Visa ett inlägg
  #2  
Gammal 2013-05-28, 20:06
Tomass avatar
Tomas Tomas är inte inloggad
Yotta-medlem
 
Reg.datum: May 2012
Inlägg: 273
Standard Förslag: Obligatorisk statligt anställd (oberoende!) styrelseledamot i varje förening

Det har hittills varit svalt intresse för att i den här tråden fylla på med konkreta förslag på förändringar, men jag fortsätter nu med ett till förslag på samma tema som ovan.

Den gemensamma nämnaren med mitt föregående förslag ovan är att motverka att olämpliga småpåvar ska tillåtas härja fritt i styrelsen.
Det är min absoluta övertygelse om att detta kommer aldrig att kunna ske utan att staten lägger sig i verksamheten, och gärna på ett mer proaktivt sätt (för att förebygga problem) enligt detta förslag nedan.

Jag tycker att en grundläggande felaktighet i lagstiftningen är att behandla en bostadsrättsförening som ett företag.
De flesta av oss är antagligen överens om att majoriteten av bostadsrättshavare har köpt sin bostadsrätt pga att man var intresserad av en specifik bostad att bo i snarare än att man ville bli delägare i ett företag (en bostadsrättsförening är en ekonomisk förening vilket är en företagsform) tillsammans med kreti och pleti som råkar vara bosatta i samma förening.
(för den som vill bo i t.ex. Stockholmsområdet är det nämligen inte lätt att komma över en hyresrätt)
Med detta sagt vill jag försöka undvika diskussioner om att mitt förslag nedan strider mot ideen med privat företagsamhet om staten ska behöva vara involverade i ett s.k. "företag".

Förslag: Obligatorisk statligt anställd (dvs oberoende!) styrelseledamot i varje förening
Jag vet vad jag vill åstadkomma (men mer om det längre ner) men inte den exakta lösningen eller hur jag ska uttrycka den i ord (lagstiftningsparagraf-formulering till bostadsrättslagen) men jag gör nedan ett försök till ett utkast på ett förslag:
Det ska vara obligatoriskt för varje förening att ha minst en extern ledamot som ska vara utvald och anställd av staten (men indirekt arvoderad/finansierad av föreningen med avgifter).
Den statliga ledamoten skall även ha särskilda befogenheter så som att själv bestämma (dvs utan krav på styrelsemejoritet) att hen vill kalla till extrastämma för att informera medlemmarna om t.ex. lekmannaledamots olämplighet/oduglighet så att stämman får chans att ersätta vederbörande.

Självklart kostar det föreningen en hel del pengar med avgiften till staten, och troligen skulle det leda till högre styrelsearvodes-kostnader för de flesta föreningar.
För att hålla nere de kostnaderna skulle man kunna begränsa den statliga ledamotens medverkan till att fysiskt närvara på t.ex. endast ett styrelsemöte per månad (men att närvara på samtliga föreningsstämmor).
Om föreningen t.ex. har styrelsemöten varje vecka så skulle suppleanter få träda in på de flesta övriga styrelsemöten, men självklart skall den statliga ledamoten ha kontinuerlig insyn med tillgång till samtliga styrelseprotokoll och f.ö. fullständig information om allt som berör föreningen.
(föreningarna måste självklart vara lite tillmötesgående så att inte t.ex. alla föreningar har sina möten på måndagar så att det krockar för yrkes-ledamoten, och att inte föreningsstämmorna krockar)

Jag har inte gjort någon avancerad utredning angående hur många föreningar en sådan statligt anställd yrkes-ledamot skulle kunna klara av att hantera samtidigt, och försöker inte heller på något sätt hävda att jag sitter inne med alla svaren angående den exakta utformingen av den föreslagna typen av lagstiftning.
Dock, ett enkelt räkneexempel:
Antag att en offentligt anställd yrkes-ledamot kostar staten 100.000 kr (lönekostnader och sociala avgifter etc) per månad.
Är det helt orealistiskt för en sådan person att kunna hantera 10 st. föreningar (ca 16 arbetstimmar per förening och månad) inklusive ett styrelsemöte ca varannan arbetsdag ?
Då skulle kostnaden per förening bli ungefär 120.000 kr per år, vilket knappast är oöverkomligt för en stor förening men däremot för en liten...
Som sagt jag har inte alla svaren på hur den exakta finansieringen skulle se ut, men det vore väl rimligt att avgifterna till staten är beroende av hur stor föreningen är.
Jag gissar att det som för närvarande är mest orimligt med mitt förslag är att kompetensen för närvarande saknas, dvs det finns inte kompetenta människor att anställa för dessa arbetsuppgifter.
(om det t.ex. skulle finnas 30.000 föreningar i sverige så skulle det då kanske behövas runt 3000 personer för att utföra dessa arbetsuppgifter).
Detta skulle dock kunna skapa en hel del arbetstillfällen. Självklart blir man ingen expert av att gå en arbetsmarknadsutbildning (för att utbilda sig till "yrkes-ledamot") men jag skulle i alla fall ha ett avsevärt större förtroende för någon som har gått en sådan utbildning än en klåpare till granne som bara har bestämt sig för att han vill leka småpåve, utan någon som helst utbildning eller på annat sätt påvisad kompetens.

Det jag vill åstadkomma med mitt förslag om en obligatorisk statligt utsedd ledamot är följande:

* Yrkes-ledamoten skall naturligtvis ha en relevant kompetens och är således någon slags garant för att åtminstone en person i styrelsen är någorlunda kompetent och kan vägleda amatörerna till att agera på ett korrekt sätt
(det finns aldrig några 100-procentiga garantier, och även en yrkes-ledamot skulle kunna vara begränsat duglig, men möjligheten till en viss grundläggande förekomst av kompetens tror jag skulle kunna öka drastiskt)

* Yrkes-ledamoten är obereoende utan några personliga intressen i föreningen och utan anledning att gå i övriga styrelsens ledband
(för övriga vanliga lekmanna-ledamöter dvs de som bor i föreningen kan det förekomma kortsiktig egoism för att sälja sin lägenhet utan att bry sig om långsiktigheten i föreningen.
Tillsättandet av yrkes-ledamoten, via statlig myndighet, är också annorlunda jämfört med hur en revisor brukar tillsättas, dvs formellt brukar revisorn "väljas" av stämman, men i praktiken är det nog ganska vanligt att revisorn är utvald av styrelsen och inte vill bita ur den hand som föder hen)

* Medlemmarnas vetskap om att en oberoende och kompetent yrkes-ledamot alltid finns i styrelsen minskar risken för övriga medlemmar att vara rädda för att "få styrelsen emot sig" och därmed kanske fler kan våga ställa krav på övriga ledamöter och vara mer aktiva
(om man däremot vet att det i styrelsen endast sitter ett gäng lekmän/amatörer/klåpare som vill leka småpåvar och inte heller kommer att kunna elimineras från styrelsen så är det nog många som bara tycker det är säkrast att hålla käften och inte stöta sig med dem)
Svara med citat