Ja rättvisa vill jag ha, så då är det väl enbart positivt att benämnas haverist? ;)
Tror inte det finns någon egentlig tolkning av ordet "haverist", men rättshaverist betyder bl.a. att man är;
- påstridig
- envis
Men som sagt, ingen kan ge någon entydig och bra förklaring av detta ord, och därför bör man nog vara lite försiktig med att använda sig av detta ord.

Tack för dina synpunkter, men jag kommer inte att lägga brf-frågorna åt sidan. Det är alltför viktigt för att medlemmarna ska låta det fortgå som det har gjort under så många år.

Vi har haft diskussionen om termen haverist, eller rättare sagt "rättshaverist" tidigare.
För att väldigt kort sammanfatta vad som då har sagts;
1. Vad innebär ordet rättshaverist, och på vilket sätt är det negativt?
2. Är man rättshaverist bara för att man avslöjar oegentligheter och de fel som begås?
3. Är det bättre att stoppa huvudet i sanden och låtsas som om allt är perfekt?

Hur skulle jag (eller någon annan) kunna skada mig själv eller andra, menar du?
Oavsett vilket så är jag inte rädd av mig. Jag kommer att fortsätta avslöja allt som kommer till min kännedom.

Det finns bara ett sätt stoppa vad jag (och andra) skriver, och det är att systemet förändras och förbättras. Bollen har satts i rullning, och nu är det upp till medlemmarna att börja lära sig vad det innebär att bo i bostadsrätt, och att man som medlem måste engagera sig.

Visst finns det större problem i världen, men jag kan inte lösa svälten i Afrika eller den globala uppvärmingen. Jag håller mig till detta "lilla" delproblem i världen

Kamphundar måste förbjudas i hela landet. Men om regeringen inte vill ta sitt ansvar så är det ju fantastiskt bra att fastighetsägarna kan ta detta beslut i stället !

Jag tycker att detta beslut borde tas även i samtliga HSB-föreningar (dvs det skrivs in i stadgarna)!

Gnällts tillräckligt på bostadsrättsföreningarna?
Med anledning av läsarbrevet i SDS i söndags så finns det en del att kommentera.

Brevet från Lennart Ljunggren (Brf. Vårregnet i Lund) inleds med formuleringen "Nu har det gnällts alldeles tillräckligt på bostadsrättsföreningarna".
Varför det, undrar jag då?
Varför är det inte bra att sanningen kommer fram?
Hur ska annars något kunna bli bättre?
Typiskt för vissa som oftast bara vill skydda sig själv är just att man inte ska få säga vad man tycker. I föreningarna så får medlemmarna ofta inte yttra sig, och nu är det till och med fel att man i media uppmärksammar bara en bråkdel av problemen.
Bara för att det finns styrelser som sköter sitt uppdrag på ett bra sätt så kan det inte vara ett skäl till att man inte ska kritisera de styrelser som missköter sitt uppdrag, eller hur?

L.J. skriver; "Det är betydligt fler som vill debattera på årsmötena än som vill kandidera till styrelsen".
Om det är så i Brf. Vårregnet att det är medlemmar som vill debattera på årsmötena så är detta en signal om att det är en lite sundare förening. Eller? Jag förstår inte varför L.J. är emot att medlemmarna utnyttjar sin rätt att ha åsikter vid det enda lilla tillfälle om året som medlemmarna kan göra detta (i alla fall till viss del).

Om styrelsearbetet skriver L.J. att det är "mycket vardagsslit och många svåra frågor", samt "Budget och bokslut, balans- och resultat, lån och räntor. Underhållsplaner, anbud, entreprenörer och hantverkare, dåligt utförda jobb, felaktiga fakturor. Ständigt ny lagstiftning och växande krav från kommun och myndigheter. Bråk mellan grannar, medlemmar som stör, klagomål om än det ena än det andra".
Problemet med Lennart Ljunggrens försök att beskriva hur otroligt komplicerat och tidskrävande styrelsearbetet är ligger i att det inte överensstämmer med verkligheten. Det finns mycket att säga om detta, men om Lennart Ljunggren hade haft den minsta susning om vad styrelsearbetet handlar om så skulle han vetat att respektive förenings bostadsorganisation/förvaltare står för det mesta av det som Lennart Ljunggren räknar upp.
Jag vill därmed inte förringa styrelsearbetet i de föreningar där styrelserna bryr sig. Det är skillnad på styrelse och styrelse. Det finns självfallet de styrelser som är på medlemmarnas sida och som gör sitt bästa. Men det finns också styrelser som i min förening, där styrelsen helt kör sitt eget race, och som i princip inte gör en sak rätt, oavsett hur man ser på det. Att Lennart Ljunggren inte vill att man ska ta fram dessa problemstyrelser i offentlighetens ljus är häpnadsväckande.
Sedan tycks Lennart Ljunggren helt ha missat att minst lika mycket kritik är riktad mot bostadsorganisationerna. Ska man inte få kristisera dem heller?

Efter Lennart Ljunggrens långa beskrivning om alla svårigheter med att sitta i en styrelse så fortsätter han med att skriva; "Det är inte svårt att sitta i en styrelse".
Hur går detta ihop?

Lennart Ljunggren skriver sedan "Men alla saknar vi från början utbildning i ämnet och väldigt få har erfarenhet".
Jo, när vi föds så saknar vi alla utbildning, men alla saknar alls inte utbildning i ämnet. Man kan dessutom ha suttit i en styrelse i en brf tidigare eller man kan ha suttit i en riktig styrelse.

Lennart Ljunggren skriver sedan "Man måste vara beredd att satsa mycket av sin fritid och inse att det tar lång tid att lära sig, det tar mer än bara 'ett par år' innan man kan göra någon riktig nytta".
Detta var nog den en av de största överdrifterna jag hört i hela mitt liv! Hur dumma tror Lennart Ljunggren att medlemmarna är? Som ledamot kan man göra riktigt stor nytta från den första dagen i styrelsen. Om man behöver "ett par år" (eller t.o.m. ännu mer, som Lennart Ljunggren vill göra gällande) så kan man vara till 100 % säker på att medlemmarna har gjort ett riktigt allvarligt misstag i sitt val av ledamöter.

L.J. skriver vidare "Det talas om att det behövs rotation. Ja, det låter väl bra. Men då behövs det några som vill ställa upp och som inte hoppar av det första man gör när verkligheten infinner sig".
Ja, det är därför en valberedning är av så stor vikt. Vad man kan uttolka från vad Lennart Ljunggren skriver så tycks en fungerande valberedning inte finnas i Brf. Vårregnet.

Lennart Ljunggren skriver "Ibland fattas felaktiga eller ogenomtänkta beslut. Hur skulle det kunna vara annorlunda?".
Här vill jag med bestämdhet säga att det inte är absolut nödvändigt att, som Lennart Ljunggren påstår, en styrelse ibland tar felaktiga eller ogenomtänkta beslut. Det finns faktiskt styrelser som inte gör detta. Framför allt skulle jag vilja säga att om en styrelse tar ogenomtänkta beslut så måste medlemmarna arbeta aktivt för att få ihop till en mer ansvarsfull styrelse, innan det går riktigt illa för föreningen.

Sedan skriver Lennart Ljunggren "Jag tror dock inte att de som beklagar sig över denna inkompetens alltid skulle lyckas så mycket bättre själva".
Vilken meningslös observation är inte detta? En del skulle lyckas bättre, en del inte. Så vaddå? Ska man inte kunna rikta kritik mot en styrelse bara för att det finns de som inte skulle kunna göra jobbet bättre?

Sedan skriver Lennart Ljunggren "Även inom styrelsen uppstår ibland meningsmotsättningar och debatten kan bli hård, det är inte alltid trevligt på mötena. Man måste kunna tåla en och annan motgång".
Jaha? Vad vill Lennart Ljunggren ha sagt med detta?
Och om han hade haft lite mer insikt i hur det fungerar i olika föreningar så skulle han ha känt till att det finns styrelser där alla håller varandra om ryggen. Ju mer okunnig en styrelse är desto mer håller man varandra om ryggen, och desto mindre information läcker ut till medlemmarna.

Sedan skriver Lennart Ljunggren "Men den demokratiska grunden finns där, och den fungerar i de flesta fall, möjligheten att påverka i en bostadsrättsförening är betydligt större än i andra sammanhang".
Om det var någon som tvivlade på att Lennart Ljunggren inte vet vad han pratar om så måste det efter denna mening stå bortom allt tvivel hur otroligt okunnig han är i detta område.
Man behöver inte vara särskilt insatt i brf:ar för att känna till hur skrämmande odemokratiskt uppbyggda bostadsrättsföreningar är. Att påstå att brf:ar skulle vara demokratiska är löjeväckande.

Avslutningsvis skriver Lennart Ljunggren "Men man måste inse att man själv bara är en av kanske flera hundra, så om det ska bli någon förändring måste det till några fler som tycker som en själv. Ingen styrelse kan styra med en majoritet emot sig.".
Det är ju bra att Lennart Ljunggren i alla fall känner till denna elementära sak. Men det är också detta som är en av orsakerna till den oligarki som råder i många föreningar. En medlem ges ofta ingen chans att kunna tala för sin sak och argumentera för de förslag som man har. I många föreningar ser styrelserna till att medlemmarna ges minsta möjliga möjlighet till detta. Ett exempel på detta är i min förening där styrelsen betalar HSB dyra pengar för att besvara medlemmarnas motioner på ett sådant sätt att inga motioner ska gå igenom.

Om Lennart Ljunggren hade haft den minsta lilla insikt i hur föreningar fungerar så skulle han veta i alla fall tre grundläggande saker.
1. Det skrivs ytterst få motioner av medlemmarna (bl.a. eftersom medlemmarna vet att det är meningslöst, men även pga brist på engagemang).
2. Av det fåtal motioner som skrivs så går nästan aldrig någon motion igenom, vilket styrts av styrelsen som "avslår" alla eller så gott som samtliga motioner. Hur vill Lennart Ljunggren förklara att det går till på detta sätt? Är det för att alla medlemmar är korkade, och det är bara styrelsen som kan något?
3. Styrelser vill som regel inte behandla motioner på ett sådant sätt att det gagnar föreningen (t.ex. genom att styrelsen diskuterar motioner med motionären innan stämman).

Hur vill Lennart Ljunggren att det som står i inläggets rubrik ska infrias?;
"Återupprätta anseendet för bostadsrättsföreningarna"
Är det genom att medlemmarna inte ska hålla koll på sina styrelser och inte vara kritiska? Det framgår inte från Lennart Ljunggrens skrivelse hur han menar att brf:arnas anseende ska återupprättas. Men om någon frågar mig så kan jag bara se att det skulle ske genom att demokrati införs i brf:ar, genom att rätt ledamöter väljs in i styrelser, och genom att medlemmarna engagerar sig mer.

---

Jag hoppas att det finns några med lite mer sunt förnuft, och lite mer initierade medlemmar, som vill skriva till SDS och bemöta Lennart Ljunggrens märkliga synpunkter.