Journalisters uppgift att förtiga och försköna fakta?

Under rubriken ”Att sortera bort, förtiga och försköna fakta kan aldrig vara journalisters uppgift” skriver Britta Svensson, Expressen, om problemet med Sveriges vänsterstyrda mediers vinklade rapportering och ängslighet för att beskriva verkligheten som den är.

I slutet här följer en punktlista med vad som är viktigt för att försöka styra Public Service till att vara mer oberoende och neutral:

Sveriges största stad är ett problem

Tretton mord i Malmö på ett år, ett dussin skjutningar, varav tre med dödlig utgång, bara under årets första veckor.

Red’s kom:
Vad media är tyst om är vårdsituationen i Malmö. Att akuten stängs. Att det är tre veckors väntetid på vårdcentralerna… och då bara för telefontid med läkare.

För att citera professor Tapio Salonen:Malmö har på fyrtio år gått från välmående arbetarstad till en av landets fattigaste kommuner. Skyhög arbetslöshet. Stor invandring. Växande klyftor. Social oro. Staden är en tryckkokare. På många sätt är Malmös kris hela Sveriges – fast värre.”.

Är problemet att belysa problem eller är det problemet som är problemet?

”Vad händer när en hel stad pekas ut som ett problem?”, frågar sig Dagens Nyheter. Att Malmö pekas ut som någonting är just nu inte ett problem överhuvudtaget. Det är verkligheten som är problemet.

Britta Svensson berättar att när hon för 20 år sedan var Expressens USA-korrespondent var tidningen New York Times en bra källa, och;
I alla tidningarna fanns dessutom en kakofoni av röster, knappast en enda som lät som någon annan. Min favorit var kolumnisten Stanley Crouch i New York Daily News, en svart man som inte hade en tanke på att uppfylla några stereotypa och enfaldiga idéer om hur han ”borde” tänka på grund av sin hudfärg.

Red’s kom:
Det var för 20 år sedan. Idag har även medierna i USA blivit likriktade.

Likriktad debatt i ankdammen Sverige

När jag tänkte på debatten och tänkandet i Sverige såg jag för mitt inre en gyttjig göl där ett gäng ankor simmade runt runt. Den enahanda och likriktade svenska ”debatten” kändes overklig, och väldigt långt borta.

Detta var för 20 år sen, och sen dess har vattnet blivit lite klarare i den där gölen. Några andra fåglar har fått plats. Men fortfarande finns där en väldig massa ankor som simmar runt, runt.

Red’s kom:
Dessa nytillkomna fåglar består av alternativa medier, inkl. bloggar som denna.

Mångfald av åsikter är fortfarande inte acceptabelt i mainstream media i Sverige.

Den paniska rädslan för att någon ska tycka ”fel” eller bara annorlunda är så in i ryggmärgen svensk, att det ofta är människor med bakgrund i andra länder som öppnar upp samtalet med nya infallsvinklar och framför allt med en brist på rädsla för att vara avvikande.

Red’s kom:
Det är inte korrekt. Den politiska korrektheten – med åsikter som går emot folkets – har spritts till alla västländer.

I USA är det bara negrer som får kalla sig för negrer. När ”blattar” började kalla sig själva för blattar i Sverige avdramatiserades detta ord ganska snabbt. Vi har alla anammat vänsterextremisternas ersättningsord för zigenare, dvs ”EU-migrant”, trots att alla begriper att det är ett direkt felaktigt ord.

Ju mer vi tillåter vänsterextremisterna styra och påverka samhället desto sämre kommer det att bli för alla.

Public Service: Enfald i stället för mångfald

Fackförbundstidningen Journalisten granskar i sitt senaste nummer klimatet på Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. Så kallad public service som finansieras av alla via licenspengar, men som knappast speglar de olika tankar, åsikter, levnadsvillkor och syn på omvärlden som finns i det här landet.

Ängslighet och rädsla för att uttrycka ”avvikande” åsikter inom Public Service

”Därför är det så tyst” är rubriken på reportaget, där ett 40-tal av reportern Klas Granströms källor ”målar upp en bild av redaktioner där ängslighet och en rädsla för att säga vad man tycker präglar arbetet”.

Problem med invandring och integration tabubelagt inom Public Service

Janne Josefsson är en av få som vågar framträda med namn, och berättar om att ”kolleger slutar heja” på dem som gör jobb som något sätt antyder det som lyfts fram som tabu, som problem med invandring och integration.

Se: Häpnadsväckande debatt om yttrandefrihet – Janne Josefsson tappar tålamodet

Han berättar också om starka interna reaktioner när ”Uppdrag granskning” granskade våld inom extremvänstern. ”Varför ska du göra det? De är väl bra?” var reaktioner från kolleger.

Pressen från arbetskamraterna vid kaffemaskinen lyfts fram i artikeln som något av det värsta, där man fryser ut kolleger som gjort inslag om flyktingfrågan som inte ”är rätt”.

Lösningen för många medarbetare är att strunta i sådana ämnen, att vägra ta i dem. Eller så blir det så räddhågset att när vikarien Shamiram Demir på P4 Göteborg vill berätta om hur tvååringar kläs i slöja i förskolan blir reportaget liggande i månader och har ännu inte sänts.

Varför väljer man att bli journalist?

Det jag undrar när jag läser detta är: varför bli journalist om man inte är nyfiken?

Red’s kom:
Svaret är enkelt. Många blir inte journalister för att de är nyfikna utan för att kunna föra ut sina personliga åsikter och manipulera folket. De som har störst intresse av att göra detta är vänsterextremister eftersom de utgör en så relativt liten del av befolkningen. Därav den starka koncentrationen av journalister som röstar rött (V, MP, Fi och S).

Om man vill vara åsiktspolis, förtryckare eller grindvakt när det gäller ”fel” delar av verkligheten är det väl lämpligare att gå in i en sekt, praktisera en väldigt trångsynt religion eller flytta till en diktatur.

Red’s kom:
Det skulle man kanske kunna tro, men diktatorer vill hellre vara diktatorer i sitt eget land än av leva i ett land där någon annan är diktator.

Britta Svensson ger exempel på tre journalister – samtliga, precis som Britta Svensson på Expressen, kvinnor – som ännu inte gett vika för vänsterns tystnadskultur; Lina Makboul (SVT), Magda Gad (SR) och Johanna Karlsson (Expressen).

Problem måste luftas för att kunna lösas

Det behöver skrivas, talas och rapporteras om det som händer i Malmö, om allt som händer och är av allmänt intresse.

Att sortera bort, förtiga och försköna fakta för att få till en vad man tycker lämplig bild kan aldrig vara journalisters uppgift.

Red’s kom:
Det är emellertid vad de flesta journalister ser som sin uppgift.
Public Service
Frågan är då hur problemet med ”enfalden” inom media ska lösas?
Här kommer några lösningsförslag för Public Service;
Regeringen klargör att Public Service förlorar sitt sändningstillstånd om inte situationen radikalt förändrats innan det är dags att förnya sändningstillståndet.
Det innebär att skriftliga direktiv tas fram för alla som jobbar inom Public Service, övergripande t ex;
• Allt mångfaldstänk förbjuds när det gäller anställda. Kompetens och språkkunskaper ska vara av samma betydelse vid anställningar som inom den privata sektorn.
• Tydligt uttalat krav att spegla mångfald i medborgarnas åsikter. Målet måste vara att de som kommer till tals ska motsvara andelen hur svenska folket röstar på höger-vänsterskalan.
• Ett absolut förbud mot inslag där Public Service går ut på stan för att höra vad ”vanligt folk” tycker (eftersom de som får komma till tals ”råkar” bli de med åsikter som stämmer överens med journalisternas åsikter).
• Problem inom brottslighet, vård, skola, omsorg och boende har högsta prioritet.
• Nyhetsrapportering ska koncentreras på samhällsproblem och tänkbara realistiska lösningar.
• Nyhetsrapportering ska endast i undantagsfall, och endast när så särskilt är befogat, innehålla redovisning av känslor.
• Avsevärt mer fokus ska ligga på ekonomi i politiska frågor.
• När statistik presenteras ska bakgrund ges till hur statistiken tagits fram, alldeles särskilt om det kan finnas någon politisk styrning, och hur statistiken finansierats.
Under tre månader innan val får Public Service inte ta fram opinionsundersökningar över hur svenska folket tänker rösta.
• Vid rapportering om brott ska huvudregeln vara att ursprung uppges på gärningsmän.
• Vid beskrivningar av gärningsmän och misstänkta på flykt får inga uppgifter mörkas om utseende.
Förenkling för medborgare av anmälan om opartiskhet.
Ett ovillkorligt förbud måste finnas för att ge epitet och kategorisering av politiker och politiska partier. T ex att SD är ”populistiskt”, ”främlingsfientligt” eller ”främlingskritiskt”!!! Det är journalister som med extrem tydlighet för fram sina egna personliga och subjektiva åsikter och på detta sätt stödjer extrema grupper i Sverige, vilket enbart förstärker polariseringen i landet.
I de fall som ord i stil med ”rasist”, ”fascist”, ”nazist” slinker igenom i Public Service ska den som anklagelsen riktas mot ges möjlighet att bemöta detta, och i andra hand av någon som inte håller med om detta.
Under vissa perioder är Jonas Sjöstedt mer eller mindre permanent gäst i Public Service för att uttala sig om allt mellan himmel och jord. Han är partiledare för ett av landets minsta partier, och kan orimligen framhävas av Public Service på detta sätt framför alla andra partiledare. Även pyttepartiet Fi får uttrycka sina extrema åsikter orimligt mycket i Public Service. Det måste ändras.
Vissa extremister – som alltid enbart tar fokus från sakfrågorna – måste svartlistas helt från att tillåtas yttra något om politik i Public Service. Kanske främst Henrik Arnstad, Christina Höj Larsen, Anders Lindberg och Alexandra Pascalidou. De kan förpassas till alla skvallerblaskor som inte är intresserade av att rapportera om vad folket vill veta.
Brott mot direktiven leder till avsked av ansvariga medarbetare.

Ovanstående är bara några allmänt formulerade punkter som man kan jobba vidare på. Det kan säkert formuleras bättre och mycket mer kan läggas till. Det viktigaste är kanske att kraftigt reducera presentationer av enstaka personers känslor i media, som idag används som substitut till fakta och som nyttjas för att föra fram journalisternas åsikter och förminska betydelsen av fakta.

Källa: Expressen

Se även bl a;
Populism (sanningen) vs Politiskt korrekthet (etablissemangets lögner)

Populismen präglar politikerna

Vad är demokrati?


Lättkränkta får inte kritiseras, vänsterextremister fria uttrycka sitt hat


Presstöd baserat på respekt för allas lika värde och för att minska desinformation


Skrämma till tystnad


Journalister mörklägger sanningen om invandrarna

Antalet flyktingar måste få diskuteras

Henrik Arnstad i debatt om flyktingar – alla tokigheter listas här

Per Svensson, SDS, försvarar Sveriges åsiktskorridor om flyktingar


Teodorescu: Dags att sluta bortse från migrationens problem

Tino avslöjar det politiker och media försöker dölja om invandringen


Ordet EU-migrant tolkas av Institutet för språk och folkminnen och SVT

Feministiskt Initiativ vill förbjuda åsikter som de inte gillar


Idag är de alla Charlie Hebdo, men…

Charlie Hebdo kritiseras för satir om hur media manipulerar med drunknad pojke


Hög brottslighet bland utlandsfödda döljs av media

Medias – SVT & SR – drev mot alla högerpolitiker som kritiserar brott av utlandsfödda


Stämpling av allt som högerpopulism dödar debatter – Alex Schulman

Fredrik Virtanen driver vänsterns hatdrev vidare mot Marcus Oscarsson – Alex Schulman

Claes Borgström resonerar som tvättäkta vänsterextremist om EU-migranter


Peter Wolodarski, DN, kritiserar Aktuellt för yttrandefrihet

Häpnadsväckande debatt om yttrandefrihet – Janne Josefsson tappar tålamodet


DO: Religion har företräde framför svensk lag – Islam vinner mark

Varför ska samhället anpassa sig efter islam och muslimska hederskulturen?


Public Service försöker legitimera PK-eliten, dvs sig själva, via FI-sympatisörer

SR:s kampanj för att lura folket att media är opartiskt

SVT:s förhållningsregler om känsliga ord som EU-migrant:
Tips och språkråd när du jobbar med att spegla Sverige

Områden
Utsatta områden beskrivs av och till som invandrartäta, dvs nationell bakgrund används som förklaringsmodell till något, men det ger ingen hjälp att förstå vad det är vi vill kommunicera. Dessutom är många av de som bor i de så kallade invandrartäta områdena svenskar. När det gäller områden var så konkret som möjligt kring det du vill beskriva.
Om området har hög arbetslöshet bland sina medborgare och dessa inte heller deltar i val är det mer konkret att säga ”X är ett område med hög arbetslöshet och lågt valdeltagande”.
Begrepp som ”socialt/ekonomiskt utsatt område” är acceptabelt, men det är bättre att vara konkretare än så.
Undvik att använda schablonbegreppet ”förorten” annat än möjligtvis för att beskriva att det just är en schablon.

Svensk = svensk medborgare.

Nyanländ = Kan användas för att beskriva människor som under det senaste året kommit till Sverige och fortfarande håller på att etablera sig i samhället.

Segregerad skola = Kan användas, men var noga med vari segregeringen består. Det finns många olika segregerade skolor. Vad är det som ska beskrivas? Försök att vara så konkret som möjligt, t.ex. ”skolan har en hög andel elever som är nyanlända/inte har svenska som modersmål/låg andel elever med högutbildade föräldrar”. En segregerad skola kan också inkludera många elever med särskilda behov.

Flykting = Flykting går att använda som begrepp, men variera gärna med ”människor på flykt”.

Asylsökande = Asylsökande är den som tar sig till Sverige och ansöker om skydd här, men som ännu inte har fått sin ansökan avgjord.

EU-migranter = Det mest vedertagna begreppet både hos myndigheter och media men som ändå kan vara problematiskt. Alla EU-migranter är exempelvis inte tiggare eller socialt utsatta. Andra begrepp som används är socialt utsatta EUmigranter eller hemlösa EU-migranter.

Tiggare = Tiggare går att använda, men det omfattar såväl de tiggare som kommer från andra länder såväl som svenskar som tigger. Går att variera med ”människor som tigger”.


För sidor om media, asylpolitik och integration se innehållsregistret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *