Löfven försvarar Peter Hultqvist – Hoppas misstroendevotum dras tillbaka

När Stefan Löfven talade på SSU:s kongress i dag tog han upp hotet om misstroendeförklaring som ligger kvar mot försvarsminister Peter Hultqvist när riksdagen återupptar arbetet i höst. Och statsministern hoppas att hotet ska dras tillbaka.

Red’s kom:
Löfven hoppas naturligtvis på att lyckas skrämma oppositionen till tystnad för att därmed kunna ge sken av att han vunnit en seger, men det finns inget som tyder på att oppositionen kommer att backa med tanke på att det redan är klarlagt att Peter Hultqvist inte fungerat i sin funktion som försvarsminister.

Löfven vill inte att Alliansen ska ”göra gemensam sak” med Jimmie Åkesson

– Om ett par veckor nu så får vi se, om Anna Kinberg Batra och de övriga partiledarna ska göra gemensam sak med Jimmie Åkesson.

Red’s kom:
Löfven ser inga problem i alla de fall där SD tyckt som Socialdemokraterna, men om SD tycker likadant som Alliansen i någon fråga så handlar det för Löfven alltid om att oppositionen ”gör gemensam sak med Jimmie Åkesson”.

Löfvens enda strategi är att försöka svartmåla SD och sedan anklaga Alliansen för att alliera sig med det parti Löfven ser som sin största konkurrent.

Löfven hoppas på en prestigeförlust för Alliansen
Om Alliansen skulle backa i sin misstroendeförklaring mot Peter Hultqvist så skulle det vara en prestigevinst för Löfven, men det finns inget som tyder på att så kommer att ske. Inte ens Annie Lööfs lilla tillägg att hon inte kommer att ändra sig om misstroendeförklaringen såtillvida inget nytt framkommer av relevans. Det finns ju inget som kan motsäga vad som redan bekräftats av regeringen och som misstroendeförklaringen baseras på.

KU kan inte rädda Peter Hultqvist
Vad KU kan komma fram till i framtiden kan i det för regeringen optimala fallet endast fastställa att situationen inte är ännu värre än vad vi redan vet (vilket den lär vara med tanke på den tystnad som lägrat sig över regeringen om vad som hänt).

Löfven tycker Alliansen hotar försvarsministern… ”i en orolig tid i en orolig omvärld”

– Då får vi se om de gör allvar av sitt hot om att rikta en misstroendeförklaring mot försvarsminister Peter Hultqvist i en orolig tid i en orolig omvärld, sa statsminister Stefan Löfven.

Red’s kom:
Hur många gånger har vi inte fått höra dessa floskler, försök till undanflykter, och försök att flytta fokus om ”orolig omvärld”? Stefan Löfven verkar bara bry sig om sin ”omvärld” om han kan utnyttja den för sin egen personliga vinning.
Det ska understrykas att Stefan Löfven och hans regering har en stor skuld i den oroliga omvärld – som inkluderar Sverige – genom att med sin politik locka hundratusentals välfärdsturister från Mellanöstern och Afrika att komma till EU och speciellt till Sverige.

Blir ”omvärlden” mindre orolig om försvarsministrar kan begå vilka fel de vill utan att behöva stå till svars för de fel som begås?

Är det ett ”hot” att förklara att man avser att rikta en misstroendeförklaring mot ett statsråd som begått fel?

Ansvarslöst, oseriöst och missbruk att rikta misstroendeförklaringar mot statsråd?

– Det vore ansvarslöst, det är helt oseriöst och det skulle vara ett missbruk av ett av de skarpaste verktygen som Sveriges riksdag har, fortsatte han.

Red’s kom:
Varför?

Löfven kör den vanliga vänsterretoriken där fakta bemöts med personligt tyckande, i brist på sakliga argument.

Dysfunktionell regering
Det har framkommit att S+MP-regeringen inte fungerat, inte ens i en krissituation, och att S+MP-regeringen t o m gjort allt de kunnat för att mörka vad som hänt. Mörkläggningen har sedan utvecklats även efter att missförhållandena i S+MP-regeringen avslöjats. Hur kan något vara värre?

Löfven vill inte ta ansvar
Att sedan ha mage att kalla det ”ansvarslöst”, ”oseriöst” och ett ”missbruk” att oppositionen uttalar sitt misstroende mot en av de huvudansvariga är anmärkningsvärt. Det visar att Löfven inte vill ta något som helst ansvar för varken de missförhållanden som gjorde att IT-skandalen uppstod eller för regeringens, ministrarnas och Löfvens mörkläggningar.

Är en icke fungerande regering bra för Sverige?

– Det här är inte bra för Sverige.

Red’s kom:
Regeringens agerande (brist på agerande) och mörkläggning är inte bra för Sverige. Däremot är det nog ganska bra att – i demokratisk ordning – inte precis vilka missförhållanden som helst kan råda i en regering utan att något görs åt detta.

Löfven vill inte att misstroende ska kunna riktas mot ministrar, i demokratisk ordning

Expressen skriver:
Under presskonferensen efter talet utvecklar han sitt resonemang och vidhåller att Alliansens handlande är oseriöst.
–  Det här är att missbruka det här verktyget, jag tycket det. Det är oseriöst att göra på det här viset. Vi kan inte ha en situation när en minoritetsregering hotas av det här hela tiden.

Red’s kom:
På vilket sätt ”utvecklar” Löfven sina anklagelser genom att upprepa vad han tidigare sagt?

Varför tycker Löfven att Sverige ska ha en situation där en regering och dess ministrar kan begå precis vilka fel som helst utan att riskera att behöva ta konsekvenserna av sitt handlande?

Löfven tycker att försvarsministern inte har något ansvar för Sveriges säkerhet

Försvarsministern har inget ansvar för något av de berörda departementen, det var det som skilde ut honom, säger statsministern om att Hultqvist sitter kvar.

Red’s kom:
I och för sig så är det primärt Stefan Löfven som har huvudansvaret, och där Löfvens roll därför särskilt måste granskas av KU och media, men faktum kvarstår;
DÄRFÖR SKA MISSTROENDE RIKTAS MOT HULTQVIST
Försvarsministern är ansvarig för försvarsdepartementet, och:
• Försvarsministern – där statsrådet Peter Hultqvist är chef för försvarsdepartementet – har ett huvudansvar för rikets säkerhet… som nu allvarligt riskerats pga S+MP-regeringen.
Det som kan ha utlokaliserats till främmande makt är bl a;
– register över militära fordon,
– svenska hemliga agenters identiteter (t ex personer som arbetar för försvarsmakten),
– svenska aktiva stridspiloters hemadresser.

• I mars 2016 informeras försvarsminister Peter Hultqvist (S) om säkerhetsbristerna.
• I början av januari 2017 får statsminister Stefan Löfven (S) och infrastrukturminister Anna Johansson (S), som ansvarar för myndigheten, vetskap om problemen.

Hultqvist tyst om IT-skandalen under minst 10 månader
Vem som informerade Stefan Löfven i januari 2017 (eller på vilket sätt) är det ingen som velat berätta, men även om det (mot förmodan) varit Peter Hultqvist så är det fastställt att Peter Hultqvist under tio månader inte informerat statsministern om den största säkerhetskrisen i modern tid i Sverige.

Löfven ser inget problem med att kommunikationen inte fungerar inom regeringen

– Om alla statsråd ska informera om alla statsråds departement blir det väldigt svårt. Det fungerar inte så, då har vi en fullständigt ohållbar situation.

Red’s kom:
Men hur fungerar det då, enligt Stefan Löfven?

Vattentäta skott på alla håll
Tycker Löfven att det ska finnas vattentäta skott mellan departementen, som det av allt att döma tydligen fungerar idag, och i så fall varför?

Tycker Löfven att det ska finnas vattentäta skott mellan departementen och statsministern, och i så fall varför?

IT-skandalen är flera departements ansvar
För många frågor finns det inga skarpa gränser mellan vilka departement dessa frågor tillhör. IT-skandalen är ett typexempel på ett ämne som otvetydigt hör till ett flertal olika departement, särskilt försvarsdepartementet, justitiedepartementet och näringsdepartementet, samt olika myndigheter (i detta fall Transportstyrelsen och SÄPO). För dylika frågor kan statsråden naturligtvis inte bara förutsätta att det är något annat departement som hanterar frågan.

Hultqvist tyst om IT-skandalen i det säkerhetspolitiska rådet
För det säkerhetspolitiska råd som Löfven inrättade, i vilket försvarsminister Peter Hultqvist (S) och hans statssekreterare ingår tillsammans med statsministern – har det bekräftats att IT-skandalen inte behandlats. Vad är det som gör att Peter Hultqvist inte tycker att det är relevant att ta upp den största säkerhetskrisen i modern tid i detta säkerhetspolitiska råd, som enligt uppgift sammanträder varje månad?
Kan en försvarsminister begå ett allvarligare fel än så här?

Löfven tycker inte det är ohållbart att intern kommunikation brister
Den ”fullständigt ohållbara situationen” (en av Löfvens favoritfloskler som han använder i tid och otid) tycks mest bestå av Löfvens regeringskonstellation, inkompetenta ministrar och icke fungerande intern såväl som extern kommunikation, samt regeringens totala enighet i att mörklägga vad som hänt.

Löfvens underliga svar på pressens frågor

Transkribering av vad Löfven sa (ord för ord) efter sitt tal på SSU:

– De har uttryckt det. Vi får se hur man fullföljer det, om man fullföljer det, jag säger fortfarande det är oseriöst, det är att missbruka ett av riksdagens skarpaste verktyg. Det är upp till dem, det är de som ska fatta beslut.

Red’s kom:
Finns det någon som gör så många upprepningar som Stefan Löfven? Dessutom genomgående av plattityder, floskler och oväsentligheter utan värde för debatten.

– Jag säger det igen, då får varje riksdagsledamot då fundera igenom om det här är av den art att man ska använda misstroendeförklaring.

Red’s kom:
För att S+MP-regeringen, med stöd av hela Vänsterpartiet, ska klara en eventuell omröstning krävs att minst 16 ledamöter från oppositionen röstar med regeringen.

Vad är det som är oseriöst?
– För det första så är det ju, försvarsministern, vi har förklarat det här, att försvarsministern har inget ansvar för någon av de här två myndigheterna, varken, varken Transportstyrelsen eller, eller SÄPO. Det har försvarsministern inget, det är inte hans område helt enkelt. Ja, det som skiljer ut.

Red’s kom:
Det är heller ingen som hävdat att Hultqvist ansvarar för Transportstyrelsen eller Säkerhetspolisen! Löfven vägrar bemöta och beakta det som de facto är försvarsministerns område, dvs rikets säkerhet.

Tycker Löfven inte försvarsministern har ett ansvar att varken informera statsministern eller att ta upp för landet kritiska frågor om rikets säkerhet i Löfvens säkerhetspolitiska råd?

Men han borde väl ha informerat vidare?
– Om alla statsråd ska informera om allas statsråd frågor, då blir det väldigt svårt.

Red’s kom:
Är det någon som hävdat detta?

Nu handlar det om en av de största frågorna man kan tänka sig, där t o m Löfven tidigare själv förklarat att han skulle velat ha denna information. Men nu verkar det som att Löfven istället föredrar att hållas oinformerad om vad som händer i Sverige.

– Man har sina ansvarsområden, och det är många frågor som, som passerar respektive ansvarsområde. Då måste man ha naturligtvis, ha den kontakten med respektive myndighet, respektive område. Men om alla statsråd dessutom ska hålla på på de andra statsrådens, då har vi en fullständigt orimlig situation. Det fungerar inte så. Utan det måste bygga på att man har sitt ansvarsområde.

Red’s kom:
Rikets säkerhet är försvarsministerns ansvarsområde, och det är försvarsministerns självklara ansvar att informera vidare till främst statsministern.

Har du någon ny försvarsminister på gång?
– Nej, vi är inte ens där än.

Red’s kom:
Fast vi är just där.

Finns det några tecken på att enskilda ledamöter skulle gå emot sina partiledare?
– Nej, det är ju för tidigt ännu. Riksdagen har inte ens samlats än. Så, men jag vill peka på det här för jag tycker att det här, det här är att missbruka det här verktyget. Jag tycker det. Det är oseriöst att göra på det här sättet. Och vi kan inte ha en sådan här situation när en minoritetsregering hela tiden ska hotas av det om man, om man överanvänder ett sådant här verktyg eller använder det när man har olika, olika politiska uppfattning.

Red’s kom:
SD:s och Alliansens, tillika folkets, uppfattning är att misstroendet är förbrukat pga att de aktuella ministrarna, inkl. Peter Hultqvist, misskött sina uppdrag och brustit i ansvar. Löfven säger här att om han tycker att ministrarna inte gjort något fel och därför har man ”olika uppfattning”. Bara om Löfven också tycker att hans regering gjort fel skulle misstroendevotum vara befogat, menar alltså Löfven.

Förutom Peter Hultqvist har oppositionen sagt sig vara redo att rikta misstroende mot ett eller flera statsråd angående tre skatteförslag från regeringen; flygskatten, ändrade regler för fåmansbolag och brytpunkten för statlig inkomstskatt.

– Det är därför jag tycker det är så viktigt att konstitutionsutskottet får göra sin uppföljning. Det är väl rimligt att KU gör det.

Red’s kom:
Det är inte rimligt att KU gör någon ”uppföljning”, men med tanke på vad som hänt är det ett måste att KU utreder vad mer som inte fungerar i S+MP-regeringen. Däremot kan KU:s utredning av IT-skandalen inte leda till att de fel Peter Hultqvist bevisligen begått blir ogjorda.

– Det är ju bra. Vi vill ju ha den granskningen för då, sedan kan man dra slutsatser.

Red’s kom:
Självklart vill inte regeringen, och särskilt inte Löfven, ha denna granskning (KU startar den 17 augusti sin granskning av regeringens hantering av säkerhetsskandalen på Transportstyrelsen).

– Eventuellt både personliga ansvar, men även vad som behöver förbättras, förändras.

Red’s kom:
Som en ny regering, utan Löfven?

Löfven är ingen talare. Han är ingen ”slug förhandlare”. Han verkar mest bara vara väldigt förvirrad.

KU kan inte rentvå Hultqvist

Den 28 juli sa Peter Hultqvist:Det vore bra om konstitutionsutskottet fick pröva detta. Då blir det belagt svart eller vitt om jag har begått något fel eller inte. Jag anser att jag inte har gjort det”. Men det är ju redan belagt – av Peter Hultqvist själv – att Hultqvist begått fel.

Peter Hultqvist sa då också att han konstaterade attvi kan redovisa detta för både allmänheten det som inte är sekretessbelagt och för utskottet också det som är sekretessbelagt. Men när det blev allt tydligare för allmänheten vilka allvarliga fel som begåtts så lade regeringen – inkl. Peter Hultqvist – locket på.Stefan Löfven

Källa: SR och Expressen.

Se även bl a:
Ygeman, Hultqvist och Anna Johansson ryker via misstroendeförklaring

Stefan Löfven chansar, låter misstroendevotum mot Peter Hultqvist röstas om

Regeringens mörkläggning av och lögn om IT-skandalen i Transportstyrelsen

Löfven ljög. Mörkläggningen av IT-skandalen på Transportstyrelsen fortsätter

Batra: Löfven har skadat Sverige med sin hantering av IT-skandalen

Ann Linde, Ygemans statssekreterare, fortsätter mörka IT-skandalen

Regeringens säkerhetspolitiska råd, endast PR-jippo av Löfven? – Med sammanställning av händelseförloppet för IT-skandalen från april 2015 t o m 27 juli 2017

Är regeringens plan att begrava informationen om IT- och mörkläggningsskandalen?

Lät du dig luras av DN/Ipsos undersökning om IT-skandalen?

