Allianspartierna saknar sakliga skäl för att vägra samtala med SD

Journalisterna är snälla mot den s k Sjuklövern och undviker mangrant den viktigaste frågan av alla:

Vilka sakpolitiska frågor – inte ”värderingar” – är det rent konkret som hindrar respektive parti att samverka med, eller ens samtala med, Sverigedemokraterna, och bilda regering med stöd av dem?

LÅSNING PGA ”VÄRDERINGSFRÅGOR” OCH INTE SAKPOLITIK
Det är den stora – och direkt avgörande – frågan! Men tydligen har inte ens talmannen frågat partiledarna om denna helt avgörande fråga (och ingen journalist har frågat varför han inte frågat om detta). Kan man då säga att talmannen bedriver ett seriöst arbete för att få fram en regering?

Politikerna i Sjuklövern tjafsar hela tiden om odefinierade begrepp som ”värderingar”, ”värderingsfrågor” och ”värdegemenskap”, och fakta lyser med sin frånvaro, men ingen sakpolitik diskuteras eller ens tas upp av talmannen.

SONDERINGSUPPDRAG TILL JIMMIE ÅKESSON
Ett enkelt samtal mellan Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson hade kunnat göra att Alliansen bildar regering. Talmannen skulle enkelt kunna ge Jimmie Åkesson ett sonderingsuppdrag (parallellt med talmannens till synes eviga samtal med övriga partiledare), men gör ändå inte detta. Och ingen journalist utkräver ett sakligt och relevant skäl från talmannen om varför han är rädd för att göra detta.

Talmannen (en av grundarna till Decemberöverenskommelsen) tycks gå i Sjuklöverns ledband och verkar inte det minsta intresserad av att ens försöka lösa upp knuten mellan SD och Sjuklövern eller delar av denna.

Tramsigt förslag med Lööf som sonderare
Att följa Björklunds önskan och ge Annie Lööf (den som är huvudansvarig för dagens kaos) ett sonderingsuppdrag i syfte att försöka locka över MP till Alliansen vore ett rent hån mot 92 procent av Sveriges befolkning. Om Lööf tror att det skulle förändra något om hon försöker deala med MP så står det henne fritt att göra detta utan att något särskilt uppdrag behövs från talmannen.

Alla, utom Lööf & Björklund, begriper att MP inte kan göra någon skillnad och det vore svagsint att förhala processen ytterligare genom att belöna Lööf för den skada hon ställt till med, genom att ge henne sonderingsuppdraget.

M och KD tar, av naturliga skäl, avstånd från att beblanda sig med MP. M och KD har inget sakpolitiskt gemensamt med vänsterextrema parti som MP.

VAD ÄR ATT TA ANSVAR?
Att enbart utgå från ideologiska skäl (där de ideologiska skillnaderna är betydligt större mellan Alliansen och vänstern än mellan Alliansen och SD) och rädsla för att SD ska ”normaliseras” (vilket redan skett, trots Sjuklöverns alla desperata försök att motverka detta) är knappast att ta ansvar.

Vad är problemet med att Alliansen bildar regering genom att komma överens med SD i frågor de ändå är överens om?

Tycker inte talmannen att det politiska innehållet ska vara viktigare än något annat?

DET TREDJE BLOCKET – MITTENPARTIER?
Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) – där media och vissa partiska och okunniga statsvetare felaktigt benämner Centerpartiet och Liberalerna, och t o m extremistpartiet MP, för ”mittenpartier” bara för att de har svårt att bestämma sig och velar fram och tillbaka i många frågor, eller inte har några åsikter alls i ett antal frågor – har redan innan valet 2018 utestängt alla regeringsalternativ som är tänkbara. Hur tänkte de?

C OCH L BLOCKERAR EN REGERING FRÅN ATT TA ÖVER
Centerpartiet och Liberalerna håller nu de andra partierna som gisslan i regeringsbildningen och skapar stora problem för Sverige när de stoppar möjligheten för en handlingskraftig regering i en tid med behov av stora reformer inom många områden.

Deras väljare frågar sig varför C och L inte vill ta möjligheten att regera och driva sin liberala, icke-socialistiska politik. Vad är det då för mening med att rösta på dessa två partier?

Vid slutet av Ulf Kristerssons sonderingsförsök meddelade Annie Lööf och Jan Björklund att de i nuläget skulle rösta nej för en regering bestående av M och KD eftersom den skulle kräva stöd av SD. Men naturligtvis handlade det istället om att de inte accepterar en regering de som de själva står utanför (i motsats till Jimmie Åkesson).

Det är nu helt och hållet Lööfs & Björklunds tjurighet som gör att S+MP-regeringen sitter kvar än idag med sin avsatta statsminister. Och att alla nödvändiga reformer gått i stå. Medborgarna får betala ett högt pris för att Lööf & Björklund envisas med att fortsätta leka i sandlådan.

Vi vet att samtal inte kommer lösa något
Istället för att Lööf & Björklund ägnar sig åt sina kategoriska uttalanden, och nu bara tjatar om att mer samtal behövs trots att förutsättningar för resultat är obefintliga, så borde de intressera sig för att få igenom den politik som deras väljare röstat på dem för.

Inget hindrar Lööf & Björklund från att samtala med precis vem de vill, om de tror att det skulle lösa något. Varför tycker de att andra ska föra deras talan och arbeta för att lösa upp den kris Lööf & Björklund skapar?

Det finns inget som säger att talmannen måste vara lekledare för alla. Det är fritt för varje partiledare, som så önskar, att ta egna initiativ.

MP OK. SD INTE OK.
MP är allianspartiernas motsats i praktiskt taget alla frågor, särskilt de av störst vikt. T o m i s k ”klimatfrågor”. MP är ett extremistiskt parti med extremistiska rötter, extremistiska medlemmar (kommunister, islamister och aktivister med låg kunskap och starkt avvikande verklighetsuppfattning samt dubiösa värderingar) och extremistiska åsikter.

SD har mycket gemensamt (avsevärt mer än MP inom nästan alla områden) med allianspartierna, även om de flesta likheterna är med M och KD. T ex skatter, företagande, kriminalpolitik och sjukvård. I samarbete med SD kan Alliansen förverkliga Alliansens politik.

DE ”RÖDGRÖNA” ÄR INGET REGERINGSALTERNATIV
Alliansen är större än S+MP-regeringen, men framför allt så har de borgerliga 60% av rösterna. En rödgrön regering torde därmed – enligt all logik – inte vara möjlig.

DETTA VET VI
Det finns två parametrar som vi vet med säkerhet redan idag. Oavsett vilken regeringskonstellation det slutligen blir så kommer;
1. Vänsterpartiet varken att ingå i regeringen eller att ha någon form av överenskommelse med regeringen om dess politik.
2. Centerpartiet och Liberalerna att tappa många väljare i det fall de ingår i någon regeringskonstellation.
3. någon eller några partiledare tvingas vika sig om det ska kunna bli en regering.

Vi vet också att småpartierna Centerpartiet och Liberalerna inte fått många röster men att många av de röster de fått har de fått tack vare att de varit en del av Alliansen. Utan medlemskap i denna Allians kommer deras väljarstöd att rasa.

GRUPPTERAPI MED NORLÈN
Nu ska talmannen ha gruppterapisamtal med alla partier. Förutom med Sveriges tredje största parti (SD) och Vänsterpartiet.
Annie Lööf i sandlådan
TALMANNENS FYRA MÖJLIGA ALTERNATIV
De gruppmöten Andreas Norlén ska hålla, efter att Stefan Löfven erkänt att han misslyckats (vilket alla visste han skulle göra) i sin två veckors sonderingsrunda, 2018-10-29, är med;
1. Samlingsregering S+MP + Alliansen: 259 mandat
2. S+MP + C+L: 167 mandat – 136 (S+MP+L), 147 (S+MP+C)
3. Alliansen + MP: 159 mandat
4. Alliansen eller delar av Alliansen: 70-143 mandat
175 mandat krävs för majoritet, vilket innebär att inget alternativ får majoritet i riksdagen (alt. 1 är helt uteslutet, se skäl nedan). Dvs om man vägrar förhandla med SD så blir SD, med sina 62 mandat och ovanstående alternativ, vågmästare i alla frågor framöver.

Vi konstaterar att;
1. Sveriges tredje största parti (SD) inte är med i något av alternativen.
2. Socialdemokraterna är med i två av fyra alternativ.
3. Extremistpartiet MP (minsta partiet) är med i tre av fyra alternativ.
4. Pyttepartierna C och L – dvs just de två partier med tjuriga partiledare som redan före valet proklamerat att de kommer att rösta emot varje tänkbart regeringsalternativ – är med i samtliga fyra alternativ!

Varför inte ett enda möte som exkluderar de två bråkstakarna som orsakat alla problem; Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L)?


Alternativ 1 – S+MP + Alliansen: ”GLÖM DET!”
Denna storkoalition, Decemberöverenskommelse 2.0, med S, MP och Alliansen – där man kan fråga sig hur MP slank med – har redan sågats längs med fotknölarna av främst S, M och SD, men i praktiken t o m även av C och L. Och KD samt V. På mycket goda grunder;
• Inte minst pga att Sverige inte befinner sig i en krigssituation, enligt vad som påpekats åtskilliga gånger av olika partiledare, bl a Ulf Kristersson (M).
• Samt för att respektive sida inte under några omständigheter kommer att acceptera den andra sidans (blockets) partiledare som statsminister.
• Resultatet skulle bli en extremt urvattnad politik där sex partier (som till och med inkluderar ett vänsterextremistiskt parti) ska jämka sig med varandra.
• Det skulle aldrig fungera att döda all opposition på detta sätt, framför allt eftersom det skulle leda till att alla allianspartier samt S och MP skulle tappa många väljare (där MP och L t o m riskerar att falla under fyraprocentsspärren). SD skulle bli det enda oppositionspartiet, där konsekvenserna av detta skrämmer hela Sjuklövern mer än något annat.

Det är alltså ett alternativ som praktiskt taget alla (S+V+M+KD+SD+större delen av småpartierna C, L och MP) skulle rösta emot, oavsett omständigheter och överenskommelser. Det finns inga kompromisser överhuvudtaget som skulle kunna leda till att denna konstellation bildar regering.

Varje parti i Alliansen som ingår i samma regering som extremistpartiet MP lär straffas hårt av sina väljare.


Alternativ 2 – S+MP+C+L:
Media har under de senaste veckorna fyllts med spekulationer om att den kraftigt irrationella Annie Lööf skulle kunna bli statsminister och då i en S+MP+C+L-regering. Detta är emellertid uteslutet pga;
a) det finns inga partiledare som fungerar sämre ihop än Lööf och Löfven (Lööf har häcklat Löfven mer än någon annan och ingen har varit tydligare än Lööf med att Löfven skulle bort),
b) ska de två minst kompromissvilliga partiledarna – Lööf (som nu visat hur oresonabel hon är) och Löfven (som klargjort att S bara ingår i en regering om Löfven får statsministerposten) – som var för sig är svårast att samarbeta med samarbeta med varandra?,
c) det skulle bli oerhört märkligt om de två partier som enhälligt röstat bort Löfven plötsligt skulle backa och på något sätt stödja att Löfven får sitta kvar (med som konsekvens att deras väljare därefter aldrig skulle kunna ha något förtroende för partierna och i synnerhet inte för partiledarna),
d) Annie Lööf har varit mycket tydlig med att hon inte sätter sig i en S-ledd regering om inte hela Alliansen är med,
e) de stora skillnaderna i politiken,
f) i nästkommande val (ordinarie eller extra) skulle alla dessa fyra partier tappa många röster, och såväl MP som L skulle med stor risk falla under fyraprocentsspärren. Vilket alla dessa partier självklart är fullt medvetna om.

Varför diskuteras detta alternativ i media utan att någon förklarar varför denna konstellation är utesluten redan från start?

Om Centerpartiet, eller Centerns systerparti Liberalerna, lämnar Alliansen för detta S+MP+C+L-alternativ skulle det få förödande konsekvenser för dessa partier. Det förstår garanterat även Lööf & Björklund.

Om man bortser från det faktum att varken Löfven eller någon av de socialdemokratiska ledamöterna, samt förmodligen många riksdagsledamöter från L, skulle acceptera Lööf som statsminister (Annie Lööf säger att det är ”så klart en teoretisk möjlighet” att hon blir statsminister) i denna konstellation, oavsett alla tänkbara villkor/överenskommelser;
• Med Lööf som statsminister skulle hela M+KD+SD och V samt S aktivt rösta emot detta och därmed faller förslaget. Även delar av L och MP (och kanske även några från C) skulle rösta mot förslaget.

– Om Socialdemokraterna ska vara i regering så ska jag vara statsminister, säger Löfven till TT. Dvs precis enligt vad han sagt oräkneliga gånger tidigare.

Om man bortser från det faktum att delar av C, och säkert större delen av L, skulle rösta emot denna S+MP+C+L-konstellation med Löfven som statsminister, oavsett alla övriga villkor/överenskommelser;
• Med Löfven som statsminister skulle hela M+KD+SD och V (191 mandat) rösta emot detta, och därmed faller förslaget.

S+MP+C+L-konstellationen skulle med Lööf som statsminister få ca 300 röster mot sig och med Löfven som statsminister minst 191 röster mot sig. 175 röster räcker för att förslaget ska falla.

Okunnig statsvetare:
– Jag tror att det är dit Liberalerna och Centerpartiet kommer komma till sist, säger statsvetare Jenny Madestam (vid Södertörns högskola) om S+MP+C+L-alternativet.
Även om detta högst osannolika scenario skulle bli verkligt inför en statsministeromröstning så spelar det ingen roll, eftersom det ovillkorligen kommer att röstas ner.


Alternativ 3 – Alliansen + MP:
En konstellation bestående av Alliansen plus MP skulle få som minst 190 (144 röster från de ”rödgröna” + 62 från SD) röster mot sig. Men säkert skulle ett antal även inom främst M och KD rösta mot förslaget eftersom de inte kan tänka sig att samarbeta med vänsterextremister. Eftersom 175 röster räcker för att förslaget ska falla så faller detta förslag med råge.

Talmannen dansar efter Lööfs & Björklunds pipa
Det är Lööf & Björklund som som velat ”förstärka” Alliansen med sin politiska motståndare, det vänsterextrema MP. Ingen begriper varför, särskilt eftersom detta alternativ skulle samla som allra mest 159 röster (men i realiteten troligen betydligt färre) av de 175 som behövs för en majoritet. Självklart skulle MP aldrig lämna vänsterblocket för att alliera sig i en minoritet med sina politiska motståndare. Vilket MP (inkl. Isabella Lövin) tydligt klargjort. MP har också varit mycket tydliga med att de aldrig kommer att acceptera en moderat statsminister.

MP en tung belastning för alla som samverkar med dem
Miljöpartiet har varit en tung belastning för Socialdemokraterna under mandatperioden 2014-2018 så ingen skulle väl bli gladare än Löfven om han kan bli av med MP till Alliansen, men för regeringsbildningens skull vill S gärna ha kvar MP på sin sida tills hoppet är ute för S att få en regeringsposition.

Expressen skriver om Alliansen+MP-alternativet:
Li Bennich-Björkman tror att det faktum att detta är den koalition som nu styr i Stockholm kan spela in.
– Jag tror att det har en psykologisk betydelse för partierna att det i huvudstaden redan har bildats en sådan koalition. Det bidrar nog till att det överhuvudtaget blir psykologiskt möjligt för partierna.
Med så låg kompetens på statsvetare undrar man hur Sverige kan gå runt. De som har den minsta kunskap om politik förstår att det inte går att relatera vad som händer lokalt politiskt i enstaka kommuner till rikspolitik, som är något helt annat. Att C och L kan tänka sig att regera med stöd av MP (där de i så fall bortser från alla väljare de tappar) gör inte att M eller KD skulle falla i samma fälla.

”GRÖNVÄNSTERN”-ALTERNATIVET
MP+C+L
– med ynka 67 mandat (där M ensamt är större än dessa tre pyttepartier tillsammans) – är inget alternativ som talmannen (eller någon med minsta fönuft) kan se, men har ändå tagits upp av statsvetare Li Bennich-Björkman (som tydligen har Miljöpartiets grundare, Per Garthon, som idol) som ett möjligt alternativ, med Annie Lööf som statsminister. Hur man kan kalla sig för statsvetare och vara så långt ute i det blå om politiken är märkligt.
– Det är en möjlig regering som inte skulle få en majoritet emot sig. Det skulle vara uppseendeväckande om M och S röstade emot en regering innehållande partier som de själva vill regera med, säger statsvetare Li Bennich-Björkman.
Man behöver inte kunna mycket om politik för att begripa att få konstellationer skulle få en större majoritet emot sig (av många skäl) än denna.

Även Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet, ser Annie Lööf som möjlig statsminister.


Alternativ 4 – Alliansen, eller delar av Alliansen:
Detta är egentligen det enda möjliga regeringsalternativet, men alla tänkbara kombinationer för detta alternativ är uteslutna såtillvida inte någon pratar med Jimmie Åkesson.

I praktiken handlar det främst om en M+KD-regering med stöd av SD, som tolereras av C och L. Vad detta alternativ faller på är att Annie Lööf (C) & Jan Björklund (L) aldrig skulle acceptera detta alternativ med stöd av SD, varken om de sitter i regeringen eller om de agerar stödpartier för M+KD-regeringen. C och L kräver platser i regeringen och allt annat kommer de att rösta emot.

– Det är Norléns sistahandslösning, och så ser jag också det, säger statsvetare Jenny Madestam.
Nej, det är på intet sätt talmannens sistahandslösning. Jenny Madestam har inte förstått att ordningen som talmannen talar med de fyra grupperna inte har något överhuvudtaget att göra med hur troligt alternativet är.

Om något så är det så att talmannen placerat alternativet sist under dagen just för att är det troligaste alternativet, dvs en allianskombination är förstahandsalternativet.


Av ovanstående skäl, som vi alla känt till sedan senast valdagen 2018, borde Andreas Norlén från dag ett ställt frågan på sin spets genom att kalla till röstning om statsminister.

Det är knappast rimligt att en talman har makten och möjligheten att ensam förhala processen i ett regeringsbildande så som Andreas Norlén gjort.

De besked samtliga partier gav idag är exakt samma som på valkvällen 2018. Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) håller regeringsbildningen i ett dödläge.
Den med råge bortröstade statsministern Stefan Löfven upprepar i var och varannan mening att han vill bryta upp blockpolitiken så att han kan bilda ett eget block där han är statsminister.

50 DAGAR – OCH UPPÅT – UTAN ATT NÅGOT HÄNT
Det har nu gått 50 dagar sedan valet 2018. Innan valet ville partiledarna inte ge besked om hur de tänkt bilda regering, med som skäl att de inte visste hur valresultatet skulle bli. Efter valet (där alla långt innan valet visste att valresultatet skulle bli ungefär som det blev) står det klart att de bara ljög väljarna rakt upp i ansiktet.

50 DAGAR SOM INTE FÖRÄNDRADE SVERIGE
Sjuklövern har haft minst 50 dagar på sig att diskutera fram en lösning i valfria kombinationer. Det är uppenbart att inget parti haft någon plan före valet och nu har det blivit uppenbart för alla att de saknar en realistisk plan även efter valet. De har helt enkelt inte tänkt!

VEM ÄR DEN VUXNA I RUMMET?
Jimmie Åkesson är den enda vuxna i rummet av partiledarna eftersom han åtskilliga gånger sagt att han är beredd att prata med samtliga övriga partiledare, t o m med Jonas Sjöstedt (V).

TALMANNEN FÖRVIRRAD?
Andreas Norlén säger att skälet till att han inte kommer att blanda in Jimmie Åkesson i gruppsamtalen är att alla partier i Sjuklövern sagt att de inte vill samarbeta med SD. Men det har ju alla andra partier också sagt om varandra!

MÖTE MED JIMMIE ÅKESSON OCH PARTILEDARE
Om det varit lite krut i Andreas Norlén så hade han gjort raka motsatsen och krävt att varje enskilt parti skulle mötas tillsammans med Jimmie Åkesson och Andreas Norlén. Det är ju trots allt där knuten har en i alla fall rimlig chans att lösas upp.

ANDREAS NORLÉN SER TILL SITT EGET BÄSTA
– Min uppfattning är att ett extraval vore ett stort nederlag för det svenska politiska systemet, sa Andreas Norlén under presskonferensen 2018-10-29.
För det ”politiska systemet”, eller för Andreas Norlén? Problemet här är att Andreas Norlén inte vill skrivas in i historieböckerna som den första talmannen som misslyckats med en regeringsbildning. Dvs regeringsbildningen riskerar kraftigt att dras ut på tiden av Andreas Norlén, enbart pga hans personliga intresse.

Dessutom skulle talman Andreas Norlén förlora sitt jobb om det går så långt som till extraval.

Det är tydligt att Andreas Norlén gillar att stå i rampljuset, men nu måste han börja ta ansvar och sluta förhala det som måste göras.

VAD MÅSTE GÖRAS NU?
Hög tid att sluta med alla dessa samtal där alla vet att de inte kommer att leda någon vart. Om Andreas Norlén inte ska förlora allt förtroende kallar han, innan oktober månads slut, till en första omröstning av statsministerposten med beskrivning av vilka politiska partier omröstningen kommer att avse.

Det första alternativet kommer självklart att falla, och därefter krävs två snabba röstningar om regering (som högst troligt inte heller kommer att gå igenom). Först när en enda omröstning återstår, innan extraval är ett faktum, kommer partierna att få press på sig att börja bete sig som vuxna.

Not.
Samtliga Sveriges journalister och alla involverade statsvetare har låtit sig luras av talmannens löfte om att han kommer att kalla till omröstning under hösten. Det innebär bara att han ger sig själv fram till den 21/12 att kalla till den första av fyra omröstningar.

Se även bl a;
Ulf Kristersson uppger ”Värderingar” för att inte samarbeta med SD

Ann Heberlein (M) kräver svar från Ulf Kristersson (M) om Moderaternas värderingar


Förlorarna slåss om makten i Sverige medan landet vittrar sönder


Partiledarnas sandlåda

Sveriges partiledare på en öde ö, vem överlever? 🙂


Varning för Miljöpartiet

Miljöpartiet kommer fälla alla regeringar om MP inte får sin vilja igenom

Jonas Sjöstedt & Isabella Lövin vill styra efter att Löfven petats

Ebba Busch Thor kan tänka sig att prata om vädret med Jimmie Åkesson


Stefan Löfven avsatt, men hoppas på comeback

Lööf och Björklund kräver att Löfven samarbetar med dem

Jan Björklund ljög om vilken info han fått, Ebba Busch Thor avslöjar

Annie Lööf klargör att en regering endast kan bildas på hennes villkor


Hur ska Alliansen avsätta Stefan Löfven utan stöd av SD?

Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern

Sverigedemokraterna är Alliansens enda hopp

Beröringsskräcken mot SD underminerar demokratin


Val av talman klart, Alliansen gav Vänsterpartiet sitt stöd

Vänsterpartiet tror de kan få post som talman, via förtal


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


Så här röstade väljarna i Malmö kommun och resten av Skåne 2018


Låg- och outbildade röstar rött

Så här röstade väljarna i Sveriges särskilt utsatta områden 2018

Varför ökade väljarsympatierna för Vänsterpartiet 2018?

Centern, S, MP och V söker väljarstöd bland de som ej vill integreras


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *