakläxa.

Justitieministern reagerar konstruktivt i motsats till statsministern

Men till skillnad från Löfven är Johanssons reaktion både konstruktiv och rimlig. Han meddelar att han ska tackla riksdagens uppmaningar genom att bjuda in oppositionen till samtal. Det är det naturliga svaret för den som inser att det parlamentariska läget kräver både ömsesidighet och flexibilitet.

Dags för Stefan Löfven att sluta tjura

Ska Löfven lyckas få någonting gjort under sin tid vid makten är det dags att sluta tjura och börja prata, men då inte med journalister om hur hopplösa de han säger sig vilja samarbeta med är.

Vill Stefan Löfven inte vara med och forma besluten?

För att parafrasera statsministerns formulering: antingen sitter man och gnäller i ett hörn på regeringskansliet i tre dryga år till, eller så är man med och formar besluten.

Att fyra år av destruktiv dragkamp mellan riksdag och regering inte är bra för Sverige säger sig självt.

Red’s kom:
Men kanske bättre än att S+MP-regeringen har fria tyglar att göra vad de vill med Sverige?

Tillkännagivanden för att visa att DÖ bara gäller budgeten

Rekordet i tillkännagivanden handlar dock inte bara om att regeringen inte arbetar tillräckligt hårt för att få stöd för sin politik. Det är också en konsekvens av att oppositionen är ovanligt mån om att visa att Decemberöverenskommelsen minsann inte gäller annat än budgeten.

Efter månader av utskällningar inom de egna partierna har de borgerliga ledarna ett stort behov av att visa att de inte tänker lämna walkover. Därför är de nu extra och ibland onödigt besvärliga.

När regeringen tar sig friheter som den saknar mandat för är det helt legitimt att riksdagen sätter den på plats. Men det finns andra frågor där det är uppenbart att Allianspartierna är mer intresserade av att sabotera för regeringen än att driva igenom sin egen politik.

Löfven duktig att sabotera för sig själv

Allianspartierna har nu chansen att prioritera och slipa på den egna politiken i stället för att av gammal vana visa enad front för att göra Löfvens tillvaro besvärlig. Det gör han bra på egen hand.Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2015-05-22
Se även bl a;
Stefan Löfven surar för att han inte får som han vill


Löfven har fått storhetsvansinne


Stefan Löfven i topp i årslön bland världsledarna


Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar

Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan

Utsträckta händer ej seriöst menat

Varför vill Löfven inte samarbeta?


Stefan Löfven ljuger och försöker manipulera

Syrier inte högutbildade även om de är mer utbildade än Stefan Löfven

Stefan Löfven erkänner för SVT att han ljög om SD:s budget

En rolig historia:
Snövit, Stålmannen och Pinocchio var ute och gick på stan en vacker vårdag då de fick syn på en färggrann skylt med texten: ”Skönhetstävling – vem är den vackraste kvinnan i världen?”

– Jag anmäler mig, sa Snövit och gick in. Efter en halvtimme kom hon ut.
– Nå, hur gick det?, undrade Stålmannen och Pinocchio.
– Jag vann! Första pris! Vad trodde ni?, svarade Snövit.

De fortsatte sin vänskapliga promenad och fick syn på en annan skylt med texten: ”Styrketävling – vem är världens starkaste man?”.

– Jag anmäler mig!, utbrast Stålmannen och gick in. Efter en timme kom han ut med svettpärlorna rinnande ner från pannan.
– Nå, hur gick det?, undrade Snövit och Pinocchio.
– Jag vann! Första pris! Puh! Vad trodde ni?, svarade Stålmannen.

Det brokiga gänget fortsatte sin promenad och fick snart syn på en ny skylt. Denna gång med texten: ”Tävling – vem är världens störste lögnare?”

– Den här tar jag lätt! Vänta här en liten stund, sa Pinocchio kaxigt och gick in. Efter nästan två timmar kom han ut med den längsta näsan han någonsin haft.
– Nå, hur gick det?, undrade Snövit och Stålmannen. Pinocchio svarade uppgivet:
– Vem fan är Stefan Löfven?Stefan Löfven, statsminister


Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna


Löfven klargör att S ska regera med MP

Överraskande att Stefan Löfven tar avstånd från MP?


Stefan Löfven tiger om tiggeriet i Sverige

Stefan Löfven försöker flytta fokus från problemen med EU-migranterna


EU migranter – Bilder du inte får se i media

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Krav inom FP att överge Decemberöverenskommelsen

Folkpartiet bör dra sig ur decemberöverenskommelsen. Det kräver nu nio tunga profiler inom Folkpartiet – och lägger en motion om saken till landsmötet i höst.
– Det är vår liberala plikt att rösta emot, säger en av dem, Jenny Sonesson (tidigare politisk sakkunnig hos EU-ministern).

Den 27 december slöt regeringen och Alliansen den så kallade decemberöverenskommelsen. Sedan dess har missnöjet inom Alliansen bubblat, och partiledarna har kritiserats internt inom respektive parti.

De anser att överenskommelsens kärna ska bort: att partierna som inte är i regering förbinder sig att lägga ned sina röster i budgetomröstningarna.
Det finns scenarier där det framstår som orimligt att tillämpa denna princip”, skriver profilerna, och tar exemplet att en vänsterregering skulle vilja inskränka äganderätten.

– Den här partiledaröverenskommelsen frångår de demokratiska spelreglerna där majoriteten i riksdagen styr. Riksdagen försvagas, det blir en maktförskjutning som kringsskär de folkvalda riksdagsledamöternas makt.

– Har vi en minoritetsregering så bygger det på att den regeringen samlar stöd för sin politik i riksdagen, eller att den i samtal med andra partier hittar lösningar som får majoritet i riksdagen. Inte på att partiledare hittar överenskommelser som bakbinder varje riksdagsledamot.

Beslut togs utan öppenhet

Agneta Berliner är kritisk till bristen på öppenhet som föregått överenskommelsen.
– Kring motsvarande beslut som gäller förändringar av regler för den demokratiska processen, brukar vi i Sverige värna om långa, öppna processer med många och öppna diskussioner. Det kan man konstatera att så har inte skett i det här fallet.Klicka här för att gå till artikeln i Aftonbladet, 2015-01-23

Decemberuppgörelsen sätts på prov

Decemberöverenskommelsen, som slöts under julhelgen 2014 för att garantera att minoritetsregeringars budgetar ska kunna gå igenom kritiserades från alla politiska håll.

De borgerliga partierna har kritiserats genom att Decemberöverenskommelsen tvingar dem att rösta för den rödgröna minoritetsregeringens budget oberoende av innehåll – oavsett om den skulle gå tvärtemot den politik allianspartierna har blivit valda för att föra.

Ändringsproposition kallas ändringsbudget

Regeringens ”ändringsbudget” arbetas nu fram. Finansminister Magdalena Andersson (S) kallar den för budget istället för ändringsproposition vilket visar att hon vill ge den en större tyngd än den faktiskt har. Genom att kalla propositionen för budget blir det enklare att motivera större förändringar.

Märkbara ekonomisk-politiska förändringar

Finansministern har sagt att väljarna kan vänta sig märkbara ekonomisk-politiska förändringar. Eftersom de statliga utgifterna ska öka var hon tydlig med att också intäkterna måste göra detsamma, varför märkbara skattehöjningar lär vara att vänta. Med hänsyn till att inkomstskatterna inte kan röras i denna budget blir de sociala avgifterna en viktig kassako.

Höjning av arbetsgivaravgift

I regeringens höstbudget, som röstades ner, fanns bland annat stora höjningar av arbetsgivaravgiften för unga, vilken regeringen Reinfeldt sänkte för att minska den höga ungdomsarbetslösheten. Genom en höjning av denna hade Magdalena Andersson räknat med att få in 11 miljarder till statskassan under 2015.

Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Ulf Kristersson hoppas att höjningen inte kommer att tvingas in i ”ändringsbudgeten”, som trots allt är den budget den borgerliga oppositionen lyckades få stöd för i riksdagen. Finansministerns uttalanden tyder dock på att så kommer att bli fallet, vilket lär ställa överenskommelsen på prov.

Denna situation är symptomatisk då det inte finns några detaljerade regler för hur budgetarbetet ska gå till inom överenskommelsen och vad som kan ligga i en budget.

Regeringen vill visa på alliansens underlägsenhet och svaghet

Den nuvarande vinnaren på Decemberöverenskommelsen är Stefan Löfven. Det var en viktig delseger, inte minst då regeringen sedan valnatten saknat handlingskraft. Av samma anledning blir det viktigt för Magdalena Andersson att lägga ribban högt för att visa vilken sida som väger tyngst inom överenskommelsen. Att lyckas göra en rejäl vänstersväng med den borgerliga budgeten är onekligen en fjäder i hatten och visar dessutom på handlingskraft och initiativförmåga.

Alliansen måste visa att de inte bara lagt sig platt

För Moderaternas del är utgångsläget betydligt värre. Dessutom måste Moderaterna visa sina besvikna väljare att Decemberöverenskommelsen inte innebär spiken i kistan för moderat politik. Frågan är om förhandlingarna klarar detta.Klicka här för att gå till artikeln i Barometern, 2015-01-20

Alliansen har gett V vetorätt för varje budget till 2022

Uppgörelsen den 27 december 2014 innehåller flera otydligheter och tycks inte ta sikte på att fungera långsiktigt. Den politiska situationen förändras, konstaterar Hans Bergström. Och alliansen har gett fri lejd åt Stefan Löfven att regera med det underlag han tycker fungerar.

Decemberöverenskommelsen gäller till och med valdagen 2022. Det skulle dock förvåna om den håller ens till midsommar 2015.

Därtill är den alltför ogenomtänkt och dagsbunden.

De sex undertecknande partierna tror sig kunna låsa en politisk situation som är föränderlig. Sådana försök brukar regelmässigt visa sig kortsynta och fyllda med kommande sidoverkningar som de inblandade inte insåg när de skrev under.

Överenskommelsen innehåller en allvarlig och helt central motsägelse.
Först sägs det att den syftar till att ”en minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget”. Men senare står det i stället att förslaget ”från den partikonstellation som är störst släpps fram vid budgetomröstning i kammaren”.

V:s vetoträtt

Den minoritetsregering S–MP som Sverige begåvats med har mindre underlag än alliansen. För att bli ”störst” måste den få även Vänsterpartiets aktiva stöd, vilket som bekant har ett pris.

I stället för att hjälpa sittande minoritetsregering att få igenom sin egen budget har alliansen enligt skrivningen gett Vänsterpartiet vetomakt i förhållande till denna regering.
En sådan effekt har ingenting att göra med ekonomisk ansvarsfullhet eller att ”göra Sverige möjligt att regera”.

Jonas Sjöstedt tackar och tar emot (se intervjun i Expressen 3/1). Han erbjuds en stärkt ställning utan att behöva göra några av överenskommelsens åtaganden.

Alliansen har för åtta år framåt (!) gett carte blanche för varje innehåll i en vänstersignerad budget.

Antag att en kommande vänsterbudget föreslår att förmögenhetsskatten återinförs och marginalskatten höjs till 80 procent, som före 1990 års skattereform. Alliansen har lovat att lägga ned sin röst inför ett sådant förslag, även om det finns en majoritet i riksdagen för att stoppa det. Ohållbart!

Misstroendeförklaring möjlig?

Misstroendeförklaring finns formellt kvar som möjligt vapen, om regeringspolitiken skulle fortsätta dra långt åt vänster, som under den gångna hösten. Men går en misstroendeförklaring att förena med de förtroendefulla ömsesidiga åtaganden som ingår i decemberöverenskommelsen? Knappast.

Decemberöverenskommelsen bryter mot praxis

Överenskommelsen gör ingen åtskillnad mellan olika regeringskoalitioner. Alliansen lovar att inte bry sig om huruvida Socialdemokraterna vill regera ensamma, med MP eller även släppa in V i regeringen. Detta bryter mot en praxis som har gällt från talmannens sida under snart 40 år.

Alltsedan tillkomsten av regeringen Ullsten 1978 har talmannen försett sitt förslag till statsminister med tillägg rörande vilken partikonstellation förslaget gäller:
– ”Att till ny statsminister utse Ola Ullsten, som avser att bilda en folkpartiregering, i vilken kan komma att ingå personer utan partipolitisk förankring” (12/10 1978).
– ”Att till statsminister utse Thorbjörn Fälldin, som avser att bilda en regering i vilken kommer att ingå företrädare för Centerpartiet och Folkpartiet” (18/5 1981).
– ”Att till ny statsminister utse Stefan Löfven, som avser att bilda en regering bestående av företrädare för Socialdemokraterna och Miljöpartiet” (30/9 2014).

Syftet har varit att göra klart vilken typ av regering förslaget gällt, eftersom olika partiers röstning givetvis kunnat påverkas av den informationen.

Så röstade M nej till Ullsten som statsminister 1978, men hade röstat ja om han föreslagits som statsminister för en FP–M-regering. Då skulle i gengäld S ha röstat nej, medan de nu lade ned sin röst.

Alliansen skulle röstat nej till S+MP

Efter valet 2014 hade det varit ytterst rimligt om allianspartierna röstat nej till en S–MP-regering Löfven, men lagt ned sin röst inför en ren S-regering Löfven.

Med decemberöverenskommelsen har nu de borgerliga partierna lovat att medverka till att släppa fram även en regering som inkluderar kommunister.

Motion & reservation

I nyhetsanalyser, även från kvalificerade bedömare, har sagts att Löfven inte behöver få problem med budgeten ens utan V-stöd, eftersom de borgerliga partierna kanske inte längre går fram med en gemensam budgetmotion. Analysen missar åtskillnaden mellan gemensam motion och gemensamma reservationer i utskottet.

Ända fram till 2006 lade allianspartierna fram separata partimotioner om budgeten. Det hindrade inte att de sedan i finansutskottet enades kring gemensamma reservationer.

Alliansens gemensamma reservation om riktlinjer för politiken

Våren 2005, till exempel, hade allianspartierna separata partimotioner, men därefter gemensam reservation om riktlinjer för den ekonomiska politiken liksom om mål för budgetpolitiken. Riksdagen röstar om utskottsbetänkanden, inte om motioner.

Skulle alliansen, om den är störst i finansutskottet genom att V inte röstar aktivt för regeringen och alliansen får stöd av SD, verkligen avstå från att föra fram sitt förslag till rambeslut i finansutskottet?
Och hur kan den tro på motsvarande vit flagg från vänstersidan om situationen skulle bli omvänd 2018–2022?

Alliansen får inte söka inflytande

Decemberöverenskommelsen binder också alliansen till att inte söka få regera, eller ens eftersträva tungt politiskt inflytande, om den inte själv är större än summan av S, V, MP och Fi.

V ska beaktas till 100%, SD till 0%

Innebörden av detta är, som Ulf Adelsohn påpekat, att Vänsterpartiet ska räknas till 100 procent och Sverigedemokraterna till noll procent.

SD blir det enda oppositionspartiet

Men därtill kommer att överenskommelsen i sig själv bidrar till en opinionsutveckling som gör det mycket svårt för alliansen att bli större i val än de fyra socialistiska partierna ihop.

Den ger Sverigedemokraterna chans att framträda som enda verkliga oppositionsparti i Sverige.

SD kommer nu ensamt att stå för det förslag till misstroendeförklaring mot S–MP-regeringen, som det hade varit mest naturligt att alliansen lagt fram i november (och som då hade berövat Löfven konstitutionell makt att hota med nyval).

Decemberöverenskommelsens syfte tycks därtill vara att alliansen inte ska behöva modifiera sin invandringspolitik, vilket ytterligare stärker SD.

Alternativ till decemberuppgörelsen

Men vad fanns det för alternativ, frågar några. Det fanns flera:

  1. Stor koalition S–M.
  2. Nyval och därefter alliansregering med indirekt stöd av SD.
  3. Löfven II-regering, bestående av enbart socialdemokrater, framsläppt av de borgerliga mot löfte om blocköverskridande överenskommelser på några centrala områden.

Bindande formler för alla situationer kan inte ersätta politiskt omdöme

Framför allt hade Stefan Löfven rätt när han veckorna före decemberöverenskommelsen förklarade att man inte kan ersätta politiskt omdöme med bindande förhandsformler för att söka reglera alla kommande politiska situationer.

Opposition kan inte avstå från sin politik

Stefan Löfven hade också rätt när han tidigare i höstas undrade hur oppositionspartier medvetet kan avstå från att söka påverka besluten i en riktning de bedömer som gagnelig för landet, för att under fyra år nästan enbart förbereda nästa valrörelse.

Överenskommelsen spricker innan sommaren

Decemberöverenskommelsen är dömd att haverera, och rätteligen så.
Klicka här för att gå till artikeln i DI, 2015-01-07

Decemberöverenskommelse för att slippa samarbete

Den 30 december 2014 skrev Expressen att alternativen till uppgörelsen är ”att aktivt börja samarbeta med SD eller att slå ihop sitt bohag med Socialdemokraterna i en eller annan form”. Upplägget är att den som inte gillar decemberöverenskommelsen måste visa en Kinderäggslösning där stabilitet uppnås, nyval undviks och SD oskadliggörs.

Egentligen begriper jag inte varför vi ska godkänna dessa premisser. En viktig poäng i kritiken av uppgörelsen är ju att det inte är önskvärt att skapa denna tulipanaros till vilket pris som helst.

Decemberöverenskommelsen gäller politikens former

I Per T Ohlsson försvar för DÖ mot dess borgerliga kritiker i Sydsvenskan häromdagen jämför han med kohandeln 1933 mellan Per Albin Hanssons S-regering och riksdagsledamöter ur Bondeförbundet (4/1). Ohlsson pekar förvisso ut skillnaderna: ”Decemberöverenskommelsen gäller politikens former: valet av statsminister och budgetbesluten. Kohandeln gällde konkreta åtgärder”. Men han konstaterar likväl att dagens kohandlande är berättigat – medan raseriet som flugit i vissa gammelmoderater inte är det. ”Kompromisser och samarbete”, förklarar Ohlsson, ”är i själva verket nödvändiga ingredienser i en fungerande demokrati”.

Javisst. Och i demokratier skapas ofta ovanliga politiska allianser i sakfrågor när ett parti hamnar i vågmästarställning. Närvaron av en vågmästare ställer högre krav på regeringsmakten att söka brett stöd för sin politik.

Decemberöverenskommelse en strategi för att slippa kompromisser & samarbete

Decemberöverenskommelsen har inte tvingat fram kompromisser och samarbete. Decemberöverenskommelsen är tvärtom ett verktyg för att slippa detta.

Man åsidosätter behovet av stöd och låtsas att riksdagen är mindre än den är. Ur det perspektivet vore det rimligare att ta den demokratiska skeden i vacker hand och förhandla om politiken, inte om formerna.

Vänsterpartiets godkännande för varje budget

Detta är dessutom något som denna sida har förespråkat länge, mer exakt i bemärkelsen att Alliansen skulle ha tagit initiativet och avsatt Löfven. Då hade han fått ombilda till en ren S-regering som kunde budgetförhandla med Alliansen varje år i stället för att – som nu – söka Vänsterpartiets godkännande för varje budget. Nej, det innebär inte ett formellt regeringssamarbete, men väl hårda förhandlingar om sakpolitik.

Uppenbarligen var partierna inte mogna för detta nu, men kanske hade ett nyval varit den spark i baken som hade behövts?

Passivt stöd från SD

Vidare är inte passivt stöd från SD uteslutet. Så fungerade det föregående mandatperiod och det bör fortsatt anses vara ett spelbart alternativ.

Alliansen börjar vakna i migrationsfrågan

Under hösten har både M-företrädare och KD:s Göran Hägglund gjort utspel i migrationsfrågan. Det är inte orimligt att tänka sig att justeringar av migrationspolitiken skulle ge Alliansen möjlighet att få igenom en budget och vidare regerande med samma passiva SD-stöd som under föregående mandatperiod.

För den händelse att någon vill sätta likhetstecken mellan SD och Alliansen: skillnaden mellan SD:s önskan att minska invandringen med 90 procent och de tankar som KD och M-politiker luftat på migrations- och integrationsområdet torde vara uppenbar. Det är inte en acceptabel debattnivå att inte erkänna dessa skillnader.

Decemberöverenskommelsen skadligt prejudikat

Löfven föredrog nyvalskortet, men bara som hot. Detta är också skälet till att decemberöverenskommelse riskerar att bli ett skadligt prejudikat i svensk politik.

Ingen regeringskris

För märk väl: hösten 2014 är inte hösten då vi hade en regeringskris. Någon regeringskris blev det aldrig. Hade vi haft en sådan hade minst en av två saker skett: en avgång med påföljande talmansrundor eller ett extra val.

Det oortodoxa som i stället ägde rum innan året blev nytt är att Stefan Löfven lyckades få sin budget fälld utan att en regeringskris inträffade.

Decemberöverenskommelsen visar att S inte längre är solen allting kretsar kring, hävdar uppgörelsens borgerliga försvarare.
Jag påstår motsatsen. Decemberöverenskommelsen visar att när en S-budget faller springer samtliga partier till Rörelsens undsättning och viker sig dubbla för att rädda S undan en regeringskris. Den regering vi har nu har bokstavligen curlats fram till makten av borgerligheten.Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2015-01-07

Svag opposition - Vi är överens om att en så svag regering behöver en ännu svagare opposition... det är bra för Sverige

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Decemberöverenskommelsen och migrationspolitik

Dagens enda intressanta ledare finns i SvD där gästledaren Thomas Gür kommenterar Decemberöverenskommelsen och avsaknaden av att det migrationspolitiska området kommer omfattas av de blocköverskridande samtalen som aviserats.

Han menar att det kan finnas två förklaringar till varför frågan om migrationspolitiken utelämnats i Decemberöverenskommelsen:

• Att försöka förneka problemen inom detta område genom att inte nämna dessa
• Att Alliansen vill på egen hand utveckla ett alternativ för att stoppa läckaget till Sverigedemokraterna.

Det behöver inte vara antingen eller, snarare är förklaringen både och. Samt att socialdemokraterna sitter fast med Svarte Petter i form av Miljöpartiet som är själva grundorsaken till dagens överenskommelse.

Lägg därtill att socialdemokraterna knappast kan sägas vara redo för denna form av ifrågasättande av tidigare politik eftersom de dels är upptagna med att regera, ett regerande som inte blivit lättare med den parlamentariska situationen, dels att partiledningen domineras av Henrik Arnstads tankegods;

En övertygelse bland Bommersviksskolade politiskt sakkunniga att Sverigedemokraterna kan skrikas ihjäl. Detta säger dessvärre en hel del om SSU:s inflytande och den kunskap som förmedlas inom ramen för Bommersviksakademin.

Alliansen tvingas ta tag i problemen

Att Alliansen är på väg att förändras inom detta område är ställt utom allt tvivel. Kristdemokraterna har lanserat sina första steg genom Göran Hägglunds testballong i Dagens Nyheter och även Jan Björklund har givit ledtrådar om att även Folkpartiet är i fullt arbete.

Folkpartiet dammar av frågan om språkkrav

Källor inom FP uppger att i skrivande stund pågår finslipning av ett nytt program där språkkraven och förändrade spelregler på arbetsmarknaden ingår som komponenter. Finslipningen är främst språklig då de vill undvika Arnstadisternas attacker om rasism och fascism och därmed klara hörseln i behåll.

Viktigare att klassificera SD än att ta tag i problemen

En attack eller debatt med en sann Arnstadist resulterar ofta i en viss lomhördhet då debatterna förs i en kolerisk tonart. Att skrika rasist, nazist eller fascist åt all reglering och alla krav på migranter är grundtaktiken samt fastna i en diskurs där det tycks vara viktigare att klassificera Sverigedemokraterna än att ta tag i grundproblematiken till dess tillväxt.

Skolpolitiken

Samtidigt med detta så sänder regeringen ut en testballong i form om invit på ett annat område i dagens DN Debatt. De tre skol- och utbildningsministrarna ber på sina bara knän om en bred uppgörelse i skolpolitiken efter finsk modell.

Det är nästan ett löjeväckande initiativ. Om regeringens företrädare representerat en finsk skolpolitik, med väsentligt hårdare krav, hade inviten möjligen lyckats men så är inte fallet. Nu är inviten ett försök att mildra effekten av det stora antal nederlag som väntar i Riksdagen.

Alliansen har redan aviserat att, då de vet att de kommer få stöd av Sverigedemokraterna i samtliga voteringar inom skolområdet, kommer föra sin politik som av en händelse har mer finskt i sig än vad Gustav Fridolin, MP, representerar.

Alliansen måste, för sin överlevnads skull, visa sina väljare att de är en opposition med makt och kan inte lägga sig platta för Gustav Fridolins inviter.

Decemberöverenskommelsen var illa nog för Alliansens väljare, de vill inte förvärra dess effekter ytterligare med en kravlös skolpolitik som de inte tror på och som ligger långt ifrån just den finska som råkar vara framgångsrik.

Om Gustav Fridolin aviserat en reträtt hade det kanske gått. Nu bedömer jag det som omöjligt och initiativet kan mycket väl baktända till regeringens nackdel. Finsk skolpolitik är sannolikt den rätta medicinen men det är inte den som Gustav Fridolin representerar.

Decemberöverenskommelsen

Decemberöverenskommelsen kommer i varje fall prägla varje dag och vecka under våren och kommer ge alla oss politiska nördar gott om uppslag för kritik och analys av det politiska systemet.

Systemkollaps i mottagningssystemen

Men över hela cirkusen vilar det moln av oro, som riskerar att bryta ut i full storm under 2015, som migrationspolitiken utgör.

Systemkollapsen i mottagningssystemen väntar runt hörnet och när detta slår igenom kommer inga överenskommelser i världen att kunna rädda oss.

Förnekelse på riksplanet

Det värsta är att de politiska ledarna fortfarande tycks förneka förekomsten av detta faktum vilket gör att de lösningar som kommer stå till buds blir färre och färre om vi ska premiera en humanistisk asyl- och flyktingpolitik.

Och de som tror att vi kan slå en bro över mörka vatten till valet 2018 tror sannolikt på för mycket. Den tiden har vi inte, inte heller förmågan då låsningarna och förnekelsen på riksplanet präglar allt arbete samtidigt som kommun efter kommun nu aviserat att de slutar ta emot kommunplaceringar av beviljade uppehållstillstånd och antalet i kö in till det svenska samhället ökar.

VÅGMÄSTARROLLEN KVARSTÅR

Syfte att oskadliggöra SD

När regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet kom överens med de fyra borgerliga partierna och ställde in extravalet var huvudsyftet att oskadliggöra Sverigedemokraterna. Det är vikarierande partiledaren Mattias Karlssons bild av uppgörelsen som presenterades i lördags.

Detta är väl något som står helt klart för alla. Det är inte någons ”bild” utan det har t.o.m. sagts rakt ut av de etablerade partierna.

Minskad demokrati

Mattias Karlsson säger;
– Det mest beklagliga är den demokratiska aspekten. Vi går i fel riktning i Sverige när vi har det här extrema stödet för minoritetsstyren. Jag hade gärna sett att vi gått i motsatt riktning, kanske mer i likhet med bland annat Danmark, där man söker bredare uppgörelser och mer konsensus kring sakinnehållet i politiken. Att man nu gör det ännu lättare för en minoritet att styra landet tror jag inte är bra i längden.
– Som jag ser det är det en av grundpelarna i demokratin att majoriteten ska styra och att styret av landet ska vara förankrat hos en så bred andel av befolkningen som möjligt. Nu går man i motsatt riktning.

Detta är också en självklarhet. En minoritetsregering är bara ett litet steg från en diktatur.

Oinskränkt makt för en svag minoritetsregering att göra vad den vill

Mattias Karlsson säger;
– Problemet är att man inte har gjort upp i sak. Hade man förhandlat sig fram till ett politiskt paket med olika ståndpunkter där man landar i att det här kan vi gemensamt stå för hade det varit en sak, men nu är det mer en formalialösning där man ger carte blanche för en väldigt svag minoritetsregering att styra som den vill.

Även detta är helt uppenbart. Man har bara försökt lägga upp en plan för att utestänga SD, men man har inte gjort upp om själva sakfrågorna i politiken.

Misstroendeförklaring mot Stefan Löfven

I frågan om skälet till att lämna in en misstroendeförklaring mot Stefan Löfven svarar Mattias Karlsson;
Det viktiga för oss är att göra det tydligare för väljarna vilka som ger sitt stöd för Stefan Löfven och vilka som inte gör det.”.

Detta är väl inget som någon kan invända mot. Tydliggöranden inom politiken kan det aldrig bli för många av.

SD:s vågmästarroll

Mattias Karlsson säger;
– Vårt inflytande över budgetprocessen ser ut att bli mindre om den här överenskommelsen håller, men vår vågmästarroll kvarstår.”.

Det är korrekt. Det är viktigt att förstå att så länge alliansen+S+MP+V inte agerar som ett parti samt röstar likadant i alla motioner & propositioner, dvs så länge det finns någon skillnad mellan alliansen och vänsterblocket kvarstår SD som vågmästare i form av Sveriges tredje största parti.

Miljöpartiet orimligt stort inflytande

Mattias Karlsson säger;
Det är beklagligt att de stora partierna ger ett så pass litet och extremt parti som Miljöpartiet ett så stort inflytande i svensk politik.
På presskonferensen i lördags sa både Socialdemokraterna och Moderaterna att de kommer att hedra migrations­överenskommelsen
det innebär att väljarna får Miljöpartiets migrationspolitik hur de än röstar, om de inte röstar på Sverigedemokraterna.
”.

Ja, det är ett av de minsta partierna – MP – som styr migrationspolitiken, men i grund och botten måste man förstå att allt handlar om att blockera SD så mycket som möjligt och att försöka skrämma väljarna att inte rösta på det parti som de upplever som den största konkurrenten. Oavsett till vilket pris detta sker för landet.

Ej finansierad budget för asylmottagning

Mattias Karlsson säger;
Vi har en situation där vi står inför en hotande systemkollaps i flera kommuner när det gäller flyktingmottagandet och vi har en under­finansierad budget för den omedelbara asylmottagningen. Inget av de andra partierna har gett svar på hur de tänker hantera den här situationen.
I dag lånar Sverige pengar till välfärden samtidigt som vi har ett underskott för den omedelbara asylhanteringen. Det måste de andra partierna ge svar på hur vi ska lösa.
”.

Ja, det tycks märkligt hur enade de övriga partierna är i att inte föra upp frågan om finansiering av flykting- och anhöriginvandring på dagordningen, men kanske ännu märkligare att detta mörkande accepteras av väljarna.

KD tar bladet ur mun

På frågan;
Ser du någon förflyttning hos de andra partierna i invandringsfrågan?
svarar Mattias Karlsson;
– Det fanns intressanta element i Kristdemokraternas utspel häromveckan. Mig veterligen är det första gången på många år som ett parti, förutom vårt, börjat prata om volymerna och kostnaderna kopplade till invandringspolitiken.”.

Lite underligt att Kristdemokraterna – en av landets minsta representanter för väljarna – är de enda av de etablerade partierna som vågar att i alla fall ytligt nämna något i frågan. Den enskilda fråga som kanske mest påverkar ekonomin för landets befolkning borde det inte gå att stoppa huvudet i sanden för.

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

25 dagar som förändrade svensk politik

Hämnden är ljuv

Om man frågar de borgerliga om varför de såg så glada ut när de gick till Rosenbad kommer lite olika svar.
– Vi är väl glada som personer, säger centerledaren Annie Lööf.
– Vår budget går igenom, säger Jan Björklund.
Det finns ett svar till: Hämnden är ljuv.

Budgetbråket 2013

Faktum är att grunden för regeringskrisen lades långt innan Stefan Löfven var påtänkt som socialdemokratisk partiledare.
Redan i december 2010 röstade de rödgröna och Sverigedemokraterna gemensamt för krav på att regeringskansliet skulle bantas med 300 miljoner.

Men det var hösten 2013 som det stora budgetbråket kom.
De rödgröna och Sverigedemokraterna stoppade en av Alliansens sista skattesänkningar. Förslaget om höjd brytpunkt för statlig skatt skrotades.

De borgerliga partierna hävdar, och hävdade, att det beslutet stod i strid med den ordning och praxis som Sverige haft för budgetbesluten ända sedan krisen på 1990-talet.

Alliansen lovade rösta för sin budget 2014

Allianspartierna hade gjort en stor sak av löftet till väljarna om att rösta för sin gemensamma budget. På mötet räknade de upp statsministerns tre möjligheter i regeringskriserna:
• Regera på alliansens budget,
• avgå eller
• utlysa extraval.

Det ställdes också en fråga av både Magdalena Andersson och Gustav Fridolin: Finns det något i sak eller form som kan göras för att undvika den uppkomna situationen? Svaret på den frågan var nej.

Rödgröna ville diskutera den akuta situationen

Klart är att spelreglerna diskuterades på mötet den 2 december. Klart är också att ingen på den rödgröna sidan uppfattade att det förslaget var en öppning till förhandlingar om budgetomröstningen. De ville diskutera den akuta situationen. Alliansen ville prata om vad som kunde göras längre fram.

Stefan Löfvens misstag

Stefan Löfvens strategiska misstag under hela 2014 var att han trodde att han kunde splittra fyrklövern, och locka Folkpartiet och Centerpartiet med ministerposter i en rödgrön regering.

Kanske skulle han i stället ha lyssnat på de nuvarande partiledningarna. Jan Björklund har i flera år sagt samma sak: Nej. Om blockpolitiken luckras upp gynnas Socialdemokraterna.
– Det är klart att Socialdemokraterna skulle älska att sitta på regeringsmakten i evinnerlig tid. Men det tänker vi inte medverka till, säger Jan Björklund till Dagens Nyheter.

Sakpolitiskt samarbete?

Kanske finns det öppningar för sakpolitiskt samarbete över blockgränsen, men då måste både Socialdemokraterna och Alliansen överge drömmen om att söndra och härska.

Regering utan Miljöpartiet

– Stefan Löfven hade kunnat gå till talmannen. Då hade det inletts en ny process. Ska jag bedöma i dag så hade den slutat med att Löfven om han hade velat hade fått bilda en ny regering utan Miljöpartiet. Det hade vi släppt fram, säger Björklund.
Frågan är på vilket sätt en sådan regering hade fått stöd för sin politik.

Miljöpartiet mer vänster

Decemberdramat befäste Miljöpartiets förändrade position i svensk politik: Från mitten till kanten.

Vänsterpartiet: ”Bra överenskommelse”

Begränsning av vinstuttag

Det är bra att vi har en regering som kan styra. Det innebär att vinstöverenskommelsen från i höstas ligger fast och har möjlighet att genomföras, säger Hans Linde, med hänvisning till överenskommelsen med S om att begränsa vinstuttaget för privata företag inom vård, skola och omsorg.

SD:s makt bryts

”Decemberöverenskommelsen” bryter också SD:s makt, menar Hans Linde.
– Kärnan i den är att SD inte kommer att ha makten att fälla budgetar, varken den här eller kommande mandatperioder, säger Hans Linde

Röst mot allt borgerligt

Jonas Sjöstedt kan tänka sig att rösta emot både borgerliga budgetar och borgerliga statsministerkandidater.

Ett system ur balans

Decemberöverenskommelsens första vecka har precis som uppgörelsens förhistoria präglats av strid: Vems är skulden? Hur kunde landet drivas ända till nyvalets brant?

Sakpolitiska spänningar mellan S, MP och V

De borgerliga partiernas vilja till inbördes samarbete förstärks av insikten att det är svårare på den andra sidan.

De sakpolitiska spänningarna mellan S och MP är betydande.

Än besvärligare blir det när även Vänsterpartiet ska fås med på vagnen.

När de tre till vänster lyckas göra upp kan Alliansen skrämma mittenväljarna just med att Vänsterpartiet deltar.

Negativ parlamentarism

Sverige har det som kallas negativ parlamentarism. Det innebär att det räcker att en regeringsbildare är accepterad och inte har en riksdagsmajoritet emot sig.

Red’s kom:
Dvs så länge inte 175 eller fler av riksdagens 349 ledamöter röstar mot talmannens förslag vid statsministeromröstningen till regeringsbildare så får talmannens förslag till statsminister bilda regering (minoritetsregering eller majoritetsregering).

Riksdagen består av 349 ledamöter, efter valet 2018 fördelade enligt följande:

Alliansen = 143 ledamöter
M = 70 ledamöter
C = 31 ledamöter
KD = 22 ledamöter
L = 20 ledamöter

VÅGMÄSTARE
SD = 62 ledamöter
(Alliansen + SD = 205 ledamöter)

S+V+MP = 144 ledamöter
S = 100 ledamöter
V = 28 ledamöter
MP = 16 ledamöter
Mandatfördelning i Sveriges riksdag
Talmannen har fyra försök på sig att ge ett förslag till statsminister/regering.

Om riksdagens ledamöter med majoritet röstat mot (tryckt på den röda knappen) samtliga fyra förslag så ska extraval utlysas inom tre månader.

Positiv parlamentarism

På längre sikt skulle en utväg kunna vara att Sverige övergår till den tyska modellen med positiv parlamentarism. I den finns en koppling mellan regeringsbildning och budget genom att kanslern måste ha aktivt stöd av en majoritet i förbundsdagen.

Partierna har valt att låta sin politik komma i andra hand

I backspegeln kan man se att vår parlamentariska modell har byggt på större ömsesidig respekt än vad som varit uppenbart.

Partierna har valt att inte utnyttja den destruktiva potential som systemet faktiskt ger oppositionen.

Halvsanningar från bägge sidor

Som tydligt framgick i fredagens tidning levererar båda sidor halvsanningar. DN:s granskning bekräftar att de borgerliga hade med sig förslag om hur regeringsbildning och budget skulle kunna hanteras i framtiden. Men i det skedet var Stefan Löfvens mål att rädda sin budget. Kunde inte de borgerliga tänka sig att lägga ned sina röster? Nej, det kunde de inte.

Källa: Ett system ur balans

Se även bl a;
Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Borgerlig vrede – Vem vann?

Maktförskjutning från riksdag till regering

Den borgerliga besvikelsen är inte svår att förstå. Decemberöverenskommelsens löfte om att släppa igenom den största partikonstellationens statsminister och budget medför en markant maktförskjutning från riksdag till regering.

Mer inflytande för färre mandat

Förutsatt att överenskommelsen håller samman kommer vi i två mandat­perioder nu se en svagare opposition och där färre mandat kommer att få större inflytande.

Att göra minoritetsstyrets budget till en helig ko är riskabelt. Att på förhand lova att inte fälla budgeten innebär att Stefan Löfven kan kasta in mer eller mindre vilken ekonomisk kompott han vill utan att någon kommer att hindra honom i parlamentet.

Eller som förre toppmoderaten Mikael Odenberg dystopiskt målar upp det på måndagens DN Debatt: inte ens förstatligande av banker och återinförande av löntagarfonder skulle Alliansen stoppa med den nya ordningen, bara det innefattas av budgeten. Det är onekligen en allvarlig invändning.

Politik är inte främst form, utan innehåll. Och den lilla detaljen saknas med några få undantag i uppgörelsen.

Borde inte fler än 33% tycka att överenskommelsen är odemokratisk?

Missnöjet avspeglas också i den mätning från SVT/Sifo som kom på måndagen och som visar att en av tre väljare tycker att överenskommelsen är odemokratisk.

Stefan Löfven styr med den budget han sa han inte tänkte styra med

Om Stefan Löfven inte hade varit så ivrig att hota med nyval hade det sannolikt funnits utrymme för fler sakfrågor än pensioner, energi och försvar. Men Löfven förklarade sin brådska med att han absolut inte tänkte styra med en Alliansbudget. Vilket han ju nu faktiskt gör, och kommer att göra under minst år 2015, ändå.

Varför är decemberöverenskommelsen odemokratisk?

Den 27/12 2014 ställs nyvalet in efter en muntlig, och diffust presenterad, överenskommelse mellan vänsterblocket och högerblocket.

Oppositionen drar sig tillbaka

Det odemokratiska i decemberöverenskommelsen ligger i att man diskuterat fram en lösning där en minoritet av partierna (och därmed en minoritet av väljarna) styr ostört istället för en överenskommelse i politiska sakfrågor. Det är samarbete i sak som behövs inte samarbete i hur man bäst uppnår en diktatur.

Väljarna marginaliseras och får inte säga sin mening

Det odemokratiska ligger också i att man vill förbigå väljarna och deras åsikter och frånta medborgarna sin möjlighet att rösta fram den lösning som de anser är bäst för Sverige baserat på aktuell situation. Några få personer (6 stycken) har alltså fråntagit väljarna sina demokratiska möjligheter… i alla fall fram till nästa val, när denna maktfullkomlighet kan visa sig ödesdiger.

Det politiska etablissemanget har satt sig över folkviljan.

Decemberöverenskommelsen

Överenskommelsen från den 27 december 2014 framstår som ett hafsverk och skulle behöva förtydligas. T ex är glidningen mellan de två begreppen ”partikonstellation” och ”regering” olycklig.

Det ska noteras att överenskommelsen saknar formell status. Den är inte lag och därmed inte heller bindande. Varje riksdagsledamot äger sin egen röst.
Den 27/12 2014 beslutade socialdemokraterna att ställa in nyvalet där medborgarna skulle få säga sin mening

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Löfven har ett högt tonläge

Decemberuppgörelsen – Moderaternas partiledning kritiseras

Interna kritiken växer. Nu svarar Anna Kinberg Batra på de hårda orden från bland andra sina företrädare Carl Bildt och Ulf Adelsohn.

Uppgörelse om spelregler, inte om sakpolitik

Genom lördagens s k decemberöverenskommelse tycker partiledarna inom Alliansen att de har fått som de ville. Det blev en uppgörelse om spelreglerna för minoritetsstyre, och inte förhandlingar om sakpolitiken.

Kan inte rösta på egna förslag

Även förre utrikesministern Carl Bildt är bekymrad när han skriver i sin blogg:
En del besvärligheter kan det dock komma att bli – mest dock för Alliansens partier. I före 2006 väl etablerad tradition brukar allianspartierna lägga en gemensam reservation i finansutskottet om den ekonomiska politikens inriktning. Jag utgår från att så kommer att bli fallet nu också. Men man riskerar då att råka ut för förödmjukelsen att i enlighet med överenskommelsen inte kunna rösta för denna i kammaren om det skulle vara en risk för att den skulle gå igenom.”.

Löfven vinnaren

EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark tycker att Löfven är den stora vinnaren.

Missnöje i länsförbunden

Även ute i de moderata länsförbunden finns en viss tveksamhet.

Viktigt med alternativ?

Anna Kinberg Batras svar på den skarpa kritiken är att ”det är viktigt att det finns olika alternativ”.

Sammanfattning av artikeln

Anna Kinberg Batra säger att Alliansen ville ha en överenskommelse där aktuell regerings budget inte skulle ifrågasättas av motparten. Dvs när regeringen lägger fram sin budget ska det andra blocket inte rösta på sin egen budget;
– En förutsättning för att lägga ned några röster i en budgetomröstning är att vi är överens om att det skulle vara ömsesidigt.”.

Samtidigt säger Anna Kinberg Batra;
– Vi hade varit tydliga före och efter valet. Vi skulle lägga alliansförslag och vi lovade väljarna att rösta på dem.

Anna Kinberg Batra vill inte svara på om regeringen kunde ha räddat sin första budget genom en överenskommelse på kvällen den 2 december, men med tanke på ovanstående kommentar från Anna Kinberg Batra skulle det innebära ännu ett sviket löfte till väljarna att inte rösta på sin egen budget.

Anna Kinberg Batra säger vidare;
Sverige behöver former för att det största underlaget ska kunna regera.”.

Men med den s.k. ”decemberöverenskommelsen har partierna kommit överens om det rakt motsatta, dvs att en minoritet ska kunna regera utan att riksdagens demokratiska möjligheter och rättigheter utnyttjas.

På frågan;
I vilken mån är detta ett erkännande av att det som hände för ett år sedan, när de rödgröna och SD fällde en del av budgeten, att det var fel?
svarar Anna Kinberg Batra undvikande;
– I överenskommelsen ingår ett ömsesidigt åtagande om att inte göra den typen av utbrytningar och det tycker jag är viktigt.”.

Dvs ännu ett steg mot ökad maktkoncentration för en minoritet !!!

Dokument om överenskommelse saknas

Det finns inget skriftligt dokument om Decemberöverenskommelsen. Därigenom finns det inget konkret att analysera och partiledningarna kan fortsätta uttrycka sig obegripligt och vända och vrida på orden.

Se även bl a;
Löfven har fått storhetsvansinne

Stefan Löfven surar över tillkännagivanden

Stefan Löfven surar för att han inte får som han vill


Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar

Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan

Varför vill Löfven inte samarbeta?

Utsträckta händer ej seriöst menat

Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Moderaterna får stenhård kritik

Decemberuppgörelsen

Den som läser kommentarerna under Kinberg Batras inlägg om decemberuppgörelsen på hennes officiella Facebooksida får leta efter positiva kommentarer.

En villkorslös kapitulation

Den tidigare moderatledaren Ulf Adelsohn (1981–1986) kallar uppgörelsen för ”en villkorslös kapitulation”:
Tyvärr är det här riktigt illa. I iver att utestänga SD har ni gjort V till vågmästare och bara sett till regerandets form inte dess innehåll.
Det är inte bra för Sverige att få en vänsterpolitik som ni måste släppa igenom fyra vårar och tre höstar. En villkorslös kapitulation där 158 mandat ska regera över Sverige.
Ska ni lägga ner rösterna även om inte V röstar med regeringen?
”.

Vänstergir, fiasko, svek, förräderi

Rader av moderatväljare konstaterar att Sverige nu står inför en vänstergir och kallar uppgörelsen för ”ett fiasko”, ”svek” och ”förräderi”.

Uppgörelsen är ett hastverk

Den tidigare kulturministern Cecilia Stegö Chilò (6–16 oktober 2006) kallar uppgörelsen för ett hastverk: ”Sorry Anna, detta var inte bra. Hur kan du sluta en överenskommelse som binder 100 självständigt valda riksdagsledamöter?
Hur kan du fösa regeringen i armarna på V?
Hur kan du avstå från att opponera på följdpropositioner?
Hastverk.
Det blir rejäl uppförsbacke Anna. Jag tror inte detta är bra för Alliansen. Löfven såg lika förtjust ut som katten Måns, när han grundligt lurat Pelle.
”.

Ökat politikerförakt

Ulf E Börjesson fruktar att det som nu hänt kommer att öka föraktet för politikerna: ”Outgrundligt och oerhört tragiskt att sätta väljarnas röst ur spel på det här sättet. Politikerföraktet kommer att öka vilket leder till lägre valdeltagande. Huvudlöst!”.

Anna Kinberg Batra svarar luddigt

Kinberg Batra själv svarar: ”Detta lägger en viktig grund även för våra möjligheter att ta ansvar i regeringsställning efter nästa val, oavsett när det arrangeras. Därför är det viktigt och bra att vi kommit överens. God fortsättning och gott nytt år!

Se även bl a;
Slutresultat i riksdagsvalet 2018


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Överenskommelsens livslängd ser ut att bli begränsad

Inga begränsningar för vad som garanteras få igenom i Riksdagen

Decemberöverenskommelsen lider av stora brister som gör att dess livslängd ser ut att bli begränsad. En sådan är att det inte sätts upp några begränsningar för vad regeringen får lägga in i budgeten och garanterat kan få igenom riksdagen. Här måste man räkna med att det snart blir oenighet mellan S-MP och Alliansen.

Principer för konfliktlösning saknas, hur ska uppgörelsen vårdas?

Inga principer för konfliktlösning finns dock i decemberöverenskommelsen, där det inte heller sägs hur uppgörelsen ska vårdas.

Skiljenämnd behövs

Samarbetsklimatet förbättras knappast av att de ledande partiföreträdarna attackerar varandra för att själva framstå som vinnare. Det skulle behövas en skiljenämnd, liknande pensionsgruppen som flera gånger har räddat pensionsreformen, om inte allt ska gå över styr.

Uppgörelsen kan brytas när som helst

Inför nästa val, när det kan bli aktuellt med regeringsskifte, kommer det svåraste provet. Står Stefan Löfven då fast vid att han, efter en förlust, är beredd att släppa fram en statsminister från Alliansen? Ingen kan tvinga honom, eftersom decemberöverenskommelsen är en politisk uppgörelse och inte ett rättsligt bindande avtal.

Uppgörelsen havererar inom kort

Mycket annat som kan stjälpa decemberuppgörelsen hinner också hända fram till valet 2022. Troligast är att den havererar långt innan dess.

Överenskommelsens livslängd ser ut att bli begränsad

Statsvetare: Ingen vinst för demokratin

Efter decemberöverenskommelsen;
Men demokratin förlorar i vitalitet, anser statsvetare.

– Regeringsmakten vinner på det här, men inte oppositionen och absolut inte demokratin. Det blir bara demokrati när det är val, säger han.

Statsvetarprofessor Tommy Möller vid Stockholms universitet är också frågande till hur Allianspartierna ska kunna bedriva en kraftfull opposition om man ska lägga ner sina röster i budgetfrågor.

Statsvetare: Ingen vinst för demokratin

Statsvetare: Fortsatt kaos i politiken

Alla försöker tolka decemberöverenskommelsen så fördelaktigt som möjligt för dem själva, men förutom att det inte blir något extra val så är allt annat i det blå och mycket oklart, säger Peter Esaiasson.

Det är Alliansens budget som gäller för 2015, men regeringen kan försöka få in mycket av sin politik i tilläggsbudgeten i april. Dock kan inte inkomstskatter som är en försämring för den enskilde ändras förrän ordinarie budget i september. Så det blir inga skattehöjningar för dem som tjänar mest.

Om regeringen tar in olika sakfrågor i budgeten för att slippa förlora enskilda omröstningar, som exempelvis lagen om vårdval, sätts överenskommelsen på prov.

– Hur mycket kan packas in i budgeten? Vad är acceptabelt enligt den här överenskommelsen? Det vet vi inte, säger Peter Esaiasson.

Statsvetaren: Fortsatt kaos i politiken

Regeringen fast inom alliansens budgetram

Alliansen lägger ner sina röster?

Alliansen har sagt att om regeringens budget riskerar att förlora så kommer man att lägga ner sina röster i den avgörande omröstningen. Frågan är hur motiverade de är när de vet att de ändå inte kommer att rösta om det blir skarpt läge.

I november beslutar riksdagen om övergripande ramar för budgeten, i stort sett hur medlen ska fördelas mellan olika områden. Oppositionen kan komma med alternativa förslag.

I vår lägger regeringen fram den så kallade vårpropositionen som bestämmer detaljerna.
Ett problem är att man bara kan bestämma detaljerat om utgifterna. Intäkterna beror ju på till exempel på konjunkturläget. Man kan alltså bestämma skattesatser, men man vet inte säkert hur många som kommer att tjäna vad, och hur mycket skatt som då kommer in.
– Man kan öka eller minska anslagen till områden så länge summorna går ihop. En höjning motsvaras då normalt av en minskning någon annanstans, såvida man inte hittat en ny intäkt.

De stora skattelagstiftningarna gäller alltid från kalenderårets början så någon stor skattereform kan du inte genomföra i det här skedet.

– Det går att justera och göra mindre förändringar, men i huvuddrag är det alliansens budget som kommer att gälla. Det är ett av de pris Löfven får betala för att istället få carte blanche från höstbudgeten 2015 och framåt.


Fråga:
Hur stora är egentligen skillnaderna mellan alliansens budget, som nu gäller, och den budget regeringen ville ha?

Mikael Sundström, statsvetare på Lunds universitet, svarar:
– Remarkabelt små. I förhållande till statsbudgetens storlek är det verkligen växelpengar vi pratar om, om man tittar på pengarna och inte på ren symbolik. Omgjort till en vanlig familjebudget handlar det om att starta ett storgräl om var de sista hundralapparna per månad ska hamna.

Detta är högst anmärkningsvärt eftersom det innebär att det inte finns någon relevant skillnad mellan de två största blocken !!!

Regeringen fast inom alliansens budgetram