Björklövsblocket blockerar regeringsblocket

Andra länder förundras över sandlådepolitiken i Sverige

Peter Hjörne (GP) konstaterar att enigheten om den politiska röran i Sveriges regeringsbildning är lika stor utomlands som i Sverige;
– Danmarks Radios Europakorrespondent Anna Gaarslev kallar tonen i svensk politik ”hysterisk och ologisk”.
– Jan-Erik Anderlin, korrespondent för finska Hufvudstadsbladet, kallar regeringsturerna ”en sorts arga leken där man bara stirrar varandra i ögonen”.
– Ledarskribenten på Aftenposten i Norge, Therese Sollien, sa att ”om man gör ett nytt försök att frysa ut SD så kommer det bara att stärka partiet.”.
– Brittiska The Guardians Jon Henley menade att ”de flesta britter som följer europeisk politik intresserar sig för Sverige och tycker att ni är ett vettigt land.” En ståndpunkt som britterna kan komma att ompröva!

Kristallkulan säger följande

Peter Hjörne (GP) spaltar upp vad som kommer att hända framöver:
• Efter att riksdagen nu röstat ner Ulf Kristersson som statsminister får Stefan Löfven en ny chans, men röstas också han ner (om inte L och C att röstar ja).
• Därefter prövar talmannen kanske Annie Lööf med ett massivt nej som resultat.
• Slutligen testas måhända Kristersson igen, i en fjärde och sista omröstning innan det blir extraval, vilket inte skall uteslutas.

Red’s kom:
Ja, med följande korrigeringar;
1. C och L kommer inte att i den andra statsministeromröstningen rösta ja till Stefan Löfven och hans eventuella förslag till regering. De kommer inte ens att trycka på den gula knappen (dvs vi-skiter-i-vilket-knappen) för Löfven.
Det ska här särskilt noteras att Stefan Löfven hemlighållit vilken regering han tänkt sig. Ingen journalist har ens frågat om detta.
Det enda Löfven sagt är att han motsätter sig en omröstning där han föreslås som statsminister… samtidigt som han inte tolererar någon annan regering än en där han är statsminister. Det är dock inte Löfven som bestämmer vem som ska röstas om, utan talmannen, och Andreas Norlén han föreslå Löfven mot hans vilja.

2. Endast om talman Andreas Norlén är korkad (och det är han inte, även om han slösat bort mycket tid helt i onödan innan den första statsministeromröstningen) låter han tid ödslas på en helt meningslös statsministeromröstning med Annie Lööf som statsminister (oavsett vilka partier hon kan sopa ihop, om något, utöver Liberalerna).

KRISTERSSON ELLER LÖFVEN?
Efter att Ulf Kristersson (med en M+KD-regering) nu röstats ner, av bl a C och L, i den första statsministeromröstningen finns det fortfarande bara Löfven och Kristersson att välja på som statsminister. Med samma eller med nya regeringskonstellationer.

I den andra och tredje statsministeromröstningen kommer det att röstas om;
• en Löfven-regering (då kanske Sverige för första gången får svar på vilken regeringskonstellation Stefan Löfven tänkt sig) och
• en Kristersson-regering, antingen med M+KD+C+L, även om Björklövsblocket med Lööf & Björklund blankt vägrar att ingå i en sådan regering (som alltså kommer att röstas ner pga Lööf & Björklund) eller en upprepning av första statsministeromröstningen med M+KD-konstellationen.

Det är svårt att tro att en makthungrig Lööf hellre står utanför en regering än att hon ger avkall på sina generella och ologiska principer om SD, men den som lever får se. Björklund gör i alla fall vadhelst Lööf vill.

MENINGSLÖST ATT FORTSÄTTA DRA UT PÅ STATSMINISTEROMRÖSTNING
Den tredje statsministeromröstningen måste rimligtvis hållas mycket snart, som allra senast 14/12 (innan Riksdagen tar juluppehåll).