Ygeman, Hultqvist, Linde och Löfvens statssekreterare KU-anmäls pga IT-skandalen


Förutsägelse om riksdagsvalet 2018

Sentio och YouGov pålitligaste opinionsinstitut – SD största parti


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Ygeman, Hultqvist och Anna Johansson ryker via misstroendeförklaring

Alliansen ville inte låta SD ta äran av att ställa misstroendevotum mot de tre ministrar – Anna Johansson (S), Anders Ygeman (S) och Peter Hultqvist (S) – som misskött sig (framför allt i den aktuella IT-skandalen på Transportstyrelsen) utan förklarade idag att de kommer att lämna in ett misstroendevotum mot inrikesministern, försvarsministern och infrastrukturministern.

Däremot vågar Alliansen inte lämna in misstroendevotum mot den som de facto är högst ansvarig för IT-skandalen, dvs Stefan Löfven. Vi får se vad han har att säga på sin presskonferens i morgon (vi kan vara säkra på att han kommer att uttrycka sitt hat mot Alliansen och SD, och anklaga dem för att försöka skapa en ”regeringskris”) , men om han är det minsta smart så föregår han händelseförloppet och meddelar att de tre statsråden kommer att bytas ut.

Men vi har inte glömt bort de tre krav som ställts på regeringen om höstbudgeten, där icke-vänstern säger sig vara beredda att lägga en misstroendeförklaring mot statsminister Stefan Löfven och/eller finansminister Magdalena Andersson (även om Annie Lööf (C) skyddar Magdalena Andersson av någon anledning) i det fall regeringen inte tar tillbaka sina planerade skattehöjningar.

Det spekuleras nu vilt om att Stefan Löfven kommer att kasta in handduken efter att hans regeringstid i princip bestått av en enda stor skandal från dag 1 till idag, för honom själv såväl som för hans S+MP-regering.

Genom att vägra involvera Sverigedemokraterna i ens så här viktig fråga så visar den alltmer krackelerande Alliansen att demokrati inte är deras starka sida. Decemberöverenskommelsen lever kvar i allra högsta grad:

IT-skandalen. Anna Kinberg Batra (M). PresskonferensAnna Kinberg Batra (M):
– Vi står här med anledning av den allvarliga säkerhetskris som vi har diskuterat under de senaste veckorna. Som är djup, som är allvarlig. Som betyder säkerhetskris där Sveriges säkerhet har äventyrats liksom för enskilda människor.
Det ser vi mycket allvarligt på. Det gör också regeringen, SÄPO-chef och överbefälhavare, vilket framkommit under de senaste dagarna.

När statsministern beskriver detta som ett haveri så är det som förvånar oss däremot är att det saknas politiskt ansvarstagande i regeringen för den här allvarliga krisen.

Under de senaste dagarna har vi i Alliansen begärt och kallat de ansvariga ministrarna till riksdagen för att redogöra för hur regeringens ansvarstagande har sett ut före och under den här krisen. Det har inte gett tillfredsställande svar.

Därför har i efter mötena i riksdagen igår gjort en samlad bedömning, och det är den vi står här och vill presentera för er.
Den landar i att vi från Alliansens sida tillsammans vill väcka misstroende mot de tre ansvariga statsråden för brister i ansvarstagandet i samband med säkerhetskrisen.
Det handlar då om Anna Johansson (S), Anders Ygeman (S) och Peter Hultqvist (S).

IT-skandalen. Annie Lööf (C). PresskonferensAnnie Lööf (C) om infrastrukturminister Anna Johansson (S):
– Det är ju ett historiskt, unikt, haveri på Transportstyrelsen. En generaldirektör som med berått mod har fattat beslut om ett lagbrott. Att gå ifrån befintlig lagstiftning som ska skydda rikets säkerhet och enskildas säkerhet. Enskilda som har drabbats och risk att främmande makt har fått känslig information.

Red’s kom:
Den på Transportstyrelsen som tog beslutet och som är ytterst ansvarig för vad som kan vara den största skadan någon orsakat i Sverige under modern tid, dvs Maria Ågren, uppbär fortfarande sin lön på 115 000 kr/mån (i alla fall fram till september, vad hennes fallskärm och andra ersättningar blir efter detta har inte redovisats). Det ska jämföras med de 70 000 kr hon fick i böter för något som borde rendera i ett fängelsestraff.
Regeringen hade kunnat stänga av Maria Ågren med omedelbar verkan, men Regeringskansliet har inte ansett att det finns särskilda skäl att begära att hon ska stängas av från sin nuvarande tjänst som generaldirektör vid Regeringskansliet med omedelbar verkan.

Det här kräver ju givetvis ett juridiskt ansvarsutkrävande. Det sköts inom rättsväsendet men det krävs också ett politiskt ansvarsutkrävande i detta. För det som har skett är ju ett flerdubbelt informationshaveri i regeringen. Flera statsråd har misskött sina ansvarsområden, underlåtit att föra information vidare. äventyrat Sveriges säkerhet och varit oförklarligt passiva istället för att vidta nödvändiga åtgärder. Det här behöver få konsekvenser här och nu.

Det är uppenbart att de här tre statsråden, Anna Johansson (S), Peter Hultkvist (S) och Anders Ygeman (S) har försummat sitt ansvar. Statsråden har inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att skydda rikets och enskildas säkerhet.

Dessutom har de underlåtit att informera riksdagen om Transportstyrelsens åsidosättande av lagstiftningen [Eufemism för ”ansvariga på Transportstyrelsens allvarliga lagbrott där generaldirektören mest får en knäpp på handen när den enda konsekvensen för henne är att få lämna sin post och betala en – för henne – struntsumma i böter (som säkert är helt försumbar i relation till det ‘avgångsvederlag’ hon får”]. Det kan ha hotat Sveriges säkerhet.

Det är ytterst ovanligt att misstroende riktas samtidigt mot tre statsråd i en och samma regering [Läs: Har aldrig hänt!]. Det grundas i att var och en struntat i att ta ansvar när de fått veta vad som har skett. Då tycker jag att det är vår plikt som folkvalda att snabbt och resolut markera att vi inte accepterar denna ansvarslöshet.

Motivering till varför vi riktar misstroende mot infrastrukturminister Anna Johansson (S):
Hon har ansvaret för Transportstyrelsen och trots detta har hon inte haft kontroll över den verksamhet som Transportstyrelsen har bedrivit, utan man har aktivt brutit mot lagar och utsatt Sverige och svenskar för uppenbara säkerhetsrisker. Något som kan ha fått konsekvenser som är långt värre än vad vi idag kan överblicka.

Dessutom har hon heller inte förmått att informera sig om vad som har inträffat och därför heller inte i tid kunnat informera statsministern [Statsministern informerades först i januari 2017, men av vem?].

Red’s kom:
Tjänstemän på Anna Johanssons departement kände till IT-skandalen, liksom hennes dåvarande statssekreterare. Anna Johansson har skyllt på en statssekreterare som fått sparken, men en minister måste ju ha ordning på sitt departement och ha klara rutiner för att all information går fram till ministern.

Den här typen av nonchalans och avsaknad av ansvar som Anna Johansson (S) har uppvisat i sin roll som statsråd är helt oacceptabelt.
Det sammantaget är en stark grund för misstroende, menar vi från Alliansens sida [och förmodligen nästan 100% av Sveriges befolkning, vänsterextremister undantaget].

IT-skandalen. Jan Björklund (L). PresskonferensJan Björklund (L) om inrikesminister Anders Ygeman (S):
– Vi kommer sannolikt aldrig att få reda på hur mycket information som kommit i orätta händer.
Transportstyrelsens generaldirektör sa (på presskonferensen) att det finns inga indikationer på att det kommit i orätta händer. Men det betyder ju inte att det inte har gjort det, som var och en förstår, när saker och ting läggs ut på nätet [???].

Det kan vara det största svenska säkerhetsläckaget sedan spionen Stig Bergling, för snart 40 år sedan.

Hela händelseförloppet från början till slut vittnar om en stor naivitet på många nivåer i den svenska statsförvaltningen. Tyvärr även den allra högsta [men ändå vill Alliansen inte misstro Stefan Löfven, vilket kan tyckas märkligt].

Det finns en naivitet i Sverige [i alla fall bland de rödgröna och Alliansen] när det gäller säkerhet och säkerhetsskydd. Medvetandet om detta var väsentligt större under det kalla kriget [dvs före datoriseringens tid, alltså helt andra förutsättningar än idag]. Sedan har det successivt medvetandet, engagemanget, kunskapen och intresset för den här typen av frågor sjunkit kraftigt [i alla fall bland de rödgröna och Alliansen].
Vi måste i Sverige lära oss igen att ta säkerhet på allvar [säger Jan Björlund som likt sina allianskollegor och S+MP-regeringen inte ser något problem med att släppa in och härbärgera terrorister i landet].

Motivering till varför vi väcker yrkande om misstroendeförklaring mot inrikesminister Anders Ygeman (S):
– Det finns fyra skäl.
1. Det första är att han är just inrikesminister. Det var en särskild ny post som inrättades i regeringen efter 2014 års val. Den inrättades för att samla säkerhetsfrågor, vid sidan om den militära, men säkerhetsfrågor i övrigt, under en ministerportfölj. En ministerpost som särskilt inrättades för att ha ansvar för säkerhet.
2. Det andra skälet är att till denna ministerpost så knöts, vilket Alliansen var kritiska till, den krisberedskapsenhet som tidigare lytt under statsministern. Den flyttades särskilt till inrikesministern. Den inrättades i sin tur efter haveriet med Tsunamikatastrofen [2004]. Då konstaterades det att det behövs en krishanteringsenhet i regeringen och den bör ligga centralt under statsministern. Det gjorde vi i Alliansregeringen när vi regerade. Men det första Löfven gjorde var att flytta den till Anders Ygeman, så han har alltså haft ett särskilt ansvar för krisberedskapshantering.
3. Det tredje skälet är att Anders Ygeman är en tung ledamot i regeringens säkerhetspolitiska råd. Det inrättades av Stefan Löfven och det var en bit in i mandatperioden i samband med någon ubåtskränkning. Det består av statsministern själv och några av de tyngsta ministrarna, bl a försvarsministern [Peter Hultqvist (S)] och inrikesministern [Anders Ygeman (S)].
Stefan Löfven svarar i interpellationsdebatt i riksdagen på vad det här rådet är till för, och då säger han ordagrant ”Rådet är ett koordinerande organ mellan de statsråd som förväntas ha mest inblandning i den här typen av frågor”. Rådet är ett koordinerande organ och det ska då ställas mot att Anders Ygeman och andra står och säger att; jag tog ansvar för mitt men tog inte ansvar för resten. Det är ett koordinerande organ. Hela syftet var just att man skulle tala med varandra om viktiga frågor. Detta säkerhetsråd har nu sammanträtt kring frågor om gängkriminalitet, men inte om detta haveri.
4. Det fjärde är, och det är det avgörande [Är inte varje punkt i sig avgörande?], att Anders Ygeman (S) haft kunskap om haveriet under ett års tid utan att informera statsministern, utan att informera ansvarigt statsråd, utan att informera riksdagen [Här glömmer Jan Björklund (L) att svenska folket inte heller informerats].

Red’s kom:
Anders Ygeman (S) skyller på Anna Johansson (S) trots att Anders Ygeman fått information av SÄPO om IT-skandalen sedan början av 2016.

Sammanfattningsvis, han är den som har ansvaret för säkerhetsfrågor i regeringen, han har fått kunskap i ett år om ett haveri som är mycket allvarligt som det beskrivs av statsministern, och han har underlåtit att agera på det sättet han borde göra.

IT-skandalen. Ebba Busch Thor (KD). PresskonferensEbba Busch Thor (KD) om försvarsminister Peter Hultqvist (S):
– Förtroendet är förbrukat.
Den här säkerhetskrisen har kommit att benämnas som ett haveri. Ett haveri på Transportstyrelsen. Men det är ett dubbelhaveri där allvarliga brister har skett i hanteringen på regeringskansliet.

Grunden för misstroendet mot dessa ministrar handlar både om bristande ansvar och om bristande omdöme i deras ämbetsutövning.

Vi kan ha olika politiska åsikter, självklart, det tillhör, men både riksdagen och det svenska folket har rätt att förvänta sig att statsråd tar sitt ministeransvar.
Dessa personer har försökt göra detta, och fortsätter försöka göra detta, till en fråga om formalia. Till en fråga om vilka som verkligen varit de rätta informationskanalerna och informationsvägarna. Men det här handlar inte om detta.

Detta är i grunden kännedom om kännedom om rena lagbrott. Det handlar om etik och ledarskap, och snarare bristen därav.

Peter Hultqvist (S) ansvarar för totalförsvaret i regeringen [och sitter i det säkerhetspolitiska rådet samt ingår i regeringens krisgrupp, men där Hultqvist inte tog upp denna fråga om IT-haveriet varken i rådet eller krisgruppen]. Trots att han, likt Anders Ygeman, fick information [av näringsdepartementet och justitiedepartementet] om säkerhetsbristerna i Transportstyrelsen i början av 2016 [i mars 2016, dvs två månader efter att Anders Ygeman fick informationen], samt att dessa säkerhetsbrister ansågs som mycket allvarliga, statsministern har påpekat detta i många omgångar, så avstod försvarsminister Peter Hultqvist ifrån att informera ansvarigt statsråd, att informera riksdagen, och han avstod från att informera statsministern [Precis som för Jan Björklund så glömmer Ebba Busch Thor (KD) att svenska folket inte heller informerats].

Det kan sägas mycket om detta men jag vill sammanfatta det som att det svenska folket förtjänar bättre. Förtroendet är förbrukat.

Anna Kinberg Batra (M):
– Sammanfattningsvis så väcker vi från Alliansens sida misstroende mot de tre närmast ansvariga statsråden, Anna Johansson (S), Anders Ygeman (S) och Peter Hultqvist (S).

Vi gör det för brister i ansvarstagandet i den allvarliga säkerhetskris som vi har sett under den senaste tiden. Och där vi under den senaste tiden sett det ena försöket efter det andra ifrån dem som borde ha det politiska ansvaret, försökt skylla ifrån sig på andra istället. Men ansvaret för rikets säkerhet åvilar regeringen. Regeringen ansvarar inför riksdagen.

Ansvaret för Sveriges säkerhet kan aldrig outsourcas till någon, utan måste tas. Det är därför vi utkräver det ansvaret.

Det som händer närmast nu, eftersom vi står här i juli och riksdagen inte är samlad, är att vi i våra riksdagsgrupper kommer att begära att talmannen [Urban Ahlin] kallar in kammaren för att kunna behandla vår begäran om misstroendeomröstning mot de här tre.


Infantil fråga till fel personer från journalist:
– Ni begär att tre av de tyngsta, eller i alla fall två av de tyngsta och en tredje, lämnar regeringen. Vad betyder det för regeringen? Kan den sitta kvar ens?

Anna Kinberg Batra (M):
– Det måste Stefan Löfven svara på.

Ännu en infantil fråga från samma journalist:
– Om Stefan Löfven inte gör vad ni vill, vad gör ni då?

Jan Björklund (L):
– Statsråden tvingas avgå om det är så att misstroendeförklaringen vinner majoritet i kammaren.

Ännu en infantil fråga från samma journalist:
– Vad tror ni statsministern gör i det här läget?

Anna Kinberg Batra (M):
– Det måste Stefan Löfven svara på.

Ännu en infantil fråga från samma journalist:
– Kan inte det här leda till en regeringskris?

Anna Kinberg Batra (M):
– Det måste ni fråga honom om. Vi står här för att Stefan Löfven försatt Sverige i en allvarlig säkerhetskris och det är för den vi nu utkräver ansvar för de närmast ansvariga statsråden.

Fråga från samma journalist:
– Har ni sinsemellan diskuterat hur ni ska hantera en eventuell regeringskris eller ett extraval?

Anna Kinberg Batra (M):
– Ja.

Fråga från samma journalist:
– Vad har ni kommit fram till?

Anna Kinberg Batra (M):
– Att de första vi måste prata med i så fall är självklart varandra.
Men den där frågan är helt upp till Stefan Löfven att svara på. Det är han som försatt Sverige i den här allvarliga säkerhetskrisen. Det är för det vi utkräver ansvar. Vill han orsaka en ny kris så får ni fråga honom om hur och varför.

Jan Björklund (L):
– Vi begär att de här tre statsråden avgår. Vi begär inte att regeringen som helhet avgår. Om regeringen och Stefan Löfven anser att de inte längre har kraft att regera Sverige så är det deras beslut. Oppositionen är naturligtvis alltid beredd på att något sådant kan inträffa.

Fråga från samma journalist:
– Det har tidigare funnits delade meningar mellan er hur man ska hantera en eventuell regeringskris. Om man ska ta över makten, hur ser ni på det nu?

Annie Lööf (C):
Låt oss inte blanda bort korten här. Det vi sagt är att vi riktar misstroende mot tre statsråd som uppenbart har brister i sitt ansvarstagande som statsråd. Det är mycket allvarligt det som har skett, och som vi har fått bevittna under de senaste dagarna. Det här är information som har varit inom regeringskansliet i snart två år utan att riksdagen fått denna information.

Då finns det ett antal verktyg som vi från riksdagens sida kan använda. KU-granskning är en sådan och den kommer ju att komma igång. En annan är just misstroendeförklaring mot enskilda statsråd och det har vi alltid varit beredda att använda [men inte varit intresserade av att göra] och idag gör vi det.

Fråga från annan journalist:
– Det här beslutet har fattats under alliansperioden. Vilket ansvar har ni?

Anna Kinberg Batra (M):
– Den som har orsakat en säkerhetskris här är Stefan Löfven (S) och de ansvariga statsråden och den regering som alltid har ansvaret för rikets säkerhet och för att gällande lagstiftning följs [utom – tydligen – när det gäller att utländska medborgare, t ex EU-migranter och afghanska/somaliska våldtäktsmän, följer lagarna. Där verkar ingen från varken S+MP-regeringen eller Alliansen vilja ta något ansvar].

Den här krisen började när statens myndighet bröt mot lagen, och när det sedan 2015, 2016 och framåt, inte har tagits politiskt ansvar av Sveriges regering, ansvaret för Sveriges säkerhet kan aldrig outsourcas till någon utan det ligger hos regeringen [Många har nog svårt att hålla sig vaken när Anna Kinberg Batra (M) pratar med alla upprepningar, floskler och intetsägande ord].

Annie Lööf (C):
– De myndighetschefer som vi partiledare fick träffa igår, och nu har de också varit tydliga även i andra mediekommentarer, det är inte att outsourcing är problemet.

Det handlar om att när man gör detta ska man följa den lagstiftning som finns i Sverige och de säkerhetsrutiner som är viktiga. Därför har ju SÄPO t ex begärt in säkerhetsanalyser av ett antal skyddsvärda myndigheter.

Det som är problemet här är att man [Medvetet!] fattat ett aktivt beslut om lagbrott. Att man gör avsteg från lagstiftningen, att man gör det som generaldirektör. Det skedde under våren 2015. Det är det som är fokus och pudelns kärna

Fråga (obegriplig) från annan journalist (kvinnlig):
– Det finns ju två olika frågor. Den ena gäller säkerhetskrisen, den andra gäller informationsgivningen. Ni väcker misstroende för både de frågorna. Går det att sortera dem i två faser, och är olika personer ansvariga för olika delar av det här som ni uttrycker det?

Anna Kinberg Batra (M):
– Det handlar ju om krisens vikt och djup och allvar, och därefter hur regeringen hanterat det.

Det här är en allvarlig säkerhetskris. Det har också bekräftats då av både regeringen och ansvariga myndigheter. Rikets säkerhet har äventyrats.

Säkerheten för enskilda människor, deras familjer, har äventyrats på ett sätt som vi alltså inte vet omfattningen av, men blotta den risken kan alltså ha försatt både oss och dem i fara. Därav att krisen är på fullt allvar och viktig att tas ansvar för, och därifrån har vi då tittat på, och försökt få svar på, inte minst i riksdagen under de senaste dagarna, det är vi som kallat ministrarna till riksdagen, på hur har då regeringen tagit ansvar under den här krisen, och inte fått tillräckliga svar, och fått svar av typen att ministrar hänvisar till varandra eller t o m skyller på en myndighet istället för att ta det politiska ansvaret som ligger hos regeringen och ingen annanstans, och det är därför vi gör det här ansvarsutkrävandet nu, hos de närmast ansvariga ministrarna då [Anna Kinberg Batra (M) har bara två lägen; antingen superkorta intetsägande meningar med långa pauser mellan ord och meningar eller oändligt långa utläggningar mer eller mindre helt befriade från frågeställningen].

Annie Lööf (C):
– Det är två parallella processer. Dels är det ju en juridisk process och den sköter ju rättsväsendet [Tveksamt!] och den har ju då landat i bl a ett strafföreläggande för generaldirektören [Varför inte fängelse?]. Där man brutit mot lagstiftningen.

Sedan är det politiskt ansvarsutkrävande, och det är därför vi står här idag. För att rikta misstroende mot de tre statsråd som på olika sätt har brustit i sitt ansvar gentemot riksdagen. Och att inte ha kontroll över sin egen myndighet, i det här fallet Anna Johansson (S).

Ebba Busch Thor (KD):
– Men det är svårt att göra en exakt distinktion och det är därför KU-anmälan mot Anna Johansson och statsministern ligger kvar och kommer att vara en viktig fortsatt process [KU-anmälningarna ska behandlas först våren 2018].

Här har vi gett tre olika redogörelser som har lite olika tonvikt beroende på om man haft direktansvar eller beroende på om man haft kunskap, kännedom, om att en generaldirektör aktivt fattat beslut att bryta mot lagen och ändå inte valt att agera vidare på frågan.

Fråga från samma journalist:
– Hur lång tid kan det ta innan riksdagen kan samlas för att rösta om denna misstroende…

Anna Kinberg Batra (M):
– Det vi tillämpar här är riksdagsordningens 6:e kapitel och 12:e paragraf. Då begär vi att talmannen kallar in riksdagen, och den begäran kommer vi skicka in inom den allra närmaste tiden. När den är inlämnad så ska talmannen kalla riksdagen inom tio dagar. Det är talmannen [Urban Ahlin] ni får fråga när i så fall ett sådant sammanträde ger rum.

Fråga från samma journalist:
– Vem väntar ni ska stödja denna förutom er?

Anna Kinberg Batra (M):
– Ja nu är det vi som står här. Men det har ju framkommit under de senaste dagarna att även fler partier varit mycket kritiska mot framför allt hur regeringen har brustit i ansvarstagande och kommunikation sinsemellan.

Red’s kom:
Alliansen är t o m rädd för att nämna SD, trots att det är SD som varit drivande i frågan om misstroendevotum mot alla tre statsråd som misskött sitt uppdrag.

Fråga från samma journalist:
– Väntar ni majoritet i riksdagen för detta?

Anna Kinberg Batra (M):
– Det känns som det är möjligt, ja.

– Vad förväntar ni händer efter att dessa tre avgår?

Anna Kinberg Batra (M):
– Att de avgår. [!!!]

– Ja men fortsättningen?

Anna Kinberg Batra (M):
– Den får ni fråga statsministern om. Det är hans regering.

– Finns det på kartan att statsministern skulle göra någonting i detta läge så att det inte blir verklighet av era misstroendeförklaringar?

Anna Kinberg Batra (M):
– Om ministrarna inte längre sitter kvar så faller ju naturligtvis frågan om misstroende mot dem. Då kommer ju den i ett annat läge. Men det är ju helt upp till regeringen, statsråden och statsministern.

Starkt vänstervriden journalist:
Det finns ju en del som kallat det här populism, alltså att ni går till så hårt angrepp [hårt?] mot de här statsråden. Vad säger ni om det?
Och vad har regeringskansliet gjort för fel, förutom den här informationshanteringen som ni, ja, är mest kritisk till?

Anna Kinberg Batra (M):
– Det här är en av Sveriges mer allvarliga säkerhetskriser under den tid jag varit politiskt aktiv det är därför vi utkräver ansvar för den och vi hittar inget ansvarstagande i regeringen, det är också därför vi tar det här ganska stora och ovanliga steget, det är helt och hållet det här det handlar om, det här handlar inte om oss eller om någonting i form, utan det här handlar om att ansvaret för Sveriges säkerhet är viktigt, vi är sårbara, det moderna samhället är sårbart, det digitala är sårbart, vi har en mycket orolig omvärldssituation, om då Sveriges regering inte tar ansvar för en allvarlig säkerhetskris i det här läget, då agerar vi, för vi tycker det är självklart att en regering måste ta det ansvaret fullt ut. [Puuuh]

Jan Björklund (L):
– Statsministern har ju själv kallat det här dels för ett haveri, dels att det är mycket allvarligt. Statsministern har själv beskrivit det både som att Sverige som nation och också enskilda medborgare har utsatts för risker.

– På Transportstyrelsen ja, men regeringskansliet som helhet, vad har de gjort för fel?

Annie Lööf (C):
– Regeringen svarar ju inför riksdagen och riksdagen har inte fått den information som sig bör. Regeringskansliet har vetat om det här under två års tid. Vi har hört ett antal presskonferenser. Vi har kallat statsråden till riksdagens utskott för att få mer information.
Den samlade bedömning som vi gör efter den information som vi har fått, det är dels att det är ett flerdubbelt informationshaveri inom regeringen, och där pekar vi ut tre ansvariga statsråd, de har brustit i sitt ansvar.

Det här handlar om att vi har tydliga argument, vi har kött på benen för att använda misstroendeförklaring mot just dessa tre utpekade statsråd. Den andra delen är ju den juridiska om vad som har skett på Transportstyrelsen, och den har haft en förundersökning och den har också lett till ett strafföreläggande för den ansvarige generaldirektören.

Starkt vänstervriden journalist igen:
– Den andra kritiken som finns den handlar om outsourcing och privatisering av IT-tjänster. Det har ni varit med om att driva igenom. Vad har ni själv för ansvar för det som hände på Transportstyrelsen?

Ebba Busch Thor (KD):
– Men det har aldrig tagits några beslut om att svensk lagstiftning ska frångås. Det är två helt olika saker. Det är viktigt att vi inte blandar ihop detta.

Diskussioner kring vinster och privatiseringar, det har vi nästan varje dag i svensk politisk debatt, men nu handlar det om att man haft kännedom som minister i Sveriges regering, som del av det säkerhetspolitiska rådet, om att en generaldirektör aktivt har fattat beslut om att bryta mot svensk lagstiftning.

Den informationen har de själva redogjort för, inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Hultqvist, att de har haft sedan våren 2016 och inte fört frågan vidare.

Red’s kom:
Men det kan inte beskrivas som annat än oerhört vårdslöst av politiker att ta beslut om att outsourca något som varje sunt tänkande människa begriper inte ska lämna landets gränser!

– Men utan beslut om outsourcing så hade det här inte hamnat i Tjeckien

Anna Kinberg Batra (M):
– Att svenska statens myndighet bröt mot lagen inträffade, såvitt vi förstår, 2015, då var Stefan Löfven (S) regeringschef och skälet till att vi står här idag med denna begäran är att det fortfarande inte tas politiskt ansvar för den här allvarliga säkerhetskrisen.

Annie Lööf (C):
– Det kommer ju alltid att finnas politiker, framför allt på vänsterkanten, som kommer att använda privatisering av företag som argument i en sådan här debatt, men det är ju inte det som är problemet och det säger ju också myndighetscheferna.

Vi kommer ju att kunna använda oss av en outsourcing av IT-drift för kanske inte allt men för väldigt mycket. Det finns en lagstiftning som skyddar det [Det måste finnas en lagstiftning som förbjuder outsourcing av säkerhetsklassad information].

Det finns säkerhetsrutiner som är viktiga att göra och den är ju viktig att göra även om det är myndigheten som hanterar den, för det är ju enskilda människor som i sin tur hanterar driften av detta, och det är säkerhetsklassade [Svenska? Eller nyanlända från Mellanöstern och Afrika?] personer som ska göra detta i vissa fall, och det har man brutit mot, och det är det som är problemet.


Försvarsminister Peter Hultqvist frågades igår ut i försvarsutskottet, inrikesminister Anders Ygeman frågades ut i justitieutskottet och statsministern träffade alla partiledare.

I regeringskansliet finns det ett säkerhetspolitisk råd, där sa Anders Ygeman klart och tydligt att frågan om IT-skandalen inte varit uppe. Anders Ygeman leder också en kriskommission, där har frågan inte varit uppe. Anders Ygeman sa att den information han hade var så sekretessbelagd [dvs den information som hela svenska folket nu vet idag] och hemlig så den kunde han inte fört vidare om han inte varit i ett speciellt rum där han kunde prata med statsministern om det. Sedan tillade Anders Ygeman att frågan inte var tillräckligt tuff för att lyfta frågan till statsministern, annars är SD beredd att väcka ett misstroendevotum mot statsministern själv.

Ministrarna har bara försökt rädda sina egna skinn.

Alliansen har hårt tryck sig på Sverigedemokraterna som sagt att statsministern måste ta bort de här statsråden innan riksdagen börjar i höst.

Vänsterpartiet har inte riktigt tagit beslut ännu, men har sagt att även de kan tänka sig att ställa upp på misstroendeförklaringen.

Alliansen har tillsammans med Sverigedemokraterna en majoritet i Sveriges riksdag och därför kommer en misstroendeförklaring att gå igenom.

Statsministern har nu att välja på att utlysa nyval eller tillsätta andra ministrar. Stefan Löfven kan välja att avgå och låta alliansen ta över. S+MP-regeringen kan också välja att göra en deal med Sverigedemokraterna (föga troligt!).

Paula Bieler (SD) skriver att;
Nu få vi se. Extraval eller inte. Och när svarar Löfven på det här?
Det är de alternativen de har som SD är inne på. Löfven är otroligt pressad.

Misstroendeförklaring, förklaring

En misstroendeförklaring är ett sätt för riksdagen att avsätta en regering eller ett eller flera statsråd.
Minst 35 ledamöter måste föreslå att riksdagen ska rösta om att göra en misstroendeförklaring för att omröstningen ska bli av.
För att någon ska avsättas krävs sedan majoritet (minst 175 röster, om alla röstar) i omröstningen i riksdagen.
Om riksdagen inte har förtroende för en minister måste ministern avgå.
Om riksdagen inte har förtroende för statsministern måste hela regeringen avgå eller utlysa extraval.

Det har hittills skett sju gånger sedan 1980.
– 1980, oktober: S och Vpk ville avsätta statsminister Thorbjörn Fälldin (C). Det röstades ner med en enda röst, 175 mot 174.
– 1985, februari: M, Fp och C ville avsätta utrikesminister Lennart Bodström (S). Det röstades ned med 182 mot 160 ledamöter.
– 1996, 1998, 2002: Göran Persson (S) har fått tre misstroendeförklaringar mot sig. Han klarade sig med stora siffror varje gång.
– 2015, jan, okt: Sverigedemokraterna drev två misstroendeförklaringar under året. En mot Stefan Löfven (S) och en mot Magdalena Andersson (S). Båda röstades ned – men många i riksdagen (från allianspartierna) avstod från att rösta (Ja=43, Nej=137, Avstår=120, Frånvarande=49).

Två gånger har själva hotet om en misstroendeförklaring lett till att en regering respektive en minister avgått.

Varför riktar man inte misstroendeförklaring mot Stefan Löfven?
– Statsministern har inte haft den här informationen utan det är de tre ministrarna som bär ansvaret för vad som hänt.

På denna fråga svarar Anna Kinberg Batra (M):
– Stefan Löfven har förstås det yttersta ansvaret för att hela regeringen kollektivt fungerar  och jag är inte nöjd med hur han har gjort det heller, vi är mycket kritiska mot hur han har tagit ansvar, hur han skött det här och det här visar ju varför Sverige behöver en ny regering som bättre tar ansvar för rikets säkerhet. Men nu väcker vi misstroende mot de tre närmast ansvariga statsråden.

Ordförande i justitieutskottet Thomas Tobé sa igår morse att han trodde att regeringen försökt mörklägga det här, att det inte skulle komma ut. Vad säger du om det?
– Varför det här kunnat vara utanför publik kontroll, utan vår vetskap så länge, varför inget sa något till statsministern eller sedan till oppositionen och riksdagen under så lång tid, det har vi inte fått veta och ingen har heller klivit fram och tagit det politiska ansvaret och nu begär ju vi att de här tre gör det, svarar Anna Kinberg Batra undvikande på frågan.

På Transportstyrelsen har man sagt att det fanns en press från regeringen att denna affär skulle gå igenom. Kan det finnas något annat som gör att regeringen handlar så konstigt?
– Jag vill inte spekulera i varför, men visst är det märkligt att ingen kan svara på hur det här har gått till under två års tid när det är en så allvarlig säkerhetskris som det är frågan om. Vi kommer aldrig backa från ansvaret för rikets säkerhet, svarar Anna Kinberg Batra, på sitt sedvanliga undvikande sätt.

Källa: SVT


Komplettering i Aktuellt

Jan Björklund, handlar det bara om att plocka politiska poäng?
– Om de här tre personerna inte varit statsråd utan haft en annan chefsfunktion och varit anställda som chefer istället för att vara utnämnda statsråd så hade de kunnat få avsked på blankt papper efter vad de har gjort. Pga grovt tjänstefel. Det finns ingen anledning att se mellan fingrarna bara för att det är politiker. Man måste ta ansvar när man gör så flagranta tjänstefel som de här personerna har gjort. Två av dem har haft omfattande kunskaper om vad som skett under lång tid men inte ingripit. Den tredje har haft det formella ansvaret men inte haft koll. Alla de tre sakerna är grund, menar vi, för att man inte ska vara statsråd.
– Man får ta ansvar när man gör väldigt grova tjänstefel också som hög chef, också som statsråd.

Ebba Busch Thor, varför inte invänta konstitutionsutskottets granskning?
– Därför att detta är en fråga om förtroende. Misstroendevotum handlar om huruvida riksdagen har förtroende för statsråd i Sveriges yttersta ledning i regeringen. Där kan vi konstatera, efter de möten som hållits förra veckan där vi kallat ministrarna till riksdagen, möte som hållits den här veckan, och möte som vi höll med statsministern igår, att vi har tillräckligt med information för att säga; Förtroendet är förbrukat.

Men om KU kommer fram till att Anders Ygeman och Peter Hultqvist var helt oskyldiga, de gjorde vad de kunde. Hur kan ni vara säkra på att ni inte står med skägget i brevlådan i slutändan?

Red’s kom: Det har förklarats gång på gång under dagen!

Annie Lööf:
KU tittar på om det begåtts konstitutionella fel. Sedan finns det också misstroendevotum som vi nu använder och som inte handlar om konstitutionella fel utan som handlar mer om brister i ansvar, olämplighet eller helt enkelt att vi saknar förtroende.

Varför var det så bråttom?
– Därför att det här händer nu. Här är Sverige mitt i en säkerhetskris av historiska proportioner. Bla, bla, säger Anna Kinberg Batra (det är meningslöst att återge alla meningslösa upprepningar helt utan värde för något).

Om ni agerar så här snabbt är det väl inte märkligt om det uppfattas som att bi vill plocka politiska poäng?
– Det är viktigt att agera snabbt. Bla, bla, säger Anna Kinberg Batra (M).

– Kunskap om detta har funnits på regeringskansliet under nästan två år. Därtill sitter alltså statsministern på presskonferenser och i möten med oss och säger att det är okej att ministrar i hans egen regering har kunskap om att en generaldirektör aktivt fattat beslut om att frånträda svensk lagstiftning, och han säger att han inte tycker att det är ett problem att generaldirektören fått sitta kvar så länge och att han har oförändrat förtroende för dessa personer, säger Ebba Busch Thor (KD)

– Anledningen att vi har just tre på bordet, det handlar om att vi gått in i sakförhållandena. Vi har fått information. Vi har motiverat varje statsråd varför vi saknar förtroende för dem. Vad de har brustit i. Några har underlåtit att informera. Några har underlåtit att få information. Det värsta är att man inte informerat oss i riksdagen. Vi har haft en regering som vetat om det här under minst sju månader utan att vi från riksdagens sida fått information.

Annie Lööf är du beredd att sätta dig i en regering med stöd av Sverigedemokraterna efter det som har hänt? [En fråga Annie Lööf fått många gånger och aldrig kan hon ge ett vettigt, begripligt svar]
– Nej, det är vi ju inte. Men det handlar inte om regeringsfrågan. Jag utgår från att Stefan Löfven entledigar de här tre statsråden. Gör han inte det då kommer ju vi fyra att lägga fram en misstroendeförklaring i riksdagen som det kommer att bli en omröstning om [och som kräver stöd av SD för att gå igenom]. Då kommer riksdagen att avsätta dessa tre statsråd [Under förutsättning att SD stödjer den krackelerande Alliansen].
– Om det är så imorgon att regeringen avgår då kommer vi i Alliansen att sätta oss att ta nästa steg i den här frågan. Där har vi lite olika ingångar, men jag är helt övertygad om att vi kommer att komma överens.

Ni måste ju då regera med stöd av Sverigedemokraterna.
– Jag är absolut övertygad om att vi kommer överens då, och det är de här kollegorna jag skulle ringa först i det där läget, säger Anna Kinberg Batra

Red’s kom:
Vilket alliansens partiledare måste enigt säga i detta politiska spel, men dels förtjänar Allianspartierna kanske inte att regera (särskilt med tanke på den kris de försatt Sverige i) och dels kan denna enighet snabbt spricka och dels kanske SD tycker annat och då kan inte Alliansen regera (särskilt inte efter valet 2018 när KD är borta och SD är det största partiet). Så enkelt är det. Alliansen lever i förnekelse och de hoppas att väljarna är korkade och ska tycka det är ok att Alliansen kör över demokratin i Sverige.

– Det är med Alliansen som jag vill ta ansvar och det är med Alliansen jag vill regera och ta ansvar för rikets säkerhet. Bla, bla, säger Anna Kinberg Batra.

Se även bl a;
Stefan Löfven chansar, låter misstroendevotum mot Peter Hultqvist röstas om

Regeringens mörkläggning av och lögn om IT-skandalen i Transportstyrelsen – Regeringen höjde Maria Ågrens (f.d generaldirektör vid Transportstyrelsen) lön med 3 500 kr/månad (dessutom retroaktivt) under tiden som polisens utredning av henne pågick. Hon behåller dessutom sin nya lön tills vidare, trots att hon till slut, efter medias reaktioner, sparkats


Förutsägelse om riksdagsvalet 2018

Sentio och YouGov pålitligaste opinionsinstitut – SD största parti


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Förutsägelse om riksdagsvalet 2018

Vi får ofta höra att ”mycket kan hända” innan valet 2018, men är det verkligen så? Här nedan beskrivs hur rösterna sannolikt kommer att fördelas, vilka partier som blir störst, och vilka två tänkbara regeringsalternativ det finns.

1. Oavsett vilken regering det blir efter valet 2018 så kommer varken V eller MP att ingå i nästa regering (även om MP lyckas klara sig över 4%-spärren, vilket i sig inte känns särskilt sannolikt idag).

2. KD trillar under 4%-spärren.

3. Liberalerna lyckas hålla sig kvar strax över 4%-spärren.

4. Socialdemokraterna gör sitt sämsta val i modern tid.
Men Stefan Löfven biter sig fast som partiledare (Löfven vill gärna behålla sin lön som är större än vad t ex Frankrikes, Storbritanniens, Tysklands, Italiens, Rysslands och Japans statsledare har).

5. Socialdemokraterna kommer att bli i princip jämnstort med Sverigedemokraterna.
Det kommer inte att skilja nämnvärt, men vilket av dessa partier som blir det största är svårt att säga idag (även om det lutar en hel del mot att SD blir Sveriges största parti).

6. Centerpartiet och Socialdemokraterna får färre röster än vad opinionsinstituten uppgett.

7. Sverigedemokraterna får fler röster än vad opinionsinstituten (förutom Sentio & Yougov) uppgett.

8. Alliansen upphör som block.
Dvs Löfvens våta dröm – att Alliansen ska splittras – uppfylls (dock inte något som Löfven kan ta åt sig äran för på något sätt).
Allianspartierna (M+C+L) kommer inte att kunna bilda regering ihop eftersom det skulle bli en alldeles för svag minoritetsregering.

9. Väljarna kommer att hållas i okunskap till efter valet om vilka partier som är beredda att samregera med vilka andra partier.
Det känns odemokratiskt att väljarna inte får veta vilket parti man kan få med på köpet när man lägger sin röst.

10. Fi kommer inte att ta sig över 4%-spärren.
Feministiskt initiativ kommer att få färre röster än i valet 2014 (där de fick 3,1%).

11. Socialdemokraterna och Moderaterna kommer inte att bilda regering ihop
De vet att det skulle bli i det närmaste dödsstöten för bägge partier om det sker. Dessutom skiljer sig partiernas syn på hur Sverige ska drivas alltför mycket från varandra vilket gör att en total låsning skulle uppstå i ett antal olika frågor.


Vilken regering får Sverige 2018?

Partier som kan bilda regering ihop 2018 är alltså (i storleksordning, där 1 & 2 är jämnstora);
1. Socialdemokraterna
2. Sverigedemokraterna
3. Moderaterna
4. Centerpartiet
5. Liberalerna

TÄNKBARA ALTERNATIV (minoritetsregeringar):

A. Moderaterna + Sverigedemokraterna, troligen med Anna Kinberg Batra som statsminister (trots att SD får fler röster än M). Men Jimmie Åkesson kan bli aktuell som statsminister om han så önskar, särskilt om SD blir Sveriges största parti.

B. Socialdemokraterna + Centerpartiet, med Stefan Löfven som statsminister.
Detta regeringsalternativ kommer i sådant fall att bli kaotiskt, inte minst med tanke på att Löfven & Lööf tycker riktigt illa om varandra (vilket knappast kan ha undgått någon) där de kan närmast definieras som bittra fiender. S-politiken är dessutom markant olik C-politiken i vissa delar.
Det parti som samregerar med S blir per automatik uträknat till efterkommande val, eftersom en klar majoritet av det samregerande partiets väljare kommer att se detta som ett stort svek. Så S+C är en mycket osannolik kombination.

En röst på Socialdemokraterna innebär också en röst på extremistpartierna (Vänsterpartiet och Miljöpartiet) eftersom de är de enda som i alla fall till viss mån kan och vill stödja Socialdemokraterna. Löfven vill inte vara ärlig om detta, men vi vet att efter riksdagsvalet 2018 så är det detta erbjudande som riksdagens talman kommer att få av Löfven (om han inte inser att loppet är kört och ”abdikerar”) som regeringsförslag: S+extremistparti.

LIBERALERNA
Liberalerna kan dyka in som stödparti till bägge alternativen (även om Jan Björklund står närmare S och idag tar avstånd från SD). Birgitta Ohlsson (L) utmanar Jan Björklund som partiledare, men har inte en chans att ta över. Birgitta Ohlsson (L) saknar karisma och står alltför långt till vänster. Om hon håller sitt löfte kommer hon att avgå.

Om Liberalerna är smarta – och inte vill gynna Löfven – så kommer de att vara mycket tydliga med att något samregerande med Socialdemokraterna är uteslutet.
Att inte ge ett otvetydigt besked om detta är ett hån mot väljarna, som har rätt att veta var Jan Björklund står i denna fråga.

MAJORITETSREGERING 2018?
Ev. kan SD+M+L bilda en majoritetsregering, men lite för tidigt att spekulera om i detta skede.

SD:S VILLKOR FÖR ATT INGÅ I REGERING
SD kommer att ställa en rad grundläggande krav för att ingå i en regering. Var och kan säkert själv lista ut vilka en del av dessa krav kommer att vara.

SD SOM VÅGMÄSTARE
Beroende på hur många röster SD får kan SD välja mellan att stå utanför regeringen och agera som vågmästare istället (vilket dessutom är det givna alternativet om SD inte får igenom sina grundläggande krav för att ingå i en regering). Det mest sannolika är att SD fortsätter som vågmästare om de inte kan bilda en majoritetsregering med andra partier. SD kan förmodligen påverka mer i rollen som vågmästare och riskerar då inte att drabbas av strider och konflikter mellan partierna.

VAD KAN PÅVERKA VALRESULTATET 2018?
Det som troligast kan påverka utfallet i valet är hur mycket tid respektive parti (främst S, C, L) lägger på att försöka smutskasta sin huvudmotståndare, dvs SD. Smutskastning av den typ partiledarna ägnat sig åt (även i Almedalen) kommer bara att slå tillbaka på respektive parti. En klar majoritet (exkl. de som röstar på extremvänstern, dvs V och MP) är idag säkert väldigt trötta på att höra dessa smutskastningar och personangrepp utan substans.

DEN STORA JOBB-BLUFFEN
Om högerpartierna avslöjar sanningen om jobben i Sverige kommer detta säkert att markant minska intresset av att rösta på Socialdemokraterna. Dvs hur mycket arbetslöshetssiffrorna hålls nere genom särskilda subventioner och särskilt genom det stora antalet som ägnar sig åt inte konstruktiva ”välgörenhetsjobb” med att hantera migranter. Dessutom har allmän värnplikt återinförts, vilket kommer att ge skenbart bättre resultat för ungdomsarbetslösheten.
Se: Är arbetsförmedlingens uppdrag att fiffla med statistik om nyanlända?

Det är också dags att slå hål på myten att det är så många utlandsfödda som jobbar inom vården. Svar krävs främst på följande frågor;
1. Hur många inom vården kommer från Afrika och Mellanöstern inom vilka yrkeskategorier (uppdelat på läkare, sjuksköterska. undersköterska, tandläkare, övrig yrkeskategori som kräver minst två års utbildning och resten)?
2. Hur stor andel av dessa har fått sin utbildning i Sverige?
3. Vilka är de fem länder flest av dessa kommer från uppdelat på läkare, sjuksköterska. undersköterska, tandläkare, övrig yrkeskategori som kräver minst två års utbildning och resten?

VARFÖR RÖSTA PÅ PARTI SOM INTE VILL SAMARBETA?
Att göra som Annie Lööf och säga att hon aldrig kommer att samarbeta med SD eller – inte lika tydligt – med S visar egentligen bara en enda sak: Annie Lööf är mer intresserad av att leka i sandlådan än att vara med och försöka påverka landet i den riktning Centern tror är rätt.
Sverige behöver politiker som är mer intresserade av att verka i landets intresse än i att driva sin interna partipolitik.

Lööf + Löfven = Sant?
Precis som för Jan Björklund måste Annie Lööf ge ett otvetydigt besked om ifall ett samregerande med Socialdemokraterna är uteslutet eller ej. Väljarna har rätt att veta var Annie Lööf står i denna fråga innan de går till valurnorna.
Om väljarna inte får ett besked måste det tolkas som att Annie Lööf vill ta makten tillsammans med Löfven, dvs två personer med den sämsta tänkbara personkemin där bägge brister i förmågan att vara flexibel och att förhandla. Lööf + Löfven saknar alla förutsättningar för att kunna fungera ihop.

CENTERPARTIET
Man ska komma ihåg att de väljare som tillkommit (inte minst från MP) till Centerpartiet sedan valet 2014 (då C fick 6,1%) säkert är väldigt lättflyktiga. Enligt opinionsinstituten varierar stödet för Centern mellan 11 och 13%. Här finns den största möjligheten för övriga partier att locka till sig väljare. För den som så önskar torde det vara ganska enkelt att slå hål på Centerns resonemang och dubiösa politik, och visa att Centern inte sitter inne med fungerade lösningar för Sveriges framtid.

Vågar Moderaterna ta striden mot Centerpartiet?

ANNIE LÖÖF
Annie Lööf (C) hyllar några av den iskalla egoismens och nyliberalismens främsta företrädare, t ex Ayn Rand och Margaret Thatcher (Margaret Thatcher var emot fackföreningar, var mot arbetarrörelsen, hyllade diktatorn Augusto Pinochet, ville bevara dödsstraffet i UK, var för kapprustning samt hyllade individualism och egoism).
Annie Lööf gjorde sig känd för att bl a argumentera för införande av platt skatt för arbete (lägre skatt för höginkomsttagare, vilket leder till kraftigt sänkta inkomster för stat, kommuner och landsting och klyftorna i samhället ökar). Annie Lööf har motionerat i riksdagen om att rika och fattiga ska beskattas lika (där hon skriver bl a ”En slopad statsskatt är ett första steg i riktning mot ett mer rättvist skattesystem”. Annie Lööf vill också avskaffa lagen om anställningsskydd, inskränka strejkrätten, införa marknadshyror, sälja ut SVT och SR, samt att Sverige ska gå med i NATO. Hur många av de som röstar på C känner till detta?

PROFETIA
Ovanstående är min profetia (juli 2017) över vad som kommer att hända i samband med riksdagsvalet 2018. Kom gärna ihåg denna sida till valet, kanske även för att planera var du ska lägga din röst, om du är osäker på detta idag. Så att din röst inte blir ”bortkastad”.

FALSKA FREDRIK & LÖGNAKTIGA LÖFVEN
Sverige har haft två statsministrar på raken de senaste åren som varit de med råge sämsta statsministrarna i Sveriges historia.

Först Fredrik Reinfeldt med sin dolda agenda om öppna hjärtan och öppna gränser. Sedan en ständigt ilsken och hatisk Stefan Löfven som inte tycks ha några som helst hämningar i att ljuga (vare sig det är om IT-skandalen, om SD eller något annat).

Om det inte får varje sunt tänkande människa i Sverige att tänka till (och om) innan katastrofen är ett faktum, och Sveriges ekonomi kraschar, så vet jag inte vad som krävs. Men om Sverige ska fungera så krävs det nog att 2018 års val mycket tydligt visar att det inte är politisk korrekthet som ska styra landet.Almedalsveckan
Se även bl a;
98 % av Sverige ogillar S+MP

S+MP-regeringen ett ledarskapsmässigt haveri – Migrationspolitik saknas

Socialdemokraternas plan för flyktingar

Sanningen om konsekvenserna av invandringen som Löfven, Lööf & Lövin förespråkar

Stefan Löfven, gör din plikt!

Stefan Löfven erkänner för SVT att han ljög om SD:s budget

SD’s och Moderaternas förslag blev ok när regeringen föreslår samma sak


12% av moderaterna tycker annorlunda än SD

Moderaterna ändrar sig om migration

Bara forskningen kan bota Moderaterna


Centerpartiets kontroversiella mål

Centerpartiet vill omvandla alla asylsökande till arbetskraft

Centerpartiets integrationspolitik

Annie Lööfs vänstervridning av Centern – Fri invandring

Centern vill ge alla från Afghanistan asyl i Sverige oavsett asylskäl


Folkpartiets nya villkor för invandrare


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Stefan Löfvén surar över tillkännagivanden

Löfven är besviken på oppositionen. Men det S-ledaren kallar ”gnäll” är en riksdagsmajoritet som inte stöder hans politik. Det är dags att han börjar förhålla sig till den.

Löfven inte lärt sig att en politisk förhandling inte är som en facklig

När Stefan Löfven tillträdde som partiledare var det mycket tal om hans goda förhandlaregenskaper och erfarenheter från tiden som ledare för IF Metall. Men en politisk förhandling är inte som en facklig: i politiken har inte alla inblandade viljan att nå en uppgörelse. Detta borde statsministern ha lärt sig vid det här laget.

Det är bara käbbel

Det är bara käbbel.” Löfvens kommentar i den tv-sända valdebatten har kommit att prägla hans tid i regeringskansliet. I torsdagens DN upprepar han budskapet, men den här gången med andra ord: ”Oppositionen kan välja: endera sätter man sig i ett hörn och bara gnäller eller så är man med och formar besluten.

Red’s kom:
Stefan Löfven säger, ”Vill man ha ett inflytande så är man hjärtligt välkommen.” och menar med det att hela oppositionen ska rätta in sig i ledet och följa Socialdemokraternas vilja. Är det ”inflytande”? Eller är det inflytande som nu att kunna bestämma inriktningen på politiken genom tillkännagivanden?

Är det gnäll att inte tycka som Löfven?

Det statsministern kallar att sitta i ett hörn och ”gnälla” handlar om att en riksdagsmajoritet inte stöder regeringens beslut.

Utsträckt hand – hytter med näven åt tillkännagivanden

Anledningen till att han åter hytter med den näve han själv kallar en utsträckt hand, är att det just nu regnar tillkännagivanden. Oppositionen har redan slagit rekord i grenen där uppmaningar skickas från riksdagen till regeringen om hur man ska agera i specifika frågor.

Red’s kom:
Oppositionen – de borgerliga tillsammans med Sverigedemokraterna – har så här långt ställt 42 krav på regeringen som riksdagen klubbat igenom.

På så sätt har också regeringens förslag om alltifrån slopat överskottsmål till obligatorisk gymnasieskola bromsats.

S+MP-regering på 38% kan inte ha total makt

Löfven tycks ha glömt bort – kanske efter att med Decemberöverenskommelsen ha fått möjlighet att lotsa sina budgetar genom riksdagen – att han leder en regering som inte samlar mer än 38 procent.

Löfvens ansvar att få stöd för förslag

Det är ändå i alla andra frågor upp till honom, ingen annan, att försäkra sig om att det finns stöd bakom förslagen.

Oppositionen kommer inte stödja S+MP-regeringen att driva vänsterpolitik

Så länge Löfvens bild av samarbete är att andra partier ska hjälpa honom att driva S-politik kommer ”Samarbetsregeringen” att fortsätta ha svårigheter att leva upp till vad den kallar sig.

Löfven kommer inte att bry sig om tillkännagivanden

Tillkännagivandena är visserligen inte rättsligt bindande och Löfven hymlar inte med att han inte avser att bry sig särskilt mycket om dem. Men hans attityd är inte riskfri: Om en riksdagsmajoritet inte är nöjd med regeringens hantering kan misstroendeförklaring riktas mot enskilda statsråd eller hela regeringen.

Red’s kom:
En misstroendeförklaring kan i sin tur leda till att ansvarig minister får lämna sin post.

I det fall oppositionen inte riktar misstroendeförklaring mot ansvarig minister så kommer förtroendet att minska för oppositionen. Detta eftersom tillkännagivandena då bara kommer att uppfattas som spel för galleriet. Samma om misstroendeförklaringarna inte leder till att ministrar får avgå.

Skola, sjukförsäkring, vård samt brott och straff

Störst problem att få igenom sin politik har regeringen kring skolan, sjukförsäkringen, vården och i frågor som rör brott och straff.

Riksdagen har gett justitieministern bakläxa på 12 punkter

Justitieminister Morgan Johansson har fått inte mindre än tolv punkter där riksdagen har gett honom bakläxa.

Justitieministern reagerar konstruktivt i motsats till statsministern

Men till skillnad från Löfven är Johanssons reaktion både konstruktiv och rimlig. Han meddelar att han ska tackla riksdagens uppmaningar genom att bjuda in oppositionen till samtal. Det är det naturliga svaret för den som inser att det parlamentariska läget kräver både ömsesidighet och flexibilitet.

Dags för Stefan Löfven att sluta tjura

Ska Löfven lyckas få någonting gjort under sin tid vid makten är det dags att sluta tjura och börja prata, men då inte med journalister om hur hopplösa de han säger sig vilja samarbeta med är.

Vill Stefan Löfven inte vara med och forma besluten?

För att parafrasera statsministerns formulering: antingen sitter man och gnäller i ett hörn på regeringskansliet i tre dryga år till, eller så är man med och formar besluten.

Att fyra år av destruktiv dragkamp mellan riksdag och regering inte är bra för Sverige säger sig självt.

Red’s kom:
Men kanske bättre än att S+MP-regeringen har fria tyglar att göra vad de vill med Sverige?

Tillkännagivanden för att visa att DÖ bara gäller budgeten

Rekordet i tillkännagivanden handlar dock inte bara om att regeringen inte arbetar tillräckligt hårt för att få stöd för sin politik. Det är också en konsekvens av att oppositionen är ovanligt mån om att visa att Decemberöverenskommelsen minsann inte gäller annat än budgeten.

Efter månader av utskällningar inom de egna partierna har de borgerliga ledarna ett stort behov av att visa att de inte tänker lämna walkover. Därför är de nu extra och ibland onödigt besvärliga.

När regeringen tar sig friheter som den saknar mandat för är det helt legitimt att riksdagen sätter den på plats. Men det finns andra frågor där det är uppenbart att Allianspartierna är mer intresserade av att sabotera för regeringen än att driva igenom sin egen politik.

Löfven duktig att sabotera för sig själv

Allianspartierna har nu chansen att prioritera och slipa på den egna politiken i stället för att av gammal vana visa enad front för att göra Löfvens tillvaro besvärlig. Det gör han bra på egen hand.Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2015-05-22
Se även bl a;
Stefan Löfven surar för att han inte får som han vill


Löfven har fått storhetsvansinne


Stefan Löfven i topp i årslön bland världsledarna


Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar

Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan

Utsträckta händer ej seriöst menat

Varför vill Löfven inte samarbeta?


Stefan Löfven ljuger och försöker manipulera

Syrier inte högutbildade även om de är mer utbildade än Stefan Löfven

Stefan Löfven erkänner för SVT att han ljög om SD:s budget

En rolig historia:
Snövit, Stålmannen och Pinocchio var ute och gick på stan en vacker vårdag då de fick syn på en färggrann skylt med texten: ”Skönhetstävling – vem är den vackraste kvinnan i världen?”

– Jag anmäler mig, sa Snövit och gick in. Efter en halvtimme kom hon ut.
– Nå, hur gick det?, undrade Stålmannen och Pinocchio.
– Jag vann! Första pris! Vad trodde ni?, svarade Snövit.

De fortsatte sin vänskapliga promenad och fick syn på en annan skylt med texten: ”Styrketävling – vem är världens starkaste man?”.

– Jag anmäler mig!, utbrast Stålmannen och gick in. Efter en timme kom han ut med svettpärlorna rinnande ner från pannan.
– Nå, hur gick det?, undrade Snövit och Pinocchio.
– Jag vann! Första pris! Puh! Vad trodde ni?, svarade Stålmannen.

Det brokiga gänget fortsatte sin promenad och fick snart syn på en ny skylt. Denna gång med texten: ”Tävling – vem är världens störste lögnare?”

– Den här tar jag lätt! Vänta här en liten stund, sa Pinocchio kaxigt och gick in. Efter nästan två timmar kom han ut med den längsta näsan han någonsin haft.
– Nå, hur gick det?, undrade Snövit och Stålmannen. Pinocchio svarade uppgivet:
– Vem fan är Stefan Löfven?Stefan Löfven, statsminister


Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna


Löfven klargör att S ska regera med MP

Överraskande att Stefan Löfven tar avstånd från MP?


Stefan Löfven tiger om tiggeriet i Sverige

Stefan Löfven försöker flytta fokus från problemen med EU-migranterna


EU migranter – Bilder du inte får se i media

För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
För sidor om EU-migranter se innehållsregistret.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Regeringens utspel om invandring kritiseras hårt

Jag förstår inte riktigt varför de skrivit debattartikeln. Det finns inga konkreta förslag”, säger Pieter Bevelander, professor vid Institutionen för internationell migration och etniska relationer vid Malmö högskola.
– Min uppfattning är att man borde fokusera på grundskolan och satsa på de nyanländas barn. Mottagandet är väldigt ambitiöst och för att förändra läget krävs det mer pengar, säger Pieter Bevelander.

Regeringen ber om hjälp med nyanlända

Regeringen bjuder in fack och arbetsgivare till samtal för att ordna snabbspår till jobb för de som fått uppehållstillstånd i Sverige.
– Jag har redan haft samtal med arbetsmarknadens parter och det finns ett stort intresse. Tanken är att erbjuda parterna att inom respektive område själva utforma ett snabbspår för etablering av nyanlända. Lägre löner är dock inget som ska behövas, säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).

Regeringen föreslår att kommunerna ska få ett ökat ansvar och att alla kommuner ska vara med och ta emot de som fått besked om att de får stanna i Sverige. Hur det ska ske, säger man inte.
– Jag kommer att återkomma till den frågan, säger Ylva Johansson.

– Att klara etableringen av dem som kommer hit är både en utmaning och en möjlighet. Om vi klarar det är Sverige kanske det enda landet i Europa som klarar den demografiska utmaningen, säger Ylva Johansson (S) under en presskonferens.

Folkpartiet

– Det är pinsamt innehållslöst. Sverige står inför en stor integrationsutmaning, inte minst för att prognoserna visar på en ökad inströmning av flyktingar. Vi måste lägga om integrationspolitiken i Sverige för att flyktingarna snabbare ska komma i arbete, och det här var ju bara snömos att parterna ska ta ansvaret. De har ju haft ansvaret hela tiden men de har ju inte lyckats, säger FP-ledaren Jan Björklund till TT.

Folkpartiets ekonomisk-politiska talesperson Erik Ullenhag skriver på Twitter ”När regeringen äntligen skriver om integration slår de tyvärr rekord i många ord utan konkreta förslag”.

Moderaterna

Moderaterna har en integrationspolitisk arbetsgrupp som leds av förra arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson.
– Här ser vi en skiss för samtal med parterna, men inga förslag om hur det ska gå till att komma snabbare i jobb. Problemet regeringen har är att de inte har några förslag. Man hade ett skissartat förslag i dag, och det var att Ylva Johansson ska sätta sig ner med parterna. Det visar hur oförberedda man är, säger Moderaternas talesperson Elisabeth Svantesson.

Främst är hon kritisk till att regeringen inte har några förslag på arbetsmarknadsområdet.
– Man underlättar inte för företag utan har en politik som går i motsatt riktning när man på olika sätt försvårar för företagen att anställa människor, säger hon.

Moderaterna har en integrationspolitisk arbetsgrupp som leds av den tidigare arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson.
Vi arbetar med frågorna under våren och sommaren och återkommer sedan med våra förslag, säger hon.

Centerpartiet

– Vi är helt bedrövade över att man inte kommer med mer än så här. Man har haft sex månader på sig att komma fram med konkreta förslag, och man har sagt att man jobbar med det, och så har man en presskonferens där man presenterar att man ska sätta sig och fika i ett halvår till. Det är helt bedrövligt när det finns så mycket som måste göras, säger Centerpartiets talesperson, Johanna Jönsson.

Hon tycker att det är allvarligt att regeringen inte har några konkreta åtgärder för att lösa kommunernas mottagande.
– Det öppnas boende med kort varsel och skolorna vet inte hur de ska hantera alla som kommer. Det är en stor del av haveriet, säger Johanna Jönsson.

Kristdemokraterna

Emma Henriksson (KD), gruppledare i riksdagen, sällar sig också till kritikerna och pekar på partiets egna förslag.
– Vi föreslår sänkt inkomstskatt för att nyanlända snabbare ska komma i jobb. Vi öppnar upp för att Migrationsverket ska kunna bygga egna modulbostäder för att minska trångboddheten och vill ta bort EBO för en jämnare fördelning över landet. Tre konkreta förslag som vi gärna diskuterar hur vi kan genomföra, skriver hon i en kommentar.

Vänsterpartiet

Det är knäpptyst från Vänsterpartiet (som vanligt).Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2015-02-19

Snabbspår löser inte jobbkrisen

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson planerar att ta emot en mycket stor asylinvandring och lösa jobbkrisen med bättre matchning. Det kommer inte att räcka.

I grund och botten är det utmärkt att regeringen undanröjer de hinder som finns mellan utbildade asylinvandrare och jobb som dessa kan få. Det svenska valideringssystemet har varit obefintligt eller oförlåtligt trögt. Ofta skyller man på avsaknad av papper, men andra länder arbetar framgångsrikt med så kallad Open validation som med ett frågesystem klarlägger kompetensen.

Ylva Johansson kan heller inte svara på hur många jobb ett ”snabbspår” för nyanlända med utbildning skulle leda till. Dessutom håller Regeringen krampaktigt kvar skattehöjningsförslag som kommer att slå ut eventuellt uppnådda integrationsframgångar.

Ylva Johansson vill att alla ska ha jobb efter två år. Det kommer inte att gå utan mycket mer drastiska åtgärder än de som regeringen skissar på. Hur fin räls Ylva Johanssons rallare än lägger ut finns det alltför få okvalificerade jobb vid slutstationen. Den svenska låglönesektorn är den minsta i OECD-området [Organisation for Economic Co-operation and Development / Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling] och det är ett mycket medvetet val. Svensk arbetsmarknadspolitik har gått ut på att slussa folk från mindre produktiva till mer produktiva sektorer och successivt höja kompetensen. Här finns en svår målkonflikt och den talar man för lite om eftersom den socialdemokratiska modellen är svårförenlig med invandring av lågutbildad arbetskraft. Därför väljer regeringen att nästan bara tala om syriska läkare, men de är inte så många.

Det minsta man kan begära av regeringen är att vårda de mekanismer som trots allt fungerar. Rutsektorn är ett fungerande snabbspår, särskilt för invandrarkvinnor. Regeringen vill halvera rut.

Även om de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga inte haft den effekt man ville ska man inte underskatta de negativa effekterna av att höja dem i ett slag.

Att vara noggrann med incitamenten i alla trygghetssystem är en nödvändighet för att klara en expansion av låglönejobben. Regeringen har aviserat slopad bortre parentes i sjukförsäkringen.

Ovanpå detta ska man lägga problemen i skolan som faktiskt inte fungerar för nyanlända elever. Om man kommer mitt under skolgången och inte har utbildade föräldrar är risken mycket stor för att man slås ut.

Det behövs en större klarsyn och det behövs en mer öppen diskussion om volymer.Klicka här för att gå till artikeln i DI, 2015-02-20

Regeringen missar helt att berätta hur!

87 % av afrika- och asienfödda arbetar i handel-, restaurang- och tjänstesektorn

Sydamerikanskt födda har idag högre sysselsättning än inrikes födda.
Av arbetande asien- och afrikafödda arbetar 87 procent inom handel, restaurang samt övriga tjänster.

Högre sociala avgifter för unga och halverat rutavdrag

Tjänsteföretagen drabbas hårt av regeringens skattechock med höjda sociala avgifter för unga och halverat rutavdrag. Sammantaget bedömer vi att 10 000 utlandsfödda förlorar jobbet om skattechocken blir verklighet.

Den största utmaningen inom integration

Regeringen har i vare sig DN-artikeln eller på presskonferens nämnt den största integrationsutmaningen: de 225 000 asien- och afrikafödda arbetslösa med högst förgymnasial utbildning. De behöver utbildning med skriv- och läsförståelse samt matematik.

Effektiva insatser kräver även bättre arbetsmarknad och företagsklimat. Forskning visar att höga lägstlöner och strikt arbetsrätt drabbar utlandsfödda.

Regeringens förslag ingen förbättring

Om symbolpolitikens tid är slut borde även arbetsmarknadspolitiken bygga på forskning. Vår bedömning är att regeringens förslag sammantaget inte nämnvärt kan förbättra integrationen till arbete.Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2015-02-19

Se även bl a:
Regeringens plan för reformering av nyanländas etablering
Socialdemokraternas plan för flyktingar
Regeringens hemliga asylgrupp

Åtgärder som krävs för Sveriges invandringspolitik

Centerpartiets integrationspolitik
Centerns liberala invandringspolitik förpliktigar
Centerpartiet vill omvandla alla asylsökande till arbetskraft

Folkpartiets nya villkor för invandrare
Folkpartiet: Kommuner vill sätta tak för invandring

KD:s förslag att minska kostnaden för flyktingmottagandet

Alliansen: Ingen ändring i invandringspolitiken

Moderaterna ändrar sig om migration

Integrationsförslag som inte löser problemen

Av Riksdagspartierna så har Moderaterna och Vänsterpartiet ännu inte med ett ord presenterat sin syn på hur flyktingpolitik, invandringspolitik, och integrationspolitik ska utformas.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Skolbarn ska tillåtas gå i kyrkan

Alliansen tänker med stöd av SD tillåta skolavslutningar i kyrkan redan till sommaren. De vill se en ändring av skollagen, för att undanröja ifrågasättandet om det ska vara tillåtet att ha skolavslutningar i kyrkan, sjunga psalmer och tala om gud. Deltagandet ska vara frivilligt för eleverna.

Inga religiösa inslag

I dag får det inte förekomma några religiösa, eller konfessionella (bekännelse, religionsbunden) inslag under skoltiden förutom i religionsundervisningen.

Vissa skolor har tolkat det som att det inte går att ha skolavslutningen i en kyrka. Andra har inte vågat sjunga hela psalmen ”Den blomstertid nu kommer”, utan bara första versen, som inte nämner gud.blomstertid

Bevara traditioner

I Sverige är ju kristendomen en viktig del av kulturarvet och då tycker jag att man kan prata om det kulturarvet, säger Christer Nylander (FP), vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott.

– Vi ser inget konstigt med att ändra skollagen. Sverige har varit ett kristet land i tusen år och vi känner att vi försöker bevara de traditioner som finns. Är det så att en skola vill fira skolavslutningen i en kyrka så ska man få göra det, säger Stefan Jakobsson (SD) i utbildningsutskottet till SVT.

MP/Gustav Fridolin & V motståndare

Regeringen, med utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) i spetsen, har tidigare pekat på att flera tunga remissinstanser ifrågasatt utredningen bakom förslaget och att man därvidlag inte tagit tillräcklig hänsyn till barnperspektivet.

FP-ledaren Jan Björklund säger; ”Många invandrare är förvånade över hur dåliga vi är på att fira våra traditioner. Det är sällan invandrare som kritiserar detta. Det är den svenska vänstern som bråkar om det”.Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2015-02-02Är det rimligt att det alltid är Sverige som ska anpassa sig efter ”andra religioner”?

Är det rimligt att de som kommer från andra länder inte ska behöva anpassa sig efter, eller i alla fall acceptera, mottagarlandets traditioner, liksom mottagarlandets regelverk?

Tar barn, oavsett om de tillhör ”en annan religion”, skada av att höra vissa ord på vissa platser, som ordet ”Gud” i kyrkan?

Är det ens lämligt att censurera vissa saker och traditioner för barn vars föräldrar tillhör ”en annan religion”?

Är de barn med föräldrar som tillhör ”en annan religion” alldeles extra känsliga, speciellt för öppenhet och demokrati, och därför måste skyddas från detta?

Kan det vara kontraproduktivt – och t o m skadligt (för landet och alla) – att ens ha diskussioner som hela tiden går ut på att det sekulära Sverige ska anpassa sig efter ”andra religioner”? Vilka signaler sänder detta till de barn som växer upp?

”Andra religioner”

Not. Begreppet ”andra religioner” är det politiskt korrekta uttrycket för Islam.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Decemberuppgörelsen sätts på prov

Decemberöverenskommelsen, som slöts under julhelgen 2014 för att garantera att minoritetsregeringars budgetar ska kunna gå igenom kritiserades från alla politiska håll.

De borgerliga partierna har kritiserats genom att Decemberöverenskommelsen tvingar dem att rösta för den rödgröna minoritetsregeringens budget oberoende av innehåll – oavsett om den skulle gå tvärtemot den politik allianspartierna har blivit valda för att föra.

Ändringsproposition kallas ändringsbudget

Regeringens ”ändringsbudget” arbetas nu fram. Finansminister Magdalena Andersson (S) kallar den för budget istället för ändringsproposition vilket visar att hon vill ge den en större tyngd än den faktiskt har. Genom att kalla propositionen för budget blir det enklare att motivera större förändringar.

Märkbara ekonomisk-politiska förändringar

Finansministern har sagt att väljarna kan vänta sig märkbara ekonomisk-politiska förändringar. Eftersom de statliga utgifterna ska öka var hon tydlig med att också intäkterna måste göra detsamma, varför märkbara skattehöjningar lär vara att vänta. Med hänsyn till att inkomstskatterna inte kan röras i denna budget blir de sociala avgifterna en viktig kassako.

Höjning av arbetsgivaravgift

I regeringens höstbudget, som röstades ner, fanns bland annat stora höjningar av arbetsgivaravgiften för unga, vilken regeringen Reinfeldt sänkte för att minska den höga ungdomsarbetslösheten. Genom en höjning av denna hade Magdalena Andersson räknat med att få in 11 miljarder till statskassan under 2015.

Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Ulf Kristersson hoppas att höjningen inte kommer att tvingas in i ”ändringsbudgeten”, som trots allt är den budget den borgerliga oppositionen lyckades få stöd för i riksdagen. Finansministerns uttalanden tyder dock på att så kommer att bli fallet, vilket lär ställa överenskommelsen på prov.

Denna situation är symptomatisk då det inte finns några detaljerade regler för hur budgetarbetet ska gå till inom överenskommelsen och vad som kan ligga i en budget.

Regeringen vill visa på alliansens underlägsenhet och svaghet

Den nuvarande vinnaren på Decemberöverenskommelsen är Stefan Löfven. Det var en viktig delseger, inte minst då regeringen sedan valnatten saknat handlingskraft. Av samma anledning blir det viktigt för Magdalena Andersson att lägga ribban högt för att visa vilken sida som väger tyngst inom överenskommelsen. Att lyckas göra en rejäl vänstersväng med den borgerliga budgeten är onekligen en fjäder i hatten och visar dessutom på handlingskraft och initiativförmåga.

Alliansen måste visa att de inte bara lagt sig platt

För Moderaternas del är utgångsläget betydligt värre. Dessutom måste Moderaterna visa sina besvikna väljare att Decemberöverenskommelsen inte innebär spiken i kistan för moderat politik. Frågan är om förhandlingarna klarar detta.Klicka här för att gå till artikeln i Barometern, 2015-01-20

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Alliansen har gett V vetorätt för varje budget till 2022

Uppgörelsen den 27 december 2014 innehåller flera otydligheter och tycks inte ta sikte på att fungera långsiktigt. Den politiska situationen förändras, konstaterar Hans Bergström. Och alliansen har gett fri lejd åt Stefan Löfven att regera med det underlag han tycker fungerar.

Decemberöverenskommelsen gäller till och med valdagen 2022. Det skulle dock förvåna om den håller ens till midsommar 2015.

Därtill är den alltför ogenomtänkt och dagsbunden.

De sex undertecknande partierna tror sig kunna låsa en politisk situation som är föränderlig. Sådana försök brukar regelmässigt visa sig kortsynta och fyllda med kommande sidoverkningar som de inblandade inte insåg när de skrev under.

Överenskommelsen innehåller en allvarlig och helt central motsägelse.
Först sägs det att den syftar till att ”en minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget”. Men senare står det i stället att förslaget ”från den partikonstellation som är störst släpps fram vid budgetomröstning i kammaren”.

V:s vetoträtt

Den minoritetsregering S–MP som Sverige begåvats med har mindre underlag än alliansen. För att bli ”störst” måste den få även Vänsterpartiets aktiva stöd, vilket som bekant har ett pris.

I stället för att hjälpa sittande minoritetsregering att få igenom sin egen budget har alliansen enligt skrivningen gett Vänsterpartiet vetomakt i förhållande till denna regering.
En sådan effekt har ingenting att göra med ekonomisk ansvarsfullhet eller att ”göra Sverige möjligt att regera”.

Jonas Sjöstedt tackar och tar emot (se intervjun i Expressen 3/1). Han erbjuds en stärkt ställning utan att behöva göra några av överenskommelsens åtaganden.

Alliansen har för åtta år framåt (!) gett carte blanche för varje innehåll i en vänstersignerad budget.

Antag att en kommande vänsterbudget föreslår att förmögenhetsskatten återinförs och marginalskatten höjs till 80 procent, som före 1990 års skattereform. Alliansen har lovat att lägga ned sin röst inför ett sådant förslag, även om det finns en majoritet i riksdagen för att stoppa det. Ohållbart!

Misstroendeförklaring möjlig?

Misstroendeförklaring finns formellt kvar som möjligt vapen, om regeringspolitiken skulle fortsätta dra långt åt vänster, som under den gångna hösten. Men går en misstroendeförklaring att förena med de förtroendefulla ömsesidiga åtaganden som ingår i decemberöverenskommelsen? Knappast.

Decemberöverenskommelsen bryter mot praxis

Överenskommelsen gör ingen åtskillnad mellan olika regeringskoalitioner. Alliansen lovar att inte bry sig om huruvida Socialdemokraterna vill regera ensamma, med MP eller även släppa in V i regeringen. Detta bryter mot en praxis som har gällt från talmannens sida under snart 40 år.

Alltsedan tillkomsten av regeringen Ullsten 1978 har talmannen försett sitt förslag till statsminister med tillägg rörande vilken partikonstellation förslaget gäller:
– ”Att till ny statsminister utse Ola Ullsten, som avser att bilda en folkpartiregering, i vilken kan komma att ingå personer utan partipolitisk förankring” (12/10 1978).
– ”Att till statsminister utse Thorbjörn Fälldin, som avser att bilda en regering i vilken kommer att ingå företrädare för Centerpartiet och Folkpartiet” (18/5 1981).
– ”Att till ny statsminister utse Stefan Löfven, som avser att bilda en regering bestående av företrädare för Socialdemokraterna och Miljöpartiet” (30/9 2014).

Syftet har varit att göra klart vilken typ av regering förslaget gällt, eftersom olika partiers röstning givetvis kunnat påverkas av den informationen.

Så röstade M nej till Ullsten som statsminister 1978, men hade röstat ja om han föreslagits som statsminister för en FP–M-regering. Då skulle i gengäld S ha röstat nej, medan de nu lade ned sin röst.

Alliansen skulle röstat nej till S+MP

Efter valet 2014 hade det varit ytterst rimligt om allianspartierna röstat nej till en S–MP-regering Löfven, men lagt ned sin röst inför en ren S-regering Löfven.

Med decemberöverenskommelsen har nu de borgerliga partierna lovat att medverka till att släppa fram även en regering som inkluderar kommunister.

Motion & reservation

I nyhetsanalyser, även från kvalificerade bedömare, har sagts att Löfven inte behöver få problem med budgeten ens utan V-stöd, eftersom de borgerliga partierna kanske inte längre går fram med en gemensam budgetmotion. Analysen missar åtskillnaden mellan gemensam motion och gemensamma reservationer i utskottet.

Ända fram till 2006 lade allianspartierna fram separata partimotioner om budgeten. Det hindrade inte att de sedan i finansutskottet enades kring gemensamma reservationer.

Alliansens gemensamma reservation om riktlinjer för politiken

Våren 2005, till exempel, hade allianspartierna separata partimotioner, men därefter gemensam reservation om riktlinjer för den ekonomiska politiken liksom om mål för budgetpolitiken. Riksdagen röstar om utskottsbetänkanden, inte om motioner.

Skulle alliansen, om den är störst i finansutskottet genom att V inte röstar aktivt för regeringen och alliansen får stöd av SD, verkligen avstå från att föra fram sitt förslag till rambeslut i finansutskottet?
Och hur kan den tro på motsvarande vit flagg från vänstersidan om situationen skulle bli omvänd 2018–2022?

Alliansen får inte söka inflytande

Decemberöverenskommelsen binder också alliansen till att inte söka få regera, eller ens eftersträva tungt politiskt inflytande, om den inte själv är större än summan av S, V, MP och Fi.

V ska beaktas till 100%, SD till 0%

Innebörden av detta är, som Ulf Adelsohn påpekat, att Vänsterpartiet ska räknas till 100 procent och Sverigedemokraterna till noll procent.

SD blir det enda oppositionspartiet

Men därtill kommer att överenskommelsen i sig själv bidrar till en opinionsutveckling som gör det mycket svårt för alliansen att bli större i val än de fyra socialistiska partierna ihop.

Den ger Sverigedemokraterna chans att framträda som enda verkliga oppositionsparti i Sverige.

SD kommer nu ensamt att stå för det förslag till misstroendeförklaring mot S–MP-regeringen, som det hade varit mest naturligt att alliansen lagt fram i november (och som då hade berövat Löfven konstitutionell makt att hota med nyval).

Decemberöverenskommelsens syfte tycks därtill vara att alliansen inte ska behöva modifiera sin invandringspolitik, vilket ytterligare stärker SD.

Alternativ till decemberuppgörelsen

Men vad fanns det för alternativ, frågar några. Det fanns flera:

  1. Stor koalition S–M.
  2. Nyval och därefter alliansregering med indirekt stöd av SD.
  3. Löfven II-regering, bestående av enbart socialdemokrater, framsläppt av de borgerliga mot löfte om blocköverskridande överenskommelser på några centrala områden.

Bindande formler för alla situationer kan inte ersätta politiskt omdöme

Framför allt hade Stefan Löfven rätt när han veckorna före decemberöverenskommelsen förklarade att man inte kan ersätta politiskt omdöme med bindande förhandsformler för att söka reglera alla kommande politiska situationer.

Opposition kan inte avstå från sin politik

Stefan Löfven hade också rätt när han tidigare i höstas undrade hur oppositionspartier medvetet kan avstå från att söka påverka besluten i en riktning de bedömer som gagnelig för landet, för att under fyra år nästan enbart förbereda nästa valrörelse.

Överenskommelsen spricker innan sommaren

Decemberöverenskommelsen är dömd att haverera, och rätteligen så.
Klicka här för att gå till artikeln i DI, 2015-01-07

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Decemberöverenskommelse för att slippa samarbete

Den 30 december 2014 skrev Expressen att alternativen till uppgörelsen är ”att aktivt börja samarbeta med SD eller att slå ihop sitt bohag med Socialdemokraterna i en eller annan form”. Upplägget är att den som inte gillar decemberöverenskommelsen måste visa en Kinderäggslösning där stabilitet uppnås, nyval undviks och SD oskadliggörs.

Egentligen begriper jag inte varför vi ska godkänna dessa premisser. En viktig poäng i kritiken av uppgörelsen är ju att det inte är önskvärt att skapa denna tulipanaros till vilket pris som helst.

Decemberöverenskommelsen gäller politikens former

I Per T Ohlsson försvar för DÖ mot dess borgerliga kritiker i Sydsvenskan häromdagen jämför han med kohandeln 1933 mellan Per Albin Hanssons S-regering och riksdagsledamöter ur Bondeförbundet (4/1). Ohlsson pekar förvisso ut skillnaderna: ”Decemberöverenskommelsen gäller politikens former: valet av statsminister och budgetbesluten. Kohandeln gällde konkreta åtgärder”. Men han konstaterar likväl att dagens kohandlande är berättigat – medan raseriet som flugit i vissa gammelmoderater inte är det. ”Kompromisser och samarbete”, förklarar Ohlsson, ”är i själva verket nödvändiga ingredienser i en fungerande demokrati”.

Javisst. Och i demokratier skapas ofta ovanliga politiska allianser i sakfrågor när ett parti hamnar i vågmästarställning. Närvaron av en vågmästare ställer högre krav på regeringsmakten att söka brett stöd för sin politik.

Decemberöverenskommelse en strategi för att slippa kompromisser & samarbete

Decemberöverenskommelsen har inte tvingat fram kompromisser och samarbete. Decemberöverenskommelsen är tvärtom ett verktyg för att slippa detta.

Man åsidosätter behovet av stöd och låtsas att riksdagen är mindre än den är. Ur det perspektivet vore det rimligare att ta den demokratiska skeden i vacker hand och förhandla om politiken, inte om formerna.

Vänsterpartiets godkännande för varje budget

Detta är dessutom något som denna sida har förespråkat länge, mer exakt i bemärkelsen att Alliansen skulle ha tagit initiativet och avsatt Löfven. Då hade han fått ombilda till en ren S-regering som kunde budgetförhandla med Alliansen varje år i stället för att – som nu – söka Vänsterpartiets godkännande för varje budget. Nej, det innebär inte ett formellt regeringssamarbete, men väl hårda förhandlingar om sakpolitik.

Uppenbarligen var partierna inte mogna för detta nu, men kanske hade ett nyval varit den spark i baken som hade behövts?

Passivt stöd från SD

Vidare är inte passivt stöd från SD uteslutet. Så fungerade det föregående mandatperiod och det bör fortsatt anses vara ett spelbart alternativ.

Alliansen börjar vakna i migrationsfrågan

Under hösten har både M-företrädare och KD:s Göran Hägglund gjort utspel i migrationsfrågan. Det är inte orimligt att tänka sig att justeringar av migrationspolitiken skulle ge Alliansen möjlighet att få igenom en budget och vidare regerande med samma passiva SD-stöd som under föregående mandatperiod.

För den händelse att någon vill sätta likhetstecken mellan SD och Alliansen: skillnaden mellan SD:s önskan att minska invandringen med 90 procent och de tankar som KD och M-politiker luftat på migrations- och integrationsområdet torde vara uppenbar. Det är inte en acceptabel debattnivå att inte erkänna dessa skillnader.

Decemberöverenskommelsen skadligt prejudikat

Löfven föredrog nyvalskortet, men bara som hot. Detta är också skälet till att decemberöverenskommelse riskerar att bli ett skadligt prejudikat i svensk politik.

Ingen regeringskris

För märk väl: hösten 2014 är inte hösten då vi hade en regeringskris. Någon regeringskris blev det aldrig. Hade vi haft en sådan hade minst en av två saker skett: en avgång med påföljande talmansrundor eller ett extra val.

Det oortodoxa som i stället ägde rum innan året blev nytt är att Stefan Löfven lyckades få sin budget fälld utan att en regeringskris inträffade.

Decemberöverenskommelsen visar att S inte längre är solen allting kretsar kring, hävdar uppgörelsens borgerliga försvarare.
Jag påstår motsatsen. Decemberöverenskommelsen visar att när en S-budget faller springer samtliga partier till Rörelsens undsättning och viker sig dubbla för att rädda S undan en regeringskris. Den regering vi har nu har bokstavligen curlats fram till makten av borgerligheten.Klicka här för att gå till artikeln i SvD, 2015-01-07

Svag opposition - Vi är överens om att en så svag regering behöver en ännu svagare opposition... det är bra för Sverige

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Decemberöverenskommelsen och migrationspolitik

Dagens enda intressanta ledare finns i SvD där gästledaren Thomas Gür kommenterar Decemberöverenskommelsen och avsaknaden av att det migrationspolitiska området kommer omfattas av de blocköverskridande samtalen som aviserats.

Han menar att det kan finnas två förklaringar till varför frågan om migrationspolitiken utelämnats i Decemberöverenskommelsen:

• Att försöka förneka problemen inom detta område genom att inte nämna dessa
• Att Alliansen vill på egen hand utveckla ett alternativ för att stoppa läckaget till Sverigedemokraterna.

Det behöver inte vara antingen eller, snarare är förklaringen både och. Samt att socialdemokraterna sitter fast med Svarte Petter i form av Miljöpartiet som är själva grundorsaken till dagens överenskommelse.

Lägg därtill att socialdemokraterna knappast kan sägas vara redo för denna form av ifrågasättande av tidigare politik eftersom de dels är upptagna med att regera, ett regerande som inte blivit lättare med den parlamentariska situationen, dels att partiledningen domineras av Henrik Arnstads tankegods;

En övertygelse bland Bommersviksskolade politiskt sakkunniga att Sverigedemokraterna kan skrikas ihjäl. Detta säger dessvärre en hel del om SSU:s inflytande och den kunskap som förmedlas inom ramen för Bommersviksakademin.

Alliansen tvingas ta tag i problemen

Att Alliansen är på väg att förändras inom detta område är ställt utom allt tvivel. Kristdemokraterna har lanserat sina första steg genom Göran Hägglunds testballong i Dagens Nyheter och även Jan Björklund har givit ledtrådar om att även Folkpartiet är i fullt arbete.

Folkpartiet dammar av frågan om språkkrav

Källor inom FP uppger att i skrivande stund pågår finslipning av ett nytt program där språkkraven och förändrade spelregler på arbetsmarknaden ingår som komponenter. Finslipningen är främst språklig då de vill undvika Arnstadisternas attacker om rasism och fascism och därmed klara hörseln i behåll.

Viktigare att klassificera SD än att ta tag i problemen

En attack eller debatt med en sann Arnstadist resulterar ofta i en viss lomhördhet då debatterna förs i en kolerisk tonart. Att skrika rasist, nazist eller fascist åt all reglering och alla krav på migranter är grundtaktiken samt fastna i en diskurs där det tycks vara viktigare att klassificera Sverigedemokraterna än att ta tag i grundproblematiken till dess tillväxt.

Skolpolitiken

Samtidigt med detta så sänder regeringen ut en testballong i form om invit på ett annat område i dagens DN Debatt. De tre skol- och utbildningsministrarna ber på sina bara knän om en bred uppgörelse i skolpolitiken efter finsk modell.

Det är nästan ett löjeväckande initiativ. Om regeringens företrädare representerat en finsk skolpolitik, med väsentligt hårdare krav, hade inviten möjligen lyckats men så är inte fallet. Nu är inviten ett försök att mildra effekten av det stora antal nederlag som väntar i Riksdagen.

Alliansen har redan aviserat att, då de vet att de kommer få stöd av Sverigedemokraterna i samtliga voteringar inom skolområdet, kommer föra sin politik som av en händelse har mer finskt i sig än vad Gustav Fridolin, MP, representerar.

Alliansen måste, för sin överlevnads skull, visa sina väljare att de är en opposition med makt och kan inte lägga sig platta för Gustav Fridolins inviter.

Decemberöverenskommelsen var illa nog för Alliansens väljare, de vill inte förvärra dess effekter ytterligare med en kravlös skolpolitik som de inte tror på och som ligger långt ifrån just den finska som råkar vara framgångsrik.

Om Gustav Fridolin aviserat en reträtt hade det kanske gått. Nu bedömer jag det som omöjligt och initiativet kan mycket väl baktända till regeringens nackdel. Finsk skolpolitik är sannolikt den rätta medicinen men det är inte den som Gustav Fridolin representerar.

Decemberöverenskommelsen

Decemberöverenskommelsen kommer i varje fall prägla varje dag och vecka under våren och kommer ge alla oss politiska nördar gott om uppslag för kritik och analys av det politiska systemet.

Systemkollaps i mottagningssystemen

Men över hela cirkusen vilar det moln av oro, som riskerar att bryta ut i full storm under 2015, som migrationspolitiken utgör.

Systemkollapsen i mottagningssystemen väntar runt hörnet och när detta slår igenom kommer inga överenskommelser i världen att kunna rädda oss.

Förnekelse på riksplanet

Det värsta är att de politiska ledarna fortfarande tycks förneka förekomsten av detta faktum vilket gör att de lösningar som kommer stå till buds blir färre och färre om vi ska premiera en humanistisk asyl- och flyktingpolitik.

Och de som tror att vi kan slå en bro över mörka vatten till valet 2018 tror sannolikt på för mycket. Den tiden har vi inte, inte heller förmågan då låsningarna och förnekelsen på riksplanet präglar allt arbete samtidigt som kommun efter kommun nu aviserat att de slutar ta emot kommunplaceringar av beviljade uppehållstillstånd och antalet i kö in till det svenska samhället ökar.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Valresultat 2014

Valresultat 2014
Valresultat Riksdag 2014-09-14


Valresultat mandat 2014

Antal mandat för respektive politiskt parti i Riksdagen.
• S+MP+V    = 159 mandat (dvs 16 mandat från hälften).
• Alliansen = 141 mandat.

Valprognos efter decemberöverenskommelsen 2014

En sådan valprognos saknas men den 11 december 2014 publicerade Aftonbladet en undersökning med följande resultat; Valundersökning 2014-12-11Undersökningen omfattar intervjuer med 1574 personer under perioden 4 december-10 december och är genomförd som en webbundersökning på uppdrag av Sverige Tycker. Målgruppen är allmänheten 18 år och äldre.
Undersökningsfrågan som ställdes i den senaste valundersökningen var:
Vilket parti skulle du rösta på om det var riksdagsval i dag?

De borgerliga partierna får 43,4 procent mot 41,1 procent för de tre rödgröna partierna. Det innebär, med detta resultat, att Alliansen skulle ha vunnit ett extraval i mars 2015.

Mätning Januari 2015 TV4/Novus

M 24,1 (+0,4)
FP 4,1 (-0,2)
C 6,0 (-0,6)
KD 4,5 (+0,6)
S 30,0 (-2,0)
V 5,3 (0)
MP 6,4 (+0,4)
SD 16,5 (+0,5)
FI 2,2 (+1,1)

Regeringspartierna har tillsammans med Vänsterpartiet stöd av 41,7 procent av väljarna medan Allianspartierna har 38,7 procent.

Förändringarna är inte statistiskt säkerställda. Novus intervjuade 2007 personer per telefon under perioden 22 december 2014 till 18 januari 2015.

Ipsos 2015-01-12 — 2015-01-26:Klicka här för att gå till artikeln i DN, 2015-01-31

V   5,8 (+0,4)
S  34,3 (+2,3)
MP  6,3 (-0,4)
SD 13,1 (+0,6)
C   5,0 (-0,1)
FP  6,2 (+0,6)
KD  3,8 (-0,1)
M  23,2 (-3,1)

Ipsos/DN mätning med felfaktor från valet 2014:Klicka här för en större bild

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

25 dagar som förändrade svensk politik

Hämnden är ljuv

Om man frågar de borgerliga om varför de såg så glada ut när de gick till Rosenbad kommer lite olika svar.
– Vi är väl glada som personer, säger centerledaren Annie Lööf.
– Vår budget går igenom, säger Jan Björklund.
Det finns ett svar till: Hämnden är ljuv.

Budgetbråket 2013

Faktum är att grunden för regeringskrisen lades långt innan Stefan Löfven var påtänkt som socialdemokratisk partiledare.
Redan i december 2010 röstade de rödgröna och Sverigedemokraterna gemensamt för krav på att regeringskansliet skulle bantas med 300 miljoner.

Men det var hösten 2013 som det stora budgetbråket kom.
De rödgröna och Sverigedemokraterna stoppade en av Alliansens sista skattesänkningar. Förslaget om höjd brytpunkt för statlig skatt skrotades.

De borgerliga partierna hävdar, och hävdade, att det beslutet stod i strid med den ordning och praxis som Sverige haft för budgetbesluten ända sedan krisen på 1990-talet.

Alliansen lovade rösta för sin budget 2014

Allianspartierna hade gjort en stor sak av löftet till väljarna om att rösta för sin gemensamma budget. På mötet räknade de upp statsministerns tre möjligheter i regeringskriserna:
• Regera på alliansens budget,
• avgå eller
• utlysa extraval.

Det ställdes också en fråga av både Magdalena Andersson och Gustav Fridolin: Finns det något i sak eller form som kan göras för att undvika den uppkomna situationen? Svaret på den frågan var nej.

Rödgröna ville diskutera den akuta situationen

Klart är att spelreglerna diskuterades på mötet den 2 december. Klart är också att ingen på den rödgröna sidan uppfattade att det förslaget var en öppning till förhandlingar om budgetomröstningen. De ville diskutera den akuta situationen. Alliansen ville prata om vad som kunde göras längre fram.

Stefan Löfvens misstag

Stefan Löfvens strategiska misstag under hela 2014 var att han trodde att han kunde splittra fyrklövern, och locka Folkpartiet och Centerpartiet med ministerposter i en rödgrön regering.

Kanske skulle han i stället ha lyssnat på de nuvarande partiledningarna. Jan Björklund har i flera år sagt samma sak: Nej. Om blockpolitiken luckras upp gynnas Socialdemokraterna.
– Det är klart att Socialdemokraterna skulle älska att sitta på regeringsmakten i evinnerlig tid. Men det tänker vi inte medverka till, säger Jan Björklund till Dagens Nyheter.

Sakpolitiskt samarbete?

Kanske finns det öppningar för sakpolitiskt samarbete över blockgränsen, men då måste både Socialdemokraterna och Alliansen överge drömmen om att söndra och härska.

Regering utan Miljöpartiet

– Stefan Löfven hade kunnat gå till talmannen. Då hade det inletts en ny process. Ska jag bedöma i dag så hade den slutat med att Löfven om han hade velat hade fått bilda en ny regering utan Miljöpartiet. Det hade vi släppt fram, säger Björklund.
Frågan är på vilket sätt en sådan regering hade fått stöd för sin politik.

Miljöpartiet mer vänster

Decemberdramat befäste Miljöpartiets förändrade position i svensk politik: Från mitten till kanten.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Ett system ur balans

Decemberöverenskommelsens första vecka har precis som uppgörelsens förhistoria präglats av strid: Vems är skulden? Hur kunde landet drivas ända till nyvalets brant?

Halvsanningar från bägge sidor

Som tydligt framgick i fredagens tidning levererar båda sidor halvsanningar. DN:s granskning bekräftar att de borgerliga hade med sig förslag om hur regeringsbildning och budget skulle kunna hanteras i framtiden. Men i det skedet var Stefan Löfvens mål att rädda sin budget. Kunde inte de borgerliga tänka sig att lägga ned sina röster? Nej, det kunde de inte.

Sakpolitiska spänningar mellan S, MP och V

De borgerliga partiernas vilja till inbördes samarbete förstärks av insikten att det är svårare på den andra sidan. De sakpolitiska spänningarna mellan S och MP är betydande. Än besvärligare blir det när även Vänsterpartiet ska fås med på vagnen. När de tre till vänster lyckas göra upp kan Alliansen skrämma mittenväljarna just med att Vänsterpartiet deltar.

Negativ parlamentarism

Sverige har det som kallas negativ parlamentarism. Det innebär att det räcker att en regeringsbildare är accepterad och inte har en riksdagsmajoritet emot sig.

Positiv parlamentarism

På längre sikt skulle en utväg kunna vara att Sverige övergår till den tyska modellen med positiv parlamentarism. I den finns en koppling mellan regeringsbildning och budget genom att kanslern måste ha aktivt stöd av en majoritet i förbundsdagen.

Partierna har valt att låta sin politik komma i andra hand

I backspegeln kan man se att vår parlamentariska modell har byggt på större ömsesidig respekt än vad som varit uppenbart.

Partierna har valt att inte utnyttja den destruktiva potential som systemet faktiskt ger oppositionen.

Ett system ur balans

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Borgerlig vrede – Vem vann?

Maktförskjutning från riksdag till regering

Den borgerliga besvikelsen är inte svår att förstå. Decemberöverenskommelsens löfte om att släppa igenom den största partikonstellationens statsminister och budget medför en markant maktförskjutning från riksdag till regering.

Mer inflytande för färre mandat

Förutsatt att överenskommelsen håller samman kommer vi i två mandat­perioder nu se en svagare opposition och där färre mandat kommer att få större inflytande.

Att göra minoritetsstyrets budget till en helig ko är riskabelt. Att på förhand lova att inte fälla budgeten innebär att Stefan Löfven kan kasta in mer eller mindre vilken ekonomisk kompott han vill utan att någon kommer att hindra honom i parlamentet.

Eller som förre toppmoderaten Mikael Odenberg dystopiskt målar upp det på måndagens DN Debatt: inte ens förstatligande av banker och återinförande av löntagarfonder skulle Alliansen stoppa med den nya ordningen, bara det innefattas av budgeten. Det är onekligen en allvarlig invändning.

Politik är inte främst form, utan innehåll. Och den lilla detaljen saknas med några få undantag i uppgörelsen.

Borde inte fler än 33% tycka att överenskommelsen är odemokratisk?

Missnöjet avspeglas också i den mätning från SVT/Sifo som kom på måndagen och som visar att en av tre väljare tycker att överenskommelsen är odemokratisk.

Stefan Löfven styr med den budget han sa han inte tänkte styra med

Om Stefan Löfven inte hade varit så ivrig att hota med nyval hade det sannolikt funnits utrymme för fler sakfrågor än pensioner, energi och försvar. Men Löfven förklarade sin brådska med att han absolut inte tänkte styra med en Alliansbudget. Vilket han ju nu faktiskt gör, och kommer att göra under minst år 2015, ändå.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Varför är decemberöverenskommelsen odemokratisk?

Den 27/12 2014 ställs nyvalet in efter en muntlig, och diffust presenterad, överenskommelse mellan vänsterblocket och högerblocket.

Oppositionen drar sig tillbaka

Det odemokratiska i decemberöverenskommelsen ligger i att man diskuterat fram en lösning där en minoritet av partierna (och därmed en minoritet av väljarna) styr ostört istället för en överenskommelse i politiska sakfrågor. Det är samarbete i sak som behövs inte samarbete i hur man bäst uppnår en diktatur.

Väljarna marginaliseras och får inte säga sin mening

Det odemokratiska ligger också i att man vill förbigå väljarna och deras åsikter och frånta medborgarna sin möjlighet att rösta fram den lösning som de anser är bäst för Sverige baserat på aktuell situation. Några få personer (6 stycken) har alltså fråntagit väljarna sina demokratiska möjligheter… i alla fall fram till nästa val, när denna maktfullkomlighet kan visa sig ödesdiger.

Det politiska etablissemanget har satt sig över folkviljan.

Decemberöverenskommelsen

Överenskommelsen från den 27 december 2014 framstår som ett hafsverk och skulle behöva förtydligas. T ex är glidningen mellan de två begreppen ”partikonstellation” och ”regering” olycklig.

Det ska noteras att överenskommelsen saknar formell status. Den är inte lag och därmed inte heller bindande. Varje riksdagsledamot äger sin egen röst.
Den 27/12 2014 beslutade socialdemokraterna att ställa in nyvalet där medborgarna skulle få säga sin mening

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Löfven har ett högt tonläge

Decemberuppgörelsen – Moderaternas partiledning kritiseras

Interna kritiken växer. Nu svarar Anna Kinberg Batra på de hårda orden från bland andra sina företrädare Carl Bildt och Ulf Adelsohn.

Uppgörelse om spelregler, inte om sakpolitik

Genom lördagens s k decemberöverenskommelse tycker partiledarna inom Alliansen att de har fått som de ville. Det blev en uppgörelse om spelreglerna för minoritetsstyre, och inte förhandlingar om sakpolitiken.

Kan inte rösta på egna förslag

Även förre utrikesministern Carl Bildt är bekymrad när han skriver i sin blogg:
En del besvärligheter kan det dock komma att bli – mest dock för Alliansens partier. I före 2006 väl etablerad tradition brukar allianspartierna lägga en gemensam reservation i finansutskottet om den ekonomiska politikens inriktning. Jag utgår från att så kommer att bli fallet nu också. Men man riskerar då att råka ut för förödmjukelsen att i enlighet med överenskommelsen inte kunna rösta för denna i kammaren om det skulle vara en risk för att den skulle gå igenom.”.

Löfven vinnaren

EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark tycker att Löfven är den stora vinnaren.

Missnöje i länsförbunden

Även ute i de moderata länsförbunden finns en viss tveksamhet.

Viktigt med alternativ?

Anna Kinberg Batras svar på den skarpa kritiken är att ”det är viktigt att det finns olika alternativ”.

Sammanfattning av artikeln

Anna Kinberg Batra säger att Alliansen ville ha en överenskommelse där aktuell regerings budget inte skulle ifrågasättas av motparten. Dvs när regeringen lägger fram sin budget ska det andra blocket inte rösta på sin egen budget;
– En förutsättning för att lägga ned några röster i en budgetomröstning är att vi är överens om att det skulle vara ömsesidigt.”.

Samtidigt säger Anna Kinberg Batra;
– Vi hade varit tydliga före och efter valet. Vi skulle lägga alliansförslag och vi lovade väljarna att rösta på dem.

Anna Kinberg Batra vill inte svara på om regeringen kunde ha räddat sin första budget genom en överenskommelse på kvällen den 2 december, men med tanke på ovanstående kommentar från Anna Kinberg Batra skulle det innebära ännu ett sviket löfte till väljarna att inte rösta på sin egen budget.

Anna Kinberg Batra säger vidare;
Sverige behöver former för att det största underlaget ska kunna regera.”.

Men med den s.k. ”decemberöverenskommelsen har partierna kommit överens om det rakt motsatta, dvs att en minoritet ska kunna regera utan att riksdagens demokratiska möjligheter och rättigheter utnyttjas.

På frågan;
I vilken mån är detta ett erkännande av att det som hände för ett år sedan, när de rödgröna och SD fällde en del av budgeten, att det var fel?
svarar Anna Kinberg Batra undvikande;
– I överenskommelsen ingår ett ömsesidigt åtagande om att inte göra den typen av utbrytningar och det tycker jag är viktigt.”.

Dvs ännu ett steg mot ökad maktkoncentration för en minoritet !!!

Dokument om överenskommelse saknas

Det finns inget skriftligt dokument om Decemberöverenskommelsen. Därigenom finns det inget konkret att analysera och partiledningarna kan fortsätta uttrycka sig obegripligt och vända och vrida på orden.

Se även bl a;
Löfven har fått storhetsvansinne

Stefan Löfven surar över tillkännagivanden

Stefan Löfven surar för att han inte får som han vill


Löfven vill samarbeta med de partier han baktalar

Så vill Löfven samarbeta i integrationsfrågan

Varför vill Löfven inte samarbeta?

Utsträckta händer ej seriöst menat

Politiker anklagar politiker för att tycka som SD hellre än att diskutera sakfrågorna


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Moderaterna får stenhård kritik

Decemberuppgörelsen

Den som läser kommentarerna under Kinberg Batras inlägg om decemberuppgörelsen på hennes officiella Facebooksida får leta efter positiva kommentarer.

En villkorslös kapitulation

Den tidigare moderatledaren Ulf Adelsohn (1981–1986) kallar uppgörelsen för ”en villkorslös kapitulation”:
Tyvärr är det här riktigt illa. I iver att utestänga SD har ni gjort V till vågmästare och bara sett till regerandets form inte dess innehåll.
Det är inte bra för Sverige att få en vänsterpolitik som ni måste släppa igenom fyra vårar och tre höstar. En villkorslös kapitulation där 158 mandat ska regera över Sverige.
Ska ni lägga ner rösterna även om inte V röstar med regeringen?
”.

Vänstergir, fiasko, svek, förräderi

Rader av moderatväljare konstaterar att Sverige nu står inför en vänstergir och kallar uppgörelsen för ”ett fiasko”, ”svek” och ”förräderi”.

Uppgörelsen är ett hastverk

Den tidigare kulturministern Cecilia Stegö Chilò (6–16 oktober 2006) kallar uppgörelsen för ett hastverk: ”Sorry Anna, detta var inte bra. Hur kan du sluta en överenskommelse som binder 100 självständigt valda riksdagsledamöter?
Hur kan du fösa regeringen i armarna på V?
Hur kan du avstå från att opponera på följdpropositioner?
Hastverk.
Det blir rejäl uppförsbacke Anna. Jag tror inte detta är bra för Alliansen. Löfven såg lika förtjust ut som katten Måns, när han grundligt lurat Pelle.
”.

Ökat politikerförakt

Ulf E Börjesson fruktar att det som nu hänt kommer att öka föraktet för politikerna: ”Outgrundligt och oerhört tragiskt att sätta väljarnas röst ur spel på det här sättet. Politikerföraktet kommer att öka vilket leder till lägre valdeltagande. Huvudlöst!”.

Anna Kinberg Batra svarar luddigt

Kinberg Batra själv svarar: ”Detta lägger en viktig grund även för våra möjligheter att ta ansvar i regeringsställning efter nästa val, oavsett när det arrangeras. Därför är det viktigt och bra att vi kommit överens. God fortsättning och gott nytt år!

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Överenskommelsens livslängd ser ut att bli begränsad

Inga begränsningar för vad som garanteras få igenom i Riksdagen

Decemberöverenskommelsen lider av stora brister som gör att dess livslängd ser ut att bli begränsad. En sådan är att det inte sätts upp några begränsningar för vad regeringen får lägga in i budgeten och garanterat kan få igenom riksdagen. Här måste man räkna med att det snart blir oenighet mellan S-MP och Alliansen.

Principer för konfliktlösning saknas, hur ska uppgörelsen vårdas?

Inga principer för konfliktlösning finns dock i decemberöverenskommelsen, där det inte heller sägs hur uppgörelsen ska vårdas.

Skiljenämnd behövs

Samarbetsklimatet förbättras knappast av att de ledande partiföreträdarna attackerar varandra för att själva framstå som vinnare. Det skulle behövas en skiljenämnd, liknande pensionsgruppen som flera gånger har räddat pensionsreformen, om inte allt ska gå över styr.

Uppgörelsen kan brytas när som helst

Inför nästa val, när det kan bli aktuellt med regeringsskifte, kommer det svåraste provet. Står Stefan Löfven då fast vid att han, efter en förlust, är beredd att släppa fram en statsminister från Alliansen? Ingen kan tvinga honom, eftersom decemberöverenskommelsen är en politisk uppgörelse och inte ett rättsligt bindande avtal.

Uppgörelsen havererar inom kort

Mycket annat som kan stjälpa decemberuppgörelsen hinner också hända fram till valet 2022. Troligast är att den havererar långt innan dess.

Överenskommelsens livslängd ser ut att bli begränsad

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Statsvetare: Ingen vinst för demokratin

Efter decemberöverenskommelsen;
Men demokratin förlorar i vitalitet, anser statsvetare.

– Regeringsmakten vinner på det här, men inte oppositionen och absolut inte demokratin. Det blir bara demokrati när det är val, säger han.

Statsvetarprofessor Tommy Möller vid Stockholms universitet är också frågande till hur Allianspartierna ska kunna bedriva en kraftfull opposition om man ska lägga ner sina röster i budgetfrågor.

Statsvetare: Ingen vinst för demokratin

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Statsvetare: Fortsatt kaos i politiken

Alla försöker tolka decemberöverenskommelsen så fördelaktigt som möjligt för dem själva, men förutom att det inte blir något extra val så är allt annat i det blå och mycket oklart, säger Peter Esaiasson.

Det är Alliansens budget som gäller för 2015, men regeringen kan försöka få in mycket av sin politik i tilläggsbudgeten i april. Dock kan inte inkomstskatter som är en försämring för den enskilde ändras förrän ordinarie budget i september. Så det blir inga skattehöjningar för dem som tjänar mest.

Om regeringen tar in olika sakfrågor i budgeten för att slippa förlora enskilda omröstningar, som exempelvis lagen om vårdval, sätts överenskommelsen på prov.

– Hur mycket kan packas in i budgeten? Vad är acceptabelt enligt den här överenskommelsen? Det vet vi inte, säger Peter Esaiasson.

Statsvetaren: Fortsatt kaos i politiken

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone