Alliansen ansvarslös om de inte förhandlar med SD

I en ledarkrönika sammanfattar Alice Teodorescu de viktigaste förutsättningarna inför kommande regeringsbildning, under rubriken ”Dags för Alliansen att börja ta ansvar”, där hon klargör vikten av att Alliansen inleder samtal med Sverigedemokraterna för att få stöd för sin politik och få till ett regeringsskifte i Sverige:

Blockpolitiken är död – länge leve blockpolitiken! Eller? Faktum är att den traditionella blockpolitiken varit död ett bra tag vid det här laget. Närmare bestämt sedan år 2010 då Sverigedemokraterna röstades in i Sveriges riksdag och blev tungan på vågen. Två val senare har partiet vuxit stort i opinionen vilket resulterat i att inget av de forna blocken har egen majoritet.

Löfven regerat i 4 år utan folkets stöd

Stefan Löfvens rödgröna regering borde emellertid aldrig ha tillträtt år 2014. I riksdagen fanns nämligen en icke-socialistisk majoritet redan då som när som helst hade kunnat avsätta honom. Om de bara hade vågat.

Red’s kom:
Alliansen har under fyra år t o m släppt fram en regering som bygger sin politik på två små extremistpartier! Om Alliansen ännu en gång skulle låta dessa ytterlighetspartier – som stöds av 12%, i huvudsak invandrare från de utanförskapsområden som vänstern byggt upp med stöd av Alliansen –  få fortsatt betydande inflytande i Sverige så lär allianspartierna utplånas från den politiska kartan.

Upp till Alliansen om Löfven ska sitta ännu en mandatperiod

Resultatet av söndagens val är endast en upprepning av detta förhållande. Därmed borde utgången vara given. Om de bara vågar.

57,8% utlovat före valet att avsätta Löfven

Alliansen och SD har före valet deklarerat att de avser att rösta bort Löfven som statsminister.

Hur få igenom budget med minst 57,8% emot och ingen DÖ?

Löfven själv har vid upprepade tillfällen etiketterat SD som ett högerparti, hur han då ska kunna få igenom sin budget i en riksdag vars majoritet så tydligt är emot honom förblir en gåta.

Red’s kom:
Särskilt när allianspartierna utlovat väljarna att de inte avser att skapa ännu en antidemokratisk maktkartell med syfte att hålla kvar Socialdemokraterna vid makten.
Blockpolitik, partiledarna har målat in sig i sina hörn

Löfven vill bryta blockpolitiken eftersom den är honom till nackdel

Under hela mandatperioden 2014-2018 har Stefan Löfven (S) gjort ett stort nummer av sin ambition att bryta den, enligt honom, fördummande blockpolitiken.

Vem ingår i Löfvens block?

Varför stod Löfven ensam på presskonferensen om han nu är en del av ett samlat block som avser att utgöra regering?

Vilka övriga partier ingår i hans block, Miljöpartiet allena eller också Vänsterpartiet?

Varför deklarerades inte detta förhållande före valet, alltså att Löfven vill regera med dessa två partier, och därigenom snarare cementera blockpolitiken?

S + V + MP = 41%

Även om V och MP ingår i regeringen uppnår de rödgröna inte egen majoritet.

S + V + MP = 41 % + 14%?

För att slippa förhålla sig till SD:s vågmästarroll behöver de locka över C och L.

Vad ska en regering bestående av V, som motsätter sig privat ägande, och C, som i vissa delar närmast kan betecknas som nyliberalt, åstadkomma i sak?

Red’s kom:
Dessutom;
• Det finns ingen som gått åt Socialdemokraterna hårdare än Annie Lööf. Det finns inga partiledare som haft en större konflikt mellan varandra än Annie Lööf och Stefan Löfven, där Lööf gjort allt för att förödmjuka Löfven.
• Centerpartiet har diametralt olika åsikter om åtgärder för miljön – eller klimatet, som det kallas idag – jämfört med Miljöpartiet.
• Centerpartiet skulle snabbt självdö om de inledde någon form av samarbete med det företagsfientliga Vänsterpartiet.

Löfvens låtsasblock viktigt för Löfven

Det är uppenbart att Löfven, skicklig som få när det kommer till förhandlingar och taktik [Löfven är enbart skicklig på detta om man håller sig på lekskolenivå!], inte alls är emot blockpolitiken när den gynnar hans egna intressen.

S hoppas kunna öka rädslan för samarbete med SD – Divide Et Impera

Däremot vill Löfven söndra Alliansen och öka stigmat för samtal med SD.

Red’s kom:
Allt enligt vänsterns enda utgångspunkt; Söndra och härska.
Det är en politisk strategi som innebär att motståndarna ska övervinnas genom att så split mellan dem, för att därefter behålla makten. Folket ska splittras upp efter skilda åsikter i syfte att sedan göra de enskilda parterna/partierna undergivna och fogliga.

SD största hotet för vänsterns makt

Skälet är enkelt: en enig borgerlighet, som får SD:s passiva eller aktiva stöd, kommer under oöverskådlig tid att utgöra det främsta hindret mot ett socialdemokratiskt maktinnehav.

Alliansen är död om ny DÖ skapas

Den helt legitima upprördheten inom borgerligheten över att Alliansen lät Löfven hållas i fyra år, trots det parlamentariska underlaget, kan bara botas av att Alliansen inte ännu en gång schabblar bort sina möjligheter.

Man kan inte med trovärdighet gång efter annan hävda att regeringens politik är skadlig och samtidigt själv avstå från att ta strid om makten.

Blocköverskridande samarbete saknar verklighetsförankring

Det förhandlingsspel som utspelar sig i skrivande stund, där såväl Socialdemokraterna som Alliansen vädjar till den andra om en blocköverskridande lösning, saknar verklighetsförankring.

82% mot regeringssamarbete mellan Alliansen och de rödgröna

En inte helt ovidkommande faktor är att väljarna ställer sig skeptiska till sådana lösningar. Enligt vallokalsundersökningen vill enbart 18 procent av väljarna ha ett regeringssamarbete mellan Alliansen och de rödgröna.

23 procent önskar en regering med enbart ett eller flera av de rödgröna partierna

29 procent föredrar en regering med enbart ett eller flera allianspartier.

Vad motiverar en fortsatt minoritetsregering med S?

Att S ska fortsätta att ha ett avgörande inflytande över svensk politik med hänvisning till att man är det största partiet, men till syvende och sist ändå i strid med det faktiska valresultatet, framstår som ytterst arrogant.

En blocköverskridande regering blir handlingsförlamad

Väljarnas inställning är högst rationell. Riskerna med blocköverskridande regeringar är många, inte minst eftersom sådana regeringar brukar bli handlingsförlamade.

Efter valet 2014 bildades 102 blocköverskridande styren i kommunerna. 94 av dessa har i årets val fått minskat väljarstöd, 86 har tappat mandat.

Under mandatperioden 2014-2018 har 83 av de de totalt 102 kommunerna haft majoritet i fullmäktige. Utifrån årets valresultat skulle endast 29 av koalitionerna klara det (13/9).

C (8%) och L (5,5%) utplånas om de byter sida

Risken är med andra ord stor att Liberalerna och Centerpartiet skulle kunna gå samma öde till mötes som Miljöpartiet om de bröt sig ur Alliansen för att sitta i regering med Socialdemokraterna.

Om slitningarna varit stora i den rödgröna konstellationen kan man bara sia om omfattningen för C/L.

Red’s kom:
Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) är naturligtvis fullt medvetna om detta och kommer därför, bara av denna anledning, aldrig att stödja att Socialdemokraterna kommer till makten igen.

Det är därför tråkigt att Lööf & Björklund fortsätter att köra sitt politiska spel istället för att vara konstruktiva och verka i landets intresse.

Om dessa allianspartier är intresserade av att få igenom sin politik skulle de ha varit ärliga mot väljarna, och redan från start inlett förutsättningslösa samtal med Sverigedemokraterna.

Nu kommer de istället att framöver – kanske med tårar i ögonen, som Åsa Romson (MP) – stå framför TV-kamerorna och säga;

Eftersom det parlamentariska läget är så komplicerat, där Socialdemokraterna inte vill samarbeta med oss utan hellre ser att SD får makt, ser vi ingen annan utväg än att inleda samtal med Sverigedemokraterna så att vi kan byta ut regeringen.

Det kanske innebär att Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) ställer sig utanför och hädanefter agerar som enskilda partier, men det är nog vad Sverige behöver. Denna ordning kommer ändå inte att gynna Socialdemokraterna, även om det länge varit Löfvens dröm att Alliansen skulle spricka.

C och L kommer inte att kunna rösta för en vänsterregering och mot en M+KD-regering. I alla fall om C och L är det minsta intresserade av att komma över 4-procentsspärren i nästa val.

ETT INTRESSANT POLITISKT LÄGE
OBS! Ett ”svårt parlamentariskt läge” består uteslutande i allianspartiernas ovilja att samtala med Sveriges tredje största parti. Det parlamentariska läget har väl i verkligheten sällan varit enklare?

Det ”svåra” ligger enbart i att bryta mot principen alla-mot-en, där SD ska utestängas från all form av inflytande oavsett vilka negativa konsekvenser det får för landet. Ingen vill vara först att ta steget att sätta landets bästa i första rum.

Ska politikens syfte vara att få igenom sin politik eller att blockera Sveriges tredje största parti från varje form av inflytande?

Argumenten mot en blocköverskridande regering är med andra ord många. Men till syvende och sist måste man ändå fråga sig vad politikens syfte ska vara.

Är det att till vilket pris som helst isolera SD eller att driva den politik som man tror på?

Alla är lika mycket värda… utom SD

Räcker avståndstagandet gentemot SD som enda bärande idé för en regering? Efter tre val där SD ökat markant för varje gång framstår en sådan strategi som vansinnig.

Red’s kom:
Särskilt märkligt blir allianspartiernas ihåliga resonemang med tanke på att SD:s starka vågmästarställning gör att SD kommer att få betydande inflytande oavsett vad Alliansen vill och tycker.

Alliansen har således allt att vinna och inget att förlora på att föra en dialog med SD. Trots detta väljer Alliansen att strunta i vad som är bäst för Sverige.

En regering måste anpassa sig efter folkets vilja

Livskraftiga demokratier består av en part som regerar och resterande som opponerar.

En minoritetsregering, vilket Sverige ofta haft, måste anpassas sin politik efter riksdagens majoritet, annars ska den inte överleva.

I den bästa av världar låter inte Alliansen sig skrämmas av Socialdemokraternas påstående om att ett Sverige som inte styrs av dem skulle vara ett Sverige i kaos.

Alliansens vilja att ta makten, att få igenom den egna budgeten och den politik som man för några dagar sökte väljarnas förtroende är sund och har inget med kaos att göra. Det är parlamentarisk demokrati i praktiken. Kliv inte i Löfvens fälla, vad ni än gör!

Red’s kom:
Det politiska läget stod klart som allra senast på valdagen, liksom att inga tilläggs- eller kontrollräkningar efter detta skulle kunna förändra det faktum att SD kraftigt förstärkt sin position som vågmästare och att inga tänkbara/möjliga konstellationer av partier därmed skulle kunna hamna i majoritet.

Att Alliansen inte skulle agera stödparti för vänstern och att vänstern inte skulle agera stödparti för Alliansen visste vi alla, och kan knappast ha kommit som en överraskning för någon av partiledarna.

Allianspartierna skulle ha framstått som avsevärt mer hederliga om de senast dagen efter valdagen förhållit sig till det då definitivt bekräftade politiska läget genom att, genast när Jimmie Åkesson bjöd in till detta, inleda samtal med SD.

Att, som nu, alla partiledare varje dag sitter i intervju efter intervju och hänvisar till att det skulle kunna ske några odefinierade mirakel-förändringar i framtiden ter sig bara löjligt. Särskilt när vi alla vet vad som kommer att hända i kommande steg;
1. Stefan Löfven kommer att röstas bort i statsministeromröstningen.
2. I de fyra talmansrundorna kommer, genom Alliansens ovilja att föra en dialog, inget förslag till statsminister vinna majoritet, med som oundvikligt resultat att Alliansen blir huvudansvarig för att nyval (s k ”extraval”) utlyses inom tre månader.

Partiledarna i den s k sjuklövern talar gärna om ödmjukhet och respekt för valresultatet, men det handlar bara om att någon annan ska visa detta. Ingen ödmjukhet eller respekt för demokratin eller de 1 135 627 medborgare i Sverige som lagt sin röst på SD ska visas.

Att Alliansen avvaktar till efter den tredje talmansrundan med att anpassa sig efter verkligheten är ytterst oansvarigt mot svenska folket. Särskilt när allt skulle kunnat lösas så enkelt redan från start genom en dialog mellan Alliansen och SD.

Det är hög tid för Alliansens partiledare att kliva upp ur sandlådan och agera på ett moget och vuxet sätt, där landets intresse väger tyngre än indignationen över att ha tappat väljare till SD.

Källa: GP

Se även bl a;
Hur ska Alliansen avsätta Stefan Löfven utan stöd av SD?

Löfven vill bryta blockpolitiken för att bilda eget block

Socialdemokraterna efterlyser ny Decemberöverenskommelse med Alliansen – Val av talman

Alliansen beredd att lämna över regeringsmakten till vänstern

Stefan Löfven avsatt, men hoppas på comeback

Jonas Sjöstedt & Isabella Lövin vill styra efter att Löfven petats


Vänsterpartiet tror de kan få post som talman, via förtal

Val av talman klart, Alliansen gav Vänsterpartiet sitt stöd


Endast två procent av folket vill att regeringen sitter kvar


Slutresultat i riksdagsvalet 2018, samt resultat för småpartierna


Så här röstade väljarna i Malmö kommun och resten av Skåne 2018


Låg- och outbildade röstar rött

Så här röstade väljarna i Sveriges särskilt utsatta områden 2018

Varför ökade väljarsympatierna för Vänsterpartiet 2018?

Centern, S, MP och V söker väljarstöd bland de som ej vill integreras


Minoriteten styr i Sverige

Ett system ur balans


Sveriges medier polariserar Sverige


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.
Lista över alternativa källor

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *