Fortfarande knäpptyst från;
- Veronica Palm, bostadspolitisk talesperson (S) och ordförande i riksdagens Civilutskott
- Nina Lundström, vice ordförande i riksdagens Civilutskott, och bostadspolitisk talesperson (FP),
- Oskar Öholm, ledamot av riksdagens Civilutskott (M), och
- Roland Utbult, ledamot av riksdagens Civilutskott (KD)
Eftersom jag inte begriper vad det finns att "utreda" om bosparande har jag skickat följande önskemål om förtydligande till Per Bolund;
Ett amorteringskrav ser jag som ett absolut måste för att den bostadsbubbla vi befinner oss i inte ska spricka så att vi hamnar i samma situation som t ex Portugal, Spanien och Irland. Detta med tanke på det skuldberg vi lever i idag. Vi kan inte fortsätta hur länge som helst och leka med pengar som inte finns mer än i fantasin, skapade av "bankernas sedelpressar", och som bara gräver ner befolkningen djupare i skulder pga dem som profiterar på systemet, inte minst bankerna/låneinstituten.
Men på vilket sätt skulle bosparande överhuvudtaget kunna vara en lösning för unga? Är inte en lösning på boende för unga en helt annan sak än ett bosparande med usel ränta som leder till att vissa har företräde till vissa lägenheter (dyra och exklusiva) långt efter att ungdomens dagar är förbi? På vilket sätt skulle bosparande kunna vara en konstruktiv lösning?
Är det inte kanske så att bosparande istället bygger på problemen?
Tycker du inte att en mer verklighetsnära lösning på boendet för unga är något som istället förbättrar situationen inom i alla fall den närmaste tioårsperioden (gärna tidigare)? Vad skulle det i så fall kunna tänkas vara, dvs vilka bättre alternativ till bosparande kan du tänka dig, som inte enbart gynnar banker/låneinstitut och bostadsorganisationer/byggföretag (utan insättningsgaranti)?