Ingen regering där M och MP ingår tillsammans

Varför håller Lööf nu på att sondera möjligheterna för en MP+Alliansen-regering? Alla, utom Lööf & Björklund och deras partier, begriper att man inte kan tvinga Moderaterna att ingå i en regering med ett parti mot bägge partiers vilja.

Speciellt inte med Miljöpartiet, som M, tillsammans med just C och L, röstat bort.

Dessutom skulle det innebära att M och övriga partier blir helt beroende av S – som även M, C och L röstat bort – i varje röstning under resten av mandatperioden
Mandat i riksdagen efter valet 2018

Kommer C & L rösta fram en Löfven-regering efter ett extraval?

Peter Hjörne (GP) ställer sig frågan vad som händer om det blir extraval: För inte kan väl de båda mittenpartierna rösta ner Stefan Löfven igen, sedan de visat att de inte vill låta Ulf Kristersson bilda regering?

En välbefogad fråga, även om det är i högsta grad fel att kalla C och L för ”mittenpartier” bara för att de velar fram och tillbaka i olika frågor. Men visst kan C och L fortsätta att rösta ner Löfven som statsminister även efter ett extraval. I alla fall om de är kvar som riksdagspartier efter detta extraval.

EN RÖST PÅ C & L GER POLITISKT KAOS
Det är i sådant fall upp till väljarna om de tycker det är bra att Sverige inte har någon regering. Vill man ha ett politiskt kaos i Sverige röstar man på C och L.

Statens budget för 2019

Här ska man komma ihåg att Moderaternas budgetförslag kan spela viss (dock inte avgörande) roll för regeringsbildningen. Övergångsregeringens budgetproposition har lämnats in (deadline var den 15 november). Nu har alla partier två veckor på sig att göra tillägg, justeringar eller fråndrag till denna budgetproposition. Därefter ska budgeten beslutas om i december (12/12) och börjar gälla från 2019-01-01.

C och L vill inte stödja en alliansbudget

C och L har klargjort att de inte vill vara delaktiga i en alliansbudget.

C och L har sagt att de kommer att ta fram sina egna budgetförslag och rösta på sina egna förslag samt lägga ner sina röster för Moderaternas alliansbudget. Om så sker kommer Moderaternas alliansbudget vinna med stöd av SD.

OPOLITISK BUDGET KAN EJ SKAPAS
Det sägs att en budget som läggs av en övergångsregering ska vara ”opolitisk”. Detta är självfallet en omöjlighet. En statsbudget är alltid, i alla lägen, politisk. Sedan är det en gränsdragningsfråga (där ingen vet var denna gräns går) för vilka politiska budgetförslag som kan accepteras.

VILKEN ROLL HAR MP I BUDGETEN?
Ingen journalist har ställt frågan vilken roll, om någon, MP haft i Socialdemokraternas ”opolitiska” budget. Vi får kanske aldrig svar på denna fråga, särskilt med tanke på hur journalisterna låter Löfven vara hemlighetsfull om regeringsbildning, budget, infiltration av islamister i Socialdemokraterna och det mesta annat.


Vad vill Björklövsblocket (C och L)?

Alice Teodorescu skriver under rubriken ”Dags för C och L att välja”:
Om Centern och Liberalerna redan innan valet sagt att isoleringen av SD är viktigare än att Ulf Kristersson (M) blir statsminister hade det varit rakryggat och tydligt, och:

Hur många professurer i statsvetenskap krävs det för att förstå vad Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) vill? Svaret är fler än någon kan räkna. Det är nämligen, trots välvilja, omöjligt att få ihop de motstridiga löften som de utfärdade före valet.”

C och L hemlighöll vad de tänkt sig för regering

Alice Teodorescu fortsätter:
Hade C och L i stället sagt att isoleringen av SD är överordnad allt annat, inklusive den egna politiken, och att man därför givet opinionsläget och senare valresultatet
a) lämnar Alliansen och regerar med S och MP (och kanske V?), eller
b) lyfter fram Lööf som statsminister för en regering tillsammans med L och MP som hämtar stöd från S, eller
c) går i opposition om Alliansen inte får egen majoritet
hade man inte behövt övertyga om hur tydlig man är. För då hade man varit tydlig. Och rakryggad.

C & L saknar verklighetsförankring & logik

Problemet är alltså inte inställningen till SD utan att de alternativ man anför saknar verklighetsförankring.

Alice Teodorescu ifrågasätter C:s och L:s logiska tänkande när dessa partier tycker det är acceptabelt att rösta bort Löfven med SD:s stöd men inte att rösta för Kristersson med samma stöd.

S kommer inte stödja en MP+Alliansen-regering

Alice Teodorescu konstaterar att Socialdemokraterna aldrig kommer att stödja att Alliansen bildar regering (med eller utan MP) och skriver:
Är det något Stefan Löfven varit tydlig med så är det att S aldrig kommer att ge detta stöd – S ska som största parti sitta i regeringsställning och inneha statsministerposten. Och varför skulle han ge sitt stöd?

S nyttjar SD för att så split mellan allianspartierna

Alice Teodorescu skriver vidare
Enbart en samlad borgerlighet kan utmana den socialdemokratiska makthegemonin. Det är därför S gör allt för att omkullkasta blockpolitiken och skrämmas med SD.

S enda möjlighet till fortsatt maktinnehav bygger nämligen på att inte borgerligheten tar stöd av SD.

Hur veta vad SD vill utan samtal?

Trots att ingen samtalar med SD om vad de vill ha i gengäld för sina röster påstår många sig veta hur förfärligt illa det skulle gå om man, med deras aktiva eller passiva stöd, tog den makt som väljarna röstat fram.

UTGÅR INTE FRÅN SD:S SAKPOLITIK
Nog hade det därför varit rimligt om man under dessa år satt sig ner och diskuterat vad man kan enas kring och vad man absolut inte kan enas kring. Och informerat väljarna. Då hade man på ett pedagogiskt och logiskt sätt kunnat förklara varför man agerar på ett visst sätt utifrån SD:s faktiska ställningstagande.

Det faller på Lööfs ovilja att diskutera sakpolitik. Nu fick hon sonderingsuppdraget under den falska förespeglingen att det handlade om att diskutera sakpolitik istället för att, som vi alla vet, det enbart handlar om att stänga ute SD.

GES SD INFLYTANDE OM SD TYCKER LIKADANT?
Att lägga fram den politik som man de facto gått vill val på, och som man hade tagit strid för om SD inte funnits i riksdagen, men som SD (som nu finns i riksdagen) också ställer sig bakom, är inte att ge partiet inflytande.

Inte heller innebär samtal eller förhandlingar med SD att man sympatiserar med partiet eller dess företrädare.

Skulle SD begära helt orimliga villkor för sitt stöd, sådant som ligger långt ifrån den förhandlade partens värderingar, är det fritt fram att förhandla med något annat parti – eller avgå. Det är parlamentarism i praktiken för en minoritetsregering, något som Sverige haft lång erfarenhet av.

KOMMER LÖÖF & BJÖRKLUND TA SITT FÖRNUFT TILLFÅNGA?
Förhoppningsvis inser Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) orimligheten i att omöjliggöra för Alliansens statsministerkandidat att bli Sveriges nästa statsminister och därmed få igenom den politik som Alliansen gick till val på för två månader sedan.


Allianspartierna saknar plan för vad vi visste sedan flera år tillbaka

Anna Dahlberg skriver under rubriken ”Låt inte Annie Lööf ta över showen, S och M”;
I två månaders tid har väljarna tvingats bevittna alliansens inre kamp. Att mandaten inte skulle räcka för att förverkliga drömmen om en alliansregering utan SD-stöd har stått klart i flera år. Ändå hade borgerligheten ingen plan för det uppenbara.

C OCH L, SLUTA BLOCKERA TRAFIKEN!
Gång på gång får vi höra att det övergripande målet är att till varje pris hålla ihop alliansen. Valresultatet är sekundärt. Likt sittstrejkare i en gatukorsning tänker de blockera trafiken tills de har fått sin vilja igenom.

Anna Dahlberg tror att väljarna kräver att Lööf och Björklund ska resa sig upp och sluta blockera trafiken.

C OCH L SAKNAR VERKLIGHETSFÖRANKRING
Anna Dahlberg skriver att av C och L uttalade strategier där

* S släpper fram en alliansregering, eller att
* SD släpper fram en alliansregering utan garantier, eller att
* Alliansen bildar regering med stöd av MP
har gemensamt att de saknar verklighetsförankring.

FRÅGAN ÄR INTE VILKA REFORMER SOM BEHÖV UTAN HUR DE SKA GENOMFÖRAS
Anna Dahlberg ger exempel på behov av stora reformer som det behövs en regering för att genomföra;

Det handlar till att börja med om att restaurera statens kärnområden, som rättsväsendet, försvaret och gränserna. S och M kan fatta de svåra beslut som krävs för att säkerställa en stram migrationspolitik och lag och ordning, däribland bättre tvångsmedel, slopade straffrabatter och nya påföljder för unga. De skulle också kunna ta krafttag mot ID-fusket och välfärdsbrottsligheten samt göra om LSS.
Andra prioriterade områden bör vara att reformera bostadspolitiken, genomföra en skattereform samt överföra mångmiljardbelopp till kommunerna för att klara det demografiska trycket och den akuta personalbristen.

FRÅGAN ÄR INTE ”VAD” UTAN ”HUR”
Problemet med Anna Dahlbergs resonemang är att det är illa nog med att politikerna kör sin politikersmörja. Ledarskribenter och andra debattörer behöver inte stämma in i kören. I politik är det ointressant vad politikerna säger sig vilja göra.

Det enda som är relevant är exakt vad man tänker göra för att uppnå vad, och hur (samt till vilken kostnad). Dvs det krävs en kedja av svar på problemens lösningar. Vi vet alla att hela välfärdssystemet (vård/omsorg, skola, polis/rättsväsende, bostäder, etc) är sämre än vad det någonsin varit efter två alliansregeringar och en S+MP-regering. Ett exempel på en konkret åtgärd är ett tiggeriförbud. Att bara pytsa ut pengar till höger och vänster skulle ett dagisbarn klara av.


OBEGRIPLIG STRATEGI AV BJÖRKLÖVSBLOCKET
Sonesson (GP) skriver under rubriken ”Centern vill ha statsministerposten”:

Annie Lööfs (C) och Jan Björklunds (L) senaste orealistiska bud är de vill få till stånd ett regeringssamarbete mellan Alliansen och Miljöpartiet fast de båda miljöpartiska språkrören bestämt avvisat en sådan konstellation. Förslaget saknar dessutom parlamentarisk verklighetsförankring då en blågrön regering skulle ha en riksdagsmajoritet emot sig. Miljöpartiet har svarat att den enda rimliga lösningen är att C och L istället ansluter sig till S och MP och vinkar adjö till Alliansen.

Skvallrar denna invit om duon Lööfs och Björklunds egentliga strategiska mål och dolda agenda? Det skulle i så fall förklara varför dessa två slipade partiledare, med gedigen regeringserfarenhet, styvnackat har valt att måla in sig i ett hörn. Att via förhalande och fixerade positioner steg för steg befria sig från Alliansen och ingå i ett mittenblock.

Misstanken göds om man tar del av ett sex år gammalt strategidokument från Centern som antogs av förtroenderådet året efter att Annie Lööf tog över rodret. I dokumentet, som har rubriken ”Det hållbara alternativet – Framtidsagenda 2020” sammanfattas partiets långsiktiga planer.

År 2020 ska Centern vara ett parti ”med styrka att leda Sverige”. Partiet ska då sätta agendan för hela den politiska utvecklingen och inte vara nischparti som driver ett fåtal profilfrågor. Centern ska ersätta socialdemokratin som politikens normbildare.

Partiet ska även ha en självklar statsministerkandidat: ”Svenska folket ska åter få en centerpartistisk statsminister.” I dokumentet betonas att Centerpartiet banat väg för jämställdheten genom att utse Sveriges första kvinnliga utrikesminister och Sveriges första kvinnliga partiledare. Man kan läsa mellan raderna att nästa mål är att sätta en kvinna på statsministerposten och skriva in sig i historieböckerna.

Jan Björklund (L) har redan avslöjat att han stödjer Annie Lööf som statsminister. Frågan är varför han vill föra Liberalerna mot mitten? Sannolikt handlar det om en kombination av inre tryck från en vänsterfalang, Björklunds intresse av att klamra sig kvar som partiledare, trötthet på att befinna sig i Moderaternas skugga och främlingskap inför Kristdemokraternas konservatism.

Det är uppenbart att Centern planerar att rita om den politiska kartan och drömmer om att återskapa Fälldins storhetstid då en centerpartist, inte en moderat eller socialdemokrat, ledde landet. Det är givetvis ett rimligt mål att vilja göra sitt eget parti stort. Men om man på kuppen illojalt önskar kapa fötterna på det enda politiska samarbete som framgångsrikt fört en borgerlig majoritet till makten i Sverige så borde Annie Lööf hederligt börja spela med öppna kort gentemot sina, snart forna, allianskamrater.

Källor: GP, GP, GP och Expressen

Se även bl a;
Varför ljuger media om Lööfs & Björklunds motiv? – Om indoktrinering, medias oförmåga att granska makten och ställa de frågor som folket vill ha svar på, hur journalister tenderar att linda in sin skarpa kritik mot C+L-blocket genom att försöka hitta något negativt att skriva om SD, de verkliga skälen till Annie Lööfs och Jan Björklunds aversion mot SD, politikernas ovilja att koncentrera sig på sakpolitik, värdegrundsbluffen och polariseringen.

Annie Lööf fick uppdrag att sondera Decemberöverenskommelsen 2.0 – Annie Lööf fick talmannens uppdrag att försöka förhandla fram en ny Decemberöverenskommelse baserat på C+L-blockets vilja. Lööf likställer SD med V. Lööf karaktäriserar sig själv som ödmjuk, seriös och resultatinriktad.


Centern och Liberalerna måste sluta hålla Riksdagen gisslan

Allianspartierna saknar sakliga skäl för att vägra samtala med SD


Ulf Kristersson uppger ”Värderingar” för att inte samarbeta med SD

Ann Heberlein (M) kräver svar från Ulf Kristersson (M) om Moderaternas värderingar


Förlorarna slåss om makten i Sverige medan landet vittrar sönder


Partiledarnas sandlåda

Sveriges partiledare på en öde ö, vem överlever? 🙂


Ebba Busch Thor kan tänka sig att prata om vädret med Jimmie Åkesson


Varning för Miljöpartiet

Miljöpartiet kommer fälla alla regeringar om MP inte får sin vilja igenom

Jonas Sjöstedt & Isabella Lövin vill styra efter att Löfven petats


Sjöstedt rasar över att Lööf jämför V med rasister


Stefan Löfven avsatt, men hoppas på comeback


Lööf och Björklund kräver att Löfven samarbetar med dem

Jan Björklund ljög om vilken info han fått, Ebba Busch Thor avslöjar

Björklund utsätts för samma hetskampanj han utsatt SD för

Annie Lööf klargör att en regering endast kan bildas på hennes villkor

Annie Lööf putt för att hon inte fick sonderingsuppdraget


Hur ska Alliansen avsätta Stefan Löfven utan stöd av SD?

Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern

Sverigedemokraterna är Alliansens enda hopp

Beröringsskräcken mot SD underminerar demokratin


Val av talman klart, Alliansen gav Vänsterpartiet sitt stöd

Vänsterpartiet tror de kan få post som talman, via förtal


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


Så här röstade väljarna i Malmö kommun och resten av Skåne 2018


Låg- och outbildade röstar rött

Så här röstade väljarna i Sveriges särskilt utsatta områden 2018

Varför ökade väljarsympatierna för Vänsterpartiet 2018?

Centern, S, MP och V söker väljarstöd bland de som ej vill integreras


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *